Svenskundervisning för invandrare (sfi)

Betänkande 1993/94:UbU10

Utbildningsutskottets betänkande 1993/94:UBU10

Svenskundervisning för invandrare (sfi)

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 1

1993/94
UbU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om
vissa ändringar i bestämmelserna om svenskundervisning för
invandrare (sfi). Förändringarna avses träda i kraft den 1 juli
1994.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen som i
huvuddrag innebär att kommunerna skall vara skyldiga att så
snart som möjligt tillhandahålla sfi till de personer som är
bosatta i kommunen och som saknar grundläggande kunskaper i
svenska språket. Dock anser utskottet, till skillnad från
regeringen, att kommunen skall se till att undervisningen kan
påbörjas senast inom tre månader efter det att rätt till sfi
inträtt, om inte särskilda skäl föreligger. (Regeringen hade
föreslagit sex månader.) Rätten till sfi skall gälla fr.o.m.
det andra kalenderhalvåret det år invandraren fyller 16 år.
Kommunernas skyldighet att erbjuda asylsökande sfi skall
upphöra.

Läroplanen för sfi skall upphöra att gälla. Verksamheten
skall i stället vila på de grundläggande värden som framgår av
1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94).
Utbildningen anordnas som en kurs, som eleven har rätt att
fullfölja. Betyg och centralt fastställda prov införs för sfi.
Regeringen avser att fastställa en kursplan samt ett riktvärde
för utbildningens omfattning i tid.

Utskottet anser med anledning av en s-motion att riksdagen
bör göra ett tillkännagivande om behovet av ett särskilt
utvecklingscentrum för undervisning i svenska för invandrare.
Mot detta reserverar sig regeringspartiernas företrädare i
utskottet.

Till betänkandet har även fogats två reservationer från
Socialdemokraterna och tre från Ny demokrati samt en
meningsyttring från Vänsterpartiet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1993/94:126 föreslagit

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i skollagen (1985:1100),
2. att riksdagen godtar det som regeringen förordar om
riktlinjer (avsnitt 7),
3. att riksdagen godtar det som regeringen förordar om betyg
(avsnitt 9).

Lagförslaget återfinns som bilaga 1 till detta
betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1993/94:Ub48 av Berith Eriksson och Björn Samuelson (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Invandrar- och
flyktingpolitiska kommittén,
2. att riksdagen beslutar att 13 kap. 3 § andra stycket
skall ha följande lydelse: Undervisningen skall finnas att
tillgå senast två månader efter att rätt till sfi inträtt. Om
särskilda skäl finns, skall undervisningen kunna påbörjas inom
fyra månader.,
3. att riksdagen beslutar att riktvärdet för omfattningen av
sfi skall vara 580 timmar à 60 minuter.

1993/94:Ub49 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kommunerna skall vara skyldiga att
tillhandahålla svenska för invandrare (sfi) inom högst tre
månader, om inte särskilda skäl finns däremot.

1993/94:Ub50 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att svenskundervisning för invandrare
(sfi) blir föremål för en mer djupgående analys i Invandrar-
och flyktingpolitiska kommittén,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett särskilt
utvecklingscentrum för undervisning i svenska för invandrare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att undervisningen i sfi bör komma i
gång så snabbt som möjligt och att väntetiden inte får
överstiga tre månader,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flexibel organisation,
entreprenadprövning och pedagogisk utveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att ändra 13 kap. 11 §
tredje stycket i skollagen i enlighet med det förslag som
anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prov, utvärdering och betyg,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om antalet undervisningstimmar per vecka
i sfi och möjligheterna till deltids- och kvällstidsstudier,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Invandrar- och flyktingpolitiska
kommittén prövar förutsättningarna för att ersätta socialbidrag
vid sfi-studier med någon form av utbildningsbidrag eller
introduktionsersättning inom de samhällsekonomiska ramar som
nuvarande schablonersättning ger,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Invandrar- och flyktingpolitiska
kommittén studerar de tidigare anlända invandrarnas behov av
svenskundervisning och formerna för att tillgodose detta.

1993/94:Ub51 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att svenska språket är ett fundament
i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om undervisningskvalitet och
undervisningens omfattning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om invandrarnas eget ansvar för att lära
sig svenska språket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samhället skall ställa krav på
att våra invandrare skall lära sig svenska språket,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betyg,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyldighet för kommunerna att
tillhandahålla svenskundervisning för invandrare (sfi) inom en
månad,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att viss kunskapsnivå i svenska skall
krävas för att få följa den ordinarie undervisningen i skolan.

Motioner från allmänna motionstiden 1994

1993/94:Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning och undervisning i svenska
språket och att våra invandrare måste lära sig svenska språket.

1993/94:Sf628 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning och utvärdering av
svenskundervisningen.

Utskottet

Inledning

Svenskundervisning för invandrare (sfi), i sin nuvarande
utformning, infördes den 1 januari 1991 genom beslut av
riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:102, bet. UbU27, rskr.
279). Reformen innebar bl.a. att en tidigare uppdelning i
grundläggande svenskundervisning, som åvilade kommunerna, och
påbyggnadsundervisning, som anordnades av studieförbund eller
AMU, upphörde. I stället skapades en sammanhållen utbildning
helt under kommunalt huvudmannaskap. -- Riksdagen behandlade
samtidigt propositionen om ett samordnat flyktingmottagande,
m.m. (prop. 1989/90:105, bet. SfU21, rskr. 281). Avsikten var
att utveckla ett närmare lokalt samarbete mellan berörda
myndigheter med särskilda individuellt upplagda
introduktionsprogram för de flyktingar som tas emot i
kommunerna.

Sfi -- som syftar till att ge grundläggande kunskaper och
färdigheter i svenska språket och kunskaper om det svenska
samhället -- ingår numera i det offentliga skolväsendet för
vuxna (jfr prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356). Enligt 13
kap. skollagen (1985:1100) är varje kommun skyldig att se till
att sfi erbjuds nyanlända invandrare över 16 år som är bosatta
i kommunen. Rätt till sådan undervisning gäller under
sammanlagt högst två år och med möjlighet till förlängning
ytterligare ett år på grund av särskilda skäl.

Kommunerna är också skyldiga att inom ramen för den
grundläggande vuxenutbildningen i komvux erbjuda svenska som
andraspråk på sfi-nivå för invandrare som vistats så länge i
Sverige att de inte har rätt till sfi. Bestämmelser om detta
finns i 2 kap. 5 § förordningen (1992:403) om kommunal
vuxenutbildning.

I propositionen betonar regeringen att det är viktigt att
tillvarata invandrarnas kunskaper och, i många fall, långa och
kvalificerade utbildningar. En god färdighet i svenska och
kunskaper om det svenska samhället har avgörande betydelse för
den enskilda invandrarens integration i Sverige. Konkurrensen
på dagens arbetsmarknad accentuerar ytterligare detta.
Regeringen konstaterar att arbetsmarknadsläget för invandrare
kraftigt har försämrats under de senaste åren.

Kunskaper om det nya landets språk och om dess kultur och
sociala liv bidrar också till att ge de enskilda invandrarna
trygghet och självförtroende och skapa nya livschanser för dem.

Det finns alarmerande tecken på bristande kunskaper i svenska
bland invandrare, även bland dem som länge har bott i Sverige.
Regeringen hänvisar till granskningar som genomförts av
Riksdagens revisorer (1992/93:RR2) och Riksrevisionsverket
(F 1992:33) samt till Skolverkets rapport nr 8, Beskrivande
data om skolverksamheten -- 1993, vilka samtliga visar att det
finns problem och brister i sfi-verksamheten. Dock, påpekar
regeringen, hänför sig dessa undersökningar till läsåret
1991/92, då effekterna av sfi-reformen och förändringar i
flyktingmottagandet knappast fått fullt genomslag. En fortsatt
uppföljning och utvärdering bör kunna visa i vilken
utsträckning förhållandena i rapporterna fortfarande är
relevanta.

Förslagen i propositionen skall ses mot denna bakgrund. De
motiveras även av den övergång som skett till en mål- och
resultatorienterad styrning av skolan och slopandet av
specialdestinerade statsbidrag. Statens skolverk har haft
regeringens uppdrag att se över vissa organisatoriska frågor
m.m. kring sfi och svenska som andraspråk och föreslå
förenklingar av gällande regelsystem. Uppdraget har redovisats
i mars 1993 (bilaga 1 till propositionen).

Regelsystem

Regeringen fastslår till att börja med att
svenskundervisning för invandrare (sfi) liksom hittills
bör ha ett eget regelsystem (13 kap. skollagen). Det
förslag som Skolverket lagt fram om att upphäva
skollagskapitlet samt inordna sfi för vuxna i komvux
regelsystem och sfi för 16--19-åringar i gymnasieskolans kan
regeringen inte ställa sig bakom.

Som skäl för regeringens bedömning åberopas att sfi vänder
sig både till personer som samtidigt är elever i andra delar av
det offentliga skolväsendet och till personer som skall studera
enbart svenska i sfi. Särskilda bestämmelser om sfi skulle
därför, om Skolverkets förslag genomfördes, behöva införas inte
bara i regelsystemen för komvux och gymnasieskolan utan också i
reglerna för särvux och gymnasiesärskolan. Bl.a. är det, menar
regeringen, olämpligt att låta sfi följa gymnasieskolans
läsårsindelning med åtföljande avbrott i svenskundervisningen
under flera sommarmånader. En annan aspekt är att det liksom
hittills bör vara möjligt att lägga ut sfi på entreprenad och
detta oavsett deltagarnas ålder. Vid ett inordnande i
gymnasieskolan och gymnasiesärskolan skulle regeringens
tillstånd krävas i varje enskilt fall, enligt lagen (1993:802)
om entreprenadförhållanden inom skolan.

De pedagogiska och organisatoriska fördelarna -- som
Skolverket och flera remissinstanser pekat på skulle bli
följden av verkets förslag -- kan enligt regeringen åstadkommas
utan att sfi inordnas i andra skolformer i formellt hänseende.
Kommunerna kan själva avgöra, om en pedagogisk integration är
lämplig och bör genomföras. Självklart bör möjligheten att
kombinera sfi med arbete eller arbetspraktik finnas kvar, anför
regeringen.

I motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 4 påpekas att den
heterogena sammansättningen av de invandrargrupper som skall
delta i sfi ställer krav på en mycket flexibel organisation
av undervisningen, där varje individs förutsättningar bildar
utgångspunkt för svenskstudierna. Motionärerna uttrycker en
positiv inställning till att regelsystemet för sfi bibehålls
och till att kommunerna skall ha möjlighet att genom
entreprenadförfarande pröva olika former för sfi. Kravet på
kvalitet i undervisningen måste sättas högt. Särskilt
framhåller motionärerna den verksamhet som studieförbund och
folkhögskolor erbjuder med anknytning till arbets- och
samhällsliv. Det är nödvändigt att de pedagogiska metoderna
fortlöpande utvecklas, anför de.

Utskottet vill erinra om att 1991 års reform av
svenskundervisningen för invandrare (prop. 1989/90:102, bet.
UbU27, rskr. 279) avsågs leda till ökad flexibilitet genom att
den statliga detaljregleringen av undervisningens organisation
upphörde. Någon ändring i den grundläggande inriktningen av sfi
är inte förutsatt i den proposition som nu behandlas. De
uttalanden som gjordes i samband med sfi-reformen måste därför
anses gälla alltjämt. Utskottet hänvisar till vad utskottet då
anförde i sitt betänkande 1989/90:UbU27 (s. 14).

Utskottet anser att förslagen i propositionen ger kommunerna
en ökad frihet att själva bestämma om undervisningens
organisation och samverka med andra instanser såsom exempelvis
arbetsförmedlingen, arbetsmarknadens parter m.fl. Inriktningen
måste vara att utnyttja de samlade resurserna som finns på
orten för att göra det möjligt för invandrare med olika
bakgrund och olika behov att tillägna sig svenska språket och
kunskaper om det svenska samhället på ett så effektivt sätt som
möjligt. I många fall är säkert grund-sfi parallellt med
praktik på arbetsplats ett effektivt sätt att ge språkträning.
Invandrarnas studievana och allmänna livssituation varierar
mycket och därmed deras förutsättningar att tillägna sig
svenska språket. Stor flexibilitet och variation i
undervisningsanordningarna är därför enligt utskottets
bedömning angelägna i alla kommuner. Givetvis är detta svårare
att förverkliga på mindre orter med litet antal invandrare, men
så viktigt att även dessa kommuner måste anstränga sig att
finna vägar att göra det.

Detta har i förordningen (1992:740) om svenskundervisning för
invandrare (5 §) uttryckts sålunda att undervisningen skall
anpassas till elevernas behov och anknyta till deras situation
och erfarenheter. Vidare skall, enligt 6 § förordningen,
kommunen i samarbete med arbetsförmedlingen verka för att
undervisningen så snart som möjligt kan kombineras med sådan
arbetsplatsorientering eller sådant förvärvsarbete som ger
deltagaren möjlighet att träna sig i att tala svenska.

Beträffande möjligheterna att lägga ut sfi på entreprenad
stadgas i 13 kap. 9 § skollagen att kommuner får uppdra åt
andra att anordna sfi enligt föreskrifter meddelade av
regeringen. Fram till den 1 januari 1994 gällde enligt
förordningen om svenskundervisning för invandrare att kommun
fick ge sådant uppdrag till studieförbund, folkhögskolor,
AMU-gruppen och statliga universitet och högskolor samt till
annan anordnare efter regeringens tillstånd (4 §). Sedan nämnda
datum står det kommunerna fritt att välja anordnare. I 4 §
sfi-förordningen kvarstår dock stadgandet att bestämmelser om
rektor i skollag och förordning alltid avser den rektor inom
det offentliga skolväsendet som är ansvarig för ledningen av
utbildningen. Utskottet förutsätter att den kompetens som finns
hos studieförbund och folkhögskolor tas till vara också med
nuvarande bestämmelser.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte skäl för
någon riksdagens särskilda åtgärd med anledning av motion
1993/94:Ub50 yrkande 4, som därför avstyrks.

Vissa förändringar av kommunernas skyldigheter

Målgrupper för sfi

Regeringen anför i fråga om målgrupper för sfi att sfi
även fortsättningsvis bör vända sig till invandrare som har
passerat skolpliktig ålder. I skollagen bör förtydligas att
rätten att delta i en kommuns sfi gäller fr.o.m. det andra
kalenderhalvåret det år då invandraren fyller 16 år.

Rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet i
övrigt har i princip den som är bosatt i landet oavsett
medborgarskap. Motsvarande regler bör gälla även för sfi, anser
regeringen. Alla som är bosatta i Sverige och som saknar sådana
grundläggande kunskaper i svenska språket, som sfi syftar till
att ge, bör således ha rätt till sfi. Undantag bör liksom i dag
göras för invandrare som behärskar danska eller norska språket.
I propositionen förordas vidare att regeringen får föreskriva
att också den som inte är bosatt i landet skall ha denna rätt.
En särbestämmelse om rätt till sfi för finländska medborgare
som bor i Finland nära den svenska gränsen och arbetar i
Sverige bör finnas kvar.

Nuvarande tidsgränser för kommunens skyldighet att erbjuda
sfi till nyanlända invandrare skall tas bort, föreslår
regeringen. Rätten att delta i sfi gäller nu under sammanlagt
högst två år från den tidpunkt då rättigheten inträdde och med
möjlighet till förlängning ytterligare ett år på grund av
särskilda skäl. Om rätten till sfi inte är tidsbegränsad, finns
det inte längre några skäl för att behålla möjligheten till
undervisning på sfi-nivå inom grundläggande vuxenutbildning för
vuxna invandrare som varit här länge. Detta hindrar enligt
regeringen givetvis inte att sfi integreras med studier i läs-
och skrivinlärning inom grundläggande vuxenutbildning.

Kommunerna skall enligt regeringen inte längre vara skyldiga
att erbjuda sfi till asylsökande. Anledningen härtill är
att riksdagen nyligen beslutat (prop. 1993/94:94, bet. SfU11,
rskr. 188) att asylsökande, oavsett om de vistas på en statlig
förläggning eller inte, skall erbjudas svenskundervisning i
annan form genom Invandrarverkets försorg.

Regeringens förslag beträffande målgrupper för sfi och
slopande av sfi till asylsökande föranleder ändringar i 13 kap.
3 § första stycket samt 6 och 7 §§ skollagen (1985:1100).

Utskottet, som tillstyrker regeringens förslag, anser att
riksdagen bör anta förslaget till lag om ändring i skollagen
såvitt gäller nu angivna paragrafer.

Skyldighet att tillhandahålla sfi inom viss tid

Det är viktigt för invandrarens integration i det svenska
samhället, understryker regeringen, att svenskundervisningen
påbörjas så snart som möjligt efter det att denne har bosatt
sig i landet, dvs. i regel när folkbokföring skett. Kritik har
anförts, bl.a. av Riksrevisionsverket, mot att väntetiderna
varit långa, innan sfi tillhandahållits.

Enligt gällande bestämmelse i 13 kap. 3 § andra stycket
skollagen skall undervisningen erbjudas så snart som möjligt
efter invandrarens ankomst till Sverige. Regeringen föreslår nu
en ändring och ett tillägg till bestämmelsen. Den föreslagna
lydelsen innebär att undervisningen skall finnas att tillgå så
snart som möjligt efter det att rätt till sfi inträtt och att
den skall kunna påbörjas senast inom sex månader. Endast om
särskilda skäl finns skall kommunen ha rätt att dröja längre
tid med att erbjuda sfi.

Vad som menas med särskilda skäl exemplifieras i
propositionen sålunda. Särskilda skäl kan föreligga om det till
en kommun inom en nära framtid väntas anlända invandrare som
lämpligen kan ingå i samma undervisningsgrupp eller om
invandraren, efter det att uppehållstillstånd beviljats och
folkbokföring skett, bor kvar i förläggning i avvaktan på att
flytta till en annan kommun.

I flera motioner görs invändningar mot förslaget om en
tidsgräns på sex månader inom vilken kommunen senast skall
tillhandahålla sfi, om inte särskilda skäl finns.

Enligt motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 3 är risken stor att
5--6 månaders väntetid på att få sfi snarare kan bli regel än
undantag med regeringens förslag. Motionärerna föreslår att
kommunerna skall vara skyldiga att tillhandahålla sfi i direkt
anslutning till invandrarnas mottagande i kommunen. Endast om
särskilda skäl finns skall kommunerna få dröja längre än tre
månader med att erbjuda sfi. En flexibel organisation, som
bryter det traditionella skolmönstret i kommunerna, och nära
samarbete mellan Invandrarverket och kommunerna vid
kommunplacering av flyktingar skapar förutsättningar för korta
väntetider.

Också i motion 1993/94:Ub49 (fp) förespråkas att kommunerna
så snart som möjligt och inom högst tre månader skall vara
skyldiga att erbjuda sfi, om inte särskilda skäl finns däremot.
Förslaget i propositionen innebär enligt motionären att
invandrarna får vänta alldeles för länge på svenskundervisning.

Riksdagen bör enligt motion 1993/94:Ub48 (v) yrkande 2
besluta en lagbestämmelse av innebörd att undervisningen skall
finnas att tillgå senast två månader efter det att rätt till
sfi inträtt. Om särskilda skäl finns, skall undervisningen
kunna påbörjas inom fyra månader. Väntetider på upp till sex
månader och i vissa fall ännu längre för att få börja sfi är
fullständigt orimliga och ägnade att permanenta ett av de
allvarligaste av de påtalade problemen med sfi, hävdar
motionärerna.

Det är enligt motion 1993/94:Ub51 (nyd) yrkande 6 inte
acceptabelt att invandrare skall behöva vänta upp till sex
månader på svenskundervisning, som regeringen föreslår.
Kommunerna skall vara skyldiga att tillhandahålla sfi inom en
månad.

Utskottet vill understryka att det från integrationssynpunkt
är viktigt att invandrare och flyktingar kommer in i
svenskundervisningen så snart som möjligt, vilket är
huvudregeln enligt regeringens förslag. Särskilt när det är
fråga om utlänningar som omfattas av det kommunala
flyktingmottagandet är det också naturligt att sfi planeras som
ett första inslag i de introduktionsprogram som sätts upp.
Detta innebär att sfi normalt bör kunna påbörjas inom en eller
ett par månader från det att utlänningen bosatt sig i en
kommun. Utskottet vill peka på att en samverkan mellan kommuner
kan vara en möjlighet att snabbare ordna undervisningsgrupper.
Utskottet anser, i likhet med vad som förordats i ett par
motioner, att svenskundervisningen skall kunna påbörjas senast
inom tre månader efter det att rätt till sfi inträtt, om inte
särskilda skäl finns. Riksdagen bör således med bifall till
motionerna 1993/94:Ub49 och 1993/94:Ub50 yrkande 3 samt med
anledning av regeringens förslag och motionerna 1993/94:Ub48
yrkande 2 och 1993/94:Ub51 yrkande 6 anta den som utskottets
förslag betecknade lydelsen av 13 kap. 3 § andra stycket
skollagen (bilaga 2).

Riktlinjer för sfi

Den nu gällande läroplanen för grundläggande
svenskundervisning för vuxna invandrare, Lsfi -91, fastställdes
av regeringen i december 1990. Lsfi -91 är därför inte anpassad
efter det styrsystem som gäller för skolväsendet i dag.
Läroplanen innehåller -- förutom allmänna riktlinjer -- ett
kapitel om undervisningens innehåll, vilket närmast har
karaktären av kursplan enligt äldre modell. Vidare finns ett
kapitel om metoder och arbetsformer, som kommunerna och lärarna
numera har hela ansvaret för att utforma. Regeringen föreslår
därför att Lsfi -91 skall upphöra att gälla vid utgången av
juni 1994.

Sfi har, liksom det offentliga skolväsendet i övrigt, till
uppgift att förmedla kunskaper och värden till eleverna samt
att förbereda dem för att leva, arbeta och verka i Sverige. De
särskilda uppgifterna för sfi, att ge grundläggande kunskaper i
svenska språket och om det svenska samhället, är mer begränsade
än övriga skolformers uppgifter. Verksamheten i sfi bör enligt
regeringen ändå vila på samma grundläggande värden som gäller
för skolväsendet i övrigt. Därför förordar regeringen att den
del av 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf
94) där dessa värden anges bör tillämpas även för verksamheten
i sfi.

Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens
förslag, tillstyrker att riksdagen godkänner vad regeringen
förordat om riktlinjer för sfi.

Kurs, kursplan och riktvärde för utbildningens omfattning

Svenskundervisning för invandrare (sfi) skall enligt
regeringens förslag anordnas som en kurs och den som har
påbörjat utbildningen skall ha rätt att fullfölja kursen. Den
som efter kursens slut inte har nått upp till de avsedda
kunskaperna skall ha rätt att gå om hela kursen eller delar
därav, eftersom han eller hon saknar sådana kunskaper som
kursen syftar till. Undervisningen för en elev skall dock
upphöra, om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig
utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg.
En elev för vilken sfi har upphört eller som frivilligt
avbrutit utbildningen skall på nytt beredas sådan utbildning,
om särskilda skäl talar för detta.

Regeringens förslag föranleder ändringar i 13 kap. 1 och 11
§§ skollagen.

Rätten till sfi skall -- enligt förslag i propositionen som
utskottet nyss tillstyrkt -- inte längre vara begränsad till
viss tid efter det att invandraren bosatte sig i landet eller
rätten annars inträdde. Nu föreslås att för rätt att
återuppta studier i sfi efter avbrott alltid skall krävas att
det finns särskilda skäl. Särskilda skäl, dvs. giltiga skäl,
kan enligt specialmotiveringen till förslaget till ändring av
13 kap. 11 § tredje stycket exempelvis vara att avbrottet
berott på sjukdom eller barnafödande. Det kan också föreligga
särskilda skäl om en invandrare, som tidigare inte har visat
något större intresse för sfi, vid en senare tidpunkt blir mer
studiemotiverad. Regeringen anför att dessa regler är
avsiktligt restriktiva för att markera att återkommande
studieavbrott eller studieuppehåll inte bör accepteras. Med
hänsyn till de möjligheter till studieledighet som finns bör
det faktum att en elev får arbete inte vara något skäl att helt
avbryta utbildningen. I sammanhanget erinras om att beslut i
dessa frågor enligt 13 kap. 12 § skollagen fattas av styrelsen
för utbildningen.

Enligt motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 5 är det en
rättssäkerhetsfråga för den som på förhand kan redovisa giltigt
skäl att också få garantier om att senare kunna återuppta
studierna. Det är allvarligt om den föreslagna regeln kan
medföra att en invandrare inte vågar acceptera ett erbjudande
om arbete för att inte riskera sin rätt till sfi. Andra giltiga
orsaker till studieavbrott kan vara sjukdom, barnafödande eller
svåra familjeförhållanden. Motionärerna begär att riksdagen
uttalar sig för att bestämmelsen utformas så att den "som utan
giltig orsak avbrutit utbildningen skall på nytt beredas sådan
utbildning, om särskilda skäl talar för detta".

Utskottet anser att sådana garantier som motionärerna
eftersträvar inte bättre kan tillförsäkras med den i motionen
föreslagna formuleringen. Beskrivningen av vad som skall avses
med giltiga skäl kan inte göras helt uttömmande. Ett visst mått
av prövning kan inte undvikas i det enskilda fallet. Olika
beslutsfattare kan därvid gör skilda bedömningar och det kan ha
gått lång tid sedan studieavbrottet. Vid tolkningen av en
lagbestämmelse kan ledning hämtas ur motiven till bestämmelsen.
I specialmotiveringen till den föreslagna bestämmelsen i
propositionen har angetts exempel -- såsom sjukdom och
barnafödande -- på sådana särskilda skäl som lagstiftaren anser
bör utgöra giltiga skäl för att få återuppta sfi-studier. Också
en invandrare som avbrutit sina studier av en ogiltig orsak,
t.ex. ointresse, kan senare bli studiemotiverad och anses då
enligt specialmotiveringen ha särskilda skäl att få studera.

När det särskilt gäller frågan om förvärvsarbete skall utgöra
giltigt skäl för studieavbrott ser utskottet det som
självklart, med hänsyn till rätten att få ledighet från arbete
för sfi-studier, att arbete och studier skall kunna kombineras.
Utskottet vill peka på att i förordningen (1992:740) om
svenskundervisning för invandrare stadgas följande (6 §).
"Kommunen skall i samarbete med arbetsförmedlingen verka för
att undervisningen så snart som möjligt kan kombineras med
sådan arbetsplatsorientering eller sådant förvärvsarbete som
ger deltagaren möjlighet att träna sig i att tala svenska." Att
denna bestämmelse efterföljs är enligt utskottets mening
viktigt.

Utskottet anser att motion 1993/94:Ub50 yrkande 5 i huvudsak
är tillgodosedd med vad utskottet anfört. Riksdagen bör således
avslå motionsyrkandet och anta regeringens förslag till
ändringar av 13 kap. 1 och 11 §§ skollagen.

Det finns i dag formellt sett ingen kursplan för sfi, även om
vissa delar av nuvarande läroplan för sfi har karaktären av en
sådan. Läroplanen skall enligt regeringens förslag -- som
utskottet nyss tillstyrkt -- upphöra att gälla. Regeringen
anmäler under detta avsnitt sin avsikt att fastställa en
kursplan för sfi för tiden från den 1 juli 1994. Av
kursplanen skall framgå dels kursens syfte och mål, dels vilken
kunskapsnivå som alla elever skall ha uppnått vid kursens slut,
dvs. kursens krav. Målen i kursplanen skall vara
utvärderingsbara.

Regeringen anger närmare om kursplanen för sfi att den bör
delas upp i två steg. Utbildningen startar på nybörjarnivå och
leder i det första steget till ett avstämningstillfälle enligt
en i kursplanen fastställd kravnivå, som innebär grundläggande
kommunikationsfärdigheter och viss orientering om det svenska
samhället. Slutmålet är att alla elever skall ha sådana
grundläggande kunskaper i svenska språket och om det svenska
samhället som krävs för ett liv i Sverige och som möjliggör
fortsatt utbildning. En elev som har klarat slutmålet --
sfi-nivån -- kan fortsätta att läsa svenska som andraspråk inom
den skolform som eleven tillhör.

Eftersom sfi kräver en individualiserad undervisning, vore
det enligt regeringen orimligt att ha en timplan för sfi i
traditionell mening. Däremot finns det skäl, anförs det, att
fastställa ett riktvärde för utbildningens omfattning i tid
som ett stöd för skolhuvudmännen och lärarna i deras planering
av arbetet. För riksdagens information erinrar regeringen om
att 700 lektioner (à 45 minuter) var den omfattning som låg
till grund för beräkningen av det tidigare statsbidraget för
sfi som ett genomsnittligt tal. En omräkning av 700 lektioner
ger 525 timmar. Denna omfattning kommer att vara grunden för
det riktvärde som regeringen avser att fastställa.

I motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 7 framhålls att behovet av
svenskkunskaper för arbete och utbildning leder till att
flertalet invandrare börjar sin tid i Sverige med sfi-studier.
Sfi bör därför enligt motionärerna i normalfallet utformas som
undervisning på heltid. Skolverket bör ta fram rekommendationer
för veckostudietid som tillsammans med självstudier och
hemuppgifter motsvarar studier på helfart. Erfarenheter visar
också, påpekas det, att studieresultaten förbättras för många
invandrare om de kan förenas med någon form av yrkespraktik och
vardaglig övning i svenska språket. Motionärerna anser att det
därutöver bör finnas möjligheter till deltids- och
kvällsstudier med hänsyn till vissa invandrargruppers sociala
situation.

Riksdagen bör enligt motion 1993/94:Ub48 (v) yrkande 3
besluta att riktvärdet för omfattningen av sfi skall vara 580
timmar (à 60 minuter). Troligen kommer en ytterligare
förlängning av riktvärdestiden att visa sig nödvändig, anför
motionärerna.
Det hävdas i motion 1993/94:Ub51 (nyd) yrkande 2 att en
omfattning av sfi enligt riktvärdet 525 klocktimmar motsvarar
ett helt års utbildning på halvtid för varje elev. Om man med
denna tidsinsats inte når mycket goda resultat och kunskaper
kan man rent objektivt konstatera att undervisningen måste vara
mycket undermålig och därmed eleverna ytterst omotiverade.
Motionärerna vill att riksdagen gör ett uttalande om
undervisningskvalitet och undervisningens omfattning.

Utskottet ställer sig bakom vad som anförs i propositionen
att det är av stor vikt att eleverna kan påbörja sina studier
på en nivå som bestäms av deras förkunskaper, att de kan
studera i den takt som deras förutsättningar medger och
fortsätta tills de har uppnått målet för sfi. Undervisning
skall alltså kunna bedrivas på heltid eller deltid, alltefter
deltagarnas förutsättningar och efter den plan som kommunerna
skall fastställa för varje elev eller grupp av elever. Det står
kommunerna fritt att anordna kvällsundervisning, om så skulle
visa sig lämpligt.

Redan genom 1991 års reform av svenskundervisningen för
invandrare öppnades möjlighet för kommunerna att själva
bestämma om undervisningens fördelning över veckan och året med
hänsyn till vad som passar en viss grupp av deltagare mot
bakgrund av deras tidigare studievana m.m. Sålunda skulle en
mer koncentrerad undervisning bli möjlig (bet. 1989/90:UbU27
s. 14). Utskottet finner det angeläget att kommunerna i större
utsträckning än hittills erbjuder koncentrationsläsning i sfi.

Utskottet anser att det självfallet är så att vissa elever
snabbt kan nå målet för sfi, medan andra behöver längre tid.
Riktvärdet för utbildningens omfattning skall tjäna som ett
stöd för kommunens arbete med att planera en omfattning av sfi
som gör att eleverna når den kunskapsnivå som anges i
kursplanen. Eleven skall enligt regeringens förslag ha rätt att
fullfölja kursen utifrån den planerade omfattningen och även ha
rätt att gå om kursen om han eller hon inte har tillgodogjort
sig de avsedda kunskaperna. Enligt utskottets mening finns
därmed en flexibilitet i systemet som möjliggör anpassningar
till den enskilda individen.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3, 1993/94:Ub50
yrkande 7 och 1993/94:Ub51 yrkande 2.

Betyg samt prov och utvärdering

I dag får den som har avslutat svenskundervisningen för
invandrare (sfi) ett intyg över den genomgångna utbildningen
utfärdat av rektor. För t.ex. en arbetsgivare kan det ibland
vara oklart om intyget innebär att en invandrare har godtagbara
kunskaper eller ej.

Regeringen föreslår nu att riksdagen godkänner att ett mål-
och kunskapsrelaterat betygssystem införs för sfi.

Utgångspunkten måste enligt regeringen vara att alla elever i
sfi skall nå de mål som har ställts upp i kursplanen. Betyget
skall ge besked om detta. Det riktar sig både till den
studerande och till blivande arbetsgivare eller den utbildning
där eleven vill fortsätta studera. Betyget skall även kunna
uppmuntra och premiera extra goda kunskaper. Regeringen
förordar därför att en graderad betygsskala skall tillämpas.
Som betygssteg föreslås Godkänd (G) och Väl godkänd (VG).
Godkänd innebär att eleven nått upp till det mål som har
ställts upp i kursplanen. För elever som inte når upp till
Godkänd-gränsen bör inget betyg sättas. I stället bör ett intyg
utfärdas om att eleven har deltagit i kursen. Av detta intyg
bör också framgå vad eleven kan i förhållande till kursens mål.
Betyg från sfi skall inte ge gymnasiepoäng. Betyg från sfi
skall inte heller ingå i slutbetyg från gymnasieskola,
gymnasiesärskola, komvux eller särvux. Regeringen avser att ge
Skolverket i uppdrag att utarbeta betygskriterier, som bifogas
kursplanen.

Vidare anför regeringen att centralt fastställda kursprov
bör finnas för sfi. Detta behövs för att -- som stadgas i
skollagen (1 kap. 2 §) -- utbildningen skall vara likvärdig,
varhelst den anordnas i landet. Prov bör erbjudas två gånger om
året. Skolverket skall få i uppdrag att pröva möjligheterna att
skapa en provbank från vilken skolorna skall kunna hämta prov
utifrån den egna planeringen av undervisningen.

Enligt motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 6 bör en studerande
som inte uppnått betyget Godkänd vid slutförd sfi-kurs ha
möjlighet att senare genomgå prov och erhålla betyg. Samma
rättighet bör ges invandrare som på annat sätt inhämtat
erforderliga kunskaper i svenska språket.

I motion 1993/94:Ub51 (nyd) yrkande 5 anser motionärerna att
svenskundervisningen skall innefatta obligatorisk och tydlig
kunskapskontroll med klara gränser för vad som är godkänt resp.
vad som inte är godkänt. Varje invandrare skall få betyg på
sina svenskkunskaper i betygsskalan Väl godkänd (VG), Godkänd
(G) och Icke godkänd (IG). Intyg om genomgången utbildning är
enligt motionärerna av noll och intet värde.

Utskottet hänvisar till att det i propositionen är förutsatt
att den som efter kursens slut inte har nått upp till de
avsedda kunskaperna, dvs. inte fått betyget Godkänd, har rätt
att gå om kursen eller delar därav. Den som har nått
erforderliga kunskaper i svenska språket på annat sätt har rätt
att påbörja sfi på sin kunskapsnivå, alltså nära kursens slut,
och kan då genomgå ett sfi-prov för att få betyg. Möjligheterna
till ny prövning för betyg är således enligt utskottets mening
tillgodosedda.

Beträffande betygsskalan kan utskottet inte dela
uppfattningen att betyget Icke godkänd skall utdelas i stället
för intyg. Betygen skall tjäna syftet att ge besked om
sfi-eleven nått de mål som ställts upp i kursplanen. De avses
inte ge gymnasiepoäng och skall inte heller ingå i slutbetyg
från gymnasie- eller vuxenutbildning. Om eleven inte nått målet
för sfi anser utskottet att det är viktigt att det i ett intyg
utsägs vad eleven ändå kan i förhållande till kursens mål.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1993/94:Ub50
yrkande 6 och 1993/94:Ub51 yrkande 5 och föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordat om betyg.

I motion 1993/94:Sf628 (s) yrkande 10, väckt under den
allmänna motionstiden och således innan denna proposition lades
fram, hänvisas till vad Riksdagens revisorer påpekat om att
resultaten av undervisningen i svenska för invandrare är
anmärkningsvärt dåliga och att uppföljning och utvärdering av
undervisningens resultat inte varit tillfredsställande.
Motionärerna anser att en redovisning och utvärdering av
sfi bör göras i nära samarbete med Skolverket,
Invandrarverket och Arbetsmarknadsstyrelsen.

Utbildningsutskottet behandlade Riksdagens revisorers förslag
om invandrarpolitiken (1992/93:RR2) i här berörd del vid förra
riksmötet i ett yttrande till socialförsäkringsutskottet
(1992/93:UbU5y). Utbildningsutskottet sade sig då dela
revisorernas uppfattning att en skyndsam redovisning bör göras
av erfarenheterna av sfi-reformen. Riksdagen gjorde ett
tillkännagivande med denna innebörd (bet. 1992/93:SfU7, rskr.
261). Riksdagsskrivelsen såvitt gällde denna punkt överlämnades
till Utbildningsdepartementet. I förevarande proposition, under
avsnittet om prov och utvärdering, relateras den på
revisorernas förslag grundade begäran om utvärdering av
sfi-verksamheten. Regeringen anför att centralt fastställda
prov och målrelaterade betyg är ett sätt att mäta
kunskapsstandarden i olika skolor. De kan därför vara till
hjälp vid utvärderingen av undervisningen. Det erinras om att
Skolverket inom ramen för sitt uppdrag har ett ansvar för en
kontinuerlig uppföljnings- och utvärderingsverksamhet.
Utskottet förutsätter att Skolverket uppmärksamt följer
utvecklingen inom sfi-verksamheten. Motionsyrkandet avstyrks
därmed.

Lagförslaget i övrigt

Utskottet föreslår att riksdagen i övrigt antar förslaget
till lag om ändring i skollagen (1985:1100). Lagen avses träda
i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser skall gälla i fråga
om sfi som påbörjats före detta datum.

Övriga frågor

Regeringen beslöt den 14 januari 1993 att tillsätta en
parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en översyn av
invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken
(dir. 1993:1). Kommittén har antagit namnet Invandrar- och
flyktingkommittén. En huvuduppgift för kommittén är att lägga
fram förslag om hur invandrarpolitiken bör vara utformad för
att ge bättre förutsättningar för invandrare att integreras i
det svenska samhället, och särskilt intresse bör ägnas
invandrarnas situation på arbetsmarknaden liksom
svenskkunskapernas betydelse för integrationen. Enligt
direktiven skall kommitténs arbete vara avslutat den 1 mars
1995.

I flera motionsyrkanden föreslås nu att Invandrar- och
flyktingkommittén skall ges tilläggsdirektiv.

Förslagen i propositionen till förbättring av sfi är
otillräckliga, menar motionärerna i motion 1993/94:Ub50 (s).
Sfi bör bli föremål för en mer djupgående analys i Invandrar-
och flyktingkommittén (yrkande 1). Denna bör även få i uppdrag
att pröva förutsättningarna för att ersätta socialbidrag vid
sfi-studier med någon form av utbildningsbidrag eller
introduktionsersättning inom de samhällsekonomiska ramar som
nuvarande schablonersättning till kommunerna ger (yrkande 8).
Vidare bör kommittén studera de tidigare anlända invandrarnas
behov av svenskundervisning och formerna för att tillgodose
detta (yrkande 9).

Också i motion 1993/94:Ub48 (v) yrkande 1 begärs
tilläggsdirektiv till Invandrar- och flyktingkommittén,
nämligen att den skall få i uppdrag att föreslå sådana
förändringar och förstärkningar av sfi att de i rapporter av
Riksdagens revisorer, Riksrevisionsverket och Skolverket
påtalade problemen och bristerna med sfi i största möjliga
utsträckning undanröjs.

Utskottet tar först upp frågan om bidrag vid sfi-studier.
Utskottet konstaterar att kommunerna -- enligt lagen
(1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa
andra utlänningar -- fr.o.m. den 1 januari 1993 har möjlighet
att under en introduktionsperiod ge introduktionsersättning i
stället för socialbidrag till flyktingar och vissa andra
utlänningar som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet.
Ett villkor för att introduktionsersättning skall få beviljas
är att flyktingen följer den introduktionsplan som upprättats
av kommunen efter samråd med den enskilda flyktingen och som
även kan innehålla krav på sfi-studier. I mars 1994 hade,
enligt vad utskottet inhämtat, ett 60-tal kommuner infört
introduktionsersättning.

När det gäller tidigare invandrare föreslås i propositionen,
vilket förslag utskottet ovan tillstyrkt, att nu gällande
tidsbegränsning för rätt till sfi skall upphöra. Därmed kommer
tidigare invandrare, under samma förutsättningar som nyanlända,
att ha rätt till sfi tills de nått avsedd kunskapsnivå.

Utskottet delar helt de synpunkter som uttryckts såväl i
propositionen som i motioner om att tillräckliga kunskaper i
svenska är av avgörande betydelse för invandrares möjligheter
till integration i det svenska samhället och för deras
möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden.

Av direktiven till Invandrar- och flyktingkommittén (dir.
1993:1) framgår att ett särskilt intresse bör ägnas frågor om
invandrarnas situation på arbetsmarknaden liksom hur kunskaper
och färdigheter i svenska språket påverkar invandrarnas
förutsättningar i arbetslivet och delaktighet i samhället i
övrigt. Det står i övrigt kommittén fritt att fördjupa sig i de
frågor som utifrån utvärderingen av invandrarpolitiken
framträder som relevanta och angelägna.

Svenskundervisningen för invandrare (sfi) tillhör alltså de
områden som det uttryckligen enligt uppdraget åligger kommittén
att behandla. Utskottet utgår från att kommittén mot bakgrund
av de rapporter som lämnats av Riksdagens revisorer,
Riksrevisionsverket (RRV) och Skolverket om brister i
undervisningen -- vilka i korthet refererats i propositionen --
kommer att grundligt analysera och behandla frågan. Vidare
förutsätter utskottet att kommittén i sina överväganden om
åtgärder för invandrares integration i det svenska samhället
också kommer att behandla frågor om hur det ekonomiska stödet
till den enskilda invandraren skall utformas. Enligt utskottets
mening behövs inte något riksdagsuttalande med anledning av
motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 1 och 1993/94:Ub50 yrkandena 1,
8 och 9. Därför bör dessa avslås.

Enligt motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 2 finns behov av ett
särskilt utvecklingscentrum för undervisning i svenska för
invandrare. Motionärerna framhåller att bristen på behöriga
lärare fortfarande är stor och behovet av fortbildning och
metodutveckling starkt. Från sfi-skolorna efterlyses också mer
adekvata läromedel, bl.a. saknas fullgoda grammatikor i
svenska. Det bör vara naturligt, anförs det, att knyta ett
metodutvecklingscentrum till någon eller några lärarhögskolor.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är
angeläget att ett särskilt centrum snarast inrättas vid någon
eller några lärarhögskolor för att där samla, utveckla och
förmedla kunskap och kompetens om metodik och pedagogiskt
material i undervisningen i svenska för invandrare. Goda
kunskaper hos lärarna och bra undervisningsmaterial är av
betydelse för att invandrarna snabbt skall kunna nå målen för
svenskundervisningen. I enlighet med vad som förordas i
motionen bör denna fråga utredas så snart som möjligt. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion
1993/94:Ub50 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

Krav på kunskaper i svenska språket ställs i motion
1993/94:Ub51 (nyd). Motionärerna hävdar att utan mycket goda
kunskaper i svenska tvingas man leva som ett slags andra
klassens medborgare i Sverige. Högre ambitionsnivåer på
svenskkunskaper krävs än vad som kommer fram i propositionen
(yrkande 1). En praktisk målsättning kan vara att senast två år
efter beviljat uppehållstillstånd skall varje invandrare
behärska svenska på en definierad nivå (yrkande 3). Om det är
uppenbart att en enskild individ inte anstränger sig eller vill
lära sig svenska skall sanktionsmöjligheter kunna övervägas
(yrkande 4). Viss kunskapsnivå i svenska skall krävas för att
invandrarbarn skall få följa den ordinarie undervisningen i
skolan (yrkande 7). -- I motion 1993/94:Ub365 (nyd) yrkande 10
finns i huvudsak likalydande förslag om att invandrare i
Sverige måste lära sig svenska språket.

Utskottet finner det viktigt att de ambitioner som redan nu
finns för sfi-verksamheten kan förverkligas. Utvärderingar som
gjorts visar på problem och brister. Förslagen i propositionen
syftar till att förbättra möjligheterna att nå upp till
ambitionsnivåerna. Utskottet erinrar om att undervisningen i
sfi för en elev skall upphöra, om eleven saknar förutsättningar
att tillgodogöra sig undervisningen eller annars inte gör
tillfredsställande framsteg. När det gäller krav på
svenskkunskaper för att få följa skolundervisningen hänvisar
utskottet till sitt yttrande vid föregående riksmöte till
socialförsäkringsutskottet (bet. 1992/93:SfU7, UbU5y), där ett
motsvarande yrkande avstyrktes efter redogörelse för gällande
bestämmelser. Motionerna 1993/94:Ub51 yrkandena 1, 3, 4 och 7
samt 1993/94:Ub365 yrkande 10 bör med det anförda avslås av
riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande flexibilitet och kvalitetskrav i
svenskundervisning för invandrare (sfi)
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub50 yrkande 4,

2. beträffande målgrupper för sfi och sfi för asylsökande

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen (1985:1100) såvitt avser 13 kap. 3 § första stycket
samt 6 och 7 §§,

3. beträffande skyldighet att tillhandahålla sfi inom viss
tid
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ub49 och
1993/94:Ub50 yrkande 3 och med anledning av motionerna
1993/94:Ub48 yrkande 2 och 1993/94:Ub51 yrkande 6 antar
regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt
avser 13 kap. 3 § andra stycket med den ändringen att stycket
erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade
lydelsen,

4. beträffande riktlinjer för sfi
att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om
riktlinjer,

5. beträffande kurs i sfi och rätt att återuppta studier
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ub50 yrkande 5
antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen
såvitt avser 13 kap. 1 och 11 §§,

res. 1 (s)

6. beträffande kursplan och riktvärde för utbildningens
omfattning i tid
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3,
1993/94:Ub50 yrkande 7 och 1993/94:Ub51 yrkande 2,

res. 2 (s)
res. 3 (nyd)
men. (v)

7. beträffande betyg m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ub50 yrkande 6
och 1993/94:Ub51 yrkande 5 godkänner vad regeringen förordat om
betyg,

res. 4 (nyd)

8. beträffande redovisning och utvärdering av sfi
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf628 yrkande 10,

9. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt under mom. 2, 3 och 5,

10. beträffande direktiv till Invandrar- och
flyktingkommittén
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 1 samt
1993/94:Ub50 yrkandena 1, 8 och 9,

11. beträffande utvecklingscentrum för sfi
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub50 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 5 (m, fp, c, kds)

12. beträffande krav på kunskaper i svenska språket
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub51 yrkandena 1, 3,
4 och 7 samt 1993/94:Ub365 yrkande 10.

res. 6 (nyd)

Stockholm den 5 maj 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Hans Nyhage

I beslutet har deltagit:
Hans Nyhage (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Marianne Jönsson (c),
Krister Örnfjäder (s),
Bo Arvidson (m),
Eva Johansson (s),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Ulf Melin (m),
Inger Lundberg (s),
Kristina Persson (s),
Ewa Hedkvist Petersen (s) och
Christer Lindblom (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Kurs i sfi och rätt att återuppta studier (mom. 5)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Krister Örnfjäder,
Eva Johansson, Inger Lundberg, Kristina Persson och Ewa
Hedkvist Petersen (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet anser" och på s. 11 slutar med
"skollagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet har samma uppfattning som motionärerna att den som
har giltigt skäl för studieavbrott skall vara garanterad rätt
att senare få återuppta studierna. Det är allvarligt om en
regel kan medföra att en invandrare inte vågar acceptera ett
erbjudande om arbete för att inte riskera sin rätt till sfi.
Förutom förvärvsarbete kan andra giltiga orsaker till
studieavbrott vara sjukdom, barnafödande eller svåra
familjeförhållanden.

Utskottet accepterar tills vidare den av regeringen
föreslagna lydelsen av 13 kap. 11 § tredje stycket och föreslår
att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar av
13 kap. 1 och 11 §§ skollagen. Regeringen bör dock skyndsamt
återkomma till riksdagen med förslag till ny lydelse av
13 kap. 11 § tredje stycket i enlighet med vad ovan anförts.
Därmed tillstyrker utskottet motion 1993/94:Ub50 yrkande 5.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

5. beträffande kurs i sfi och rätt att återuppta studier
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i skollagen såvitt avser 13 kap. 1 och 11 §§, dels
med bifall till motion 1993/94:Ub50 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om nytt
lagförslag,

2. Kursplan och riktvärde för utbildningens omfattning i tid
(mom. 6)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Krister Örnfjäder,
Eva Johansson, Inger Lundberg, Kristina Persson och Ewa
Hedkvist Petersen (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "yrkande 2" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning i den
socialdemokratiska motionen att det inte är acceptabelt att
studietiden i sfi begränsas till 10--12 timmar per vecka för
invandrare med goda förutsättningar för teoretiska studier.
Möjlighet bör finnas till koncentrationsläsning i
svenskundervisningen. Skolverket bör därför ges i uppdrag att
ta fram rekommendationer för veckostudietid som tillsammans med
självstudier och hemuppgifter motsvarar studier på helfart.
Någon form av yrkespraktik och vardaglig övning i svenska
språket bör därjämte ingå. Utskottet är medvetet om att vissa
invandrargrupper av olika skäl inte kan delta i
heltidsundervisning. Dessa bör erbjudas möjligheter till
deltids- och kvällsstudier.

Utskottet anser -- -- -- (=utskottet) -- -- -- enskilda
individen.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Ub50 yrkande 7 samt med avslag på motionerna
1993/94:Ub48 yrkande 3 och 1993/94:Ub51 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att
sfi i normalfallet skall utformas som undervisning på heltid
samt om möjligheterna till deltids- och kvällsstudier.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

6. beträffande kursplan och riktvärde för utbildningens
omfattning i tid
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub50 yrkande 7
samt med avslag på motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3 och
1993/94:Ub51 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

3. Kursplan och riktvärde för utbildningens omfattning i tid
(mom. 6)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "yrkande 2" bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion
1993/94:Ub51, att det är viktigt att avsevärt höja såväl
kvaliteten som effektiviteten i den svenskundervisning som
samhället erbjuder invandrare. Det nuvarande riktvärdet för
utbildningens omfattning i tid -- som regeringen avser att
bibehålla -- motsvarar ett helt års utbildning på halvtid för
varje elev. Om man med denna tidsinsats inte når goda resultat
i sfi, måste orsaker sökas i bristande motivation hos eleverna
och brister i undervisningen. I en utvärdering av sfi har också
konstaterats att elevernas motivation är låg och att
undervisningskvaliteten behöver garanteras. Riksdagen bör
därför med bifall till motion 1993/94:Ub51 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3 och 1993/94:Ub50
yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört om ökad undervisningskvalitet och undervisningens
omfattning.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

6. beträffande kursplan och riktvärde för utbildningens
omfattning i tid
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub51 yrkande 2
samt med avslag på motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3 och
1993/94:Ub50 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

4. Betyg m.m. (mom. 7)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Beträffande betygsskalan" och på s. 14 slutar med
"om betyg" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförts i motion 1993/94:Ub51,
nämligen att svenskundervisningen bör innefatta obligatorisk
och tydlig kunskapskontroll med betyg i en tregradig skala: Väl
godkänd (VG), Godkänd (G) och Icke godkänd (IG). Betyg -- inte
intyg -- bör således utdelas också när invandraren inte uppnått
kunskaper som svarar mot sfi-kursens mål. Detta bör riksdagen
med bifall till motion 1993/94:Ub51 yrkande 5, med anledning av
regeringens förslag och med avslag på motion 1993/94:Ub50
yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

7. beträffande betyg m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub51 yrkande 5,
med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion
1993/94:Ub50 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

5. Utvecklingscentrum för sfi (mom. 11)

Hans Nyhage (m), Rune Rydén (m), Marianne Jönsson (c), Bo
Arvidson (m), Ingrid Näslund (kds), Ulf Melin (m) och Christer
Lindblom (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till känna" bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill hänvisa till att Skolverket inom ramen för det
statliga anslaget till fortbildning genomför en särskild
satsning på fortbildning och kompletterande utbildning av
lärare i sfi. Denna utbildning pågår budgetåren
1990/91--1994/95. Skolverket har också avsatt ytterligare medel
för fortbildning i ämnet svenska som andraspråk under 1993/94.
Syftet med fortbildningen är enligt Skolverket självfallet att
genom att öka lärarnas kunskaper om inlärningsforskning och
metodutveckling höja undervisningens kvalitet. Mot bakgrund av
det arbete med fortbildning m.m. som för närvarande bedrivs bör
riksdagen avslå motion 1993/94:Ub50 yrkande 2.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

11. beträffande utvecklingscentrum för sfi
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub50 yrkande 2,

6. Krav på kunskaper i svenska språket (mom. 12)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet finner" och på s. 17 slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att samhället skall erbjuda våra invandrare
en fullgod svenskundervisning men också ställa krav på att de
verkligen lär sig svenska språket. Först då -- med goda
svenskkunskaper -- kan invandraren ta ansvar för såväl sina
rättigheter som sina skyldigheter som samhällsmedborgare.
Senast två år efter beviljat uppehållstillstånd bör invandraren
i normalfallet behärska svenska på en definierad nivå. Om det
är uppenbart att en enskild individ av ointresse eller ovilja
låter bli att lära sig svenska bör sanktionsmöjligheter kunna
övervägas. Krav på viss kunskapsnivå i svenska bör också finnas
för att en elev skall få följa den ordinarie
skolundervisningen. Med det anförda tillstyrker utskottet
motionerna 1993/94:Ub51 yrkandena 1, 3, 4 och 7 samt
1993/94:Ub365 yrkande 10.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

12. beträffande krav på kunskaper i svenska språket
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ub51
yrkandena 1, 3, 4 och 7 samt 1993/94:Ub365 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

Jag anser att som riktvärde för omfattningen av sfi bör
anges 580 timmar (à 60 minuter), alltså en ökning i förhållande
till regeringens förslag. Ökningen bör ses som ett första steg.
Jag håller för troligt att ytterligare förlängning av
riktvärdestiden kommer att visa sig nödvändig. Detta bör ges
regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande kursplan och riktvärde för utbildningens
omfattning i tid
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ub48 yrkande 3
samt med avslag på motionerna 1993/94:Ub50 yrkande 7 och
1993/94:Ub51 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Bilaga 1

Av utskottet framlagt förslag till ändring av 13 kap. 3 §
andra stycket i regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen (1985:1100)
Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

13 kap.

3 §

Varje kommun -- -- -- anges i 6 §.

Undervisningen skall finnas Undervisningen skall finnas
att tillgå så snart som att tillgå så snart som
möjligt efter det att möjligt efter det att
rätt till sfi inträtt. rätt till sfi inträtt.
Om inte särskilda skäl Om inte särskilda skäl
finns, skall undervisningen finns, skall undervisningen
kunna påbörjas inom sex kunna påbörjas inom tre
månader. månader.