Svenskundervisning för invandrare (sfi)
Betänkande 1993/94:UbU10
Utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UBU10
Svenskundervisning för invandrare (sfi)
Innehåll
1993/94 UbU10
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om vissa ändringar i bestämmelserna om svenskundervisning för invandrare (sfi). Förändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1994.
Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen som i huvuddrag innebär att kommunerna skall vara skyldiga att så snart som möjligt tillhandahålla sfi till de personer som är bosatta i kommunen och som saknar grundläggande kunskaper i svenska språket. Dock anser utskottet, till skillnad från regeringen, att kommunen skall se till att undervisningen kan påbörjas senast inom tre månader efter det att rätt till sfi inträtt, om inte särskilda skäl föreligger. (Regeringen hade föreslagit sex månader.) Rätten till sfi skall gälla fr.o.m. det andra kalenderhalvåret det år invandraren fyller 16 år. Kommunernas skyldighet att erbjuda asylsökande sfi skall upphöra.
Läroplanen för sfi skall upphöra att gälla. Verksamheten skall i stället vila på de grundläggande värden som framgår av 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Utbildningen anordnas som en kurs, som eleven har rätt att fullfölja. Betyg och centralt fastställda prov införs för sfi. Regeringen avser att fastställa en kursplan samt ett riktvärde för utbildningens omfattning i tid.
Utskottet anser med anledning av en s-motion att riksdagen bör göra ett tillkännagivande om behovet av ett särskilt utvecklingscentrum för undervisning i svenska för invandrare. Mot detta reserverar sig regeringspartiernas företrädare i utskottet.
Till betänkandet har även fogats två reservationer från Socialdemokraterna och tre från Ny demokrati samt en meningsyttring från Vänsterpartiet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:126 föreslagit
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100), 2. att riksdagen godtar det som regeringen förordar om riktlinjer (avsnitt 7), 3. att riksdagen godtar det som regeringen förordar om betyg (avsnitt 9).
Lagförslaget återfinns som bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1993/94:Ub48 av Berith Eriksson och Björn Samuelson (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Invandrar- och flyktingpolitiska kommittén, 2. att riksdagen beslutar att 13 kap. 3 § andra stycket skall ha följande lydelse: Undervisningen skall finnas att tillgå senast två månader efter att rätt till sfi inträtt. Om särskilda skäl finns, skall undervisningen kunna påbörjas inom fyra månader., 3. att riksdagen beslutar att riktvärdet för omfattningen av sfi skall vara 580 timmar à 60 minuter.
1993/94:Ub49 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall vara skyldiga att tillhandahålla svenska för invandrare (sfi) inom högst tre månader, om inte särskilda skäl finns däremot.
1993/94:Ub50 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenskundervisning för invandrare (sfi) blir föremål för en mer djupgående analys i Invandrar- och flyktingpolitiska kommittén, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett särskilt utvecklingscentrum för undervisning i svenska för invandrare, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undervisningen i sfi bör komma i gång så snabbt som möjligt och att väntetiden inte får överstiga tre månader, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibel organisation, entreprenadprövning och pedagogisk utveckling, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ändra 13 kap. 11 § tredje stycket i skollagen i enlighet med det förslag som anförts i motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prov, utvärdering och betyg, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet undervisningstimmar per vecka i sfi och möjligheterna till deltids- och kvällstidsstudier, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Invandrar- och flyktingpolitiska kommittén prövar förutsättningarna för att ersätta socialbidrag vid sfi-studier med någon form av utbildningsbidrag eller introduktionsersättning inom de samhällsekonomiska ramar som nuvarande schablonersättning ger, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Invandrar- och flyktingpolitiska kommittén studerar de tidigare anlända invandrarnas behov av svenskundervisning och formerna för att tillgodose detta.
1993/94:Ub51 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska språket är ett fundament i Sverige, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undervisningskvalitet och undervisningens omfattning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarnas eget ansvar för att lära sig svenska språket, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samhället skall ställa krav på att våra invandrare skall lära sig svenska språket, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldighet för kommunerna att tillhandahålla svenskundervisning för invandrare (sfi) inom en månad, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att viss kunskapsnivå i svenska skall krävas för att få följa den ordinarie undervisningen i skolan.
Motioner från allmänna motionstiden 1994
1993/94:Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och undervisning i svenska språket och att våra invandrare måste lära sig svenska språket.
1993/94:Sf628 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning och utvärdering av svenskundervisningen.
Utskottet
Inledning
Svenskundervisning för invandrare (sfi), i sin nuvarande utformning, infördes den 1 januari 1991 genom beslut av riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:102, bet. UbU27, rskr. 279). Reformen innebar bl.a. att en tidigare uppdelning i grundläggande svenskundervisning, som åvilade kommunerna, och påbyggnadsundervisning, som anordnades av studieförbund eller AMU, upphörde. I stället skapades en sammanhållen utbildning helt under kommunalt huvudmannaskap. -- Riksdagen behandlade samtidigt propositionen om ett samordnat flyktingmottagande, m.m. (prop. 1989/90:105, bet. SfU21, rskr. 281). Avsikten var att utveckla ett närmare lokalt samarbete mellan berörda myndigheter med särskilda individuellt upplagda introduktionsprogram för de flyktingar som tas emot i kommunerna.
Sfi -- som syftar till att ge grundläggande kunskaper och färdigheter i svenska språket och kunskaper om det svenska samhället -- ingår numera i det offentliga skolväsendet för vuxna (jfr prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356). Enligt 13 kap. skollagen (1985:1100) är varje kommun skyldig att se till att sfi erbjuds nyanlända invandrare över 16 år som är bosatta i kommunen. Rätt till sådan undervisning gäller under sammanlagt högst två år och med möjlighet till förlängning ytterligare ett år på grund av särskilda skäl.
Kommunerna är också skyldiga att inom ramen för den grundläggande vuxenutbildningen i komvux erbjuda svenska som andraspråk på sfi-nivå för invandrare som vistats så länge i Sverige att de inte har rätt till sfi. Bestämmelser om detta finns i 2 kap. 5 § förordningen (1992:403) om kommunal vuxenutbildning.
I propositionen betonar regeringen att det är viktigt att tillvarata invandrarnas kunskaper och, i många fall, långa och kvalificerade utbildningar. En god färdighet i svenska och kunskaper om det svenska samhället har avgörande betydelse för den enskilda invandrarens integration i Sverige. Konkurrensen på dagens arbetsmarknad accentuerar ytterligare detta. Regeringen konstaterar att arbetsmarknadsläget för invandrare kraftigt har försämrats under de senaste åren.
Kunskaper om det nya landets språk och om dess kultur och sociala liv bidrar också till att ge de enskilda invandrarna trygghet och självförtroende och skapa nya livschanser för dem.
Det finns alarmerande tecken på bristande kunskaper i svenska bland invandrare, även bland dem som länge har bott i Sverige. Regeringen hänvisar till granskningar som genomförts av Riksdagens revisorer (1992/93:RR2) och Riksrevisionsverket (F 1992:33) samt till Skolverkets rapport nr 8, Beskrivande data om skolverksamheten -- 1993, vilka samtliga visar att det finns problem och brister i sfi-verksamheten. Dock, påpekar regeringen, hänför sig dessa undersökningar till läsåret 1991/92, då effekterna av sfi-reformen och förändringar i flyktingmottagandet knappast fått fullt genomslag. En fortsatt uppföljning och utvärdering bör kunna visa i vilken utsträckning förhållandena i rapporterna fortfarande är relevanta.
Förslagen i propositionen skall ses mot denna bakgrund. De motiveras även av den övergång som skett till en mål- och resultatorienterad styrning av skolan och slopandet av specialdestinerade statsbidrag. Statens skolverk har haft regeringens uppdrag att se över vissa organisatoriska frågor m.m. kring sfi och svenska som andraspråk och föreslå förenklingar av gällande regelsystem. Uppdraget har redovisats i mars 1993 (bilaga 1 till propositionen).
Regelsystem
Regeringen fastslår till att börja med att svenskundervisning för invandrare (sfi) liksom hittills bör ha ett eget regelsystem (13 kap. skollagen). Det förslag som Skolverket lagt fram om att upphäva skollagskapitlet samt inordna sfi för vuxna i komvux regelsystem och sfi för 16--19-åringar i gymnasieskolans kan regeringen inte ställa sig bakom.
Som skäl för regeringens bedömning åberopas att sfi vänder sig både till personer som samtidigt är elever i andra delar av det offentliga skolväsendet och till personer som skall studera enbart svenska i sfi. Särskilda bestämmelser om sfi skulle därför, om Skolverkets förslag genomfördes, behöva införas inte bara i regelsystemen för komvux och gymnasieskolan utan också i reglerna för särvux och gymnasiesärskolan. Bl.a. är det, menar regeringen, olämpligt att låta sfi följa gymnasieskolans läsårsindelning med åtföljande avbrott i svenskundervisningen under flera sommarmånader. En annan aspekt är att det liksom hittills bör vara möjligt att lägga ut sfi på entreprenad och detta oavsett deltagarnas ålder. Vid ett inordnande i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan skulle regeringens tillstånd krävas i varje enskilt fall, enligt lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom skolan.
De pedagogiska och organisatoriska fördelarna -- som Skolverket och flera remissinstanser pekat på skulle bli följden av verkets förslag -- kan enligt regeringen åstadkommas utan att sfi inordnas i andra skolformer i formellt hänseende. Kommunerna kan själva avgöra, om en pedagogisk integration är lämplig och bör genomföras. Självklart bör möjligheten att kombinera sfi med arbete eller arbetspraktik finnas kvar, anför regeringen.
I motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 4 påpekas att den heterogena sammansättningen av de invandrargrupper som skall delta i sfi ställer krav på en mycket flexibel organisation av undervisningen, där varje individs förutsättningar bildar utgångspunkt för svenskstudierna. Motionärerna uttrycker en positiv inställning till att regelsystemet för sfi bibehålls och till att kommunerna skall ha möjlighet att genom entreprenadförfarande pröva olika former för sfi. Kravet på kvalitet i undervisningen måste sättas högt. Särskilt framhåller motionärerna den verksamhet som studieförbund och folkhögskolor erbjuder med anknytning till arbets- och samhällsliv. Det är nödvändigt att de pedagogiska metoderna fortlöpande utvecklas, anför de.
Utskottet vill erinra om att 1991 års reform av svenskundervisningen för invandrare (prop. 1989/90:102, bet. UbU27, rskr. 279) avsågs leda till ökad flexibilitet genom att den statliga detaljregleringen av undervisningens organisation upphörde. Någon ändring i den grundläggande inriktningen av sfi är inte förutsatt i den proposition som nu behandlas. De uttalanden som gjordes i samband med sfi-reformen måste därför anses gälla alltjämt. Utskottet hänvisar till vad utskottet då anförde i sitt betänkande 1989/90:UbU27 (s. 14).
Utskottet anser att förslagen i propositionen ger kommunerna en ökad frihet att själva bestämma om undervisningens organisation och samverka med andra instanser såsom exempelvis arbetsförmedlingen, arbetsmarknadens parter m.fl. Inriktningen måste vara att utnyttja de samlade resurserna som finns på orten för att göra det möjligt för invandrare med olika bakgrund och olika behov att tillägna sig svenska språket och kunskaper om det svenska samhället på ett så effektivt sätt som möjligt. I många fall är säkert grund-sfi parallellt med praktik på arbetsplats ett effektivt sätt att ge språkträning. Invandrarnas studievana och allmänna livssituation varierar mycket och därmed deras förutsättningar att tillägna sig svenska språket. Stor flexibilitet och variation i undervisningsanordningarna är därför enligt utskottets bedömning angelägna i alla kommuner. Givetvis är detta svårare att förverkliga på mindre orter med litet antal invandrare, men så viktigt att även dessa kommuner måste anstränga sig att finna vägar att göra det.
Detta har i förordningen (1992:740) om svenskundervisning för invandrare (5 §) uttryckts sålunda att undervisningen skall anpassas till elevernas behov och anknyta till deras situation och erfarenheter. Vidare skall, enligt 6 § förordningen, kommunen i samarbete med arbetsförmedlingen verka för att undervisningen så snart som möjligt kan kombineras med sådan arbetsplatsorientering eller sådant förvärvsarbete som ger deltagaren möjlighet att träna sig i att tala svenska.
Beträffande möjligheterna att lägga ut sfi på entreprenad stadgas i 13 kap. 9 § skollagen att kommuner får uppdra åt andra att anordna sfi enligt föreskrifter meddelade av regeringen. Fram till den 1 januari 1994 gällde enligt förordningen om svenskundervisning för invandrare att kommun fick ge sådant uppdrag till studieförbund, folkhögskolor, AMU-gruppen och statliga universitet och högskolor samt till annan anordnare efter regeringens tillstånd (4 §). Sedan nämnda datum står det kommunerna fritt att välja anordnare. I 4 § sfi-förordningen kvarstår dock stadgandet att bestämmelser om rektor i skollag och förordning alltid avser den rektor inom det offentliga skolväsendet som är ansvarig för ledningen av utbildningen. Utskottet förutsätter att den kompetens som finns hos studieförbund och folkhögskolor tas till vara också med nuvarande bestämmelser.
Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte skäl för någon riksdagens särskilda åtgärd med anledning av motion 1993/94:Ub50 yrkande 4, som därför avstyrks.
Vissa förändringar av kommunernas skyldigheter
Målgrupper för sfi
Regeringen anför i fråga om målgrupper för sfi att sfi även fortsättningsvis bör vända sig till invandrare som har passerat skolpliktig ålder. I skollagen bör förtydligas att rätten att delta i en kommuns sfi gäller fr.o.m. det andra kalenderhalvåret det år då invandraren fyller 16 år.
Rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet i övrigt har i princip den som är bosatt i landet oavsett medborgarskap. Motsvarande regler bör gälla även för sfi, anser regeringen. Alla som är bosatta i Sverige och som saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket, som sfi syftar till att ge, bör således ha rätt till sfi. Undantag bör liksom i dag göras för invandrare som behärskar danska eller norska språket. I propositionen förordas vidare att regeringen får föreskriva att också den som inte är bosatt i landet skall ha denna rätt. En särbestämmelse om rätt till sfi för finländska medborgare som bor i Finland nära den svenska gränsen och arbetar i Sverige bör finnas kvar.
Nuvarande tidsgränser för kommunens skyldighet att erbjuda sfi till nyanlända invandrare skall tas bort, föreslår regeringen. Rätten att delta i sfi gäller nu under sammanlagt högst två år från den tidpunkt då rättigheten inträdde och med möjlighet till förlängning ytterligare ett år på grund av särskilda skäl. Om rätten till sfi inte är tidsbegränsad, finns det inte längre några skäl för att behålla möjligheten till undervisning på sfi-nivå inom grundläggande vuxenutbildning för vuxna invandrare som varit här länge. Detta hindrar enligt regeringen givetvis inte att sfi integreras med studier i läs- och skrivinlärning inom grundläggande vuxenutbildning.
Kommunerna skall enligt regeringen inte längre vara skyldiga att erbjuda sfi till asylsökande. Anledningen härtill är att riksdagen nyligen beslutat (prop. 1993/94:94, bet. SfU11, rskr. 188) att asylsökande, oavsett om de vistas på en statlig förläggning eller inte, skall erbjudas svenskundervisning i annan form genom Invandrarverkets försorg.
Regeringens förslag beträffande målgrupper för sfi och slopande av sfi till asylsökande föranleder ändringar i 13 kap. 3 § första stycket samt 6 och 7 §§ skollagen (1985:1100).
Utskottet, som tillstyrker regeringens förslag, anser att riksdagen bör anta förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt gäller nu angivna paragrafer.
Skyldighet att tillhandahålla sfi inom viss tid
Det är viktigt för invandrarens integration i det svenska samhället, understryker regeringen, att svenskundervisningen påbörjas så snart som möjligt efter det att denne har bosatt sig i landet, dvs. i regel när folkbokföring skett. Kritik har anförts, bl.a. av Riksrevisionsverket, mot att väntetiderna varit långa, innan sfi tillhandahållits.
Enligt gällande bestämmelse i 13 kap. 3 § andra stycket skollagen skall undervisningen erbjudas så snart som möjligt efter invandrarens ankomst till Sverige. Regeringen föreslår nu en ändring och ett tillägg till bestämmelsen. Den föreslagna lydelsen innebär att undervisningen skall finnas att tillgå så snart som möjligt efter det att rätt till sfi inträtt och att den skall kunna påbörjas senast inom sex månader. Endast om särskilda skäl finns skall kommunen ha rätt att dröja längre tid med att erbjuda sfi.
Vad som menas med särskilda skäl exemplifieras i propositionen sålunda. Särskilda skäl kan föreligga om det till en kommun inom en nära framtid väntas anlända invandrare som lämpligen kan ingå i samma undervisningsgrupp eller om invandraren, efter det att uppehållstillstånd beviljats och folkbokföring skett, bor kvar i förläggning i avvaktan på att flytta till en annan kommun.
I flera motioner görs invändningar mot förslaget om en tidsgräns på sex månader inom vilken kommunen senast skall tillhandahålla sfi, om inte särskilda skäl finns.
Enligt motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 3 är risken stor att 5--6 månaders väntetid på att få sfi snarare kan bli regel än undantag med regeringens förslag. Motionärerna föreslår att kommunerna skall vara skyldiga att tillhandahålla sfi i direkt anslutning till invandrarnas mottagande i kommunen. Endast om särskilda skäl finns skall kommunerna få dröja längre än tre månader med att erbjuda sfi. En flexibel organisation, som bryter det traditionella skolmönstret i kommunerna, och nära samarbete mellan Invandrarverket och kommunerna vid kommunplacering av flyktingar skapar förutsättningar för korta väntetider.
Också i motion 1993/94:Ub49 (fp) förespråkas att kommunerna så snart som möjligt och inom högst tre månader skall vara skyldiga att erbjuda sfi, om inte särskilda skäl finns däremot. Förslaget i propositionen innebär enligt motionären att invandrarna får vänta alldeles för länge på svenskundervisning.
Riksdagen bör enligt motion 1993/94:Ub48 (v) yrkande 2 besluta en lagbestämmelse av innebörd att undervisningen skall finnas att tillgå senast två månader efter det att rätt till sfi inträtt. Om särskilda skäl finns, skall undervisningen kunna påbörjas inom fyra månader. Väntetider på upp till sex månader och i vissa fall ännu längre för att få börja sfi är fullständigt orimliga och ägnade att permanenta ett av de allvarligaste av de påtalade problemen med sfi, hävdar motionärerna.
Det är enligt motion 1993/94:Ub51 (nyd) yrkande 6 inte acceptabelt att invandrare skall behöva vänta upp till sex månader på svenskundervisning, som regeringen föreslår. Kommunerna skall vara skyldiga att tillhandahålla sfi inom en månad.
Utskottet vill understryka att det från integrationssynpunkt är viktigt att invandrare och flyktingar kommer in i svenskundervisningen så snart som möjligt, vilket är huvudregeln enligt regeringens förslag. Särskilt när det är fråga om utlänningar som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet är det också naturligt att sfi planeras som ett första inslag i de introduktionsprogram som sätts upp. Detta innebär att sfi normalt bör kunna påbörjas inom en eller ett par månader från det att utlänningen bosatt sig i en kommun. Utskottet vill peka på att en samverkan mellan kommuner kan vara en möjlighet att snabbare ordna undervisningsgrupper. Utskottet anser, i likhet med vad som förordats i ett par motioner, att svenskundervisningen skall kunna påbörjas senast inom tre månader efter det att rätt till sfi inträtt, om inte särskilda skäl finns. Riksdagen bör således med bifall till motionerna 1993/94:Ub49 och 1993/94:Ub50 yrkande 3 samt med anledning av regeringens förslag och motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 2 och 1993/94:Ub51 yrkande 6 anta den som utskottets förslag betecknade lydelsen av 13 kap. 3 § andra stycket skollagen (bilaga 2).
Riktlinjer för sfi
Den nu gällande läroplanen för grundläggande svenskundervisning för vuxna invandrare, Lsfi -91, fastställdes av regeringen i december 1990. Lsfi -91 är därför inte anpassad efter det styrsystem som gäller för skolväsendet i dag. Läroplanen innehåller -- förutom allmänna riktlinjer -- ett kapitel om undervisningens innehåll, vilket närmast har karaktären av kursplan enligt äldre modell. Vidare finns ett kapitel om metoder och arbetsformer, som kommunerna och lärarna numera har hela ansvaret för att utforma. Regeringen föreslår därför att Lsfi -91 skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1994.
Sfi har, liksom det offentliga skolväsendet i övrigt, till uppgift att förmedla kunskaper och värden till eleverna samt att förbereda dem för att leva, arbeta och verka i Sverige. De särskilda uppgifterna för sfi, att ge grundläggande kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället, är mer begränsade än övriga skolformers uppgifter. Verksamheten i sfi bör enligt regeringen ändå vila på samma grundläggande värden som gäller för skolväsendet i övrigt. Därför förordar regeringen att den del av 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) där dessa värden anges bör tillämpas även för verksamheten i sfi.
Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag, tillstyrker att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om riktlinjer för sfi.
Kurs, kursplan och riktvärde för utbildningens omfattning
Svenskundervisning för invandrare (sfi) skall enligt regeringens förslag anordnas som en kurs och den som har påbörjat utbildningen skall ha rätt att fullfölja kursen. Den som efter kursens slut inte har nått upp till de avsedda kunskaperna skall ha rätt att gå om hela kursen eller delar därav, eftersom han eller hon saknar sådana kunskaper som kursen syftar till. Undervisningen för en elev skall dock upphöra, om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg. En elev för vilken sfi har upphört eller som frivilligt avbrutit utbildningen skall på nytt beredas sådan utbildning, om särskilda skäl talar för detta.
Regeringens förslag föranleder ändringar i 13 kap. 1 och 11 §§ skollagen.
Rätten till sfi skall -- enligt förslag i propositionen som utskottet nyss tillstyrkt -- inte längre vara begränsad till viss tid efter det att invandraren bosatte sig i landet eller rätten annars inträdde. Nu föreslås att för rätt att återuppta studier i sfi efter avbrott alltid skall krävas att det finns särskilda skäl. Särskilda skäl, dvs. giltiga skäl, kan enligt specialmotiveringen till förslaget till ändring av 13 kap. 11 § tredje stycket exempelvis vara att avbrottet berott på sjukdom eller barnafödande. Det kan också föreligga särskilda skäl om en invandrare, som tidigare inte har visat något större intresse för sfi, vid en senare tidpunkt blir mer studiemotiverad. Regeringen anför att dessa regler är avsiktligt restriktiva för att markera att återkommande studieavbrott eller studieuppehåll inte bör accepteras. Med hänsyn till de möjligheter till studieledighet som finns bör det faktum att en elev får arbete inte vara något skäl att helt avbryta utbildningen. I sammanhanget erinras om att beslut i dessa frågor enligt 13 kap. 12 § skollagen fattas av styrelsen för utbildningen.
Enligt motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 5 är det en rättssäkerhetsfråga för den som på förhand kan redovisa giltigt skäl att också få garantier om att senare kunna återuppta studierna. Det är allvarligt om den föreslagna regeln kan medföra att en invandrare inte vågar acceptera ett erbjudande om arbete för att inte riskera sin rätt till sfi. Andra giltiga orsaker till studieavbrott kan vara sjukdom, barnafödande eller svåra familjeförhållanden. Motionärerna begär att riksdagen uttalar sig för att bestämmelsen utformas så att den "som utan giltig orsak avbrutit utbildningen skall på nytt beredas sådan utbildning, om särskilda skäl talar för detta".
Utskottet anser att sådana garantier som motionärerna eftersträvar inte bättre kan tillförsäkras med den i motionen föreslagna formuleringen. Beskrivningen av vad som skall avses med giltiga skäl kan inte göras helt uttömmande. Ett visst mått av prövning kan inte undvikas i det enskilda fallet. Olika beslutsfattare kan därvid gör skilda bedömningar och det kan ha gått lång tid sedan studieavbrottet. Vid tolkningen av en lagbestämmelse kan ledning hämtas ur motiven till bestämmelsen. I specialmotiveringen till den föreslagna bestämmelsen i propositionen har angetts exempel -- såsom sjukdom och barnafödande -- på sådana särskilda skäl som lagstiftaren anser bör utgöra giltiga skäl för att få återuppta sfi-studier. Också en invandrare som avbrutit sina studier av en ogiltig orsak, t.ex. ointresse, kan senare bli studiemotiverad och anses då enligt specialmotiveringen ha särskilda skäl att få studera.
När det särskilt gäller frågan om förvärvsarbete skall utgöra giltigt skäl för studieavbrott ser utskottet det som självklart, med hänsyn till rätten att få ledighet från arbete för sfi-studier, att arbete och studier skall kunna kombineras. Utskottet vill peka på att i förordningen (1992:740) om svenskundervisning för invandrare stadgas följande (6 §). "Kommunen skall i samarbete med arbetsförmedlingen verka för att undervisningen så snart som möjligt kan kombineras med sådan arbetsplatsorientering eller sådant förvärvsarbete som ger deltagaren möjlighet att träna sig i att tala svenska." Att denna bestämmelse efterföljs är enligt utskottets mening viktigt.
Utskottet anser att motion 1993/94:Ub50 yrkande 5 i huvudsak är tillgodosedd med vad utskottet anfört. Riksdagen bör således avslå motionsyrkandet och anta regeringens förslag till ändringar av 13 kap. 1 och 11 §§ skollagen.
Det finns i dag formellt sett ingen kursplan för sfi, även om vissa delar av nuvarande läroplan för sfi har karaktären av en sådan. Läroplanen skall enligt regeringens förslag -- som utskottet nyss tillstyrkt -- upphöra att gälla. Regeringen anmäler under detta avsnitt sin avsikt att fastställa en kursplan för sfi för tiden från den 1 juli 1994. Av kursplanen skall framgå dels kursens syfte och mål, dels vilken kunskapsnivå som alla elever skall ha uppnått vid kursens slut, dvs. kursens krav. Målen i kursplanen skall vara utvärderingsbara.
Regeringen anger närmare om kursplanen för sfi att den bör delas upp i två steg. Utbildningen startar på nybörjarnivå och leder i det första steget till ett avstämningstillfälle enligt en i kursplanen fastställd kravnivå, som innebär grundläggande kommunikationsfärdigheter och viss orientering om det svenska samhället. Slutmålet är att alla elever skall ha sådana grundläggande kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället som krävs för ett liv i Sverige och som möjliggör fortsatt utbildning. En elev som har klarat slutmålet -- sfi-nivån -- kan fortsätta att läsa svenska som andraspråk inom den skolform som eleven tillhör.
Eftersom sfi kräver en individualiserad undervisning, vore det enligt regeringen orimligt att ha en timplan för sfi i traditionell mening. Däremot finns det skäl, anförs det, att fastställa ett riktvärde för utbildningens omfattning i tid som ett stöd för skolhuvudmännen och lärarna i deras planering av arbetet. För riksdagens information erinrar regeringen om att 700 lektioner (à 45 minuter) var den omfattning som låg till grund för beräkningen av det tidigare statsbidraget för sfi som ett genomsnittligt tal. En omräkning av 700 lektioner ger 525 timmar. Denna omfattning kommer att vara grunden för det riktvärde som regeringen avser att fastställa.
I motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 7 framhålls att behovet av svenskkunskaper för arbete och utbildning leder till att flertalet invandrare börjar sin tid i Sverige med sfi-studier. Sfi bör därför enligt motionärerna i normalfallet utformas som undervisning på heltid. Skolverket bör ta fram rekommendationer för veckostudietid som tillsammans med självstudier och hemuppgifter motsvarar studier på helfart. Erfarenheter visar också, påpekas det, att studieresultaten förbättras för många invandrare om de kan förenas med någon form av yrkespraktik och vardaglig övning i svenska språket. Motionärerna anser att det därutöver bör finnas möjligheter till deltids- och kvällsstudier med hänsyn till vissa invandrargruppers sociala situation.
Riksdagen bör enligt motion 1993/94:Ub48 (v) yrkande 3 besluta att riktvärdet för omfattningen av sfi skall vara 580 timmar (à 60 minuter). Troligen kommer en ytterligare förlängning av riktvärdestiden att visa sig nödvändig, anför motionärerna. Det hävdas i motion 1993/94:Ub51 (nyd) yrkande 2 att en omfattning av sfi enligt riktvärdet 525 klocktimmar motsvarar ett helt års utbildning på halvtid för varje elev. Om man med denna tidsinsats inte når mycket goda resultat och kunskaper kan man rent objektivt konstatera att undervisningen måste vara mycket undermålig och därmed eleverna ytterst omotiverade. Motionärerna vill att riksdagen gör ett uttalande om undervisningskvalitet och undervisningens omfattning.
Utskottet ställer sig bakom vad som anförs i propositionen att det är av stor vikt att eleverna kan påbörja sina studier på en nivå som bestäms av deras förkunskaper, att de kan studera i den takt som deras förutsättningar medger och fortsätta tills de har uppnått målet för sfi. Undervisning skall alltså kunna bedrivas på heltid eller deltid, alltefter deltagarnas förutsättningar och efter den plan som kommunerna skall fastställa för varje elev eller grupp av elever. Det står kommunerna fritt att anordna kvällsundervisning, om så skulle visa sig lämpligt.
Redan genom 1991 års reform av svenskundervisningen för invandrare öppnades möjlighet för kommunerna att själva bestämma om undervisningens fördelning över veckan och året med hänsyn till vad som passar en viss grupp av deltagare mot bakgrund av deras tidigare studievana m.m. Sålunda skulle en mer koncentrerad undervisning bli möjlig (bet. 1989/90:UbU27 s. 14). Utskottet finner det angeläget att kommunerna i större utsträckning än hittills erbjuder koncentrationsläsning i sfi.
Utskottet anser att det självfallet är så att vissa elever snabbt kan nå målet för sfi, medan andra behöver längre tid. Riktvärdet för utbildningens omfattning skall tjäna som ett stöd för kommunens arbete med att planera en omfattning av sfi som gör att eleverna når den kunskapsnivå som anges i kursplanen. Eleven skall enligt regeringens förslag ha rätt att fullfölja kursen utifrån den planerade omfattningen och även ha rätt att gå om kursen om han eller hon inte har tillgodogjort sig de avsedda kunskaperna. Enligt utskottets mening finns därmed en flexibilitet i systemet som möjliggör anpassningar till den enskilda individen.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3, 1993/94:Ub50 yrkande 7 och 1993/94:Ub51 yrkande 2.
Betyg samt prov och utvärdering
I dag får den som har avslutat svenskundervisningen för invandrare (sfi) ett intyg över den genomgångna utbildningen utfärdat av rektor. För t.ex. en arbetsgivare kan det ibland vara oklart om intyget innebär att en invandrare har godtagbara kunskaper eller ej.
Regeringen föreslår nu att riksdagen godkänner att ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem införs för sfi.
Utgångspunkten måste enligt regeringen vara att alla elever i sfi skall nå de mål som har ställts upp i kursplanen. Betyget skall ge besked om detta. Det riktar sig både till den studerande och till blivande arbetsgivare eller den utbildning där eleven vill fortsätta studera. Betyget skall även kunna uppmuntra och premiera extra goda kunskaper. Regeringen förordar därför att en graderad betygsskala skall tillämpas. Som betygssteg föreslås Godkänd (G) och Väl godkänd (VG). Godkänd innebär att eleven nått upp till det mål som har ställts upp i kursplanen. För elever som inte når upp till Godkänd-gränsen bör inget betyg sättas. I stället bör ett intyg utfärdas om att eleven har deltagit i kursen. Av detta intyg bör också framgå vad eleven kan i förhållande till kursens mål. Betyg från sfi skall inte ge gymnasiepoäng. Betyg från sfi skall inte heller ingå i slutbetyg från gymnasieskola, gymnasiesärskola, komvux eller särvux. Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att utarbeta betygskriterier, som bifogas kursplanen.
Vidare anför regeringen att centralt fastställda kursprov bör finnas för sfi. Detta behövs för att -- som stadgas i skollagen (1 kap. 2 §) -- utbildningen skall vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet. Prov bör erbjudas två gånger om året. Skolverket skall få i uppdrag att pröva möjligheterna att skapa en provbank från vilken skolorna skall kunna hämta prov utifrån den egna planeringen av undervisningen.
Enligt motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 6 bör en studerande som inte uppnått betyget Godkänd vid slutförd sfi-kurs ha möjlighet att senare genomgå prov och erhålla betyg. Samma rättighet bör ges invandrare som på annat sätt inhämtat erforderliga kunskaper i svenska språket.
I motion 1993/94:Ub51 (nyd) yrkande 5 anser motionärerna att svenskundervisningen skall innefatta obligatorisk och tydlig kunskapskontroll med klara gränser för vad som är godkänt resp. vad som inte är godkänt. Varje invandrare skall få betyg på sina svenskkunskaper i betygsskalan Väl godkänd (VG), Godkänd (G) och Icke godkänd (IG). Intyg om genomgången utbildning är enligt motionärerna av noll och intet värde.
Utskottet hänvisar till att det i propositionen är förutsatt att den som efter kursens slut inte har nått upp till de avsedda kunskaperna, dvs. inte fått betyget Godkänd, har rätt att gå om kursen eller delar därav. Den som har nått erforderliga kunskaper i svenska språket på annat sätt har rätt att påbörja sfi på sin kunskapsnivå, alltså nära kursens slut, och kan då genomgå ett sfi-prov för att få betyg. Möjligheterna till ny prövning för betyg är således enligt utskottets mening tillgodosedda.
Beträffande betygsskalan kan utskottet inte dela uppfattningen att betyget Icke godkänd skall utdelas i stället för intyg. Betygen skall tjäna syftet att ge besked om sfi-eleven nått de mål som ställts upp i kursplanen. De avses inte ge gymnasiepoäng och skall inte heller ingå i slutbetyg från gymnasie- eller vuxenutbildning. Om eleven inte nått målet för sfi anser utskottet att det är viktigt att det i ett intyg utsägs vad eleven ändå kan i förhållande till kursens mål.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1993/94:Ub50 yrkande 6 och 1993/94:Ub51 yrkande 5 och föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om betyg.
I motion 1993/94:Sf628 (s) yrkande 10, väckt under den allmänna motionstiden och således innan denna proposition lades fram, hänvisas till vad Riksdagens revisorer påpekat om att resultaten av undervisningen i svenska för invandrare är anmärkningsvärt dåliga och att uppföljning och utvärdering av undervisningens resultat inte varit tillfredsställande. Motionärerna anser att en redovisning och utvärdering av sfi bör göras i nära samarbete med Skolverket, Invandrarverket och Arbetsmarknadsstyrelsen.
Utbildningsutskottet behandlade Riksdagens revisorers förslag om invandrarpolitiken (1992/93:RR2) i här berörd del vid förra riksmötet i ett yttrande till socialförsäkringsutskottet (1992/93:UbU5y). Utbildningsutskottet sade sig då dela revisorernas uppfattning att en skyndsam redovisning bör göras av erfarenheterna av sfi-reformen. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande med denna innebörd (bet. 1992/93:SfU7, rskr. 261). Riksdagsskrivelsen såvitt gällde denna punkt överlämnades till Utbildningsdepartementet. I förevarande proposition, under avsnittet om prov och utvärdering, relateras den på revisorernas förslag grundade begäran om utvärdering av sfi-verksamheten. Regeringen anför att centralt fastställda prov och målrelaterade betyg är ett sätt att mäta kunskapsstandarden i olika skolor. De kan därför vara till hjälp vid utvärderingen av undervisningen. Det erinras om att Skolverket inom ramen för sitt uppdrag har ett ansvar för en kontinuerlig uppföljnings- och utvärderingsverksamhet. Utskottet förutsätter att Skolverket uppmärksamt följer utvecklingen inom sfi-verksamheten. Motionsyrkandet avstyrks därmed.
Lagförslaget i övrigt
Utskottet föreslår att riksdagen i övrigt antar förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100). Lagen avses träda i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser skall gälla i fråga om sfi som påbörjats före detta datum.
Övriga frågor
Regeringen beslöt den 14 januari 1993 att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken (dir. 1993:1). Kommittén har antagit namnet Invandrar- och flyktingkommittén. En huvuduppgift för kommittén är att lägga fram förslag om hur invandrarpolitiken bör vara utformad för att ge bättre förutsättningar för invandrare att integreras i det svenska samhället, och särskilt intresse bör ägnas invandrarnas situation på arbetsmarknaden liksom svenskkunskapernas betydelse för integrationen. Enligt direktiven skall kommitténs arbete vara avslutat den 1 mars 1995.
I flera motionsyrkanden föreslås nu att Invandrar- och flyktingkommittén skall ges tilläggsdirektiv.
Förslagen i propositionen till förbättring av sfi är otillräckliga, menar motionärerna i motion 1993/94:Ub50 (s). Sfi bör bli föremål för en mer djupgående analys i Invandrar- och flyktingkommittén (yrkande 1). Denna bör även få i uppdrag att pröva förutsättningarna för att ersätta socialbidrag vid sfi-studier med någon form av utbildningsbidrag eller introduktionsersättning inom de samhällsekonomiska ramar som nuvarande schablonersättning till kommunerna ger (yrkande 8). Vidare bör kommittén studera de tidigare anlända invandrarnas behov av svenskundervisning och formerna för att tillgodose detta (yrkande 9).
Också i motion 1993/94:Ub48 (v) yrkande 1 begärs tilläggsdirektiv till Invandrar- och flyktingkommittén, nämligen att den skall få i uppdrag att föreslå sådana förändringar och förstärkningar av sfi att de i rapporter av Riksdagens revisorer, Riksrevisionsverket och Skolverket påtalade problemen och bristerna med sfi i största möjliga utsträckning undanröjs.
Utskottet tar först upp frågan om bidrag vid sfi-studier. Utskottet konstaterar att kommunerna -- enligt lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar -- fr.o.m. den 1 januari 1993 har möjlighet att under en introduktionsperiod ge introduktionsersättning i stället för socialbidrag till flyktingar och vissa andra utlänningar som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet. Ett villkor för att introduktionsersättning skall få beviljas är att flyktingen följer den introduktionsplan som upprättats av kommunen efter samråd med den enskilda flyktingen och som även kan innehålla krav på sfi-studier. I mars 1994 hade, enligt vad utskottet inhämtat, ett 60-tal kommuner infört introduktionsersättning.
När det gäller tidigare invandrare föreslås i propositionen, vilket förslag utskottet ovan tillstyrkt, att nu gällande tidsbegränsning för rätt till sfi skall upphöra. Därmed kommer tidigare invandrare, under samma förutsättningar som nyanlända, att ha rätt till sfi tills de nått avsedd kunskapsnivå.
Utskottet delar helt de synpunkter som uttryckts såväl i propositionen som i motioner om att tillräckliga kunskaper i svenska är av avgörande betydelse för invandrares möjligheter till integration i det svenska samhället och för deras möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden.
Av direktiven till Invandrar- och flyktingkommittén (dir. 1993:1) framgår att ett särskilt intresse bör ägnas frågor om invandrarnas situation på arbetsmarknaden liksom hur kunskaper och färdigheter i svenska språket påverkar invandrarnas förutsättningar i arbetslivet och delaktighet i samhället i övrigt. Det står i övrigt kommittén fritt att fördjupa sig i de frågor som utifrån utvärderingen av invandrarpolitiken framträder som relevanta och angelägna.
Svenskundervisningen för invandrare (sfi) tillhör alltså de områden som det uttryckligen enligt uppdraget åligger kommittén att behandla. Utskottet utgår från att kommittén mot bakgrund av de rapporter som lämnats av Riksdagens revisorer, Riksrevisionsverket (RRV) och Skolverket om brister i undervisningen -- vilka i korthet refererats i propositionen -- kommer att grundligt analysera och behandla frågan. Vidare förutsätter utskottet att kommittén i sina överväganden om åtgärder för invandrares integration i det svenska samhället också kommer att behandla frågor om hur det ekonomiska stödet till den enskilda invandraren skall utformas. Enligt utskottets mening behövs inte något riksdagsuttalande med anledning av motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 1 och 1993/94:Ub50 yrkandena 1, 8 och 9. Därför bör dessa avslås.
Enligt motion 1993/94:Ub50 (s) yrkande 2 finns behov av ett särskilt utvecklingscentrum för undervisning i svenska för invandrare. Motionärerna framhåller att bristen på behöriga lärare fortfarande är stor och behovet av fortbildning och metodutveckling starkt. Från sfi-skolorna efterlyses också mer adekvata läromedel, bl.a. saknas fullgoda grammatikor i svenska. Det bör vara naturligt, anförs det, att knyta ett metodutvecklingscentrum till någon eller några lärarhögskolor.
Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är angeläget att ett särskilt centrum snarast inrättas vid någon eller några lärarhögskolor för att där samla, utveckla och förmedla kunskap och kompetens om metodik och pedagogiskt material i undervisningen i svenska för invandrare. Goda kunskaper hos lärarna och bra undervisningsmaterial är av betydelse för att invandrarna snabbt skall kunna nå målen för svenskundervisningen. I enlighet med vad som förordas i motionen bör denna fråga utredas så snart som möjligt. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub50 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
Krav på kunskaper i svenska språket ställs i motion 1993/94:Ub51 (nyd). Motionärerna hävdar att utan mycket goda kunskaper i svenska tvingas man leva som ett slags andra klassens medborgare i Sverige. Högre ambitionsnivåer på svenskkunskaper krävs än vad som kommer fram i propositionen (yrkande 1). En praktisk målsättning kan vara att senast två år efter beviljat uppehållstillstånd skall varje invandrare behärska svenska på en definierad nivå (yrkande 3). Om det är uppenbart att en enskild individ inte anstränger sig eller vill lära sig svenska skall sanktionsmöjligheter kunna övervägas (yrkande 4). Viss kunskapsnivå i svenska skall krävas för att invandrarbarn skall få följa den ordinarie undervisningen i skolan (yrkande 7). -- I motion 1993/94:Ub365 (nyd) yrkande 10 finns i huvudsak likalydande förslag om att invandrare i Sverige måste lära sig svenska språket.
Utskottet finner det viktigt att de ambitioner som redan nu finns för sfi-verksamheten kan förverkligas. Utvärderingar som gjorts visar på problem och brister. Förslagen i propositionen syftar till att förbättra möjligheterna att nå upp till ambitionsnivåerna. Utskottet erinrar om att undervisningen i sfi för en elev skall upphöra, om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg. När det gäller krav på svenskkunskaper för att få följa skolundervisningen hänvisar utskottet till sitt yttrande vid föregående riksmöte till socialförsäkringsutskottet (bet. 1992/93:SfU7, UbU5y), där ett motsvarande yrkande avstyrktes efter redogörelse för gällande bestämmelser. Motionerna 1993/94:Ub51 yrkandena 1, 3, 4 och 7 samt 1993/94:Ub365 yrkande 10 bör med det anförda avslås av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande flexibilitet och kvalitetskrav i svenskundervisning för invandrare (sfi) att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub50 yrkande 4,
2. beträffande målgrupper för sfi och sfi för asylsökande
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 13 kap. 3 § första stycket samt 6 och 7 §§,
3. beträffande skyldighet att tillhandahålla sfi inom viss tid att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ub49 och 1993/94:Ub50 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 2 och 1993/94:Ub51 yrkande 6 antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 13 kap. 3 § andra stycket med den ändringen att stycket erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
4. beträffande riktlinjer för sfi att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om riktlinjer,
5. beträffande kurs i sfi och rätt att återuppta studier att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ub50 yrkande 5 antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 13 kap. 1 och 11 §§,
res. 1 (s)
6. beträffande kursplan och riktvärde för utbildningens omfattning i tid att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3, 1993/94:Ub50 yrkande 7 och 1993/94:Ub51 yrkande 2,
res. 2 (s) res. 3 (nyd) men. (v)
7. beträffande betyg m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ub50 yrkande 6 och 1993/94:Ub51 yrkande 5 godkänner vad regeringen förordat om betyg,
res. 4 (nyd)
8. beträffande redovisning och utvärdering av sfi att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf628 yrkande 10,
9. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 2, 3 och 5,
10. beträffande direktiv till Invandrar- och flyktingkommittén att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 1 samt 1993/94:Ub50 yrkandena 1, 8 och 9,
11. beträffande utvecklingscentrum för sfi att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub50 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 5 (m, fp, c, kds)
12. beträffande krav på kunskaper i svenska språket att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub51 yrkandena 1, 3, 4 och 7 samt 1993/94:Ub365 yrkande 10.
res. 6 (nyd)
Stockholm den 5 maj 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Hans Nyhage
I beslutet har deltagit: Hans Nyhage (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Marianne Jönsson (c), Krister Örnfjäder (s), Bo Arvidson (m), Eva Johansson (s), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Ulf Melin (m), Inger Lundberg (s), Kristina Persson (s), Ewa Hedkvist Petersen (s) och Christer Lindblom (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Kurs i sfi och rätt att återuppta studier (mom. 5)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Inger Lundberg, Kristina Persson och Ewa Hedkvist Petersen (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet anser" och på s. 11 slutar med "skollagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har samma uppfattning som motionärerna att den som har giltigt skäl för studieavbrott skall vara garanterad rätt att senare få återuppta studierna. Det är allvarligt om en regel kan medföra att en invandrare inte vågar acceptera ett erbjudande om arbete för att inte riskera sin rätt till sfi. Förutom förvärvsarbete kan andra giltiga orsaker till studieavbrott vara sjukdom, barnafödande eller svåra familjeförhållanden.
Utskottet accepterar tills vidare den av regeringen föreslagna lydelsen av 13 kap. 11 § tredje stycket och föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar av 13 kap. 1 och 11 §§ skollagen. Regeringen bör dock skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till ny lydelse av 13 kap. 11 § tredje stycket i enlighet med vad ovan anförts. Därmed tillstyrker utskottet motion 1993/94:Ub50 yrkande 5.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande kurs i sfi och rätt att återuppta studier att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 13 kap. 1 och 11 §§, dels med bifall till motion 1993/94:Ub50 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om nytt lagförslag,
2. Kursplan och riktvärde för utbildningens omfattning i tid (mom. 6)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Inger Lundberg, Kristina Persson och Ewa Hedkvist Petersen (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning i den socialdemokratiska motionen att det inte är acceptabelt att studietiden i sfi begränsas till 10--12 timmar per vecka för invandrare med goda förutsättningar för teoretiska studier. Möjlighet bör finnas till koncentrationsläsning i svenskundervisningen. Skolverket bör därför ges i uppdrag att ta fram rekommendationer för veckostudietid som tillsammans med självstudier och hemuppgifter motsvarar studier på helfart. Någon form av yrkespraktik och vardaglig övning i svenska språket bör därjämte ingå. Utskottet är medvetet om att vissa invandrargrupper av olika skäl inte kan delta i heltidsundervisning. Dessa bör erbjudas möjligheter till deltids- och kvällsstudier.
Utskottet anser -- -- -- (=utskottet) -- -- -- enskilda individen.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub50 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3 och 1993/94:Ub51 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att sfi i normalfallet skall utformas som undervisning på heltid samt om möjligheterna till deltids- och kvällsstudier.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande kursplan och riktvärde för utbildningens omfattning i tid att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub50 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3 och 1993/94:Ub51 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kursplan och riktvärde för utbildningens omfattning i tid (mom. 6)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion 1993/94:Ub51, att det är viktigt att avsevärt höja såväl kvaliteten som effektiviteten i den svenskundervisning som samhället erbjuder invandrare. Det nuvarande riktvärdet för utbildningens omfattning i tid -- som regeringen avser att bibehålla -- motsvarar ett helt års utbildning på halvtid för varje elev. Om man med denna tidsinsats inte når goda resultat i sfi, måste orsaker sökas i bristande motivation hos eleverna och brister i undervisningen. I en utvärdering av sfi har också konstaterats att elevernas motivation är låg och att undervisningskvaliteten behöver garanteras. Riksdagen bör därför med bifall till motion 1993/94:Ub51 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3 och 1993/94:Ub50 yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om ökad undervisningskvalitet och undervisningens omfattning.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande kursplan och riktvärde för utbildningens omfattning i tid att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub51 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1993/94:Ub48 yrkande 3 och 1993/94:Ub50 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Betyg m.m. (mom. 7)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Beträffande betygsskalan" och på s. 14 slutar med "om betyg" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförts i motion 1993/94:Ub51, nämligen att svenskundervisningen bör innefatta obligatorisk och tydlig kunskapskontroll med betyg i en tregradig skala: Väl godkänd (VG), Godkänd (G) och Icke godkänd (IG). Betyg -- inte intyg -- bör således utdelas också när invandraren inte uppnått kunskaper som svarar mot sfi-kursens mål. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub51 yrkande 5, med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion 1993/94:Ub50 yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande betyg m.m. att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub51 yrkande 5, med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion 1993/94:Ub50 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Utvecklingscentrum för sfi (mom. 11)
Hans Nyhage (m), Rune Rydén (m), Marianne Jönsson (c), Bo Arvidson (m), Ingrid Näslund (kds), Ulf Melin (m) och Christer Lindblom (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill hänvisa till att Skolverket inom ramen för det statliga anslaget till fortbildning genomför en särskild satsning på fortbildning och kompletterande utbildning av lärare i sfi. Denna utbildning pågår budgetåren 1990/91--1994/95. Skolverket har också avsatt ytterligare medel för fortbildning i ämnet svenska som andraspråk under 1993/94. Syftet med fortbildningen är enligt Skolverket självfallet att genom att öka lärarnas kunskaper om inlärningsforskning och metodutveckling höja undervisningens kvalitet. Mot bakgrund av det arbete med fortbildning m.m. som för närvarande bedrivs bör riksdagen avslå motion 1993/94:Ub50 yrkande 2.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande utvecklingscentrum för sfi att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub50 yrkande 2,
6. Krav på kunskaper i svenska språket (mom. 12)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet finner" och på s. 17 slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att samhället skall erbjuda våra invandrare en fullgod svenskundervisning men också ställa krav på att de verkligen lär sig svenska språket. Först då -- med goda svenskkunskaper -- kan invandraren ta ansvar för såväl sina rättigheter som sina skyldigheter som samhällsmedborgare. Senast två år efter beviljat uppehållstillstånd bör invandraren i normalfallet behärska svenska på en definierad nivå. Om det är uppenbart att en enskild individ av ointresse eller ovilja låter bli att lära sig svenska bör sanktionsmöjligheter kunna övervägas. Krav på viss kunskapsnivå i svenska bör också finnas för att en elev skall få följa den ordinarie skolundervisningen. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1993/94:Ub51 yrkandena 1, 3, 4 och 7 samt 1993/94:Ub365 yrkande 10.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande krav på kunskaper i svenska språket att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ub51 yrkandena 1, 3, 4 och 7 samt 1993/94:Ub365 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Jag anser att som riktvärde för omfattningen av sfi bör anges 580 timmar (à 60 minuter), alltså en ökning i förhållande till regeringens förslag. Ökningen bör ses som ett första steg. Jag håller för troligt att ytterligare förlängning av riktvärdestiden kommer att visa sig nödvändig. Detta bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 6 bort hemställa:
6. beträffande kursplan och riktvärde för utbildningens omfattning i tid att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ub48 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1993/94:Ub50 yrkande 7 och 1993/94:Ub51 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Bilaga 1
Av utskottet framlagt förslag till ändring av 13 kap. 3 § andra stycket i regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
13 kap.
3 §
Varje kommun -- -- -- anges i 6 §.
Undervisningen skall finnas Undervisningen skall finnas att tillgå så snart som att tillgå så snart som möjligt efter det att möjligt efter det att rätt till sfi inträtt. rätt till sfi inträtt. Om inte särskilda skäl Om inte särskilda skäl finns, skall undervisningen finns, skall undervisningen kunna påbörjas inom sex kunna påbörjas inom tre månader. månader.