Storstadsöverenskommelserna

Betänkande 1994/95:TU22

Trafikutskottets betänkande 1994/95:TU22

Storstadsöverenskommelserna

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1994/95

TU22

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i
budgetpropositionen om de överenskommelser som träffats om
trafik och miljö för Stockholmsområdet (den s.k.
Dennisöverenskommelsen) och Göteborgsområdet (den s.k.
Göteborgsöverenskommelsen) samt anknytande motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden.
Utskottet anser det nödvändigt att förbättra trafik- och
miljöförhållandena i storstadsområdena. För detta krävs
långsiktiga beslut med omfattande investeringar där berörda
parter gemensamt agerar för att nå regionalt förankrade
trafikpolitiska mål. Utskottet konstaterar samtidigt att
osäkerhet råder kring Dennisöverenskommelsens genomförande och
ekonomi. Kostnader som förutsatts finansieras genom
trafikavgifter riskerar därmed att påföras statsbudgeten.
Riksdagen föreslås därför begära av regeringen att den snarast
återkommer med förslag till åtgärder som gör att
överenskommelsens ekonomiska förutsättningar tryggas.
Dennisöverenskommelsen får således inte innebära ökade
statsfinansiella kostnader eller att investeringsmedel överförs
från redan planerade trafikprojekt i övriga landet till
Stockholmsområdet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om utökade
statliga garantier med högst 822 miljoner kronor för att
förbereda och genomföra vissa delar av Dennisöverenskommelsen.
Garantiramen avser bl.a. en påbörjad utbyggnad av
vägtullstationer och en miljöanpassning av Norra länken som är
en del av den planerade ringleden runt Stockholms innerstad.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag att
ytterligare statliga garantier på 150 miljoner kronor ställs ut
för det fortsatta förberedelsearbetet med
Göteborgsöverenskommelsen.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med hänvisning
bl.a. till de överväganden som regeringen förutses göra om
Dennisöverenskommelsens ekonomi och genomförande samt till den
beredning som för närvarande pågår om det s.k. tredje spåret
över Riddarholmen.

Till betänkandet är fogat sex reservationer.
C-, v- och mp-ledamöterna anser att Dennisöverenskommelsen
bör omprövas och att i avvaktan härpå inga ytterligare statliga
kreditgarantier ställs ut.
V- och mp-ledamöterna förordar en tunnellösning för det s.k.
tredje spåret och att inga ytterligare statliga garantier ställs
ut för Göteborgsöverenskommelsen.
Mp-ledamoten anser vidare att kommunerna bör ges rätt att ta
ut lokala trafikavgifter från vägtrafiken.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Propositionen

Storstadsöverenskommelserna

Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 bilaga 7
(Kommunikationsdepartementet) i avsnittet A. Infrastruktur under
denna rubrik (s. 24--29)
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret teckna statlig borgen i prisnivå januari 1992
omfattande 272 miljoner kronor för att påbörja utbyggnaden av
vägtullstationer (222 miljoner kronor), information (30 miljoner
kronor), ledningscentral (20 miljoner kronor) och 250 miljoner
kronor för att fortsätta förberedelsearbetet för övriga
vägprojekt i Stockholmsregionen samt 300 miljoner kronor för
miljöanpassning av Norra länkens anslutning vid Värtan,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret justera de i propositionen angivna
borgensåtagandena med tillkommande räntekostnader för upptagna
lån samt beräknade behov av justeringar för prisökningar i
samhället,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret teckna statlig borgen i prisnivå januari 1992
omfattande 150 miljoner kronor för det fortsatta
förberedelsearbetet med Göteborgsöverenskommelsen.

Motionerna

1994/95:T217 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Öster- och Västerleden i
Dennisöverenskommelsen och Öresundsbron lyfts ur berörda
investeringsprogram på grund av ekologiska och ekonomiska skäl.

1994/95:T221 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ompröva och avslå de anvisade
statliga medlen till Dennis- och Adelsohnpaketen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Dennis- och
Adelsohnöverenskommelsen återremitteras till kommunerna för att
framöver få ett miljövänligare förslag,
8. att riksdagen beslutar att bifalla miljövänligt
storstadsförslag (Stockholm och Göteborg) med klar dominans av
kollektivtrafikinvesteringar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medel bör anvisas till nödvändiga
kollektivtrafiksatsningar i Stockholm och Göteborg i väntan på
nya kommunikationsplaner,
10. att riksdagen beslutar om lagstadgat tillstånd för
kommunerna att under eget överinseende installera och driva de
s.k. miljöavgiftsstationerna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunerna bör beviljas statliga
lån för att bygga miljöavgiftsstationerna.

1994/95:T225 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att varje meter planerad ny väg
(motorväg o.d., ej kommunala vägar) skall motsvaras av minst en
meter spårbunden kollektivtrafik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att man inom ramen från anslaget om
infrastrukturinvesteringar i storstäder ger högsta prioritet
till kollektivtrafiksatsningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att nya vägprojekt (motorvägar o.d.,
ej kommunala vägar) i storstäderna skjuts upp fram till dess att
riksdagen kan ges garantier om att dessa utbyggnader inte kommer
att leda till ökad biltrafik på lång sikt.

1994/95:T228 av Birgitta Wistrand m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförandet av överenskommelsen om
trafiksystemet i Stockholmsregionen.

1994/95:T230 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statlig medfinansiering för byggande av en
tunnel för ett tredje och fjärde spår i Stockholm.

1994/95:T231 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om att kommuner bör ges
rätt att införa lokala trafikavgifter fr.o.m. den 1 januari 1996
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:T232 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Öster- och Västerleden.

1994/95:T233 av Andreas Carlgren och Lennart Daléus (båda c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om initiativ i syfte att omförhandla
Dennisuppgörelsen,
2. att riksdagen avslår ytterligare garantier för
Dennisledens utbyggnad innan resultatet av en omförhandling är
klar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överföring av investeringsmedel till
Banverket för att möjliggöra förläggning av tredje spåret i
tunnel.

1994/95:T234 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av den s.k.
Dennisöverenskommelsens genomförande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Vägverkets garantiåtaganden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en statlig Dennissamordnare.

1994/95:T530 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att detaljplanearbetet för tredje
spåret avbryts intill dess att riksdagen tagit förnyad ställning
till behovet av ökad spårkapacitet i Stockholm,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att infrastrukturmedel i
Stockholmsregionen omfördelas för att möjliggöra finansiering av
ökad spårkapacitet förlagd i tunnel.

1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjlighet för regionens företrädare
till avgörande inflytande över de kommande vägtullarnas och
avgifternas utformning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommande behov av ytterligare
regionala avgifter.

1994/95:Jo628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användandet av bilavgifter i städer.

1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte bygga Öster- och Västerleden.

1994/95:Kr205 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen budgetåret 1995/96 bör omfördela medel från
det s.k. Dennispaketet till en tunnel under Riddarfjärden för
att skona vårt historiska kulturarv.

Utskottet

1 Ärendet och dess beredning

Regeringen tillkallade år 1990 tre förhandlare -- en för
Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för
Malmöregionen -- med uppdrag att tillsammans med berörda parter
träffa överenskommelser om trafiksystemen i de tre
storstadsregionerna. Syftet var att i dessa regioner förbättra
miljösituationen, öka tillgängligheten samt skapa
bättre förutsättningar för utveckling. Preliminära
överenskommelser redovisades för riksdagen våren 1991 (prop.
1990/91:87).
Våren 1991 förordade utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande att överenskommelserna skulle fullföljas (bet.
1990/91:TU24, rskr. 286). Utskottet bedömde att uppgörelserna
skulle leda till att en angelägen utveckling främjades så att
trafiken kunde utvecklas och miljöproblemen bemästras. Utskottet
ansåg också att överenskommelserna rimmade väl med de
trafikpolitiska beslut som riksdagen tidigare antagit. Enligt
riksdagsbeslutet förutskickades, i enlighet med
överenskommelserna, ett statligt bidrag på sammanlagt 5,5
miljarder kronor, varav 3,5 miljarder kronor till
Stockholmsregionen, 1,3 miljarder kronor till Göteborgsregionen
och 700 miljoner kronor till Malmöregionen. Ett villkor för att
statsbidragen skulle utgå var att syftet med uppgörelserna kunde
uppnås i sina huvuddrag.
Efter riksdagsbeslutet har överenskommelserna
vidareutvecklats. I september 1992 träffades en överenskommelse
för Stockholmsregionen och i juni 1993 en för Göteborgsregionen.
För Malmöregionen har en överenskommelse träffats med berörda
parter i juni 1992.

Den överenskommelse som träffades den 29 september om trafik
och miljö för Stockholmsregionen, fortsättningsvis
benämnd Dennisöverenskommelsen, innebär trafikinvesteringar för
nära 36 miljarder kronor fram till år 2005. Av investeringarna
utgör kollektivtrafikåtgärder ca 15,8 miljarder kronor,
utbyggnad av trafikleder ca 18,2 miljarder kronor samt övriga
väganknutna investeringar ca 1,9 miljarder kronor. Enligt
överenskommelsen skall finansieringen ske genom statliga
investeringsanslag, investeringsmedel från Stockholms läns
landsting samt genom avgifter på biltrafiken. För en närmare
redovisning av överenskommelsens innehåll och
finansieringsförutsättningar hänvisas till utskottets betänkande
1993/94:TU24 Finansieringen av vissa väginvesteringar i
Stockholms län m.m.
Sedan 1991 har riksdagen behandlat Dennisöverenskommelsens
genomförande och därvid bl.a. ställt ut statliga kreditgarantier
för vissa vägprojekt. Det senaste beslutet fattades våren 1994
och innebar att regeringen bl.a. bemyndigades låta
Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för vägprojekt intill en
kostnad av högst 9 miljarder kronor (prop. 1993/94:86, bet.
TU24, rskr. 247).
Lånegarantin omfattar samtliga vägprojekt som redan hade
påbörjats eller som skall påbörjas fram t.o.m. första halvåret
1995. Utbyggnaden av Öster- och Västerleden innefattas därmed
inte i garantiramen. Vidare beslöts om en statlig garanti intill
en kostnad av högst 1 miljard kronor för erforderligt
förberedelsearbete och marklösen m.m. Beslutet innebar även att
staten får utställa en lånegaranti intill en kostnad av högst
1,5 miljarder kronor för utveckling av avgiftssystemet och
övriga väganknutna miljöinvesteringar. Garantierna omfattar,
utöver byggkostnaden, även vad som hittills lånats upp för
förberedelser av vissa vägprojekt i Stockholms län m.m.
Därutöver omfattar den statliga lånegarantin räntekostnader för
upptagna lån samt justeringar för prisökningar.

Göteborgsöverenskommelsen omfattar investeringar i
kollektivtrafikanläggningar, miljöåtgärder och trafikleder under
perioden 1994--2003 på sammanlagt 9 miljarder kronor. I
överenskommelsen förutsätts att staten svarar för
väginvesteringar om sammanlagt 860 miljoner kronor från
Vägverkets byggnadsanslag. Staten förutsätts även finansiera
stora delar av kollektivtrafiksatsningarna på 1 610 miljoner
kronor. De resterande väginvesteringarna i uppgörelsen, drygt 6
miljarder kronor, skall finansieras med vägtullar. För en
närmare beskrivning av överenskommelsens innehåll och
finansieringsvillkor hänvisas till utskottets betänkande
1993/94:TU34 Överenskommelse om investeringar i trafikens
infrastruktur i Göteborgsregionen.
För att förbereda vissa vägprojekt enligt
Göteborgsöverenskommelsen beslöt riksdagen våren 1994 att ställa
ut en statlig lånegaranti på 260 miljoner kronor (prop.
1993/94:169, bet. TU34, rskr. 435). Riksdagen beslöt samtidigt
att ett finansieringsbolag skall bildas med uppgift att bl.a. ta
upp lån för kostnaderna för förberedelsearbetena samt att 1 610
miljoner kronor av statliga medel skall betalas ut till vissa
kollektivtrafikinvesteringar i Göteborgsregionen.

2 Storstadsöverenskommelserna

2.1 Regeringens förslag

Regeringen lämnar i budgetpropositionen en översiktlig
lägesbeskrivning för de tre storstadsöverenskommelserna.

Beskrivningen av Dennisöverenskommelsen visar att de
kollektivtrafikinvesteringar som Storstockholms Lokaltrafik (SL)
ansvarar för i stort sett genomförs som planerat eller i en
snabbare takt än vad överenskommelsen förutsätter. Planeringen
av snabbspårvägen och förlängningen av tunnelbanan är dock
försenad. På järnvägsområdet pågår utbyggnaden av Nynäsbanan
medan tredje spåret över Riddarholmen och utbyggnaden mellan
Kallhäll och Kungsängen är försenade. På vägsidan pågår
utbyggnaden av Yttre tvärleden. En del av Haningeleden har dock
försenats. Utbyggnaden av Ringen är kraftigt försenad.
Utbyggnaden av Norra länken beräknas bli försenad ett år, vilket
innebär att den inte kan öppnas för trafik förrän år 1999 i
stället för som planerat år 1997. Vägverket räknar dock med att
alla projekt skall kunna vara färdigställda till år 2005. Även
införandet av vägtullar kommer att bli försenat. Enligt
överenskommelsen skall vägtullar börja tas ut i samband med att
någon del av Ringen öppnas för trafik. Detta innebär att
tullarna på vägtrafiken kan tas ut tidigast i februari 1999 i
stället för år 1996 som tidigare förutsatts.
Av regeringens redovisning framgår att ekonomin i
vägledsprojekten blir alltmer känslig ju senare vägtullarna
införs. Det finns dessutom en risk enligt regeringen att
genomförandet av vägdelen försenas ytterligare. Med hänsyn till
att staten har ställt ut garantier för ett flertal projekt som
för närvarande är under utbyggnad och således belastar projektet
med räntekostnader anges att regeringen måste överväga att
begränsa Vägverkets utbyggnader enligt Dennisöverenskommelsen.
Vägverket kan enligt propositionen inte tillåtas att genomföra
utbyggnader som omfattar större belopp än de som sammanlagt
finns avsatta för kollektivtrafikens utbyggnad enligt
Dennisöverenskommelsen och som ännu inte har utbetalats till
Stockholms läns landsting samt för väginvesteringar i Region
Stockholm. Garantierna bör därför inte få tas i anspråk i större
omfattning än att upptagna lån kan återbetalas utan att
infrastrukturinvesteringarna i andra delar av landet drabbas.

För den trafiköverenskommelse som träffats för
Göteborgsregionen, den s.k. Göteborgsöverenskommelsen,
erinras om att en garantiram har ställts ut om högst 260
miljoner kronor för vissa förberedelsearbeten (prop.
1993/94:169, bet. TU34, rskr. 435). Regeringen anger vidare att
under perioden juli 1995 t.o.m. december 1996 beräknar Vägverket
att ytterligare 150 miljoner kronor erfordras för fortsatta
förberedelsearbeten av vägutbyggnaderna enligt överenskommelsen.

För trafiköverenskommelsen i Malmöområdet har enligt
budgetpropositionen statliga bidrag utbetalats genom Vägverket i
enlighet med överenskommelsens tidsplan. Kommunalförbundet för
Malmöhus läns kollektivtrafik (Malmöhus Trafik) har därvid
redovisat att regionens åtaganden inom ramen för den s.k.
Malmöhusöverenskommelsen säkerställts. Malmöhus Trafik har
konstaterat vissa förseningar i genomförandet av åtgärderna men
beräknar att dessa förseningar skall kunna återhämtas. Hela
programmet beräknas därmed kunna genomföras under den avtalade
tidsperioden, dvs. senast under år 1998. I sammanhanget kan
nämnas att till skillnad från överenskommelserna för Stockholms-
och Göteborgsområdena ingår ingen avgiftsfinansiering med
biltullar i storstadsöverenskommelsen för Malmöområdet.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen utökade
garantiramar för genomförandet av Dennisöverenskommelsen och
Göteborgsöverenskommelsen.
För den fortsatta verksamheten och genomförandet av
Dennisöverenskommelsen föreslås att riksdagen bemyndigar
regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna ytterligare statlig
borgen. Förslaget omfattar sammanlagt 822 miljoner kronor i
utökad garantiram. Av garantiramen avser 272 miljoner kronor
utbyggnad av vägtullstationer, informationsinsatser och
ledningscentral samt 250 miljoner kronor fortsatt
förberedelsearbete för övriga vägprojekt. I garantiramen ingår
vidare 300 miljoner kronor för miljöanpassning av Norra länkens
anslutning vid Värtan. Det betyder att det statliga
borgensåtagandet för Norra länken därmed utökas från 2 880
miljoner kronor till 3 180 miljoner kronor i 1992 års prisnivå.

De statliga borgensåtagandena föreslås även omfatta ett
bemyndigande för Riksgäldskontoret att justera garantierna med
tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt för beräknade
behov av justeringar för prisökningar i samhället.
För att förbereda vissa investeringar i trafikens
infrastruktur i Göteborgsregionen föreslås att Riksgäldskontoret
får teckna statlig borgen på ytterligare 150 miljoner kronor i
1992 års prisnivå.

2.2 Motionsförslag

Övergripande synpunkter på storstadsöverenskommelserna
redovisas i motionerna T221 och T225 (båda mp). Kritik riktas
mot de överenskommelser som träffats för Stockholms- och
Göteborgsområdena och en omförhandling efterlyses som möjliggör
en miljöanpassad trafikutveckling.

Enligt motion T221 (mp) är de överenskommelser som träffats om
trafiken i Stockholms- och Göteborgsområdena miljöpolitiskt
felaktiga. Motionärerna hänvisar till att otaliga exempel från
storstäder världen över, inte minst i Västeuropa, har visat att
nya vägar aldrig löser problemen. Tvärtom bereder de mark för
ökad biltrafik och efter några år kan nya "autoinfarkter"
väntas. De statliga medlen till Dennisöverenskommelsen bör
därför omprövas och kommunerna bör återkomma med ett nytt
miljövänligare paket med en klar dominans av
kollektivtrafiksatsningar. Inga medel bör anvisas till de båda
överenskommelserna innan ett nytt hållbart förslag tagits fram.
I avvaktan på nya kommunikationsplaner bör dock medel anvisas
för att påbörja de nödvändiga kollektivtrafiksatsningar som
redan är planerade och som inte förutsätter vägutbyggnader.

I motion T225 (mp) anges att kollektivtrafiksatsningarna i
såväl Dennisöverenskommelsen som Göteborgsöverenskommelsen är
undermåliga i jämförelse med de totala väginvesteringarna.
Kollektivtrafiken bör ha en klart dominerande roll när
framtidssatsningar görs. Motionärerna föreslår att i stället för
att avväga satsningarna mellan vägar och kollektivtrafikåtgärder
i pengar, så bör medlen fördelas efter antal meter som byggs.
Varje meter planerad ny motorväg eller dylikt skall således
motsvaras av minst en meter spårburen kollektivtrafik. För att
de ekonomiska kalkylerna skall kunna hållas föreslås att
kollektivtrafiksatsningarna ges högsta prioritet, medan däremot
väginvesteringarna skjuts på framtiden tills riksdagen kan få
garantier om att de planerade lederna inte kommer att leda till
ökad biltrafik.

Invändningar mot de grundläggande förutsättningarna för
Dennisöverenskommelsen framförs även i motion T233 (c).
Processen bakom överenskommelsens tillkomst bedöms i motionen
som stötande utifrån allmänna demokratiska principer. Den tänkta
trafiksatsningen löser inte heller Stockholmsområdets
trafikproblem utan förstör avgörande natur- och kulturvärden och
innebär en oacceptabel miljöbelastning. Satsningen på
kollektivtrafiken är vidare enligt motionen för liten i
förhållande till satsningen på motorleder. Ekonomin för
Österleden, Västerleden m.fl. är dessutom mycket bräcklig. Detta
medför att det finns en risk att räntorna inte kan betalas.
Staten kommer i så fall att bli tvungen att täcka kostnaderna.
Det stora problemet med Dennisöverenskommelsen är dock att den
inte har tillkommit för att långsiktigt lösa miljö- och
trafikproblemen. Syftet är i stället att skapa förutsättningar
för ökad exploatering och traditionell tillväxt. Enligt motionen
bör regeringen därför ta initiativ till en omförhandling av
Dennispaketet i syfte att tillsammans med regionens olika
aktörer få fram en trafikuppgörelse som skapar förutsättningar
för en god ekonomi och miljö.

Regeringens förslag om utökad garantiram behandlas i två
motioner.

I motion T233 (c) anges att riksdagen inte bör besluta om nya
borgensåtaganden innan resultatet av en omförhandling av
Dennisöverenskommelsen är klar.

I motion T221 (mp) framhålls att de anvisade statliga medlen
till Dennis- och Göteborgsöverenskommelserna bör omprövas. I
detta yrkande torde innefattas att motionärerna även avstyrker
regeringens förslag om utökad garantiram för att genomföra
trafiköverenskommelserna för Stockholms- och Göteborgsområdet.

Flera motioner har väckts om Dennisöverenskommelsens
genomförande. I motionerna föreslås bl.a. åtgärder för att
samordna och påskynda genomförandet, att vissa vägprojekt lyfts
ur överenskommelsen och att den objektsvisa garantigivningen
slopas.

I motion T228 (m) framhålls att Ringens färdigställande är en
förutsättning för de miljöförbättrande åtgärder som planeras i
Stockholms innerstad samt för utbyggnaden av stomnätet för
innerstadens busstrafik. Vägtullarnas införande förutsätter
också att hela Ringen kommer till stånd. Därmed är
färdigställandet av Ringen en finansiell förutsättning för
flertalet kollektivtrafiksatsningar och för de miljöanknutna
miljöinvesteringarna. Utbyggnaden av Ringen är dock kraftigt
försenad. Därmed försenas uttaget av vägtullar vilket ökar
räntebelastningen på projektet samtidigt som angelägna
investeringar i miljö och kollektivtrafik försenas. Enligt
motionen är det ytterst angeläget att staten har kontroll över
vägtrafikinvesteringarnas kostnadsutveckling och därmed det
samlade garantiåtagandet för utbyggnaden av trafiklederna. För
att inte överenskommelsen skall riskeras föreslås att Vägverket
inom ramen för det samlade garantiåtagandet får överföra
lånegarantier för objekt vars kostnader understiger ramarna till
objekt med högre kostnader än beräknat.

I motion T234 (m) anförs att det är ytterst angeläget att
staten har kontroll över vägtrafikinvesteringarnas
kostnadsutveckling och därmed det samlade garantiåtagandet för
utbyggnaden av trafiklederna. Samtidigt bör inte staten riskera
överenskommelsen på grund av stelbenthet, utan se till helheten.
Regeringen har fastställt statens garantiåtaganden objektsvis.
De första projekten i Dennisöverenskommelsen har -- bl.a. till
följd av lågkonjunkturen -- kunnat upphandlas till lägre
kostnader än planerat. Vägverkets garantiåtaganden har därmed
inte behövt infrias fullt ut. De överskott som finns kvar
föreslås kunna överföras till andra projekt i den mån dessa
skulle överskrida fastställda ramar. I motionen framhålls vidare
att vissa investeringar är en förutsättning för andra
investeringar. Om exempelvis Ringen, vars vägavgifter skall
finansiera andra delar av överenskommelsen, fördröjs äventyras
hela överenskommelsen. Det anges därför som oroande att delar av
överenskommelsen utsatts för betydande förseningar bl.a. genom
att så många olika intressenter och huvudmän är inblandade i
genomförandet. Staten som initierat Dennisöverenskommelsen bör
enligt motionen ha ett intresse av att densamma fullföljs,
varför staten bör utse en särskild Dennissamordnare.

I motionerna Jo641 och T232 (båda c) framhålls att Öster- och
Västerleden i Stockholmsregionen innebär oacceptabla ingrepp i
oersättlig miljö och därför inte bör byggas. Resurser bör i
stället satsas på bättre kollektivtrafik, främst modern
spårteknik och regionaltåg, samt bättre infartsparkeringar och
en miljömässig styrning av trafiken, bl.a. med hjälp av
avgifter.

I motion T217 (v) anförs att minskad vägtrafik är en
förutsättning för ett framtida, ekologiskt uthålligt samhälle.
Investeringsmedel bör därför omföras från nya motorvägsbyggen
till investeringar i bl.a. järnvägstrafik, informationsteknologi
och biobränsledrivna bussar. Öster- och Västerleden tillhör de
projekt som medför störst skador på samhället.
Investeringskostnaderna är gigantiska. Kostnaderna för Öster-
och Västerleden har beräknats till mellan 10 och 20 miljarder
kronor. Till detta kommer drift- och underhållskostnader. Enligt
motionen är det troligt att inkomsterna från vägtrafiken inte
räcker för att finansiera projekten. Motionärerna anser det
fullständigt oacceptabelt att göra dessa investeringar såväl
från miljösynpunkt som från ekonomisk synpunkt. Om dessa projekt
inte byggs kan inkomsterna från biltullar, vägavgifter, etc.
finansiera en utbyggnad av miljöanpassad kollektivtrafik, m.m.
Det skulle innebära en besparing för statskassan.

Fem motioner har väckts som säger nej till järnvägsprojektet
tredje spåret, dvs. den planerade bansträckningen från
Centralstationen till Söder Mälarstrand över Riddarholmen.
Samtliga motioner förordar en tunnellösning men redovisar olika
finansieringsförslag för att täcka de merkostnader som en
tunnellösning innebär.

I motion T233 (c) framhålls att genomförandet av tredje spåret
förbi Riddarholmen är en angelägen satsning för att trygga
kollektivtrafikens framkomlighet. Däremot är den planerade
utformningen ett stort hot mot omistliga kulturvärden. Därför
bör det tredje spåret förläggas i tunnel. För att åstadkomma
detta bör investeringsmedel motsvarande 2 miljarder kronor
överföras från Vägverkets investeringsanslag till Banverkets
anslag för nyinvesteringar. Överföringen av investeringspengar
kan möjliggöras genom att medlen i den nationella
väghållningsplanen reduceras.

I motion T230 (fp) framhålls att Gamla stan och Riddarholmen
är en av Sveriges mest symbolladdade kulturmiljöer. Ett förord
för en tunnel är dock inte bara en fråga för stadsmiljön, utan
även tågtrafiken har mycket att vinna på en sådan lösning.
Spårkapaciteten genom huvudstaden skulle tryggas långsiktigt
genom att ett fjärde spår därmed också möjliggörs. Skilda
spårsystem för fjärr- och lokaltåg ger också en mer
tillförlitlig trafikföring och förbättrad
kollektivtrafikstandard. En tunnellösning anges ligga i både
statens och regionens intresse. Kostnaden för en tunnellösning
bör därför delas mellan staten och regionen. Statens merkostnad
om ca 1 miljard kronor föreslås täckas genom omfördelning inom
infrastrukturprogrammet.

I motion T228 (m) understryks angelägenheten av att
spårkapaciteten förstärks. Annars begränsas effekten av pågående
och förestående järnvägsinvesteringar för fjärrtågs- och
regionaltågstrafiken i Storstockholms- och Mälardalsområdet.
Spårinvesteringarna är även avgörande för att den lokala
järnvägstrafiken skall kunna upprätthålla och senare förstärka
sin konkurrenskraft. I annat fall kommer regioninvånarnas
arbetsresor med bil att öka med betydande miljö- och
framkomlighetsproblem som följd. Motionärerna anser därför att
en förstärkning av spårkapaciteten i tunnel bör komma till
stånd.

I motion T530 (mp) anges att en kraftig opinion i Stockholm
vill att tredje spåret skall läggas i tunnel. Politikerna i
Stockholms stad är också eniga om detta. Om så inte sker
riskeras att kulturhistoriskt värdefulla byggnader på
Riddarholmen förstörs. Motionärerna anser vidare att det är
nödvändigt och viktigt att politiskt planera för ytterligare
expanderad tågkommunikation också efter år 2020. En tunnel
rymmer även ett fjärde spår och öppnar möjligheter för enklare
och snabbare byten vid Odenplan och Liljeholmen och tar bort
behovet av ytterligare en bro vid Årsta. Restidsvinster kan
också uppnås med en tunnel, vilket medför god samhällsekonomi på
lång sikt. Genom att välja tunnelalternativet undviks dessutom
att Riddarholmen blir en gigantisk byggarbetsplats under
kulturhuvudstadsåret 1998. Riksdagen måste möjliggöra en
omfördelning av medel avsatta för infrastruktursatsningar i
regionen för att finansiera del av tunnelbygget.

I motion Kr205 (mp) om kulturpolitiken framhålls att en vacker
huvudstad är en angelägenhet för hela landet. Det historiska
arvet skall i alla sammanhang respekteras. Motionärerna föreslår
mot denna bakgrund att medel från Dennisöverenskommelsen
omfördelas för att bekosta en tunnel under Riddarfjärden så att
det historiska kulturarvet kan skonas.

2.3 Utskottets ställningstagande

2.3.1 Dennisöverenskommelsen

Utskottet behandlar inledningsvis Dennisöverenskommelsens
genomförande.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:TU24 framhöll
utskottet att det är angeläget att trafik- och miljösituationen
i landets storstadsområden förbättras (prop. 1990/91:87 delvis,
rskr. 286). Åtgärder i storstädernas trafiksystem har, ansåg
utskottet, stor betydelse för miljösituationen och tillväxten i
hela landet. Utskottet bedömde att för detta krävdes långsiktiga
beslut om omfattande investeringar och ett stort antal
samverkande åtgärder där olika parter gemensamt agerar för att
nå regionalt förankrade trafikpolitiska mål.
Utskottets uppfattning att det är nödvändigt att förbättra
trafik- och miljöförhållandena i våra storstadsområden ligger
fast. I alla tre storstadsregionerna behövs förbättrade
trafiksystem för att lösa trafikproblemen, öka tillgängligheten
och skapa bättre förutsättningar för regionernas utveckling.
Utvecklade trafikstrukturer i storstadsområdena är också
angelägna av miljöskäl. Utskottet anser det samtidigt nödvändigt
att överenskommelserna ingående följs upp och att staten har god
kontroll över riskerna och kostnadsutvecklingen. Enligt 1991 års
riksdagsbeslut har också förutsatts att riksdagen ges möjlighet
att noggrant följa ekonomin för utbyggnaden av trafiksystemet i
bl.a. Stockholmsområdet. Enligt de riktlinjer som lagts fast för
den statliga garantigivningen gäller vidare att garantier bör
underkastas samma restriktiva prövning som gäller för vanliga
utgiftsåtaganden.
Utskottet har mot denna bakgrund inhämtat uppgifter om
ekonomin för utbyggnaden av trafiksystemet i Stockholmsområdet
och sökt bedöma den risk som statens garantiåtaganden innebär.
Utskottet kan härvid konstatera att osäkerhet råder om såväl
utgifts- som inkomstsidan liksom om tidsplanen för
överenskommelsens genomförande. Med hänsyn till att
vägutbyggnaderna finansieras med lån som ges med statlig borgen
medan den slutliga betalningen avses ske med trafikavgifter
finns en risk att statsbudgeten belastas med utgifter för
överenskommelsen utöver vad som ursprungligen har beslutats.
Enligt utskottets mening strider detta mot
grundförutsättningarna för Dennisöverenskommelsen. Det
statsfinansiella läget förhindrar också ökade kostnadsåtaganden
från statens sida för att genomföra trafikinvesteringar i
Stockholmsområdet. Enligt utskottets mening bör det inte heller
komma i fråga att överföra redan avsatta investeringsmedel från
övriga landet till Stockholmsområdet. Utskottet anser därför att
regeringen så snart som möjligt bör redovisa för riksdagen en
hållbar modell för hur planerade trafik- och miljöinvesteringar
i Stockholmsområdet kan genomföras i för statsfinanserna
kontrollerbara former. Regeringen bör därvid överväga att införa
en övre gräns för skuldsättningen i Dennisöverenskommelsen.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

I avvaktan på att en hållbar modell presenteras har utskottet
inget att erinra mot vad regeringen anfört om att utbyggnader
inte bör tillåtas som omfattar större belopp än de som
sammanlagt finns avsatta dels för kollektivtrafikens utbyggnad
enligt Dennisöverenskommelsen och som ännu inte har utbetalats
till Stockholms läns landsting, dels för väginvesteringar i
regionen. Garantierna bör således inte få tas i anspråk i större
omfattning än att upptagna lån kan återbetalas utan att övriga
utbyggnader av trafikens infrastruktur i landet drabbas.
Utskottet är med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen och
kravet på en skärpt kostnadskontroll inte berett förorda att
lånegarantier, som föreslås i motionerna T228 och T234 (båda m),
får överföras mellan olika objekt inom överenskommelsen. Det
betyder således att om ett projekt blir dyrare än beräknat måste
frågan redovisas för riksdagen.
När det gäller det motionsförslag som väckts om en statlig
samordnare för Dennisöverenskommelsen vill utskottet erinra om
att Vägtullsutredningen (K 1994:03) nyligen i sitt
delbetänkande Vägtullar i Stockholmsregionen föreslagit att en
särskild styrgrupp bildas för det fortsatta arbetet, i vilken
även regeringen bör vara representerad (SOU 1994:142). Gruppens
huvudsakliga uppgift föreslås vara att tillse att
upplåningsbehovet inte skenar i väg genom att överväga såväl
kostnads- som intäktssidan. Utskottet anser för sin del att det
är önskvärt att regeringen tillsätter en styrgrupp, samordnare
eller motsvarande för att underlätta en diskussion mellan staten
och regionen om olika frågor rörande Dennisöverenskommelsen.
Något initiativ från riksdagens sida är dock enligt utskottets
mening inte erforderligt med hänvisning till vad utskottet
anfört om att regeringen för riksdagen bör redovisa en
ekonomiskt hållbar modell för Dennisöverenskommelsen och till
beredningen av Vägtullutredningens förslag.

Utskottet vill vidare beträffande de motionsyrkanden som
förordar att Öster- och Västerleden lyfts ur
Dennisöverenskommelsen hänvisa till att de lånegarantier som
riksdagen ställt ut är knutna till särskilda projekt och att de
endast omfattar de delar av Dennisöverenskommelsens
väginvesteringar som har byggstart före juli 1995. Detta betyder
att utbyggnaden av Öster- och Västerleden inte innefattas i
medgivna garantiramar.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet
motionerna T217 (v), T221 (mp), T225 (mp), T228 (m), T232 (c),
T233 (c), T234 (m) och Jo641 (c) i nu behandlad del om
Dennisöverenskommelsens genomförande.

Utskottet övergår därefter till att behandla regeringens
förslag om utökad garantiram för Dennisöverenskommelsen.

Utskottet konstaterar att garantierna erfordras bl.a. för att
införa ett avgiftssystem med vägtullar. Till följd av riksdagens
beslut om inrättande av en nationalstadspark vid
Haga-Brunnsviken har ökade krav ställts på en miljöanpassning av
Norra länken, vilket beräknas leda till en kostnadsökning med ca
300 miljoner kronor. Utskottet har ingen erinran mot regeringens
förslag om utökad garantiram med sammanlagt 882 miljoner kronor.
Utskottet avstyrker följaktligen motionerna T221 (mp) och T233
(c) i nu aktuell del.

2.3.2 Spårkapaciteten i Stockholm

Utskottet kan konstatera, när det gäller de motionsyrkanden
som tar upp tredje spåret, dvs. den planerade
bansträckningen från Centralstationen till Söder Mälarstrand,
att kapacitetsproblemen redan är besvärande för tågtrafiken
genom Stockholm. Till detta kommer den utveckling av tågtrafiken
som för närvarande pågår genom utbyggnaden av Svealandsbanan
(klar år 1997), Nynäsbanan (klar år 1997), Arlandabanan (klar år
1998) och Mälarbanan (klar år 1999). För att kunna dra nytta av
den pågående utbyggnaden av regional- och fjärrtågstrafiken
krävs enligt utskottets mening att kapacitetsproblemen i
Stockholm snarast undanröjs.
Beträffande hur den nödvändiga spårutbyggnaden bör
genomföras vill utskottet erinra om att det i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1992/93:TU35 (rskr. 446) har förutsatt att
om en finansieringslösning kan åstadkommas för ett
tunnelalternativ, som inte inkräktar ekonomiskt eller
verksamhetsmässigt på det övriga järnvägsbyggandet, bör den nu
förordade ytsträckningen kunna frångås. Utskottet framhöll
vidare att det bör ankomma på berörda intressenter att ta sådana
initiativ. Utskottets uppfattning ligger fast.
Enligt vad utskottet erfarit bereder regeringen för
närvarande två förvaltningsärenden som berör det tredje spåret
över Riddarholmen. Det ena avser en överklagad detaljplan och
det andra en ansökan om tillstånd till ingrepp i statliga
byggnadsminnen.
Med hänvisning till pågående beredning avstyrker utskottet
motionerna T228 (m), T230 (fp), T233 (c), T530 (mp) och Kr205
(mp) i nu behandlad del.

2.3.3 Göteborgsöverenskommelsen

Utskottet konstaterar att syftet med Göteborgsöverenskommelsen
är att stärka regionens utveckling genom att förbättra
tillgängligheten till regioncentrum samt säkerheten och miljön i
hela regionen. Ett genomförande av överenskommelsen innebär
också enligt utskottets mening en angelägen utbyggnad av
regionens kollektivtrafik och vägar.
Vid riksdagens behandling av Göteborgsöverenskommelsen våren
1994 gav riksdagen regeringen till känna att pågående
utredningsarbete om utformning av vägtullar även bör omfatta en
undersökning dels av omfattningen av de projekt som
överenskommelsen avser, dels av möjligheten att använda annan
lokalt eller regionalt avgränsad finansiering än vägtullar
(prop. 1993/94:169, bet. TU34, rskr. 435).
Regeringen har i februari 1995 gett tilläggsdirektiv till
Vägtullsutredningen (K 1994:03) om utformning av alternativ
till vägtullar i Göteborg (dir. 1995:17). Enligt direktiven
skall utredningen undersöka omfattningen av och tidsplanen för
de vägprojekt som Göteborgsöverenskommelsen avser samt föreslå
en samlad lokal eller regional finansiering av de redovisade
vägprojekten. Om nya lösningar tas fram till följd av
utredningsarbetet, förutsätts parterna nå enighet härom.
Utredningens uppdrag skall redovisas senast den 15 augusti 1995.
Utskottet förutsätter att även nya lösningar kommer att
innebära att syftet med Göteborgsöverenskommelsen nås i sina
huvuddrag och ställer sig därför bakom regeringens förslag om
utökad garantiram med 150 miljoner kronor för det fortsatta
förberedelsearbetet. Motionerna T221 och T225 (båda mp) avstyrks
följaktligen i nu behandlad del.

3 Lokala trafikavgifter

3.1 Motionsförslag

Förslag om införande och utformning av trafikavgifter
redovisas i fyra motioner.

I motion T221 (mp) framhålls att i dagsläget tycks
trafikavgifter motiveras dels av finansieringsskäl, dels av
miljöskäl. Trafikavgifter kan dock inte tjäna båda dessa syften.
Stora vägprojekt som ringleden kan inte försvaras med
miljöargument. Motionärerna föreslår därför att trafikavgifter
klart och entydigt införs som miljöavgifter, för att minska
privatbilismen in till storstädernas centrum men även för att
delfinansiera vägunderhåll och drift. Detta kan dock bara ske om
kollektivtrafiken samtidigt byggs ut så att den kan anpassas
till behoven och blir ett fullgott alternativ. I motionen
hänvisas vidare till att det i dagsläget finns en fullt
utvecklad avancerad teknik för att införa smidiga
avgiftsstationer som inte förorsakar trafikstockningar.
Motionärerna föreslår att kommunerna ges tillstånd att under
eget överinseende införa och sköta avgiftsstationerna.
Kommunerna bör även beviljas statliga lån för att bygga ut
avgiftsstationer.

I motion T231 (mp) anges att tätortstrafiken belastar miljö
och hälsa i betydligt högre grad än landsortstrafiken. Den
ekonomiska effektiviteten ökar därför med lokala trafikavgifter.
För att få en bra styreffekt och ett rättvist system bör
avgifterna inte tas ut i form av en biltull utan zonindelas. En
zonindelning ger exempelvis föraren möjligheten att själv styra
sin kostnad, vilket ökar effektiviteten i systemet. I motionen
redovisas hur trafikavgifterna bör utformas och differentieras
över tiden och mellan olika fordonskategorier samt hur en smidig
debiteringsteknik kan utformas med hjälp av ny
informationsteknologi. Trafiken i innerstaden beräknas med det
beskrivna systemet kunna minska med ca 30 %, vilket gör att
luftföroreningarna, trängseln och bullernivån kan reduceras
kraftigt. Motionärerna bedömer att det beskrivna avgiftssystemet
är av intresse för många kommuner som har stora problem med
innerstadstrafiken. För att åstadkomma nödvändiga förändringar i
stadstrafiksystemet föreslås vidare att kommunerna ges rätt att
själva besluta om att införa lokala trafikavgifter.

I motion Jo628 (fp) föreslås också att regeringen bör
förelägga riksdagen ett förslag som ger möjlighet för kommuner
att införa bilavgifter i större tätorter. Som motiv anförs inte
bara behovet av medel till trafikinvesteringar utan också
miljöskäl. Enligt motionen finns det i dag ny teknik som gör det
möjligt att införa mycket smidiga avgiftssystem. Bilavgifter har
däremot ingen plats i glesbygd, där alternativa transportmedel
saknas.

I motion A467 (fp) framhålls att det är uppenbart att ansvaret
för trafikavgifternas utformning i Stockholmsområdet inte bör
fråntas regionen. Denna utgångspunkt måste ligga till grund för
regeringens kommande förslag om vägtullar i Stockholmsregionen.
Regionens företrädare bör därför ges ett avgörande inflytande
över avgifternas utformning. Enligt motionen kan vidare
långsiktiga krav på miljöanpassning av transportsystemet fordra
ytterligare och mer generella avgifter för att minska
biltrafikvolymen. Med hänsyn till olika landsändars skilda
förutsättningar kan större pålagor behöva bli regionala.
Utgångspunkten bör vara att avgifter beslutas regionalt, i dag
följaktligen av landstinget, och att de skall användas för att
tillgodose regionala behov.

3.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att regeringen i mars 1994 har
tillsatt en särskild utredare med uppdrag att göra överväganden
och lämna förslag om vägtullar, Vägtullsutredningen (dir.
1994:37). Utredaren har i november 1994 lämnat ett delbetänkande
med ställningstagande i vissa övergripande frågor samt lämnat
förslag om utformning av vägtullar i Stockholmsområdet (SOU
1994:142 Vägtullar i Stockholmsregionen). Utredningens
delbetänkande har remissbehandlats. Regeringen, som för
närvarande bereder frågan, har för avsikt att under hösten 1995
framlägga en proposition till riksdagen med
lagstiftningsförslag. Som redovisats tidigare har
Vägtullsutredningen i februari 1995 getts tilläggsuppdrag att
undersöka möjligheten att använda annan lokalt eller regionalt
avgränsad finansiering än vägtullar i Göteborgsområdet (dir.
1995:17). Uppdraget skall redovisas i augusti 1995.
Utskottet vill vidare hänvisa till att Trafik- och
klimatkommittén (1993:01), i sitt delbetänkande Miljözoner för
trafik i tätorter (SOU 1994:92), framhållit "att det vore en
fördel om kommuner som kompletterande möjlighet till förbud hade
möjlighet att införa system med avgifter för trafik i tätorter".
Kommittén framlägger dock inget konkret förslag i sitt
delbetänkande utan anger att man i sitt slutbetänkande avser
återkomma med förslag till lagstiftning som bemyndigar kommuner
att ta ut avgift för fordons tillträde till miljözon. Avgiften
skall kunna differentieras med hänsyn till fordons
miljöklasstillhörighet. Kommittén avser att avge sitt
slutbetänkande senast den 31 maj 1995.
Utskottet kan konstatera att de frågor som väckts i
motionerna om trafikavgifternas utformning liksom bl.a. om
kommunal befogenhet att införa avgifter är föremål för
beredning. I avvaktan på resultatet av detta arbete bör de
aktuella motionerna T221 (mp), T231 (mp), Jo628 (fp) och A467
(fp) inte bli föremål för någon åtgärd från riksdagens sida.
Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Dennisöverenskommelsens genomförande
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:T217 yrkande 1
i denna del, 1994/95:T221 yrkandena 6--9 i denna del,
1994/95:T225 yrkandena 4--6 i denna del, 1994/95:T228 i denna
del, 1994/95:T232 yrkande 20, 1994/95:T233 yrkande 1,
1994/95:T234 och 1994/95:Jo641 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 1 (c, v)
res. 2 (mp)

2. beträffande utökad garantiram för
Dennisöverenskommelsen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1994/95:T221 yrkande 6 i denna del och
1994/95:233 yrkande 2
dels bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret
teckna statlig borgen i prisnivå januari 1992 omfattande 272
miljoner kronor för att påbörja utbyggnaden av vägtullstationer
(222 miljoner kronor), information (30 miljoner kronor),
ledningscentral (20 miljoner kronor) och 250 miljoner kronor för
att fortsätta förberedelsearbetet för övriga vägprojekt i
Stockholmsregionen samt 300 miljoner kronor för miljöanpassning
av Norra länkens anslutning vid Värtan,
dels bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret
justera de i propositionen angivna borgensåtagandena med
tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt beräknade
behov av justeringar för prisökningar i samhället,
res. 3 (c, v, mp)

3. beträffande tredje spåret
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T228 i denna del,
1994/95:T230, 1994/95:T233 yrkande 3, 1994/95:T530 och
1994/95:Kr205 yrkande 2,
res. 4 (v, mp)

4. beträffande Göteborgsöverenskommelsen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1994/95:T221 yrkandena 6--9 i denna del och
1994/95:T225 yrkandena 4--6 i denna del bemyndigar regeringen
att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen i prisnivå
januari 1992 omfattande 150 miljoner kronor för det fortsatta
förberedelsearbetet med Göteborgsöverenskommelsen,
res. 5 (v, mp)

5. beträffande lokala trafikavgifter
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T221 yrkandena 10 och
11, 1994/95:T231, 1994/95:Jo628 yrkande 10 och 1994/95:A467
yrkandena 3 och 4.
res. 6 (mp)

Stockholm den 4 maj 1995

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt
(m), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Jan Sandberg (m), Ulrica
Messing (s), Sivert Carlsson (c), Tom Heyman (m), Kenth Skårvik
(fp), Hans Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v), Birgitta
Wistrand (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Lena Sandlin (s),
Claes-Göran Brandin (s), Christina Axelsson (s) och Ingemar
Josefsson (s).

Reservationer

1. Dennisöverenskommelsens genomförande (mom. 1)

Sivert Carlsson (c) och Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "I sitt" och på s. 13 slutar med
"Dennisöverenskommelsens genomförande" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de trafiköverenskommelser som träffats
för Stockholms- och Göteborgsområdena vilar på miljöpolitiskt
felaktiga förutsättningar. Som utskottet kunnat konstatera
befinner sig också Dennisöverenskommelsen i en allvarlig
ekonomisk kris. Förutsedda intäkter från biltullarna förmår inte
täcka kostnaderna. Genom att vägutbyggnaderna lånefinansieras
uppstår därmed en växande skuldbörda som staten genom
borgensåtaganden bär ansvaret för.
Utskottet anser därför att grunderna för
Dennisöverenskommelsen snarast måste omprövas. Regeringen bör
således ta initiativ till en omförhandling av uppgörelsen i
syfte att tillsammans med regionens olika aktörer få fram en
trafikuppgörelse som skapar förutsättningar för god ekonomi och
god miljö. En sådan omförhandling måste bl.a. leda till ökade
satsningar på kollektivtrafik och till att Österleden och
Västerleden inte byggs.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T217
(v), T232 (c), T233 (c) och Jo641 (c) tillstyrks i denna del,
bör av riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande innebär vidare att syftet med motionerna T221
och T225 (båda mp) delvis tillgodoses, medan motionerna T228 (m)
och T234 (m) avstyrks i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande Dennisöverenskommelsens genomförande
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T217 yrkande
1 i denna del, 1994/95:T232 yrkande 20, 1994/95:T233 yrkande 1
och 1994/95:Jo641 yrkande 17, med anledning av motionerna
1994/95:T221 yrkandena 6--9 i denna del och 1994/95:T225
yrkandena 4--6 i denna del samt med avslag på motionerna
1994/95:T228 i denna del och 1994/95:T234 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Dennisöverenskommelsens genomförande (mom. 1)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "I sitt" och på s. 13 slutar med
"Dennisöverenskommelsens genomförande" bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer att de trafiköverenskommelser som träffats
för Stockholms- och Göteborgsområdena vilar på miljöpolitiskt
felaktiga förutsättningar. Som utskottet kunnat konstatera
befinner sig också Dennisöverenskommelsen i en allvarlig
ekonomisk kris. Förutsedda intäkter från biltullarna förmår inte
täcka kostnaderna. Genom att vägutbyggnaderna lånefinansieras
uppstår därmed en växande skuldbörda som staten genom
borgensåtaganden bär ansvaret för.
Utskottet anser därför att grunderna för
Dennisöverenskommelsen snarast måste omprövas. Regeringen och
berörda kommuner bör återkomma med ett nytt miljövänligare paket
med en klar dominans av kollektivtrafiksatsningar. Inga medel
bör därför anvisas eller upplånas till de båda
överenskommelserna innan ett nytt ekonomiskt och miljömässigt
hållbart förslag tagits fram. I avvaktan på nya
kommunikationsplaner bör dock medel anvisas för att påbörja de
kollektivtrafiksatsningar som redan är planerade och som inte
förutsätter vägutbyggnader. En ekonomisk avvägning bör göras av
satsningen mellan vägar och kollektivtrafik, så att medlen
fördelas efter antal meter som byggs. Varje meter planerad ny
motorväg eller dylikt skall således motsvaras av minst en meter
spårburen kollektivtrafik. För att de ekonomiska kalkylerna
skall kunna hållas bör kollektivtrafiksatsningarna ges högsta
prioritet, medan däremot väginvesteringarna bör skjutas på
framtiden tills riksdagen kan få garantier om att de planerade
lederna inte kommer att leda till ökad biltrafik.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T221
och T225 (båda mp) tillstyrks i behandlad del, bör av riksdagen
ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär
vidare att syftet med motionerna T217 (v), T232 (c), T233 (c)
och Jo641 (c) torde tillgodoses i behandlad del, medan
motionerna T228 (m) och T234 (m) avstyrks i behandlad del.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande Dennisöverenskommelsens genomförande
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T221
yrkandena 6--9 i denna del, 1994/95:T225 yrkandena 4--6 i denna
del, med anledning av motionerna 1994/95:T217 yrkande 1 i denna
del, 1994/95:T232 yrkande 20, 1994/95:T233 yrkande 1 och
1994/95:Jo641 yrkande 17 samt med avslag på motionerna
1994/95:T228 i denna del och 1994/95:T234 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Utökad garantiram för Dennisöverenskommelsen (mom. 2)

Sivert Carlsson (c), Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal
Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 14 slutar med
"aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att med den ekonomiska kris som
Dennisöverenskommelsen befinner sig i är det orimligt att
ytterligare utöka den statliga garantigivningen. Utskottet
avstyrker därför regeringens förslag.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T221
(mp) och T233 (c) tillstyrks i behandlad del, bör av riksdagen
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande utökad garantiram för
Dennisöverenskommelsen
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T221 yrkande
6 i denna del och 1994/95:233 yrkande 2 avslår regeringens
förslag om att
dels bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret
teckna statlig borgen i prisnivå januari 1992 omfattande 272
miljoner kronor för att påbörja utbyggnaden av vägtullstationer
(222 miljoner kronor), information (30 miljoner kronor),
ledningscentral (20 miljoner kronor) och 250 miljoner kronor för
att fortsätta förberedelsearbetet för övriga vägprojekt i
Stockholmsregionen samt 300 miljoner kronor för miljöanpassning
av Norra länkens anslutning vid Värtan,
dels bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret
justera de i propositionen angivna borgensåtagandena med
tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt beräknade
behov av justeringar för prisökningar i samhället,

4. Tredje spåret (mom. 3)

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Beträffande hur" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att kapacitetsproblemen för
järnvägstrafiken kan lösas. Den planerade utformningen av ett
tredje spår över Riddarholmen står dock i konflikt med omistliga
kulturvärden. Utskottet anser därför att en tunnellösning i
stället bör genomföras för att klara den nödvändiga
spårutbyggnaden. Genom att ett fjärde järnvägsspår därmed också
möjliggörs kan en framtidsinriktad utbyggnad ske av
spårkapaciteten genom huvudstaden. Skilda spårsystem för fjärr-
och lokaltåg ger vidare en förbättrad trafikföring och en ökad
standard för kollektivtrafiken. Utskottet anser att eventuella
merkostnader för en tunnellösning bör finansieras genom en
omfördelning av de infrastrukturmedel som avsatts för
trafikinvesteringar i Stockholmsregionen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med
motionerna T228 (m), T230 (fp), T233 (c), T530 (mp) och Kr205
(mp) tillgodoses i nu behandlad del, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande tredje spåret
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:T228 i denna
del, 1994/95:T230, 1994/95:T233 yrkande 3, 1994/95:T530 och
1994/95:Kr205 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

5. Göteborgsöverenskommelsen (mom. 4)

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 15 slutar med
"behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer att den trafiköverenskommelse som träffats
för Göteborgsområdet vilar på miljöpolitiskt felaktiga
förutsättningar. De ekonomiska möjligheterna att finansiera
Göteborgsöverenskommelsen får vidare bedömas som osäkra.
Utskottet anser därför att grunderna för
Göteborgsöverenskommelsen snarast måste omprövas. Regeringen bör
ta initiativ till att en omförhandling kommer till stånd. I
avvaktan härpå bör inga ytterligare statliga garantier ställas
ut för vägutbyggnader.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T221
och T225 (båda mp) tillstyrks i behandlad del, bör av riksdagen
ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär
vidare att regeringens förslag om utökad garantiram avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande Göteborgsöverenskommelsen
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T221
yrkandena 6--9 i denna del och 1994/95:T225 yrkandena 4--6 i
denna del
dels avslår regeringens förslag om statlig borgen för det
fortsatta förberedelsearbetet med Göteborgsöverenskommelsen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

6. Lokala trafikavgifter (mom. 5)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet kan" och på s. 17 slutar med "avstyrks
följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att införandet av trafikavgifter i
dag motiveras på två sätt, nämligen dels av finansieringsskäl,
dels av miljöskäl. Trafikavgifter kan dock inte tjäna båda dessa
syften. Utskottet anser därför att trafikavgifter klart och
entydigt skall införas som miljöavgifter, för att minska
privatbilismen in till storstädernas centrum men även för att
delfinansiera vägunderhåll och drift.
Som redovisats i motionerna T221 och T231 (båda mp) finns
det i dagsläget en fullt utvecklad och avancerad teknik för att
införa smidiga avgiftsstationer som inte förorsakar
trafikstockningar. Utskottet anser därför att kommunerna bör ges
tillstånd att under eget överinseende införa och sköta
avgiftsstationerna. Kommunerna bör även beviljas statliga lån
för att bygga dessa avgiftsstationer. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning och
ekonomiska förutsättningar som gör det möjligt för kommunerna
att införa trafikavgifter.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T221
och T231 (båda mp) tillstyrks i nu behandlad del, bör av
riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande innebär vidare att syftet med motionerna Jo628
och A467 (båda fp) i behandlad del torde tillgodoses.
Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande lokala trafikavgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T221
yrkandena 10 och 11 samt 1994/95:T231 och med avslag på
motionerna 1994/95:Jo628 yrkande 10 och 1994/95:A467 yrkande 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1
Propositionen2
Storstadsöverenskommelserna2
Motionerna2
Utskottet5
1 Ärendet och dess beredning5
2 Storstadsöverenskommelserna6
2.1 Regeringens förslag6
2.2 Motionsförslag8
2.3 Utskottets ställningstagande12
2.3.1 Dennisöverenskommelsen12
2.3.2 Spårkapaciteten i Stockholm14
2.3.3 Göteborgsöverenskommelsen14
3 Lokala trafikavgifter15
3.1 Motionsförslag15
3.2 Utskottets ställningstagande16
Hemställan17
Reservationer18