Sotning

Betänkande 1990/91:FöU2

Försvarsutskottets betänkande 1990/91:FÖU02

Sotning

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1990/91
FöU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tre motioner som alla rör sotningsväsendet. Statens
räddningsverk har yttrat sig över dem. Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående beredningsarbete i regeringskansliet att motionerna inte skall
bifallas av riksdagen.

Bakgrund

I den räddningstjänstlag (1986:1102), som antogs av riksdagen år 1986 (prop.
1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr. 1986/87:59), finns i 15--20 §§ bestämmelser
om förebyggande åtgärder mot brand. Bl.a. anges att kommunens
räddningstjänstnämnd har ansvaret för att brandsyn och sotning utförs
regelbundet inom kommunen (15 §). Genom sotningen skall eldstäder och andra
fasta förbränningsanordningar, som inte är inrättade för eldning med
uteslutande gas, rengöras. Rengöringen skall också omfatta rökkanaler samt
imkanaler som hör till dessa anläggningar. Vid sotningen skall också det som
rengörs samt skorstenar och tak samt därtill hörande byggnadsdelar kontrolleras
från brandskyddssynpunkt. Kontroll av brandskyddet kan också genomföras vid
andra tillfällen (17 § första stycket). Sotningen och kontrollen skall utföras
av skorstensfejarmästare eller skorstensfejare som biträder denne. I fråga om
speciella anläggningar och enstaka avlägset belägna bostadshus får kommunen
medge att någon annan utför sotningen och kontrollen (17 § andra stycket).

Enligt 20 § räddningstjänstlagen får regeringen meddela föreskrifter bl.a. om
frister för sotning och brandsyn. Enligt samma lagrum får regeringen överlåta
åt en myndighet eller åt kommun att meddela sådana föreskrifter.

Regeringen har i 22 § räddningstjänstförordningen (1986:1107) delegerat
uppgiften att meddela föreskrifter om sotningsfrister till statens
räddningsverk (SRV). Enligt samma bestämmelse får kommunen meddela föreskrifter
om kortare sotningsföreskrifter än de SRV föreskriver.

I augusti 1987 meddelade SRV bestämmelser om nya sotningsfrister att gälla
fr.o.m. den 1 januari 1988.

Redan i anslutning till regeringens förslag (prop. 1985/86:170) om en ny
räddningstjänstlag behandlade utskottet motioner, i vilka det riktades kritik
mot gällande föreskrifter om sotningsfrister. Utskottet pekade därvid på att
föredragande statsrådet i propositionen (s. 27) uppgivit att SRV avsågs få i
uppdrag att göra en utvärdering av sotningsverksamheten sedan man fått
erfarenhet av räddningstjänstlagen. Utskottet sade sig räkna med att synpunkter
av det slag som hade framförts i nämnda motioner skulle komma att prövas vid en
sådan översyn. Den borde dock enligt utskottet påbörjas under år 1987 utan att
invänta erfarenheterna av räddningstjänstlagen. Regeringen borde efter
översynen, anförde utskottet vidare, anmäla frågan för riksdagen. Enligt vad
utskottet hade inhämtat skulle en undersökning av sambandet mellan bränder och
bristande sotning komma att aktualiseras i anslutning till översynen.
Resultatet av en sådan undersökning kunde, anförde utskottet vidare, förväntas
bättre än hittills skett klarlägga betydelsen av sotningsverksamheten som
brandförebyggande åtgärd. Vad utskottet anförde om översyn av sotningsfrister
m.m. gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (FöU 1986/87:2).
Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 1986/87:59).

I detta sammanhang behandlade och avstyrkte utskottet också motioner som
syftade till att avskaffa det s.k. sotningsmonopolet. I stället skulle, ansåg
dessa motionärer, fastighetsägarna ges ett ökat ansvar när det gällde
sotningsverksamheten. Även här följde riksdagen utskottets förslag och avslog
motionerna (FöU 1986/87:2, rskr. 59).

Utskottet har också i senare betänkanden (FöU 1986/87:8, 1988/89:FöU2 och
1988/89:FöU12, s. 34) behandlat motionsförslag om avskaffande av det s.k.
sotningsmonopolet och om ändrade regler om sotningsfrister. Utskottet ansåg
därvid att dessa frågor måste ses i ljuset av resultat av utredningen om
sambandet mellan uraktlåtenhet att sota och uppkomsten av brand. Med hänvisning
till detta föreslog utskottet att dessa motioner skulle avslås av riksdagen i
väntan på att SRVs utredning om sotningsverksamheten skulle slutföras.
Riksdagen följde utskottet.

Den 5 februari 1987 fick SRV det i proposition 1985/86:170 aviserade
uppdraget att utvärdera sotningsverksamheten i fråga om dess brandförebyggande
betydelse i olika avseenden. Erfarenheterna skulle, angavs det i uppdraget,
redovisas för regeringen före utgången av år 1989. SRV skulle härvid lägga fram
förslag som utvärderingen kunde föranleda.

Enligt vad utskottet har inhämtat har SRV numera genomfört sin översyn och
till regeringen överlämnat utredningsresultatet. SRVs förslag har
remissbehandlats, och ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.

Motionerna

1989/90:Fö706 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring i räddningstjänstlagen att enskild
fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra
sotning av egen villafastighet.

1989/90:Fö715 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprövning av sotningsmonopolet och sotningsfrister,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utreda en avreglering av sotningsverksamheten.

1989/90:Fö723 av Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om avreglering av sotningsväsendet i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion Fö706 (c) framhåller motionären att det finns enskilda
fastighetsägare som mycket väl skulle kunna sota den egna fastigheten. Enligt
hans uppfattning borde den enskilde fastighetsägarens kompetens för uppgiften
vara avgörande. Skorstensfejarmästare borde ges möjlighet att bevilja enskild
fastighetsägare, som uppfyller nödvändiga kompetenskrav, rätt att utföra
sotning av den egna fastigheten.

I motion Fö715 (s) pekar motionären på -- som han ser det -- brister i SRVs
nyligen framlagda utredning rörande sotningens brandförebyggande betydelse.
Enligt hans uppfattning är också verkets överväganden starkt vinklade.
Beträffande fasta bränsleanläggningar anser motionären sättet att elda och inte
bristande sotning vara orsak till de i ringa omfattning förekommande
soteldarna. När det gäller oljeeldade anläggningar är det enligt hans mening
skötseln av pannan och inte frånvaron av sotning som hindrar ofrivillig brand.
Motionären anser det inte heller vara nödvändigt från brandskyddssynpunkt att
rengöra imkanaler. Enda undantaget anser han vara imkanalerna från kök i
näringsställen. En reglering av sotningen i nuvarande omfattning finner
motionären inte vara motiverad. Det nuvarande sotningsmonopolet bör enligt
motionären ändras till en ordning där sotarkåren får erbjuda sina tjänster på
samma sätt som andra hantverkare.

Även motionärerna i motion Fö723 (c) är kritiska mot resultatet av SRVs
utredning. De anser att utvärderingen inte i tillräcklig utsträckning tar
hänsyn till osäkerheten i undersökningsmaterialet. De finner vidare att kravet
på att behålla sotningsmonopolet inte är tillrådligt underbyggt. Enligt
motionärerna kan den enskilde själv bedöma när sotning bör utföras och bör ha
rätt att bestämma vem som skall komma och sota. De uttalar sig för en
avreglering av sotningsväsendet t.ex. genom att ålägga husägaren att sota och
ha uppsyn över sin anläggning samt med vissa intervall låta besiktiga
anläggningen av ett auktoriserat företag.

Yttrandet

SRV pekar i sin kommentar till Fö706 (c) på den möjlighet att få sota den
egna fastigheten som redan 17 § räddningstjänstlagen öppnar. Ett vidgat
dispensutrymme skulle enligt SRV innebära risk för uppluckring av den
föreskrivna sotningsverksamheten och brandskyddskontrollen. Sannolikt skulle
därigenom också den övriga sotningsverksamheten bli mindre rationell med ökade
kostnader som följd.

Beträffande motionerna Fö715 (s) och Fö723 (c) framhåller SRV att verket i
sin undersökning påvisar att sotningsverksamheten är av brandförebyggande
betydelse när det gäller ved- och oljeeldade värmeanläggningar. Beträffande
imkanaler är dock, uppger SRV, detta samband inte lika klarlagt och kommer
därför att ägnas fortsatt uppmärksamhet. SRV framhåller vidare att frågan om
avreglering av sotningsverksamheten inte ingick i utredningsuppdraget. Enligt
SRVs mening har riksdagen i samband med antagandet av räddningstjänstlagen
godtagit att sotningsverksamheten skulle organiseras och bedrivas på samma sätt
som tidigare.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis erinra om att den utformning av sotningsväsendet
som räddningstjänstlagen (1986:1102) anger oförändrad har övertagits från
tidigare gällande ordning. I propositionen om nämnda lag (prop. 1985/86:170)
angavs också att SRV avsågs få i uppdrag att göra en utvärdering av
sotningsverksamheten.

I motioner som avgavs i anslutning till regeringens lagförslag förordades --
såsom framgår av föregående redogörelse -- förenklingar av reglerna om
sotningsfrister. Utskottet hänvisade vid behandlingen av dessa till den i
propositionen aviserade översynen av sotningsverksamheten. Genom den förmodas
sambandet mellan bränder och bristande sotning bli närmare klarlagt. Riksdagen
begärde på förslag av utskottet en redovisning av resultatet av nämnda
utredning. Riksdagen avslog i samband med antagandet av räddningstjänstlagen
också några motioner om avskaffande av det s.k. sotningsmonopolet.

Utskottet har även senare -- såsom också närmare har redovisats i det
föregående -- behandlat och avslagit motioner som väckts i nämnda syften med
hänvisning till att resultatet av SRVs översyn borde avvaktas.

Utskottet har inhämtat att man inom regeringskansliet utifrån resultatet av
den nu slutförda översynen och däröver lämnade yttranden överväger
sotningsverksamhetens utformning. Resultatet kommer att redovisas för
riksdagen. Utskottet anser det önskvärt och räknar också med att det kommer att
visa sig möjligt att utan avkall på brandskyddets krav åstadkomma förenklingar
i gällande regler, innebärande bl.a. ökade möjligheter och större ansvar för
den enskilde fastighetsägaren. Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på
regeringens redovisning inte bör bifalla någon av de motioner som behandlas i
detta betänkande.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande avreglering av sotningsverksamheten
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fö715 och 1989/90:Fö723,

2. beträffande ökad möjlighet att sota egen fastighet
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö706.

Stockholm den 16 oktober 1990

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Ingvar
Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér
(m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Ivar Virgin
(m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (v),
Paul Ciszuk (mp), Alf Egnerfors (s) och Carl-Johan Wilson (fp).