Sotning
Betänkande 1990/91:FöU2
Försvarsutskottets betänkande
1990/91:FÖU02
Sotning
Innehåll
1990/91 FöU2
Sammanfattning
I betänkandet behandlas tre motioner som alla rör sotningsväsendet. Statens räddningsverk har yttrat sig över dem. Utskottet föreslår med hänvisning till pågående beredningsarbete i regeringskansliet att motionerna inte skall bifallas av riksdagen.
Bakgrund
I den räddningstjänstlag (1986:1102), som antogs av riksdagen år 1986 (prop. 1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr. 1986/87:59), finns i 15--20 §§ bestämmelser om förebyggande åtgärder mot brand. Bl.a. anges att kommunens räddningstjänstnämnd har ansvaret för att brandsyn och sotning utförs regelbundet inom kommunen (15 §). Genom sotningen skall eldstäder och andra fasta förbränningsanordningar, som inte är inrättade för eldning med uteslutande gas, rengöras. Rengöringen skall också omfatta rökkanaler samt imkanaler som hör till dessa anläggningar. Vid sotningen skall också det som rengörs samt skorstenar och tak samt därtill hörande byggnadsdelar kontrolleras från brandskyddssynpunkt. Kontroll av brandskyddet kan också genomföras vid andra tillfällen (17 § första stycket). Sotningen och kontrollen skall utföras av skorstensfejarmästare eller skorstensfejare som biträder denne. I fråga om speciella anläggningar och enstaka avlägset belägna bostadshus får kommunen medge att någon annan utför sotningen och kontrollen (17 § andra stycket).
Enligt 20 § räddningstjänstlagen får regeringen meddela föreskrifter bl.a. om frister för sotning och brandsyn. Enligt samma lagrum får regeringen överlåta åt en myndighet eller åt kommun att meddela sådana föreskrifter.
Regeringen har i 22 § räddningstjänstförordningen (1986:1107) delegerat uppgiften att meddela föreskrifter om sotningsfrister till statens räddningsverk (SRV). Enligt samma bestämmelse får kommunen meddela föreskrifter om kortare sotningsföreskrifter än de SRV föreskriver.
I augusti 1987 meddelade SRV bestämmelser om nya sotningsfrister att gälla fr.o.m. den 1 januari 1988.
Redan i anslutning till regeringens förslag (prop. 1985/86:170) om en ny räddningstjänstlag behandlade utskottet motioner, i vilka det riktades kritik mot gällande föreskrifter om sotningsfrister. Utskottet pekade därvid på att föredragande statsrådet i propositionen (s. 27) uppgivit att SRV avsågs få i uppdrag att göra en utvärdering av sotningsverksamheten sedan man fått erfarenhet av räddningstjänstlagen. Utskottet sade sig räkna med att synpunkter av det slag som hade framförts i nämnda motioner skulle komma att prövas vid en sådan översyn. Den borde dock enligt utskottet påbörjas under år 1987 utan att invänta erfarenheterna av räddningstjänstlagen. Regeringen borde efter översynen, anförde utskottet vidare, anmäla frågan för riksdagen. Enligt vad utskottet hade inhämtat skulle en undersökning av sambandet mellan bränder och bristande sotning komma att aktualiseras i anslutning till översynen. Resultatet av en sådan undersökning kunde, anförde utskottet vidare, förväntas bättre än hittills skett klarlägga betydelsen av sotningsverksamheten som brandförebyggande åtgärd. Vad utskottet anförde om översyn av sotningsfrister m.m. gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (FöU 1986/87:2). Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 1986/87:59).
I detta sammanhang behandlade och avstyrkte utskottet också motioner som syftade till att avskaffa det s.k. sotningsmonopolet. I stället skulle, ansåg dessa motionärer, fastighetsägarna ges ett ökat ansvar när det gällde sotningsverksamheten. Även här följde riksdagen utskottets förslag och avslog motionerna (FöU 1986/87:2, rskr. 59).
Utskottet har också i senare betänkanden (FöU 1986/87:8, 1988/89:FöU2 och 1988/89:FöU12, s. 34) behandlat motionsförslag om avskaffande av det s.k. sotningsmonopolet och om ändrade regler om sotningsfrister. Utskottet ansåg därvid att dessa frågor måste ses i ljuset av resultat av utredningen om sambandet mellan uraktlåtenhet att sota och uppkomsten av brand. Med hänvisning till detta föreslog utskottet att dessa motioner skulle avslås av riksdagen i väntan på att SRVs utredning om sotningsverksamheten skulle slutföras. Riksdagen följde utskottet.
Den 5 februari 1987 fick SRV det i proposition 1985/86:170 aviserade uppdraget att utvärdera sotningsverksamheten i fråga om dess brandförebyggande betydelse i olika avseenden. Erfarenheterna skulle, angavs det i uppdraget, redovisas för regeringen före utgången av år 1989. SRV skulle härvid lägga fram förslag som utvärderingen kunde föranleda.
Enligt vad utskottet har inhämtat har SRV numera genomfört sin översyn och till regeringen överlämnat utredningsresultatet. SRVs förslag har remissbehandlats, och ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.
Motionerna
1989/90:Fö706 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra sotning av egen villafastighet.
1989/90:Fö715 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövning av sotningsmonopolet och sotningsfrister, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda en avreglering av sotningsverksamheten.
1989/90:Fö723 av Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om avreglering av sotningsväsendet i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motion Fö706 (c) framhåller motionären att det finns enskilda fastighetsägare som mycket väl skulle kunna sota den egna fastigheten. Enligt hans uppfattning borde den enskilde fastighetsägarens kompetens för uppgiften vara avgörande. Skorstensfejarmästare borde ges möjlighet att bevilja enskild fastighetsägare, som uppfyller nödvändiga kompetenskrav, rätt att utföra sotning av den egna fastigheten.
I motion Fö715 (s) pekar motionären på -- som han ser det -- brister i SRVs nyligen framlagda utredning rörande sotningens brandförebyggande betydelse. Enligt hans uppfattning är också verkets överväganden starkt vinklade. Beträffande fasta bränsleanläggningar anser motionären sättet att elda och inte bristande sotning vara orsak till de i ringa omfattning förekommande soteldarna. När det gäller oljeeldade anläggningar är det enligt hans mening skötseln av pannan och inte frånvaron av sotning som hindrar ofrivillig brand. Motionären anser det inte heller vara nödvändigt från brandskyddssynpunkt att rengöra imkanaler. Enda undantaget anser han vara imkanalerna från kök i näringsställen. En reglering av sotningen i nuvarande omfattning finner motionären inte vara motiverad. Det nuvarande sotningsmonopolet bör enligt motionären ändras till en ordning där sotarkåren får erbjuda sina tjänster på samma sätt som andra hantverkare.
Även motionärerna i motion Fö723 (c) är kritiska mot resultatet av SRVs utredning. De anser att utvärderingen inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till osäkerheten i undersökningsmaterialet. De finner vidare att kravet på att behålla sotningsmonopolet inte är tillrådligt underbyggt. Enligt motionärerna kan den enskilde själv bedöma när sotning bör utföras och bör ha rätt att bestämma vem som skall komma och sota. De uttalar sig för en avreglering av sotningsväsendet t.ex. genom att ålägga husägaren att sota och ha uppsyn över sin anläggning samt med vissa intervall låta besiktiga anläggningen av ett auktoriserat företag.
Yttrandet
SRV pekar i sin kommentar till Fö706 (c) på den möjlighet att få sota den egna fastigheten som redan 17 § räddningstjänstlagen öppnar. Ett vidgat dispensutrymme skulle enligt SRV innebära risk för uppluckring av den föreskrivna sotningsverksamheten och brandskyddskontrollen. Sannolikt skulle därigenom också den övriga sotningsverksamheten bli mindre rationell med ökade kostnader som följd.
Beträffande motionerna Fö715 (s) och Fö723 (c) framhåller SRV att verket i sin undersökning påvisar att sotningsverksamheten är av brandförebyggande betydelse när det gäller ved- och oljeeldade värmeanläggningar. Beträffande imkanaler är dock, uppger SRV, detta samband inte lika klarlagt och kommer därför att ägnas fortsatt uppmärksamhet. SRV framhåller vidare att frågan om avreglering av sotningsverksamheten inte ingick i utredningsuppdraget. Enligt SRVs mening har riksdagen i samband med antagandet av räddningstjänstlagen godtagit att sotningsverksamheten skulle organiseras och bedrivas på samma sätt som tidigare.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis erinra om att den utformning av sotningsväsendet som räddningstjänstlagen (1986:1102) anger oförändrad har övertagits från tidigare gällande ordning. I propositionen om nämnda lag (prop. 1985/86:170) angavs också att SRV avsågs få i uppdrag att göra en utvärdering av sotningsverksamheten.
I motioner som avgavs i anslutning till regeringens lagförslag förordades -- såsom framgår av föregående redogörelse -- förenklingar av reglerna om sotningsfrister. Utskottet hänvisade vid behandlingen av dessa till den i propositionen aviserade översynen av sotningsverksamheten. Genom den förmodas sambandet mellan bränder och bristande sotning bli närmare klarlagt. Riksdagen begärde på förslag av utskottet en redovisning av resultatet av nämnda utredning. Riksdagen avslog i samband med antagandet av räddningstjänstlagen också några motioner om avskaffande av det s.k. sotningsmonopolet.
Utskottet har även senare -- såsom också närmare har redovisats i det föregående -- behandlat och avslagit motioner som väckts i nämnda syften med hänvisning till att resultatet av SRVs översyn borde avvaktas.
Utskottet har inhämtat att man inom regeringskansliet utifrån resultatet av den nu slutförda översynen och däröver lämnade yttranden överväger sotningsverksamhetens utformning. Resultatet kommer att redovisas för riksdagen. Utskottet anser det önskvärt och räknar också med att det kommer att visa sig möjligt att utan avkall på brandskyddets krav åstadkomma förenklingar i gällande regler, innebärande bl.a. ökade möjligheter och större ansvar för den enskilde fastighetsägaren. Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på regeringens redovisning inte bör bifalla någon av de motioner som behandlas i detta betänkande.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avreglering av sotningsverksamheten att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fö715 och 1989/90:Fö723,
2. beträffande ökad möjlighet att sota egen fastighet att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö706.
Stockholm den 16 oktober 1990
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér (m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Ivar Virgin (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (v), Paul Ciszuk (mp), Alf Egnerfors (s) och Carl-Johan Wilson (fp).