Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Betänkande 2024/25:SoU20

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
20 mars 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.(pdf, 570 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:20 Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Beslut

Nej till motioner om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta (SoU20)

Riksdagen sa nej till cirka 90 förslag i motioner om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta. Förslagen inkom i motioner från den allmänna motionstiden 2024. Förslagen handlar bland annat om våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck, skyddat boende och kvinnojourernas verksamhet samt våldsutövare.

Riksdagen hänvisar bland annat till att arbete redan pågår inom de områden som motionerna tar upp.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 31

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-02-13
Justering: 2025-02-25
Trycklov: 2025-03-12
Reservationer: 21
Betänkande 2024/25:SoU20

Alla beredningar i utskottet

2025-01-16, 2025-01-23, 2025-02-13

Nej till motioner om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta (SoU20)

Socialutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 90 förslag i motioner om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta. Förslagen inkom i motioner från den allmänna motionstiden 2024. Förslagen handlar bland annat om våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck, skyddat boende och kvinnojourernas verksamhet samt våldsutövare.

Utskottet hänvisar bland annat till att arbete redan pågår inom de områden som motionerna tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-03-18
Debatt i kammaren: 2025-03-19
Stillbild från Debatt om förslag 2024/25:SoU20, Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Debatt om förslag 2024/25:SoU20

Webb-tv: Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Christian Carlsson (KD)
Anf. 116 Christian Carlsson (KD)

Herr talman! Med tanke på familjens betydelse är det särskilt allvarligt när hemmet, som ska vara en trygg plats, i stället förvandlas till en plats där det förekommer våld och förtryck. Jag har därför inom ramen för mitt uppdrag i socialutskottet valt att engagera mig i frågan om våld i nära relation, hedersvåld och mäns våld mot kvinnor.

Det händer ibland att man är ute och talar för ideella organisationer på temat. Ibland när man är ute och pratar kommer personer fram efteråt och vill prata enskilt.

Jag tänker särskilt på en ung kvinna som fram vid ett tillfälle. Hon presenterade sig som M. Under tio års tid har hon varit på flykt i sitt eget land, på flykt från de människor som ansågs skydda och borde ha skyddat henne.

Hon är en av de många hundratals kvinnor som lever med skyddad identitet i Sverige. Hennes upplevelse och berättelse för mig var att hon känt av ett bristande bemötande av socialtjänsten under den tid hon och hennes dotter var skyddsplacerade.

Hon har också berättat om de stora svårigheter som det innebär att leva med skyddad identitet, inte minst i kontakt med sjukvården, Försäkringskassan och andra myndigheter.

Ständigt lever M och kvinnor i hennes situation med risken att identiteten ska avslöjas. Friheten begränsas varje dag, och hon förhindras att leva det liv hon hade velat leva.

Herr talman! Jag tänker att landets kommunpolitiker och vi här inne tillsammans har ett ansvar att försöka förbättra situationen för kvinnor som befinner sig i samma situation som M.

Det behöver säkerställas att det i varje kommun finns tillräckligt många skyddade boenden och medel till kvinnojourerna. Våra myndigheter behöver göra mer för att inte själva röja de skyddade uppgifterna.

En nationell kartläggning av förutsättningarna för våldsutsatta kvinnor som lever gömda i syfte att förbättra deras och deras barns situation är någonting viktigt.

Tusentals kvinnor och barn söker skydd på landets kvinnojourer varje år. När hemmet förvandlas till en plats där det förekommer hot och våld, rädsla och skräck, går det naturligtvis alltid ut över barnen. Vart tionde barn uppges uppleva att pappa utövar våld mot mamma. Det är anmärkningsvärt många. Det är verkligen skrämmande siffror.

Tryggheten tas ifrån de här barnen. Det sätter förstås djupa spår. Det i sig är oacceptabelt, därför att varje barn förtjänar en trygg barndom. Men det är också allvarligt ur ett annat perspektiv. Barn som växer upp i familjer där det förekommer våld löper större risk att själva utöva våld senare i livet.

Därför är det förebyggande arbetet med att och att stötta och stärka familjerna för att förhindra att våld förekommer så oerhört viktigt.

Regeringen arbetar utifrån ett nationellt våldsförebyggande program. Det finns ett särskilt statsbidrag för förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor, och det arbetet följs naturligtvis upp.

I åtgärdsprogrammet för perioden 2024–2026 prioriteras bland annat ett lämnaprogram för att det ska bli lättare att lämna destruktiva relationer och också stärkt stöd till barn och unga som upplever våld. Det här är välkomna prioriteringar. Men mer behöver göras, inte minst för att åstadkomma tidig upptäckt.

För det första behöver frågan om det förekommer våld i hemmet aktivt ställas av hälso- och sjukvård, tandvård, förskola, skola, socialtjänst och rättsvårdande myndigheter. Det behöver ske betydligt oftare än i dag. De flesta som utsätts för våld i nära relationer har faktiskt haft olika typer av myndighetskontakter där man skulle kunna ha upptäckt varningssignalerna.

Socialtjänsten och hälso- och sjukvården behöver för det andra kunna informera polis vid misstanke om att våld i nära relation förekommer. Jag läste nyligen att polisen har kartlagt 700 individer i Sverige som man bedömer vara högriskaktörer för att kunna begå relationsvåld eller andra typer av grova brott där det förekommer våld mot kvinnor. Det är exempelvis fråga om serievåldtäktsmän.

Polisen behöver kunna delge information om dessa 700 personer till socialtjänsten för att de ska kunna ta sitt ansvar på bästa sätt för de våldsutsatta kvinnorna.

Därför är det väldigt glädjande att en ny lagstiftning träder i kraft den 1 april som syftar till att öka informationen mellan myndigheter. Då kommer vårdens möjlighet att dela information med polisen att öka markant.

Det tredje som jag skulle vilja lyfta fram är att det behövs ett kunskapslyft när det gäller att motverka våld i nära relationer. Vi behöver höja kompetensen när det gäller bemötande. Men vi behöver också forska mer på evidensbaserade metoder för att förebygga och motverka våld i nära relationer.

Regeringens arbete banar väg för att fler kvinnor och barn i Sverige ska kunna få leva sina leva sina liv i frihet och trygghet. Jag ser dessutom fram emot fortsatt samarbete i socialutskottet för att socialtjänsten ska kunna ta ett större ansvar för de våldsutsatta kvinnorna och för att de kvinnorna ska kunna få tillbaka både friheten och tryggheten.

(Applåder)

Gustaf Lantz (S)
Anf. 117 Gustaf Lantz (S)

Herr talman! Tack till föregående talare, Christian Carlsson, för ett bra inlägg! Jag är glad att socialutskottets ordförande tar sig tid att träffa, prata med och ta intryck av människor som har råkat ut för det här våldet och som lever gömda i vårt land.

Vårt land är i fred, men de här människorna lever som flyktingar från brutalt våld och riskerar att dödas. De är inte bara en tragedi varje gång det händer för individer. Det är också ett stort samhällsproblem eftersom omfattningen är så stor.

Av Nationellt centrum för kvinnofrids befolkningsundersökning framgår att 14 procent av kvinnor över 18 år har utsatts för våld i en pågående eller avslutad parrelation.

Samtidigt visar siffror från Brottsförebyggande rådet att 96 kvinnor dödades av en partner eller en tidigare partner år 2017–2023. Detta motsvarar ett genomsnitt på 14 kvinnor per år, det vill säga fler än en kvinna per månad i genomsnitt.

Herr talman! Alltför ofta misslyckas det offentliga i arbetet med att skydda samhällets mest utsatta kvinnor. Från forskning, offers berättelser och socialtjänstens erfarenhet vet vi att det dödliga våldet i nära relationer nästan alltid följer som ett led i en våldsupptrappning. Samhället måste ta fasta på dessa signaler för att stoppa det dödliga våldet.

I rapporten Socialstyrelsens utredningar av vissa skador och dödsfall 2022–2023 har Socialstyrelsen identifierat ett trettiotal brister i samhällets skyddsnät för att förhindra att barn och vuxna utsätts för dödligt våld eller försök till sådant. De åtgärder som rekommenderas är bland annat vidare satsningar på socialtjänstens, vårdens, Åklagarmyndighetens och Polismyndighetens resurser i det våldsförebyggande arbetet.

På flera platser i landet rapporteras det att personalen arbetar under stark tidspress, tvingas till hårda prioriteringar och ofta enbart hinner med det allra mest akuta. Regeringen måste göra sitt yttersta för att vända den utvecklingen.

Herr talman! Rapporten rekommenderar också att uppföljningar görs vad gäller det kunskapsstöd som tagits fram och huruvida det har gett resultat för utsatta kvinnor. Dessutom måste samarbeten mellan myndigheterna stärkas. Vi socialdemokrater menar att regeringen måste ta Socialstyrelsens rapport på allvar och snabbt förverkliga rapportens ändringsförslag.

Regeringen måste också prioritera socialtjänstens förebyggande arbete med de män som slår. Genom lagändring har socialtjänsten numera ansvar för att de som utsätter andra för våld ska ändra sitt beteende. Det finns dock begränsad vägledning i hur detta arbete ska gå till.

Två konkreta saker som kan göras är att peka ut arbetet mot våldsutövare som ett prioriterat område och att regeringen tar initiativ till ett metodstöd till socialtjänsten i detta arbete.

Vi måste också hitta nya metoder för att göra det lättare att lämna skadliga och farliga relationer.

Ett av de problem som kvinnojourer, forskningscenter och länsstyrelser uppmärksammar är hur husdjur används som ett led i våldet mot kvinnor. Genom att rikta våld och hot om våld mot det gemensamma husdjuret förhindrar förövare att deras partner lämnar relationen. Husdjuren används då som ett redskap i våldet mot kvinnan och barnen. Därför måste det finnas en möjlighet för polisen eller djurvårdande myndigheter att akut omplacera ett djur vid inkomna hot så att kvinnor och barn kan lämna en relation utan att deras husdjur dödas av en våldsam man.

Herr talman! Samhället måste också bli bättre på att vårda och stödja våldets offer. Därför vill vi inrätta fler kvinnofridscenter i landet. Vi vill utveckla en modell för koordinerade insatser mot mäns våld mot kvinnor mellan myndigheter. När barn utsätts för våld och övergrepp finns det i dag en välutvecklad modell där psykologer, socialtjänst, polis, läkare och åklagare samverkar i barnets intresse, så kallade barnahus.

Även inom kvinnofridsvården och vid ärenden om mäns våld mot kvinnor finns en stor efterfrågan på bättre samverkan mellan myndigheterna. Det är dags att utveckla en modell för koordinerade insatser även inom kvinnofridsområdet.

Herr talman! Vi vill också möjliggöra för den ideella jourrörelsen att värna, omhänderta och hjälpa våldsutsatta. De ideella kvinnojourerna har spelat en avgörande roll för våldsutsatta i Sverige. Samtidigt hotas kvinnojourrörelsen av resursbrist i och med höjda krav. Det är därför viktigt att regeringen tillser att de medel som krävs finns för att möjliggöra en vidareutveckling av de ideella kvinnojourerna.

Den 1 april 2024 trädde nya regler om skyddade boenden i kraft. De nya bestämmelserna innebär bland annat att alla privata aktörer måste ansöka om tillstånd för att få driva ett skyddat boende. Det är i grunden en bra förändring, som syftar till att få bort oseriösa aktörer. De höga avgifterna för att genomföra en prövning av dem som bedriver verksamheterna har dock ofta visat sig utgöra ett hinder för redan ansträngda kvinnojourer. Inte minst kvinnojouren i Uppsala har förklarat att avgiften för tillståndsansökan utgör en seriös utmaning för ekonomin.

Herr talman! Den kunskap, kompetens och erfarenhet som finns hos de ideella kvinnojourerna är inte utbytbar. Den har upparbetats över årtionden, samordnats i förbund och mellan enskilda verksamheter och fortsätter att vidareutvecklas. De eldsjälar som varje dag gör livet tryggare och bättre för våldsutsatta måste få det stöd som de behöver.

Därför vill vi att kvinnojourerna garanteras långsiktig och tillräcklig statlig finansiering, i synnerhet nu när det har blivit dyrare att bedriva skyddat boende. Dessutom måste regeringen säkerställa tydliga riktlinjer för hur kommuner ska kunna stödja vidareutvecklingen av kvinnojourernas kvinnofridsarbete.

Med det vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 17.

(Applåder)

Malin Höglund (M)
Anf. 118 Malin Höglund (M)

Herr talman! Vi ska nu debattera socialutskottets betänkande 20 gällande socialtjänstens ansvar för våldsutsatta, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Våld i nära relationer är ett av de mest allvarliga samhällsproblem som vi har. Det är en verklighet som alltför många kvinnor, män och barn lever med i sina egna hem, där de borde känna sig som allra tryggast. Socialtjänsten har ett stort ansvar att skydda och stödja dem som utsätts, men vi ser fortfarande brister i stödet. Det är en ojämlik tillgång till skydd och en rättsosäkerhet som riskerar att lämna de mest utsatta utan hjälp.

Vi moderater står upp för de våldsutsatta och för deras rätt att få skydd, stöd och möjlighet att skapa en ny framtid. Den här regeringen har tagit fram den nya socialtjänstlag som kommer att börja gälla från den 1 juli 2025. Det är en förebyggande socialtjänstlag för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

Herr talman! Socialtjänstens uppdrag är avgörande för att skydda och stödja den som utsätts för våld. Men vi ser brister i många kommuner. I dag avgör postnumret vilken hjälp du kommer att få. Vissa kommuner har starka skyddsnät och välfungerande samverkan mellan socialtjänst, polis och kvinnojourer medan andra saknar resurser och kompetens för att hantera de mest akuta fallen.

Vi måste säkra att alla våldsutsatta får den hjälp de behöver oavsett var de bor. Det ska inte vara upp till den enskilda kommunen att avgöra om en kvinna, ett barn eller en man får skydd från en våldsam partner eller förälder. Moderaterna vill att socialtjänstens arbete med våldsutsatta ska bli mer enhetligt, rättssäkert och effektivt. Skyddet ska alltid gå först.

Herr talman! Det ska inte vara så att den som utsätts för våld måste vara expert på att navigera genom byråkratin för att få skydd. Vi måste ha ett system som sätter den våldsutsatta i centrum, inte ett system som bygger byråkratiska hinder och kommunala skillnader.

Socialtjänsten ska vara stark, snabb och rättssäker. Vi vill inte att någon ska nekas skydd. Inget barn ska behöva stanna i ett hem där våld förekommer, och ingen kvinna ska behöva återvända till en våldsam relation för att ett samhälle har svikit henne. Trygghet får inte vara en fråga om tur. Det är en fråga om rättvisa.

Herr talman! Stöd till föräldrar är en av de bästa insatser en kommun kan göra för sina invånare. Genom trygga föräldrar får vi också trygga barn. I vårt land ska ingen förälder känna sig otrygg i sitt föräldraskap. Stöd och hjälp finns genom exempelvis föräldrautbildningar innan barnet är fött, när barnet går i förskolan, i den tidiga skolåldern och när barnet har blivit tonåring.

Herr talman! I förra veckan, den 12 mars, hade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall och den nationella samordnaren för fler kvalitativa vårdplatser inom den sociala barn- och ungdomsvården, Thomas Ardenfors, ett rundabordssamtal med tjänstepersoner som arbetar med rekrytering av familjehem.

Samhället har ett stort ansvar för att se till att de barn och unga som befinner sig i en utsatt situation får det skydd och stöd de har rätt till. Det får inte försvåras av bristen på familjehem och förebyggande arbete. De tjänstepersoner som arbetar med att få fler familjehem gör en väldigt viktig insats.

Herr talman! Förra året hade vi den här debatten i juni. Jag lyfte då, liksom flera av er andra, det viktiga beslutet om utreseförbud. Det är ett beslut som har gjort skillnad för unga flickor och pojkar och även för föräldrar. Sommarlovet är en tid som de flesta ser fram emot. Men ett flertal barn och unga som gick på sommarlov tidigare år kom aldrig tillbaka till skolan när sommarlovet tagit slut.

Från den 1 juni år 2024 finns möjlighet att besluta om utreseförbud om det finns en påtaglig risk för att ett barn förs utomlands. Det kan röra sig om fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i boendemiljön.

Ingen flicka ska utsättas för könsstympning. Ingen flicka eller pojke ska behöva åka på uppfostringsresa. Ingen flicka eller pojke ska utsättas för omvändelseförsök för att de har en annan sexuell läggning.

Herr talman! Våldsutsatta kvinnor, män och barn ska inte behöva kämpa ensamma för sin säkerhet. De ska inte behöva oroa sig för om socialtjänsten har resurser nog att skydda dem. De ska kunna lita på att deras ärende tas på allvar oavsett kön, etnicitet eller sexuell läggning.

Vi moderater kommer att fortsätta att driva en politik där trygghet inte är en förmån utan en rättighet, där socialtjänsten har de verktyg, resurser och befogenheter som krävs för att agera snabbt och kraftfullt och där ingen behöver stanna kvar i en farlig situation för att samhället inte agerar i tid.

I vårt land ska den som lämnar våldet alltid mötas av en utsträckt hand – aldrig en stängd dörr.

(Applåder)

Mona Olin (SD)
Anf. 119 Mona Olin (SD)

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande nummer 20 om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta. Vi står bakom alla våra reservationer men vill särskilt lyfta och yrka bifall till reservation nummer 14.

Tyvärr ökar våldsutsattheten i samhället för alla. Ingen ska behöva bli utsatt för våld, varken på offentliga platser, i skolan, i hemmet eller i nära relationer.

Våld i nära relation är ett stort samhälls- och folkhälsoproblem och ett brott mot mänskliga rättigheter. Den som ska stå en allra närmast kan vara den som utsätter sin respektive eller sina familjemedlemmar för våld i olika former.

Våld i nära relationer har alltid funnits men har på senare tid fått ökad uppmärksamhet i medier och forskning. Anmälningarna om misshandel och grov kvinnofridskränkning ökar. Mörkertalet är stort, men man uppskattar att endast en fjärdedel av våldet i nära relationer anmäls.

Herr talman! Samhället har successivt fokuserat mer på att förebygga olika former av brott, vilket tydligt återspeglas i den nya socialtjänstlagen. Lagen har reformerats för att prioritera det brottsförebyggande arbetet. Fler öppna stödformer ska inrättas, exempelvis genom utbyggnad av familjecentraler. Dessutom kommer kommunernas brottsförebyggande ansvar att regleras i lag.

Samtidigt finns allvarliga brister i samhällets förmåga att hantera relationsvåld. Det är svårt att bekämpa våldet om information saknas och om missförhållanden uppmärksammas först när våldet har inträffat. Om vi effektivt ska kunna förebygga våld i nära relationer krävs kraftfulla åtgärder för att öka tillgången till information och identifiera risker i ett tidigt skede.

Ett grundläggande problem är att socialtjänsten ofta saknar insyn i de missförhållanden som omfattas av våld i nära relationer, och detta försvårar möjligheten att ingripa i tid och att arbeta förebyggande.

Herr talman! Det finns ett lagstadgat krav på offentliganställda att anmäla oro för barn som far illa – en orosanmälan, helt enkelt. Denna skyldighet gäller dock endast barn, vilket innebär att när en 17-åring fyller 18 upphör anmälningsplikten. Detsamma gäller om en vuxen, exempelvis en mamma, utsätts för våld i stället för barnet. Detta är inte rimligt och utgör ett hinder i arbetet med att förebygga våld i nära relationer.

Lagkravet på orosanmälan bör utvidgas till att omfatta även vuxna i en relation, oavsett om barn finns med i bilden. Detta skulle ge samhället möjlighet att identifiera missförhållanden och ingripa i ett tidigt skede, innan våldet eskalerar eller både eskalerar och drabbar fler.

Tidigare i dag mötte jag Emma, en 35-årig kvinna. När hon var i 20-årsåldern lämnade hon sin pojkvän. Han misshandlade henne så svårt att hon nätt och jämnt överlevde. Hon lever i dag med en kronisk hjärnskada. Jag säger inte att det hade kunnat garanteras att detta inte skulle ha hänt, men det är vårt ansvar att göra allt vi kan för att det inte ska hända fler.

I dag är det för många, inte bara offentliganställda, en självklarhet att anmäla oro för barn som far illa. För att socialtjänsten ska kunna arbeta förebyggande borde samma princip gälla för våld i vuxna relationer. Alla bör uppmanas att anmäla misstankar om våld eller övergrepp.

Herr talman! Hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt samhällsproblem som kräver kraftfulla åtgärder. Trots omfattande myndighetsinsatser har denna typ av våld och förtryck ökat i Sverige. Många utsätts för hot, trakasserier och våld från dem som borde vara deras närmaste stöd, allt i hederns namn. I vissa fall kan de tvingas att själva delta i att utöva förtrycket, och i extrema fall kan detta leda till så kallade hedersmord.

Skolans och socialtjänstens personal har en central roll i att upptäcka och agera vid misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck. Det är glädjande att Linköpings universitet nu får medel för att sprida information om orosanmälningar i skola och förskola, med fokus på hedersrelaterat våld och förtryck. En specialanpassad arbetsplatsutbildning har tagits fram genom ett samarbete med Haninge kommun. Målet är att informationen ska spridas till och användas av kommuner i hela landet.

Det är också glädjande att det enligt dagens presskonferens tillsätts en ny utredning för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskola och skola.

Herr talman! Den nya tillståndslagen för skyddade boenden, som trädde i kraft den 1 april 2024, kräver att alla skyddade boenden som tar emot personer utsatta för våld eller förföljelse ska ha ett särskilt tillstånd från Ivo för att kunna bedriva verksamhet. Lagen ställer tydliga krav på dessa boenden, inklusive säkerhet, personalens kompetens och andra viktiga kvalitetskrav. Personal på skyddade boenden måste ha den nödvändiga kompetensen inom områden som psykisk hälsa, våld i nära relationer och säkerhetsrutiner för att kunna hantera de specifika behoven hos de utsatta individerna. Socialstyrelsen ansvarar för att bedriva tillsyn över att boendena uppfyller sina krav.

Syftet med den nya lagen är att förbättra kvaliteten och säkerheten i verksamheterna och därmed ge utsatta individer bättre förutsättningar att återfå kontrollen över sina liv. Vi får dock inte glömma att kontinuerlig uppföljning av det nya regelverket och återrapportering av den nya lagen är viktigt.

(Applåder)

Helene Odenjung (L)
Anf. 120 Helene Odenjung (L)

Herr talman! Det har nog inte undgått någon att våldsutvecklingen i Sverige har eskalerat. Det är tydligt för oss alla att tryggheten i vårt samhälle utmanas. Medan nyhetsrapporteringen ofta domineras av den allt grövre kriminaliteten med inslag av skjutningar och sprängningar runt om i landet får vi aldrig blunda för det andra våld som utövas i vårt samhälle och som är minst lika viktigt att belysa: våld i nära relationer.

Mäns våld mot kvinnor, det våld som sker inom hemmets fyra väggar – dessa ”lägenhetsbråk” som de en gång kallades – är inte isolerade incidenter utan ett uttryck för djupt rotade problem som kräver vår fulla uppmärksamhet och kraftfulla åtgärder.

För mig som liberal och feminist är individens frihet och trygghet helt grundläggande värden. Våld i nära relationer och hedersförtryck är direkta angrepp på dessa värden. De berövar individer deras handlingsfrihet, deras säkerhet och i värsta fall deras liv.

Våldet som sker inom hemmets fyra väggar – hot och trakasserier, fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld – sker inte sällan dagligen. Ofta saknas utomstående vittnen, vilket oundvikligen även påverkar de barn och unga som vistas i samma miljö. När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck samt sexuella övergrepp på barn vågar brottsoffren sällan berätta om sin utsatthet, och de saknar samhällets stöd och lider i ensamhet. Mörkertalen är enorma. Vart tionde barn i Sverige har upplevt våld i hemmet. Andelen barn som förs ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas ökar.

Tidigare talare har tagit upp statistiken från Brå, och jag ska inte upprepa den, men Aftonbladet kartlägger varje kvinna som har dödats av en man de en gång har haft en kärleksrelation till. Databasen sträcker sig tillbaka till början av 00-talet. Den senaste uppdateringen visar att 371 kvinnor har drabbats sedan dess. 371 kvinnor har mördats av någon som de har älskat.

Trots att vi vet hur utbrett våldet är fortsätter våldsutsatta kvinnors och flickors lidande. Barn tvingas umgås med sina våldsutövande pappor. Flickor placeras på statens låsta boenden och riskerar att utsättas för våld och sexuella övergrepp av personal eller andra placerade ungdomar. Det är därför nödvändigt och bra att regeringen arbetar med dessa frågor, men vi måste vara tydliga med att det krävs ett perspektivskifte där brottsoffrets och barnets bästa alltid sätts i första rummet. Vi får aldrig släta över eller titta bort från det lidande som drabbar så många.

Ett perspektivskifte är på gång. Regeringen har beslutat om att det våldsförebyggande arbetet ska skrivas in i lag, men det behövs mer. Vi måste på allvar växla upp det förebyggande arbetet och tidigare identifiera de riskfaktorer som leder till att barn och kvinnor far illa. För att kunna sätta in effektiva åtgärder som gör skillnad får vi aldrig hamna i att släta över eller titta bort från det lidande som drabbar så många kända eller okända. Tvärtom ska vi underlätta för fler att lämna destruktiva relationer.

Vi måste också motverka de destruktiva normer och den utveckling som gör att unga killar och män tar till våld som maktmedel. En hederskultur fostrar söner till att ta ansvar för sina systrars och närstående släktingars beteende, och rätten att använda hot och våld för att utöva kontroll mot systrar och närstående flickor har dessutom sanktionerats av familj och släkt. Dessa normer och värderingar måste bekämpas med tydlig nolltolerans från det offentliga, särskilt socialtjänsten.

För Liberalerna är den nya socialtjänstlagen ett viktigt steg framåt. Lagen ska göra det tydligt att socialtjänsten ska arbeta ännu mer förebyggande, som vi har pratat om tidigare. Det ska vara lättare att nå eller erbjuda stöd. Vidare ska verksamheten vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Att orosanmälningar till socialtjänsten blir sökbara är en annan viktig reform som Liberalerna länge har drivit på. Det är alltså fråga om ett socialtjänstdataregister för att veta var barn är placerade och vilka insatser som har gjorts för att man ska bli bättre på att se vad som fungerar och vilka åtgärder som inte får den effekt som eftersträvas. Det kommer att ges bättre möjligheter att följa upp insatser och se vad som verkligen gör skillnad.

Vi liberaler betonar vikten av ett starkt samhälle som stöttar de mest utsatta. Det handlar om att ge röst åt dem som sällan vågar berätta om sin utsatthet och att säkerställa att de inte lider i ensamhet. Och som jag har sagt tidigare: vart tionde barn i Sverige har upplevt våld i hemmet. Det är vår skyldighet att bryta den onda cirkeln.

Det är bra att socionomutbildningen ska reformeras så att den ska inkludera kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag välkomnar det. Det är självklart att den som möter samhällets mest utsatta måste ha rätt kunskap för att ge adekvat stöd och hjälp.

Jag ser också positivt på att regeringen har beslutat om att det våldsförebyggande arbetet ska skrivas in i lag. Vidare har ett nationellt förebyggandeprogram beslutats, och det finns ett nytt statsbidrag för förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relation, sexuellt våld, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel. Detta är ett viktigt steg.

Jag gläder jag mig lite extra åt att regeringen i morgon kommer att tillsätta en utredning för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i skolans värld och analysera förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck i förskola, skola och fritidshem.

Vi ser givetvis dessa åtgärder som viktiga steg i rätt riktning som vi har drivit på. Samhället måste fortsätta att växla upp det förebyggande arbetet på alla nivåer och tidigare identifiera de riskfaktorer som leder till att barn och kvinnor far illa. Vi får aldrig kompromissa med tryggheten och friheten för alla i vårt samhälle. Kampen mot våldet måste fortsätta med kraft och beslutsamhet.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Maj Karlsson (V)
Anf. 121 Maj Karlsson (V)

Herr talman! Terrorism. Så klassade polisen i Storbritannien mäns våld mot kvinnor 2024; detta efter att över en miljon kvinnor utsatts för våld av män. Det var något polisen själv liknade vid en pandemi.

Redan året innan hade Storbritanniens regering klassificerat mäns våld mot kvinnor som ett nationellt hot mot den allmänna säkerheten. Konsekvensen av det har blivit att frågan prioriteras på samma nivå som terrorism och organiserad brottslighet.

Definitionen av terrorism är systematiskt och hänsynslöst användande av våld och förstörelse för att genom att injaga rädsla försöka tvinga fram förändringar. Frågan är om mäns våld mot kvinnor är ett effektivt sätt att vidhålla mäns överordning över kvinnor även här i Sverige.

Socialstyrelsen konstaterar att 75 000 kvinnor årligen utsätts för mäns våld. Var tredje vecka dödas en kvinna av en man. År 2021 anmäldes 38 300 misshandelsbrott och 8 600 fall av våldtäkter mot kvinnor eller flickor. Det är mer än en våldtäkt i timmen dygnet runt, året om. Var fjärde tjej i nian som har eller har haft en relation har blivit utsatt för våld av en kille. Vad vi inte ska glömma är att mörkertalet är så omfattande att Brå uppskattar att omkring 80 procent av det våld som riktas mot kvinnor och flickor aldrig polisanmäls.

Effekterna av det våld som kvinnor utsätts för är så omfattande att det är svårt att med ord skildra det på ett rättvisande sätt. Förutom det uppenbara fysiska och psykiska lidandet som våldet innebär kan våldet ofta få omfattande konsekvenser i kvinnors livsvillkor. För den som behöver fly och hållas gömd kastas hela livet om. För den som fortfarande är kvar kan det vara med livet som insats.

Det ekonomiska våldet kan orsaka sådan skada att det riskerar att påverka kvinnans eller tjejens hela livstid. Att konstant behöva vara på sin vakt, bli trakasserad och förföljd, skapar en stress som inte sällan leder till sjukskrivning, enormt psykiskt lidande och svårigheter att leva ett normalt liv. För dem som blir utsatta begränsas inte livsutrymmet; det tas ifrån dem.

Herr talman! Det strukturella våldet påverkar inte bara den som direkt drabbas eller dem som står den personen nära. Våldet drabbar alla kvinnor från det att vi är små flickor till det att vi dör.

Hotet om våld begränsar våra livsval, vår rörelsefrihet, våra relationer och vår hälsa, för att inte tala om vårt sexliv. Redan från att vi är barn ska vi akta oss för farliga gubbar, och vi ska växa upp med vetskapen om att våra klädval kan spela roll. Vi ska lära oss vilka parker, farliga tunnlar och mörka buskage vi ska undvika kvällstid. Vi ska hjälpa varandra genom att hålla varandra sällskap i telefon på vägen hem eller med bultande hjärta gå med snabba steg med nycklarna i handen efter mörkrets inbrott.

Men allt detta kommer kanske ändå inte att spela någon roll. I den värsta av världar kan vi nämligen komma hem till den plats som är den farligaste av dem alla: vårt eget sovrum. Vi måste tidigt lära oss att vara på vår vakt i valet av den vi ska älska.

Hotet om fysiskt eller sexuellt våld finns runt kvinnor och tjejer hela tiden – i ord, i handling och inte minst i den digitala världen. Som kvinna eller tjej är möjligheten att uttrycka en åsikt och röra sig fritt i det offentliga rummet starkt begränsad. Alla kvinnors livsutrymme är därför mer eller mindre inskränkt.

Med detta i åtanke är kanske just terror det ord som närmast kan beskriva hur det här våldet påverkar kvinnor i vårt samhälle. Däremot är arbetet för att stoppa våldet långt ifrån att prioriteras lika högt som den faktiska inverkan det får.

Herr talman! Vänsterpartiet har sedan mycket lång tid och upprepade gånger lagt fram en omfattande motion om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Här har vi inte mindre än 35 yrkanden med konkreta förslag som är grundläggande för att ge kvinnor och tjejer rätt skydd och stöd. Jag vill lyfta fram några av de förslag som är av central betydelse för oss.

Kunskapen om våld måste höjas. Därför vill vi att det utvecklas förebyggande insatser inom förskolor, skolor och fritidsverksamheter för ett aktivt, normkritiskt arbete mot våld. Det är när vi agerar i tid som vi har chansen att verkligen motverka våldet.

Vi vill att samhällets alla instanser ska arbeta för att se och stoppa våldet. Därför vill vi att initiativ till implementering av modellen En kommun fri från våld eller liknande modeller som syftar till att förändra destruktiva normer och värderingar etableras i hela landet.

Vi vill att lämplig myndighet ska ges i uppdrag att utveckla arbetet med att inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, ungdomsmottagningar och elevhälsa göra riskbedömningar för att hitta de våldsamma männen och killarna innan kvinnor och tjejer utsätts. Vi vet i dag att den absoluta majoriteten av dem som gör sig skyldiga till mord på en kvinna har sökt samhällets hjälp. Det får vi inte missa.

Vi vill kartlägga det psykiska våldet och ta fram förslag på åtgärder mot detta. Det psykiska våldet är den största men också minst uppmärksammade formen av våld mot kvinnor och tjejer. Här måste samhället hitta nya vägar för att sätta stopp.

Vi vill uppmärksamma Unizons krav på placeringspeng för skyddat boende. Det är hämtat från en dansk modell, och vi vill undersöka möjligheten att införa det systemet även här.

Vi ser det som absolut nödvändigt att kvinnojourernas verksamhet, inklusive deras skyddade boenden, kommer att garanteras långsiktiga, stabila ekonomiska lösningar. Det samlade stödet för att ge kvinnor och tjejer skydd när de behöver det måste stärkas. De ideella jourernas kunskap och erfarenhet ska tas till vara. Det ska vara stabilt och långsiktigt. Vi kan inte under några omständigheter acceptera att det ska gå att göra vinst på kvinnors utsatthet. Våld mot kvinnor och tjejer får aldrig vara en affärsidé.

Vi vill understryka vikten av att stärka stödet till särskilt utsatta grupper. Äldre, personer med funktionsnedsättning, människor som lever med missbruk och i prostitution, hedersutsatta och unga är i dag extra utsatta. Stödet måste utvecklas, och kunskapen måste höjas.

Herr talman! Sist men inte minst måste vi synliggöra att det viktigaste arbetet för att stoppa våld mot kvinnor och tjejer är att stärka människors sammanhållning och livsvillkor. Kvinnor och tjejer ska ha samma makt och möjlighet att forma samhället och sina egna liv. Vi vill att Sverige ska investera sig in i framtiden genom att bygga bostäder, skapa jobb och stärka välfärden och kvinnors ekonomi. Ju större klyftorna blir och ju otryggare vardag vi får, desto mer ökar nämligen risken för våld.

Arbetslöshet, bostadsbrist och skyhöga levnadskostnader i kombination med hatfull retorik slår extra hårt mot kvinnor, tjejer och barn. Och det är en perfekt grogrund för våld. Den politiska och ekonomiska inriktningen har stor betydelse för våldets utveckling. Vi behöver därför helt byta väg för att kunna ge kvinnor och tjejer rättvisa livsvillkor.

Jag kommer att rösta bifall till reservation 16.

Helena Vilhelmsson (C)
Anf. 122 Helena Vilhelmsson (C)

Herr talman! Jag kommer i mitt anförande, liksom många gjort före mig, att fokusera på våld i nära relation eller mäns våld mot kvinnor, eftersom det är en epidemi i vårt land, eftersom det är någonting vi inte får bukt med och eftersom det har sett likadant ut under så lång tid. Det är helt förfärligt. Och det är någonting som vi verkligen måste jobba tillsammans för att få stopp på.

Vi hör ofta regeringspartierna prata om fokusförflyttning och att fokusera på förövaren. Det är bra. Det är helt rätt. Men jag tror inte att det räcker. För mig handlar det också om en perspektivförflyttning för oss alla. Det sitter så djupt rotat även i våra gener och i våra hjärnor, trots att vi i högsta grad är med i samhällsdebatten. Jag ska ge lite exempel på det.

Jag ska börja i pandemin. Under pandemin bestämde vi i den här kammaren om restriktioner som var ingripande i våra liv. Det har aldrig varit så viktigt att gå på teater och på bio precis när man vill som det var under pandemin. Det var högljudda diskussioner om staten verkligen fick fatta dessa beslut som ingrep i vår frihet. Man ifrågasatte till och med om det var lagligt, förenligt med vår konstitution, att fatta dessa beslut. Och när restriktionerna lättade sa vi: Åh, vad skönt! Nu kan vi göra vad vi vill igen.

Men för vissa personer finns de restriktionerna jämt. För personer som lever med skyddad identitet anses det vara helt okej att faktiskt aldrig kunna göra riktigt vad de vill.

Det finns ett talesätt som lyder: ”Det är inte riktiga män som slår”. Det talesättet är livsfarligt. Vilka är det då som slår om det inte är riktiga män? Vilka är de? Sanningen är ju att det inte är några monster eller låtsasmän, utan det är helt vanliga män som slår. Det kan till och med vara folkkära artister.

Nästan lika farligt tycker jag att det är när vi säger till kvinnan: Var stark! Stå på dig! Kliv fram! När vi säger det talar vi nämligen om att det normala är att man inte gör det, att det normala är att man är tillbakadragen. Det är lika farligt.

Herr talman! Det är ett faktum att det farligaste för en man är att umgås med en man och att det farligaste för en kvinna är att umgås med en man. Vem är det då som behöver förändras? Vad är det vi behöver förändra? Jo, det är beteendet som många män har.

Det blev också tydligt under metoo. Vi hörde mycket kritik om att man ju aldrig vet var gränserna går, att man inte ens får ge en kram och så vidare. Det är intressant att en man ibland inte vet var gränserna går, men om samma straighta man följer med till en gayklubb vet han precis var gränserna går. Det är lite märkligt.

Ord spelar roll – ord på skolgården och ord i omklädningsrummen och ord runt fikaborden på jobbet.

Herr talman! Det talas här om lämnaprogram. Det står också med i betänkandet. Regeringens förslag till lämnaprogram är intressant.

Jag har läst om ett lämnaprogram för kriminella personer som får gå med i ett exitprogram som kommunerna och polisen ansvarar för. Det innehåller det här: En person som vill hoppa av det kriminella livet erbjuds ett 18 månader långt behandlingsprogram på uppdrag och finansierat av socialtjänsten. Därefter följer två års eftervård och uppföljning som är kostnadsfri för kommunen. Det första året finns det stöd dygnet runt, och det innefattar insatser avseende bostad, terapi, drogberoende, sysselsättning, skuldsanering och fritidssysselsättning. Därefter följer ett sex månader långt utslussningsprogram för att klienten ska bli mer självgående.

Vad får en kvinna som lämnar ett våldsamt förhållande? Om hon till slut vågar lämna ett våldsamt förhållande får hon inget av det här. I bästa fall får hon skyddad identitet, eller så får mannen kontaktförbud.

Det som regeringen föreslår är inget lämnaprogram på riktigt. Det jag läser in är två saker, som delvis är beslutade sedan tidigare: samordnat stöd till våldsutsatta samt stadigvarande boende. Det är bra saker, men det är inget lämnaprogram. Det är bara min blygsamhet, den sena timmen och att jag är inhoppare i socialutskottet som håller mig från att begära repliker om detta. Jag vädjar verkligen till regeringspartierna: Se till att göra ett lämnaprogram som håller måttet!

Apropå skyddad identitet och eftervåld är ibland våra myndigheter högst delaktiga. Vi har talat här om upprepade vårdnadstvister, vårdnad, boende, umgänge och bodelningar. Mycket av det här är på gång att förändras eller har förändrats, och det är mycket bra. Men det visade sig före jul att många myndigheter – förvisso inte socialtjänsten så många gånger, tror jag, men polisen, åklagare och Domstolsverket – mer eller mindre systematiskt avslöjar skyddade personers identitet i fattade beslut, vilket kan innebära livsfara för den som det gäller.

I dagarna har också propositionen om kontaktförbud kommit, vilket är jättebra. Det finns mycket bra förslag där. Men här tycker jag också att det ligger ett systemfel och ett tankefel. Vad händer den dag då kvinnan vill lämna skyddsområdet, till exempel en kommun? Vad händer den dag kvinnan vill åka på semester eller lämna kommunen? Då kommer fortfarande mannen att stå där och vänta och leta upp kvinnan. Vad händer när hon ska åka på släktkalas eller åka till sin familj, som bor någon annanstans? Släktingar ingår inte i skyddszonen, och de är inte egna bärare av kontaktförbudet.

Det rimliga vore att mannen, förövaren, fick hålla sig på platser där han bor, jobbar eller behöver befinna sig. Ska han åka utanför det området får han faktiskt säga till, så att brottsoffret vet om det. Det är att ha ett brottsofferperspektiv. Det här måste vi få på plats, och vi behöver börja utreda det redan nu.

I den nya socialtjänstlagen talas väldigt mycket om förebyggande arbete och om Nationellt centrum för kvinnofrid och de telefonlinjer som de driver. Men det står inget i betänkandet om stödet till Unga relationer, vilket är det enskilt absolut viktigaste förebyggande arbetet. Unga relationer rapporterade att den vanligaste fråga de fick var: Måste man gå med på strypsex? Då gör det riktigt ont i magen.

Då kommer jag osökt in på ett område som inte primärt handlar om socialtjänsten i grunden men som socialtjänsten definitivt får ta konsekvenserna av, nämligen den skeva bild som den våldsamma tillgängliga pornografin ger våra unga tjejer och killar av kropp och sexualitet. Vi har ju våldspornografin tillgänglig 24:7 i våra telefoner.

Tro det eller ej, men under ett år tillbringar barn 2,2 månader med sin telefon i handen. Föräldrar säger ofta till sina barn sådant som ”du får inte gå ut själv på kvällen” eller ”du får inte gå över Sergels torg hem själv”. Men vi har 100 procents tillgång till internet. Och var finns förövarna? De finns inte längre på Sergels torg klockan tolv på natten. De finns på internet. Är det någonting vi borde göra som är förebyggande är det att på ett handfast praktiskt sätt med ett normativt syfte begränsa den våldsamma pornografi som vi har lättillgänglig, för det här är någonting som socialtjänsten och elevhälsan får ta hand om effekterna av.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Nils Seye Larsen (MP)
Anf. 123 Nils Seye Larsen (MP)

Herr talman! För att vara siste talare för dagen igen måste jag säga att jag tycker att det är ovanligt tidigt jämfört med en del andra gånger då jag varit här i kammaren.

Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är tyvärr alltför vanligt förekommande. Flera talare har varit inne på hur strukturellt problemet är. Det finns i alla samhällsskick och i alla våra samhällen. Jag har själv slagits av hur många av mina kvinnliga vänner som har varit med om till exempel sexuellt våld. Det är mer vanligt förekommande än vad jag någonsin trodde. Problemet med våld i nära relationer är förödande och destruktivt psykiskt och fysiskt och kan göra att en person alltmer isoleras. Det är hemskt. Någon nämnde uppgifterna från Aftonbladet. Jag är en av dem som brukar läsa artiklarna om alla de här fallen. Det är sjukt att detta får förekomma i vårt samhälle.

Det som också är sorgligt är att många av dem som har utsatts för våld i nära relationer och rent av mördats av sin närstående har varit i kontakt med polis, socialtjänst eller vård på ett eller annat sätt före mordet. Ibland har det varit tydligt och konkret. Ibland har det varit fråga om mer otydliga rop på hjälp men i varje fall kontakt. Det är ofta först efter att det hemska skett som man förstått signalerna och sett dem för vad de är. Här finns ett stort arbete som man nu behöver göra. Vi instämmer fullt ut i Centerpartiets förslag om att tillsätta en utredning för att titta närmare på varför de här hjälpsökande och sedan döda har fallit igenom samhällets skyddsnät.

Jag vill ur några olika perspektiv sätta fokus på det som jag kallar för dubbel utsatthet. Först och främst tänker jag på kvinnor med funktionsnedsättning. Det är skrämmande att se – med den lilla statistik vi har – att mer än hälften av alla personer med funktionsnedsättning någon gång utsatts för sexuella övergrepp. Det finns en klar överrepresentation.

Enligt en rapport från Myndigheten för delaktighet har många personer med funktionsnedsättning en livssituation som skiljer sig från normen och innebär en ökad risk att utsättas för våld. Det här är någonting som jag känner att det finns ett stort mörker kring. Det skulle behöva sättas mer fokus på detta. Därför delar vi Vänsterpartiets uppfattning att det behöver tillsättas en särskild utredning för att få en mer heltäckande nationell styrning på området. Syftet är enligt Vänsterpartiets motion att ”öka kunskapen, förbättra upptäckten samt ta fram förslag på åtgärder”.

Jag vill nämna en annan grupp med dubbel utsatthet. Jag och Karin Sundin var på ett väldigt intressant studiebesök vid sprututbytesprogrammet här i Stockholm. De som arbetar där får träffa många personer som har fallit igenom och är utanför samhällets stöd. Vissa gånger har man öppet bara för kvinnor. Våldsutsatta kvinnor med beroendeproblematik har en dubbel problematik som är hemsk. För det första löper kvinnor med beroende mycket större risk att utsättas för våld. För det andra är det så att en hel del av samhällets stödinsatser inte tar emot personer som är beroende av eller använder alkohol eller droger. Det här leder till att kvinnor med beroendeproblematik skjuts ut ännu mer ur samhällets skydd. Vi anser att regeringen skulle behöva arbeta med detta och återkomma med åtgärder. Jag tänker i synnerhet på en rapport från Socialstyrelsen som pekar på en hel del av de problem som finns och vad som skulle behöva göras.

Sedan vill jag ta upp vår reservation 10, om prostitution och sexuell utsatthet, som jag vill yrka bifall till.

En film som jag såg för en herrans massa år sedan som jag aldrig glömmer – den gjorde mig så upprörd, för den var hemsk och gripande – var Lilja 4-ever. Den var kanske extra gripande för att den var baserad på ett verkligt fall, med en person som tog sitt liv ganska nära den plats där jag själv växte upp.

De som utsätts för och utnyttjas i prostitution är många gånger helt isolerade från samhällsskydd. Det finns en jättebra statlig utredning som heter Ut ur utsatthet. Jag vill ta upp lite ur den. Den pekar bland annat på många av de grupper som är extra drabbade och utnyttjade. Vi har till exempel ett stort problem i Sverige där de personer som är prostituerade är utländska. Det finns ett antal särskilt utsatta och sårbara grupper, till exempel LVU-placerade flickor och pojkar, transpersoner och också personer med funktionsnedsättningar.

Det framkommer att det finns allvarliga brister i det nuvarande stödet till dem som behöver hjälp med att ta sig ur sexuell exploatering, prostitution eller människohandel för sexuella ändamål. Bristerna rör framför allt identifiering, kunskap om utsatthet, bemötande, tillgången till icke-akut vård och traumabehandling och tillgång till vård utanför storstadsområden samt ansvarsfördelningen och samordningen mellan myndigheter.

Utredningen tar också upp ett flertal punkter som jag tror är högaktuella att gå vidare med, till exempel specialiserad lågtröskelverksamhet som är lättillgänglig. Där kan man också jobba med identifiering och uppsökande arbete. Vägarna till stöd behöver vara mer lättillgängliga.

En annan sak som lyfts fram är individuellt utformade exitprogram, där man kan arbeta specifikt och individbaserat för att under en längre tid hjälpa personer att lämna den prostitution som de befinner sig i.

Det finns flera andra bra punkter i utredningen, bland annat tidsbegränsat uppehållstillstånd kopplat till en individuell plan för exitprocessen. Detta behövs för att personer som fastnar i denna typ av människohandel ska kunna våga ta kontakt och få stöd.

Därför yrkar jag alltså bifall till den reservationen. Jag tycker definitivt att regeringen i det här fallet ska återkomma med förslag utifrån denna utredning om vad vi kan göra för att bättre hjälpa personer i prostitution och människohandel genom till exempel exitprogram.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-03-20
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 5, Voteringar: 5
Stillbild från Beslut 2024/25:SoU20, Beslut: Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Beslut 2024/25:SoU20

Webb-tv: Beslut: Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Våld i nära relationer

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1925 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 4, 5 och 7,

    2024/25:3157 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 11 och

    2024/25:3163 av Helena Gellerman (L).
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (V, MP)
    • Reservation 3 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S009214
    SD620010
    M59009
    C02004
    V00168
    KD16003
    MP00153
    L9007
    -1010
    Totalt1472012458
    Ledamöternas röster
  2. Orosanmälningar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1105 av Helena Storckenfeldt (M) och

    2024/25:1366 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 20.
    • Reservation 4 (SD)
  3. Våld mot barn, unga och särskilt sårbara och utsatta personer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1925 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 21, 23, 25, 26, 31 och 32.
    • Reservation 5 (V)
    • Reservation 6 (MP)
  4. Prostitution och sexuell utsatthet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1925 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 33 och 35,

    2024/25:2340 av Ida Ekeroth Clausson och Karin Sundin (båda S) yrkande 2 och

    2024/25:2951 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 46.
    • Reservation 7 (S)
    • Reservation 8 (V)
    • Reservation 9 (C)
    • Reservation 10 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S009214
    SD620010
    M59009
    C00204
    V00168
    KD16003
    MP01503
    L9007
    -1010
    Totalt1471512958
    Ledamöternas röster
  5. Utreseförbud

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1634 av Lawen Redar (S),

    2024/25:1925 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 16 och

    2024/25:3157 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 36.
    • Reservation 11 (S)
    • Reservation 12 (V, MP)
    • Reservation 13 (C)
  6. Övriga frågor om hedersrelaterat våld och förtryck

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1366 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 21,

    2024/25:1389 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 4 och

    2024/25:1413 av Sara Gille m.fl. (SD) yrkandena 16 och 19.
    • Reservation 14 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 14 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S920014
    SD062010
    M580010
    C20004
    V16008
    KD16003
    MP15003
    L9007
    -1100
    Totalt22763059
    Ledamöternas röster
  7. Skyddat boende

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1925 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 8, 9, 12, 14, 15, 22 och 24 samt

    2024/25:3157 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 6.
    • Reservation 15 (C, MP)
    • Reservation 16 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 16 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S920014
    SD620010
    M59009
    C00204
    V01608
    KD16003
    MP00144
    L9007
    -2000
    Totalt240163459
    Ledamöternas röster
  8. Kvinnojourernas verksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1414 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkande 4 i denna del,

    2024/25:1698 av Azra Muranovic m.fl. (S) yrkandena 2 och 3 samt

    2024/25:1925 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 11 och 13.
    • Reservation 17 (S)
    • Reservation 18 (SD)
    • Reservation 19 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 17 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S092014
    SD006210
    M59009
    C20004
    V00168
    KD16003
    MP15003
    L9007
    -1010
    Totalt120927958
    Ledamöternas röster
  9. Våldsutövare

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:543 av Anna Wallentheim (S),

    2024/25:1925 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 6 och

    2024/25:3157 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 19.
    • Reservation 20 (C, MP)
    • Reservation 21 (V)
  10. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.