Skärpta krav i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi)
Betänkande 2025/26:UbU4
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 19 november 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skärpta krav i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (UbU4)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att skärpa kraven i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi).
Förslagen innebär i huvudsak följande:
- Rätten att delta i sfi ska gälla i tre år från den tidpunkt då personen för första gången togs emot till utbildningen, med vissa möjligheter till förlängning.
- Kommunen ska upprätta en handlingsplan för sina insatser att nå de personer i kommunen som har rätt till sfi.
- Den som har rätt till sfi ska ha rätt att delta i utbildningen även i en annan kommun än hemkommunen, om personen med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl.
- När en person tas emot till sfi ska dennes kunskaper bedömas, om en sådan bedömning inte är uppenbart onödig. Resultatet av bedömningen ska ligga till grund för den individuella studieplanen.
- Den individuella studieplanen för en elev i sfi ska innehålla en uppgift om den tidpunkt då eleven för första gången togs emot till utbildningen.
Syftet med regeringens förslag är bland annat att göra utbildningen i sfi mer effektiv och sammanhållen så att fler individer får med sig tillräckliga kunskaper i svenska för vidare studier eller för att etablera sig på arbetsmarknaden.
Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2026.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motionsyrkanden.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Teckenspråkstolkat beslut: 2025/26:UbU4
Webb-tv: Teckenspråkstolkat beslut: Skärpta krav i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi)
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 1
Från regeringen
- Skärpta krav i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi)Proposition 2025/26:10
Motioner från ledamöterna
- Motion 2025/26:319 av Åsa Westlund m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:10 Skärpta krav i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi)
- Motion 2025/26:357 av Camilla Hansén m.fl. (MP) med anledning av prop. 2025/26:10 Skärpta krav i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi)
- Motion 2025/26:3810 av Anders Ygeman m.fl. (S) Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-11-11
Trycklov: 2025-11-12
Betänkande 2025/26:UbU4
Alla beredningar i utskottet
Skärpta krav i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (UbU4)
Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om att skärpa kraven i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi). Förslagen innebär i huvudsak följande:
- Rätten att delta i sfi ska gälla i tre år från den tidpunkt då personen för första gången togs emot till utbildningen, med vissa möjligheter till förlängning.
- Kommunen ska upprätta en handlingsplan för sina insatser att nå de personer i kommunen som har rätt till sfi.
- Den som har rätt till sfi ska ha rätt att delta i utbildningen även i en annan kommun än hemkommunen, om personen med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl.
- När en person tas emot till sfi ska dennes kunskaper bedömas, om en sådan bedömning inte är uppenbart onödig. Resultatet av bedömningen ska ligga till grund för den individuella studieplanen.
- Den individuella studieplanen för en elev i sfi ska innehålla en uppgift om den tidpunkt då eleven för första gången togs emot till utbildningen.
Syftet med regeringens förslag är bland annat att göra utbildningen i sfi mer effektiv och sammanhållen så att fler individer får med sig tillräckliga kunskaper i svenska för vidare studier eller för att etablera sig på arbetsmarknaden.
Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 januari 2026.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-11-19
Debatt om förslag 2025/26:UbU4
Webb-tv: Skärpta krav i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi)
Dokument från debatten
- Onsdag den 19 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:36
- Protokoll 2025/26:36 Onsdagen den 19 novemberProtokoll 2025/26:36 Skärpta krav i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi)
- Onsdag den 19 november 2025Talarlista 2025/26:20251119
Protokoll från debatten
Anf. 8 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Den integrationspolitik som Sverige har levt med i decennier har varit alldeles för kravlös. Resultatet ser vi nu i det utanförskap som bitit sig fast i stora delar av landet. Vi vet siffrorna, nämligen att över 700 000 bor i 180 utanförskapsområden i vårt land. Arbetslöshet, bidragsberoende och otrygghet är vardag för alldeles för många. Bakom varje sådan siffra finns en människa vars frihet begränsas. Det finns en vuxen som inte kan gå på utvecklingssamtal i sitt barns skola och göra sig förstådd, en förälder som inte kan konkurrera på arbetsmarknaden eller ett barn som växer upp med färre möjligheter än andra.
Det finns i Sverige en utbredd språkfattigdom. I förskolan förekommer det alltför ofta att anställda inte kan svenska. I den senaste Pisaundersökningen framgår det att var tredje högstadieelev inte kan läsa på en grundläggande nivå. En tredjedel av den utrikes födda befolkningen saknar tillräckliga läsfärdigheter för att tillgodogöra sig samhällsinformation, medan siffran bland inrikes födda är 4 procent.
Det har framträtt en språklig klyfta, herr talman, som stänger människor ute från den svenska gemenskapen och som riskerar att gå i arv. Det här är inte värdigt ett land som vill hålla ihop. Det här är inte värdigt ett land som säger sig värna bildning, kunskap och individens frihet.
Därför lägger vi nu om politiken. Regeringen med Liberalerna i spetsen lägger om integrationspolitiken i grunden, inte genom symbolpolitik och högljudda ord utan genom rejäla systemgrepp: språkkrav för medborgarskap och för personal i förskolan, aktivitetsplikt för försörjningsstöd, ett bidragstak som stärker drivkraften att snabbt lära sig svenska och skaffa en egen försörjning.
Om Sverige hade lyssnat på Liberalerna redan 2002 när vi föreslog språkkrav för medborgarskap hade språkklyftan i Sverige varit mindre i dag. Men det är aldrig för sent att göra det rätta. Regeringen satsar nu på intensivträning i svenska i grundskolan, på tiotusentals yrkesutbildningsplatser och på språkträning i välfärdens verksamheter. Vi tar steg mot språkförskola för de barn som behöver det mest. Framför allt genomför vi nu det största reformpaketet för skolan på årtionden med nya läroplaner, nytt betygssystem, satsningar på elevers studiero, miljarder till riktiga läromedel, en elevhälsogaranti och ett tydligt uppdrag att höja läraryrkets status. Staten tar ett steg fram och återreglerar grunderna i det svenska skolväsendet.
Vi gör detta, herr talman, eftersom vi vill se ett Sverige där vi bildar oss, där vi beter oss, där vi bryr oss, där kunskap är den fortsatta källan till vårt välstånd och där alla har lika möjligheter att förverkliga sin potential.
Att reformera undervisningen i svenska för invandrare är en central del i detta, herr talman. Sfi är, och ska vara, en av nycklarna in i Sverige, men i dag fungerar det inte tillräckligt bra. Nära hälften av deltagarna avbryter sina studier. Vissa gör det för att de har fått jobb, vilket är positivt såklart, men alltför många slutar utan vare sig arbete eller tillräckliga språkkunskaper. Det är inte värdigt vare sig individen eller samhället.
Den proposition som riksdagen ska ta ställning till i dag gör något åt detta. Den slår fast att sfi som huvudregel ska vara tidsbegränsat till tre år med möjlighet till förlängning vid särskilda skäl. Det blir slut på år av upprepade avbrott och återinträden som ger sämre resultat och kostar stora resurser. Även om det är bra att propositionen föreslår ökade krav på deltagarna i sfi handlar det om mycket mer. Det handlar om att ge människor en verklig chans, att kommunerna ska ta ansvar för att nå ut till alla som har rätt till sfi och redovisa sitt arbete i individuella handlingsplaner. Det ska bli lättare att studera i en annan kommun om det behövs för att få ihop vardagen. Bedömningen av varje persons bakgrund och förutsättningar ska vara vägledande för undervisningen så att både de som lär sig fort och de som behöver mer stöd kan utvecklas.
Skolverket håller just nu, på uppdrag av regeringen, på att ta fram nya kurser i sfi som syftar till att förbättra individanpassningen. Det är just det individuella stödet som all god utbildning bygger på. Det är så fler kan lyckas, och det är så fler kan ta sig vidare ut på arbetsmarknaden.
Det är denna frihet, herr talman, som vi liberaler slåss för – en liberal värdegemenskap där fler får möjligheten att bilda sig och där vi bryr oss. Vi kommer inte med hjälp av en enda propositionen – det förstår alla – att utrota den språkfattigdom som har vuxit fram i Sverige under lång tid, men vi tar i dag ett av många små och avgörande steg. Vi visar att det spelar roll att kunna svenska, och vi visar att Sverige är ett land där det lönar sig att anstränga sig och där samhället i sin tur ger verktygen för att lyckas med detta.
(Applåder)
Anf. 9 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Språket är helt avgörande om du ska etablera dig i ett nytt land och ta del av samhällsgemenskapen och bli en del av arbetslivet. Det är genom språket människor kan bidra och försörja sig samt bli aktiva och medvetna samhällsmedborgare. Därför är debatten i dag om sfi viktig.
Det måste finnas en tydlig förväntan på alla som kommer till Sverige att också lära sig svenska. Det ska vara både en rättighet och en skyldighet. Gör din plikt, kräv din rätt – en socialdemokratisk ingång.
Låt mig börja med att vara tydlig: Vi motsätter oss inte skärpta krav eller tidsgränser, men de måste kombineras med åtgärder som höjer kvaliteten i utbildningen och stärker elevernas lärande. Det är undervisningens kvalitet som avgör hur lång tid utbildningen faktiskt tar. Därför behövs också åtgärder som stoppar vinstjakten – även inom sfi.
Tyvärr ser vi få förslag på kvalitetshöjande åtgärder i den här propositionen. Det är visserligen positivt att kommunerna ska redovisa hur de informerar, motiverar och söker upp elever, men frågan är om det blir någon reell effekt på kompetensen när det systematiska kvalitetsarbetet har sådana stora brister i dag. Där hade vi socialdemokrater gärna sett att regeringen tagit fasta på Klivautredningens förslag, som handlar om ett kommunalt språkansvar, en så kallad KSA-funktion. Vi menar också att kommunerna borde åläggas att söka upp elever som hoppar av.
Som kvalitetshöjande åtgärder redovisar regeringen i princip endast att Skolverket har fått i uppdrag att se över kurserna. Några konkreta förslag kring kurser, delkurser och verksamhetspoäng har jag inte sett, men jag tror att de kommer i april. Det jag har sett är ett förslag om yrkesutbildningar på grundläggande nivå, SeQF nivå 2. Det är en nivå som inte existerar i dag. Detta arbete har tyvärr präglats av bristande samverkan med yrkeskunniga branscher och nationella programråd. Det är långt ifrån tydligt att arbetslivet efterfrågar sådan yrkeskompetens. Det är inte förvånande att både Svenskt Näringsliv och LO avstyrker det förslag som Skolverket har kommit med.
Om regeringen har fler kvalitetshöjande åtgärder inom detta område motser jag dem med tacksamhet i den här debatten.
Herr talman! Kvaliteten inom sfi måste höjas, och genomströmningen måste förbättras. Det var därför vi tillsatte Klivautredningen – för att stärka kvaliteten och likvärdigheten. Regeringens proposition om skärpta krav i sfi har ett helt annat perspektiv.
Vi säger inte nej till tidsgränserna. Men jag frågar mig: Varför? Vad är motiveringen? Jag hittar det inte i propositionen. Varför tre år? Varför valde man detta framför utredningens förslag, som är genomarbetat? Förslaget var fyra år, med förlängning. Varför lutar sig regeringen mot egna bedömningar och överväganden i stället för att faktiskt ta till sig remissinstansernas och forskningens underlag? Stockholms universitet, som är landets främsta forskarmiljö när det gäller svenska som andraspråk, kommenteras inte ens i propositionen.
Regeringen hävdar dessutom i inledningen att en majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Den slutsatsen grundar man på bland annat fem kommuner, en högskola och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen samt på att Försäkringskassan inte har något att invända – de hade inga synpunkter, helt enkelt. Detta är milt sagt en ganska kreativ tolkning av ordet majoritet.
Läser man samtliga remissvar inser man att det finns mycket mer att ta hänsyn till än regeringens önskan att driva igenom sin linje. Svenskt Näringsliv och Skolinspektionen landar i ungefär samma slutsats som vi: Oavsett tidsgräns måste det finnas kvalitet – kvaliteten måste stärkas. VIS, Vuxenutbildning i samverkan, som representerar samtliga kommuner och en del utbildningsföretag, har liknande synpunkter. SKR frågar vad som händer när tidsgränsen går ut. Arbetsförmedlingen menar att det inte är klarlagt hur en treårsperiod ska leda till ökad genomströmning eller färre avhopp. IFAU noterar att många elever kan riskera att inte nå målen inom tre år och att regeringens motivering är otillräcklig. SPSM ställer samma fråga: Varför tre år? Varför inte fyra? Skolverket och Diskrimineringsombudsmannen avstyrker förslaget. LO, TCO, Sveriges Lärare, Sveriges Vägledarförening, Folkbildningsrådet och Myndigheten för delaktighet förespråkar utredningens förslag. Det gör vi också.
Herr talman! Förslaget om tre år är för snävt och dåligt underbyggt. Konsekvensanalysen brister när det gäller elever med funktionsnedsättning och elever med kort eller ingen formell utbildning. Och det finns ingen jämställdhetsanalys.
Vi vet att kombinationen av sfi och yrkesutbildning fungerar bra och leder till arbete. Den möjligheten måste utvecklas, inte försvagas av rigida tidsgränser som riskerar att skapa inlåsningseffekter.
För att stärka genomströmningen krävs också mer undervisningstid och fler behöriga lärare. Språkinlärning tar tid och sker bäst i klassrum med utbildade lärare. I dag är andelen behöriga lärare för låg, särskilt hos privata aktörer. Många kommuner har lagt ut stora delar av sin sfi-utbildning på entreprenad, vilket ökar risken för att vinster går före kvalitet. Vinstjakten i det svenska utbildningssystemet drabbar även vuxenutbildningen. Vi socialdemokrater vill att sfi ska bedrivas utan vinstintresse.
Klivautredningen innehöll flera viktiga förslag för att stärka likvärdigheten, förslag som regeringen och Sverigedemokraterna nu ignorerar. Propositionen borde ha innehållit reglering av distansundervisningen. Närundervisning borde vara huvudregeln. Den borde också ha innehållit skärpta behörighetskrav för lärare och åtgärder för att stärka kommunernas beställarkompetens vid upphandling.
Vi stärkte Skolinspektionens uppdrag 2022 så att tillsyn sker löpande på skolnivå, oavsett utförare. Det arbetet måste fortsätta. Staten behöver höja ribban för kvalitet och öka granskningen av sfi-anordnare. Den här propositionen skärper kraven på eleverna, inte på systemet.
Jag vill yrka bifall till reservation 1.
(Applåder)
Anf. 10 Oliver Rosengren (M)
Herr talman! Caroline Helmersson Olsson frågar: Varför just tre år? Varför inte utredningens förslag om fyra? Hon menar att det saknas en jämställdhetsanalys.
Socialdemokraterna lät under en mycket lång tid integrationspolitiken vara kravlös. Det har lett till att hundratusentals kvinnor, inte minst i utanförskapsområden, som har kommit till Sverige och inte talar svenska har övergivits i ett utanförskap där de inte har kommit in i det svenska samhället och inte lärt sig det svenska språket. Jämställdhetsanalysen är förhållandevis tydlig. Vi menar att det måste vara slut med det. Vi menar att det nu är tid för kvinnorna som har lämnats åt sitt öde i utanförskapsområdena att komma in i sfi-undervisning, lära sig svenska, få sin plats i samhället och bli sedda av det svenska samhället. Och med detta kommer de här förväntningarna.
Herr talman! Frågan som borde riktas till Socialdemokraterna är: Om man nu är för de här tidsgränserna, varför gjorde man då ingenting med de här förslagen när de låg på regeringens bord när Socialdemokraterna styrde Sverige? Det är rimligen den fråga som Socialdemokraterna behöver svara på, herr talman. Varför lät man kvinnorna i utanförskap, som har kommit till Sverige men inte har fått möjlighet att lära sig svenska, lämnas åt sitt öde i utanförskapsområdena i stället för att införa de tydligare kraven och förväntningarna och de tidsgränser som man nu menar att man välkomnar? Varför skulle det ta flera år, apropå frågan om hur många år saker egentligen får ta?
Anf. 11 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Tack för frågan, ledamoten!
Jag leder utbildningsutskottets utvärderingsgrupp. Jag utvärderar gärna dessa saker inom ramen för den. I dag skulle jag vilja använda de här minuterna till att prata om vad som faktiskt ligger på bordet.
Klivautredningen tillsattes 2018, tror jag. Ett delbetänkande kom 2019, med en del åtgärder. Vi har infört utbildningsplikt och gjort en massa saker. Men sedan hände tyvärr något olyckligt 2022, så vi hann inte riktigt med slutbetänkandet. Det är det slutbetänkandet som den här propositionen vilar på.
I mitt anförande har jag framfört att jag tycker att den här regeringen har missat en hel del kvalitetshöjande åtgärder. Jag frågar: Varför tidsgränserna? Det inte går att läsa sig till i propositionen. Varför tar man inte till sig ett gediget underlag som finns om tidsgränserna? Det är forskningsbaserat. Parterna har varit med. Flera experter har varit med och tagit fram just det förslaget. Men nu säger man tre år, och jag får inte fram någon orsak. Det skulle jag vilja höra om i den här debatten.
Anf. 12 Oliver Rosengren (M)
Herr talman! Jag uppfattar att det inte finns något svar på frågan om varför Socialdemokraterna valde att låta kvinnor i utanförskapsområden fortsätta vara lämnade åt sitt öde utan tillräckliga möjligheter och krav och förväntningar på att lära sig svenska. Det är såklart problematiskt.
Vi har en lite annan inställning, minst sagt. Det förslag som nu ligger på bordet kommer ju att innebära skärpta krav på att man ska lära sig svenska, eftersom vi vet att detta kommer att vara avgörande för möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden och för möjligheten att komma in i samhället.
Det är inte bara avseende de tre åren som detta förslag skiljer sig från utredningens förslag, som ju var fyra år, utan också när det gäller frågan om förlängning och hur den ska vara reglerad. Vår bedömning är att på detta sätt fler snabbare kommer att kunna komma in i samhället, lära sig svenska och stå på sina egna ben och växa av egen kraft.
Herr talman! Vår övertygelse är att vi inte får upprepa Socialdemokraternas allvarliga misstag och ta efter deras bakåtlutade inställning till att reformera Sverige. De har inte tagit tag i de allvarliga problemen med segregation och utanförskap. Vi ser kvinnor som kommer till Sverige utan att lära sig svenska. Här hamnar de i svår utsatthet och i utanförskap för att de inte själva kan ta till sig vad som förväntas av dem i Sverige och hur Sverige fungerar. De hamnar i situationer där barn behöver agera tolk åt sina egna föräldrar för att föräldrarna inte har lärt sig svenska.
Det måste vara slut med den politiken. Därför gör vi nu upp med detta. Därför har vi nu en proposition på bordet som kommer att möjliggöra högre krav på att lära sig svenska. Sverige är ingen kravlös gemenskap. Kommer man till Sverige ska man lära sig svenska. Vår bedömning är att det ska kunna ske på tre år i normalfallet.
Frågan är: Varför är Socialdemokraterna även i den här frågan saktfärdiga med förväntningarna? Det är inte nog med att man är saktfärdig med sin egen reformering. Man är dessutom saktfärdig i sina förväntningar på dem som kommer till Sverige.
Anf. 13 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Tack, Oliver Rosengren, för den historiska återblicken! Jag undrar om jag ska behöva vänta på ledamotens anförande för att få höra vad det är för bedömning ni gör. Återigen kom ordet ”bedömning”. Det är ju en bedömning som ligger till grund för propositionen. Förslaget bygger inte på ett gediget kunskapsunderlag. Många tunga remissinstanser och forskare ifrågasätter propositionen, för den är undermåligt uppbyggd.
Det är klart att vi har gjort en del saker i historien. Jag tänker inte redogöra för detta en gång till. Vi har lagt om vår politik. Vi ska ha krav. Vi ska se till att folk lär sig svenska. Det ska finnas språkkrav i förskolan och i äldreomsorgen. Men vi ska också tillsätta resurser och kvalitet. Vi ska ge möjligheter.
Krav utan kvalitet är retorik. Kvalitet med krav är på riktigt.
(Applåder)
Anf. 14 Patrick Reslow (SD)
Herr talman! Jag noterar att Oliver Rosengren och jag reagerade på nästan samma sak.
Här hörde vi ett helt anförande som handlade om krav, och sedan kom ledamoten fram till Klivautredningen. I replikskiftet nyss sa Caroline Helmersson Olsson att Socialdemokraterna inte hann med på grund av slutbetänkandet. Men slutbetänkandet kom väl i december 2020? Det var ju en bra bit kvar till valet 2022. Varför hände då ingenting mellan december 2020 och valet 2022?
Dessutom hann man ju med andra saker. Man lade fram andra förslag från Klivautredningen. Varför tog man inte upp detta med tidsgränsen då? Varför lade man inte fram ett förslag om fyra års tidsgräns, om man nu tyckte att det var så viktigt? Varför kom inte ett enda förslag om att sätta en tidsgräns för sfi?
Helt klart är att en bortre tidsgräns också kommer att innebära ökade krav på innehållet i utbildningen. Det finns ingen annan möjlighet. Säger vi att det ska klaras av på max tre år, med en möjlighet till viss förlängning i de fall det är särskilt berättigat, kommer det också att innebära att man skärper kursutbudet och innehållet i utbildningen och ökar genomströmningen på rätt sätt.
Jag förstår inte varför Socialdemokraterna ständigt behöver hjälp av borgerliga partier eller av sverigedemokrater för att genomföra adekvat politik. Varför klarar man inte av att göra det själv? Om det nu var så viktigt att ha en tidsgräns, varför lade man inte fram ett förslag om fyra års tidsgräns 2022?
Anf. 15 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Ledamoten Reslows anförande får mig nästan att bli sugen på att ändra mig. Jag hade ju tänkt sluta i riksdagen, men det skulle vara väldigt intressant att vara med nästa mandatperiod och ställa samma fråga då: Varför hann ni inte med sådant som stod i Tidöavtalet? Men det kommer jag inte att göra. Det får någon annan göra.
Det är ni, ledamoten Reslow, som bär huvudansvaret för den sfi-politik som ligger på bordet i dag. Det är detta jag talade om i mitt anförande. Det är detta jag vill ha svar på. Huvudansvaret ligger faktiskt på ledamoten Reslow. Det fick jag klart för mig förra veckan, när vi hade en diskussion i utbildningsutskottet. Det är ni som styr. Det är ni som driver politiken, och då är ni skyldiga att också redogöra för den och förklara den. Jag slutar där.
Anf. 16 Patrick Reslow (SD)
Herr talman! Jag förstår att Caroline Helmersson Olsson slutar där, för det finns inte mycket mer att tillägga. Socialdemokraterna klarar inte av att lägga fram förslag som är viktiga – förslag som de själva tycker är viktiga. De kan inte eller vill inte. Därför lade Socialdemokraterna inte fram något förslag om en tidsgräns när de väl hade chansen och hade majoritet. De var inte intresserade av att själva lägga fram ett krav på tidsgräns, men när andra partier driver kravet är de gärna med på tåget. Då är det viktigt, och då vill de gärna kritisera.
Men märk väl att kravlösheten inom socialdemokratin lever kvar. Det hör vi ju mellan raderna. Tre år är alldeles för lång tid, och det tas ingen hänsyn till att man kan få eventuell förlängning.
Det ställdes också en fråga om hur man gör bedömningen när det gäller treårsgränsen. Jag ska svara på den frågan, Caroline Helmersson Olsson: Det handlar om politisk vilja. Det handlar om att faktiskt ställa krav och se till att vi får förändringar och att detta också driver utvecklingen framåt, så att vi får ökade krav på kursernas innehåll och så vidare.
Det handlar om politisk vilja, det som en gång i tiden var Socialdemokraternas paradgren: Politisk vilja skulle stöpa samhället. Den viljan saknas med all kraft och tydlighet hos Socialdemokraterna i dag. Det är tur att vissa partier ännu har den kvar.
Anf. 17 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Där kom den stora skillnaden mellan Patrik Reslow och mig. Jag vill också att de här eleverna ska få rätt förutsättningar att klara det svenska språket och komma in i samhället. Men då måste man vidta andra åtgärder än att bara ställa krav. Det handlar om kvalitet, undervisning och behöriga lärare. Jag vill också luta mig mot tunga remissinstanser och forskning. Vi måste ta till vara kunskaper.
Vi bedömer, vi anser, vi uppskattar och vi vill, säger Patrick Reslow. Jag vill också, men på ett annat sätt och med forskning och beprövad erfarenhet som grund.
(Applåder)
Anf. 18 Patrick Reslow (SD)
Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag.
Grundläggande kunskaper i svenska språket är helt avgörande för den som kommer från ett annat land och vill arbeta, betala skatt och bli en del av det svenska samhället. Det är också en förutsättning för att man fullt ut ska kunna ta del av den svenska kulturen, svenska normer och svenska värderingar. Att leva i Sverige utan att ha grundläggande kunskaper i svenska språket är inte bara en svaghet när det handlar om förmågan att ta sig fram utan också ett bevis på att lagstiftningen inte har ställt tillräckligt skarpa krav på människor som vill bo här när det gäller att just lära sig svenska språket.
Dessa problem är också starkt förknippade med den massinvandringspolitik som fördes under flera år. Det är konsekvenserna av den vi ser ute på sfi-undervisningen i dag.
Sverigedemokraterna har i många andra sammanhang tryckt på att det är nödvändigt att ställa ökade krav. Det gäller striktare regler för uppehållstillstånd. Det gäller striktare regler för flyktingmottagande. Det gäller striktare regler för medborgarskap. Men det handlar även om ökade krav på kunskaper i svenska språket, som till exempel krav på betyget C i svenska för att man ska kunna antas till lärarutbildningen.
Det är allvarligt, menar vi, när människor som har bott i Sverige i flera år – ja, kanske till och med i decennier – fortfarande är i behov av tolk när de besöker vårdcentralen, sjukhuset eller andra myndigheter. Så får det under inga omständigheter vara, men så fungerar det i Sverige i dag. Det visar vilken slapphänt inställning tidigare politiska styren har haft i fråga om krav på att man ska lära sig grundläggande svenska. Inte minst gäller detta Socialdemokraterna.
Vår ambition är att fortsätta det här reformarbetet i syfte att säkerställa att språket blir en av de faktorer som förenar oss i det svenska samhället och som förenar våra normer och värderingar i samhället.
När vi i våras i denna kammare debatterade vuxenutbildningen i allmänhet framförde jag att just sfi var vuxenutbildningens stora sorgebarn. Det finns inga krav eller förväntningar över huvud taget. Det går bra att börja studera, göra uppehåll, komma tillbaka, göra uppehåll igen eller helt lämna studierna utan att det har inneburit någon som helst framfart i förvärvandet av kunskaper i svenska språket.
Det har inte heller funnits någon bortre gräns för när rätten till sfi upphör. Man kan bara köra på – fyra år, fem år, sju år, tjugosex år. Den är för alltid gällande. Du kan dessutom alltid börja om från början – fullständigt kravlöst. Arbetsförmedlingen kan dessutom hänvisa människor till sfi så att aktivitetsstödet kan betalas ut för den som är mest intresserad av just detta. Och kommunerna, som bär ansvaret för att genomföra sfi, brister i kontroll och uppföljning av kunskaperna.
Under 2022 avbröt 46 procent av eleverna sin sfi-kurs – 46 procent. Var det för att de hade uppnått kurskraven och nu hade grundläggande kunskaper i svenska? Nej. Var det för att de fick jobb? Ja, en del fick det. Men att få jobb utan att kunna den grundläggande svenskan innebär inte att möjligheten att etablera sig i samhället stärks. Det kan vara precis tvärtom, till exempel om jobbet är i familjerestaurangen eller i vänskapskretsens familjeföretag. I de fallen kan avhoppet förvärra utanförskapet snarare än att stärka möjligheterna att bli en del av det svenska samhället.
Det kommunala ansvaret för utbildningen innebär dessutom begränsningar för den som ska läsa sfi men som kanske har för avsikt att varva det med jobb i en annan kommun. Rätten till sfi gäller bara i hemkommunen, till skillnad från all annan vuxenutbildning. Det innebär att en nyanländ som vill jobba samtidigt som han eller hon ska läsa sfi inte får tillräckliga incitament för att fortsätta studierna. Det kan vara så att man måste avbryta dem.
Sverigedemokraterna och regeringspartierna föreslår nu en bortre tidsgräns för sfi på maximalt tre år, med viss möjlighet till förlängning utifrån en individuell bedömning med maximalt ytterligare tre år, dock med sex månader i taget. Det är alltså en tydlig målsättning att tre år är gränsen, men i vissa individuella fall kan det finnas möjlighet att förlänga tiden om så behövs. Målet ska alltså vara att man ska gå ut med tillräckliga kunskaper i svenska. Ibland kan det ta två år. Det kan ta tre år. Det kan ta tre och ett halvt år. Det viktiga är att man sätter en bortre gräns. Man ska inte, som i dag, kunna gå i sfi hur länge som helst. Det kravet måste ställas.
Kraven på utbildningen måste öka markant – även studietakten. Därför har vi landat i att tre år är en rimlig tid. Det är rätt att ställa krav. Därför har vi avvikit från Klivautredningens förslag om fyra år. Vi tyckte att det var för generöst. Vi ska ställa högre krav än så på de deltagande elevernas ansträngningar att avsluta sina studier med godkända resultat.
Från Sverigedemokraternas sida hade vi såklart gärna sett att tidsgränsen hade kortats ytterligare, inte minst när det gäller möjligheten till förlängning. Men vi är väldigt nöjda med den konstruktion som förslaget har fått genom att en förlängning måste begäras innan tidsperioden har löpt ut. När tidsperioden väl har löpt ut är rätten och möjligheten till förlängning borta. Därmed sätter vi punkt för möjligheten att dra sfi-utbildningen i långbänk – det som vi tidigare hörde att Socialdemokraterna tyckte var bra men som man aldrig mäktade med.
Utöver införandet av tidsgräns skärper vi regelverket för kommunerna. Bland annat ska kommunerna upprätta en handlingsplan för de insatser som görs för att nå personer som har rätt till sfi. Vidare införs ett interkommunalt ersättningssystem för att se till att det finns möjlighet att läsa sfi i en annan kommun. Dessutom ska en individuell studieplan, baserad på en kartläggning av elevens kunskaper, upprättas. En sådan bedömning ska göras skyndsamt, och den har som syfte att se till att eleven placeras på rätt utbildningsnivå. Det ska – det här tycker vi också är en viktig reglering – framgå av den individuella studieplanen när eleven för första gången togs emot till sfi. Därmed begränsas risken för att tidsgränserna inte respekteras.
En av mina kära kollegor sa tidigare att om vi hade lyssnat på Liberalerna 2002 hade vi inte haft några språkklyftor. Det var bra förslag; det tycker vi. Men hade man lyssnat på Sverigedemokraterna före massinvandringen hade många av de problem vi i dag ser i sfi över huvud taget inte existerat.
Anf. 19 Tony Haddou (V)
Herr talman! Mottagandet av människor på flykt ska från asylprocessen till etableringen i samhället präglas av att den enskilda människans rättigheter står i centrum. Språket är en central del i detta och lägger grunden för självständighet, delaktighet och frihet. Men det krävs också att vi har ett starkt samhälle i övrigt, i form av en kraftfull politik för en generell välfärd och trygghet, för att vi ska kunna ta vara på människor, erfarenheter och resurser. Vi vet att exempelvis bostadsbrist och arbetslöshet drabbar dem som är nyanlända i Sverige extra hårt.
När det kommer till sfi, som vi debatterar i dag, föreslår regeringen en rad skärpningar. Det finns såklart brister som behöver åtgärdas. Det handlar framför allt om att kvaliteten måste öka och om att vi ska få förbättringar. Vi vet nämligen att med bättre språkkunskaper skapas bättre möjligheter att etablera sig i samhället och på arbetsmarknaden.
Man behöver börja med sfi så tidigt som möjligt. Det behöver också vara möjligt att kombinera detta med yrkesutbildning, arbete och så vidare. Men det regeringen presenterar, bland annat att man ska införa en kort tidsgräns på tre år, löser inte de brister och problem som finns. Man säger att man vill att människor ska lära sig språket, men man försvårar för dem. Det är helt ologiskt.
En fyraårsgräns med flexibilitet, som diskuterats, är absolut att föredra framför en treårsgräns. Det regeringen gör nu, förutom att man gör det svårare, är att man skapar en större skillnad mellan dem som är studievana och dem som inte är det. Det kommer att drabba personer som är mindre studievana eller som inte har studiebakgrund över huvud taget.
I grunden ser jag inte heller hur regeringens förslag skulle göra att fler klarar sfi. Något sådant har inte heller presenterats. Man hinner kanske inte slutföra studierna under en treårsperiod. Detta riskerar att öka klyftorna genom att de som har goda förutsättningar att lära sig svenska gynnas och de som har sämre förutsättningar missgynnas. Det är en helt onödig och ojämlik klyfta. Konsekvenserna är att man riskerar att förlora rätten till utbildning och att man riskerar sin etablering och så vidare.
Vi hade hellre sett att det lagts ett större fokus på kvalitet. Det handlar då om att öka resurserna och se till att vi får fler behöriga lärare, bättre arbetsvillkor, högre lärartäthet och mindre undervisningsgrupper. Men det handlar också om att anpassa utbildningen till människors vardag och livssituation, så att de får bättre förutsättningar och fler möjligheter att lära sig språket.
Sedan kan vi självklart inte ha privatiserad utbildning med vinstjakt; det leder endast till sämre kvalitet. Det är just detta man behöver fokusera på. I takt med att marknadsexperimenten i välfärden har gjort en frammarsch och den demokratiska styrningen har förvandlats till marknadsstyrning har samhället förändrats. Elever har blivit kunder, skolor har blivit marknader och utbildningen har blivit en vara i det svenska marknadsexperimentet.
Så kan det inte fortsätta. Jag är övertygad om att vi måste ta tillbaka kontrollen för att öka kvaliteten och ordna så att resurserna finns kvar i verksamheterna. Sfi-undervisningen är underfinansierad i många kommuner. Den är marknadsutsatt, och verksamheter läggs på entreprenad. Detta har öppnat upp för vinstintresse i stället för kvalitet, och det är bara att beklaga att detta inte åtgärdas.
Det är därför vi behöver ta tillbaka kontrollen men också se till att vi investerar i lärande och etablering. Det är den viktigaste och effektivaste integrationsmotorn vi har. Människor lyckas bättre när de får bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället, etableringen och deltagarna som avgör hur väl vi lyckas.
Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.
Anf. 20 Oliver Rosengren (M)
Herr talman! Jag har en förhållandevis kort fråga till ledamoten Haddou.
Om man bortser från hur det kan skilja sig i fråga om stöd och insatser av olika slag kring en person som läser sfi, tror Vänsterpartiet och Tony Haddou att en persons egen insats kan förändra utfallet? Kan en person som läser sfi anstränga sig mer eller mindre och mot bakgrund av den ansträngningen exempelvis lära sig svenska snabbare eller långsammare?
Anf. 21 Tony Haddou (V)
Herr talman! Jag har sällan träffat någon som kommit till Sverige och som inte anstränger sig. Jag har svårt att dela den bilden. Människor som går i sfi anstränger sig i dag. Det finns en drivkraft hos människor. Individer gör sitt bästa. Den bilden tror jag delas av väldigt många.
Problemet med frågeställningen ligger just i hur moderaten inledde sin fråga, nämligen med att bortse från en hel del saker. Men det är just de sakerna som spelar roll. Det handlar om vad man har för bakgrund, om man har skolutbildning från hemlandet, om man är studievan eller inte. Det finns en rad saker som spelar roll, men det är självklart att människor anstränger sig.
Att lära sig svenska på tre år är väldigt, väldigt svårt, och det riskerar att få människor att mista etableringen och därmed mista chansen att bättre komma in i samhället, på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden och så vidare. Det är det som är problemet, och det är det som vi har kritiserat här under debatten.
Vad är det som visar att det skulle lyckas bättre för att man drar ner det till tre år? Det har ni inte visat några belägg för över huvud taget.
Anf. 22 Oliver Rosengren (M)
Herr talman! Jag uppfattar att det spelar roll om man anstränger sig, men att ansträngning skulle handla om att man anstränger sig eller inte. Jag skulle snarare betrakta det som att man kan anstränga sig mer eller mindre.
Då kommer vi till den andra frågan: Kan utformningen av regler påverka hur en människa beter sig, exempelvis att en person anstränger sig mer eller mindre? På vilket sätt påverkar det i så fall Vänsterpartiets ställningstagande i den här frågan?
Anf. 23 Tony Haddou (V)
Herr talman! Det finns en logik i frågan som ställs, men då borde det finnas något i det betänkande som vi debatterar och ska rösta om i dag som klargör den logiken. Det finns ju inget som säger att man lär sig språket för att det sätts en treårsgräns, men det har ingen av er gett svar på under den här debatten.
Jag tycker att det är förfärligt. I det förra replikskiftet pratade man i stället om integration och skyllde på Socialdemokraterna långt tillbaka i tiden. Man har inte visat på någonting över huvud taget som säger att man lär sig språket bättre för att man drar ned det till tre år. Det har ingen ledamot från regeringen eller dess samarbetsparti gjort. Det tycker jag är väldigt dåligt. Därtill finns en rad andra obesvarade frågor. Hur skulle det här exempelvis leda till bättre genomströmning genom sfi? Det har inte klarlagts över huvud taget.
Det är det som är problemet i den debatt vi har i dag. Moderaterna är som besatta av drivkrafter och att ställa krav. Vi ska ha bidragstak, språkkrav och så vidare. Men det finns exakt ingenting vare sig i forskning, erfarenheter eller i den kunskap som finns som visar att det blir bättre för individerna eller för samhället. Det enda Moderaterna har att erbjuda är ökade klyftor mellan dem som har möjlighet att lära sig språket snabbt och dem som inte har det.
Det är dock inget nytt att Moderaterna ökar klyftorna. Det sitter lite i deras dna. Vi får ökade klyftor med Moderaterna – på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden i skolan, i hela samhällsekonomin. Det är bara att beklaga.
Anf. 24 Oliver Rosengren (M)
Herr talman! Vi ska nu debattera betänkandet om krav inom sfi, tidsgränser och hur vi ska utveckla möjligheterna för människor som kommer till Sverige att lära sig svenska.
Jag skulle vilja börja i min hemstad Växjö. Ahmed från Araby och Simon från Söder har kanske inte alltid samma lunchlåda på verkstaden där de jobbar, men de har hittat ett riktigt bra sätt att byta däck. När de sliter där löser de många problem åt sina kunder, åt varandra och också för Sverige. På jobbet lär man sig förstå hur samhället fungerar. Man lär sig svenska, man får möjlighet att betala sin hyra, köpa sin mat och försörja sin familj.
Arbete löser inte alla problem, men det är nog ingenting som blir sämre när Sverige jobbar.
Att lära sig svenska är avgörande för att fler ska få möjligheten till en arbetsgemenskap. Alla människor har inte en bra klasskompis eller en trygg familj, men alla här i landet ska kunna få en riktigt fin arbetskamrat.
Herr talman! Våra förslag handlar om att göra upp med utanförskap och att öppna arbetsmarknaden för människor som i dag hamnar utanför. Vi vet att det finns kvinnor som har övergetts, gömts och glömts i utanförskap utan möjlighet att ta sig in, utan möjlighet att tillgodogöra sig sina egna rättigheter och utan möjligheten att bli sitt bästa jag. De har övergetts i utanförskap, utan möjlighet att lära sig svenska, utan de förväntningar som har byggt landet genom alla tider.
Det här landet har byggts av att människor anstränger sig men också av att vi hjälps åt att ställa krav och förväntningar på varandra. Man skulle kunna tänka sig att färre slutförde gymnasieskolan på tre fyra år om den inte hade någon bortre tidsgräns. Hur är det möjligt att vi har kunnat ha språkundervisning i det här landet utan bortre tidsgräns? Det här är en helt rimlig uppgörelse med en ordning som inte fungerar.
46 procent slutför inte kurserna. 37 procent av dem som påbörjade kurser 2018 var inte klara fem år senare.
Herr talman! Sfi i Sverige lider av allvarliga problem. Det handlar om att vi har oseriösa privata utförare som måste styras upp och regleras på ett bättre sätt och som måste göra sin del för att sfi-undervisningen ska fungera bättre. Det handlar om att vi behöver göra det Moderaterna tog beslut om på partistämman för några veckor sedan, nämligen hindra personer från att vara föräldralediga från etableringen. I Dagens Arena kan man i dag läsa att ett av de stora problemen med sfi-undervisningen är att den gång på gång avbryts för att människor är föräldralediga mitt under den tid de ska ta sig in i Sverige. I Sverige ska man först skaffa ett jobb, sedan skaffa barn.
Vi behöver se till att reglerna förbättras. Vi behöver se till att kraven på att man utbildar sig och lär sig svenska skärps. Detta är en viktig del i reformarbetet. Vi föreslår tre års gräns för sfi, herr talman, i normalfallet. Vi föreslår förlängning med ytterligare tre år. Vi föreslår obligatorisk kunskapsbedömning och krav på individuell studieplan. Dessa reformer kommer sammantaget att göra att fler människor kan lyfta sig ur utanförskap och att vi bryter upp den segregation som har drabbat så många människor under så lång tid och orsakat kriminalitet, fattigdom och problem med osämja och splittring.
Nu gäller det att komma till rätta med problemen. Det kommer inte att göras med en reform, men det kommer att göras steg för steg, med en beslutsam regering och ett beslutsamt politiskt samarbete där vi bestämt oss för att Sverige måste bli det bästa det kan bli. Det innebär att alla människor som är här måste få möjligheten att bli det bästa de kan bli. Men den som är övergiven i ett utanförskapsområde eller glömd utanför en arbetsgemenskap kommer aldrig att ha den chansen.
Vi kommer aldrig att vila, herr talman, förrän vi har sett till att alla människor i det här landet får lära sig svenska och att samhället har ställt de rimliga krav och förväntningar vi har på alla människor att man ska göra sig till en del av vår gemenskap, att man ska göra sig till en del av lösningen på våra problem och att man ska försörja sig själv, ta sig in i samhället och ta hand om sin familj och sin omgivning.
Det här är den rimliga reformen att göra för att få ordning på våra problem. Därför vill jag yrka bifall till det förslag som kommer från utskottet.
(Applåder)
Anf. 25 Camilla Hansén (MP)
Herr talman! Att lära sig ett nytt språk är nyckeln till integration, arbete och delaktighet i demokratin. Miljöpartiet anser att kvaliteten på sfi behöver öka och att genomströmningen behöver förbättras i sfi-systemet för att fler som är nya i Sverige eller har levt här väldigt länge men ännu inte kan svenska snabbare ska få tillräckliga språkkunskaper för att hitta sin plats och hitta hem i Sverige, i samhället och på arbetsmarknaden.
Miljöpartiet ser att sfi med högre kvalitet som påbörjas tidigare och är enklare att kombinera med arbete är en viktig väg framåt. Kraven på kvalitet och flexibilitet på sfi-utbildningarna måste öka. Regeringens proposition innehåller några förbättringar, till exempel flexibilitet att bo i en kommun och arbeta och/eller plugga i en annan, men jag vill fokusera på begränsningen av rätten till sfi till tre år. Det redogörs inte för några belägg för varför det skulle vara bra. Det är en alltför snäv och dåligt underbyggd tidsram som riskerar att bli kontraproduktiv. Förslaget avviker från utredarens förslag om en fyraårsgräns utan att det presenteras en övertygande motivering för denna skärpning.
Miljöpartiet kan acceptera förslaget med en tidsgräns på fyra år, men det måste finnas generösa och rättssäkra möjligheter till förlängning för den som behöver det. Vi kan inte acceptera regeringens förslag om ännu skarpare tidsgränser än det finns underlag för och som dessutom saknar stöd i forskning och beprövad erfarenhet.
Att lära sig ett språk är som sagt nyckeln till integration, arbete och delaktighet i demokratin. Att neka människor denna möjlighet genom att sätta en alltför skarp och kort tidsgräns är att aktivt skapa utanförskap. Det är en kortsiktig och inhuman politik som Sverige inte ska bedriva.
Regeringens förslag riskerar att skapa ett A- och ett B-lag där de med god studievana och gynnsamma förutsättningar klarar den kortare tidsgränsen, men de som behöver mest stöd lämnas efter. Detta riskerar att särskilt drabba personer med kort eller ingen utbildningsbakgrund. Det påpekas bland annat av Botkyrka kommun och SPSM. De påpekar att elever på studieväg 1, som ofta saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter, behöver betydligt längre tid än tre år. Att stänga dörren för dem är att ge upp om dem som mest behöver tillräckligt med tid att tillgodogöra sig en högkvalitativ utbildning.
Det handlar om kvinnor. Flera remissinstanser, såsom Diskrimineringsombudsmannen och Jämställdhetsmyndigheten, lyfter fram att kvinnor oftare är föräldralediga under längre perioder. En strikt tidsgräns kommer att oproportionerligt missgynna kvinnor och deras möjlighet till etablering. Det riskerar även att missgynna personer som kombinerar studier med arbete. För att man inte ska skapa inlåsningseffekter där individer väljer bort arbete för att inte förlora rätten till sfi måste systemet vara flexibelt. Många, inklusive Svenskt Näringsliv, påpekar vikten av att kunna kombinera arbete och studier, vilket ofta förlänger studietiden.
Förslaget riskerar också att drabba personer med funktionsnedsättningar eller ohälsa. Det påpekas bland annat av Hörselskadades Riksförbund och SPSM, som menar att förslaget inte tar tillräcklig hänsyn till de behov personer med funktionsnedsättningar eller perioder av sjukdom har av en anpassad studietakt.
Vad vill då Miljöpartiet se? Det handlar om fokus på kvalitet, flexibilitet och resurser. Vi vill investera i kvalitet, individanpassning och större möjligheter att kombinera sfi och jobb. Vi vill inte ha alltför strikta tidsgränser. Vi vill se en utbildning som bygger på varje individs potential och som ger reella förutsättningar för livslångt lärande.
En lång rad remissinstanser, däribland fackförbund, myndigheter och kommuner, har varnat för att en treårsgräns är för kort. Det riskerar att leda till att ett stort antal elever inte hinner slutföra sin utbildning. Det skapar i förlängningen utanförskap i stället för integration.
I stället för att sätta en tidsgräns blir det nu ännu viktigare att prioritera åtgärder som att säkra resurser för högre kvalitet och att stärka individanpassning och flexibilitet. Det gäller till exempel möjligheten att kombinera arbete med studier. Det handlar även om obligatoriska kartläggningar med reella stödinsatser och att asylsökande ska ha rätt till sfi från dag ett. Att vänta med språkinlärning är slöseri med mänsklig potential och samhällets resurser.
Jag lånar min röst till sfi-lärare från Örebro som publicerade en debattartikel i Svenska Dagbladet den 23 april förra året:
”Många av våra elever är kvinnor och några är män. De kommer från olika länder, men gemensamt för merparten är att de är mycket studiemotiverade. De vill lära sig. De är nyfikna, hungriga och tacksamma. Alla lärare är ’bästa lärare’! De kommer tidigt varje dag för att inte missa lektionstid. Vi möter mycket värme och glädje i klassrum och korridorer. Många studerar själva på fritiden genom att leta upp filmklipp på Youtube där de kan lära sig ännu mer svenska. De skriver ord som de snappat upp på våra lektioner. Många uttrycker hur mycket de uppskattar sina 15 lektionstimmar i veckan. Då får de möjlighet att föra samtal på svenska med dem som behärskar språket.”
Vidare: ”Att gå från analfabet till läsande vuxen är en komplex process. Längs vägen ska du lära dig hantera och styra en penna, tolka bilder och symboler, förstå att en bokstav symboliserar ett eller flera ljud, som tillsammans med andra blir till ord som i sin tur kan sättas ihop till meningar. Du ska också bygga upp ett ordförråd så att du kan uttrycka dig i tal och skrift. Många av våra elever talar modersmål som ligger långt ifrån det svenska språket, vilket spär på utmaningen ytterligare. Trots det ser vi ständigt framsteg hos våra elever.”
Och slutligen: ”Vi tror på våra elever och vet att de kan lyckas – med hjälp av en klok och rimlig plan. Men tre år är långt ifrån tillräckligt för att som analfabet göra denna enorma resa. Vi vet att det inte fungerar på så kort tid.”
Som jag inledde med att säga är att lära sig ett nytt språk nyckeln till integration, arbete och delaktighet. Att neka människor denna möjlighet genom att sätta en alltför skarp och kort tidsgräns är att aktivt skapa utanförskap. Det är en kortsiktig och inhuman politik som Sverige inte ska bedriva.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, som handlar om att tidsgränsen för sfi ska vara fyra år i enlighet med utredningens förslag i stället för regeringens ogrundade förslag om skarpare tidsgräns.
(Applåder)
Anf. 26 Mathias Bengtsson (KD)
Herr talman! Svensk integrationspolitik har under lång tid haft brister. Arbetslösheten bland utrikesfödda är fortfarande flera gånger högre än bland inrikesfödda. Samtidigt söker arbetsgivare med ljus att lykta efter personal. På arbetsmarknaden finns uppemot 150 000 lediga jobb.
När företagen tillfrågas om vad som står i vägen för rekrytering anger nästan en fjärdedel bristande kunskaper i det svenska språket. Det visar hur viktigt språket är för arbete. Men språket är också avgörande för att komma in i samhällsgemenskapen. I ett samhälle där många inte talar samma språk kommer tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet att minska.
Svenska språket är en av våra starkaste gemensamma nämnare, och det fungerar som en bro mellan människor som annars riskerar att leva parallella liv. När människor inte kan samtala med varandra, förstå varandras behov och uttrycka sina tankar och känslor blir det mycket svårare att bygga relationer och samarbeta i vardagen. Barnen på skolgården, grannarna i bostadsområdet och kollegorna på arbetsplatsen behöver helt enkelt ett gemensamt språk för att känna sig delaktiga och sedda. Genom språket får vi också tillgång till de oskrivna reglerna, nyanserna och vardagskoderna som gör det lättare att förstå och bli en del av ett samhälle.
Bristande språkkunskaper kan däremot leda till isolering, missförstånd och en känsla av utanförskap, vilket kan påverka hela familjer, lokalsamhällen och bostadsområden. Det är därför helt avgörande att fler människor får möjlighet att lära sig svenska på ett sätt som är strukturerat, motiverande och anpassat efter deras situation. Språket blir då inte bara ett verktyg för arbete och studier utan också en grund för förtroende, trygghet och gemenskap i vårt samhälle. Den som behärskar svenska får större frihet att forma sitt eget liv, fatta sina egna beslut och stå på egna ben.
I Sverige, herr talman, erbjuds nyanlända att få del av språket och lära sig svenska via svenska för invandrare, sfi. Det är en verksamhet som har oerhört stor betydelse, men den har länge haft en hel del problem. Alltför många som börjar på sfi avbryter sina studier innan de når kunskaper som behövs för att klara arbetslivet och vardagen på svenska. År 2022 avbröt nästan hälften av eleverna sin kurs, och ganska få återvände senare och återupptog den. Detta är skadligt både för den enskilde och för samhället eftersom människor som inte behärskar språket riskerar att hamna utanför.
Problemet är ganska typiskt för hur den svenska integrationspolitiken har sett ut under de senaste decennierna. Eftersom vi inte har ställt tydliga krav har människor inte integrerats. Intentionen må ha varit god; man har velat ge människor trygghet, rättigheter och tid att etablera sig i Sverige utan att känna någon press, men de låga förväntningarna har i stället lett till utanförskap.
Genom att kraven på språkinlärning och etablering har varit för låga har människor inte fått de verktyg som behövs för att komma in i gemenskapen. Resultatet har blivit ett utanförskap där människor varken fullt ut delar våra värderingar eller deltar i arbetslivet, i utbildningen eller i det sociala livet. Känslan av tillhörighet och samhörighet har försvagats.
Att ställa krav handlar därför om att skapa tydliga ramar och stöd som gör det möjligt för människor att komma in i gemenskapen och i samhället och helt enkelt känna sig hemma. Högre krav i kombination med stöd är ett sätt att visa att vi tror på individens förmåga och vill ge alla en reell chans att etablera sig och bidra till samhället.
Regeringens förslag i betänkandet om sfi är ett viktigt steg i rätt riktning. Det blir tydligare regler, en tidsbegränsning och ökad flexibilitet. Det skapas bättre möjligheter för fler att nå sina mål.
En typisk person som skulle gynnas av detta kan vara någon som tidigare hoppat av sfi på grund av familjesituation eller arbete. Med en tidsram sänds en tydlig signal om att vi vill att man lär sig svenska direkt när man anländer och ska in i det svenska samhället. Det sänder också tydliga signaler om att vi vill ge ett bättre stöd och bättre möjligheter att komma in i samhället. Det är helt enkelt ett sätt att visa att vi bryr oss om människors möjligheter att försörja sig, delta i samhällslivet och känna sig hemma i Sverige.
Språket är nyckeln till gemenskap, tillit och delaktighet. När fler klarar sfi kan de fullt ut delta i arbetsliv, utbildning och samhällsliv, och därför är det viktigt att stärka sfi. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet, herr talman.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 16.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2025/26:36 Onsdagen den 19 novemberProtokoll 2025/26:36
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Regeringens lagförslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i skollagen (2010:800),
2. lag om ändring i lagen (2025:729) om ändring i skollagen (2010:800).Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:10 punkterna 1 och 2.Rätten till sfi
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:319 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 1,
2025/26:357 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkande 1 och
2025/26:3810 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 74.- Reservation 1 (S, V, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 93 0 13 SD 61 0 0 11 M 60 0 0 8 C 19 0 0 5 V 1 17 0 4 KD 16 0 0 3 MP 0 15 0 3 L 13 0 0 3 - 0 3 0 1 Totalt 170 128 0 51 Sfi och yrkesutbildning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:319 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 3,
2025/26:357 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkande 2 och
2025/26:3810 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 75.- Reservation 2 (S, V, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, V, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 93 0 13 SD 61 0 0 11 M 60 0 0 8 C 19 0 0 5 V 0 18 0 4 KD 16 0 0 3 MP 0 15 0 3 L 13 0 0 3 - 0 3 0 1 Totalt 169 129 0 51 Kommunalt språkansvar och uppsökande verksamhet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:319 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkandena 2 och 5 samt
2025/26:3810 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkandena 73 och 78.- Reservation 3 (S, V)
Lärarledd undervisningstid
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:319 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 4 och
2025/26:3810 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkandena 76 och 77.- Reservation 4 (S, V)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.