Betänkande 2017/18:CU2
2010 infördes en nedre gräns på 0,2 promille för den som framför ett fartyg eller har en annan uppgift som är viktig för sjösäkerheten ombord. Det rör sig om personer på fartyg som kan köras i minst 15 knop eller har ett skrov som är minst tio meter.
Riksdagen riktar ett tillkännagivande, det vill säga en uppmaning, till regeringen att utvärdera vad lagen har fått för konsekvenser. Vid uppföljningen bör man överväga om det finns behov av ändringar i lagen.
2010 infördes en nedre gräns på 0,2 promille för den som framför ett fartyg eller har en annan uppgift som är viktig för sjösäkerheten ombord. Det rör sig om personer på fartyg som kan köras i minst 15 knop eller har ett skrov som är minst tio meter.
Civilutskottet anser att lagen behöver följas upp och föreslår att riksdagen riktar ett tillkännagivande, det vill säga uppmanar regeringen, att utvärdera vad lagen har fått för konsekvenser. Vid uppföljningen bör man överväga om det finns behov av ändringar i lagen.
Debatt om förslag 2017/18:CU2
Fru talman! För många är båtlivet en viktig del av semestern och för att koppla av. Ett rikt skärgårdsliv är också viktigt för fastboende öbors möjligheter att leva och verka i denna typ av glesbygd. Det svenska båtlivet spänner över alla samhällsklasser. En majoritet av fritidsskepparna tar ett stort ansvar för säkerhet, trivsel och miljö. För den som inte har erfarenhet av båtlivet kan det vara lätt att blanda samman med biltrafik – men skillnaderna är stora.
Vägar är smala, och bilar går fort. Fjordar är stora, och det är få ställen där det finns risk för krockar. Och där risken finns råder ofta hastighetsbegränsningar. På land kan man ta sig till en granne till fots eller med taxi. På sjön är båten ofta det enda alternativet.
När sjöfyllerilagen infördes tog man fasta på att båtlivet har många likheter med bilkörning. Därför använde man sig också av samma promilleregler som finns för bilar för båtar. Redan tidigare visste man dock att antalet olyckor inom det spann av båtar som sjöfyllerilagen omfattar är ytterst litet. Det var inte heller alldeles självklart att en strikt promillegräns skulle stärka säkerheten till sjöss.
Detta är också skäl som har framförts i våra grannländer. De har inte en liknande lag.
Nu har lagen funnits i sju säsonger. Det finns ett stort missnöje bland dem som bor ute i skärgården men också bland många som använder sig av båt. En lag måste ha effekt. Därför är jag glad att bland annat min motion går igenom och att riksdagen är tydlig i sitt tillkännagivande till regeringen att lagen bör utvärderas.
Utskottet konstaterar att det är angeläget att beslutad lagstiftning följs upp och att man vid uppföljningen bör överväga om det finns behov av ändringar i lagen.
Med det yrkar jag bifall till förslaget.
Fru talman! Den 1 juni 2010 utvidgades straffansvaret för sjöfylleri genom att det i sjölagen infördes en fast nedre promillegräns på 0,2 promille alkohol i blodet. Straffansvaret gäller den som framför ett fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten på sjön, förutsatt att fartyget kan framföras med en hastighet om minst 15 knop eller har ett skrov vars största längd är minst 10 meter. Det var det förslag som lades fram, och det har gällt sedan 2010.
Då som nu konstaterar civilutskottet att förhållandena och riskerna på sjön är av sådan karaktär att om man är alkoholpåverkad kommer det att uppstå liknande situationer som i vägtrafiken. Man kan alltså konstatera att det i grund och botten finns likheter mellan att framföra ett fordon på land och att framföra ett fordon på sjön.
Jag är glad att civilutskottet i enighet konstaterar att det finns en sådan samsyn. Det har sedan den borgerliga regeringen införde den här lagen funnits en bred samsyn mellan partierna att det här är en ordning som vi fortsatt vill ha.
Fru talman! Jag är själv båtägare och befinner mig stora delar av sommaren ute i skärgården. För mig som båtägare är det oerhört viktigt att jag kan känna trygghet när jag befinner mig på sjön. Den tendens som vi ser i det område där jag ofta vistas är att vi de senaste åren har fått in väldigt snabba båtar eller vattenskotrar som kör i oerhört hög fart. För både min och min familjs säkerhet är det oerhört viktigt att jag vet att de här fordonen först och främst manövreras klokt och ansvarsfullt av dem som kör dem. Det är en självklarhet. Men för mig är det också viktigt att veta att de som framför de här fordonen inte är alkoholpåverkade. Det tycker jag ska vara en självklarhet.
Fru talman! Den här frågan har debatterats under åren, högt och lågt och på olika sätt. Jag är den förste att konstatera att frågan inte är enkel. Precis som Caroline Szyber sa i sitt anförande tidigare är det här en mångfasetterad fråga, där man i vissa avseenden inte helt och hållet kan jämföra båttrafiken med biltrafiken eftersom det finns boende i skärgården som ibland måste ta sig in och så vidare. Självklart är frågan komplex, och det är väl ett av skälen till att det är oerhört viktigt att man nu tar tag i den och utröner huruvida lagstiftningen har haft någon effekt och huruvida man ska göra några ändringar.
Regeringen har redan gjort ett internt uppföljningsarbete. Man har bland annat inhämtat uppgifter från Brottsförebyggande rådet, Kustbevakningen och polisen. Den 20 mars i år upprättades en promemoria där man bland annat konstaterade att antalet anmälda sjöfyllerier har minskat.
Brå konstaterar också att de lagförda sjöfyllerierna har minskat och att de grova lagöverträdelserna har minskat.
Vidare konstaterar Kustbevakningen att andelen upptäckta brott vid de kontroller som man genomfört har minskat.
Slutligen noterar såväl Polismyndigheten som Kustbevakningen att det faktiskt har skett en attitydförändring till alkohol i samband med båttrafik och att det med mycket stor sannolikhet beror på den lag som stiftades 2010.
Bilden är alltså att lagstiftningen i kombination med de kontroller som gjorts har haft en preventiv inverkan på sjöfylleriet. De liv som kan räddas ska räddas, och i det ser jag ökad sjösäkerhet som någonting oerhört viktigt.
Något som också är oerhört viktigt för mig och skälet till att vi har ställt oss bakom detta är att det här är en fråga där det inte ska finnas politisk oenighet. På samma sätt som det fanns en bred majoritet i riksdagen för de här förslagen när lagen kom 2010 ska det finnas en nu. Därför har vi tillsammans med hela civilutskottet ställt oss bakom en översyn av lagstiftningen för att på så sätt utröna vilka effekter lagen har fått och på vilka sätt vi kan se över lagstiftningen för att göra den ännu tydligare och ännu bättre inför framtiden.
(Applåder)
Fru talman! Alliansregeringen införde sjöfyllerilagen i syfte att öka säkerheten på sjön. Att höja säkerheten på sjön var och är en lovvärd ambition som sannolikt få är emot, precis som Johan Löfstrand sa. Reglerna omfattar en lägsta promillehalt om 0,2 och gäller för båtar som kan framföras i hastigheter över 15 knop eller har ett skrov om minst 10 meter.
Lagen har dock varit och är mycket omdiskuterad och ifrågasatt av dem som bor i skärgården och använder båt ofta. Utfallet av lagstiftningen är till stor del positiv, säger företrädare för sjöpolis och kustbevakning, men lagstiftningen får kritik från båtorganisationer som anser att personer som inte utgör en fara på sjön kriminaliseras.
Med tanke på att sjöfyllerilagen nu har varit i kraft i sju år är det lämpligt att genomföra en utvärdering av dess effekter samt en översyn av ett eventuellt behov av ändringar i lagen. Jag är glad att ett enigt utskott föreslår en översyn.
Fru talman! Låt mig inte göra någon hemlighet av att jag anser att vi borde ha lagstiftning som är lika i de nordiska länderna. I Finland är promillegränsen 1,0, i Danmark 0,5 och i Norge 0,8, enligt riksdagens utredningstjänst.
Jag vill också poängtera att lagstiftning generellt måste harmoniera med vad gemene man anser vara rätt och legitimt. Annars finns det risk att den bara skapar konflikter och problem, i det här fallet med de boende och verksamma i skärgården. I andra fall, som hemma i min valkrets, kan det gälla rovdjursproblematik.
De som är mest för lagen – ofta tillhörande nykterhetsorganisationer – säger att man ska ha samma lagstiftning för bil som för båt. Men det kan inte jämföras. Bara för att ta ett exempel, fru talman: Hur ofta har du blivit omkörd av en åttaåring på E4:an? Båttrafik kan inte jämföras med biltrafik. Hastigheterna är ofta betydligt lägre och marginalerna mycket större. Väder, vind och båtens utformning har ofta stor påverkan på framförandet, vilket gör att bredare erfarenhet är viktigare än till exempel vid bilkörning.
Om jämförelsen med biltrafik ska hålla, varför har vi inte körkortskrav, åldersgräns och flytvästtvång på sjön? Om syftet är att öka säkerheten på sjön och minska drunkningsolyckor vore ett flytvästtvång mycket mer effektivt. Men jag vill betona det personliga ansvaret för var och en att värna sin sjösäkerhet, exempelvis med flytväst.
Sjöfyllerilagen är rättsosäker i sin tillämpning och gör inte sjölivet säkrare – det är en uppfattning som jag ofta möter när jag träffar båtfolket.
Sverige borde införa en nollvision för drunkningar på samma sätt som vi har ett mål om noll döda i trafiken. Om det borde det naturligtvis finnas bred enighet i Sveriges riksdag. Men då är det också viktigt att ha effektiva åtgärder som verkligen minskar antalet drunkningar.
Lagstiftningen innebär att man satt en gräns för sjöfylleri till 0,2 promille samt tillåtit rutinmässiga kontroller utan misstanke om brott.
För båtar under 10 meter och båtar som går långsammare än 15 knop gäller samma regler som tidigare, det vill säga att polis och kustbevakning har rätt att stoppa dem och kontrollera nykterheten om man kan misstänka att båtföraren är påverkad av alkohol. Det är alltså bättre att en oerfaren tioåring utan förarbevis framför familjens snabba båt än att en sjövan förälder som har druckit ett glas vin kör båten.
Fru talman! Lagen slår lika blint mot den som framför en båt i fem knop över en öppen fjärd som mot den som i hög fart kör den i trånga passager.
Lagen innebär också att alla personer på båten som kan anses ha ansvar för sjösäkerhetens viktiga funktioner kan straffas för sjöfylleri. Exakt vilka funktioner är oklart, och det gör lagstiftningen otydlig, enligt dem som är verksamma i skärgården.
Sjösäkerhet är viktigt, och polisens och Kustbevakningens resurser bör användas till insatser som verkligen innebär att färre dör på sjön i stället för att tid ägnas åt att göra allmänna nykterhetskontroller – kontroller som det än så länge råder tveksamhet kring när det gäller om de har någon påverkan på sjösäkerheten, enligt dem jag har träffat.
Många moderater i Sveriges riksdag och i andra sammanhang har på olika sätt, genom motioner, skriftliga frågor, interpellationer och seminarier i våras, försökt uppmärksamma regeringen på dess vallöfte att utvärdera lagstiftningen. Det är självklart glädjande att riksdagen i dag tar ett beslut om utvärdering av sjöfyllerilagen.
En översyn kommer sannolikt att innebära små men viktiga justeringar som gör att lagen blir legitim och inte kriminaliserar människor i onödan och som bidrar till hushållning med samhällets resurser och till ett säkert men också välkomnande sjöliv. Jag tycker att min kollega Caroline Szyber väldigt väl beskrev hur trevligt och bra det är med båtliv.
Avslutningsvis vill jag poängtera att det nu är viktigt att regeringen följer riksdagens beslut om en utvärdering och att det blir en opartisk utvärdering som det går att lita på och som skapar respekt hos båtfolk, sjöpolis, kustbevakning och nykterhetsorganisationer.
Skräckexemplet på en utredning är den så kallade Reepaluutredningen om vinster i välfärden, där regeringen i förväg utsåg en utredare som skulle komma fram till den av regeringen begärda slutsatsen. Detta skapar inte förtroende vare sig för regeringen eller för utredningsväsendet.
Jag blir lite orolig när Johan Löfstrand hänvisar till den promemoria som finns på Justitiedepartementet, för den är väldigt omdebatterad bland båtfolket. Men jag hoppas att det blir en oberoende och pålitlig utredning och att regeringen verkligen sätter den i sjön. Jag yrkar också bifall till utskottets förslag.
Fru talman! Vi var alla överens om behovet av den här utvärderingen i utskottet, så jag tänkte gå in lite mer på bakgrunden till vårt ställningstagande.
Sverigedemokraterna drivs av förvaltartanken: att vi förvaltar vårt land i väntan på att våra barn och barnbarn ska ta över. Under vår tid här ska vi handskas med vårt land på bästa sätt, och givetvis vill vi lämna över ett så bra samhälle som möjligt till våra efterkommande, precis som de före oss försökte skapa ett så bra samhälle som möjligt åt oss. I förvaltartanken ligger även att hela tiden utvärdera och förbättra det regelverk som vi brukar kalla för lagar.
Lagarna har olika betydelse, men grundtanken är att de ska leda oss på rätt väg. Lagar är inte bara till för att förhindra vad som eventuellt riskerar att skada andra just för tillfället, utan även för att visa vilken typ av samhälle vi vill ha framöver. Redan Karl XV insåg detta när han valde sitt valspråk, som var ”Land skall med lag byggas”.
Fru talman! För att kunna bygga ett land med lagar krävs det att lagarna respekteras av flertalet i befolkningen. Människor respekterar lagar om de tycker att de är bra och förstår varför de finns.
Alla är nog överens om att det inte vore så bra om ingen begränsning alls fanns för alkoholintag till sjöss. Det skulle anses beklämmande på flera sätt, men ändå blir det genast svårt när man sätter en bestämd gräns. Det kan upplevas som märkligt att en båt som gör mindre än 15 knop får framföras i 14 knop efter alkoholintag, förutsatt att personen kan framföra den på ett säkert sätt, medan en liknande båt som har en maxfart på 16 knop inte får framföras alls, inte ens i mycket låg hastighet. Detta blir ologiskt utifrån vilken skada man riskerar att orsaka.
Fru talman! Enligt ett enigt utskott bör regeringen utvärdera det utvidgade straffansvar för sjöfylleri som infördes 2010, något som även vi sverigedemokrater ställer oss bakom. När man nu utvärderar sjöfyllerilagen bör man givetvis titta på alla aspekter, så att vi med fog kan säga att denna lag fungerar så som det är tänkt och att begränsningarna är satta utifrån ett bra och logiskt resonemang. Om lagen behöver justeras eller ändras för att uppnå efterfrågad effekt bör regeringen givetvis även återkomma med ändringar av lagen.
Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag.
Fru talman! Äntligen kommer riksdagen att vara enig om att vilja utvärdera den så hårt kritiserade sjöfyllerilagen. Som ofta annars när det handlar om våra attityder till alkohol, dess bruk, tillgänglighet och eventuella skadeverkningar finns det skilda uppfattningar, som inte alltid följer parti- eller blockgränser. Därför är det extra glädjande att vi i civilutskottet har nått fullständig enighet om behovet av att utvärdera sjöfyllerilagen.
Sjöfyllerilagen säger att 0,2 promille ska vara den högsta gränsen för att få framföra en fritidsbåt. De flesta som har krävt en utvärdering i denna fråga har varit inne på att den gränsen borde sättas högre och åtminstone harmoniera med vad som gäller i andra länder, till exempel runt Östersjön, nämligen 0,5 promille.
Men, fru talman, som ett första steg ska det ske en utvärdering, och jag förutsätter att regeringen skyndsamt ser till att genomföra den. Jag håller med Lars Beckman och Caroline Szyber om att det är viktigt att regeringen genomför utvärderingen på ett sådant sätt att den blir oberoende och inte politiseras utan baseras på sak. Det är också viktigt att vi så snart som möjligt efter valet får en ny regering bestående av de fyra allianspartierna, som kan börja arbetet med att ändra lagen i en mer liberal riktning.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Fru talman! Den 1 juni 2010 utvidgades straffansvaret för sjöfylleri genom att det i sjölagen infördes en fast, nedre gräns på 0,2 promille alkohol i blodet. Lagen omfattar fartyg med en hastighet av minst 15 knop eller med ett skrov på minst 10 meter. Även straffet för grovt sjöfylleri utvidgades så att ansvar kan följa direkt vid en alkoholkoncentration på minst 1,0 promille.
Jag är själv båtägare och älskar att vara ute på havet bland kobbar och skär i vår vackra skärgård. Vår båt omfattas visserligen inte av lagen eftersom den både är lite för liten och lite för långsam, men trots det skulle jag eller min man aldrig komma på tanken att köra båt under påverkan av alkohol eller andra droger. Vi vill känna oss säkra på sjön, och vi vill också att vår omgivning ska kunna känna sig säker.
Verksamheten i restauranger och andra nöjesetablissemang längs kusterna och i skärgårdsområdena har ökat och därmed tillfällena till alkoholförtäring, inte minst i samband med fritidssjöfart. Jag har full förståelse för den som vill ta sig ett par glas vin eller öl när man är ute på sjön under semestern, men jag förstår inte varför man inte då kan ligga kvar i hamn.
Det är ju ganska självklart att man blir en sämre båtförare om man har alkohol i kroppen, men det verkar inte vara riktigt alla som inser det. Den som har tagit ett par glas kanske inte själv inser att hen är påverkad och har ett sämre omdöme. Då är det bra att det finns en tydlig lagstiftning. Vi har ansvar inte bara för vår egen utan även för vår omgivnings säkerhet.
Jag tror att sjöfyllerilagen har bidragit till att få många att tänka till och planera sin vistelse på sjön så att det går att kombinera ett härligt båtliv med nykter båtkörning.
Motståndarna till lagstiftningen framför ofta att det är skillnad mellan att föra fram ett fordon på sjön och att göra det på land. Jag har lite svårt att se någon stor skillnad. Det kan till exempel vara nog så trångt i vissa farvatten och hamnar – det har jag själv erfarit när jag har varit ute.
Antalet fritidsbåtar har ökat under senare år och uppskattas till omkring 750 000 eller fler. Till detta kommer fritidstrafik med utländska båtar i svenska vatten. Fritidsbåtarna är dessutom generellt större och snabbare i dag än tidigare. Reaktionsförmågan sänks vid alkoholkonsumtion, och har du en snabb båt hinner du kanske inte reagera i tid för att undvika en olycka. Det kan också bli svårare att vara alert och följa gps och sjökort med alkohol i kroppen.
Även om lagstiftningen är impopulär i vissa högljudda kretsar är den populär hos allmänheten. Detta visar till exempel Transportstyrelsens senaste båtlivsundersökning från 2015, där 88 procent av de tillfrågade var positiva till lagen. Enligt de frågade hade den haft en mycket begränsad påverkan på båtlivet. Även Livräddningssällskapet har gjort en undersökning som visar att åtta av tio svenskar tycker att lagen är bra.
Under den tid som lagstiftningen har varit i kraft har antalet misstänkta sjöfylleribrott årligen minskat i förhållande till antalet genomförda kontroller. Såväl Polismyndigheten som Kustbevakningen har noterat en attitydförändring till alkohol i samband med båttrafik och att de flesta verkar följa den nya lagstiftningen.
Det finns naturligtvis mer att göra för att ytterliga stärka säkerheten till sjöss, som har påpekats här från talarstolen, och det finns anledning att diskutera dessa frågor ytterligare. Men för den sakens skull tycker jag inte att vi ska försämra sjösäkerheten genom att luckra upp lagstiftningen angående sjöfylleri.
Det är däremot helt berättigat att se över och utvärdera hur lagstiftningen har fungerat under den tid den varit i kraft för att se om det behöver göras ytterligare justeringar åt något håll. Därför står vi bakom tillkännagivandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)
Beslut: Sjöfylleri
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.
