Sjöfylleri

Betänkande 2003/04:LU6

Lagutskottets betänkande2003/04:LU6

Sjöfylleri

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet tre motioner som gäller lagstiftningen
om sjöfylleri. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden år
2003. I motionerna förordas införande av dels en promillegräns även för
sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott, dels en möjlighet att
utföra rutinmässiga nykterhetskontroller i sjötrafiken.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna och hänvisar till
pågående utredningsarbete.
I betänkandet finns tre särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Sjöfylleri
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L207, 2003/04:L213 yrkandena 1 och
2 och 2003/04:L226.
Stockholm den 22 januari 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m) ,
Marianne Carlström (s) , Raimo Pärssinen (s) , Jan Ertsborn (fp) , Christina
Nenes (s) , Hillevi Larsson (s) , Yvonne Andersson (kd) , Tasso Stafilidis
(v) , Maria Hassan (s) , Bertil Kjellberg (m) , Rezene Tesfazion (s) ,
Martin Andreasson (fp) , Viviann Gerdin (c) , Anneli Särnblad Stoors (s)
, Henrik von Sydow (m) , Niclas Lindberg (s) och Johan Löfstrand (s)
.

Utskottets överväganden
Sjöfylleri
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionerna om införande av dels en promillegräns även
för sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott, dels en möjlighet
att utföra rutinmässiga nykterhetskontroller i sjötrafiken. Utskottet
hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför särskilda yttrandena 1 (m,
kd, c), 2 (fp) och 3 (v).
Gällande bestämmelser
Enligt 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) gäller att den som framför ett
fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig
betydelse för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga
drycker eller något annat medel, att det kan antas, att han inte på ett
betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom döms för sjöfylleri
till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet att anse som
grovt, skall enligt 20 kap. 5 § samma lag dömas för grovt sjöfylleri till
fängelse i högst två år.
Vid bedömande av om sjöfylleribrottet är grovt skall särskilt beaktas om
1. gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst
1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,
2. gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller
något annat medel, 3. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra
varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra
omständigheter, eller 4. framförandet av fartyget har inneburit en påtaglig
fara för säkerheten till sjöss.
Promillegränsen i punkt 1 infördes den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:43, bet.
JuU15, rskr. 166).
Enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott döms den som
för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt
alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller
efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram
per liter i utandningsluften för rattfylleri till böter eller fängelse i
högst sex månader. För rattfylleri döms även den som för ett motordrivet
fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker
att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet på ett
betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är påverkad av något annat
medel. Är brottet att anse som grovt, skall föraren enligt 4 a § samma
lag dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år.
Vid bedömande av om rattfylleribrottet är grovt skall särskilt beaktas om
1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0
promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften, 2.
föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat
medel, eller 3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara
för trafiksäkerheten.
Till skillnad från vad som gäller i trafik på land med motordrivna fordon
är rutinmässiga alkoholutandningsprov inte tillåtna i sjötrafik. Enligt
1 § lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov gäller för sjötrafikens
del att en polisman bara får ta sådant prov på den som skäligen kan
misstänkas för brott som kan medföra fängelse under förutsättning att provet
kan ha betydelse för utredningen om brottet.
Tidigare behandling
Frågan om införande av promilleregler vid sjöfylleri som inte är att anse
som grovt brott har varit föremål för överväganden i flera olika sammanhang
under senare år. I december 1998 överlämnade regeringen proposition
1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri till riksdagen med bl.a. förslag
om införande av den nuvarande promilleregeln i sjölagens bestämmelser om
grovt sjöfylleri. Regeringen anförde i propositionen att det saknades
tillräckligt underlag för att föreslå en promilleregel även för sjöfylleri
som inte är grovt. Med hänsyn härtill avsåg regeringen i stället att
tillsätta en utredning med uppgift att närmare utreda frågan.
I sitt yttrande till justitieutskottet (1998/99:LU2y) med anledning av
propositionen gav lagutskottet uttryck för sin tillfredsställelse över
att regeringen lagt fram ett förslag innebärande att promillegränser införs
också på sjötrafikens område och tillstyrkte regeringens förslag.
Lagutskottet anförde vidare att det hade varit värdefullt om regeringen i
propositionen även hade kunnat presentera ett närmare underlag för ett
konkret ställningstagande från riksdagens sida i fråga om möjligheten att
införa promilleregler också för sjöfylleri som inte är grovt. I avsaknad
av ett sådant underlag var det enligt utskottets mening inte möjligt för
riksdagen att begära ett lagförslag innebärande att straffbarheten för
sjöfylleri knyts till en promillegräns på samma sätt som gäller för
trafiken på land. Utskottet framhöll även att det var angeläget att den av
regeringen aviserade utredningen kom till stånd utan ytterligare dröjsmål
och att arbetet bedrevs skyndsamt så att erforderliga lagförslag skulle
kunna läggas fram utan onödig tidsutdräkt.
Justitieutskottet delade i sitt av riksdagen godkända betänkande lagutskottets
bedömning (bet. 1998/99:JuU15).
I enlighet med vad som förutskickades i 1998 års proposition tillkallade
regeringen genom beslut den 11 november 1999 en särskild utredare med
uppgift att utreda frågan om det finns anledning att i någon form införa
en promillegräns för sjöfylleri som inte är grovt och överväga hur en
sådan regel skulle kunna utformas (dir. 1999:87). Utredaren skulle också
analysera vissa lagtekniska frågor med anknytning till sjöfylleribrottet
samt ta ställning till om den utvidgning av straffansvaret för drograttfylleri
som trätt i kraft den 1 juli 1999 borde inverka på utformningen av
bestämmelsen om sjöfylleri. I uppdraget ingick också att överväga om polis
eller någon annan bör ges rätt att rutinmässigt ta alkoholutandningsprov
på personer som omfattas av sjölagens bestämmelser om sjöfylleri liksom
hur en sådan kontroll i så fall bör genomföras. Utredningen antog namnet
Sjöfylleriutredningen.
Sjöfylleriutredningen redovisade sitt uppdrag i april 2001 i betänkandet
(SOU 2001:30) Sjöfylleri. I betänkandet föreslås att man inför en
promillegräns för s.k. enkelt sjöfylleri. En sådan gräns bör enligt förslaget
avse alla slags fartyg men däremot inte alla slags vatten. Promillegränsen
begränsas till de vatten där likheterna med vägtrafiken är mer påtagliga
och faromomentet mer uttalat, dvs. kanal, sluss, allmän farled och allmän
hamn. Promilleregeln föreslås avse endast den som framför fartyget.
Utredningen har stannat för att promillegränsen bör bestämmas till samma
nivå som gäller i väg- och spårtrafiken, dvs. 0,2 promille alkohol i blodet
respektive 0,10 milligram per liter i utandningsluften. Utredningen lämnar
också förslag om införande av en möjlighet att genomföra rutinmässiga
alkoholutandningsprov till sjöss och om hur information kan spridas om
gällande nykterhetsregler. Betänkandet har remissbehandlats men i övrigt
inte föranlett någon regeringens vidare åtgärd.
Utskottet har behandlat motioner med krav på skärpt lagstiftning om
sjöfylleri vid åtskilliga tidigare tillfällen, senast i januari 2003 i det
av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU3. Utskottet konstaterade då
att den frågeställning som togs upp i motionen alltjämt var föremål för
beredning inom Regeringskansliet. Utskottet anförde att det var angeläget
att ett ställningstagande från regeringens sida snarast kom till stånd
med anledning av beredningen av Sjöfylleriutredningens betänkande. I
avvaktan på detta ansåg dock utskottet att riksdagen inte borde vidta någon
åtgärd med anledning av det då aktuella motionsyrkandet, som därför
avstyrktes.
Motionerna
I motion L207 begär Annelie Enochson (kd) ett tillkännagivande om att
straffbestämmelserna i sjölagen skall skärpas. I motionen framhålls att
såväl antalet båtar som antalet alkoholrelaterade olyckor till sjöss har
ökat under de senaste åren. Det är därför, enligt motionären, hög tid att
skärpa lagstiftningen på området genom att införa en promillegräns även
för sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott. Motionären pekar på
att Sjöfylleriutredningen har lämnat ett sådant förslag och anser att det
är av stor vikt att en ändring av sjölagen genomförs skyndsamt.
Johan Linander (c) konstaterar i motion L213 att regeringen, trots den
tid som förflutit sedan Sjöfylleriutredningen lämnade sitt betänkande,
ännu inte har aviserat någon proposition i frågan. Motionären anser att
det behövs en fast promillegräns även i sjötrafiken och att det inte finns
anledning att fastställa promillegränsen för sjöfylleri annorlunda än
gränsen för rattfylleri (yrkande 1). För att få en effektivare kontroll
av sjöfylleriet bör också reglerna för rutinmässiga alkoholtester i
sjötrafik likställas med vad som gäller i vägtrafik (yrkande 2). I motionen
yrkas tillkännagivanden i enlighet med det anförda.
Även Agneta Ringman och Carina Adolfsson Elgestam (båda s) begär i motion
L226 ett tillkännagivande om att samma promillegräns skall gälla för
sjöfylleri som för rattfylleri. Motionärerna framhåller att det är lika
farligt att framföra en snabb båt berusad som att framföra en bil i berusat
tillstånd. Även på sjön löper man en stor risk att skada både sig själv
och andra. Motionärerna anser därför att lagen bör vara lika både på land
och till sjöss.
Utskottets ställningstagande
Utskottet noterar inledningsvis att Sjöfartsverket har haft regeringens
uppdrag att utreda förutsättningarna för att införa ett fritidsbåtsregister.
I uppdraget har ingått bl.a. att belysa nyttan med ett fritidsbåtsregister
ur ett sjösäkerhets- och ordningsperspektiv. Sjöfartsverket redovisade
uppdraget i oktober 2003. Verket ser det som angeläget med hänsyn till
den utveckling av fritidsbåtstrafiken som skett att en obligatorisk
ansvarsförsäkring närmare övervägs och att en sådan ansvarsförsäkring
samtidigt ger underlag för en registrering.
Den 18 december 2003 beslutade regeringen att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att se över lagstiftningen om rattfylleri och sjöfylleri.
I direktiven (dir. 2003:174) anför regeringen bl.a. att det förslag om
en promillegräns för s.k. enkelt sjöfylleri som Sjöfylleriutredningen
lämnade i april 2001 möttes av allvarlig kritik under remissbehandlingen.
Kritiken gällde det sätt på vilket promilleregelns tillämplighet hade
avgränsats. Den kritik som framförts mot utredningens förslag har enligt
regeringens mening sådan tyngd att sjöfyllerilagstiftningen behöver utredas
vidare. Enligt direktiven skall utredaren såvitt avser sjöfylleri - med
beaktande av Sjöfylleriutredningens betänkande och vad som i övrigt bör
tillföras för ett ställningstagande - överväga om en promillegräns för
sjöfylleri som inte är grovt bör införas, föreslå hur en sådan gräns i så
fall skall utformas och avgränsas samt utifrån detta även ta ställning
till och lämna förslag om polisens och Kustbevakningens möjligheter att
ta rutinmässiga alkoholutandningsprov. Utredaren skall vidare överväga
andra metoder för att förbättra sjösäkerheten genom att minska antalet
alkoholrelaterade olyckor till sjöss. Uppdraget skall slutredovisas senast
den 16 december 2005. Vissa frågor, däribland de som avser sjöfylleri,
kan - om utredaren bedömer det lämpligt - särredovisas i ett delbetänkande
senast den 17 december 2004.
Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen nu tagit ett
initiativ i frågan om en promillegräns också för sjöfylleri som inte är
grovt och andra åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten till sjöss.
Det är enligt utskottets mening angeläget att ställningstaganden från
regeringens sida i dessa frågor kommer till stånd så snart som möjligt.
I avvaktan på resultatet av det nu påbörjade utredningsarbetet bör dock
riksdagen inte vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av motionerna
L207, L213 och L226. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår
motionerna.

Särskilda yttranden

1. Sjöfylleri (m, kd, c)
Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Viviann
Gerdin (c) och Henrik von Sydow (m) anför:
Det finns skäl att göra tillämpningen av sjölagens regler om sjöfylleri
mer effektiva. Vi ser emellertid problem med de lösningar som föreslås i
motionerna som betänkandet behandlar. Det är i grunden felaktigt att rakt
av jämställa förhållanden i sjöfart och båtliv med vägtrafik. Den allvarliga
kritiken i remissbehandlingen av Sjöfylleriutredningens förslag belyser
hur den felsynen leder till en rad orimliga konsekvenser.
I avvaktan på vad regeringens särskilda utredare kommer att föreslå vill
vi understryka vikten av polisens och Kustbevakningens möjligheter att
effektivt kontrollera efterlevnaden av både befintliga och förestående
förbud mot sjöfylleri.
Vi förutsätter nu att utredningsarbetet genomförs skyndsamt och att
regeringen därefter återkommer till riksdagen med lagförslag. I avvaktan på
sådana förslag väljer vi denna gång att inte reservera oss.

2. Sjöfylleri (fp)
Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp) anför:
Regeringens långsamma handläggning av sjöfyllerilagstiftningen är
anmärkningsvärd. Sjöfylleriutredningens uppdrag redovisades för nästan tre år
sedan, och därefter har riksdagen två år i rad uttalat att det är angeläget
att ett ställningstagande från regeringens sida kommer till stånd vad
gäller sjöfyllerilagstiftningen (bet. 2001/02:LU6 och 2002/03:LU3).
Regeringen väljer nu i stället att hänskjuta hela frågan till en ny utredning.
Därmed skjuts en behövlig skärpning av lagstiftningen ytterligare på
framtiden, och direktiven till den nya utredningen skapar inte heller
full klarhet huruvida ett ställningstagande om sjöfylleri skall presenteras
i ett delbetänkande i december 2004 eller om frågan tas upp först i
slutbetänkandet i december 2005. Det är av stor vikt att regeringen, efter
att utredningsarbetet fullföljts, lägger fram lagförslag inför riksdagen
snarast möjligt och utan ytterligare tidsutdräkt.

3. Sjöfylleri (v)
Tasso Stafilidis (v) anför:
Jag anser att straffbestämmelserna för sjöfylleri behöver skärpas. Den
promillegräns som gäller i vägtrafiken bör införas även för sjötrafiken.
Att framföra en snabb båt i berusat tillstånd kan innebära en lika stor
risk som att köra bil berusad. Det finns därför ingen anledning att
bestämmelserna skall vara olika. Promillegränsen för s.k. enkelt sjöfylleri
bör alltså vara densamma som för rattfylleri.
Regeringen har nu tillsatt en särskild utredare med uppgift att se över
straffansvaret för sjöfylleri. Jag förutsätter att utredningsarbetet
genomförs skyndsamt och att regeringen därefter återkommer snarast möjligt
till riksdagen med lagförslag. Mot den bakgrunden har jag inte funnit
skäl att reservera mig. Jag avser i stället att avvakta resultatet av
utredningsarbetet, vilket jag noga kommer att följa.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:L207 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att skärpa straffbestämmelserna i sjölagen.
2003/04:L213 av Johan Linander (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i
motionen anförs om samma promillegränser för sjötrafik som för vägtrafik.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i
motionen anförs om en ändring i lagen om alkoholutandningsprov så att
rutinmässiga alkoholtester tillåts även i sjötrafik.
2003/04:L226 av Agneta Ringman och Carina Adolfsson Elgestam (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att samma promillegräns skall gälla för sjöfylleri som för rattfylleri.