Onykterhet till sjöss

Motion 2003/04:L207 av Annelie Enochson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skärpa straffbestämmelserna i sjölagen.

Skärp lagen om onykterhet till sjöss

Allt fler skaffar båt och upplever våra vackra skärgårdar och insjöar som båtägare. I allemansrätten har vi en unik tillgång till att gå i land på öar och skär och som låter oss uppleva den speciella naturen.

Under de senaste åren har båtägarna ökat i antal och uppgick till cirka en miljon, varav drygt 250 000 i Stockholms län, enligt en uppskattning som gjordes av Dagens Nyheter sommaren 2000. Vem som helst kan köpa en båt och bege sig ut. Om båten inte är längre är 12 meter och bredare än 4 meter behövs inga speciella förkunskaper för att navigera den. Med denna frihet följer också ett ansvar. Tyvärr tycks många tro att man kan navigera berusad. Till sjöss är avstånden stora och båten kan kännas bedrägligt trygg. Antalet alkoholrelaterade olyckor till sjöss har ökat i antal de senaste åren. Därför är det hög tid att se över gällande lagstiftning och skärpa den vad det gäller onyktert framförande av båtar. Brottet sjöfylleri behandlas i sjölagen (1994:1009) 20 kap. 4–5 §§. Där står att om sjöfylleribrottet anses som grovt skall straffet vara fängelse i högst två år. Vid bedömning av huruvida brottet är grovt, skall rätten särskilt beakta: om gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,5 milligram per liter i utandningsluften, om gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, om den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter eller om framförandet av fartyget har inneburit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss.

För sjötrafiken, till skillnad från vad som gäller vägtrafiken, finns ingen promillegräns för sjöfylleri som inte är grovt. Den historiska förklaringen till detta är att sjöfylleriregeln omfattar allt från kanot till det största av handelsfartyg.

Reglerna för sjöfylleri är således avsevärt liberalare än rattonykterhet. På senare år har lagstiftningen skärpts beträffande rattonykterhet. Gällande lag (1951:649) för rattfylleri anger gränsen för böter eller fängelse i högst sex månader om föraren har minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften.

Under våren 2001 lämnades ett utredningsbetänkande (SOU 2001:30) där det föreslås en lagändring vad det gäller promillegränserna. Utredningen föreslår att samma promillegräns skall gälla för förare på land som på vatten, men med vissa begränsningar. Frågan om att införa promillegränser vid sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott har varit föremål för ett antal olika överväganden under senare år.

Under förra riksmötet behandlade lagutskottet (2002/03:LU3) sjöfylleri men avslog motionen i avvaktan på regeringens ställningstagande till Sjöfylleriutredningens förslag. Det är av stor vikt att en ändring av sjölagen skyndsamt behandlas i riksdagen och genomförs.

Stockholm den 24 september 2003

Annelie Enochson (kd)