Säkra livsmedel

Anf. 151 Bo Bernhardsson (S)

Fru talman! Våra livsmedel har mer än någonsin tidigare hamnat i den politiska debattens centrum. Skälen är flera. I ett nationellt lite kortare perspektiv handlar det om fusket, bland annat om den så kallade köttfärsskandalen i höstas och om tyvärr återkommande fusk med hantering av livsmedel. Om man vidgar vyerna och tidsperspektivet påverkas debatten om våra livsmedel och våra val av livsmedel också av större rörelser i tiden. Globalisering och ökad internationell handel gör att också livsmedlen är föremål för det som brukar kallas ökad rörlighet. De produceras och transporteras över hela jordklotet. Det har naturligtvis stora fördelar, men det har också nackdelar. Till detta kommer klimathotet som snabbt har seglat upp som mänsklighetens kanske största utmaning. Jag tvekar inte att säga det. Det sätter strålkastarljuset på hur produktionen av livsmedel sker just ur den synvinkeln. Hur mycket växthusgaser genererar biffen eller tomaten? Vilka konsekvenser för miljön har livsmedelsproduktionen över huvud taget och olika val av livsmedel? I spåren av denna utveckling och denna debatt växer nu väldigt snabbt, tror jag, konsumentmedvetandet och kraven. Livsmedel ska självklart vara hälsosamma, och det är det som är fokus i den här diskussionen i dag. De ska också vara miljövänligt och rättvist producerade. Det senare handlar om att de som jobbar i branschen, varhelst i världen det är, ska ha bra löner, goda sociala villkor och fackliga rättigheter. Förutsättningarna för konsumentmakt ökar i informationssamhället. Det är bra, ja det är utmärkt. Men för att konsumenterna ska kunna utöva den makten och sitt inflytande och göra de riktiga valen krävs det inte minst att informationen är korrekt och tydlig, att livsmedlen är vad de ger sig ut för att vara och att de som producerar och hanterar livsmedel följer regelverken. Det är här som vi politiker kommer in. Vi politiker måste, och det gör vi så gott vi kan, backa upp konsumenterna och deras val, backa upp konsumentmakten med lagar och regler som understöder den. Även om det jag säger inte är särskilt kontroversiellt finns det nog en del men kanske inte så mycket i det som vi behandlar i dag, är det en inledning som bör finnas med i det här sammanhanget. Fru talman! Vi socialdemokrater har tre reservationer i anslutning till betänkandet. Där pekar vi ut tre områden där vi vill driva arbetet lite mer bestämt än vad den borgerliga regeringen och den så kallade alliansen vill. Det handlar för det första om märkningen av livsmedel. Vi vill att arbetet för att få till stånd en ursprungsmärkning av livsmedel som gör det möjligt att se i vilket land ett visst livsmedel har producerats och förädlats intensifieras. Det handlar för det andra om transfetter som är bevisat skadliga för hälsan. På det området vill vi bland annat att Sverige följer Danmarks exempel och sätter upp bestämda regler för hur mycket transfetter ett livsmedel får innehålla. Det handlar för det tredje, och det tycker jag nog ändå är den viktigaste diskussionen, om att vi vill se ytterligare och skarpare regler för att förbättra hanteringen av livsmedel och förhindra fusk med livsmedelshantering i butiker och på restauranger. Det är det som vår tredje reservation handlar om. Mot bakgrund av bland annat förra årets köttfärsskandaler i ett antal Icabutiker, vilken är den bästa metoden att förbättra livsmedelshanteringen, att stävja fusket? Är det hårdare straff? Är det att fler lagförs? Är det skärpt regelverk och ännu fler kontroller? Ja, det kan säkert bidra. Eller är det kanske att införa frivilliga körkort, som regeringen vill. Det kan kanske också bidra. Vi som står bakom reservation 5 tror att det finns ännu bättre metoder. Vi tror att det bästa sättet, eller om jag ska vara lite försiktig det kanske bästa sättet, att komma till rätta med fusket är att öka upptäcktsrisken, att livsmedelskontrollerna sker systematiskt men också att resultaten av dem offentliggörs och sprids aktivt. I det sammanhanget går det inte att enbart förlita sig på Janne Josefsson och Uppdrag granskning - han hinner inte med - utan vi politiker som finns i kammaren och röstar måste också dra vårt strå till stacken. Den tidigare, socialdemokratiska regeringen lade fram en proposition, den så kallade smileypropositionen, med just den här innebörden. Förebilderna finns bland annat i Danmark och i Kanada, men det finns också en del kommuner i Sverige som självmant har infört liknande modeller. Emellertid drog alliansregeringen tillbaka propositionen nästan direkt när den hade tillträtt. Propositionen gick ut på att, och det här är alltså en offentlig handling redan i dag, att offentligt och aktivt sprida resultatet och införa någon sorts godkändmärkning för restauranger och livsmedelsbutiker. Det intressanta i sammanhanget är att de flesta av remissinstanserna var positiva. Livsmedelsverket, Konsumentverket, Konkurrensverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges hotell- och restaurangföretagare, Sveriges konsumentråd med flera ställde upp på idén. Mot förslaget var, och det här är rätt intressant med tanke på vad som hände förra hösten, Svensk handel, kött- och charkföretagen och livsmedelsföretagen - och alltså den så kallade alliansregeringen som drog tillbaka propositionen. Remissomgången skedde förre köttfärsskandalen, så det är möjligt att det hade blivit ett annat resultat i dag. Jag tror inte att man ska överdriva det, men i den här propositionen kan man bland annat läsa sig till att ungefär en halv miljon varje år insjuknar till följd av någon typ av matförgiftning. Många av dem beror på att man gör fel i hemmet. Men en hel del, kanske upp till hälften av dem, beror på dålig hantering i producentledet, på restauranger och i butiker. Fru talman! Vi står naturligtvis bakom våra tre reservationer, men vi nöjer oss för tids vinnande med att yrka bifall till den som jag har pratat om senast, nämligen reservation nr 5. (Applåder)

Jacob Johnson (V)

Anf. 152 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Vi debatterar nu betänkandet Säkra livsmedel . Då kommer jag, som Bernhardsson tidigare, först att tänka på köttfärsskandalen i höstas, som ju visade hur man paketerade om och ändrade bästföredatum i bland annat Ica Maxi-storköp på olika platser i landet - ett helt oacceptabelt beteende om man vill behålla kundernas förtroende. Ja, säkra livsmedel handlar mycket om förtroende för alla aktörer i hela livsmedelskedjan, från odling och boskapsskötsel till skörd och slakt, transporter, hantering i affärer och butiker och tillagning, vare sig det är på restauranger, skolkök eller hemma i bostaden. Regeringen har utsett en särskild utredare att titta på myndighetsstrukturen för hela denna kedja - Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Fiskeriverket och Statens veterinärmedicinska anstalt. Utredningen ska vara klar till årsskiftet, och vi får väl tillfälle att återkomma till den. Köttfärsskandalen inträffade efter den allmänna motionstidens utgång, så några yrkanden knutna till det uppdagade finns inte i dag i denna debatt. Men vi som deltog i debatten efter reportagen kunde jämföra med situationen i Finland och Danmark. Där är det obligatoriskt att aktörer inom livsmedelshantering har gått igenom en grundläggande utbildning i livsmedelshygien för att starta eller driva livsmedelsverksamheter. I Finland måste man ha klarat ett så kallat hygienkompetenstest för att få ett hygienkompetenskort. Jordbruksministern har ju sagt sig vilja arbeta för liknande lösningar på frivillig väg i Sverige - alltid något bidrag. Positivt har även Livsmedelsverkets resoluta agerande varit när de kallat till sig ledningen för Ica samt deras åtalsanmälan mot ett antal Icabutiker för olaglig ompaketering och ommärkning av köttfärs. Detta är i enlighet med Livsmedelsverkets uppdrag att verka aktivt för säkra livsmedel, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Redlighet är väl inte direkt ett ord som används i vardagen. Enligt regleringsbrevet till Livsmedelsverket är målet för redlig hantering "en ändamålsenlig och korrekt märkning av alla livsmedel så att konsumenterna kan göra medvetna val". Enligt min mening ligger det dock mer i ordet redlighet. Här finns det en del att göra vad gäller tydlighet och förståelse för begreppet redlighet. Men det är väl lämpligt att ta upp i en särskild debatt. Jag vill också uttrycka oro för den urholkning av anslagen som har skett till Livsmedelsverket med tanke på de ökade samhällskrav vi har på just ökad redlighet i livsmedelshanteringen. Fru talman! Vårt viktigaste livsmedel är vatten - vatten, bara vanligt vatten. Vi är här i Sverige gynnade genom att vi i princip har en god tillgång till vatten och en väl utbyggd kommunal vattenförsörjning av god kvalitet. Det kommunala vattnet tillhandahålls också till en mycket låg kostnad. Enligt Svenskt Vatten var det genomsnittliga priset för kommunalt kranvatten 2,8 öre per liter levererat direkt på plats i köket. Trots detta låga pris på bra och säkert dricksvatten har konsumtionen av flaskvatten ökat avsevärt under senare år. Överallt kan man köpa flaskvatten, vatten som paketeras i plastflaskor och aluminiumburkar och sedan transporteras och även ofta kyls innan det säljs - med påverkan på miljö och klimat som följd. Vi anser från Vänsterpartiet att Livsmedelsverket i samarbete med andra myndigheter, kommuner och landsting med flera ska genomföra en informationskampanj för minskad flaskvattenkonsumtion och ökad användning av kommunalt kranvatten. Kampanjen ska även verka för minskning av läskkonsumtionen. Det är något som är viktigt av folkhälsoskäl och inte minst för barn och ungdomar. Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 7. Vårt förslag avvisas i betänkandet med motiveringen att konsumtionen av flaskvatten minskade med drygt 4 procent 2007 efter den uppmärksamhet som frågan väckte i höstas. Jag tror att det är för tidigt att hävda att konsumtionen varaktigt kommer att minska, utan fortsatta informationsinsatser krävs. Under de plenifria dagarna strax före påsk besökte jag bland annat skolor i Uppsala län. En av dessa var Linnéskolan där jag fick träffa elever i företagarprogrammet Unga företagare och ta del av deras erfarenheter. Ett av företagen på skolan hette H2O. Det lanserar plastflaskor märkta med "Jag älskar kranvatten" avsedda att tas med och fyllas på med läskande kranvatten. En av inspirationskällorna för killarna i H2O var en debattartikel som jag och en partikamrat skrivit i frågan i en känd Uppsalatidning. Det verkar som företagsamma ungdomar i Uppsala har större insikt i denna fråga än utskottsmajoriteten. Ett litet tillägg till frågan om vårt goda och säkra kranvatten. För att det ska förbli av god kvalitet krävs upprustning av det kommunala vattenledningsnätet på många platser. Det är ett kommunalt ansvar, men det kan vara på sin plats att påpeka att de vattenledningsnät som ofta byggdes ut efter andra världskriget för 30-50 år sedan behöver ses över och upprustas. Det är en viktig samhällelig framtidsinvestering för bra miljö och säkert vatten - vårt viktigaste livsmedel. Betänkandet handlar i övrigt bland annat om märkning av livsmedel. Det är som jag sagt tidigare åtminstone en del av vad som menas med redlighet i livsmedelshanteringen, det vill säga att det finns en ändamålsenlig och korrekt märkning av alla livsmedel så att konsumenterna kan göra medvetna val. Man kan förtydliga att den ändamålsenliga märkningen ska vara lättläst, förståelig och motsvara kundernas behov vad gäller till exempel matens effekter på hälsa, miljö och klimat. Här finns det i dag mycket att önska. Vi har en situation med olika märkningar som belyser ungefär samma saker med olika inriktning. Detta är naturligtvis förvirrande för konsumenterna och ett bevis på att marknaden inte själv klarar av att tillhandahålla den information som kunderna vill ha. Här bör marknadsfundamentalister till exempel på den borgerliga sidan ta sig en funderare. Teorin om den fria marknaden med välinformerade konsumenter som har tillgång till all nödvändig information så att de kan välja den bästa produkten efter ett medvetet val mellan kvalitet och pris håller knappast i dagens komplicerade värld. Jag stöder därför reservation nr 1 som tar upp behovet av tydlig märkning där det bland annat ska framgå vilket land produkten kommer ifrån och var den är förädlad. Betänkandet behandlar även förekomsten av transfetter i våra livsmedel. Där anser jag i enlighet med reservation tre att Sverige likt Danmark bör ta fram en lagstiftning som anger en gräns för maximalt innehåll av transfetter i våra livsmedel. Avslutningsvis stöder jag även reservation 4 om att införa en godkändmärkning av näringsidkare som verkar under livsmedelslagen.

Anf. 153 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Strax före jul skrällde köttfärsskandalen i landet Sverige. Flera butiker med framför allt ompackad köttfärs blev utpekade i medierna. Det som vi fick ta del av var ett fullkomligt obegripligt handlande med fusk, fusk, fusk. Man utsatte andra för risk med livsmedel som var dåliga och skämda. Man riskerade bland annat att utsätta människor för magsjuka, äldre och yngre. Man undrar om det var okunskap eller vad det var. Att se till att människor som arbetar med livsmedel har kunskap är i alla fall en bra grund. Att vara medveten om riskerna man skapar för någon annan gör att man kan ta ett personligt ansvar om det brister i andra led. Miljöpartiet har tidigare drivit frågan om livsmedelskörkort. Det verkar vara relevant att titta närmare på det med facit i hand från köttfärsskandalerna. I betänkandet kan jag läsa att det finns ett uppdrag att utreda och lämna förslag på ett frivilligt livsmedelskörkort. Det är bra att det som Miljöpartiet tidigare föreslagit har blivit aktuellt. Det är ingen bra statistik att upp mot 500 000 människor varje år drabbas av matförgiftning. Omkring hälften av dem har ätit mat ute. Kan man åtgärda eller förhindra det genom kunskap är det jättebra. Alla vill vi väl ha säkra livsmedel. I takt med att vi blir färre som arbetar med livsmedelsproduktion på basnivå tappar vi förmodligen också kunskap om vad livsmedel är och hur de produceras. Med det försvinner också en stor del viktiga upplevelser. Matintresset är större än någonsin. I svenska hem trängs kokböcker, det byggs avancerade kök och alla ska bli tv-kockar. Ändå ägnar vi inte så mycket tid åt matlagning och ännu mindre åt produktion. Vi blir tvungna att lita på att den mat som vi köper i affärerna och konsumerar på restaurangerna är pålitlig. Valfrihet är ett laddat begrepp och är viktigt i dagens samhälle. Men vilken sorts valfrihet det handlar om är det inte så många som talar om. Valfrihet är inte bara att ha så många äppelsorter som möjligt att välja på. Man ska väl ha valfriheten att kunna välja bort eller välja till en vara utifrån hur den har kommit till också? Jag vill veta hur många gånger man har besprutat mitt äpple. Jag vill veta om det är ett GMO-äpple, alltså ett genmodifierat äpple. Det ska finnas möjlighet att veta vad man stoppar i sig även om jag inte själv producerar varan. Det ska klart framgå vad en vara innehåller och vad en maträtt består av. Allt annat är uteslutet. Ju mer vi krånglar till matproduktionen, ju mer vi transporterar mat kors och tvärs på jorden och ju längre hållbarhet som krävs, desto mer teknik behövs för att hålla maten attraktiv och fräsch. Tillsatser blir viktiga, förpackningar ska klara av transporter och mat betraktas som vilken vara som helst. I betänkandet finns ett par viktiga aspekter. Det handlar om att kunna spåra en vara och att varor ska märkas så att vi som konsumenter kan veta något om varan. Men som det omnämns i betänkandet bestämmer EU mer än vi själva - fast det heter harmonisering. Ska vi då göra vad som krävs eller ska vi ta skeden i vacker hand och svälja det som EU bestämmer över våra huvuden? Jag tycker att vi ska driva på EU på många fronter. Det var vitsen med medlemskapet. Vi ska säga ifrån att vi inte vill ha industriellt framställda transfetter i livsmedel till våra barn. Vi vill inte riskera framtida generationers hälsa. Barn är oftast inte de medvetna konsumenter som vi tänker på när vi talar om valfrihet. Ett barn tänker inte: Jag undrar om jag verkligen ska köpa den här kakan, den kanske innehåller industriellt framställda transfetter eller azofärgämnen som kommer att göra mig hyperaktiv så att jag har svårt att sitta stilla i skolan. Så tänker inte barn, så tänker inte heller många vuxna. Ska EU:s regler få stå oemotsagda? Ska vi inte våga driva frågan såsom bland annat Danmark gör? Den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa har tittat på om det finns en koppling mellan barns hyperaktivitet och färgämnen. Utvärderingen visar att det finns begränsade bevis för små effekter hos vissa barn. Däremot är det oklart hur den eventuella kopplingen mellan färgämnen och barns hyperaktivitet ser ut. Livsmedelsverket ställer sig bakom bedömningen. Efsas vetenskapliga panel säger att det inte finns någon anledning att ändra värdet för rekommenderat dagligt intag eller införa förbud mot de granskade färgämnena. Det är alltså lugnt! Vi kan fortsätta stoppa i barnen färgämnen - eller? Jag ser inte varför man inte helt enkelt vänder på alltsammans och förbjuder sådana här tvivelaktiga tillsatser med försiktighetsskäl som grund - vi vill inte utsätta kommande generationer för sådant här skräp. Men vad vet jag? Jag tycker i alla fall att det ska vara lätt att välja rätt. Det ska vara lätt att som konsument kunna påverka genom sina inköp, och det ska finnas redskap för mig som konsument att påverka genom mina val. Det tror jag faktiskt att alla här tycker. Men om jag inte vill ha GMO, genmodifierade organismer, i det jag konsumerar ska jag lätt veta att det inte finns något sådant i min mat eller att min mat är framtagen genom att kossorna ätit GMO-sojabönor. Om jag vill ha ekologiskt odlad eller framtagen mat ska jag lätt kunna läsa ut att så är fallet. Att välja sådant som också är tillverkat på ett sätt som är skonsamt för miljön leder i långa loppet också till en mindre belastning på de ekologiska systemen som är grunden för vårt välbefinnande. Att värna om de system vi människor är beroende av är att ta ansvar. Det ska vara tydligt och lätt att göra rätt! Den ekologiska produktionen är här ett självklart val för att styra mot ett samhälle som vill vara resurseffektivt och knyta ihop kretsloppen. Jag delar också det som Vänstern och Jacob sade om vattnet och kvaliteten på vattnet och hur viktigt det är att lyfta upp frågan om vattnet. Det finns ett antal reservationer som Miljöpartiet har ställt sig bakom vilket jag också gör fortsättningsvis, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservation 4, här och nu. I detta anförande instämde Gunvor G Ericson och Jan Lindholm (båda mp).

Anf. 154 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! För mig är det här andra gången som livsmedelsfrågorna debatteras här i kammaren. Det är bra att det kommer upp igen, för det här är viktiga frågor. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. När man tittar på betänkandet ser man att de stora frågorna i de 22 motionerna och de 27 motionsyrkandena handlar om märkningar, industriella transfetter och livsmedelshantering, närmare bestämt det som har kallats kanelbulledirektivet. Det är ett direktiv som bland annat innehåller bestämmelser om hur mat får tillagas om den ska säljas. Jag tänkte, fru talman, att vi börjar med det här direktivet. EU, kanelbullarna och kyrkkaffet har ju debatterats mycket, och det är kanske den stora nyheten i dagens debatt. Det handlar om ett direktiv som har tolkats så hårt att vissa kommuner har känt sig skyldiga att stoppa bullarna till kyrkkaffet och att hindra sportföreningar att sälja hembakt och korv. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle stå här och försvara hockeymammornas rätt att sälja varmkorv på matcherna, men det är också ett mått av frihet. Alliansen och utskottet är väldigt tydliga. Jag tror faktiskt att vi är överens om detta i alla partier. Jag har inte sett något annat i reservationerna. Utskottet förutsätter att det är tillåtet med småskalig hantering av livsmedel. Vi tycker alltså att det är viktigt att människor även i fortsättningen har möjlighet till lokal tillagning och servering av livsmedel. Det gäller skolor, äldreboende, föreningar och sportklubbar. Om det sitter kvar någon journalist där uppe på läktaren och funderar över en spännande nyhetsrubrik vill jag föreslå "Alliansen räddar kyrkkaffet"! Vi säger också i utskottet att om riktlinjerna är otydliga så måste de bli tydligare, och behövs det så ska de utvecklas. Överlag i betänkandet betonar vi i alliansen det arbete som pågår med att förenkla för småskalig livsmedelshantering och småskalig livsmedelsförädling. Det är något som händer bland annat i landsbygdsprogrammet. Vi jobbar med regelförenklingar, och tillsammans med näringen tar vi fram en livsmedelsstrategi. Ett bra exempel på hur vi arbetar med information och kommunikation och inte bara lagstiftning är den vägledning som Livsmedelsverket tog fram för att göra det enkelt för kontrollmyndigheterna att bedöma de verksamheter som tidigare var undantagna men som nu omfattas av kanelbulledirektivet. Livsmedelsverkets nya fina hemsida toppar i dag med information om att barn får vara med och laga mat på förskolorna. Det är en del i det pedagogiska. Fru talman! Livsmedelsfrågorna ska hanteras med sunt förnuft, som min kollega Rune Wikström skulle säga. När det gäller betänkandets andra avdelning, förslagen om märkningar av livsmedel, är det en favorit i repris från förra året. Vi har debatterat det en gång innan. Här pågår arbete inom EU. Livsmedelsmärkningen är totalharmoniserad, och det är bra att samma regler gäller i 27 länder. Det är nästan en halv miljard människor som bor i EU. Det är en stor marknad! Kommissionen har nu lagt fram sitt förslag på bättre märkning av livsmedel, och syftet är just det som har efterlysts både i talarstolen och i motionerna: att det ska vara tydligt för kunderna som ska kunna göra välgrundade val. De har ett antal förslag, bland annat en minsta stilstorlek på innehållsförteckningarna. Det ska finnas uppgifter om energi, fett, mättade fettsyror, kolhydrater, sockerarter och salt på framsidan av förpackningen. Kraven på ursprungsmärkningen görs också tydligare. Det här står på s. 8 och 9 i betänkandet för den som är intresserad. Innan beslutet fattas pågår diskussion i EU, och då har alla möjlighet att komma in med åsikter. Organisationer och näringsliv har redan varit med och tagit fram de här reglerna. Fru talman! Det tredje ämnet är de industriellt framställda transfetterna. Jag är för återvinning. Vi känner igen motionerna. De är tillbaka - vi har debatterat dem förr. Det enklaste för stenografen vore kanske att bara klippa och klistra från förra året. Men politiskt har detta blivit en väldigt intressant fråga, eftersom det handlar om inställningen till lagstiftning. Rent praktiskt har de olika motionsförslagen ingen annan effekt än det som redan händer. Redan nu är Sverige lika bra som Danmark. Den enda skillnaden är att vi har gjort det här med hjälp av information och kommunikation, medan Danmark har valt lagstiftningsvägen. Förbättringarna fortsätter ändå. Livsmedelsverket bevakar frågan och kommer att undersöka vilka fetter som har ersatt de härdade transfetterna. Jag hoppas personligen att de inte hittar palmolja, som är ett annat fett som framställs på ett miljömässigt väldigt dåligt sätt. Fru talman! Det finns även några lösa motioner med i betänkandet. En socialdemokrat motionerar om att införa en egen märkning av att restauranger följer reglerna. Det är något som jag tycker ska förutsättas. Ett eget märkningssystem som inte visar något nytt eller ger något mervärde är inget att lägga skattepengar och tid på. Jag trodde nästan det var en positionsförändring vi såg här - att Socialdemokraterna har gått från att vilja ha smileys och glada gubbar till att tycka att "godkänd" är roligt. Men nu fick vi detta tydligt beskrivet av Bosse Bernhardsson. En annan socialdemokrat motionerar om att tvinga livsmedelsbutiker att bygga kundtoaletter. Det är en fråga som är avgjord flera gånger, överklagad och beslutad i länsstyrelsen. Det finns inte lagstöd för att tvinga en butik att bygga sådant. Så en extrasak. Jag kan inte låta bli att fascineras över Vänsterpartiet och er tro på statliga kampanjer för att förändra människors beteende. Det handlar om flaskvattnet. Vi är ändå lite överens om att skiftet har börjat. Jag ser att Jacob nickar. Sanningen är att försäljningen har minskat ganska mycket. Jag har tittat lite på det, och de stora flaskorna minskar mest. De små flaskorna ökar faktiskt något. Det visar hur konsumtionen förändras. Det är fler som äter utanför hemmen, och hälsotänkandet och sockerdebatten har också förändrat hur människor äter och dricker. Jag hade ett likadant exempel som Jacob. Jag har träffat driftiga ungdomar i Dalarna som också har som affärsidé att sälja tomma flaskor. De finns på Facebook, bara att leta upp. De hade ett annat varumärke. Vi kan också se vad marknaden sätter i gång. Sodastream har kommit tillbaka till exempel. Jag som var barn på 70-talet tycker att det är kul. Till sist vill jag säga till Jacob och Wiwi-Anne: Om de här statliga kampanjerna funkade skulle vi inte ha några hälsoproblem alls, eftersom vi har Socialstyrelsen, Livsmedelsverket och det lite mer omdebatterade Folkhälsoinstitutet. (Applåder)

Anf. 155 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Jag har egentligen två frågor som jag ska försöka hinna med här. Du nämnde Danmark och att vi var lika bra i Sverige vad gäller transfetter. Jag skulle vilja fråga dig vilken undersökning du stöder dig på. Det pågår ett riskprojekt i Danmark som ska vara klart år 2009 som jag vet inte är klart än. När vi diskuterade det här förra året berodde avslaget på att man hänvisade till EU. En månad senare kom EU och sade att man inte tyckte att man kunde gå emot Danmark i ärendet. Du får gärna kommentera det.

Anf. 156 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Det som jag grundade mig på är Livsmedelsverkets uppgifter. De finns på dess hemsida. Per person ligger Sverige och Danmark lika när det gäller konsumtion av transfetter. När det gäller varför vi sade nej förra gången var det också att vi tror att kommunikation och information fungerar bättre i de här frågorna än lagstiftning. Det var även en fråga inom EU som inte var avgjord. Man kan aldrig skylla på EU att vi valde att inte tycka som Miljöpartiet.

Anf. 157 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Jag antar att uppgifterna på Livemedelsverkets hemsida är någon uppskattning som man har gjort eftersom projektet från Danmark inte är klart. Vi får väl se vad som händer. Jag har en annan fråga. Vi har skrivit en motion som handlar om mobila anläggningar när man åker runt på marknader och arrangerar olika saker. Man säljer livsmedel ibland i väldigt bra former och ibland i tvivelaktiga former. Man har fått med sig ett godkännande från sin hemkommun men kanske befinner sig någon annanstans i landet och bedriver verksamheten. Ingen tillsyn sker i regel. Det händer många gånger att det är så. Det ska finnas möjlighet att en tillsyn kan ske. Men vi har hört talas om att det inte görs det, och därav motionen. Jag ser i svaret att man säger att det är ett problem som man har som syfte att lösa på Jordbruksdepartementet. Jag skulle gärna vilja att den frågan drivs så att det inte bara blir ett svar som sedan stoppas in i lådan utan att man går vidare. Det är en ganska viktig sak. Vi har hört många som har vittnat om att det förekommer under mycket okontrollerade och tvivelaktiva former.

Anf. 158 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Den första frågan rörde uppskattningen. Jag har fått uppgifterna från hemsidan. Under förra årets debatt var jag dessutom också med på besök till konstiga ställen tillsammans med Gunvor G Ericson som sitter där borta. Där träffade jag professor Åke Bruce som arbetar på Livsmedelsverket. Han har varit väldigt tydlig med de här siffrorna. Han är professor, eller något liknande. Det tycker jag känns tryggt. Den andra frågan gällde tillsyn när man hade mobil försäljning. Jag tycker att det var ett bra svar i betänkandet. Där visas också att man helst ska ansöka om tillstånd där man har huvuddelen av sin verksamhet men att det också är tillåtet för andra kommuner att göra tillsyn. Det var till och med en paragraf, som jag inte kan nämna nu, som rörde det. Jag tror att vi kan vara trygga med att Jordbruksdepartementet håller koll på detta och inte stoppar det i en låda.

Anf. 159 Bo Bernhardsson (S)

Fru talman! Jag hade också några funderingar om transfetter och smileypropositionen. Vi har kommit en bit på väg och kanske ganska långt när det gäller transfetter. Branschen har själv lagt manken till. Den första kommentaren är att det ena inte utesluter det andra. Det är fullt möjligt att understödja konsumenterna och utvecklingen genom att också sätta gränser för vad man får ha i livsmedlen i form av transfetter. Det är den första ganska självklara kommentaren. Man kan göra både-och. Det andra är att jag inte är lika säker på att det är så väldigt bra. Det kanske är det, men jag är inte säker på det när man säger att vi har hamnat på samma nivå som Danmark. Jag vill inte vara otrevlig mot broderfolket. Men i vissa avseenden har man lite sämre levnadsvanor och en lägre medellivslängd än vad vi har i Sverige. Jag har också tillgodogjort mig att man nu sitter och väntar på Livsmedelsverket på en ordentlig rapport om just situationen i Danmark. Jag skulle nog avvakta. Sedan finns det en aspekt till. Det är ett genomsnitt för hur konsumenterna i Sverige beter sig. Har man ett ben i en ishink och ett i öppna spisen har man det statistiskt sett ganska bra. Man kan anlägga ett klassperspektiv på detta. En del äter väldigt dåligt. Det är i regel de som har de stressade arbetsmiljöerna, de sämsta arbetsvillkoren och de lägsta inkomsterna. Att vara kraftfull på det här området är att stödja de konsumenter som kanske har de sämsta förutsättningarna att själv ta tag i frågan.

Anf. 160 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! När det gäller lagstiftning om transfetterna tycker jag att man ska vara ödmjuk inför lagstiftningsinstitutet. Det är ett ganska klumpigt sätt att arbeta. Jag tror att man kan nå större nytta när det gäller information och kommunikation i den här frågan. En lagstiftning som ni föreslår skulle vara ett stort slag i luften. Jag ser inte poängen i det. Ni säger på vanligt socialdemokratiskt sätt att detta är ett problem som staten ska lösa när det handlar om något så personligt som matvanor. Jag kommer absolut inte att bedöma Danmarks sätt att leva. Jag kan referera till en nutritionist på Livsmedelsverket. Hon heter Annika Sohlström. Hon säger så här: Om man får i sig för mycket transfetter har man nog mycket speciella matvanor. Då är det inte bara transfetterna som är problemet, utan man får också i sig för mycket mättade fetter, salt och socker. Jag tror att det är väldigt viktigt att man har den inställningen. Transfetterna ingår inte i tallriksmodellen. Det är tilläggsmat och utfyllnadsmat, som man ibland kallar det. När det gäller smiley tror jag också att man ska vara väldigt ödmjuk. Vi ser i Danmark att det inte fungerat särskilt bra. Det brister i rättssäkerhet. Det är långt mellan tillsynen. Det är många som klagar över att en smiley sitter kvar väldigt länge även om restaurangen byter ägare och har kanske förändrat sina rutiner. En statlig märkning i all ära, men jag är inte säker på att det är det alltid är det bästa.

Anf. 161 Bo Bernhardsson (S)

Fru talman! Det är nog inte alltid det bästa. Vi fortsätter på det spåret. När ska staten ingripa, och när är det frivillighet som gäller? Sofia Arkelsten säger att det ska förutsättas att branschen följer märkningen och att branschen sanerar sig själv. Visst ska vi hoppas på att linjen med frivillighet räcker ganska långt. I ett av remissvaren som jag aldrig läste upp i mitt inledningsanförande säger Livsmedelshandlarförbundet om smileymärkningen att det är tveksamt om ett sådant system kan skapa kommersiella incitament för företagen att nå kraven i livsmedelslagstiftningen. Problemet är just att det finns kommersiella incitament att fuska. Ibland måste man ingripa med lagstiftning och kontrollåtgärder och i det här fallet med att öka upptäcksrisken för att understödja en bra utveckling. Jag kan tycka att det är lite märkligt att det finns någon sorts diskrepans inom alliansen när det gäller hur mycket man ska använda staten och repressiva instrument. Det gäller å ena sidan VAB-dagar och människor som fuskar med sjukförsäkringen och å andra sidan till exempel fusk inom livsmedelshantering eller inom näringslivet. Är det inom näringslivet det händer är det väldigt ofta så att vi ska lita på frivilligheten och inte gå för långt när det gäller lagstiftning. Men jag har en känsla av att när det är på den andra sidan är det väldigt nära till rottingen, att ta till repressiva instrument, mer kontroll och lagstiftning. Varför denna obalans när det gäller synen på marknadskrafter och frivillighet?

Anf. 162 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Det är klart att man måste förutsätta att människor följer reglerna. Någon annan människosyn kan jag inte ha. Det tycker jag är viktigt att ha med. Jag tror också att det är viktigt att man har tillsyn som fungerar och att man har egenkontrollprogram. Man måste arbeta aktivt med de här frågorna. De skandaler som inträffade i höstas berodde på människor som gjorde fel. De bröt mot de regler som fanns; det ska man komma ihåg. Det är jätteroligt att höra att Bo Bernhardsson säger att det finns en diskrepans i alliansen. Det finns ganska stora diskrepanser i kartellen, eller vad ni nu vill kalla er. Ni fick heta kartellen när vi hade en fotbollsmatch, men det var visst inte så uppskattat. Ni har inte ens enat er om reservationerna när det gäller transfetter och inte heller om de andra reservationerna. Jag uppfattar inte det här på samma sätt som du. Och jag är hemskt ledsen, men det är svårt för mig att stå här och kommentera din känsla.

Jacob Johnson (V)

Anf. 163 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Sofia Arkelsten fäste sig vid och förundrade sig i sitt inlägg över vårt förslag om att Livsmedelsverket ska samordna en dricksvattenkampanj. Jag får påminna Sofia Arkelsten om att Livsmedelsverket i sin instruktion har ett uppdrag att arbeta aktivt för bra matvanor och mot risker i livsmedelshanteringen. Vatten betraktas som ett livsmedel. Vår dricksvattenkampanj handlar inte bara om att man ska dricka kranvatten utan också om att vatten ska ersätta läskkonsumtionen, som vi vet har hälsoeffekter inte minst på barn. De kan få diabetes om de dricker för mycket läsk. Den kampanj vi föreslår att Livsmedelsverket ska göra syftar till att beakta både klimat-, miljö- och hälsofrågor. Kommunerna har kraftfulla instrument för att jobba med detta genom sina kommunala vattenverk. Samhället kan genom en samordnad informationskampanj nå ut effektivt. Samhället har en bra produkt och en bra vara att marknadsföra, Sofia Arkelsten. Är inte det något positivt? Ska man inte använda den möjligheten? Tror du inte på marknadsföring som metod?

Anf. 164 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Dina ord gör mig rörd, Jacob Johnson, när du lyfter marknadsföringen till höjderna. Det som däremot skrämmer mig i den motion som vi ändå pratar om är synen på den statliga kampanjen, när politiker ska berätta vad som är rätt och fel. Vi kanske tycker lite mer lika, och det är måhända bara en stor skillnad i språkbruk mellan höger och vänster. Poängen med vad jag sade är att detta redan pågår. Det var fantastiskt att du lyfte upp ung företagsamhet som exempel på att det här händer överallt i samhället. Jag tror inte att det civila samhället behöver oss politiker i den här frågan längre. Det händer redan. Det är på gång. Se det, och var positiv! Jag är lite ledsen för att vi inte tv-sänds just nu, utan bara via webb-tv. Annars hade Jacob Johnson kunnat köra en liten kampanj rakt ut till tv-tittarna, alldeles statligt och bra. Varsågod!

Jacob Johnson (V)

Anf. 165 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Livsmedelsverket har som instruktion att arbeta aktivt för bra matvanor. Jag blir lite oroad över Sofia Arkelstens inlägg. Det verkar som om du inte stöder denna instruktion. Livsmedelsverket ska arbeta aktivt. De ska använda marknadsföringsmetoder. De ska bedriva kampanjer. Och du står här och säger att de inte ska göra det! Jag är faktiskt oroad, och jag tycker att du ska ta och tänka igenom det här och tillåta även statliga aktörer att använda sig av kampanjmetoder och marknadsföra sig. Det är du som ska tänka om, Sofia Arkelsten!

Anf. 166 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Nej, Jacob Johnson, nu skräms du faktiskt! Det krävs mycket marknadsföring för att ändra människors beteende. Det handlar mer om något slags statlig propaganda i det här fallet, och det tycker jag är obehagligt. Men det är fint att Livsmedelsverket arbetar aktivt för bra matvanor. Det är naturligtvis ingen som kan vara emot bra matvanor. Men det är ganska stor skillnad på det och att staten ska reglera, bestämma, informera om och marknadsföra exakt vad det är vi ska äta. Det tycker jag är lite obehagligt.

Erik A Eriksson (C)

Anf. 167 Erik A Eriksson (C)

Fru talman! Vi debatterade de här frågorna för inte alls så länge sedan, så det finns risk att en del tycker att det här blir en upprepning. Och det är inte bara som man kan tycka, utan så är det. Det ska vara gott att leva, och det som man stoppar i sig ska vara gott. Maten är viktig, och den ska smaka bra. Men framför allt ska vi kunna vara säkra på att vi har trygga och säkra livsmedel. Till det goda i livet hör ju även livsmedlen. Centerpartiet utgångspunkt när det gäller livsmedel är att det ska vara nyttigt, säkert och gott. För att det ska vara möjligt krävs att konsumenter, producenter och politiker samarbetar och uppmärksammar varandra på olika behov och förändringar som kan leda oss mot bättre, sundare och mer säkra livsmedel. Vi ska bland annat behandla märkning. Det har vi gjort en gång förut, som sagt var. Men jag vill utveckla tankarna om det lite grann. Rätt mat är central för vår hälsa; det vet vi. I dag ser vi en rad hälsoproblem som ökad fetma och diabetes. Det är sjukdomar som blir allt vanligare och går lägre ned i åldrarna. Det har de inte gjort tidigare på samma sätt. Problemet är att kopplingen till matvanor är ganska tydlig. Utvecklingen är oroande, och vi menar att det är något som vi måste åtgärda. Grundinställningen från vår sida är inte att vi ska lagstifta. Vi ska lagstifta så lite som möjligt. Vi ska inte tvinga människor in i nya och sundare matvanor, utan det måste ske på annat sätt - för att de vill och för att de känner sig upplysta. Vi litar på konsumenternas makt och möjligheten att göra egna val. Vi tror också på producenterna och att de lyssnar på konsumenterna. Vi tror att de ser på samhällsutvecklingen och dess behov och tänker på framtidens behov och krav. Livsmedel ger även nyttiga mervärden. De kan till exempel vara en nytta för vår miljö. Här tänker jag bland annat på ekologiskt närproducerade och småskaliga livsmedel. Den typen av mat är nyttig för miljön eftersom den kan bidra till öppna landskap, färre långväga transporter och mindre mängder kemikalier i gödning. Det sker i dag en ökning av försäljningen av ekologiska livsmedel. Vi ser även ett ökat intresse för småskaligt producerad och regionalt och lokalt tillverkad mat, det vill säga mat som har olika former av så kallade mervärden. Trenden är tydlig. Försäljning av mat som har identitet liksom ekologiskt och småskaligt producerad mat ökar. Det är glädjande och positivt om vi ska nå målsättningen att ha 20 procent av jordbruksmarken i certifierad ekologisk produktion till 2010. Jag tänker även på att det finns en stor nytta med att ha växtskyddsmedel för att klara att stå emot vissa sjukdomar som mjöldryga och andra som är direkt livsfarliga för människan. En svensk familj lägger i genomsnitt 13,4 procent av sin disponibla inkomst på mat. Det är ganska lite i jämförelse med många andra länder. Samtidigt går utvecklingen i riktning mot att maten får kosta mycket mer i dag än vad den gjorde tidigare. Trender, tidsbrist och andra livsmönster är några av skälen till att vi köper mer halvfabrikat men också att människor i allt större utsträckning efterfrågar sådant som är genuint. Man vill ha en genuin känsla av det man äter. Det senare är givetvis extra glädjande eftersom det gör att livsmedelsindustrin också får tänka till och inte bara producera storskaligt och massproducerat. Däremot är frågan om hur vi uppnår märkning av livsmedel utifrån den aspekten - att vi vill ha alltmer diversifierade produkter och att konsumenter ställer högre krav. Vi menar att konsumenter i botten har en vilja att stödja det som är bra för vår miljö. För dem som producerar våra livsmedel är det positivt. Man ställer krav på bra och tydlig märkning för att konsumenterna ska kunna göra sina val. Många gånger är den märkning vi har inte en produkt av politiska beslut utan av organisationer som tar fram certifiering och märkning eftersom man märker att det ger ett mervärde till varan. Krav är en sådan organisation. Svenskt Sigill är en annan. Svenska konsumenter har stort förtroende för den svenska livsmedelsproduktionen. Att bibehålla detta förtroende borde vara A och O för livsmedelsindustrin. Konsumenter måste kunna välja. I det ingår att också kunna välja bort produkter som man inte vill ha eller inte stödja. Fru talman! Krav är en organisation som är vedertagen för att certifiera ekologisk odling. Den arbetar nu intensivt tillsammans med Svenskt Sigill med ett system för klimatmärkning av livsmedel. Vi tror att det är ett av de positiva incitament vi behöver för att kunna bli klimatsmartare. Vi ställer oss positiva till det systemet. Det underlättar för konsumenten att göra klimat- och miljömedvetna val vid sidan av dagliga matinköp. Vi vill dock att en sådan märkning ska skötas av privata organ och av dem som arbetar i branschen och med konsumentfrågor just för att de ska känna trycket och känna att de är ansvariga för att det ska bli rätt och riktigt. Som politiker är jag intresserad av den här frågan. Jag tycker att det här är intressant, och jag deltar gärna i fler samtal vidare i kammaren. När det rör vår mat är information ett viktigt styrmedel. Och det måste börja tidigt. Det ska vara tydlig och rak information som talar om för mig som konsument vad jag lägger i min varukorg. Detta leder mig in på andra utgångspunkter, till exempel säkerheten. Vi pratade om säkerheten förut. Som konsument vill jag veta vad jag stoppar i mig, varifrån varan kommer, hur den är framtagen och vad den innehåller. I dag är det i viss mån ett virrvarr av märkningar. Vi menar att utvecklingen ska komma underifrån i första hand. Det är marknaden som ska ta ett stort ansvar. Vi tror också att man kommer att göra det. Man gör ett stort arbete redan i dag. Maten är central. God mat kan förgylla det mesta. Mat för oss samman vid middagsbordet. Eller hur är det egentligen med det? Hur har vi det med matvanorna? Är halvfabrikat och snabba måltider det viktigaste? Det är frågor som vi kan ställa oss i dag. Det trevliga samtalet runt en middag är viktigt. Vi menar att med mer kunskap om maten ökar möjligheten att ta det ansvaret som konsument och uppnå en lugnare måltid. Det tror jag vore eftersträvansvärt i många familjer i Sverige. Det är inget politiken ska besluta om, men vi kan önska att kunskapen om råvarorna ger oss den möjligheten och den insikten. En av de frågor som regeringen har högst på agendan är att skapa bättre villkor för företagarna. Det kommer inte att ske om inte företagarna är med på noterna. Det ska bli enklare och roligare att vara företagare. Då kommer vi in på regelverket som tangerar ett antal av de frågor som betänkandet berör. Vi har en livsmedelslag och en miljöbalk som har varit väldigt tuff för många av dessa entreprenörer som har velat producera småskaligt. De har slutat innan de egentligen har kunnat producera livsmedel alls. Det har inte varit bra. Därför måste det ske förändringar. Några har redan skett. Regeringen har satsat 31 miljoner på en samlad livsmedelsstrategi och 9 miljoner för att underlätta småskalig slakt. Det är sådant som måste uppmuntras för att vi ska lyckas minska antalet transporter. Mikroföretagen är viktiga. Det har visat sig att konsumenterna har stort förtroende för dem. De större livsmedelsföretagen har andra sätt att kommunicera kan vi tänka oss som annonsering och annat. Livsmedelsområdet är totalharmoniserat inom EU. Det är utifrån det som vi tycker vi ska fortsätta att arbeta. EU är viktigt, och EU gör sig inte självt, utan vi är en del av EU, fru talman. Det är därför som vi vädjar att fler blir engagerade. Vi behöver fler engagerade konsumenter än vad vi har i dag. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Fru talman! Jag har några sekunder kvar. Jag tror inte på skrämselpropaganda. Det har aldrig varit rätt. Det är viktigt att informera och fokusera på de duktiga företagare och konsumentorganisationer som finns. Det är viktigt att lyfta fram dem. Ett stort ansvar vilar på oss som föräldrar. Vi stoppar inte i våra barn mediciner som vi inte vet är utskrivna av en läkare. Samma sak måste väl ändå gälla våra livsmedel. Vi ger väl inte våra barn något som vi inte kan garantera är riktigt. Jag gör det inte. Kunskapen om odlandet är viktig. Det får inte bara bli ett mantra att den ena odlingsformen är rätt och den andra inte är rätt. Det kräver att vi har en hög kunskapsnivå när det gäller odlandet och annan livsmedelsproduktion. Därför är det viktigt att barnen tidigt blir medvetna om hur våra livsmedel produceras. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 168 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Livsmedel är en fråga som engagerar oss alla. Det märks inte minst i denna debatt. Det förknippas med hälsa och välbefinnande, med olika odlingsformer, smaker och kvalitet men också med tillsatser, krav på information, kunskap och korrekt och tydlig märkning. När jag läser oppositionens reservationer måste jag tillåta mig att peka på att allt det som oppositionen nu kräver och upprörs över ingalunda är nya frågor. Det är inga nya fenomen. Det är frågor som har varit aktuella under tolv år före det att den nya regeringen kom till makten. Jag ställer mig tre frågor. Vad lyckades man genomdriva under sin tid vid regeringsmakten? Vilka krafttag tog man? Vilka skarpa förslag väckte man? Någon som faktiskt lyckades genomdriva allt detta är folkpartisten och EU-parlamentarikern Marit Paulsen. Hon krävde redlighet. Nu kom ordet redlighet fram. Hon krävde renlighet, spårbarhet, uppföljning och märkning. Hon pekade på hela kedjan från jord till bord och på konsumentmakten. Jag har roat mig med att botanisera i en del protokoll. Jag vill delge er en del av de protokollsanteckningarna, fru talman. Den 24 september 2002 antog EU-parlamentet Marit Paulsens förordning om animaliska biprodukter, den så kallade kadaverförordningen. Den 11 februari 2003 krävde Paulsen att gränsvärden för alla tillsatsämnen skulle ses över utifrån effekten på barns och ungdomars hälsa, något som har varit aktuellt här i kammardebatten i dag. Den 13 mars 2003 antog EU-parlamentet krav på att producenterna skulle styrka alla påståenden om sina produkter och tjänster. Det var också ett Paulsenförslag. Den 19 juni 2003 kom ministerrådet och EU-parlamentet överens om Paulsens förordning som ger hela Europa en svensk salmonellakontroll. Den 9 mars 2004 antog EU-parlamentet en förordning om foder- och livsmedelskontroll, matens FBI. De här EU-kraven har sedan utgjort grunden till hygienpaketet, som har varit uppe här i dag, och till den livsmedelslagstiftning som vi har i dag. Det är en grund som man sedan har byggt vidare på när det gäller livsmedelssäkerhet, kontroll och spårbarhet. Jag ska villigt erkänna att jag gärna hade sett att Marit Paulsens smileymärkning genomförts, men jag accepterar det tillbakadragande som skedde med de argument som då framfördes. Det handlar om bristande likvärdighet, ökade kostnader och en administrativ börda. Det finns en reservation från s och v där man vill införa en godkändmärkning. Det är i stort sett samma sak som smileymärkningen. Den måste avvisas av samma skäl som smileymärkningen avslogs. När det gäller märkning för övrigt finns det ett förslag till en ny moderniserad EU-förordning med mer lättläst och lättförståelig märkning. Det föreslås i korthet att de vanligaste ingredienserna ska vara märkta på ett tydligt sätt. Det innebär också ett bättre skydd för allergiker då kraven utvidgas till att också gälla oförpackade livsmedel. Det ska också vara uppmärkt i restauranger och storkök. Det föreslås att det ska finnas en näringsdeklaration på framsidan av förpackningarna. Där ska det tydligt anges energi, fett, mättat fett, kolhydrater och salt. Näringsprofilen, som vi har hört beskrivas, ska fastställas i EU senast den 10 januari 2009. Ursprungsmärkningen förtydligas också. Utöver dessa klara krav på specifikationer ges dessutom utrymme för frivillig märkning och nationell märkning. Allt detta sammantaget borde väl ändå applåderas av oppositionen. Att de här förslagen dessutom har arbetats fram i samarbete med konsumentorganisationer och näringsliv gör inte saken sämre. Utskottet förutsätter nu att regeringen aktivt - det efterfrågades - arbetar för att det här ska införas. Fru talman! Transfetter har varit aktuella här i debatten. Jag kan bara stryka under det som har sagts från regerings- och allianshåll. Enligt Livsmedelsverket är nämligen nivån densamma som i Danmark. Vi har satsat på en frivillig väg och räknat med att branschen skulle ta sitt ansvar, vilket man också har visat att man har varit villig att göra. Småskalig livsmedelshantering har varit uppe. Enklare regler nämndes. Förstärkta budgetmedel nämndes. Det kommer en livsmedelsstrategi, och det kommer också att ske en resultatredovisning av alla de insatser som alliansen och regeringen nu satsar på. En vägledning har tagits fram för att vägleda barns delaktighet i förskolor och på fritidshem. Vi har också nämnt mat- och kaffeservering vid ideella sammankomster. Då nämndes både idrottsföreningar och samfund. Fru talman! Jag vill avslutningsvis nämna en annan aspekt, som vi ofta glömmer. Det är att när vi talar om säkra livsmedel är det inte alltid samma sak man resonerar om. I många länder och för många människor står orden "säkra livsmedel" för en annan innebörd. Det handlar om säkrad tillgång till livsmedel och säkrad tillgång till vatten, som också har tagits upp i dagens debatt. I vårt arbete och vårt engagemang när vi arbetar för att säkra livsmedel i den rika delen av världen, och att vi är noga med märkning och arbetar frenetiskt med de här viktiga frågorna, är det viktigt att vi också i olika internationella forum arbetar med att se till att säkerställa livsmedelstillgång för de allra fattigaste människorna. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Anf. 169 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Jag lyssnade på dig här nu, Anita, och jag kan hålla med om mycket av det du sade om Marit Paulsen. Jag har läst väldigt mycket om vad hon har gjort, och jag har läst en del av hennes andra böcker. Hon är en beundransvärd person med en otrolig drivkraft. Men hon är ju inte hela Folkpartiet, även om hon har gjort jättemycket, och det är bra. Vi i Miljöpartiet har inte suttit i någon regering, men vi har lyckats få igenom rätt mycket, till exempel i frågan om ekologisk produktion, 20 procent, och ekologisk konsumtion, 25 procent i offentlig sektor. Vi lyckades få 30 miljoner till marknadsföring av ekologiska produkter. Vi drev frågan om livsmedelssäkerheten genom bland annat motionen om körkort. Vi har satsat på den småskaliga livsmedelsförädlingen. Åker man till Jämtland och träffar de entusiaster som håller på med Eldrimner så vet man också att de tackar Miljöpartiet för det som vi var med och drev igenom där. Den här regeringen däremot minskar pengarna till den ekologiska produktionen och har en flathet när det gäller GMO-frågan som jag tycker är ytterst allvarlig. Där finns inte så mycket av valfrihet kvar när man introducerar det i vårt samhälle. Det blir väldigt svårt att spåra GMO-produkterna många gånger. När vi föder upp djur på GMO-soja, när vi ger våra kor det, kor som mjölkar mjölk sedan, introduceras det smygvägen, skulle man kunna säga. Det introduceras åtminstone, och det är väldigt svårt att välja bort det.

Anf. 170 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Tack för frågeställningarna! När det gäller ekologisk produktion är vår utgångspunkt hela tiden att det är konsumenterna som avgör. Det är hela tiden konsumentmakten det handlar om. Konsumenterna avgör vilka produkter man vill köpa utifrån märkning, och då är det producenterna som får rätta sig efter det. Vi vill ge alla samma chans och möjligheter och menar att ekologiska producenter fortsatt har otroligt stora möjligheter att ansöka om generösa bidrag och ersättningar för att fortsätta producera. Man ligger egentligen lite grann steget före, men regeringen anser att det är sjyst, rätt och riktigt att alla ska ha möjlighet som odlar på ett hållbart sätt och får fram hållbara produkter. Det är grundförutsättningen och grundkonceptet. Det är samma sak med GMO. Här är det otroligt väsentligt att man har ordentlig märkning. Det är också här som det handlar om konsumenterna - nationellt, men det här är också en viktig internationell fråga. Man måste vara mycket noga med en korrekt märkning så att man vet vad det är för produkter som man efterfrågar. Här är det också oerhört viktigt att man är noga med både avstånd och de tillstånd som ges så att ingen ofrivilligt får GMO till exempel i sina sädesfält.

Anf. 171 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! I frågan om GMO vet jag att alliansen inte är enig, vilket man många gånger är utåt, men det är man inte i den här frågan. Det är klart att man är noga med avstånden, men avstånden är förskräckligt små, ska jag säga, när det gäller de här gränserna. Det har påtalats av många också. Det finns faktiskt rätt mycket att säga om den här frågan. Det är en ganska allvarlig introduktion som sker, och det är också väldigt allvarligt att vi är med och driver på den här frågan i andra länder så att de inte har sin valfrihet att välja bort, utan vi påtvingar dem GMO-produkter. Anita, du säger att konsumenterna avgör det här med ekologisk mat, och det är absolut så att konsumenterna har stor makt att avgöra vissa saker. Men det behövs ibland smörjmedel, och de 30 miljoner som var ett smörjmedel har man plockat bort som en del av många andra saker när det gäller ekologisk produktion, som vi har påtalat många gånger. Jag hoppas nu verkligen att det inte blir en nedgång, som man säger. Trots att efterfrågan finns så finns det brister i tillgången på ekologiska produkter. Man måste se att det finns en obalans här. Vad kan man göra för att gynna den här delen? Det nämndes att det finns en frivillig märkning, och det är riktigt. Frivillig märkning finns. Det är helt möjligt. Men det gäller bara producenter. Den gäller inte landet som helhet. Det är en stor skillnad där när det gäller märkningen.

Anf. 172 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med GMO. Jag tycker att vi ska känna stor ödmjukhet inför den här frågan. Det är en svår fråga. Om det förs en diskussion inom alliansen är det inte konstigt, för den här frågan har så många bottnar, och det här måste vi kunna vara öppna med och diskutera. Det finns inga enkla lösningar på det här. Det finns en annan aspekt som inte alltid tas upp. Det handlar om fattigdomsbekämpning. Det finns i frågan om genmodifierade produkter också en sådan aspekt, som borde kunna komma in i debatten. Vad gäller ekologisk odling är jag alldeles övertygad om att konsumenterna kommer att ställa krav. De kommer att efterfråga, och med det ökar produktionen. Det finns enormt mycket resurser, inte minst genom Landsbygdsutvecklingsprogrammet: 35 miljarder under sju år. Här finns det medel för småskalig hantering. Här finns alla möjligheter att också få en levande landsbygd och att arbeta med att odla ekologiskt. Alla möjligheter står till buds.

Anf. 173 Bo Bernhardsson (S)

Fru talman! Nu finns det risk att det blir lite upprepningar, men det är ju så ju längre dagen lider. Jag har inga problem att erkänna att Marit Paulsen har gjort stora insatser på det här området. Det är självklart så. Saken är dock den att vi nu står i den svenska riksdagen och Marit Paulsen är inte här. I stället är det de folkpartister som befinner sig här som ska uträtta det. Det kanske är lite problematiskt att hantera. Jag erkänner gärna Marit Paulsens storhet i det här sammanhanget. Ni vill inte ha gränsvärden för transfetter. Jag vet inte vad Marit Paulsen skulle ha sagt om det. Det är ett sätt att kombinera insatser, att kombinera frivilliga åtgärder med stöd i lagstiftningen på ett område som man tycker är viktigt. Ni har också gått med på att dra tillbaka den så kallade smileypropositionen eftersom det finns problem med den. Säkert finns det problem med den, och avsikten var ju att starta en försöksverksamhet på området. Det var så propositionen var formulerad. Det finns problem med det mesta. Frågan är om de går att överbrygga och om fördelarna överväger. Där var det så, vilket jag försökte säga i mitt inledningsanförande, att om man tittade på hur remissinstanserna yttrade sig såg man att de till övervägande del var positiva. Det fanns också en lite typisk indelning i vilka som var negativa och vilka som var positiva. Väldigt många konsumentintressen var positiva till en sådan lagstiftning. Jag kan inte avhålla mig än en gång från iakttagelsen att alla människor visserligen inte är hederliga, men de flesta är naturligtvis det. De flesta företag sköter sig alldeles utmärkt, och för dem behövs ingen lagstiftning och ingen kontroll. Där tog min talartid slut. Ni kan säkert räkna ut fortsättningen.

Anf. 174 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Utgångspunkten var att det under tolv år med socialdemokratisk regering var mycket som inte gjordes. Det jag ville peka på var att vi i Sveriges riksdag tack vare enskilda insatser i EU-parlamentet har en grund att bygga på. Det handlar om märkning, renlighet, redlighet, insyn och konsumenternas möjligheter. Jag ser stora möjligheter med detta. Vi tar nu ett stort steg framåt på många områden. Det är inte problematiskt, som Bo Bernhardsson säger, utan möjligt. Vad gäller transfetter, som är en av frågorna, ser även jag det som mycket viktigt. Här har dock branschen visat att de klarar av problemet. Det finns någon kedja som gjorde det blixtsnabbt för de insåg att konsumenterna skulle komma att efterfråga detta. Då är det ur marknadssynpunkt smart att se till att undvika transfetter och ta bort dem ur sortimentet. Och det gjordes blixtsnabbt. Här ser jag alltså stora möjligheter. Också jag utgår från att de allra flesta är ärliga, har gott uppsåt, är duktiga och professionella, men vi har ändå ett ansvar från regeringshåll, från statsmakternas sida, att kontrollera och följa upp detta. Det handlar om människornas säkerhet. Vårt ansvar är regelverk och uppföljning.

Anf. 175 Bo Bernhardsson (S)

Fru talman! Jag tror att det är för tidigt att säga att branschen löst problemet med transfetter, men vi ska följa frågan. Jag tror faktiskt att det är så. Det är fortfarande möjligt att ha höga halter av transfetter i olika livsmedel. Och som jag sade tidigare är statistik en sak, genomsnitt är en sak, men det kan fortfarande finnas de som konsumerar väldigt mycket transfetter, vilket naturligtvis inte är bra. Sedan kan det inte hjälpas att jag än en gång måste göra reflexionen att det ständigt måste göras en avvägning mellan hur mycket vi ska kontrollera, hur mycket vi ska lagstifta och hur mycket vi ska lita på den egna kraften, på marknaden eller hos människorna som individer. Då kan det inte hjälpas att jag upplever den dåliga balansen inom borgerligheten. När det gäller att komma till rätta med fusk i näringslivet - det kan till och med handla om att släppa in Liechtenstein i Schengensamarbetet - är man inte särskilt alert vad gäller att driva på krav, använda regelverk och sätta makt bakom orden. Men när det gäller VAB-dagar och fusk med sjukförsäkringen har man väldigt nära till det jag kallar rottingen, för att sammanfatta det hela, till lagstiftning och repressiva åtgärder. Det finns faktiskt en sådan obalans, och det tycker jag är lite trist.