Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel
Betänkande 2011/12:SkU5
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 29 februari 2012
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel (SkU5)
Riksrevisionen har granskat i vilken utsträckning och till vilka kostnader skattebefrielsen för biodrivmedel bidrar till att uppnå klimatmålen. Man menar att skattebefrielsen är ett dyrt och trubbigt styrmedel för att minska utsläppen av växthusgaser. En annan slutsats är att skattebefrielsen inte har stimulerat till utveckling av nya och mer avancerade biodrivmedel.
Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens iakttagelser men betonar att skattebefrielsen för biodrivmedel bidrar både till uppfyllelse av klimatmålet och målet om 50 procent förnybar energi samt målet om 10 procent förnybara bränslen inom transportsektorn till 2020.
Skatteutskottet anser att skattebefrielsen för biodrivmedel har varit en förutsättning för att öka användningen av biodrivmedel och för att skapa en marknad för höginblandad etanol (E85). Skattebefrielsen har också enligt utskottet varit en förutsättning för den teknikutveckling och introduktion av förnybara drivmedel som skett. Skattebefrielsen är viktig för att de klimat- och energipolitiska målen ska nås. Utskottet anser att redovisningen till riksdagen av kostnaderna för och effekterna av skattebefrielsen för biodrivmedel kan förbättras.
Riksdagen lade regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2011-12-13
Justering: 2012-01-31
Trycklov till Gotab och webb: 2012-02-13
Trycklov: 2012-02-13
Justering: 2012-01-31
Trycklov till Gotab och webb: 2012-02-13
Trycklov: 2012-02-13
Betänkande 2011/12:SkU5
Alla beredningar i utskottet
2011-12-13
Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel (SkU5)
Riksrevisionen har granskat i vilken utsträckning och till vilka kostnader skattebefrielsen för biodrivmedel bidrar till att uppnå klimatmålen. Man menar att skattebefrielsen är ett dyrt och trubbigt styrmedel för att minska utsläppen av växthusgaser. En annan slutsats är att skattebefrielsen inte har inte stimulerat till utveckling av nya och mer avancerade biodrivmedel.
Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens iakttagelser men betonar att skattebefrielsen för biodrivmedel bidrar både till uppfyllelse av klimatmålet och målet om 50 procent förnybar energi samt målet om 10 procent förnybara bränslen inom transportsektorn till 2020.
Skatteutskottet anser att skattebefrielsen för biodrivmedel har varit en förutsättning för att öka användningen av biodrivmedel och för att skapa en marknad för höginblandad etanol (E85). Skattebefrielsen har också enligt utskottet varit en förutsättning för den teknikutveckling och introduktion av förnybara drivmedel som skett. Skattebefrielsen är viktig för att de klimat- och energipolitiska målen ska nås. Utskottet anser att redovisningen till riksdagen av kostnaderna för och effekterna av skattebefrielsen för biodrivmedel kan förbättras.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2012-02-22
Debatt om förslag 2011/12:SkU5
Webb-tv: Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel
Dokument från debatten
- 2012-02-22Protokoll 2011/12:74
Protokoll från debatten
Anf. 124 Hans Olsson (S)
Herr talman! I dag ska vi resonera om Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel.
Men låt mig först konstatera, innan vi kommer in på den: Ett liv går ganska fort, och det händer mycket. Jag brukade förut tänka på min gamla mormor. Hon var född 1900 och dog 1997. Så mycket hon hann uppleva, och vilka förändringar det var! Nu har man själv kommit upp i ålder, så att man kan se att det händer en hel del.
För att lite grann blicka tillbaka på ens egen uppväxt: Det var stora, bensinslukande bilar som stod och dreglade, och det skulle bara öka och gå fort. Tänk då, herr talman, om man på 50- eller 60-talet hade vetat att man skulle stå här i Sveriges riksdag och resonera om saker och ting därför att klimatet höll på att ta stryk, så att man inte kunde fortsätta på det sätt som vi håller på med!
Jag tror att de flesta av oss har kommit till insikten att man - även om det låter lite klyschigt - gärna vill kunna överlämna en bättre jord till sina barn än den man ärvde av sina föräldrar. Då är nog detta med klimatet och de åtgärder som vi måste vidta allvarligt. Det är inget man kan leka med.
Därför är det bra att Riksrevisionen nu kommer med rapporter. De har i dagarna också kommit med en rapport om vem som egentligen betalar klimatskatterna, om det är företagen eller hushållen. OECD har också kommit med rapporter där man pekar på att vi i Sverige subventionerar de fossila bränslena. På EU-nivå förhandlar vi om ett nytt energiskattedirektiv som vi i Sverige tycker är mycket bra.
Hela tiden pågår det diskussioner om det viktiga klimatet, som vi måste göra någonting åt.
Då har vi från vårt parti, Socialdemokraterna, till betänkandet lagt ett särskilt yttrande där vi vill peka på några saker som vi tycker är viktiga för framtiden och för att vi ska kunna göra den viktiga klimatomställningen.
Om vi ska ha en långsiktig och hållbar förändring måste vi också ha långsiktiga och stabila spelregler, speciellt för företagen, som vi hoppas ska kunna utveckla nya och energismartare produkter. Därför vill vi peka på några saker som vi tycker är olyckliga.
När regeringen nu förändrar förmånsvärdet på förmånsbilar förändrar man lite hastigt spelreglerna för etanolmarknaden. Vi ska komma ihåg att vi i riksdagen förut har beslutat om den så kallade pumplagen. Mackarna blev då tvungna att ha etanolpumpar.
Om man förändrar på det här sättet blir det lite svajigt - spelreglerna är inte stabila. Därför tycker vi att det är viktigt att man behåller nedsättningen av förmånsvärdet på 20 procent, som var innan. När vi vill dra åt ett visst håll för miljöns skull ska det var långsiktigt, så att man kan lita på det även om det blir förändringar i riksdagsmajoriteten.
Vi tycker också att det är viktigt att titta på de höga tullarna, för att klara låginblandningen. Det borde kunna göra det möjligt att konkurrera med svensktillverkad etanol. Vi har ju mycket av råvarorna för etanoltillverkning i Sverige, och det vore bra om vi kunde klara det.
Detta, herr talman, är några synpunkter från oss när det gäller detta betänkande. Vi har utvecklat våra synpunkter vidare i ett särskilt yttrande.
Anf. 125 Lena Asplund (M)
Herr talman! Vi ska här behandla en rapport från Riksrevisionen gällande skattebefrielse för biodrivmedel. Jag kan börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet, även om det inte finns några reservationer.
Skattebefrielse för biodrivmedel har varit ett bra sätt för att få fart på produktion av dessa och få ned koldioxidutsläppen inom transportsektorn.
I granskningsrapporten drar Riksrevisionen slutsatsen att skattebefrielsen är ett dyrt och trubbigt styrmedel för att minska utsläppen av växthusgaser. Riksrevisionen bedömer dock att skattebefrielsen har varit en förutsättning för att användningen av biodrivmedel skulle kunna öka och att skattebefrielsen därmed är en förutsättning för de utsläppsreduktioner som kan kopplas till användningen av biodrivmedel.
Regeringen instämmer inte i Riksrevisionens resonemang om kostnader och att de utsläppsminskningar som användningen av biodrivmedel gett är en dyr åtgärd. Skattebefrielsen har varit nödvändig för att kunna uppnå målet 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020. Om inte skattebefrielse hade varit möjligt hade inte den tekniska utveckling i fråga om förnybara drivmedel som vi har sett de senaste 15 åren skett.
Regeringen avser att genom en kontrollstation år 2015 bedöma om det behöver vidtas ytterligare åtgärder för att nå målet om 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020. Vidare arbetar regeringen på frågan om hur biodrivmedel ska kunna hanteras skattemässigt när statsstödsgodkännandet löper ut 2013.
Att använda morötter i form av skattenedsättning för biodrivmedel är en bättre väg att gå framåt än att överbeskatta svenska bilister och svenskt näringsliv.
Det finns i detta betänkande tre särskilda yttranden, ett från Socialdemokraterna, ett från Vänsterpartiet och ett från Miljöpartiet. I dessa särskilda yttranden påpekar både Vänsterpartiet och Miljöpartiet att de vill höja skatten på bensin och diesel ytterligare.
För inte så länge sedan, år 2010, sade Miljöpartiet i sin budgetmotion att de tyckte att bensinen borde kosta åtminstone 15 kronor. Bensinpriset var då 13 kronor, och de ville höja skatten med 2 kronor. Vänsterpartiet hade ett förslag i ungefär samma storleksordning, ja något mer.
Nu är priset 15 kronor och till och med lite över. Ni vill ju fortsätta höja skatten. Min fråga blir då: När tycker ni att taket är nått? Eller finns det inget tak? Är det skattehöjningen i sig som är det viktiga?
Vad säger Socialdemokraterna om skatten på bensin och diesel? Håller ni med Miljöpartiet och Vänsterpartiet?
Sverige är ett till ytan stort land med långa transporter som följd. Då vi ökar kostnaderna med dyrare diesel och även lägger fram förslag om kilometerskatt för de tunga transporterna, vilket Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör, kan alla räkna ut vem det är som får ta kostnaderna. Jo, det är barnfamiljerna, som får dyrare mjölk på bordet, och basindustrin, som får sämre konkurrenskraft. Höjd skatt på bensin och diesel slår också hårt mot alla som måste använda bilen för att ta sig till jobbet, hämta och lämna barn eller kanske skjutsa till någon fritidsaktivitet.
Jonas Sjöstedt skrev på sin blogg den 23 augusti 2010 att han ville sänka priset på bensin med 1 krona i Norrlands inland. Jag undrar då lite stilla: Var är solidariteten med resten av svenskarna som är beroende av bilen?
Miljöpartiets ena språkrör, Gustav Fridolin, bemötte i går frågor om höjd skatt på diesel och bensin samt kilometerskatt för de tunga transporterna med att järnvägstransporter är lösningen. Det kanske det är på sikt, till en viss del. Men så trångt som det är på spåren i dag är det inte möjligt att bygga ut mer järnvägsspår, och något sådant kan ju inte göras i en handvändning. Det tar tid, och under tiden måste våra transporter fungera. Vi måste få ut skogen till hamnar och fabriker, och vi måste få mjölk på bordet.
Till dess måste vi också agera ansvarsfullt och se verkligheten som den är och inte straffskatta bort arbeten och fördyra för vanliga människor att leva och bo i hela Sverige.
Anf. 126 Mats Pertoft (MP)
Herr talman! Vi debatterar nu Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel. Jag vill till att börja med säga att jag tycker att det är en väldigt bra rapport. Det enda man kan klaga på är att den inte har kommit tidigare. Vi har faktiskt haft skattebefrielse för biodrivmedel ganska länge i det här landet, och det borde ha utvärderats för länge sedan.
Detta handlar i grund och botten om vår tids största problem: klimatfrågan. Det är frågan om förändring av klimatet, som vi dagligen får rapporter om. Det är inte längre tal om
om
detta sker utan om
att
det sker och vilka verkningar det har.
Det finns därför en sak jag skulle vilja kritisera i rapporten. Det är att man egentligen inte talar om vad det handlar om. Riksrevisionen pekar väldigt tydligt och bra på ett antal problem när det gäller skattesubvention av biodrivmedel. Systemet fungerar inte bra, och varför fungerar det inte bra? Jo, av den anledningen att regeringen inte vågar höja koldioxidskatten. Det skulle nämligen kunna rätta till denna obalans.
Vi släpper i dag i Sverige ut för mycket koldioxid via vår trafik. Vi kan vara hur stolta som helst över att vi släpper ut mindre, men det hindrar inte att vi släpper ut för mycket totalt sett. Detta finns tyvärr inte med i rapporten.
Det finns en annan svaghet i rapporten. Skattebefrielse för biodrivmedel och alternativa drivmedel har två funktioner. Den ena är att minska koldioxidutsläppen, men det andra är att skapa möjligheter för den nya tekniken. Vi vet att oljan tar slut. Vi vet inte när den tar slut, men vi vet att den tar slut. Det är garanterat. Vi lyckas inte fabricera någon ny. Egentligen är ju oljan obetalbar, för den går inte att återställa utom på ett väldigt dyrt sätt - så dyrt att ingen ens räknar på det ordentligt.
Dessa två delar hade jag gärna sett mer betonade i denna rapport, alltså att det behövs en rejäl ökning av koldioxidskatten. Miljöpartiets budgetförslag handlar inte om 2 kronor. Vårt budgetförslag handlar om en höjning med 70 öre. Det är det förslag vi lade fram i höstas. Det är samma förslag som klimatkommissionen hade. Där var alla partier överens om att 70 öre vore rimligt. Det är detta som vi vill nu.
Vi tror att det skulle behövas att vi tydligare tog ställning. Jag skulle önska att vi inte bara lade den här rapporten till handlingarna utan att vi även tydligt från riksdagens sida sade att det behövs handling här. Vi behöver också få besked av regeringen vad som händer med skattebefrielsen för biodrivmedel. Kommer den att förlängas, vilket är absolut nödvändigt för att få ut mer ny teknik, eller inte?
Detta är alltså en bra rapport. Det är ett första steg, men det finns ett antal plumpar i protokollet som borde rättas till. Nu kommer vi att lägga den till handlingarna. Miljöpartiet har ett särskilt yttrande med. Jag skulle önska att det skulle krävas av regeringen att man snarast kom tillbaka till riksdagen och verkligen tog vår tids största fråga på allvar - klimatfrågan, där koldioxidskatten är den främsta lösningen - och att man gav klara besked för näringsliv och privatpersoner när det gäller teknikförnyelsen och behovet av långsiktiga villkor för etanolförsäljning i Sverige.
(Applåder)
Anf. 127 Emma Wallrup (V)
Herr talman! Vänsterpartiet stöder en fortsatt skattebefrielse på biodrivmedel enligt rapportens avsikt. Men vi ser att systemet behöver utvecklas ytterligare. Skattebefrielsen för etanol har inte stimulerat till utveckling av nya och mer avancerade drivmedel, vilket var syftet. Vänsterpartiet anser därför att det behövs mer pengar till forskning och en tydlig certifiering för att driva på omställningen till en utveckling av mer hållbara produktionsmetoder.
Det är bra att biodrivmedel och andra flytande biobränslen från den 1 januari i år måste uppfylla så kallade hållbarhetskriterier för att få skattebefrielse. Men vi vill se en breddning av hållbarhetskriterierna till att omfatta även social hållbarhet. Drivmedelspolitiken får till exempel inte leda till sämre tillgång på livsmedel till överkomligt pris, särskilt för människor i utvecklingsländer. Det handlar om respekten för markrättigheter, att leva upp till ILO-konventionen när det gäller tvångsarbete, rätten till föreningsfrihet och den kollektiva förhandlingsrätten. Lika lön för kvinnor och män, minimiålder för arbete och förbud mot barnarbete enligt ILO:s kriterier är andra aspekter. Detta är viktiga saker som vi måste leva upp till på olika sätt.
Det finns ett nytt påbörjat projekt för detta som heter Global Energy Partnership. Där gör man en uppföljning även av vissa av dessa aspekter. Men Energimyndigheten har inte fått i uppdrag att jobba enligt detta, så man gör ingen som helst uppföljning när det gäller sociala kriterier. Man arbetar endast med ekologisk hållbarhet. Detta tycker vi att man borde arbeta mer med. Man borde kunna ta till vara på det initiativ som finns.
Problemet med de hållbarhetskriterier som införs i år är också att de enbart gäller biobränslen, vilket kan leda till att utsläppen flyttar till oreglerade produkter, sektorer och länder. Vänsterpartiet driver därför att hållbarhetskriterierna ska gälla alla bränslen. Enligt hållbarhetskriterierna ska minskningen av växthusgaser vara 35 procent. Detta gäller fram till 2017, då man ämnar gå över till 50 procents minskning av koldioxidutsläppen jämförelsevis. Men vi vill redan nu höja målet om minskning av koldioxidutsläpp till 50 procent. Det är bråttom. Vi har inte tid att vänta.
Vi anser att det är viktigt att utöka skattebefrielsen för låginblandning - upp till 10 procent för bensin och 7 procent för diesel, precis som i EU-direktiven. Avsikten med detta är att gynna att den befintliga bilparken minskar utsläppen av fossila bränslen i så stor utsträckning som möjligt redan nu. Vi har avsatt 600 miljoner kronor i vår budget för detta. Och vi vill som sagt agera direkt.
Det kommer att ta lång tid att byta ut den befintliga bilparken. Det finns i dag inga incitament att höja etanolen som låginblandning i bensin och diesel i Sverige från nuvarande nivå. De utsläpp av växthusgaser som sker nu kommer att finnas kvar i atmosfären under lång tid framöver. Det är bara tio år vi har på oss för att vända utvecklingen. Utsläppen behöver börja minska nu. Det räcker inte att ökningen av utsläppen minskar, utan den totala halten koldioxid i atmosfären måste minska. Vi ligger redan i dag på en nivå som i längden kommer att orsaka fyra graders temperaturhöjning eller mer om vi inte börjar binda in mer koldioxid än vad vi släpper ut.
Det är akut viktigt att vi redan nu ser hur exempelvis metanutsläppen från tundran ökar i högre grad än väntat. Eftersom det är en mycket stark förstärkningsmekanism av växthuseffekten är det viktigt att vi tar detta hot på största allvar och att vi använder så effektiva metoder vi kan för att minska utsläppen.
Då gäller det att byta ut bilparken så fort som möjligt, gynna en konvertering av gamla bilar samt se till att den bensin som tankas har så liten klimatpåverkan som möjligt. Dessutom måste vi förstås gynna, och inte missgynna, kollektivtrafiken.
Vänsterpartiet vill höja bensin- och dieselskatterna varje år till 2014, som nämndes tidigare - också detta enligt Klimatkommissionens inriktning. Vi vill samtidigt ge stöd i glesbygd så att det blir billigare att tanka där, där bilen verkligen behövs. De som bor där och är i stort behov av bil för att över huvud taget få sitt liv att fungera ska inte drabbas. Samtidigt vill vi bygga ut kollektivtrafiken kraftigt över hela landet så att den ersätter behoven av bilen.
På grund av det akuta läget när det gäller klimatfrågan vill vi se en fortsatt skattebefrielse på biodrivmedel till dess att vi ser en förändring av användningen. Men det är viktigt att i god tid före 2015 ge politiska signaler om huruvida skattebefrielsen ska fortsätta eller inte. Vi skulle samtidigt vilja stimulera hållbara drivmedel med certifikatsystem, såsom det fungerar på elmarknaden. Vi vill därför utreda ett sådant system som kan börja gälla 2015 ifall vi tar bort skattebefrielsen.
Anf. 128 Lars Gustafsson (KD)
Herr talman! Ibland kan det vara på sin plats att ha ett perspektiv på vad man talar om. Här låter det lite ödesmättat som att vi i Sverige skulle ha den avgörande betydelsen för världens framtid.
När jag tittar på Riksrevisionens rapport är den slutsats jag drar att hela rapporten bygger på helt fel ingångsvärden. Man kan inte räkna hem insatser för att förändra beteende i ekonomiska vinster på det viset. Så fungerar det inte. Väljer man att ta ett initiativ för att ändra ett beteende kommer det inte att kunna räknas hem på kort sikt i ekonomiska termer. Det är ju ett förändrat beteende man vill komma åt.
Därför blir det märkligt när man hänvisar till att biodrivmedel har utvärderats och att de ger incitament till ett förändrat beteende. Det är rätt bra om man har ett fordon som kan tanka drivmedlet också, för i annat fall är det meningslöst. Annars kanske man måste stanna hemma, och det är ju bra om man kan komma till jobbet. Det är många som har gjort det förr i världen i alla fall.
När det gäller drivmedel måste de också gå hand i hand med fordonstekniken. Vad hjälper det om vi stoppar ut en massa drivmedel som ingen kan tanka eller att teknikutvecklingen inte har kommit? Det är som hönan och ägget. Om man sedan tittar på forskning kring priselasticiteten på drivmedel visar det sig att den ligger på 23-26 kronor, och det är en rätt lång väg dit. Att höja några tioöringar kommer inte att ändra beteendet hos den ensamstående mamman som ska till jobbet innan hon har råd att köpa en ny miljöbil. Man får använda lite sunt förnuft när man förändrar beskattningen så att folk kan ändra sitt beteende.
Vi kan också titta på problemen med teknikutvecklingen. Den senaste tidens bussbränder lite överallt beror på för hög förbränningstemperatur i motorerna. Det går inte heller riktigt hand i hand med vad som behöver göras.
Man bör också fundera på vad som händer när man ger incitament på drivmedelsmarknaden med pumplagar och allt möjligt annat. Då måste man se till att de fordon som finns på marknaden också kan tanka detta till ett vettigt pris. Vi vet att flera av dessa biodrivmedel helt enkelt är skattebefriade. Det innebär att man måste subventionera själva drivmedelstillverkningen också. Då frångår man de principer som gäller inom EU. Jag tror att man ska vara försiktig med detta. Det viktigaste är att man hittar en långsiktig utveckling framöver.
Det intressanta är att minska utsläppen totalt sett. Nästa steg som måste tas då är att tillverka fordon som över huvud taget släpper ut mindre och som använder mindre drivmedel för att minska utsläppen. Det är det mest effektiva av allt.
Jag vill påminna om att Sveriges fordonstrafik står för en tiondels promille av jordens utsläpp. Om man vill tro att det skulle kunna förändra växthusgaserna och utvecklingen i Sibirien får man väl tro det, men lite försiktig bör man nog vara. Sverige ligger långt framme. Sverige har minskat sina koldioxidutsläpp sedan 70-talet med 40 procent. Vi kan se att det blir lite mer utsläpp efter transporterna i högkonjunktur. Men det långsiktigt hållbara målet måste vara att vi kan göra oss fria från fossila bränslen. Det är i alla fall målet för Kristdemokraternas politik.
Anf. 129 Mats Pertoft (MP)
Herr talman! Jag lyssnade med viss bestörtning på Lars Gustafssons anförande. Det lät som 15 år tillbaka i tiden, ungefär. Det är ju ändå Lars Gustafssons parti som är med i alliansregeringen, som har talat mycket om att nå koldioxidmålen och om teknikutveckling. Man har hållit fast vid den av de rödgröna införda pumplagen, skattebefrielse för biodrivmedel etcetera. Man har även hållit fast vid den årliga uppräkningen av koldioxidskatten och så vidare.
Jag förstår inte detta; det är dessutom lite synd att det är som det är. För 20 år sedan var Kristdemokraterna ett miljöaktivt parti. Vad Lars Gustafsson nu förespråkar eller säger innebär att totalt nolla alla miljöambitioner och alla ambitioner på klimatområdet. Jag är förfärad; det måste jag säga.
Anf. 130 Lars Gustafsson (KD)
Herr talman! I motsats till Miljöpartiet använder vi huvudet inte under armen utan där det ska användas, mellan öronen, för att själva kunna tänka. Vi vill nå ett mål så att man på lång sikt kan hitta rätt, men inte genom hugskott och extrema förslag som bara skulle innebära att folk får mycket dyrare att ta sig till jobbet utan att få en enda förbättring.
Trots skattebefrielse och trots förändringar är många människor i sin livsföring så beroende av sina fordon att ingenting förändras. Alltså måste man hitta ett sätt att förändra när det gäller möjligheten att få fordon för vilka nämnda drivmedel kan användas.
Nu talar jag om trafiken, som det ju här handlar om. Även inom andra områden, bland annat när det gäller energiåtervinning, finns det väldigt mycket att göra. Men man ska inte sticka under stol med att Miljöpartiets företrädare gjort huvudlösa påståenden i denna kammare - jag vill inte ens tekniskt gå in på dem.
Vi i Sverige måste hitta långsiktiga överenskommelser med andra länder som också gör sitt. I annat fall är det hela meningslöst. Att vi skulle ta på oss dubbel tagelskjorta - vi har ju redan satt upp givna mål - tycker jag är att lura sig själv. Dessutom är det improduktivt, för det innebär bara att välfärden i Sverige får lida för att andra missbrukar sina utsläpp. Jag står inte alls utanför Kristdemokraternas politik. Men man måste använda förnuftet och inte liksom skena i väg för att vara populistisk.
Anf. 131 Mats Pertoft (MP)
Herr talman! Fortfarande är jag undrande. Jag har inget emot energiåtervinning, och teknikutveckling är jättebra. Om man läser rapporten om detta ser man att det är just teknikutveckling som pumplagen och utvecklingen över huvud taget av alternativa drivmedel och så vidare i Sverige syftat till. Men man måste också gå vidare och, vilket jag tog upp i mitt anförande, våga vara framåtsyftande.
Ska jag tolka Lars Gustafsson så att Kristdemokraterna vill avbryta ordningen med skattebefrielsen, sluta med skattebefrielsen för etanol till exempel? Ett svar om det vore en väldigt viktig signal för alla människor i Sverige som satsat på att köpa etanolbilar och på att ändå ta ett litet steg, om än ofullkomligt, mot att reducera koldioxidutsläppen.
Apropå bränslepriset kan jag konstatera att marknaden är betydligt bättre än Miljöpartiet på att höja bränslepriserna, så vi ska kanske snart ingå en pakt med marknaden och låta denna höja priserna ännu mer.
Ska man föra en ansvarsfull politik gentemot medborgarna i Sverige ska man se till att de får alternativa drivmedel, för bensinen kommer ganska snart att bli svindyr.
Min fråga till Lars Gustafsson är om Kristdemokraterna är emot en fortsatt skattebefrielse för etanolen som bränsle.
Anf. 132 Lars Gustafsson (KD)
Herr talman! Den saken har jag över huvud taget inte berört. Jag har bara sagt att det inte ens räcker med skattebefrielse när det gäller etanoltillverkningen. Vi vet att man i flera delar av Europa i dag upptar ytor för jordbruksmark i norra Afrika för att odla grödor för drivmedel som vi i Europa ska ha. Tycker ni att det är en ansvarsfull politik?
Vi vet att etanolen är begränsad och att etanolen inte har någon framtid. Men jag har inte sagt att beskattningen ska ändras utan bara sagt att incitament för att fortsätta på den vägen inte finns; det är vad jag försökt säga. Incitamentet ligger i att fordonstekniken utvecklas så att man kan använda drivmedel som minskar de totala utsläppen - det är detta som är det intressanta - och det gör man genom att det finns fordon som kan tankas med de drivmedel som finns, dessutom i närheten.
Nyligen har Miljöpartiets nya språkrör gått ut och sagt att man ska tvinga folk att bygga för biogas och installera pumpar ute i markerna till priset av 2-3 miljoner per pump. Men man får då köra runt miltals för att hitta något ställe där man kan tanka. Dessutom ska man ha ett fordon som råkar vara av nämnda slag.
Nej, jag tror att man måste vara lite mer pragmatisk och hitta långsiktiga lösningar för att kunna gå över till fungerande drivmedel som vi har tillgång till och för att totalt sett minska utsläppen. Det hjälper ju inte att vi minskar utsläppen bara genom fossila bränslen. Lika illa blir det om vi i stället ökar utsläppen genom biodrivmedel eftersom dessa finns i atmosfären så pass lång tid och därmed påverkar växthuseffekten genom så kallad positiv feedback.
Anf. 133 Emma Wallrup (V)
Herr talman! Sveriges utsläpp har ökat väldigt mycket under den senaste tiden, och vi har tappat vår placering på klimatrankningen i världen. I dag ligger Sverige - som tidigare varit ledande, varit i täten - på trettiofjärde plats. Det är transporterna som i dag står för ökningen av utsläppen i Sverige. Ungefär 40 procent av utsläppen i dag kommer från transportsektorn. Det är också där ökningen sker.
Jag undrar hur dina visioner ser ut. Hur tror du att vi i tid ska klara klimatomställningen? Forskarna talar om att vi har tio år på oss för att vända utvecklingen. Hur ska vi på så kort tid kunna byta ut hela bilparken i Sverige? Någonting som går fort måste vi göra. Vi måste alltså ta till både snabba åtgärder och långsiktiga åtgärder.
Jag undrar, som sagt, hur dina visioner ser ut, Lars Gustafsson.
Anf. 134 Lars Gustafsson (KD)
Herr talman! När det gäller mina visioner handlar det om sunt förnuft och om att inte komma med orealistiska påståenden för att vara politiskt populistisk.
De förslag som Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger fram är fullständigt orealistiska utifrån detta med att åstadkomma en förändring av det globala klimatet. Givetvis kan vi göra vissa förändringar lokalt, men vi kan inte låta Sverige skena i väg och göra någonting som är helt orealistiskt. Så var det med etanolspåret. Vi körde med
ett
spår trots att vi kristdemokrater ville ha fler konkurrensmöjligheter genom biogas och andra drivmedel som alternativ eftersom konkurrensen kommer att lösa problematiken.
Men vi måste också ha fordon, och vi måste ha folk som kan köpa fordon som går på nämnda drivmedel om vi nu vill transportera oss. Vi vet att kollektiva transportmedel är väldigt begränsade, att de inte kan användas överallt.
Problemet är egentligen att långsiktigt hitta en funktion för fordon som kan användas. Kristdemokraterna är för fordon men emot utsläppen. Således måste vi hitta något så att det går att få ihop de här två delarna. Det kan bara göras gemensamt så det kommer att ta viss tid. För varje minskning av ett fordons utsläpp och ju effektivare fordonet är, desto bättre är det när det gäller att minska utsläppen, om man nu tror på det. Som ni vet finns det många forskare som säger någonting helt annat, men det är en annan debatt som vi kan ta i ett annat sammanhang.
I fråga om fordonsteknik ligger Sverige, som sagt, väldigt långt framme, inte minst när det gäller lastbilstrafiken. Där har vi de bästa fordonen - jag tror att vi i Sverige tillverkar de bästa lastbilarna i världen. Mer kan man inte begära att Sverige ska göra.
Alliansregeringen premierar att Sverige ska ha en fin lastbilstillverkning, en tillverkning där man gör fina fordon. Man måste också komma ihåg att ökningen i procentualiteten ska ställas mot att det på att andra områden lite grann skett en minskning. Vi har blivit effektivare i bland annat energiåtervinning. Det gör att procentualiteten ökar. I en högkonjunktur är det alltid så att det blir en större ökning än när det är lågkonjunktur. Jag ser ingen oro för den saken. Jag ser mer oro för den övriga världen som liksom negligerar sina åtaganden.
Anf. 135 Emma Wallrup (V)
Herr talman! Jag förstår inte hur vi ska kunna få till en förändring om man i vartenda land i världen säger att andra länder ska göra någonting. Alla länder måste väl ta sitt ansvar. Om vi inte gör det, varför ska då ett annat land göra det?
Vi i Sverige har alla möjligheter. Vi har en lång kust med mycket vind. Vi har mycket skog. Vi har alltså mycket bättre möjligheter än många andra länder. Dessutom har vi en bra infrastruktur och ett gott välstånd. Varför ska inte vi agera när vi står inför ett så fruktansvärt scenario - ett scenario som vi för några år sedan inte hade kunnat drömma om när det gäller vad som kan hända med världen. Det är fruktansvärt som det nu är, så varför ska vi inte agera så kraftfullt vi kan på alla plan?
Kollektivtrafiken är nog den viktigaste nyckeln. Tågtransporterna bör vi i första hand satsa på att bygga ut. Jag tycker att det är konstigt att regeringen inte inser att en bra tågtrafik även gynnar företagsamheten i Sverige, men det är en annan diskussion.
Varför alltså inte börja med de åtgärder vi snabbt kan vidta när det gäller biltrafiken - detta för att så mycket som möjligt få bort belastningen även från biltrafiken, från dagens bilpark? Vi måste se framför oss hur vi kan lösa det. Vi har en väldigt stor bilpark, och denna är ett mycket stort problem. Det är svårt att fort hantera en omställning av bilparken. Således måste vi försöka hitta så många olika vägar som möjligt.
Jag tycker också att vi så fort som möjligt ska gå över till biogas och el som är mycket bättre än etanolen. Men etanolen har ändå funktionen att den redan nu minskar utsläppen med ett visst procenttal. Mot den bakgrunden är det viktigt att avvända de metoder vi har.
Anf. 136 Lars Gustafsson (KD)
Herr talman! Jag tror att jag skulle rekommendera mina motdebattörer att läsa på lite mer om fakta och verkligheten vad gäller klimat och allt sådant. Det är dock inte det vi diskuterar, utan vi diskuterar rapporten från Riksrevisionen.
Sverige är ett avlångt land. Det bor åtta nio miljoner här, och vi har långa transportsträckor. Vi bor inte i Holland, som är tätbefolkat och där man kan göra på ett visst sätt. Vi bor i ett kallare klimat som innebär mer energiåtgång. Vi måste vara realistiska och inte ha visioner som inte går att genomföra. Många miljösatsningar blir tyvärr en pappersprodukt därför att de inte är realistiskt genomförbara. Därför försöker jag anföra en realistisk ton: Vad kan vi realistiskt göra för att få en förbättring och minska våra utsläpp?
Det finns bara ett sätt att komma åt det, och det är att man har en fordonsteknik som går ihop med drivmedlen. Man kan inte sätta ut vissa sorters drivmedel och tror att alla ska skaffa det. Det finns nämligen en omställningstid; vår vagnpark är 17-18 år gammal om jag kommer ihåg det rätt. Det tar alltså tid innan gemene man kan få dessa möjligheter. Att tro att man kan straffbeskatta fram saker och ting är alltså bara väldigt dyrt för medborgarna och har väldigt liten nytta.
En medborgare i USA släpper ut ungefär 18 ton per person. Vi släpper ut 6. Vi åker visserligen till Thailand, men det gör inte jag. Jag sparar alltså in mitt klimatutsläpp där. Kanada ligger på 10. Kina börjar tangera våra siffror nu, fast de är två miljarder människor. Det är alltså lite skillnad, och jag tror att man får vara lite realistisk.
Alliansregeringen försöker vara realistisk såtillvida att vi sätter upp mål och ska försöka uppnå dem så mycket som möjligt. Det finns dock flera olika vägar för att komma dit, och det är inte alltid de vägar Vänsterpartiet föreslår som jag tror är framgångsrika. Jag tror i stället att det dagligen kommer ny teknik som kan göra att vi klarar de mål vi har satt upp. Jag hoppas att vi kan se det som en långsiktig lösning, eftersom växthusgaserna stannar i atmosfären ganska länge - mellan 44 och 90 år, beroende på vilken forskare man talar med.
Anf. 137 Anna Steele (FP)
Herr talman! Det är många som har sagt det mesta, men jag kommer att upprepa några saker.
Detta gäller alltså Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel. Utskottet föreslår att rapporten läggs till handlingarna, och jag vill härmed yrka bifall till detta förslag.
Det senaste decenniet har det nationella målet för förnybara fordonsbränslen successivt ökat, och samtidigt har budgetutrymmet höjts. En ökad andel förnybar energi nämns när man syftar till de energipolitiska målen 2020. Det konstateras i rapporten att skattebefrielsen är ett trubbigt styrmedel för att minska utsläppen av växthusgaser. Den har inte stimulerat till nya och mer avancerade biodrivmedel, vilket det fanns en förväntan om när skattebefrielsen infördes.
Utskottet ser ändå skattebefrielsen som viktig för att de klimat- och energipolitiska målen ska nås. Den bör dock bara kvarstå så länge efterfrågan på biodrivmedel behöver stimuleras. Sedan må den upphöra och biodrivmedel beskattas i förhållande till miljöpåverkan. Skatten bör då inte inkludera koldioxidskatt utan endast energiskatt - detta eftersom det inte frigörs fossilt kol vid förbränningen.
Det pågår ett arbete med att samordna de ekonomiska styrmedlen så att det blir mer samhällsekonomiskt effektivt inom klimat- och energiområdet. Den så kallade kontrollstationen 2015 ska kunna visa om det behövs ytterligare åtgärder för att nå målen 2020.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2012-02-29
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1
Beslut: Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel
Webb-tv: Beslut
Protokoll med beslut
- 2012-02-29Protokoll 2011/12:78
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2010/11:162 till handlingarna.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.