Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden

Betänkande 1992/93:KU21

Konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU21

Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga

1992/93
KU21

Sammanfattning

I betänkandet lägger utskottet med anledning av ett antal
motioner fram förslag om storleken av riksdagsledamöternas och
statsrådens arvoden för tiden den 1 april 1993--den 31 december
1993. Förslaget innebär att arvodena inte skall höjas enligt de
regler som normalt gäller utan att de i princip skall vara
oförändrade.

Motionerna

1992/93:K304 av Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om statsrådens och riksdagsledamöternas löner.

1992/93:K317 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att lagen 1991:1876 om avvikelser
från vissa bestämmelser i 1988 års lag förlängs enligt vad i
motionen anförts.

1992/93:K327 av Pär Granstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förlänga giltigheten av lagen om
avvikelse från arvodesbestämmelserna till den 31 december 1993,

3. att riksdagen beslutar att riksdagsmännens arvoden för 1993
skall räknas upp i enlighet med löneutvecklingen för
jämförelsegruppen under 1993.

1992/93:K329 av Liisa Rulander m.fl. (kds) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att arvodesnivån enligt nuvarande
lag behålls oförändrad till dess en sådan översyn lett till
beslut om nya regler.

1992/93:Fi204 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att riksdagsledamöternas löner inte
får höjas i enlighet med vad som sagts i motionen.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagsbeslut år 1984

År 1984 godkände riksdagen ett förslag från regeringen om
inrättande av en särskild nämnd -- Statsrådslönenämnden -- vars
uppgift var att besluta om statsrådens arvoden och övriga
förmåner (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40). Till grund för
regeringens förslag låg ett betänkande från
Statsrådslönekommittén (Ds C 1984:8). Kommittén föreslog även
riktlinjer för arvodesnivån. Statsministerns arvode borde enligt
riktlinjerna fastställas till det högsta löneplansbeloppet jämte
35 % därav. För övriga statsråd borde arvodet bestämmas till
samma löneplansbelopp jämte 25 % därav. Vid ärendets behandling
i riksdagen uttalade utskottet att riktlinjerna var väl avvägda.

Riksdagsbeslut år 1988

Våren 1988 beslutade riksdagen lagen (1988:589) om ersättning
m.m. till riksdagens ledamöter, i det följande kallad
ersättningslagen. I lagen finns bestämmelser om förmåner till
riksdagsledamöterna. Enligt 3 § första stycket i dess nuvarande
lydelse betalas ledamotsarvode med ett belopp för månad som
motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som rådmän,
hovrättsråd och kammarrättsråd. I bestämmelsen sägs vidare att
riksdagens förvaltningskontor årligen beräknar arvodet för tiden
den 1 oktober--den 30 september.

I lagen finns även bestämmelser om tilläggsarvode för vice
talman, ordförande och vice ordförande i utskott, egenpension,
familjepension och inkomstgaranti. Egenpensionsförmånerna består
enligt 13 § första stycket av ålders- och sjukpension. Enligt
paragrafens andra stycke utgörs pensionsunderlaget vid varje
tidpunkt av det arvode för månad som utgår till en ledamot. I 14
och 15 §§ finns bestämmelser om förutsättningarna för att en
ledamot skall få ålderspension och om hur stor pensionen är.
Enligt 15 § fjärde stycket utgör hel ålderspension för månad 16
% av pensionsunderlaget. Uppgår antalet riksdagsår inte till
tolv, utgår enligt paragrafens femte stycke så stor del av hel
ålderspension som svarar mot antalet riksdagsår.

Riksdagsbeslut i december 1990

Den 1 oktober 1989 höjdes arvodet för riksdagsledamöterna från
20153 kr med 944 kr (4,68 %) till 21 097 kr. Den 1 januari
1990 höjdes arvodet med 528 kr (2,5 %) till 21 625 kr. De två
höjningarna utgjorde sammanlagt 1 472 kr eller 7,3 % av 20 153
kr.

I september 1990 var ledamotsarvodet således 21 625 kr. Vid en
tillämpning av ersättningslagen skulle det ha höjts med 3 955 kr
till 25580 kr fr.o.m. den 1 oktober 1990. Arvodet skulle efter
den 1 oktober 1991 ha uppgått till 26 200 kr. På förslag av
riksdagens förvaltningskontor har riksdagen emellertid beslutat
om oförändrade arvoden för tiden den 1 oktober 1990--den 31
december 1991. Den 12 december 1990 stiftade riksdagen nämligen
lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (förs.
1990/91:11, KU18, rskr. 88). Enligt denna särskilda lag skulle
för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991 i stället för
3 § första stycket ersättningslagen gälla att ledamotsarvodet
skulle uppgå till ett belopp för månad som motsvarar
ledamotsarvodet för september 1990, 21 625 kr.

Med anledning av en motion som väckts av Anders Björck (m)
förordade utskottet att frågan om en samordning mellan
statsrådens arvoden och riksdagsledamöternas arvoden skulle
prövas snarast möjligt. Detta gav riksdagen som sin mening
riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna (rskr.
1990/91:88).

Riksdagsbeslut i juni 1991

Regeringen tog upp riksdagens tillkännagivande i proposition
1990/91:170, som i övrigt gällde lagstiftning om sjukavdrag för
statsråden m.m. Regeringen anförde att den hade ansett det vara
av stort värde att ha en ordning som innebär att regeringen inte
själv bestämmer sina arvoden. Enligt regeringens bedömning borde
man också i fortsättningen ha en ordning med den innebörden. En
konsekvens härav var enligt regeringen att den inte heller för
framtiden ansåg sig böra redovisa någon uppfattning om på vilka
grunder statsrådens arvoden bör fastställas. Riksdagens
skrivelse föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från
regeringens sida.

Med anledning av propositionen i denna del väcktes två
motioner -- den ena av Anders Björck m.fl. (m) och den andra av
Bertil Fiskesjö m.fl. (c). I motionerna förespråkades en
samordning av arvodena till riksdagsledmöterna och statsråden.

Vid behandlingen av ärendet konstaterade utskottet att
statsrådsarvodet uppgick till 43 000 kr per månad eller 198,8 %
av riksdagsledamotsarvodet och att statsministerns arvode
uppgick till 46 500 kr eller 215 % av riksdagsledamotsarvodet.

I sin bedömning uttalade utskottet att det inte fanns skäl att
ändra relationerna mellan statsrådens och riksdagsledamöternas
arvoden. Procentsatsen 198,8 borde dock jämkas till 198 %.
Utskottet uttalade att den samordning som utskottet tidigare
uttalat sig för borde ske genom en lagreglering som knyter
statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter.

Utskottet lade på grundval av dessa överväganden fram förslag
till sådan lagstiftning. Enligt förslaget skulle arvoden till
statsråden betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198 %
av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen.
Statsministerns arvode skulle dock uppgå till 215 % av
ledamotsarvodet. Arvodet skulle avrundas till närmaste hela
krontal. Den nya ordningen föreslogs gälla från den 1 juli 1991.

Utskottet föreslog också att riksdagen som sin mening skulle
ge regeringen till känna att Statsrådslönenämnden borde
avvecklas.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag
(1990/91:KU48, rskr. 361, SFS 1991:832).

Riksdagsbeslut i december 1991

Regeringens särskilda förhandlingsgrupp, den s.k.
Rehnberggruppen, föreslog den 20 december 1990 ett
stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för tiden fram
t.o.m. mars 1993. Förslaget innebär för hela avtalsperioden
lönehöjningar på i genomsnitt 4,3 % på hela arbetsmarknaden.

På grundval av Rehnberggruppens rekommendationer slöt Statens
arbetsgivarverk och arbetstagarorganisationerna den 15 mars 1991
ramavtal om löner m.m. för statstjänstemän m.fl. för tiden den 1
januari 1991--den 31 mars 1993. Ramavtalen gäller för de
statstjänstemän som anges i 3 § första stycket ersättningslagen.

Enligt ramavtalen utgavs för individuella löner den 1 januari
1991 ett icke nivåhöjande utrymme om 1,15 % såsom en generell
lönehöjning räknat på månadslön. Fr.o.m. den 1 juli 1991 höjdes
månadslönen vid heltidsanställning med vissa krontal för
arbetstagare som har lägre månadslön än 14 200 kr.
Fr.o.m. den 1 april 1992 stod till de lokala parternas
förfogande ett löneutrymme som skulle fördelas i lönesystemen.
Utrymmet skulle fördelas per den 1 april 1992. Efter
lönerevisionen skulle en anställd ha erhållit en höjning av
månadslönen med minst 320 kr vid heltidsanställning.

I sammanhanget skall nämnas att de berörda statstjänstemännen
till följd av avtal den 15 mars 1991 om slutlig reglering av
tidigare träffat ramavtal om löner för åren 1989--1990 hade
erhållit en prisutvecklingsgaranti om 1,2 % från den 1 oktober
1990.

Sommaren 1991 förelade regeringen riksdagen proposition
1990/91:200 om statsrådens arvoden. I propositionen anfördes att
regeringen såg det som en självklar förutsättning för en
effektiv stabiliseringspolitik att den av regeringen förordnade
särskilda förhandlingsgruppens rekommendationer i alla delar
följdes. Det innebar enligt propositionen bl.a. att några
lönehöjningar per den 1 januari 1992 inte var avsedda. Enligt
propositionen borde detta självfallet också gälla arvodena till
riksdagens ledamöter och till statsråden.

I propositionen konstaterades att det ankommer på riksdagen
att besluta om arvodena åt riksdagsledamöterna för tid efter den
31 december 1991. För det fall riksdagen inte förlängde
giltighetstiden för lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa
bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter, förklarade regeringen att den för sin del
ville att statsrådens arvoden under alla omständigheter också
för tid efter den 31 december 1991 skulle bestämmas i enlighet
med förhandlingsgruppens riktlinjer.

I en motion som väcktes med anledning av propositionen av Jan
Bergqvist m.fl. (s) begärdes att riksdagsledamöternas arvoden
även efter utgången av år 1991 skulle följa de riktlinjer som
Rehnberggruppen hade lagt fast.

I sin bedömning uttalade utskottet att riksdagsledamöternas
arvoden borde anpassas till de centrala avtal som hade träffats
på grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet kom
fram till att ledamotsarvodena borde räknas upp med 605 kr per
månad fr.o.m. den 1 januari 1992. Från den dagen borde
ledamotsarvodet följaktligen uppgå till 22 230 kr. Vidare borde
enligt utskottet arvodet fr.o.m. den 1 april höjas med ett
belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen
som kunde tillkomma jämförelsegruppen fr.o.m. den dagen.

Utskottet ansåg att också statsrådens arvoden borde anpassas
till de centrala avtal som hade träffats på grundval av
Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet konstaterade att
statsrådens arvoden höjdes senast den 1 januari 1990 och att
också de borde höjas fr.o.m. den 1 januari 1992. Enligt
utskottet borde fr.o.m. den dagen arvodena höjas för
statsministern med 1 099 kr till 47 593 kr och för övriga
statsråd med 1 012 kr till 43 830 kr.

Utskottet ansåg vidare att statsråden fr.o.m. den 1 april 1992
även borde få samma höjning av sina arvoden som kunde komma
jämförelsegruppen till del fr.o.m. den dagen.

Utskottet föreslog att såväl riksdagsledamöternas som
statsrådens arvoden skulle regleras genom särskild lagstiftning
som för tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skulle gälla
i stället för 3 § första stycket ersättningslagen resp. 1 §
lagen om arvoden till statsråden m.m.

Utskottet ansåg vidare att det fanns skäl för en annan
konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden än den
som gäller enligt lagen om arvoden till statsråden m.m.
Utskottet uttalade att det fick ankomma på regeringen att låta
utreda frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till
riksdagen. Detta borde enligt utskottets mening riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Reservationer anmäldes. Vad gäller riksdagsledamöternas
arvoden ansåg ledamöterna från Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet liberalerna att arvodet fr.o.m. den 1 januari 1992
borde utgå enligt huvudregeln och sålunda uppgå till 26 200 kr
per månad. I fråga om storleken av statsrådens arvoden ansåg
ledamöterna från Moderata samlingspartiet att det inte fanns
skäl att införa någon särreglering. Ledamöterna från Moderata
samlingspartiet, Centern och Folkpartiet liberalerna ansåg
vidare att det inte fanns skäl att ompröva konstruktionen för
bestämmandet av statsrådens arvoden.

Riksdagen följde utskottet (1991/92:KU5, rskr. 1991/92:62, 63,
SFS 1991:1876, 1991:1877).

Höjning av arvodena per den 1 april 1992

I december 1992 blev det klart att det belopp som motsvarar
den genomsnittliga höjning av månadslönen som fr.o.m. den 1
april 1992 tillkom jämförelsegruppen uppgick till 1 195 kr.
Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden höjdes sålunda med
detta belopp för tid fr.o.m. den 1 april 1992. Arvodena är
således för riksdagsledamöterna 23 425 kr, för statsministern
48788 kr och för övriga statsråd 45 025 kr. Jämförelsegruppens
genomsnittliga månadslön är efter höjningen 27764 kr.

Statsrådslöneutredningen m.m.

Med anledning av riksdagens beslut i december 1991
tillkallades efter regeringens bemyndigande den 2 april 1992 en
kommitté med uppdrag att lämna förslag till konstruktionen av
statsrådens arvoden m.m. Kommittén, som har antagit namnet
Statsrådslöneutredningen, har nyligen redovisat resultatet av
sitt arbete i betänkandet (SOU:1993:22) Vad är ett statsråds
arbete värt? En proposition på grundval av betänkandet kan inom
kort komma att föreläggas riksdagen.

Frågan om oförändrade arvoden för riksdagsledamöterna och
statsråden efter utgången av mars 1993

Motionerna

I några motioner begärs en översyn av reglerna om hur
riksdagsledamöternas arvoden skall bestämmas. Sådana krav förs
fram i motionerna 1992/93:K329 av Liisa Rulander m.fl. (kds),
1992/93:K327 av Per Granstedt (c) och 1992/93:K317 av Gudrun
Schyman m.fl. (v). I dessa och andra motioner förespråkas vidare
att riksdagen beslutar att ledamöternas arvoden skall vara
oförändrade efter den 31 mars 1993. Gemensamt för de skäl som
anförs för detta är att en återgång till ett arvode som bestäms
enligt ersättningslagen skulle innebära en höjning av arvodet
som inte kan accepteras med hänsyn till den svåra ekonomiska
situation som många människor i Sverige befinner sig i. I motion
1992/93:K304 i denna del av Rinaldo Karlsson (s) begärs sålunda
att ledamotsarvodet skall vara oförändrat även efter den 31 mars
1993. Liknande uppfattningar förs fram i motionerna 1992/93:K329
yrkande 2 av Liisa Rulander m.fl. (kds) och 1992/93:Fi204
yrkande 3 av Bert Karlsson (nyd). I motion 1992/93:K317 yrkande
2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anser motionärerna att den nu
gällande lagen om avvikelser från vissa bestämmelser i
ersättningslagen skall förlängas till den 1 november 1993 medan
Per Granstedt (c) i motion 1992/93:K327 yrkande 1 anser att den
bör förlängas till utgången av år 1993. Samme motionär förordar
att arvodena för år 1993 räknas upp med löneutvecklingen för
jämförelsegruppen under år 1993 (yrkande 3).

I motion 1992/93:K304 av Rinaldo Karlsson (s) i denna del
anförs att även statsrådens arvoden bör vara oförändrade efter
den 31 mars 1993.

Skrivelse från riksdagens förvaltningskontor

I en skrivelse den 17 februari 1993 från riksdagens
förvaltningskontor till utskottet anförs att
förvaltningsstyrelsen anser att en återgång till en tillämpning
av ersättningslagen bör anstå i avvaktan på ytterligare
överväganden.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening bör den i motionerna väckta frågan om
reglerna för hur arvodena till riksdagens ledamöter skall
bestämmas behandlas samtidigt med motsvarande fråga beträffande
statsrådens arvoden. Dessa frågor kan inte avgöras förrän efter
den 31 mars 1993 och utskottet avser att återkomma till dem i
ett senare betänkande. Redan nu måste emellertid ställning tas
till arvodesnivåerna för tiden fr.o.m. den 1 april 1993. Vid en
tillämpning av ersättningslagen skulle arvodet för
riksdagsledamöterna höjas med 4 339 kr till 27764 kr.
Utskottet delar förvaltningsstyrelsens uppfattning att en
återgång till ersättningslagen inte bör ske den 1 april 1993.
Enligt utskottets mening bör inte heller statsrådens arvoden
ändras från den dagen. För tiden fr.o.m. den 1 april 1993 bör
således arvodet för riksdagsledamöterna vara 23 425 kr, arvodet
för statsministern 48788 kr och arvodet för övriga statsråd
45025 kr. Utskottet anser emellertid att riksdagsledamöterna,
statsministern och övriga statsråd bör tillgodoräknas de
höjningar som jämförelsegruppen kan komma att få efter den 1
april 1993. De nu angivna beloppen bör därför höjas med det
belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning som kan
tillkomma jämförelsegruppen för tiden efter den dagen.

Den nuvarande särregleringen av arvodena har kommit till
uttryck i en tidsbegränsad lagstiftning om avvikelser från vissa
bestämmelser i ersättningslagen och lagen om arvoden till
statsråden m.m. De arvodesnivåer som utskottet förordat i det
föregående bör gälla intill dess frågan om reglerna för hur
arvodena skall bestämmas blivit avgjord. Ett sådant avgörande
bör enligt utskottets mening föreligga under innevarande år.
Regleringen av arvodesnivåerna fr.o.m. den 1 april 1993 bör
därför göras begränsad i tiden fram till utgången av december
1993. Detta bör dock inte hindra att regleringen bringas att
upphöra tidigare, om det föranleds av överväganden i samband med
att ställning tas till frågan om ordningen för hur arvodena
skall bestämmas.

Med det anförda tillgodoses syftena med motionerna
1992/93:K304, 1992/93:K329 yrkande 2, 1992/93:Fi204 yrkande 3,
1992/93:K317 yrkande 2 och 1992/93:K327 yrkandena 1 och 3.

Utskottet lägger i en bilaga till detta betänkande fram de
lagförslag som föranleds av vad utskottet nu har förordat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riksdagsledamöternas arvoden

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:K304 i denna
del, 1992/93:K317 yrkande 2, 1992/93:K327 yrkandena 1 och 3,
1992/93:K329 yrkande 2 och 1992/93:Fi204 yrkande 3 antar
utskottets i bilagan framlagda förslag till lag om
avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om
ersättning m.m. till riksdagens ledamöter,

2. beträffande statsrådens arvoden

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K304 i denna del
antar utskottets i bilagan framlagda förslag till lag om
avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

Stockholm den 9 mars 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina
Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s),
Ingvar Johnsson (s), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson
(kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth
Staaf-Igelström (s), Elvy Söderström (s) och Björn von der Esch
(m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Av utskottet framlagda lagförslag

Bilaga

1 Förslag till
Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589)
om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs följande.

För tiden den 1 april 1993--den 31 december 1993 skall i
stället för bestämmelserna om ledamotsarvode i 3 § första
stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens
ledamöter gälla att ledamotsarvodet skall betalas med
23 425 kronor i månaden. Arvodet skall dock för angiven tid
höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av
månadslönen som för tid fr.o.m. den 1 april 1993 kan tillkomma
de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993, då lagen
(1991:1876) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall
upphöra att gälla.

2 Förslag till
Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

För tiden den 1 april 1993--den 31 december 1993 skall i
stället för bestämmelserna om statsrådens arvoden i 1 § lagen
(1991:359) om statsrådens arvoden m.m. gälla att arvodet till
statsministern skall betalas med 48788 kronor i månaden och
att arvodet till övriga statsråd skall betalas med 45025
kronor i månaden. Arvodena skall dock för angiven tid höjas med
det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av
månadslönen som för tid fr.o.m. den 1 april 1993 kan tillkomma
de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket lagen
(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993, då lagen
(1991:1877) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1991:359) om arvoden till statsråden m.m. skall upphöra att
gälla.