Regeringsformens egendomsskydd

Betänkande 1997/98:KU30

Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU30

Regeringsformens egendomsskydd

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottet
• Hemställan
• Innehållsförteckning

1997/98
KU30

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet sex motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1997 och ett motionsyrkande som väckts med anledning av
regeringens proposition 1997/98:45 Miljöbalk. Motionsyrkandena gäller i
huvudsak utformningen av bestämmelserna i 2 kap. 18 § andra stycket
regeringsformen. Utskottet föreslår med bifall till en av motionerna (fp), och
med anledning av två motioner (v resp. mp) att paragrafens ordalydelse ses över
under parlamentarisk medverkan. Två motionsyrkanden (m) som gäller förstärkt
grundlagsskydd för äganderätten avstyrks. En reservation (m) i detta senare
avseende har avgetts. Dessutom finns ett särskilt yttrande (v) rörande
innebörden av den ovannämnda översynen.

Motioner från allmänna motionstiden
1997/98:K202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stärkt grundlagsskydd för
äganderätten i enlighet med vad som anförts i motionen,
1997/98:K316 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 kap. 18 § andra stycket
regeringsformen att det klart ger uttryck för lagstiftarens avsikter med
bestämmelsen, dvs. att ersättning liksom tidigare inte skall kunna komma i
fråga vid ingrepp av det allmänna som har sin grund i miljö- eller hälsoskäl,
2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen att det klart ger
uttryck för lagstiftarens avsikter med bestämmelsen, dvs. att ersättning lik-
som tidigare inte skall kunna komma i fråga vid ingrepp av det allmänna som har
sin grund i miljö- eller hälsoskäl,
3. att riksdagen, om yrkandena 1 och 2 avslås, som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om parlamentarisk utredning.
1997/98:K320 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring av RF 2 kap. 18 § som förordas i motionen.
1997/98:K323 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda
frågan om en utvidgning av 2 kap. 18 § RF till att innefatta även andra slag av
egendom än fast egendom.

Motion väckt med anledning av proposition 1997/98:45
1997/98:Jo37 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att göra en översyn av grundlagsbestämmelsen 2 kap. 18
§ RF.

Utskottet

Motionerna
I motion 1997/98:Jo37 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhålls (yrkande 2) att
grundlagsregeln i 2 kap. 18 § regeringsformen uppenbarligen är otydligt
formulerad och att det finns anledning att en parlamentarisk kommitté får i
uppdrag att se över bestämmelsen. Motionärerna anser i likhet med regeringen
att det inte är rimligt att hävda en ren bokstavstolkning av 2 kap. 18 §
regeringsformen. Någon utvidgning av rätten till ersättning var inte avsedd med
grundlagsändringen.
Peter Eriksson (mp) tar i motion 1997/98:K316 också upp frågan om be-hovet av
att ändra ordalydelsen i 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. I motionen
föreslås att bestämmelsen ändras så att den ger ett klart uttryck för
lagstiftarens avsikt att ersättning liksom tidigare inte skall kunna komma i
fråga vid ingrepp av det allmänna som har sin grund i miljö- eller
hälsoskyddsskäl. I första hand föreslås att 2 kap. 18 § andra stycket
regeringsformen ändras av riksdagen (yrkande 1). I andra hand yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av bestämmelsen (yrkande
2). I tredje hand begärs att en parlamentarisk utredning tillsätts (yrkande 3).
I direktiven till en sådan utredning bör anges att bestämmelsen skall ge ett
klart uttryck för lagstiftarens avsikt att ersättning liksom tidigare inte
skall kunna komma i fråga vid ingrepp av det allmänna som har sin grund i
miljö- eller hälsoskyddsskäl. Utredningen bör även se över bestämmelsens
förenlighet med principen att förorenaren skall betala sådan den kommit till
uttryck i bl.a. artikel 130r i Romfördraget och Princip 16 i Riodeklarationen.
Också i motion 1997/98:K320 av Bengt Hurtig m.fl. (v) begärs ändring av 2
kap. 18 § regeringsformen. Motionärerna hänvisar till att bestämmelsen går
längre än Europakonventionen i skyddet av den enskilde ägarens rättigheter och
att paragrafens ordalydelse strider mot principen att förorenaren skall betala,
som finns inskriven i EU:s grundfördrag.
I motion 1997/98:K202 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett förslag om stärkt
grundlagsskydd för äganderätten i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 1). Motionerna framhåller att det enskilda ägandet utgör en
grundläggande förutsättning för den enskildes ekonomiska välfärd och befrämjar
marknadsekonomin som är grunden för välfärden. Grundlagsskyddet för den
enskilda äganderätten är fortfarande svagt. Grundlagsskyddet i 2 kap. 18 §
regeringsformen utgörs av regler om ersättning vid expropriation av mark och
byggnader och liknande intrång. De som drabbas av en sådan inskränkning i sin
äganderätt måste vara garanterade full ersättning. I dag utgår bara ersättning
om den uppkomna skadan är betydande i förhållande till värdet av den berörda
delen av fastigheten. Det är enligt motionen angeläget att införa en
grundlagsregel som slår fast att den enskilda äganderättens princip är
okränkbar och att inskränkningar i äganderätten endast får ske i klart angivna
fall och då med full ersättning till den enskilde. Det är vidare angeläget att
grundlagsskyddet för den enskilda äganderätten utökas till att uttryckligen
gälla även annan egendom än mark och byggnader. Även pensionsrätten bör
omfattas av grundlagsskyddet, liksom immateriella tillgångar i form av bl.a.
utbildning, varumärken, närings- och patenträtter.
Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kd) begär i motion 1996/97:K323 att rege-
ringen skall utreda frågan om en utvidgning av 2 kap. 18 § regeringsformen till
att innefatta även andra slag av egendom än fast.

Bakgrund

Gällande rätt och dess förarbeten
2 kap. 18 § första och andra styckena regeringsformen har följande lydelse:

Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin
egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller
annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker använd-ningen av
mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna
intressen.
Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin
egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan ersättning
skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker använd-
ningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom
berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är
betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen
skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.
Bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen fick sin nuvarande lydelse den 1
januari 1995 i samband med att Europakonventionen inkorporerades. Tidigare
föreskrevs att varje medborgare vilkens egendom tagits i anspråk genom
expropriation eller sådant förfogande skulle vara tillförsäkrad ersättning för
förlusten enligt grunder som bestäms i lag. Genom att Europakonventionen
föreslogs bli inkorporerad i svensk rätt kom enligt förarbetena (prop.
1993/94:117) vår inhemska lagstiftning att få en principiell regel om att den
enskildes rätt till sin egendom skulle lämnas okränkt. Enligt den dåvarande
regeringen var det också angeläget att skyddet för äganderätten skrevs in på
ett mer uttryckligt sätt än det dåvarande. Till skillnad från konventionen
borde en sådan bestämmelse innehålla en regel om att ersättning skall utgå vid
ingrepp i enskild egendom. Regeringen ansåg vidare att det fanns skäl att även
låta grundlagsregleringen omfatta rådighets-inskränkningar genom lagstiftning
och myndighetsbeslut avseende mark och byggnader. Härigenom gavs ett mer
uttryckligt och starkare grundlagsskydd för den enskildes rätt till viktig
egendom. Enligt regeringen saknades underlag för att överväga något längre
gående skydd. Regeringen fann det inte motiverat att låta all egendom, både
fast och lös, omfattas av grundlagens egendomsskydd.
Liksom dittills borde den som tvingas att avstå sin egendom genom
expropriation eller annat sådant förfogande vara tillförsäkrad ersättning.
Flera remissinstanser hade ansett att den enskilde genom bestämmelsen skall
tillförsäkras full ersättning eller ersättning för hela förlusten. Det skulle
enligt regeringen emellertid inte vara helt rättvisande med hänsyn till att
förväntningsvärden enligt 4 kap. 3 § expropriationslagen inte omfattas av
skyddet. I bestämmelsens dåvarande lydelse tillförsäkrades den vilkens egendom
togs i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande ersättning för
förlusten, vilket fick anses ge uttryck för att den drabbade skall hållas
skadeslös och att inte enbart symboliska belopp skall betalas ut.
Ett skydd som tillförsäkrade den enskilde ersättning för inskränkningar utan
avseende på intrångets eller skadans storlek överensstämde enligt rege-ringen
inte med gällande rätt. Inskränkningen måste ha uppnått en viss kvali-
fikationsgrad för att ersättning skulle komma i fråga. En motsvarande
begränsning borde komma till uttryck i grundlagsbestämmelsen.
Regeringen tog också upp kritik från Statens naturvårdsverk, som fram-förts
under remissbehandlingen av det till grund för propositionen liggande förslaget
av Fri- och rättighetskommittén (SOU 1993:40). Naturvårdsverket hade avstyrkt
ett grundlagsskydd mot rådighetsinskränkningar på det före-slagna sättet och
hade påpekat att rådighetsinskränkningar i miljöskydds-lagstiftningen och annan
skyddslagstiftning i princip inte ansetts kunna för-anleda rätt till
ersättning. Med den föreslagna lydelsen skulle enligt Natur-vårdsverket denna
princip kunna ifrågasättas. Mot detta konstaterade rege-ringen att
kvalifikationsgränserna var hämtade från gällande rätt på området och att
meningen således inte var att i grundlagen precisera beräknings-normerna utan
endast att ange huvudprinciperna. Att rätten till ersättning för
rådighetsinskränkningar nu gavs ett grundlagsskydd innebar enligt rege-ringen
således inte att ersättningsrätten utvidgades i förhållande till då gällande
ersättningsregler. Ersättning utgår enligt propositionen sålunda inte för den
förlust som kan bestå i att förväntningar om ändring i markens
användningsområde inte infrias till följd av dispositionsinskränkningar.
Ersättning utgår inte heller för ingrepp i form av strandskyddsförordnande
eller förordnande om naturvårdsområde. Uteblivet tillstånd till en ny
verksamhet, t.ex. grustäkt eller markavvattning samt vägrad
strandskyddsdispens, ersätts inte enligt denna princip. Inte heller skall
ersättning utgå för sådana - till tid och omfattning - mindre ingripande
inskränkningar i rätten att fritt nyttja sin egendom. Regeringen menade att
avsikten således var att inte andra typer av rådighetsinskränkningar i mark
eller byggnader skulle vara förenade med rätt till ersättning än vad som då
gällde.
Konstitutionsutskottet, som tillstyrkte regeringens förslag till ny lydelse
av 2 kap. 18 § regeringsformen, underströk att det förhållandet att rätten till
ersättning vid rådighetsinskränkningar gavs ett grundlagsskydd i enlighet med
förslaget i sig inte innebar att ersättningsrätten utvidgades i förhållande
till vad som redan gällde (bet. 1993/94:KU24).

Den rättsvetenskapliga debatten
Innebörden av den nya bestämmelsen har sedan tillkomsten varit föremål för en
omfattande debatt. I en artikel i Svensk juristtidning 1994 s. 920 ff. kriti-
serade professor Bertil Bengtsson den nya grundlagsregeln och framhöll att om
bestämmelsen tolkas efter ordalagen skulle den bl.a. komma att medföra att
lagliga inskränkningar i olika miljöfarliga verksamheter enligt t.ex. miljö-
skyddslagen skulle medföra rätt till ersättning i strid med vad som då gällde.
Visserligen framhölls det gång på gång i motiven att avsikten inte var att
utvidga rätten till ersättning men enligt Bertil Bengtssons mening måste
ordalydelsen bli avgörande i en rättighetsregel av denna typ. Docenten i
miljörätt Gabriel Michanek kom i en artikel i Miljörättslig tidskrift 1995 s.
155 f. till en annan slutsats än Bertil Bengtsson. Ersättningsprincipen har
enligt honom mot bakgrund av den rättsliga kontexten som stärks av för-arbetena
samma räckvidd som före grundlagsändringen. Grundlagens uttryck får inte läsas
isolerat utan skall läsas mot bakgrund av att regeln tillkommit med förebild i
tidigare lagregler främst 14 kap. 8 § plan- och bygglagen. Dock kunde 2 kap. 18
§ regeringsformen ha skrivits tydligare. I en replik i samma tidskrift 1995 s.
345 f. och i boken Grundlagen och fastighetsrätten, som kom ut 1996 ifrågasatte
professor Bertil Bengtsson om det stämmer med en modern rättsuppfattning att
låta motivuttalanden väga tyngre än lagens ordalag - allra helst som lagtexten
ger den enskilde ett bättre skydd mot ingrepp från det allmännas sida. Han
påpekade emellertid samtidigt att en bokstavstolkning av den nu aktuella
lagtexten å andra sidan onekligen kan leda till säregna, ibland stötande
resultat. Skulle ordalydelsen bli avgörande är det angeläget att undersöka
möjligheterna att ändå rädda situationen på ett juridiskt försvarbart sätt så
att resultaten inte blir orimliga bl.a. från miljösynpunkt. Ett sätt att
begränsa ersättningsregelns verkningar är att man inläser vissa inskränkningar
som är så självklara att de inte behöver inläsas i lagtexten. Det gäller om
tillståndsmyndigheten vilseletts eller villkor åsido-satts i betydande mån
eller vid en aktsamhetsplikt. Även efter grundlags-ändringen kan man göra
gällande att företagaren inte gärna kan få ersättning för att han åläggs göra
något han ändå är tvungen till - någon ersättningsgill skada skulle inte
föreligga. Bertil Bengtsson hänvisade till den s.k. polluter pays-principen som
miljöbalksförslaget (SOU 1993:27) byggde på. Han framhöll att det inte gärna
kunde vara meningen att ersättning skulle utgå om myndigheterna tvingar en
miljöfarlig verksamhet att följa en aktsamhetsplikt och detta leder till att
pågående markanvändning avsevärt försvåras eller betydande skada uppstår. Något
sådant skulle också stå i strid med polluter pays-principen - förorenaren
behöver inte betala, han får i stället betalt. Men grundlagsregeln innebär
enligt Bertil Bengtsson just detta om man skall tolka den enligt ordalydelsen.
Särskilt i vissa gränsfall, där myndigheterna snarare ingriper på grund av
ändrade yttre omständigheter än på grund av någon sorts missförhållanden inom
företagen är det svårt att bortse från grundlagsregeln. Ersättning skulle om
man följer grundlagens ordalydelse enligt Bertil Bengtsson kunna utgå i strid
med gällande rätt vid åtskilliga typer av ingrepp i markanvändningen, och detta
kanske t.o.m. när ingreppet är starkt motiverat från miljö- eller
säkerhetssynpunkt.
Justitierådet Staffan Vängby framhöll i Svensk juristtidning 1996 s. 892 f.
att förarbetena till grundlagsändringen 1995 är glasklara; tidigare gällande
rätt till ersättning vid rådighetsinskränkningar grundlagsfästes, och
ersättning därutöver skulle inte utgå. Han ville i motsats till Bertil
Bengtsson hävda att det just vid tolkning av regeringsformens
rättighetsbestämmelser finns sär-skild anledning att beakta förarbetena. Det är
tradition i Sverige att stiftande och ändringar i grundlag bör ske i största
möjliga parlamentariska enighet. Detta föranleder ofta kompromisser som kan
leda till svårtolkade grundlags-stadganden. Grundlagarna utgör - fortsatte
Staffan Vängby - vår demokratis främsta dokument. Om domstolarna och andra
rättstillämpande myndigheter vid tolkningen av dem inte skulle respektera den
demokratiska ordning i vilka de tillkommit förs en del av den politiska makten
över från riksdagen till myndigheterna. Detta kan inte vara en god ordning.
Enligt Staffan Vängbys mening talar bestämmelsens tillkomsthistoria och dess
förarbeten - mot bakgrund av konstitutionell praxis vid tillkomsten av
ändringar i rättig-hetsbestämmelserna - för att 2 kap. 18 § andra stycket
regeringsformen inte har medfört någon utvidgning av rätten till ersättning vid
rådighetsinskränk-ningar utöver vad som förut gällt.
I en replik i samma nummer av Svensk Juristtidning (s. 898 f.) framhöll
Bertil Bengtsson att det nog är betydligt svårare att bortse från grundlagens
ordalag när det gäller tillkomsten av ny lagstiftning, något som bl.a. skulle
få aktualitet när miljöbalken skulle granskas i Lagrådet. Från lagteknisk syn-
punkt är det självfallet angeläget att inte bara förarbetsuttalanden utan också
lagtexten i olika lagar går att förena med varandra. Att medvetet godta att
lagtexten inte ger uttryck för lagstiftarens mening strider enligt Bertil
Bengtsson helt mot svenska lagstiftningstraditioner.
Nämnas kan också att docenten Joakim Nergelius i Svensk Juristtidning 1996 s.
835 f. framhållit att det är helt tydligt att enhetliga linjer för
grundlagstolkning saknas i rättspraxis. Bl.a. har tolkningens inriktning
diskuterats för litet i doktrinen, och förarbetena är vaga.

Lagrådets granskning 1997 av förslaget till miljöbalk
Lagrådet framhöll i sin granskning av förslaget till miljöbalk (se prop.
1997/98:45) att det inte råder delade meningar om att bestämmelsen enligt sin
ordalydelse innebär att rätt till ersättning inträder oavsett anledningen till
att det allmänna inskränkt användningen av mark eller byggnad på angivet sätt.
Även om inskränkningen föranletts av att mark används på ett miljö-farligt sätt
är markägaren enligt ordalydelsen i bestämmelsen berättigad till ersättning. En
sådan tolkning av 2 kap. 18 § regeringsformen leder således till en
grundlagsfäst rätt till ersättning som sträcker sig längre än vad som följer av
tidigare rätt i fråga om ersättning för ingrepp av miljöskäl. Lagrådet framhöll
dock att detta inte varit lagstiftarens mening och hänvisade till uttalanden i
förarbetena. Lagtexten har i så fall enligt Lagrådet fått en utformning som
inte motsvarar lagstiftarens intentioner.
När det är fråga om en grundlagsregels betydelse för en ny lagstiftning,
talar enligt Lagrådets mening övervägande skäl för särskild återhållsamhet med
att fästa avseende vid motivuttalanden som är svårförenliga med
grundlagsregelns betydelse. Lagrådet fann att den föreliggande oförenlig-heten
mellan ordalydelsen av 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen och
motivuttalandena samt det inte helt klara rättsläget i fråga om grundlags-
tolkning inte är ägnade att främja en enhetlig rättstillämpning. Enligt Lag-
rådet ligger det då närmast till hands att ändra 2 kap. 18 § andra stycket
rege-ringsformen så att det ger ett klart uttryck för lagstiftarens avsikt.
Lagrådet förordade en sådan lösning. Lagrådet underströk att det i förevarande
fall fanns en ovanligt påtaglig brist i överensstämmelse mellan grundlagens
motiv och dess ordalydelse.

Utskottets bedömning
Utskottet har denna dag i ett yttrande till jordbruksutskottet (1997/98:KU8y)
över proposition 1997/98:45 Miljöbalk tillstyrkt regeringens förslag såvitt
gäller rätt till ersättning vid ingripanden av det allmänna. Utskottet har
ansett att de föreslagna bestämmelserna inte strider mot 2 kap. 18 § andra
stycket regeringsformen. Utskottet har understrukit att någon ändring av
rättsläget inte var avsedd med den nya lydelsen av grundlagsbestämmelsen.
Utskottet har därvid bedömt att bestämmelsen trots den mindre
tillfredsställande ordalydelsen måste uppfattas så att någon utvidgning av
rätten till ersättning inte skett.
Utskottet vill också i det nu aktuella sammanhanget understryka denna
bedömning. Samtidigt kan dock inte bortses från att bestämmelsens ordalydelse
varit föremål för en omfattande debatt och att Lagrådet förordat en ändring av
bestämmelsen. Enligt utskottets mening är det självfallet otillfredsställande
att bestämmelsens ordalydelse är sådan att tolkningen av den kan bli föremål
för en sådan diskussion som förevarit. Även om utskottet anser att bestämmelsen
måste kunna uppfattas i enlighet med vad som avsetts vid dess tillkomst finns
det därför anledning att se över dess lydelse. Enligt utskottets mening bör
regeringen i lämpligt sammanhang och under parlamentarisk medverkan utreda
frågan om lydelsen av 2 kap. 18 § regeringsformen och i god tid före valet år
2002 återkomma till riksdagen med förslag i detta avseende. Vad utskottet
sålunda anfört bör med bifall till motion Jo37 yrkande 2 och med anledning av
motionerna K316 och K320 ges regeringen till känna.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (jfr bet. 1996/97:KU14 s. 33)
avslagit yrkanden om att det skall införas en regel i regeringsformen som slår
fast att den enskilda äganderättens princip är orubblig och att inskränkningar
endast får ske i klart angivna fall med full ersättning för den enskilde. Sam-
tidigt har utskottet avstyrkt motionsyrkanden om en utvidgning av grund-lagens
egendomsskydd till att omfatta all egendom, såväl fast som lös. Utskottet gör
fortfarande samma bedömning och anser således inte att den förordade
utredningen bör omfatta också dessa frågor eller att frågan bör bli föremål för
annan utredning genom regeringens försorg. Motionerna K202 yrkande 1 och K323
avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande lydelsen av 2 kap. 18 § regeringsformen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo37 yrkande 2 samt med anledning
av motionerna 1997/98:K316 yrkandena 1-3 och 1997/98: K320 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av 2 kap. 18
§ regeringsformen,
2. beträffande förstärkning av skyddet för äganderätten
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K202 yrkande 1 och 1997/98:K323.
res. 1 (m)

Stockholm den 10 mars 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s) Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger
Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel
Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Peter
Eriksson (mp), Nils Fredrik Aurelius (m), Anders Jonsson (fp) och Göran
Lindblad (m).

Reservation

Förstärkning av skyddet för äganderätten (mom. 2)
Anders Björck, Birger Hagård, Nils Fredrik Aurelius, och Göran Lindblad (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning som
börjar med ?Utskottet har tidigare? och slutar med ?avstyrks följakt- ligen?
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser vidare att grundlagsskyddet för den enskilda äganderätten är
för svagt. Den ovan begärda utredningen bör därför också ges i uppdrag att
föreslå införandet av en grundlagsregel som slår fast att den enskilda
äganderättens princip är okränkbar och att inskränkningar i äganderätten får
göras endast i klart angivna fall och då med full ersättning till den enskilde.
Uppdraget bör också innefatta en uttrycklig utvidgning av grundlagsskyddet till
att gälla även annan egendom än mark och byggnader. Även pensions-rätten och
immateriella tillgångar i form av bl.a. utbildning, varumärken samt närings-
och patenträtter bör omfattas av grundlagsskyddet. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag också i dessa avseenden. Detta bör med bifall till
motionerna 1997/98:K202 yrkande 1 och 1997/98:K323 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande förstärkning av skyddet för äganderätten
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K202 yrkande 1 och
1997/98:K323 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Särskilt yttrande

Lydelsen av 2 kap. 18 § regeringsformen
Kenneth Kvist (v) anför:
Det är av vikt att lagtexten överensstämmer med motiven. Därför har jag kunnat
tillstyrka en översyn. När paragrafen skall ses över hade jag önskat att
utredningsuppdraget varit mer öppet och då med utgångspunkt i mer principiella
överväganden beträffande det förhållandet att äganderätten - grunden för olika
makt- och klasskillnader i samhället - ges grundlagsskydd i sin nuvarande
utformning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Motioner från allmänna motionstiden...................1
Motion väckt med anledning av proposition 1997/98:45..2
Utskottet.............................................2
Motionerna..........................................2
Bakgrund............................................3
Gällande rätt och dess förarbeten.................3
Den rättsvetenskapliga debatten...................5
Lagrådets granskning 1997 av förslaget till miljöbalk6
Utskottets bedömning................................7
Hemställan..........................................8
Reservation...........................................8
Förstärkning av skyddet för äganderätten (mom. 2)...8
Särskilt yttrande.....................................9
Lydelsen av 2 kap. 18 § regeringsformen.............9