Rättsinformationssystemet
Betänkande 2004/05:KU2
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Under beredning
- 2004-10-12
- Under beredning
- 2004-10-19
- Avgörande
- 2004-11-10
- Debatt
- 2004-11-10
- Beslut fattades
- 2004-11-10
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Rättsinformationssystemet
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på revisorernas förslag. Avslag på motionerna
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 2 motioner och 1 framställning / redogörelse.
Beredning, Genomförd
Betänkandet kommer beredas 12 oktober 2004, justerades 28 oktober 2004 och fick trycklov 2 november 2004.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2004-10-21
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2004/05:KU2
Webb-tv: Rättsinformationssystemet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Sent omsider har regeringen lämnat en skrivelse om rättsinformationssystemet. Den är i huvudsak bra, och jag yrkar bifall till utskottets förslag i denna del. Jag ska dock koncentrera mig på vår reservation, som anknyter till en motion från förra riksmötet och som handlar om kommunala författningssamlingar.
Kommunernas kunskaper om utövande av normgivningsmakten är ibland bristfälliga. Man tänker helt enkelt inte i termer av normgivning och skiljer därför inte heller mellan olika typer av ärenden.
Ett införande av lagregler för en kommunal författningssamling skulle medföra en avsevärd ökad rättssäkerhet i kommunernas utövande av normgivningsmakten. Dessutom skulle det göra det möjligt för allmänheten att ta reda på om författningarna är lagliga eller ej. Informationsmöjligheten för den enskilde bör tillmätas stor vikt.
Enhetligt utformade och en för varje kommun upprättad författningssamling skulle vara till stor hjälp ur flera synpunkter. De är till hjälp för kommunernas egna handläggare. De är till hjälp för politikerna. De är till hjälp för allmänheten när det gäller att skapa insyn och kontroll, till hinder mot fiffel och båg.
Utvecklingen av informationssamhället och medborgarnas ökade krav på och intresse för att kunna granska de rättsliga grunderna för olika beslut är faktorer som förstärker behovet av att kommunerna får krav på sig att upprätta kommunala författningssamlingar.
Herr talman! De här frågorna har jag och mitt parti drivit ett antal år. Det finns ett gammalt tillkännagivande från riksdagen på denna punkt från början av 70-talet. Men år ut och år in är det samma visa från utskottsmajoriteten. Man tycker att det är bra om det görs, men man ska avvakta den frivilliga vägen. Det är kanske inte höjden av naivism, men det är i alla fall oerhört naivt. Det kommer aldrig att ske om man inte får tvingande lagregler på området. Det begriper alla som har arbetat i de kommunalpolitiska sammanhangen.
Får jag utdela åtminstone lite beröm till Vänsterpartiet och Miljöpartiet som - i ett särskilt yttrande - sakta börjar inse att det ligger något i den kristdemokratiska motionen.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Anf. 2 Billy Gustafsson (S)
Herr talman! Frågan om rättsinformationssystem är kanske inte en fråga som per automatik leder till ett stort folkligt engagemang. Däremot kan frågan ändock vara intressant och viktig, och det tycker jag utifrån att det finns en koppling mellan den frågan och rättssäkerhet och människors möjligheter att utnyttja sina demokratiska medborgerliga rättigheter. Man brukar ibland säga att kunskap är makt. För att kunna utöva sin medborgarrätt krävs bland annat att man har kunskap om gemensamma regler i lagar och förordningar. Det krävs också att man har möjlighet att fortlöpande få kunskap om beslutade förändringar. Det är alltså inte statisk kunskap, utan den vidgas ständigt.
För att uppnå det här krävs någon form av systematik i tillgänglig information. Det är då vi kommer över på frågan om ett enhetligt rättsinformationssystem. Som Ingvar Svensson gav uttryck för finns det, som jag uppfattar det, en bred samsyn om det angelägna i att utveckla ett offentligt rättsinformationssystem. Som jag förstår det bedrivs det ett aktivt arbete för att utveckla systemet, bland annat mot ökad överskådlighet, tillgänglighet och enhetlighet. Just behovet av överskådlighet och lättillgänglighet har speciellt uppmärksammats. Det pågår ett utvecklingsarbete för att bättre kunna gruppera och presentera information i form av gemensamma standarder, märkning, strukturering och sökning. Man har också uppmärksammat behovet av att kunna se på vilka grunder regeringen fattar sina beslut om förordningar. Där är avsikten att lagstiftningstekniken ska ändras så att detta bättre framgår.
Jag ska avslutningsvis ta upp det som Ingvar Svensson framför allt ägnade sig åt, nämligen de kommunala författningarna. Det vore väl märkligt om man inte skulle erkänna att utvecklingen hittills inte har varit den förväntade och önskade. Det som jag tycker att Ingvar Svensson hoppade över var att nämna att det i utskottsmajoritetens ställningstagande görs tydliga markeringar om att de insatser som nu planeras för en frivillig anslutning måste bli effektiva och leda till resultat. Däremot är inte majoriteten i nuläget beredd att göra något tillkännagivande till regeringen. Men som vi skriver i utskottsbetänkandet kommer vi att följa utvecklingen uppmärksamt.
Det finns en reservation, herr talman, som Ingvar Svensson talade om. Jag skulle vilja närma mig den reservationen på följande sätt. Där påpekas behovet av att sätta in åtgärder och beslut ifrån riksdagen i någon form av helhet. I den nu aktuella situationen tycker jag att frågan blir: När och i vilka frågor ska skyldigheten för kommunerna drivas fram genom beslut uppifrån, när vi samtidigt vet att vardagen för dagens kommunledningar innehåller så många måsten och behov att tillgodose? Här kommer vi till olika slutsatser, reservanten och utskottsmajoriteten.
Mot den bakgrunden, herr talman, yrkar jag bifall till utskottsmajoritetens ställningstagande och avslag på reservationen och övriga förslag.
Anf. 3 Liselott Hagberg (Fp)
Herr talman! Enligt rättsinformationsförordningen ska den enskilda människans och den offentliga förvaltningens tillgång till grundläggande rättsinformation i elektronisk form säkras. För det här ska det finnas ett offentligt rättsinformationssystem. Det ska vara enkelt och smidigt för medborgarna och myndigheterna att söka information inom det rättsliga området.
Det är förstås oerhört viktigt att informationen presenteras på ett sådant sätt att den breda allmänheten förstår systemet. Hela idén måste därför bygga på att människor ska kunna söka sig fram till den information som de efterfrågar. Systemen måste utvecklas på ett sådant sätt att de görs tillgängliga även för användare med särskilda behov.
Ytterligare en utgångspunkt för rättsinformationssystemet måste vara att den version som presenteras offentligt i elektronisk form uppfyller samma krav på exakthet som den tryckta versionen, det vill säga att informationen måste vara lika korrekt. Den måste också vara aktuell och uppdaterad.
Det optimala är förstås ett system som gör det möjligt att söka hela vägen, det vill säga någon form av märksystem som gör att det går att följa regelverk från EU-regler till nationella lagar, förordningar och föreskrifter.
Enligt de redovisningar som vi har tagit del av bedrivs i dag ett arbete med att utveckla system i just den riktningen. Vi kommer förstås att följa utvecklingen.
Kommunernas författningar bör förstås på sikt göras tillgängliga via rättsinformationssystemet. Syftet med systemet är ju att tillförsäkra den offentliga förvaltningen och den enskilda människan tillgång till grundläggande rättsinformation i elektronisk form, som jag sade tidigare. För att det här systemet ska vara komplett och fullvärdigt krävs det förstås föreskrifter på samtliga nivåer och att samtliga nivåer ingår. Därför är det en klar brist att de kommunala föreskrifterna i dag inte finns med på ett sådant angeläget område och att de inte ingår i systemet.
Därför tycker vi att kommunernas anslutning till rättsinformationssystemet i första hand bör ske på frivillig väg. Insatserna bör i första hand riktas mot de kommuner som vill delta i systemet. Därför är det också viktigt att de åtgärder som nu kommer att vidtas för att förmå kommunerna att frivilligt medverka i systemet är effektiva.
Jag vet att det finns en reservation där förslaget är mer tvingande för kommunerna. Med hänsyn till den kommunala självstyrelsen, det kostnadsläge och den svåra situation som finns i kommunerna är vi i dagsläget inte beredda att förorda en skyldighet för kommunerna att förteckna och publicera föreskrifter. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 4 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Som medborgare är vi skyldiga att rätta oss efter de lagar och förordningar som gäller, eller vi är i varje fall skyldiga att följa lagstiftningen. Det här förefaller fungera förhållandevis väl, måste man ändå säga, trots att ingen kan och känner till alla lagar. Jag skulle kunna tänka mig att de flesta är okunniga om de flesta lagar. Trots det fungerar det, eftersom vi vet vilka regler som gäller i den situation som vi befinner oss i.
Men man kan inte nöja sig med det. Samtliga lagar, förordningar och regler måste ändå vara tillgängliga för medborgarna. Man ska på ett enkelt sätt kunna ta reda på vilken lagstiftning och vilka regler som gäller. Det är både en rättssäkerhetsfråga och en demokratifråga.
Det här fungerar trots allt relativt väl på den nationella nivån. Med den nya informationstekniken har det blivit än mer lättillgängligt. Internetportalen Lagrummet finns. Där kan man relativt enkelt söka och finna den lagstiftning som gäller.
Men det fungerar inte på kommunal nivå. Även kommuner har en normgivningsrätt, men stora delar av den normgivningen är otillgänglig eller i alla fall mycket svårtillgänglig för medborgarna.
Det arbete som har skett för att på frivillig väg försöka få in också kommunala regler i det här rättsinformationssystemet har hittills inte givit frukt. Därför finns det skäl att skriva en sådan motion som Kristdemokraterna har gjort.
Vi menar trots allt att vi åtminstone en gång till ska ge möjlighet för regeringen och ansvariga myndigheter att försöka komma fram på den så kallade frivillighetens väg här. Frågan är inte heller så beredd att det är möjligt att nu fatta några skarpa beslut. Men jag och Gustav Fridolin från Miljöpartiet har ändå funnit det befogat att skriva ett särskilt yttrande i det här betänkandet. Där anför vi följande: Enligt vår mening talar mycket för en lagstiftning om skyldighet för kommunerna att förteckna och publicera sina författningar. Den nuvarande situationen är otillfredsställande. Om inte en förbättring synes kunna åstadkommas på annat sätt förutsätter vi att regeringen på eget initiativ bereder ett sådant förslag och därvid beaktar finansieringsprincipen. Något tillkännagivande av riksdagen till regeringen är dock enligt vår mening inte påkallat nu.
Det innebär att vi yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf. 5 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Som framgått av tidigare inlägg är det ett i stort sett enigt utskott som ser det som självklart att våra uppdragsgivare, medborgarna, ska ha tillgång till vår lagstiftning och till rättsinformation på ett bra sätt. Det gäller att ha ordning på rätten från lokal nivå till EU-nivå. Det är naturligtvis inte någonting som sker av sig själv.
I det här sammanhanget finns det några motorer, några viktiga grunder, för att få ordning på rätten. Från vår horisont är det viktigt att de organ som lagstiftaren, kammaren, delegerar till, det vill säga först och främst regeringen som sedan delegerar till övriga myndigheter, klarar kvaliteten i rättsinformationen på ett bra sätt.
Här har pågått ett utvecklingsarbete, men jag noterar Riksdagens revisorers förslag som bygger på att man egentligen anser att regeringen inte själv klarar att i rättsinformationen tydligt ange vilken eller vilka lagar som man grundar sina förordningar på. Det är naturligtvis en viktig grundfråga att regeringen får ordning på sin struktur. Alla andra runtomkring får ju delegerad myndighetsmakt från regeringen.
Vår utgångspunkt är att inte kräva av andra det vi inte har klarat ut själva på vår nivå. Vårt fokus ligger på att se till att regeringen får ordning på rätten och att regeringen skapar en god grund för rättsinformation. Jag tror att det ska vara utgångspunkten för att man också sedan ska kunna göra ett bra arbete ute i kommuner och myndigheter för att få ordning på rätten.
Regeringen understryker att det i de flesta fall går att ange vilken rättslig grund som utnyttjas för normgivning. Men komplikationerna gör det omöjligt att införa ett absolut krav på detta, säger regeringen. Så länge regeringen säger detta är det svårt att införa ett absolut krav på någon annan att ange vilken rättslig grund man har. Det är mot den bakgrunden som vi anser att det inte går att komma längre just nu än vad utskottet har gjort när det gäller krav på kommuner att ansluta sig till rättsinformationssystemet. Men vår ambition är naturligtvis att göra det tydligt, genomskinligt och enkelt för medborgarna. Det måste vara målet att kunna kontrollera den rätt som man har att förhålla sig till som medborgare.
Anf. 6 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Som Billy Gustafsson tidigare sade i diskussionen är det inte alla frågor som föregås av stormande demonstrationer utanför Riksdagshuset eller alla debatter som kan leda till löpsedlar, men det gör inte diskussionerna mindre viktiga.
Herr talman! När det gäller lagstiftningen tror jag att tillgängligheten för den enskilde medborgaren kanske är en av de viktigaste sakerna som vi lagstiftare har att tänka på. I andra gröna motioner under motionstiden detta och tidigare år har vi till exempel yrkat på en solskensprincip vid varje lagstiftning där man klart anger hur länge en lag ska gälla innan den måste omprövas och att man begränsar antalet lagar och regler som utfärdas. Vi har pratat om att komplettera den svenska lagprövningen med lekmannaråd för att på det sättet kontrollera tillgängligheten till de lagar som stiftas. Jag tror att det är frågor som man måste titta närmare på.
I det betänkande om rättsinformationssystemet som vi behandlar i dag behandlas flera frågor om ökad tillgänglighet till lagarna. Här diskuteras sådana saker som märkning, strukturering, grunden för regeringens normgivning och kopplingen mellan EU-rätten och den svenska rätten. Utskottet konstaterar i flera frågor att det pågår ett löpande arbete, att arbetet ibland kan intensifieras och att man hoppas att Riksdagens revisorers anmärkningar ska leda till ett sådant intensifierat arbete.
Herr talman! En av frågorna som vållat särskild diskussion bland talarna före mig har varit kommunernas föreskrifter och i vilken mån dessa ska komma in i rättsinformationssystemet.
Jag gläds åt att utskottets majoritet, där jag själv ingår, faktiskt nu äntligen vågar säga att rättsinformationssystemet måste vara komplett och fullvärdigt och att det för detta fordras att föreskrifter på samtliga nivåer i samhället, alltså även på den kommunala nivån, ingår i det rättsinformationssystem som vi har. Utskottet framhåller att det är en klar brist att ett så angeläget område som de kommunala föreskrifterna inte ingår i systemet i dag.
Det kan tyckas, som Ingvar Svensson sade i sitt anförande, naivt att sådana här markeringar ska leda till någon verklig handling om man inte lägger kraft bakom orden genom tillkännagivande om att det behövs lagstiftning på området. Vi har väl också från vårt håll och från Vänsterpartiets håll en sådan känsla när vi i ett särskilt yttrande skriver att man kanske skulle vara ännu tydligare och framhålla att om det här nu inte går åt rätt håll, borde regeringen självmant återkomma med lagstiftning och då självklart också beakta den princip som finns för finansieringen mellan stat och kommun. Detta tas inte upp i den kristdemokratiska motionen, men jag hoppas ändå att regeringen lyssnar till de här diskussionerna, till det som utskottet har anfört och till det som står i det särskilda yttrandet och, om det behövs en lagstiftning på det här området, självmant återkommer.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 10 november 2004.Förslagspunkter: 6, Acklamationer: 5, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Rättsinformationssystemet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:168 till handlingarna.Märkning, strukturering, sökning, m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår förslag 2002/03:20 punkt 1 och motion
2003/04:K334 av Ragnwi Marcelind (kd) yrkandena 1 och 2.Grunden för regeringens normgivning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår förslag 2002/03:20 punkt 2 och motion 2003/04:K334 yrkande 3.Rättsinformationssystemet och kommunala föreskrifter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår förslag 2002/03:20 punkt 3.Förteckning och publicering av kommunala författningar
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:K396.- Reservation 1 (kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 129 0 0 15 m 46 0 0 9 fp 41 0 0 7 kd 0 27 0 6 v 25 0 0 5 c 19 0 0 3 mp 12 0 0 5 Totalt 272 27 0 50 EG-rätten
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår förslag 2002/03:20 punkt 4.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.