Rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi
Betänkande 2003/04:JUU9
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Debatt
- 2003-12-15
- Avgörande
- 2003-12-16
- Beslut fattades
- 2003-12-16
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Sexuellt utnyttjande av barn bekämpas (JuU9)
Riksdagen godkände ett utkast till rambeslut om hur sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi ska bekämpas. Genom rambeslutet skapas gemensamma minimiregler i EU:s medlemsstater för vad som räknas som brott och vilka straff brotten ska leda till.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottet.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 1 motion.
Från regeringen
Från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 11 november 2003, justerades 4 december 2003 och fick trycklov 8 december 2003.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2003-11-11
Sexuellt utnyttjande av barn bekämpas (JuU9)
Justitieutskottet föreslår att riksdagen godkänner ett utkast till rambeslut om hur sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi ska bekämpas. Genom rambeslutet skapas gemensamma minimiregler i EU:s medlemsstater för vad som räknas som brott och vilka straff brotten ska leda till.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2003/04:JUU9
Webb-tv: Rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 100 Susanne Eberstein (S)
Fru talman! I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:12 om Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi jämte en följdmotion.
I propositionen förelås att riksdagen godkänner det inom Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Rambeslutet innehåller bestämmelser om vilka gärningar som ska utgöra straffbart sexuellt utnyttjande av barn och vad som ska utgöra straffbara förfaranden samt vilka påföljder som dessa gärningar ska kunna leda till. Dessutom finns bestämmelser om bland annat ansvar och påföljder för juridiska personer, jurisdiktion och brottsoffer.
I propositionen konstateras att vår lagstiftning till övervägande del uppfyller de åtaganden som följer av rambeslutet. Dock bedöms vissa lagändringar krävas i fråga om kriminaliseringens omfattning och tillämpliga straffskalor. Härtill torde utformningen av vissa svenska preskriptionsbestämmelser kräva ytterligare överväganden. En slutlig analys av det svenska lagstiftningsbehovet bör också göras och förslag till lagändringar tas fram i samband med beredningen av Sexualbrottskommitténs betänkande. Förslag till lagstiftning kommer därför i ett senare sammanhang.
I propositionen framhålls skäl till att Sverige bör verka för att rambeslutet antas. Sverige har under lång tid i internationella sammanhang deltagit aktivt i arbete som syftar till att förhindra och bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Behovet och nödvändigheten av ett rambeslut inom detta område anges redan i fördraget om Europeiska unionen. I en av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors i oktober 1999 anges att avseende nationell straffrätt bör insatserna för att enas om gemensamma definitioner, grunder för åtal och påföljder i ett första skede koncentreras till ett begränsat antal sektorer med särskild betydelse, bland annat sexuellt utnyttjande av barn.
Genom rambeslutet skapas ett EU-gemensamt rättsområde, vilket i sin tur kommer att underlätta det polisiära och rättsliga samarbetet för att förebygga, utreda och beivra sexualbrott mot barn och barnpornografibrott.
De lagändringar som krävs för uppfyllande av rambeslutets bestämmelser är rimliga. De ytterligare kriminaliseringar som fordras torde avse förfaranden som även från svensk utgångspunkt får anses straffvärda. De straffskärpningar som krävs är inriktade på maximistraffen för brotten och avser de allvarligaste fallen. Någon generell ökning av straffnivåerna för brott som omfattas av rambeslutet torde därför inte föranledas av rambeslutet som sådant. De eventuella nödvändiga lagändringarna torde också väl kunna införlivas i svensk rätt med bibehållande av den nuvarande systematiken.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner utkastet till rambeslut. I ärendet finns en reservation och ett särskilt yttrande.
Fru talman! Härmed överlämnar jag ärendet till debattörerna.
Anf. 101 Cecilia Magnusson (M)
Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till den moderata reservationen under punkt 2.
Den budgetdebatt som vi har genomfört här i dag handlade ju väldigt mycket om krav på myndigheter, i alla fall från majoritetens sida. Den här debatten skulle i stället kunna handla om krav på regeringen. Det handlar ju om demokratins grundvalar och rättssäkerhetens bevarande, om den genomskinlighet, transparens, som besluten här i kammaren har och om den diskussion om hur rambesluten ska implementeras i svensk lagstiftning som har förts i många år i den här kammaren.
Vi är i sakfrågan väldigt överens med regeringen om att det är viktigt att skärpa kampen för att hejda den oroande utvecklingen av den kräfta i civilisationens kropp som sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi utgör. Att EU nu kommer att tvinga Sverige att införa straffskärpningar och ytterligare kriminaliseringar tycker vi moderater är bra. Sverige kunde faktiskt ha åstadkommit detta på egen hand.
Vad vi är mycket kritiska till är det sätt som Socialdemokraterna väljer att hantera denna viktiga lagstiftningsfråga på. Vi får inte här i kammaren och i utskotten en möjlighet att ordentligt titta igenom vilka konsekvenser det här rambeslutet kommer att få i den svenska lagstiftningen. Man kan göra det på ett annat sätt. EU ställer inte krav på att Sverige med stor skyndsamhet ska införa denna ramlag utan att först utarbeta lagförslag. Det finns faktiskt möjlighet för regeringen att lägga fram lagförslagen samtidigt som man antar rambeslutet.
Frågan är alltså - och den ska jag väl ställa till Elisebeht Markström, som företräder regeringen och regeringspartiet i den här debatten - varför regeringen och Socialdemokraterna konsekvent maskar när det gäller att presentera svensk följdlagstiftning med godkännande av rambeslut. Det kan ju inte ha med tidsfaktorn att göra, som till exempel varit fallet med arresteringsordern. Det är ju så att bra lagstiftning kräver konsekvensanalys, eftertänksamhet, diskussioner och funderingar fram och tillbaka.
Man kan väl ändå säga att den sittande regeringen och Socialdemokraterna någon gång har visat självinsikt. När det gäller kvaliteten på lagstiftningsförslagen i dagens läge har ju chefen för Justitiedepartementet sagt att det nu i varje fall inte får bli sämre. Tyvärr är det risk för det på det här viktiga området. Lagrådet, Advokatsamfundet och även justitieutskottet har faktiskt i tidigare ärende uttalat att man borde tillämpa en annan ordning för rambeslut som ska implementeras i svensk lagstiftning.
Om nu detta är en felaktig handläggning, vad borde vi då göra i stället? Redan 2001 presenterade vi moderater ett antal krav som man borde kunna ställa när det gäller rambeslut och implementeringen av sådana i svensk lagstiftning. Det gäller bland annat:
1. Regeringen bör lägga fram relevanta förslag till följdändringar i den svenska lagstiftningen samtidigt som rambesluten presenteras i riksdagen.
2. Regeringen bör ta initiativ till en förenklad remissrunda hos svensk rättsexpertis före beslut om antagande av rambeslut. Visserligen har regeringen skickat ut en promemoria på en kort runda, men det är inte tillräckligt. Diskussionen måste föras djupare.
3. Regeringen bör - vilket vi diskuterade lite under föregående debatt - ta initiativ till en analys av hur övriga medlemsstaters rättsordningar fungerar i praktiken, så att man har det som en bakgrund. Vi slipper då de diskussioner som vi förde i den förra debatten om olika medlemsländers möjligheter eller brist på möjligheter att tillämpa en bra lagstiftning.
Fru talman! Jag avslutar med att upprepa min fråga till Elisebeht Markström, så att hon inte glömmer att i sitt anförande ge mig ett svar: Varför maskar regeringen konsekvent när det gäller att presentera svensk följdlagstiftning vid godkännande av rambeslut?
Anf. 102 Elisebeht Markström (S)
Fru talman! Cecilia Magnusson har valt att tala mera om formfrågan, rambeslut och regeringens arbetssätt än att beröra det som den här frågan handlar om, nämligen bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Jag ska hålla mig till mitt förberedda anförande och kommer att avslutningsvis kommentera Cecilias funderingar omkring rambesluten.
Fru talman! I Sverige och i övriga Europa men också i resten av världen utnyttjas barn sexuellt och exploateras pornografiskt. Barn utsätts för avskyvärda brott som får sägas vara några av de värsta kränkningarna av barns mänskliga rättigheter alla kategorier. Jag ska ge en liten beskrivning av vad jag tänker på.
Sexuella övergrepp mot barn sker inom familjen av dem som står barnen allra närmast och ska ge barnet trygghet, skydd och stöd. Men barn drabbas också av att andra personer i barnets närhet utnyttjar barnet sexuellt. Då kan det vara fråga om personal i skolan, ledare inom idrotten och i föreningslivet eller andra vuxna som på olika sätt skaffar sig tillgång till ett barns kropp.
Ibland sker det här med våld, hot och tvång, men de undersökningar som gjorts här i Sverige visar att det oftast är barnets beroendeställning, lojalitet och tillit till de vuxna som utnyttjas. I krig utsätts barn som en kränkning mot individen men också mot den etniska folkgruppen. Likaså utsätts barn i den alltmer synliga och ogenerade handeln med barn, så kallad
trafficking,
för sexuella ändamål.
I vissa länder är regeringarna medvetna om turismens avigsidor men blundar, medan andra tar itu med att stärka skyddet för barnen, jaga hallickarna och lagföra sexköparna. Vissa researrangörer gör likadant - blundar och låtsas som att de ingenting har förstått - medan andra är med om att ta fram uppförandekoder för sin bransch.
Barn utnyttjas inom pronografin, där övergrepp dokumenteras och sprids om och om igen, inte minst genom olika mer eller mindre lättåtkomliga sajter på Internet.
Många av oss trodde nog fram till bara för några år sedan att svenska barn var förskonade från sexuell exploatering med den innebörden att barn utnyttjas i prostitution för ekonomisk vinnings skull, men inte minst genom ECPAT och andra frivilligorganisationer vet vi nu bättre.
Vi vet, fru talman, att också i Sverige utnyttjas barn på olika sätt för att tillfredsställa en sjuk marknad med barnsexhandel. Det kan vara fråga om barn som har transporterats hit från annat land, men det kan också vara barn som lever under till synes vanliga förhållanden här i Sverige.
Genom polisens arbete med den stora databas där barnpornografi studeras och kartläggs och genom polisens nära samarbete med frivilligorganisationer och polis i andra länder kommer man nu tillräckligt nära för att kunna spränga pedofilnätverken och gripa och ställa förövare till ansvar. Men det räcker inte.
Metoder för att förebygga att övergrepp kan ske och metoder för att hjälpa de barn som drabbas måste utvecklas och göras tillgängliga för barn i hela landet. För den sakens skull arbetar en utredning under ledning av riksdagsledamoten Margareta Israelsson, som har ett uppdrag att sammanställa kunskaperna om sexuell exploatering av barn i Sverige, att identifiera och beskriva riskgrupper och att komma med förslag till hur stödet till barn som har drabbats kan förbättras och till hur preventivt arbete bör se ut. Utredaren ska också följa upp den nationella handlingsplanen och om det behövs komma med förslag på initiativ till regeringen som regeringen kan behöva ta för att leva upp till de utfästelser som den nationella handlingsplanen innehåller.
Fru talman! För att komma åt barnsexhandeln i alla dess skepnader krävs ett kraftfullt internationellt samarbete, men också en samsyn mellan länderna så att inga frizoner uppstår där övergreppen kan fortgå utan inblandning av rättssamhället eller där straffen är så låga att barnsexhandeln flyttar sig. Det är just det som det här rambeslutet handlar om i sak.
Moderaterna har ju, som vi har hört från Cecilia Magnusson, en reservation rörande beslutsprocessen, men regeringsformen ger ju regeringen stöd för att kunna lämna fram förslag just om antagande om rambeslut utan att vid samma tillfälle presentera följdlagstiftningen. Regeringen har utnyttjat den möjligheten och tänker sig att återkomma relativt snart i samband med den så kallade sexualbrottspropositionen, som vi väntar efter nyår. Det är naturligtvis det som är förklaringen och svaret på Cecilia Magnussons fråga: Regeringen väntar med sina förslag så att förslagen i det här avseendet kan komma i det sammanhang där de hör hemma, nämligen i sexualbrottspropositionen, så att de kan inlemmas i den helhet som lagstiftningen ju behöver vara.
Därmed yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationen.
Anf. 103 Cecilia Magnusson (M)
Fru talman! Den här diskussionen kan ju inte föras på annat sätt än om formen eftersom regeringen inte har presenterat någon följdlagstiftning till det här. Därför kan vi inte annat än diskutera utifrån det sätt som regeringen väljer att arbeta.
Jag tycker det är oerhört konstigt att regeringen fortsätter att på detta sätt inte ta hänsyn till vad nästan alla övriga partier i den här kammaren tycker, nämligen att man borde kunna presentera följdlagstiftning i samband med rambeslut. Även om regeringsformen ger möjlighet ställer inte regeringsformen krav på att regeringen vid ett tillfälle ska lägga fram rambeslut till godkännande och vid ett annat följdlagstiftningen. Det är ju faktiskt så att den också ger möjlighet att göra båda delarna samtidigt.
När det gäller tidsfaktorn har man sedan 1999 arbetat med den här frågan. I oktober 2002 enades man om hur rambeslutet skulle se ut. Dessutom har vi i Sverige arbeten pågående, Sexualbrottskommittén och andra. Varför var man tvungen att lägga fram lagstiftningen nu? Varför kunde man inte ha väntat då, så att vi i övriga partier i kammaren hade fått en möjlighet att se vad det har för konsekvenser på den svenska lagstiftningen?
Anf. 104 Elisebeht Markström (S)
Fru talman! Precis som Cecilia Magnusson sade redan i sitt inlägg har ju den här frågan varit ute på den remissrunda som regeringsformen föreskriver ska äga rum. Det finns redovisat här i betänkandet.
Det finns också redovisat, i det här ärendet precis som i alla andra rambeslut, vilken lagstiftning regeringen kan peka ut på ett tidigt stadium kommer att behöva ändras. När justitieutskottet i sin egen undersökning tittade efter hur rätt regeringen har haft när man har försökt gissa vilken lagstiftning som kommer att behöva förändras visade det sig - det står också i utskottets betänkande - att regeringen faktiskt måste ges full pott. Man har kunnat beskriva hur de berörda lagarna kommer att behöva förändras, och det är gjort också i det här betänkandet. Det kommer inte att vara några nyheter för vare sig Cecilia Magnusson eller någon annan i kammaren den dagen som sexualbrottspropositionen om några månader läggs på bordet, därför att följdlagstiftningen finns presenterad här i detta betänkande på s. 9. Om Cecilia Magnusson är ivrig att få ta del av det finns det alltså alla möjligheter att göra det.
Nu vet jag att den här frågan inte för Moderaternas del handlar om just detta ärende. Detta är ju ett konsekvent sätt för Moderaterna att belysa att man inte gillar detta med rambeslut utan att man vill ha den nationella lagstiftningen på bordet samtidigt. Jag kan ha respekt för det, men jag har också respekt för att regeringsformen ändå ger regeringen den här möjligheten, och regeringen har tagit den.
Anf. 105 Cecilia Magnusson (M)
Fru talman! Det är helt uppenbart att regeringen fortsätter på detta sätt att faktiskt, trots lagråd, advokatsamfund, justitieutskott och riksdagens partier, konsekvent strunta i detta och inte samlat lägga fram förslag till Sveriges riksdag. Jag tycker att det är synd, och jag tycker att det är respektlöst mot demokratin, rättssäkerheten och möjligheten att se genomlysningen av de beslut som vi faktiskt fattar här i kammaren. Det skulle vara en betydligt bättre metod att göra på ett annat sätt.
Vi har ju ett kommande rambeslut som togs alldeles nyligen som gäller narkotikalagstiftningen, där vi också på samma sätt ska anta lagstiftning förutom att godkänna rambeslutet, där det gäller att ta in prekursorsbrott i den svenska lagstiftningen. Där gäller det ju faktiskt väldigt stora skillnader i narkotikalagstiftningen jämfört med vad vi har i dag.
Därför vill jag gärna från moderat sida - jag tror jag har fler partier med mig - faktiskt återigen uppmana regeringen att hellre skynda långsamt. Se till att det blir samlat så att vi får en bättre lagstiftning! Vi hör ju ständigt kritik mot lagstiftning som regeringen har haft full pott i, som Elisebeht Markström säger, som sedan får kritik för att den är tandlös och inte uppfyller sitt syfte. Senast var det människohandeln som fick denna kritik. Därför tycker jag att regeringen någon gång borde lyssna och arbeta på ett bättre sätt än det man har valt i dag.
Anf. 106 Elisebeht Markström (S)
Fru talman! Jo, jag är fullt på det klara med att debatten just nu handlar mer om procedurfrågor och oppositionens möjlighet att på ett tidigt stadium vara inne i lagstiftningsarbetet. Jag har full respekt för det. Men den debatten hörde hemma i konstitutionsutskottets debatt förra året, och en majoritet i riksdagen har ju ändå beslutat att regeringsformen sedan den 1 januari i år gör det fullt möjligt för regeringen att arbeta på just det här sättet. Moderaterna får fortsätta att kämpa på med förändringar kring det, men i just den här frågan blir det ju inte några som helst förändringar.
Cecilia Magnusson säger att regeringen lägger fram lagstiftning trots rekommendationer från lagråd, justitieutskott och advokatsamfund - kanhända missade jag någon. Det är fullt möjligt. Men i morgon eftermiddag vet vi om en majoritet av Sveriges riksdag godkänner förfaringssättet just i den här frågan. Det är det som är riktigt viktigt. Jag hyser goda förhoppningar om att vi kommer att gå vinnande ur voteringen i morgon eftermiddag.
Cecilia Magnusson talar om risken för en tandlös lagstiftning. Nu tror jag inte att lagstiftning någonsin blir en färdig produkt. Den förändrar sig. Verkligheten förändrar sig, och då behöver också lagstiftningen förändras.
Jag har inte hört den kritiken när det gäller lagen om människohandel. Jag ska genast ta reda på detta. Men när det gäller den lagstiftning vi nu diskuterar sade Cecilia Magnusson för tio minuter sedan: Äntligen kan EU tvinga Sverige till skarpare lagstiftning. I det avseendet kommer väl Cecilia Magnusson att bli bönhörd.
Anf. 107 Karin Granbom (Fp)
Fru talman! Sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi har fått ett alltmer gränsöverskridande inslag under senare år. Det är därför som det måste till en internationell lagstiftning på det här området. I dag tjänar kriminella grupper stora pengar på att utsätta andra människor för sexuella brott. Inte sällan är offren barn. De kommer till Sverige från geografiskt närbelägna länder eller transporteras genom Europa för att stanna i söder eller fraktas till norr. På ett iskallt sätt kalkylerar brottslingarna hur de ska undkomma att bli upptäckta. Olikartade lagstiftningar och dåligt koordinerade rättsväsenden kan vara sådant som de drar nytta av.
Den snabba teknikutvecklingen som ägt rum på senare tid har på många sätt varit positiv. Dessvärre har den tyvärr också missbrukats av pedofilnätverk i barnpornografiska sammanhang. Internet gör att spridningen av bilder och filmer går på några sekunder och i många fall under stor anonymitet.
Ingen vet med säkerhet hur mycket barnpornografi som finns ute i cyberrymden. Det handlar dock om betydande mängder bilder - ja, många många tusen dokumentationer av svåra sexuella kränkningar av barn. I denna trafik dras flera nya barn in varje vecka.
I dag diskuterar vi Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Denna lagstiftning välkomnas av Folkpartiet. Vi hade liksom Moderaterna gärna velat ha följdlagstiftningen till rambeslutet på bordet. Nu finns den inte tillgänglig, och vi har beslutat oss för att ändå yrka bifall till propositionen.
Inriktningen i rambeslutet är bra. Det är bra att EU syftar till att skapa en enhetlig lagstiftning på det här området. Inget land i Europa ska kunna vara en frizon eller ett jämförelsevis milt land för pedofiler.
Med rambeslutet skapas bland annat gemensamma minimiregler för straffrättsliga påföljder. Det ges även gemensamma definitioner av brott med mera, som förhoppningsvis leder till att rättsliga myndigheter lättare kan bekämpa brotten.
För svensk del innebär rambeslutet inga stora förändringar. Det innebär dock några förändringar. Till exempel förlängs maxpåföljderna för några grova brott. Dessa straffskärpningar anser vi vara rimliga.
I dag är inte alla de handlingar som enligt ramlagen utgör brott kriminella enligt svensk lag. Vi ser dock inga hinder mot att göra de ändringar som behövs för att svensk lagstiftning ska uppfylla rambeslutets krav på handlingar som ska vara straffbelagda.
I rambeslutet finns det en artikel om skydd och hjälp till brottsoffer. Vi välkomnar att brottsoffren får en starkare ställning. I dag vågar många inte anmäla och genomgå rättsliga processer i rädsla för att bli illa behandlade och riskera repressalier.
Slutsatsen är således att Folkpartiet står bakom de förändringar som rambeslutet innebär och yrkar bifall till propositionen.
Fru talman! När jag nu ändå står här i talarstolen skulle jag vilja ta tillfället i akt och uttrycka några andra tankar i det här ämnet. Jag anser att det måste finnas större möjligheter för barn som har blivit utsatta för barnpornografibrott att utkräva skadestånd från dem som innehaft och spritt pornografi där barn kan identifieras. Vetskapen om att de initiala övergreppen, traumatiserande i sig själva, också har dokumenterats och i framtiden kommer att spridas på Internet gör det naturligtvis ännu svårare för offret att gå vidare i livet. Man kan säga att övergrepp begås långt efter att det sexuella övergreppet har skett.
Flera hundra barn har identifierats i olagligt material. Dessa borde få rätt att kräva skadestånd av dem som medverkat till att dokumentationen finns kvar. För att de fullt ut ska kunna använda sig av denna skadeståndsmöjlighet vore en internationell samordning önskvärd.
Slutligen skulle jag också vilja att regeringen omedelbart, i samråd med Rädda Barnen, inrättar en statlig verksamhet som kopplas till polisen vars uppgift bland annat skulle vara att ta emot allmänhetens tips om barnpornografi. Rädda Barnen har i Sverige i dag inrättat en så kallad
hot line
, dit allmänheten kan vända sig om de stöter på barnpornografiskt material på nätet.
Sedan år 2000 har Rädda Barnens
hot line
tagit emot över 20 000 mejl och hundratals telefonsamtal. Många av dessa tips har lett till att flera svenska internationella pedofiler har kunnat gripas och lagföras. Men omfattningen av tips börjar nu bli så stor att Rädda Barnen har svårt att hantera materialet.
Det är inte rimligt att en frivilligorganisation för all framtid ska tvingas ha ansvaret för en nationell tipslinje. Ansvaret borde ligga på staten.
Jag har skrivit en motion i detta ämne som jag förhoppningsvis kan återkomma till i en annan debatt. Rädda Barnens tankar om detta finns på deras hemsida. Det går även att läsa deras debattartikel i Aftonbladet den 23 september 2003.
Anf. 108 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Jag vill först understryka att jag tycker att den senare delen av Karin Granboms anförande var mycket gripande. Jag delar många av dina åsikter, Karin.
Kristdemokraterna välkomnar rambeslutet om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn. Det är bra att vi nu får gemensamma minimiregler då det gäller straffrättsliga påföljder i kampen mot sexuellt utnyttjande av barn och mot barnpornografi. Vi yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Det är först på senare tid som den skrämmande omfattningen av den internationella barnsexhandeln har blivit känd. Enligt en rapport från Unicef 2002 är uppskattningsvis 1,2 miljoner barn offer för så kallad
trafficking
. Grundorsaken är fattigdom. Barn från utarmade länder är som mest utsatta eftersom de ofta saknar möjligheter till utbildning och arbete. De köps eller lockas med falska löften bort från sina fattiga hemförhållanden till väst, oftast till Europa eller USA.
För att bekämpa barnsexhandeln krävs flera parallella åtgärder. Barn har särskilda rättigheter som vi alla har ett ansvar att säkra och skydda. Det allra viktigaste dokumentet för att skydda dessa rättigheter är FN:s barnkonvention om barnens rättigheter som antogs 1989. Här har för första gången barnens egna mänskliga rättigheter formulerats i ett nästintill universellt bindande dokument.
Konventionen erkänner barnens grundläggande medborgerliga politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Sedan FN-konventionen antogs har en rad förbättringar kommit till för barnen i världen, men fortfarande finns mycket kvar att åtgärda innan den verkligen är globalt tillämpad. Fortfarande ser situationen mycket mörk ut för många barn.
Den kommersiella sexuella exploateringen av barn finner ständigt nya vägar, och problemet ökar också i Sverige. Därför är det viktigt att våra beslut leder till konkreta åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas. Kristdemokraterna förväntar sig att regeringen aktivt tar ansvar för att problemet med sexuell exploatering av barn i vårt eget land åtgärdas.
Vuxenvärlden har all anledning att med oförminskad kraft verka för att barnens bästa kommer i främsta rummet vad gäller allt beslutsfattande och alla åtgärder som rör barn. Det behövs en bred allmän uppmärksamhet och medvetenhet om att omfattande kommersiell exploatering av barn faktiskt förekommer. Detta demonstrerade Karin på ett fint sätt i dag.
Många människor är aningslösa och har svårt att inse hur barn utnyttjas och säljs via Internet genom den pornografi som man kan ta del av där. Vi vet att barnpornografibrotten ökar drastiskt och har fått en allt större spridning bland annat genom Internet. Kunskapen om hur barnpornografibrotten kan hanteras har visserligen ökat vid polismyndigheterna, men fortfarande krävs kraftfulla insatser för att bekämpa denna typ av brottslighet.
I Sverige har straffbestämmelserna om sexualbrott ändrats ett flertal gånger för att förstärka skyddet för barn mot sexuella övergrepp och för att ytterligare markera allvaret i sexuella övergrepp mot barn i den straffrättsliga lagstiftningen. Bland annat har barnets låga ålder förts in som en omständighet som kan göra att en våldtäkt eller ett sexuellt utnyttjande av minderårig betraktas som grovt brott. Trots detta finns mycket mer att göra. Barn utnyttjas fortfarande dagligen.
I rambeslutet anges i artikel 1 tydligt vad som ska gälla, och i artikel 3 anges att varje medlemsstat ska vidta åtgärder för att straffbelägga handlingar som har med framställning av barnpornografi att göra oavsett om det handlar om datorisering eller på annat sätt. Det tycker jag är väldigt bra.
Oavsett vilken typ av övergrepp det handlar om är dessa övergrepp på barn svårtolkade och svåra att bevisa. Undersökningar från Brottsförebyggande rådet visar att uppemot 90 % av de anmälda övergreppen på barn aldrig leder till åtal. Det är en väckarklocka.
Reaktionerna och protesterna mot att barn utnyttjas sexuellt kan aldrig bli nog starka. Det finns ett stort mörkertal då man talar om hur många barn som far illa. Man kan inte veta hur många som utnyttjas sexuellt. Många ytterligare åtgärder behöver vidtas när det gäller polisens förhörsteknik och domstolarnas behandling av barn. Detta har vi också ett särskilt yttrande om i det betänkande som vi behandlade tidigare i dag. Men oavsett om det handlar om pornografiska föreställningar, prostitution eller rekrytering av barn till andra ändamål med sexuell inriktning är det ett brott och en kränkning av barnets integritet.
Därför välkomnar vi den här lagstiftningen och rambeslutet, och jag hoppas att vi kan ta ytterligare steg för att som lagstiftare i Sverige på ett kraftfullt sätt markera att vi aldrig någonsin kan godta att barn utnyttjas sexuellt.
Anf. 109 Rolf Olsson (V)
Fru talman! I detta betänkande om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi behandlas förslag i en proposition om åtgärder på dessa områden. Ämnet är så allvarligt att vi bör ägna det en stunds innehållslig diskussion.
Det övergripande syftet är att allsidigt stärka bestämmelserna, det polisära och rättsliga arbetet och åtgärderna mot sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. För oss i Vänsterpartiet, och för många andra är jag övertygad om, är det svårt att tänka sig ett mer angeläget område att skapa tydligare regler kring. Det är avgörande att nu arbeta beslutsamt och gemensamt för att bekämpa denna brottslighet.
Brottsligheten på dessa områden är som alla vet gränsöverskridande, och ny teknik och Internet är medel som brukas flitigt för spridningen. Det behövs gemensamma definitioner av vilka handlingar som ska räknas som sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi och vilka påföljder dessa brott ska kunna leda till.
Vi vet att den här brottsligheten mot barn naturligtvis förekommer i Sverige. Tyvärr får vi med jämna mellanrum konkreta bevis för det. Det är bra att vi har en levande och kontinuerlig diskussion om hur vi ska arbeta brottsförebyggande på dessa områden och hur skyddet för barnen bäst ska utformas.
Det är Vänsterpartiets uppfattning att ett väl fungerande skydd för barnen på ett bra sätt gagnas av en lagstiftning och en normbildning i samhället som tydligt och entydigt fördömer all prostitution och allt sexuellt utnyttjande av människor. Det torde enligt Vänsterpartiets mening vara svårare att få till en fungerande skärpning av åtgärder när det gäller brott riktade mot barn utan att också se över brottsbestämmelser, åtgärder och samhällets syn på företeelser som prostitution och sexuellt utnyttjande även på vuxensidan. Där finns självklart tydliga samband - det är i varje fall Vänsterpartiets uppfattning - och detta måste tillföras vår gemensamma diskussion.
Fru talman! Det finns tyvärr bevisligen ett betydande hyckleri, en betydande dubbelmoral, lite överallt kring dessa frågor. Vi vet att det i flera länder inom EU finns starka krafter som verkar för att prostitution ska kunna ses som en näringsgren vilken som helst, som vill upprätta statliga bordeller och som över huvud taget på alla sätt vill främja prostitutionen som ett självklart inslag i samhället. De krafterna finns i högsta grad i ett antal av de länder som nu är på väg att ansluta sig till EU.
Låt oss tala klartext om dessa företeelser och inte sopa dem under mattan. Jag är övertygad om att vi i kammaren kan uppvisa stor enighet när det gäller att avvisa försöken att luckra upp svensk lagstiftning och vår restriktiva uppfattning i dessa frågor. Det är viktigt att vi erinrar oss dessa företeelser när vi diskuterar bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Vi är övertygade om att många ser sambanden mellan vad som sker i vuxenvärlden och hur vi effektivt utformar skyddet för barnen. Det hänger ihop.
Fru talman! Vi kan inte skjuta upp eller avvakta beslut som kan bidra till ett förbättrat skydd för barnen på dessa områden. Det är angeläget att det arbetet inleds omedelbart. I betänkandet konstateras att svensk lagstiftning i det mesta torde motsvara åtaganden som följer av rambeslutet. Det pågår ett arbete med en översyn av sexualbrottslagstiftningen, och denna översyn innefattar också förslag till lagstiftning på de områden som rambeslutet behandlar. Vi utgår från att förslag kommer inom en snar framtid.
I den reservation som fogats till betänkandet finns principiella invändningar mot att godkänna rambeslut utan att samtidigt redovisa förslag till följdlagstiftning. Det är en seriös inställning som Vänsterpartiet delar, men i detta fall vet vi att lagstiftning bereds, och vi är övertygade om att förslag inom kort kommer att presenteras. Därför väljer vi att inte stödja reservationen utan i stället stödja förslaget i betänkandet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till justitieutskottets förslag i betänkande JuU9.
Anf. 110 Johan Linander (C)
Fru talman! Eftersom jag var kritisk till Vänsterpartiets inställning i en tidigare debatt i dag vill jag nu säga att det som Rolf Olsson framförde om prostitution och det samband som finns mellan prostitution och utnyttjande av barn och också kvinnor var mycket bra.
Det är med både glädje och viss återkommande besvikelse som Centerpartiet ställer sig bakom regeringens proposition om Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Givetvis är det mycket välkommet med gemensamma regleringar för att stoppa denna fruktansvärda brottslighet.
Vi kan återigen konstatera att regeringen inte klarar av att lägga fram följdlagstiftning samtidigt som riksdagen ska anta rambeslutet. Det kanske hade varit möjligt att avvakta med även denna proposition tills sexualbrottspropositionen kommer förhoppningsvis tidigt nästa år. Det är värt att kritisera men är inte tillräckligt för att avslå propositionen. Därför ställer sig Centerpartiet bakom betänkandet.
Rambeslutet kommer att innebära ett antal bra och välkomna straffskärpningar. Enligt rambeslutet ska maximistraffet för sexualbrott mot barn där tvång, våld eller hot används vara åtminstone fem år. Detta uppfyller inte Sverige i dag eftersom maximistraffet för grovt sexuellt tvång bara är fyra års fängelse. Detta gäller även för barnpornografi, där vi har ett maximistraff på fyra års fängelse men där det kommer att krävas minst fem år enligt rambeslutet. Straffskärpning kommer också att behövas vad gäller sexuellt ofredande som begåtts mot barn under 15 år och brottet förförelse av ungdom.
Centerpartiet ser fram emot dessa straffskärpningar. Vi hoppas att de kommer nästa år i samband med sexualbrottspropositionen, som tidigare har framförts. Vi har väntat på sexualbrottspropositionen i nu snart tre år sedan Sexualbrottsutredningen lämnade sitt betänkande. I samband med detta ser vi också gärna en straffhöjning för våldtäktsbrottet.
Fru talman! Rambeslutet kommer också att innebära några ytterligare förändringar i svensk sexualbrottslagstiftning som är önskvärda. Person som drar vinning av eller på annat sätt utnyttjar barns deltagande i pornografiska föreställningar, även utan att det finns något tvång eller otillbörlig påverkan, ska kunna dömas för detta. Det sker inte i Sverige i dag. Det tycker vi är en bra förändring som Centerpartiet också ställer sig bakom.
Sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi är något av det äckligaste som de flesta av oss kan tänka oss. Ändå är det alltför vanligt förekommande, speciellt med barnpornografi på Internet. Brottslighet via Internet är allt annat än nationell brottslighet. Därför är det av stor betydelse att vi inom Europeiska unionen kan komma överens om lagstiftning som ska gälla i alla medlemsstater. Det får inte finnas några fristäder för barnpornografibrott. Detta är ett europeiskt steg i rätt riktning. Längre fram skulle jag också gärna vilja se en global överenskommelse med liknande regleringar.
Våra barns trygghet och säkerhet står och ska alltid stå överst på dagordningen.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 16 december 2003.Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Godkännande av rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner det i bilaga 2 intagna utkastet till rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.
Riksdagen godkänner det i bilaga 2 intagna utkastet till rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:12.Följdlagstiftning i propositioner om rambeslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju1.- Reservation 1 (m)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 135 0 0 9 m 0 49 0 6 fp 43 0 0 5 kd 30 0 0 3 v 25 0 0 5 c 21 0 0 1 mp 13 2 0 2 Totalt 267 51 0 31
Det här är ett utskottsbetänkande
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.