Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Processrättsliga frågor

Betänkande 2025/26:JuU17

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut

Ärendet är klart för beslut

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Processrättsliga frågor(pdf, 286 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2025/26:17 Processrättsliga frågor

Utskottets förslag

Nej till motioner om processrättsliga frågor (JuU17)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 51 förslag om processrättsliga frågor.

Förslagen har lämnats in under den allmänna motionstiden 2025 och handlar bland annat om hemliga tvångsmedel, delgivning och kartläggning av säkerhetsrisker kopplade till rättsväsendets lokalförsörjning.

Utskottet hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp och till tidigare riksdagsbeslut.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motionsyrkanden.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 36

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2026-01-15
Justering: 2026-01-29
Trycklov: 2026-01-30
Reservationer: 3
Betänkande 2025/26:JuU17

Alla beredningar i utskottet

2025-12-04, 2026-01-15

Nej till motioner om processrättsliga frågor (JuU17)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 51 förslag om processrättsliga frågor.

Förslagen har lämnats in under den allmänna motionstiden 2025 och handlar bland annat om hemliga tvångsmedel, delgivning och kartläggning av säkerhetsrisker kopplade till rättsväsendets lokalförsörjning.

Utskottet hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp och till tidigare riksdagsbeslut.

Förslagspunkter

1. Offentlighet vid ansökan till domartjänst
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:1559 av Cecilia Engström (KD).
2. Ny modell för ersättning för rättegångskostnader i tvistemål
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:120 av Angelica Lundberg (SD).
3. Vissa frågor om hemliga tvångsmedel m.m.
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:504 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2 samt

2025/26:3027 av Noria Manouchi (M) yrkande 15.
  • Reservation 1 (V, MP)
4. Kostnadsansvar för utländska medborgare i brottmål
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:2414 av Pia Trollehjelm (SD) yrkande 2 och

2025/26:2415 av Pia Trollehjelm (SD) yrkandena 1 och 2.
5. Delgivning
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:1706 av Staffan Eklöf (SD) och

2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 100.
  • Reservation 2 (S)
6. Kronvittnen
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:24 av Josef Fransson (SD).
7. Inrättande av en särskild resningsdomstol
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:92 av Josef Fransson (SD).
8. Överprövning av automatiserade myndighetsbeslut
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:2060 av Anders Ådahl (C) yrkandena 2-4.
9. Kartläggning av säkerhetsrisker kopplade till rättsväsendets lokalförsörjning
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:2788 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 1.
  • Reservation 3 (V)
10. Motioner som bereds förenklat
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2026-02-03
Debatt i kammaren: 2026-02-04
Stillbild från Debatt om förslag 2025/26:JuU17, Processrättsliga frågor

Debatt om förslag 2025/26:JuU17

Webb-tv: Processrättsliga frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Pontus Andersson Garpvall (SD)
Anf. 189 Pontus Andersson Garpvall (SD)

Herr talman! Tre ord: trovärdighet, beslutsamhet och leverans. Trovärdighet – vi håller det vi lovar. Beslutsamhet – vi går vidare med de förslag som behövs. Leverans – vi levererar också det som vi lovat väljarna.

I mars 2022 deltog jag i min allra första betänkandedebatt i den här kammaren. Den debatten handlade precis som i dag om processrättsliga frågor. I mars 2022 var Sverigedemokraterna och de nuvarande regeringspartierna i opposition. Reformtakten från den dåvarande regeringen var trög. Förslagen var få. Kravaller skulle snart drabba svenska förorter. Och året skulle sluta med hela 62 dödsskjutningar, det högsta antalet någonsin och en tredubbling av antalet på väldigt kort tid. Sverige mådde inte bra.

I den där debatten riktade riksdagen hela elva tillkännagivanden till regeringen på det processrättsliga området, och i debatten valde jag att lyfta fyra av dessa frågor.

Den första frågan handlade om kameraövervakning, om att kommuner och regioner som ville använda kameraövervakning skulle slippa ansöka om tillstånd. Den 1 april förra året genomfördes det förslaget.

Den andra frågan handlade om hemliga tvångsmedel, om att kunna knyta hemliga tvångsmedel till en person snarare än ett telefonnummer. Detta genomfördes den 1 oktober 2023 samtidigt som vi bland annat också gjorde det möjligt att använda hemliga tvångsmedel, såsom hemlig telefonavlyssning, hemlig dataavläsning och hemlig rumsavlyssning, i preventivt syfte.

Den tredje frågan handlade om sänkt gräns för obligatorisk häktning. Den 1 juli 2023 sänktes gränsen från två år till ett och ett halvt år. I juli 2026 föreslås gränsen sänkas för ännu fler brottstyper, bland annat grov kvinnofridskränkning och hedersförtryck.

Den fjärde frågan handlade om möjligheten att vittna anonymt. Den möjligheten införde vi den 1 januari 2025.

Tre ord: trovärdighet, beslutsamhet och leverans. Vi håller det vi lovar.

När vi tog över styret i Sverige hösten 2022 mådde Sverige inte bra. Antalet dödsskjutningar skulle bli det högsta någonsin. Inflationstakten låg på över 10 procent. Bränslepriserna var på över 28 kronor litern. Matpriserna nådde rekordnivåer, och Sverige var inne i en djup lågkonjunktur.

I dag, mindre än fyra år senare, är Sverige på väg ut ur lågkonjunkturen. Prishöjningarna på mat har avstannat, och den 1 april sänks matmomsen med 6 procent. Inflationen är besegrad. Drivmedelspriserna är mer än 10 kronor lägre, och Sverige har tack vare sänkt skatt och minskad reduktionsplikt gått från EU:s högsta drivmedelspriser till EU:s lägsta.

35 dagar in på det nya året har inte en enda person skjutits ihjäl i Sverige. Det är faktiskt hela 54 dagar sedan den senaste dödsskjutningen i Sverige. Ynka en person har skadats i en skjutning i Sverige i år. Vid denna tid på året för fyra år sedan hade redan sju personer skjutits ihjäl. År 2022 skulle sluta i rekord i dödsskjutningar – hela 62 stycken.

Sedan våra lagförslag successivt vunnit laga kraft har det grova våldet minskat i Sverige. Vår politik gör skillnad, och Sverige är ett bättre land i dag än för fyra år sedan.

Det är lite mer än ett halvår kvar till valet, och vi kan redan nu se tydliga resultat av vår politik inom en mängd olika områden. Vi är långtifrån klara, men vi har visat att vi är fyra partier som alla drar åt samma håll för att göra Sverige både tryggare och friare.

Teresa Carvalho (S)
Anf. 190 Teresa Carvalho (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Processrätten är en av rättsstatens mest grundläggande byggstenar, alltså reglerna för hur rättvisan faktiskt går till i praktiken. Det är genom processrätten som våra gemensamma regler får verkan, och det är genom den som staten i domstol utövar sin makt gentemot den enskilde under ansvar och med insyn.

För Socialdemokraterna är detta i grunden en fråga om ordning och rättvisa. Det handlar om rättsväsendets legitimitet och om människors tillit till samhällets institutioner. Den tilliten är en förutsättning för ett samhälle som håller ihop. Men den uppstår inte av sig själv. Den byggs genom processer som upplevs som rättvisa, rättssäkra och lika för alla oavsett utbildning, bakgrund eller ekonomiska resurser.

Processrätten måste därför också fungera i verkligheten, inte bara på papper. När rättsprocesser kringgås, förhalas eller upplevs som obegripliga riskerar förtroendet för hela rättsstaten att undergrävas. Samtidigt får effektivitet och samhällets förmåga att beivra brott inte ske på bekostnad av den enskildes grundläggande rättigheter men inte heller på ett sätt som i praktiken gynnar den som bryter mot reglerna.

Det är här, i spänningen mellan statens ansvar att upprätthålla lag och ordning och individens rätt till en rättvis prövning, som processrätten har sin särskilda betydelse. Brottsoffrets ställning är central i detta. När rättsprocesser drar ut på tiden, när förhandlingar ställs in eller när brott aldrig prövas därför att systemet inte förmår nå fram till den misstänkte, då sviker rättsstaten sitt löfte till brottsoffret. När samhällsutvecklingen förändras – tekniskt, socialt och organisatoriskt – måste även processrätten utvecklas, annars riskerar vi att få ett regelverk som kan manipuleras, kringgås eller sättas ur spel.

Det är mot den bakgrunden som vi socialdemokrater har lagt fram förslag som syftar till att stoppa det otroligt provocerande beteendet att gärningsmän håller sig undan delgivning för att slippa straff. Det är ett hån mot alla brottsoffer. På grund av ett fall med en tv-kändis som erkänt ett trettiotal sexköp men gömt sig utomlands under preskriptionstiden för att slippa straff verkar nu fler äntligen ha fått upp ögonen för det här fenomenet. Det är för all del bra att det uppmärksammas, men jag vill understryka att det här inte handlar om ett enskilt fall utan är någonting som är alldeles för vanligt förekommande. Inte minst hör jag från andra kvinnor att våldsamma män medvetet duckar delgivning för att dra ut på separationsprocesser, vilket försätter utsatta kvinnor i en mer utsatt och potentiellt farlig situation.

Herr talman! Apropå sexköp vill jag också ta tillfället i akt att nämna att vi socialdemokrater anser att det är brott där påföljden ska vara fängelse. Det utvecklar jag gärna i en annan debatt än den som handlar om processrätt.

Herr talman! I dag är det alltså möjligt att medvetet hålla sig undan delgivning tills preskriptionstiden löper ut och på så sätt helt undgår rättslig prövning och därmed slippa straff. Det här är inte ett kryphål i marginalen utan ett systemfel som utnyttjas av gärningsmän. Det här innebär att staten gör mycket stora ansträngningar för att nå personer som aktivt sätter i system att hålla sig undan samtidigt som detta beteende belönas eftersom den som gömmer sig i praktiken kan gå fri. Det är orimligt.

För oss socialdemokrater är utgångspunkten tydlig: Det ska inte löna sig att ställa sig utanför rättssystemet. Därför har vi lagt fram tre konkreta förslag för att täppa till luckorna.

För det första föreslår vi att det ska kriminaliseras att medvetet hålla sig undan delgivning. Att sabotera rättsprocessen ska inte vara ett riskfritt beteende. Tvärtom måste rättssystemet tydligt markera att den som försöker undandra sig ansvar också begår ett brott mot rättsordningen.

För det andra föreslår vi att preskriptionstiden ska kunna frysas under den tid som delgivning pågår så att det helt enkelt inte ska löna sig att ducka delgivning. Preskription ska skydda mot orimligt gamla anspråk, inte fungera som en belöning för den som förhalar rättsprocessen.

För det tredje vill vi möjliggöra enklare digital delgivning. Samhället har i många avseenden digitaliserats, men just delgivningsreglerna har inte riktigt hängt med. Det finns säkra digitala lösningar som människor använder för kontakt med myndigheter i andra sammanhang som även borde användas i de här situationerna. Det är för övrigt något som myndigheterna själva har bett regeringen om men som regeringen inte har levererat.

De här tre förslagen lade vi fram i ett utskottsinitiativ i justitieutskottet redan för drygt ett år sedan. Då sade Tidöpartierna nej. Efter det uppmärksammade fallet med den sexköpande tv-kändisen som rymt undan delgivning och straff sa statsministern och justitieministern i förra veckan att reglerna måste ändras. Det är förstås ett välkommet om än sent uppvaknande.

Om dessa tre förslag redan hade varit verklighet hade den här underhållningsprofilen faktiskt inte kunnat komma till Sverige igen utan att ta sitt straff. Men när riksdagen nu återigen ska ta ställning till de här förslagen säger Tidöpartierna återigen nej – bara en vecka efter statsministerns och justitieministerns nya löften.

Att säga en sak i medierna för att få fina rubriker men göra motsatsen i riksdagen är svagt och oseriöst. Man kan lätt misstänka att det handlar om att rösta nej till förslag bara för att de kommer från oss socialdemokrater. Om så är fallet är det beklagligt att politiskt spel sätts före vad som är bäst för vårt lands rättssystem.

Vi socialdemokrater har röstat för nästan alla förslag som regeringen har lagt på justitieutskottets bord den här mandatperioden. Men Tidöpartierna har röstat nej till alla våra förslag utom ett, nämligen det om att få bort försäljning av pedofildockor. Jag beklagar att regeringen inte är mer lyhörd och beredd att agera tillsammans för att öka tryggheten och rättvisan i vårt land.

När vi ska rösta om det ärende som vi debatterar här i kväll kommer vi socialdemokrater att rösta för att stärka rättsstatens förmåga att faktiskt genomföra rättsprocesser, förbättra situationen för brottsoffer och tydliggöra att det är staten, inte den misstänkte, som sätter ramarna för rättsprocessen. Vi kommer att rösta för att kriminalisera att hålla sig undan delgivning. Vi kommer att rösta för att frysa preskriptionstiden, och vi kommer att rösta för att införa digital delgivning. Jag beklagar att Tidöpartierna återigen röstar nej.

(Applåder)

Fredrik Kärrholm (M)
Anf. 191 Fredrik Kärrholm (M)

Herr talman! Vi har ingen större publik här i kväll, och debatten tv-sänds inte heller, såvitt jag vet. Till protokollet vill jag ändå anföra att vi återigen hör lögner och osanningar från socialdemokrater i talarstolen. Det här är en politisk teater som jag personligen är ganska trött på efter att ha varit här i fyra år.

Det som anförs i talarstolen har framförts precis här där vi står till justitieministern, och justitieministern har svarat att det kommer att tillsättas en utredning. Det här kommer alltså att omhändertas. Det framgår också i betänkandet. Att regeringen inte skulle dela den här viljeinriktningen och inte vilja titta på den här frågan stämmer därför inte. Det här kommer att utredas, och förändringar kommer att genomföras i likhet med de tusentals lagändringar som redan har skett.

Som bakgrund kan jag säga att regeringen lägger om rättspolitiken i stort. Vi gör det för att åstadkomma ett grundläggande perspektivskifte från ett alldeles för ensidigt fokus på gärningsmannen, som Socialdemokraterna historiskt sett haft, till ett fokus på brottsoffer och samhällsskydd. En central del är förstås att fler brott ska utredas och lagföras. Det är viktigt av flera skäl, såsom samhällets tilltro till rättsväsendet och brottsoffers upprättelse.

Regeringen har vidtagit en lång rad åtgärder för att den som begår brott inte ska kunna hålla sig undan rättvisan. En viktig sak är att brottsbekämpande myndigheter ska kunna använda hemliga tvångsmedel för att kunna gripa efterlysta. Det händer otroligt mycket, även kopplat till delgivning, och det här kommer att omhändertas.

Teresa Carvalho (S)
Anf. 192 Teresa Carvalho (S)

Herr talman! Det är en lögn vi får höra här från Fredrik Kärrholm att det var en lögn jag redogjorde för i mitt anförande. Jag redogjorde helt enkelt för hur frågan har bemötts i riksdagen och av justitieministern, för den delen. Problemet är inte att regeringen skulle sakna insikt eller att de har utställt löften om att utreda frågan.

Problemet är, Fredrik Kärrholm, att ingenting har hänt på ett års tid trots dessa löften om att till exempel tillsätta en utredning. Det var någonting som justitieministern sa här i kammaren för ett år sedan i en debatt föranledd av att Tidöpartierna röstade nej till våra förslag om att se till att gärningsmän inte ska kunna ducka delgivning och på så vis smita undan sitt straff. Men på det året har ingen utredning tillsatts.

När det sedan blir stort hallabaloo kring en tv-kändis och både statsministern och justitieministern ger sig ut och lovar att det ska bli ordning på torpet och att man ska tillsätta en utredning är det väl inte konstigt att man ställer sig frågan om denna utredning nu kommer. Den kom ju inte förra gången den utlovades. Kommer den den här gången? Det är vi många som undrar.

Något vi också undrar, Fredrik Kärrholm, är varför man röstar nej till förslaget om nu regeringen vill ändra regelverket och utreda frågan. Sänder inte det väldigt märkliga signaler till svenska folket? Tror inte Fredrik Kärrholm att en del kan uppfatta det lite som hyckleri?

Fredrik Kärrholm (M)
Anf. 193 Fredrik Kärrholm (M)

Herr talman! Den här regeringen har gjort mer än någon regering någonsin gjort när det kommer till kriminalpolitiken. Vi har historiskt snabba leveranser.

Jag nämnde tidigare möjligheten att använda hemliga tvångsmedel för att kunna gripa efterlysta. Jag kan stå här hela kvällen och rada upp saker vi gör, till exempel att vi har utvecklat arbetsmetoder med snabbare lagföring och permanentad tillgänglighetsdelgivning kopplad till just delgivning.

Regeringen har även gett ett antal centrala myndigheter i uppdrag att förstärka det internationella arbetet för att komma åt kriminella och efterlysta som gömmer sig utomlands. Förra året greps 200 svenska kriminella utomlands, varav ett 50-tal var gängledare.

Jag vill också påminna om att vi har förändrat preskriptionslagstiftningen. Förslagen är omfattande. De innebär bland annat att brott som kan straffas med livstids fängelse aldrig ska vara föremål för preskription och att utdömda fängelsestraff aldrig ska preskriberas. Vi har alltså gjort enormt mycket kopplat till just det här. Man kan fråga sig varför den tidigare socialdemokratiska regeringen inte gjorde någonting åt allt detta under åtta års tid.

Vi har alltså en historisk leverans i kriminalpolitiken. Vi har gjort mer än någon regering någonsin gjort, och det här kommer också att omhändertas. Men jag är inte justitieminister, så jag kan inte svara på exakt hur dessa frågor kommer att tas om hand eller ange ett närmare klockslag. Men att det sker, det kan jag lova.

Mot bakgrund av att ledamoten är en erfaren politiker och vet precis hur lagstiftning fungerar och att det finns en begränsning i lagstiftningsmaskineriet vill jag fråga vad av allt det vi gjort som ledamoten tycker att vi skulle ha prioriterat bort det senaste året till förmån för just detta som vi alltså inom kort kommer att ta om hand.

Teresa Carvalho (S)
Anf. 194 Teresa Carvalho (S)

Herr talman! Fredrik Kärrholm frågade just varför vi inte gjorde någonting av det de nu gör. Jag vill påminna Fredrik Kärrholm om att av alla de lagförslag som lagts på justitieutskottets bord den här mandatperioden – många väldigt bra lagförslag, vill jag lägga till – har Socialdemokraterna initierat 75 procent. Våra partier är ju överens om det allra mesta.

Allt det Fredrik Kärrholm rabblade upp är sådant som vi socialdemokrater har stöttat, tycker är bra politik och också hade genomfört om vi suttit i regeringsställning. Men nu är det inte det den här debatten handlar om utan om bristerna i processrätten.

Vi ser exempel på exempel på gärningsmän som köper sex och begår andra brott och som rymmer iväg och gömmer sig och på så vis slipper straff. Det är en djup orättvisa och ett hån mot alla brottsoffer, som vi socialdemokrater har försökt förmå regeringen att ändra på i över ett års tid. Men hittills har Tidöpartierna röstat nej vid varje tillfälle man fått. Det beklagar jag.

Snacka går ju, Fredrik Kärrholm, men i riksdagen är det röster som räknas. Rättsstaten byggs inte på pressmeddelanden och rubriker utan på röster, resultat och beslut. Nu finns en möjlighet att fatta beslut om att ändra den här fruktansvärt provocerande ordningen – men Tidöpartierna väljer att rösta nej till att genomföra de förändringar som både justitieministern och statsministern utlovade förra veckan. Jag tycker att det är märkligt, och jag tror att fler som lyssnar på debatten inte riktigt förstår varför man säger nej till detta trots att man har lovat.

Fredrik Kärrholm (M)
Anf. 195 Fredrik Kärrholm (M)

Herr talman! Vi är inne på det sista året för mandatperioden. Reformtempot har varit mycket högt, och det avspeglas även i detta betänkande. Yrkandena rör i allt väsentligt områden där regeringen redan genomfört reformer eller har ett pågående arbete eller utredningar på väg. Vi ser nu att vår politik ger effekt.

Herr talman! Sedan 2018 har 382 personer dött i skjutvapenvåld i Sverige. Det är fasansfulla siffror. Men under årets första månad sköts däremot inte en enda person ihjäl. Det är en positiv milstolpe i en övergripande trend med minskat gängvåld de senaste två åren.

Att detta gängvåld uppstod i Sverige var ingen slump. Det var inget oväder som plötsligt drog in över vårt land. Nej, det var en direkt konsekvens av en serie politiska misslyckanden. Den positiva utvecklingen nu är inte heller en slump, utan den sker tack vare en synnerligen genomtänkt politik som gör att vi trycker tillbaka den organiserade brottsligheten.

Ett exempel är att polisen tidigare var tvungen att sluta bedriva avlyssning om det visade sig att en misstänkt kontraktsmördare var 14 år. Det innebar att barn under 15 år blev extra attraktiva rekryter för gängen eftersom regelverket minskade upptäcktsrisken för vuxna uppdragsgivare. Det ändrade vi på förra året.

Ett annat exempel: Tidigare kunde gängledare styra våldet från utlandet med mycket låg risk och dela ut uppdrag via krypterade chattar. Nu ser vi till att fler ledande aktörer grips och döms. I replikskiftet nyss nämnde jag att polisen förra året fick tag på 200 efterlysta personer varav ett femtiotal var gängledare.

Herr talman! Kriget mot den organiserade brottsligheten är inte vunnet. Men vi har vunnit avgörande slag, och nätverken pressas nu tillbaka under hårt tryck. De kriminella ger självklart inte upp. Nätverken försöker anpassa sig. De byter metoder. Nya personer rekryteras. Brottsligheten ändrar skepnad. Detta betyder att vi måste hålla i. Vi måste fortsätta i samma tydliga riktning, och vi måste göra det med ordning i lagstiftningsarbetet.

Processrätten är central i detta arbete, som vi har hört från föregående talare. När vi nu ändrar regler om tvångsmedel, delgivning och bevisning måste vi göra det på ett genomtänkt sätt. Rättssäkerheten ska vara stark, och kontrollen ska vara verklig. Vi behöver hålla ihop det reformarbete som vi nu genomför i mycket högt tempo.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden.

Gudrun Nordborg (V)
Anf. 196 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Hela rättsapparaten är självklart oerhört viktig i vårt samhälle. Det är med hjälp av de verktyg som finns där som vi ska försöka anstränga oss allt vi kan för att förverkliga en rimlig rättvisa.

Jag vill yrka bifall till reservation nummer 3. Men jag vill också uttrycka mina starka sympatier för den reservation som Socialdemokraterna har lagt fram och det anförande som Teresa Carvalho höll härifrån talarstolen. Det var mycket där som är oerhört viktigt, och hon nämnde reformer som jag hoppas att vi efter ett regeringsskifte ska kunna genomföra tillsammans.

Vänsterpartiets reservation handlar om att vi menar att det är orimligt att många av rättsväsendets fastigheter inte ägs av det allmänna. Vissa ägs av Specialfastigheter, ett aktiebolag som i sin tur ägs av staten. Detta bolag utvecklar och förvaltar bland annat kriminalvårdsanstalter, ungdomshem, domstolsbyggnader och polisfastigheter.

Men allt är inte allmänt ägt. På flera håll och inom flera sektorer hyr rättsväsendet lokaler av privata fastighetsägare. Det finns också exempel på att dessa samhällsviktiga fastigheter ägs av bolag med kopplingar till grov kriminalitet.

Det är inte lämpligt att samhällsviktiga fastigheter står utanför vår demokratiska kontroll och också riskerar att antingen infiltreras av eller säljas till oseriösa, kriminella och säkerhetspolitiskt olämpliga personer och ägare. I ljuset av vad som händer i omvärlden är det rådande säkerhetsläget i Sverige också sådant att det framstår som både naivt och oförsvarbart att detta får fortsätta.

I kommentarer till den här reservationen, som bygger på ett yrkande i en motion från allmänna motionstiden, framkommer att regeringen har tagit en del initiativ som ligger i kanten av detta.

I augusti 2024 gav regeringen Domstolsverket, Kriminalvården och Polismyndigheten i uppdrag att gemensamt försöka identifiera säkerhetsrisker kopplade till fastigheters ägare och till hyresförhållanden och att försöka utarbeta metoder – först, sägs det, inom ramen för gällande regelverk. Då kommer vi kanske inte särskilt långt. Det sägs också att man, förutom att minimera säkerhetsriskerna inom denna ram, skulle kunna uppmuntras att lämna förslag på åtgärder som kan vidtas för att ytterligare minska dessa risker. När detta jobbades fram menade man också, klokt nog, att det skulle ske i samverkan med Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och, om det behövdes, andra relevanta myndigheter och aktörer.

Något som förstås också ligger i detta med ägarförhållanden är att det inte är enkelt. Man kan inte enkelt bryta in i befintlig ägarstruktur eftersom äganderätten är reglerad framför allt civilrättsligt och ett hyresavtal inte går att riva upp hur som helst. Man är bunden av det.

Men man kan hantera ägandeförhållandena på andra sätt som innebär vissa inskränkningar i fastighetsägarens rättigheter. Det finns exempel på hur man kan göra detta på ett smart sätt. Man behöver skapa effektiva verktyg som gör det möjligt för myndigheterna att hantera situationer som innebär riskfyllda ägarförhållanden.

Vad skulle då detta kunna vara? De nämnda myndigheterna som fick uppdraget har vissa förslag. Det skulle kunna byggas ett system med kontroll av ägandeförhållandena som bygger på förvärvstillstånd. Man skulle alltså behöva ha vissa kvalifikationer för att få äga sådana här fastigheter. Alternativt, eller i tillägg därtill, kan en statlig förköpsrätt användas som ett instrument. När en ägare vill överlåta sin fastighet kan man gå in och kontrollera om det skulle vara bättre om staten, samhället, ägde den och i så fall ta över.

Man är också från de här myndigheternas sida inne på att det borde övervägas om inte vissa samhällskritiska fastigheter ska ägas permanent av staten och inte kunna överlåtas till enskilda personer.

Det är också intressant att se att det i en statlig utredning, en SOU, från 2024 föreslogs en del saker som tangerar detta. Där menade man att statlig och kommunal förköpsrätt skulle kunna införas i vissa fall. Den statliga förköpsrätten inriktade sig då tyvärr enbart – vilket dock säkert var bra nog för ändamålet – på det militära eller civila försvaret. Detta respekterar jag till fullo.

När det handlar om verksamhet för att förebygga brottslighet riktar den utredningen, enligt sina direktiv förstås, in sig på att motverka organiserad brottslighet på den kommunala nivån så att en kommun kan göra förköp. Det vore oerhört lyckat om man också gjorde motsvarande på statens sida.

Jag menar att det här finns viktiga saker att följa och följa efter. Vi har långt tidigare också haft en kommunal förköpsrätt, som fyllde sina funktioner. Jag tror att det vore klokt att återupprätta den men att man borde göra det också på den statliga sidan.

Det här skulle, menar jag, vara en brottsförebyggande verksamhet som går på strukturer, där vi släpper lite av den ensidiga fokusering som Sverigedemokraterna och regeringspartierna haft på att enbart arbeta med skuldfrågorna och straffbeläggandet. När vi gör det agerar vi i situationer där det hemska redan har skett.

Jag menar att vi måste hitta många fler verktyg för att vara sant förebyggande och titta på detta med att begränsa tillgången till fastigheter så att de inte kan användas i kriminella aktiviteter, för infiltrationer eller för pengatvätt via de här bolagen. Det är oerhört olyckligt att detta kan ske i dag.

Jag kan inte heller låta bli att kommentera att SD nu slår sig för bröstet och bland annat blandar in bensinpriserna i rättssystemet. Det har inte mycket med processrätten att göra!

Detta med historiskt snabba leveranser kan vi också fundera över nu, när vi i riksdagen kanske tvingas arbeta i sommar. Men i början av mandatperioden fick vi vänta väldigt länge på propositioner.

Ulrika Westerlund (MP)
Anf. 197 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Kära kollegor! God kväll! Jag kommer i mitt anförande att fokusera på Miljöpartiets reservation. Det ämne som vi debatterar i kväll är mycket brett, men jag kommer i huvudsak att prata om vår reservation. Ärendet handlar om hemliga och preventiva tvångsmedel.

Under det senaste decenniet har Miljöpartiet medverkat till att utveckla polisens möjligheter att använda hemliga och preventiva tvångsmedel. Det har varit starkt efterfrågat av brottsbekämpande myndigheter och bedömts som avgörande för att bekämpa kriminella gäng. Med bättre möjligheter att använda hemliga tvångsmedel även i preventivt syfte har polisens förmåga att förhindra och utreda allvarliga våldsbrott och lagföra gärningspersoner stärkts. Därmed är användningen av tvångsmedel viktig för den allmänna tryggheten i samhället och för att ge brottsoffer upprättelse men också ur ett brottsförebyggande perspektiv.

Detta är viktigt för Miljöpartiet. Men vad som också är mycket viktiga principer för Miljöpartiet är proportionaliteten och effektiviteten. De måste finnas, och de ska stå i rimlig proportion till varandra.

Samtidigt som hemliga och preventiva tvångsmedel är och har varit ett effektivt verktyg i Polismyndighetens arbete är det avgörande att tvångsmedelsanvändningen regleras inom tydliga ramar för att trygga rättssäkerheten.

En ständig avvägning måste göras mellan effektivitet och proportionalitet, och användningen av hemliga tvångsmedel ska alltid stå i rimlig proportion till ingreppet i den personliga integriteten.

Därför har Miljöpartiet också sagt nej till ett antal av regeringens förslag som vi anser har gått för långt. Bland annat har vi betonat vikten av att begränsa och tydliggöra möjligheterna att använda överskottsinformation. Ibland har vi delvis instämt; vi instämde till exempel med utredningens förslag om hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn, men vi tyckte att regeringens förslag var för långtgående.

Förra hösten gjorde DN en sammanställning av hur många procent av frågorna som Miljöpartiet hade instämt med regeringen i. De menade att det var 43 procent på rättspolitikens område. Det vore intressant om det gjordes en uppdatering av den artikeln, eftersom det ibland låter som att Miljöpartiet säger nej till allt, vilket alltså inte stämmer.

Vi har däremot betonat vikten av att lagstiftningen om hemliga tvångsmedel kontinuerligt utvärderas, så att regleringen kan göras tydligare och mer träffsäker. Dessvärre menar vi att detta inte har skett i önskad utsträckning. Men tiden har i stället regelverket blivit alltmer svåröverskådligt och komplicerat. Det har också återkommande uppmärksammats av flera myndigheter och organisationer.

Bland annat Lagrådet har uttryckt sig kritiskt och skrivit att ett mycket stort antal ändringar i bestämmelserna om hemliga tvångsmedel har gjorts och att det samlade regelverket till följd av det blivit mycket komplicerat. Det har därmed också blivit svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området och av omfattningen av det intrång i den personliga integriteten som enskilda kan drabbas av. Mot den bakgrunden har Lagrådet efterlyst att det inom en snar framtid görs en samlad översyn, i ljuset av 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen och artikel 8 i Europakonventionen, av hur hemliga tvångsmedel ska kunna användas. Vid en sådan översyn bör det givetvis också kunna övervägas att jämka villkoren för användningen av ett eller flera hemliga tvångsmedel.

Att en samlad översyn skulle behövas har också flera andra aktörer påpekat, till exempel Civil Rights Defenders, Centrum för rättvisa och Stockholms tingsrätt.

Fru talman! Miljöpartiet noterar att regeringen har gett en utredare i uppdrag att utvärdera tillämpningen av de utökade möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel och kartlägga den nytta som de har inneburit för brottsbekämpningen i stort. I direktiven till utredningen konstaterar regeringen att regleringen är svåröverskådlig och komplex och att det därför kan finnas behov av att samla reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel i en lag. Uppdraget ska redovisas senast den 29 maj i år.

Vi välkomnar såklart denna utredning. Samtidigt ifrågasätter vi regeringens intention med uppdraget och om det verkligen är att stärka integritetsperspektivet och rättssäkerheten i lagstiftningen – detta eftersom samma utredning har fått i uppdrag att se över hur tillståndsprocesserna kan förenklas och föreslå hur användningen av till exempel hemlig avlyssning och övervakning kan utökas.

I utredningsdirektiven går det bland annat att läsa att när det gäller de rättsliga förutsättningarna för att använda hemliga och preventiva tvångsmedel måste positionerna flyttas fram ytterligare. Utredningen bör därför överväga om det går att uppnå en större flexibilitet i regleringen om hemliga och preventiva tvångsmedel, så att tvångsmedel kan användas när det framstår som motiverat.

För Miljöpartiets del framstår det som motsägelsefullt att en och samma utredning både ska utvärdera och utöka lagstiftningen. Vi ser en uppenbar risk för att utvärderingsuppdraget hämmas från att föreslå hur lagstiftningen eventuellt bör begränsas. En utvärdering av tvångsmedelsanvändningen måste ha fullt mandat att föreslå de regleringar som anses nödvändiga. Den bör inte innehålla krav på att användningen av hemliga och preventiva tvångsmedel ska utökas om så inte bedöms som rimligt eller nödvändigt.

Att implementera ny lagstiftning efter att utvärderingen genomförts riskerar dessutom att den genomförda utvärderingen blir betydelselös eftersom den inte har kunnat ta hänsyn till den nya lagstiftningens utfall och konsekvenser.

Miljöpartiet anser därför att det finns skäl för ett tillkännagivande från riksdagens sida om att regeringen genom en regelbunden utvärdering bör säkerställa att tillämpningen av hemliga tvångsmedel sker rättssäkert och proportionerligt och att ny lagstiftning om hemliga tvångsmedel alltid ska möta högt ställda krav på rättssäkerhet.

Det är detta som vår reservation 1 handlar om, och jag yrkar alltså bifall till den.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 februari.)

Beslut

Beslut: 2026-02-17
Förslagspunkter: 10

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Offentlighet vid ansökan till domartjänst
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:1559 av Cecilia Engström (KD).
  2. Ny modell för ersättning för rättegångskostnader i tvistemål
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:120 av Angelica Lundberg (SD).
  3. Vissa frågor om hemliga tvångsmedel m.m.
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:504 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2 samt

    2025/26:3027 av Noria Manouchi (M) yrkande 15.
    • Reservation 1 (V, MP)
  4. Kostnadsansvar för utländska medborgare i brottmål
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:2414 av Pia Trollehjelm (SD) yrkande 2 och

    2025/26:2415 av Pia Trollehjelm (SD) yrkandena 1 och 2.
  5. Delgivning
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:1706 av Staffan Eklöf (SD) och

    2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 100.
    • Reservation 2 (S)
  6. Kronvittnen
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:24 av Josef Fransson (SD).
  7. Inrättande av en särskild resningsdomstol
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:92 av Josef Fransson (SD).
  8. Överprövning av automatiserade myndighetsbeslut
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:2060 av Anders Ådahl (C) yrkandena 2-4.
  9. Kartläggning av säkerhetsrisker kopplade till rättsväsendets lokalförsörjning
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:2788 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 1.
    • Reservation 3 (V)
  10. Motioner som bereds förenklat
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.