Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Överskottsinformation

Betänkande 2004/05:JUU28

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
2 juni 2005

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Överskottsinformation(pdf, 263 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:28 Överskottsinformation

Beslut

Polisen ska få använda överskottsinformation (JuU28)

Polisen ska från den 1 juli 2005 kunna använda så kallad överskottsinformation från till exempel telefonavlyssning för att utreda brott eller förhindra nya brott. Vid användningen av hemliga tvångsmedel, till exempel telefonavlyssning, kan det komma fram uppgifter som inte har något som helst samband med det brott som låg till grund för beslutet om tvångsmedel. För överskottsinformation om mindre allvarliga brott införs en begränsning. Förundersökning eller motsvarande undersökning ska få inledas bara om brottet kan ge fängelse i minst ett år och polisen kan anta att brottet inte leder till bara böter eller om det finns särskilda skäl.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 13
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-04-26
Justering: 2005-05-24
Trycklov till Gotab och webb: 2005-05-26
Trycklov: 2005-05-26
Reservationer: 9
Betänkande 2004/05:JUU28

Alla beredningar i utskottet

2005-04-26

Polisen ska få använda överskottsinformation (JuU28)

Polisen ska från den 1 juli 2005 kunna använda så kallad överskottsinformation från till exempel telefonavlyssning för att utreda brott eller förhindra nya brott. Vid användningen av hemliga tvångsmedel, till exempel telefonavlyssning, kan det komma fram uppgifter som inte har något som helst samband med det brott som låg till grund för beslutet om tvångsmedel. För överskottsinformation om mindre allvarliga brott införs en begränsning. Förundersökning eller motsvarande undersökning ska få inledas bara om brottet kan ge fängelse i minst ett år och polisen kan anta att brottet inte leder till bara böter eller om det finns särskilda skäl. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2005-06-02
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:JUU28, Överskottsinformation

Debatt om förslag 2004/05:JUU28

Webb-tv: Överskottsinformation

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Johan Pehrson (Fp)
Anf. 1 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Kolleger i riksdagen! Åhörare! Vi har i dag att diskutera ett ärende som i huvudsak handlar om överskottsinformation samt om några andra frågor, bland annat vapenfrågor och frågor om andra hemliga tvångsmedel. De förslag vi ska behandla gäller huruvida den överskottsinformation som kan komma polisen till godo vid till exempel hemlig telefonavlyssning fritt ska få användas. I dag är det mycket lite som hindrar polisen från att använda all information man kan få del av genom till exempel avlyssning, även om den inte gäller det brott avlyssningen från början avsåg. Frågan är hur vi ska balansera de straffprocessuella tvångsmedlen. Det är ett trist men nödvändigt faktum att svensk polis behöver ha medel för att kunna bekämpa grov brottslighet. Man behöver till exempel kunna avlyssna och övervaka telefoner i det fall man misstänker att någon håller på med smuggling av narkotika, människohandel, grov vapenhandel eller kanske terroristbrott. Övervägandena styrs av om det finns ett behov och ett ändamål. Det prövas i domstol, och det finns offentliga ombud som ska föra den misstänktes talan där, för att inte de statliga tjänstemännen ska komma och kräva avlyssning i onödan. Det är en svår balansgång. Vi vet ju att det också kommer fram annan information i denna verksamhet. Tredje part kan bli drabbad genom avlyssningen. Man måste alltid komma ihåg att syftet med avlyssningen är att minska risken för att människor får sina liv förstörda. I den organiserade och grova brottslighetens spår följer ett stort mänskligt lidande. Människor får sina liv förstörda och sin integritet kränkt. Då har vi en skyldighet att, med de medel som man i en stat kan uppbåda, se till att detta inte sker. Det gäller att ge de verktygen till polisen. Men vi är också skyldiga att försöka reglera det här med överskottsinformation. Det framgår av Europakonventionen. Det finns ett bra förslag här, tycker jag. Det är ett förslag som regeringen har lagt fram och som Folkpartiet stöder. I betänkandet finns många olika åsikter företrädda. Vi i Folkpartiet tycker att man gör en bra balansgång i förslaget: Man ska få använda överskottsinformation om det rör sig om mycket grova brott, men om det handlar om brott där det är föreskrivet mindre än ett års fängelse är det inte proportionellt och rimligt att information som rör ett helt annat brott ska få användas. Det handlar om en balansgång för att se till att dessa tvångsmedel inte missbrukas. Det finns företrädare i utskottet och i riksdagen som helt vill avslå propositionen. Man vill att det ska vara en tvåårsgräns. Den linjen företräds av Miljöpartiet. Jag ställer mig frågande till det. Om en människa är misstänkt för grovt narkotikabrott och vi vet att det är två kilo heroin på väg till Sverige som kommer att förstöra en massa människors liv, man har fått tillstånd att avlyssna och man får under avlyssningen reda på att den misstänkta personen håller på att begå ett brott som till exempel grov kvinnofridskränkning - då skulle den informationen inte få användas om det blir som Miljöpartiet vill i sin reservation. Det tycker jag inte är rimligt. Vi måste se till att information om sådan grov brottslighet som kan leda till ett års fängelse faktiskt får användas. Själva integritetskränkningen ligger ju huvudsakligen i att man beslutar att avlyssna till exempel en telefon. Det finns också de som vill ha snävare regler. De vill inte att man ska få gå vidare med överskottsinformationen. Låt oss anta att vi avlyssnar samma person som jag nämnde i mitt exempel nyss, men den här gången är det inte grov kvinnofridskränkning vi får reda på, utan vi får reda på att den här personen på ett kriminellt sätt har införskaffat en mängd kemikalier - genom snatteri, stöld eller bedrägeri, som var för sig inte har särskilt högt straffvärde - som sammantaget kan ge klara signaler om att personen håller på att göra en stor bomb. Då är det ganska viktigt, tycker jag, att man ger svensk polis möjlighet att gå vidare med informationen för att förhindra ett sprängdåd. Det finns också företrädare för linjen att vi inte ska snäva in, utan vi ska låta all information få användas. Jag är tveksam till det. Det är viktigt för att bygga förtroende hos medborgarna att vi har en polis som agerar ändamålsenligt, behovsprövat och proportionellt. Då måste man göra klart att för brottslighet med mycket lågt straffvärde får man skaffa andra bevis. För sådant får man inte använda den här informationen. Men det är en balansgång. Folkpartiet stöder propositionen och tycker att regeringen har hittat en bra balans. I betänkandet behandlas också saker som gränsar till detta och som har tagits upp under allmänna motionstiden. Jag tänker framför allt på vapenfrågor. Det finns massor av illegala vapen i omlopp i det svenska samhället. Detta måste vi på alla sätt försöka komma åt. Det är ingen slump att människor går omkring med vapen. De flesta som går omkring med vapen gör det för att skydda sig själva eller sin kriminella verksamhet. Det kan också finnas några få som gör det för att de inte tycker att de får skydd av samhället i övrigt om de är hotade, men det är undantag. Vi vet att vapenspiralen, som skruvas upp, leder till att fler människor skadas och dödas. Det finns en reservation från bland annat Folkpartiet om att man ska kunna underlätta eftersökandet av illegala vapen. En människa har inte av en slump ett automatvapen eller en pistol i bilen. Vi vill öka möjligheten att komma till rätta med den stora mängd illegala vapen som finns i vårt samhälle och som skadar så många människor. Tyvärr har majoriteten inte funnit att vi ska gå den vägen. Det kommer att leda till att det fortsätter att finnas väldigt många illegala vapen i omlopp i Sverige. Vi pekar också på vikten av att regeringen, när man nu har regleringen av överskottsinformation på plats och vi har offentliga ombud, kommer tillbaka med förslag om hemlig avlyssning för att kunna bekämpa grov brottslighet. Det är också ett tråkigt besked att behöva komma med, men om vi ska kunna minska den integritetskränkning som den grova brottsligheten medför varje dag måste man få använda hemliga mikrofoner, till exempel i en bil eller i ett hotellrum, för att bekämpa dessa personer som är helt cyniska och okänsliga för andra människors liv och öka människors trygghet. Herr talman! För tids vinnande fortsätter jag dock inte alla dessa viktiga resonemang utan nöjer mig här med att endast yrka bifall till reservation 8. Jag hoppas att vi får bifall i övrigt till denna viktiga lagstiftning om att reglera överskottsinformation på ett rimligt och balanserat sätt.
Jeppe Johnsson (M)
Anf. 2 Jeppe Johnsson (M)
Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att vi moderater naturligtvis står bakom samtliga våra reservationer. För tids vinnande, som det sades förut från den här talarstolen, yrkar jag dock bifall bara till reservation 2. Herr talman! Vi tycker att det är bra att regeringen nu kommer med förslag till hur man ska använda överskottsinformation. Då rättsväsendet använder så kallade hemliga tvångsmedel som telefonavlyssning, vilket kan förekomma och ska förekomma när man bekämpar allvarlig brottslighet, får man ibland fram en del andra uppgifter, som föregående talare sade. Dessa uppgifter, som kallas överskottsinformation, kan man naturligtvis, om man har ambitionen att stävja brottslighet, använda för att utreda och stävja annan brottslighet. Det har rått delade meningar om man ska få använda denna överskottsinformation. Vi känner till ett mycket känt fall i en inte alltför avlägsen dåtid där det tvistades om man skulle få använda överskottsinformationen. I det här betänkandet föreslås enligt vår uppfattning onödiga begränsningar. Kravet för att få använda överskottsinformation är att brottet ska ge ett års fängelse. Vi tycker att det kravet är onödigt högt ställt. Vi alla, den så kallade allmänheten, har ett berättigat krav på att brott ska utredas. Det är samhället till för. Samhället är till för att skydda oss mot brott, vara på brottsoffrets sida och naturligtvis allrahelst se till att brott inte begås. Här har man alltså möjlighet att förebygga brott, men på grund av att man tycker att brottet inte är så allvarligt ska man inte göra det. Det tycker vi är fel. Det kan vara lätt att här bli lite konspiratorisk, men jag är i gott sällskap. Lagrådet för faktiskt liknande resonemang. Är det möjligen så att er uppfattning beror på att det nedrustade rättsväsendet i allmänhet och polisen i synnerhet inte har resurser att beivra den form av brottslighet som det här handlar om? Vi vet ju att verkligheten är sådan. Väldigt många brott skrivs av nästan med vändande post i dag. Det handlar om den så kallade mindre allvarliga brottsligheten. Ibland kallar man den för vardagsbrottslighet. Det är ett förfärligt ord; brottslighet ska aldrig vara en del av vår vardag. Ibland kallar man den för mängdbrottslighet. Det är inte heller speciellt trevligt när man tänker på vad det innebär. Denna brottslighet drabbar faktiskt vanligt folk mycket hårt. För mig är majoritetens resonemang obegripligt. Om man råkar veta att någon tänker göra inbrott hos Kalle Karlsson är det kanske inte så allvarligt, men kanske Kalle Karlsson är jägare och har en massa vapen. Naturligtvis ska man stoppa detta inbrott hos Kalle Karlsson - ett brottsoffer mindre, en kränkning mindre. Herr talman! Vi har också så kallade öppna tvångsmedel som husrannsakan och brevöppning. Vi tycker att det är otillfredsställande att majoriteten helt utelämnar de öppna tvångsmedlen, vilket också flera remissinstanser har påpekat. Regeringen anför att den inte har tillräckligt underlag för en generell reglering. Det arbete som legat till grund för en lagreglering av överskottsinformation skulle naturligtvis ha inkluderat samtliga tvångsmedel. Såväl rättstillämpningen som lagstiftningen blir nu ofullständig och haltande. Vi tycker att regeringen snarast bör reparera denna brist och kräver därför att regeringen snarast återkommer med förslag till en generell reglering av överskottsinformation. Herr talman! Den grova brottsligheten breder ut sig. Vi ställer oss därför bakom möjligheten till så kallad buggning. Ett beslut om buggning måste naturligtvis, som Johan Pehrson tidigare här förtjänstfullt har redogjort för, föregås av regleringar, lagliga beslut och kontroll. Beslutet ska tas av domstol, och samma regler som gäller vid telefonavlyssning, till exempel med offentligt ombud, ska gälla. Herr talman! Nedrustningen av polisen har bland annat inneburit att möjligheten att använda spanare i jakten på den grova brottsligheten är kraftigt begränsad. Man har helt enkelt inte folk och ekonomiska möjligheter. Hade polisen haft tillräckliga resurser skulle kanske inte hemliga tvångsmedel vara lika nödvändiga som i dag. Spaning är och har varit en effektiv metod för att komma till rätta med grov brottslighet. Elva år av socialdemokratisk nedrustning av polisen har dock, herr talman, starkt begränsat denna möjlighet. Det kommer vi att ändra på efter valet 2006. När jag var ute på min första runda med polisen hade man i min lilla kommun i västra Blekinge den fredagskvällen tre spanare. Det tror jag inte finns sammanlagt på en hel vecka i Blekinge i dag. De gjorde mycket nytta. De förhindrade brottslighet - inte bara grep brottslingar utan förhindrade att kända kriminella begick brott. Det är mycket viktigt. Det kanske kunde ersätta mycket buggning och telefonavlyssning. Herr talman! I dag har polisen inte rätt att genomsöka kriminellas bilar i jakt på vapen. Verkligheten har visat att man ofta förvarar sina vapen i sina fordon. Sedan kan man gå ut och hämta dem när man känner sig nödsakad till detta, när man ska visa sin makt och skaffa sig den så kallade respekten. I spåren av detta förekommer ruskiga brott. Polisens möjligheter att ingripa måste anpassas till hur kriminella agerar. Polislagen bör tillåta att polisen söker igenom misstänktas fordon för att kunna beslagta illegala vapen. Detta förslag kan regeringen lägga fram utan att som brukligt utreda, bereda och, som man säger, följa frågan. Detta förslag kan faktiskt Margareta Sandgren ta med sig till departementet nästa gång ni har dialog. Jag förutsätter nämligen att ni har dialog. Det händer ju nästan aldrig att ni vill ändra ens ett kommatecken i de förslag som kommer hit till riksdagen.
Peter Althin (Kd)
Anf. 3 Peter Althin (Kd)
Herr talman! Ärade ledamöter, framför allt de närvarande! Alla åhörare! Det är inspirerande att se er ta del av vad vi sysslar med i den svenska riksdagen. Jag hade med stor glädje också hälsat justitieministern välkommen hit, men han har uppenbarligen någonting annat att sysselsätta sig med. Det här är viktiga frågor, och därför tycker jag att det hade varit trevligt om han hade varit med och lyssnat på de synpunkter vi har här. För att inte glömma det, herr talman, yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation 3 under punkt 2. Jag står naturligtvis bakom övriga kristdemokratiska reservationer. Jag ska försöka att begränsa mig - vilket ju alltid kan vara upplyftande, framför allt för dem som ska lyssna - till några synpunkter på överskottsinformationen. Detta är en fråga om reglering av överskottsinformationen för de brottsförebyggande myndigheterna. Hur får man använda den? När får man använda den? Ska man använda den? I vilken omfattning ska man använda den? Det är det som är frågan. Låt mig ge åhörarna en liten bild av vad det är fråga om. Man kan få tillstånd av domstol att hemligt avlyssna ett telefonsamtal när man misstänker allvarlig brottslighet, och sedan kan man lägga den informationen till grund för utredningen. Det kan dock hända att det vid denna avlyssning som tingsrätten har gett tillstånd till kommer fram ytterligare uppgifter som är hänförliga till något annat brott, och då är alltså frågan: Får man utreda det och använda sig av denna sidoinformation eller överskottsinformation? Det har inte varit lagreglerat tidigare. Jag vill säga att det är utomordentligt positivt att det äntligen har blivit det. Man kan inleda förundersökning eller motsvarande utredning på grund av den här överskottsinformationen om vissa villkor är uppfyllda. Villkor nummer ett har tidigare talare varit inne på - om det är föreskrivet fängelse i ett år eller uppåt och man kan utgå från eller anta att det inte ska föranleda endast böter. Det är alltså en begränsning av när man kan använda det här; det måste vara ett brott av en viss kvalitet. Jag tycker att det är en rimlig begränsning. Man kan diskutera var man ska lägga ribban. Här har man lagt den vid ett år och uppåt. Jag tycker att det är rimligt. Det är bra, och det är om inte njutbart så i varje fall viktigt att vi har fått detta lagreglerat. Men sedan tillkommer ytterligare en möjlighet att få använda sig av överskottsinformationen. Det är, som det står i punkt 2, om det finns särskilda skäl. Lyssna lite på det där med särskilda skäl! Vad täcker det? Vad innebär det? Jag menar att det inte är godtagbart att ha det på det sättet att man bara kallar något för särskilda skäl. Dels begränsar man inte utrymmet för att använda överskottsinformation på ett rimligt och tillräckligt sätt, dels, och kanske ännu viktigare, så öppnar man för godtycke. Man får försöka skaffa sig en bild av vad de här särskilda skälen är - för det bör man ju veta om man ska ha någon synpunkt på det. Det sägs att det ska vara ett allmänintresse. Det är jämställt med särskilda skäl. Men det kan också vara att polisen, som man skriver, utifrån sin erfarenhet på goda grunder misstänker att det begåtts ett betydligt allvarligare brott än det som de ursprungliga uppgifterna gav misstanke om. Vad innebär detta egentligen? Vad öppnar man för här? De som är inne på linjen att all överskottsinformation ska kunna användas kan ju lägga ned sin verksamhet. Här finns ju möjligheten att i stort sett använda all information. Jag menar att detta inte är acceptabelt. Det lämnar ett stort utrymme för godtycke. Jag är inte ensam om detta, även om ensam kan vara stark ibland. Den juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet skriver så här: Vi anser att förslaget har en onödigt generell räckvidd och innefattar alltför stora risker för reducerad rättssäkerhet och omfattande integritetskränkningar. Det är så jag ser det också. Det finns en risk för att man kör över enskilda människors integritet. Jag menar att man har lämnat detta helt öppet för tolkningar och godtycke. Kristdemokraterna menar därför att punkt 2 om särskilda skäl ska utgå. Avslutningsvis vill jag, som någon tidigare har sagt, säga att det alltid är en balansgång mellan den brottsbekämpning som alla står bakom och de enskilda personernas integritet. Hur långt ska man gå? Hur mycket av friheten ska man begränsa? Den balansgången måste man hela tiden ta på allvar. Det finns gränser för detta. I det här fallet innebär särskilda skäl också att förutsebarheten inte uppfylls. Det går inte att förutse hur resultatet av lagstiftningen rent faktiskt blir. Förutsebarheten är ett fundament för rättssäkerheten. Därför menar jag att det är bra att vi har fått en lagreglering som innebär en rimlig balansgång. Men punkt 2 om särskilda skäl gör det hela alltför godtyckligt och alltför lite förutsebart. Jag yrkar bifall till reservation nr 3.
Rolf Olsson (V)
Anf. 4 Rolf Olsson (V)
Herr talman! I det nu aktuella betänkandet behandlas reglering av överskottsinformation som framkommer vid användning av hemliga tvångsmedel. Regeringen föreslår att överskottsinformation om annat än det som låg till grund för beslutet om hemliga tvångsmedel ska få användas för utredning om andra brott. Flera föregående talare har varit inne på de mer preciserade förslag som framgår av betänkandet. Herr talman! Det är enligt Vänsterpartiets mening positivt att det sker en tydlig reglering av bestämmelserna kring hur de hemliga tvångsmedlen används. Därför motsätter vi oss inte propositionen eller betänkandet i dess helhet. Här finns resonemang om nödvändigheten av balans som är bra. Johan Pehrson var inne på detta, och på den punkten vill jag instämma i hans resonemang. Men det finns stor anledning att vid diskussioner om tvångsmedel ta ett större grepp om utvecklingen på tvångsmedelsområdet och att lyfta sig och titta på vad som händer på hela området. Vi har nyligen kunnat konstatera av regeringens årliga skrivelse att tvångsmedel som hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning stadigt ökar i omfattning år efter år. Därutöver diskuteras införandet av nya tvångsmedel och nya inslag i verksamheten som buggning, hemlig dataavläsning, lagring av trafikdata både i Sverige och inom EU och nu också senast preventiv tvångsmedelsanvändning. Jag utgår från att alla här är överens om hur utomordentligt viktigt det är att i denna situation väga behovet av utbyggd tvångsmedelsanvändning mot grundläggande rättssäkerhetsaspekter och frågan om hur skyddet av den personliga integriteten ska kunna hävdas. För Vänsterpartiets del vill jag understryka att vi ser med stark oro på utvecklingen inom tvångsmedelsanvändningen. Det räcker inte att som en del gör hävda att detta är en oundviklig utveckling. Vi måste hela tiden tänka efter. Vad är det för ett samhälle vi bygger upp? Det är nödvändigt att se till helheten. Det måste finnas ett påtagligt behov av de här åtgärderna. Åtgärderna måste stå i rimlig proportion till vad som går att vinna. Därvidlag har vi regeringsformens formuleringar att tänka på. Terroristbekämpning och bekämpning av andra grova brott är naturligtvis nödvändiga att bedriva och ha skarpa medel mot. Men de får inte bedrivas på sådant sätt att grundläggande demokratiska värden hotas eller så att rättssäkerheten äventyras. Ändamålen får inte helga medlen. Vänsterpartiet har länge hävdat ståndpunkten att den parlamentariska kontrollen av tvångsmedelsanvändningen måste förstärkas väsentligt och ges en mer aktiv form än enbart genom en tunn årlig skrivelse. Vi har tagit upp denna fråga med regeringen. Justitieministern har i olika sammanhang, bland annat i en radiointervju för några veckor sedan, bekräftat att initiativ ska tas för att utreda frågan. Vi förväntar oss att mycket snart få information om vad som händer på detta område. För Vänsterpartiet är inrättande av förstärkt parlamentarisk kontroll över tvångsmedelsanvändningen en utomordentligt viktig fråga. Herr talman! I betänkandet behandlas alltså i huvudsak propositionen om överskottsinformation och motioner med anledning av denna. Till betänkandet har också fogats motioner från allmänna motionstiden med bäring på tvångsmedel och användningen av dessa. Vänsterpartiet väckte en sådan motion, som behandlas i detta betänkande. Jag ska här kommentera en del av de reservationer som vi har lämnat med anledning av motionen. I reservation 5 betonar vi det märkliga i att personer som blivit utsatta för hemliga tvångsmedel i efterhand inte underrättas om övervakningen. Det innebär att det endast är de som åtalas som får veta att en hemlig tvångsåtgärd vidtagits. Den oskyldige förblir ovetande. Vänsterpartiet menar att den som har utsatts för hemlig övervakning bör meddelas detta efter avslutad förundersökning och ges möjlighet att överklaga ett beslut som vederbörande anser felaktigt. Ett felaktigt beslut ska kunna innebära en skadeståndsskyldighet för intrång i den personliga integriteten. I reservation 9 tar Vänsterpartiet upp hur den pågående utvecklingen med ett växande antal åtgärder mot terrorism kan balanseras med de övergripande frågorna om mänskliga rättigheter och personlig integritet både här i landet och inom ramen för EU. Det finns många faror för inskränkningar i demokratin, och därför föreslår Vänsterpartiet en utredning som specifikt ska belysa dessa frågor. Vi delar inte fullt ut synen i skrivningarna i betänkandet om att dessa aspekter är helt tillgodosedda genom Integritetsskyddskommitténs arbete. Kommittén är utomordentligt viktig, och möjligen kunde man tänka sig ett tilläggsdirektiv. Men vi tycker som sagt att det hela bör vidgas till att omfatta de aspekter som vi här anger i reservation 9. Vänsterpartiet har också i ett särskilt yttrande pekat på vikten av lagreglering av sådana arbetsmetoder som inte är reglerade i dag. Det handlar exempelvis om dolda kroppsmikrofoner och andra metoder som vi pekar på. Det pågår ett arbete kring detta i Regeringskansliet, och vi avvaktar detta arbete och utgår ifrån att det kommer ett lagförslag som reglerar användningen. Herr talman! Jag har i detta anförande strävat efter att tydligt uttrycka oro och stor tveksamhet till ökad användning av hemliga tvångsmedel. Tveksamheten minskar inte av att det från en del håll framförs närmast entusiastiska pläderingar för en rad nya hemliga tvångsmedel. Jag har också tryckt på vikten av en förstärkt parlamentarisk kontroll. När detta sagts ska dock också sägas att betänkandets huvudförslag om en reglering av överskottsinformationen är ett steg i rätt riktning. Herr talman! Jag står bakom Vänsterpartiets reservationer men yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 5.
Johan Linander (C)
Anf. 5 Johan Linander (C)
Herr talman! Det har tagit lång tid, men nu har vi äntligen att fatta beslut om hur överskottsinformationen får användas. Det är en viktig fråga för hur polisens arbete ska regleras och vad de får använda för att lösa så många brott som möjligt och förhindra så många brott som möjligt. Det återstår dock flera andra områden där det råder osäkerhet om hur polisen får arbeta. Jag behöver bara nämna bevisprovokation och skyddsidentitet som två exempel. Detta måste den socialdemokratiska regeringen ta på allvar. Som jag ser det är det inte rimligt vi i en demokrati och rättsstat inte har reglerat hur poliserna får arbeta och att poliserna själva ska få avgöra om metoderna är lagliga eller inte. Dessutom riskerar de ju i nästa läge att själva åtalas och dömas om de har använt metoder som man inte får använda. För en gångs skull vill jag, när jag nu kan, ta tillfället i akt och berömma regeringen för ett väl avvägt förslag. Vi i Centerpartiet tycker att det är en lämplig gräns för när överskottsinformation ska få användas som har föreslagits, nämligen ett års fängelse och när det kan antas att brottet inte bara ska ge böter eller när det finns särskilda skäl. Visst kan särskilda skäl inbjuda till visst godtycke, och jag tycker att man ska vara lite misstänksam. Men samtidigt har vi som lagstiftare svårt att förutse varje enskild situation. Därför tycker jag att det finns anledning och är lämpligt att hålla öppet för särskilda skäl. Vi ska inte heller glömma bort, även om det kanske uppfattas så av tidigare talare, att all överskottsinformation alltid får användas för att förebygga brott. När polisen får kännedom om att ett brott ska ske finns det ingen begränsning av hur överskottsinformationen får användas. Om det så bara är en stöld av en cykel får informationen användas för att stoppa ett förestående brott. Herr talman! Som lagstiftare måste vi alltid fundera på om en tvångslag är så väl motiverad att den kränkning av den personliga integriteten som den innebär är nödvändig. Vid all tvångsmedelsanvändning måste vi väga nyttan mot graden av intrång i den enskildes personliga integritet. I dag är hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning de tvångsmedel som polisen kan använda. Ofta har de använts i kampen mot den grova organiserade brottsligheten och narkotikasmuggling. För mig råder det ingen tvekan om att det finns anledning att kränka vissa människors personliga integritet i de fall det behövs för att avslöja brott som har begåtts. Även om någon talare har sagt att vi som vill införa nya hemliga tvångsmedel talar om dessa nya hemliga tvångsmedel med entusiasm, är det inte så att vi tycker att det är väldigt bra att till exempel införa buggning. Det handlar om att det faktiskt behövs. Man får faktiskt göra den skillnaden. Buggning har vi debatterat många gånger här i kammaren, och nu har vi äntligen hört att justitieminister Thomas Bodström är positiv till buggning. Trots detta väljer majoriteten i utskottet att avstyrka den borgerliga alliansens förslag om att tillåta buggning. Det måste väl tolkas som vanligt att utskottsmajoriteten inte vill göra någonting förrän regeringen har sagt precis hur det ska vara. Vi ska vara noga när vi talar om buggning. Det vill jag poängtera. Vi ska vara noga med hur man avväger reglerna om buggning. Det får inte användas för mindre brott, utan det ska vara rejält grova brott, mord, kidnappning, grova narkotika brott och liknande. Dessutom är det viktigt att ha skyddsmurar kring ett nytt hemligt tvångsmedel som buggning. Offentliga ombud är ett exempel. Jag tycker också att det är viktigt att ta med att samtal mellan en misstänkt och till exempel en präst eller en läkare inte ska få avlyssnas. Även om majoriteten i riksdagen här i dag förmodligen kommer att säga nej till buggning hoppas jag att justitieministern känner att det faktiskt är ganska bråttom. Vi har redan gett de kriminella organisationerna ett för stort försprång. Hemma i Skåne har vi redan sett att danska kriminella väljer att bosätta sig i Skåne för att det är enklare att fortsätta sin kriminella verksamhet där eftersom den svenska polisen har sämre möjligheter att bekämpa den typen av brottslighet än vad den danska har. Den största skillnaden är att den danska polisen får använda buggning. Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 7 under punkt 7 om buggning, men vi står givetvis också bakom reservation 8 om efterforskning av vapen i brottsförebyggande syfte.
Leif Björnlod (Mp)
Anf. 6 Leif Björnlod (Mp)
Herr talman! Det är ingen tvekan om att det har varit en brist att det inte har funnits någon reglering av överskottsinformationen och dess hantering. Det är naturligtvis bra att man tar tag i situationen, men jag tycker att det är tråkigt när man går åt fel håll enligt våra värderingar. Det finns ett visst minimikrav som tingsrätten har att ta ställning till genom sin lagman för att kunna ge det här tillståndet till polisen ta upp och avlyssna brottsmisstänkta personer. Det är två år. Men man försöker sänka ribban när det gäller överskottsinformationen och menar att här räcker det med ett år och eventuellt särskilda skäl. Jag tycker att det här är en tänjning av avlyssningsmöjligheterna åt fel håll. Därför skriver vi i reservation 1, som jag härmed vill yrka bifall till, att vi vill avslå detta. Det vill vi göra av det skälet att man gått fel väg. Vi behöver reglera överskottsinformationen men på ett annat sätt sett utifrån samhällets vanliga civila invånares synpunkt. Polisen ska givetvis kunna bekämpa brott, men vi får inte glömma bort att många vanliga enskilda människor kommer i kläm här. Därför tycker jag att det är viktigt att de människor som har utsatts för en hemlig telefonavlyssning har möjlighet att få reda på detta även om de befunnits oskyldiga. På samma sätt som Vänsterpartiet tycker vi att det är riktigt att människor också ska ha möjligt att få ett ideellt skadestånd om det visar sig att det har förorsakat dem problem. Sedan kommer vi till en sak som jag saknar i propositionen, och det är hanterandet av den här överskottsinformationen. Vilka ska få använda sig av denna? Är det meningen att det material som polisen får fram när man gör en hemlig telefonavlyssning kan spridas vidare till andra grupper? Det hände vid en Säpoavlyssning då man förde över delar av informationen till Försäkringskassan. Det kan vi inte acceptera, och det finns inte heller reglerat i det är fallet. När det gäller att med hjälp av den hemliga telefonavlyssningen avvärja planerade brott som man får kännedom om har vi, som Johan Linander nämnde, möjligheterna redan i dag. För tids vinnande yrkar jag bifall bara till vår första reservation.
Johan Linander (C)
Anf. 7 Johan Linander (C)
Herr talman! Jag är nyfiken av mig. Därför skulle jag vilja höra av Leif Björnlod hur han förklarar för den person som har blivit misshandlad att visserligen vet polisen vem det är, man har bevis och ett erkännande, men man får inte använda detta bevis.
Leif Björnlod (Mp)
Anf. 8 Leif Björnlod (Mp)
Herr talman! Det är viktigt att människor som blir utsatta för brott får den upprättelse som det betyder att polisen kan utreda det brottet och ta fast den som är skyldig. Det är jag helt övertygad om. Men det måste finnas metoder att göra det utan den stora risken att man kränker andra människor som inte har begått brott, för då utsätter samhället dem för brott. Det är viktigt att det finns restriktioner vid användandet av överskottsinformationen.
Johan Linander (C)
Anf. 9 Johan Linander (C)
Herr talman! Jag får nog säga att jag inte riktigt förstod Leif Björnlods svar. Överskottsinformation om någon oskyldig kommer väl aldrig att användas. Det handlar ju om överskottsinformation när man får veta att ett brott har begåtts. Ni från Miljöpartiets sida menar att det ska finnas en gräns, att det brottet måste ha minst två år i straffskalan för att förundersökning ska inledas. När vi tittar på vilka brott som har minst två år i straffskalan så är det mycket grova brott. Att ha slagit en människa sönder och samman är inte ett tillräckligt grovt brott för att bevisen skulle få användas om Leif Björnlod och Miljöpartiet hade fått som de hade velat. Om en person står sönderslagen och får veta att polisen har ett erkännande men på ett band som inte får användas i domstol eftersom minimistraffet inte är två års fängelse för misshandel tror jag inte att den personen accepterar det argumentet från Leif Björnlod och Miljöpartiet.
Leif Björnlod (Mp)
Anf. 10 Leif Björnlod (Mp)
Herr talman! Jag kan inte inse att om det finns ett erkännande - erkännande läggs väl fram i tingsrätten i så fall och det andra är väl bara en indikation på ett erkännande - det finns möjligheten att använda en hemlig telefonavlyssning som ett tungt vägande bevis i det här fallet. Det beviset ska framläggas först i tingsrätten. Där kan man mycket väl ställa de frågorna.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 11 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! För mig också är det ett lite konstigt resonemang från Miljöpartiets sida, nu också. Vi har en tvåårsgräns för förväntat straffvärde för att kunna sätta i gång själva avlyssningen. När man har gjort detta är det ju en integritetskränkning, det är vi helt överens om. Men den balanseras av att man förhoppningsvis hindrar den integritetskränkning som följer med fortsatt brottslighet. Om man lyssnar på detta, och en människa får sin integritet kränkt på lagliga grunder och på ett förutsägbart sätt kan man få reda på en hel del ganska otäck brottslighet. Jag återkommer till det exempel som jag hade i mitt huvudanförande. Jag kallar det grov kvinnofridskränkning. Det ligger i dag i regel på ett straffvärde på runt ett års fängelse för en man som systematiskt terroriserar en kvinna och kanske håller henne inspärrad. Hur kan du och Miljöpartiet, som jag förstått efter den senaste kongressen säger sig vara ett feministiskt och bra alternativ, motivera att man inte ska kunna komma åt detta, att polisen inte ska få använda denna information? Det är ju inspelat, och alla samtal är klarlagda. Det är hundraprocentiga bevis. Hur förklarar du moraliskt att denna man - vi förutsätter att det är en man mot en kvinna - inte ska kunna lagföras och bli straffad och den kvinnans situation upphöra att vara så hemsk med det förslag som du har nu?
Leif Björnlod (Mp)
Anf. 12 Leif Björnlod (Mp)
Herr talman! Det hypotetiska brott som du nu säger har blivit avslöjat genom den hemliga telefonavlyssningen har i och för sig inte berättigat till att göra hemlig telefonavlyssning eftersom det inte fanns två år i straffskalan för det ursprungliga brottet. Någonstans måste vi sätta ribban. Jag tycker att det är givet att man ska få använda hemlig telefonavlyssning på de villkor som vi har slagit fast, och överskottsinformationen ska användas på samma villkor. Det tycker jag känns som ett mer logiskt sätt att hantera frågan.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 13 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Poängen är att man har en hög tröskel för att kunna gå in i den verksamhet som handlar om att man gör ett visst integritetsintrång när man avlyssnar personen, men det man då får reda på kan vara mycket hemska saker. Både du Leif Björnlod och jag vet om att den som är inblandad i narkotikahandel till exempel kanske begår ett och annat brott på vägen också, om jag säger så. I den miljö där narkotika frodas råder inga sunda värderingar i övrigt. Man kanske håller på med människohandel och annat också. Om det i den miljön finns en situation där en kvinna kränks å det grövsta och det genererar grov kvinnofridskränkning är det helt ofattbart, Leif Björnlod, att Miljöpartiet med sin nyvunna känsla för feminism väljer att den mannen ska kunna få fortsätta fast polisen sitter och ser och hör detta och det pågår dag ut och dag in och är inspelat. Men vi ska inte använda det, för det är en bättre princip. Personer har ju ändå fått sin integritet kränkt genom att man har gett tillstånd. Det är mycket möjligt att personer kan dömas för annan brottslighet också, men om det finns bevisat tycker jag att det är osmakligt att föreslå den begränsning som Miljöpartiet kommer med. Det är många människor som därmed inte får den upprättelse som brottsoffer som jag tycker att man förtjänar när man är utsatt för ett allvarligt brott. När det gäller vem som ska få använda detta har vi ju så att säga dubbelsekretess i förundersökningar när det gäller hemliga tvångsmedel. Det är mycket snävt. Man kan inte ens ha meddelarfrihet för den här typen av brott. Men om det är ett pågående eller planerat brott ska det även om det är ett lindrigt brott få användas och leda till sedvanlig förundersökning. Det kan innebära att man tar kontakt med Försäkringskassan, och så ska det vara. Det ska förhindra bidragsfusk. Det är åtminstone Folkpartiets klara linje att bidragsfusk ska förhindras om det är ett pågående brott.
Leif Björnlod (Mp)
Anf. 14 Leif Björnlod (Mp)
Herr talman! Det är det resonemang ni för. Ni vill öka möjligheten till de här avlyssningarna. Vi ställer inte upp på det. Det handlar ju inte om att avlyssningen enbart berör skyldiga personer. Den här överskottsinformationen från avlyssning kan komma från människor som egentligen inte har någonting med brottet att göra. Den informationen ska i det sammanhanget inte få användas annat än på villkor att dessa själva hade varit berättigade till avlyssning - två års fängelse. Särskilda skäl är ytterligare en sak som har nämnts tidigare och som jag tycker är ett alldeles för flummigt begrepp. Jag som miljöpartist tycker att begreppet särskilda skäl utan någon specificering är väldigt flummigt. Därför vill jag inte heller att vi ska ha det inskrivet i texten.
Margareta Sandgren (S)
Anf. 15 Margareta Sandgren (S)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Äntligen kan man väl säga, har vi nu på riksdagens bord ett förslag till lagreglering av överskottsinformation. Det har diskuterats länge när vi har behandlat hemliga tvångsmedel. Johan Pehrson med flera har förtjänstfullt talat om vad den här lagregleringen innebär. Jag behöver inte upprepa det. Motioner, Lagrådets uttalande och uppfattningen om hur Europadomstolens praxis beträffande artikel 8 i Europakonventionen bör tolkas har lett till att den här lagregleringen har kommit till stånd. Det är det förslag vi nu har att ta ställning till. Äntligen, säger jag. Jag kan medge att det har tagit tid. Jag vill inte spekulera i vilka omständigheter som har påverkat beredningen i frågan om överskottsinformation. Utskottet välkomnar att det nu ligger på riksdagens bord för avgörande. Det har ju här talats om vad överskottsinformationen innehåller och om, när, hur och var man ska få använda den. Det finns lite mer om lagreglering av överskottsinformationen och de upptagningar och uppteckningar som har gjorts och hur de får bevaras. Det gäller, precis som för annat hemligt tvångsmedel, tills förundersökning har lagts ned eller avslutats eller - om åtal väckts - att målet avgjorts slutgiltigt. Däremot kan man inte använda upptagningarna och uppgifterna längre än till dess att målet har avgjorts i första instans. Det kan alltså inte granskas i efterhand, till exempel vid ett resningsärende. Regeringen skriver att man har för avsikt att initiera en vidare utredning i den frågan. När det gäller uppteckningar eller upptagningar som är av betydelse för att förhindra förestående brott ska det bevaras så länge som det behövs för att förhindra just det brottet. Det är intressant att notera att högeralliansen, som i så många andra frågor säger sig vara så rörande överens, har lite olika uppfattning om förslaget. Moderaterna vill inte ha någon begränsning när det gäller överskottsinformationen. Kristdemokraterna tycker att man har gått för långt. Folkpartiet och Centerpartiet har inga invändningar, utan tycker att förslaget är bra. Man skulle kunna antyda att om vi hade haft en borgerlig regering hade riksdagen fått vänta ännu längre på ett förslag eftersom ni inte är överens inbördes. Miljöpartiet har i sin reservation yrkat avslag på propositionen med motiveringen att det med förslagets generella räckvidd finns risker för att överskottsinformationen används för syften och former som inte var avsedda och som innebär risker för minskad rättssäkerhet och integritetskränkningar. En reglering av överskottsinformation har varit efterfrågad inte minst i den här kammaren. Som jag sade tidigare har Lagrådet uttalat att det bör vara reglerat. Det säger också EU-konventionen. Redan i dag har överskottsinformation kunnat användas. Jag förstår inte - när man yrkar avslag på förslaget i betänkandet - hur gällande ordning skulle innebära en större rättssäkerhet eller mindre risk för integritetskränkningar. Moderaterna anser i sin reservation att lagförslaget innebär en onödig begränsning. Regeringen har motiverat sin ståndpunkt i propositionen för denna begränsning. Det går ju att läsa både i propositionen och i betänkandet. Man tycker inte att det är riktigt övertygande. Man skriver i sin reservation att den skyldighet polis eller åklagare har att inleda förundersökning så snart det finns en misstanke om brott skulle åsidosättas genom den här begränsningen. Det är riktigt att det i princip finns en skyldighet för polis och åklagare att inleda förundersökning så snart det finns misstanke om brott. Men det finns faktiskt också undantag från detta. De finns på s. 19 i propositionen. Några av undantagen är Om det är uppenbart att brottet inte går att utreda Om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till brottet om det inte skulle leda till svårare påföljd än böter om det kan antas att åtal för brottet inte kommer att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse eller om särskild åtalsprövning. Det finns ytterligare två undantag. För en åklagare gäller absolut åtalsplikt. Men också den är förenad med ett antal undantag. Utskottet delar regeringens bedömning att det bör finnas en begränsning. Det kan vara av resursskäl eller på grund av att det har framkommit från de brottsutredande myndigheterna att man inte ser något generellt behov av att använda informationen. Kristdemokraterna anför i sin reservation att regeringen gått alldeles för långt och att användandet av överskottsinformation inte begränsas i tillräcklig mån. I förslaget finns ett undantag i begränsningen, nämligen att det kan finnas särskilda skäl för att inleda en förundersökning även om inte kravet på ett års fängelse eller därutöver är föreskrivet för brottet. Kristdemokraterna menar att det öppnar för ett godtycke. Regeringen har i propositionen angett vilka särskilda skäl som kan finnas, nämligen ett väsentligt allmänt intresse som talar för att brottet utreds, bland annat vid fall av övergrepp i rättssak. Man har också angett en del exempel i författningskommentarerna. I vissa fall kan polisen få information om ett brott vars svårighetsgrad kan variera avsevärt på grund av omständigheterna i det enskilda fallet, men som i det konkreta fallet bedöms som ringa brott. Som exempel nämner man att polisen får uppgift om att någon innehar ett fåtal barnpornografiska bilder, varför brottet skulle rubriceras som ringa. I sådana fall kan det undantagsvis finnas särskilda skäl att inleda en förundersökning när polisen utifrån sin erfarenhet på goda grunder misstänker att det har begåtts ett betydligt allvarligare brott än det som de initiala uppgifterna ger misstanke om. Utskottet anser, liksom regeringen, att utrymmet särskilda skäl bör finnas. Det är naturligtvis önskvärt med en så tydlig lagstiftning som möjligt så att utrymme för godtycke inte uppstår. Men i det exempel som jag angav skulle enligt Kristdemokraterna en förundersökning inte kunna inledas. Det finns säkert fler exempel på liknande situationer. Jag tror faktiskt att det bland allmänheten eller hos den drabbade skulle upplevas som stötande om en förundersökning i det fall som exemplet anger eller liknande inte skulle kunna inledas trots att misstanke om ett allvarligare brott finns hos polisen. Moderaterna har en reservation om överskottsinformation vid öppna tvångsmedel. Frågan har inte behandlats i den nu lagda propositionen. För regeringen har det mest angelägna varit att få en lagreglering när det gäller hemliga tvångsmedel. Att det skulle finnas behov har framkommit när man har remissbehandlat den promemoria som ligger till grund för propositionen. Därför finns det heller inget beredningsunderlag för att lägga fram ett förslag. Vi förutsätter att regeringen återkommer om man gör bedömningen att det behövs ytterligare reglering. I reservation från Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser man att den som blivit utsatt för något hemligt tvångsmedel ska underrättas därom efter avslutad förundersökning. Riksdagen har ju fattat beslut om offentliga ombud, som har sagts här tidigare. Det är de som ska tillvarata den misstänktes intresse. Det offentliga ombudet ska bevaka att tveksamma eller felaktiga beslut om hemliga tvångsmedel inte tas. Som utskottet skriver: Om man i efterskott får reda på att man har blivit utsatt är ju skadan redan skedd. Beträffande reservationen om buggning övervägs frågan i Regeringskansliet. Vi vill ju inte här ta ställning. Det gäller också efterforskning av vapen. Det finns en promemoria som man nu remissbehandlar och som är föremål för beredning. Att majoriteten här redan nu skulle ta ställning för de förslag som läggs fram i reservationerna låter sig ju inte göras. Det kan ju faktiskt i remissbehandlingen och den beredning som sker framkomma andra synpunkter, eller ytterligare synpunkter, som påverkar en sådan här lagstiftning. Därför tycker jag att man ska avvakta den beredning som pågår och snart lägger fram ett förslag. Då kommer vi också att ta ställning till det. Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 16 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Vi är i huvudsak överens om betänkandet, Margareta. Det gläder mig. Det visar att det från och till finns sådant som blixtrar till från Socialdemokraterna där man faktiskt kommer med bra förslag. Det här är ett bra förslag. Det kläs dock in i angrepp på oss i den borgerliga alliansen att vi skulle vara splittrade för att vi öppet och ärligt redovisar att det finns olika bedömningsgrund i detaljer i regleringen av överskottsinformationen. Vi är ju just nu i opposition. Då är det väldigt viktigt att man ärligt redovisar hur det ser ut. Man hade något mer förväntat sig att regeringens skuta - den som ofta beskrivs som en fullriggare, men snarare är en jolle på drift på ett stort hav - skulle ha lite stöd för den politik man lägger fram. Styrman Bodström och kapten Margareta Sandgren, i det här fallet, har blivit övergivna av matrosen Leif Björnlod. Ni är ju helt beroende av att få fram det. Miljöpartiet vill ju inte ha någon lagstiftning alls. Det här visar än en gång hur viktigt det är att alla partier i riksdagen - inte bara Folkpartiet - är beredda att pröva förslag på det rättsliga området för att få fram lagstiftning och göra Sverige ännu bättre. Sverige kan ju bättre än vi kan i dag. Sverige ska inte av prestigeskäl lida för att vi har en regering som inte har något underlag att tala om i riksdagen, utan är beroende av Folkpartiet och andra partier när Miljöpartiet, i det här fallet, menar jag, grovt sviker, inte minst brottsoffer. Min fråga gäller huvudsakligen något annat som tas upp i betänkandet. Det är frågan om vapen. Är inte Margareta Sandgren orolig över vapensituationen i vårt samhälle och antalet illegala vapen som finns? Varför kan inte vi ge polisen stöd för att kunna undersöka också bilarna i jakten på de illegala vapnen för att minska lidandet och dödandet?
Margareta Sandgren (S)
Anf. 17 Margareta Sandgren (S)
Herr talman! Jag får väl tacka för berömmet. Det är inte ofta det kommer från Johan Pehrson till en socialdemokratisk regering. Det finns väl anledning också för oss att fundera lite grann på vad högeralliansen kommer att presentera. Det här är ingen större fråga. Man kunde väl tänka sig att ni hade försökt att komma överens. Ni hade inte kunnat lägga fram förslaget till riksdagen om ni hade haft olika uppfattningar i frågan. Jag ville bara påpeka för er att det var på det sättet. Det hade man kunnat åstadkomma. Vi har inget regeringssamarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi har ett samarbete i ekonomiska frågor, i budgetfrågor och i vissa andra frågor i vissa propositioner. Men ni säger att ni ska bilda regering. Det krävs kanske lite mer om man ska sitta i samma regering och lägga fram förslag. Jag är absolut orolig för vapen. Vi har inte uttalat något annat. Vi har ingen annan uppfattning än att det borde vara möjligt. Nu bereder man ett förslag i Regeringskansliet. Då tycker jag att man kan avvakta det. Det kan komma med nya saker som vi inte har tänkt på, och vi kan tillföra saker och ting som man inte har tänkt på där. Men vi vill först se förslaget som kommer från regeringen.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 18 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Det är intressant att se att vi nu formerar oss inför en valrörelse. År 2006 kommer det att avgöras hur Sverige ska styras framöver. Det finns fyra partier som har en gemensam stark plattform. Vi går igenom område efter område för att finna hur vi ska lösa de stora utmaningar vi står inför i Sverige. Det gäller inte minst på det brottsbekämpande området. Sedan har vi ett annat gäng på en annan båt. En hoppade just av båten i den här frågan, nämligen Leif Björnlod. Det är ert underlag. Någon annan gång är det Vänsterpartiet som hoppar av. Det enda jag läser om i tidningarna och ser på tv är att alla dessa personer kräver ministerposter i just Margareta Sandgrens regering. Det är tydligt att det finns alternativ. Vi har sju olika partier. Vi tycker självklart lite olika i några detaljfrågor. Men i de fundamentala frågorna är det oceaner av oenighet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det gör att ni är tvungna att gå till riksdagen och söka stöd. Jag tycker att det i grunden är bra. Jag skulle vilja ha bredare uppgörelser. Jag har ofta kritiserat Margareta Sandgrens parti för att man inte kommer till utskottet och söker bredare stöd vad gäller hur vi ska hantera psykiskt störda lagöverträdare eller hur vi ska behandla sexualbrotten och så vidare. Man väljer den smala, instabila kretsen där matroserna hoppar av då och då. Vapenfrågan har varit på bordet mycket länge. Den har tagits upp i utskottet under flera år. Men det händer väldigt lite. Jag kan inte förstå att man kan prioritera så fel när man ser tillgången på vapen på våra gator och vad det leder till i form av mänskligt lidande och faktiskt död.
Margareta Sandgren (S)
Anf. 19 Margareta Sandgren (S)
Herr talman! Nu är ni inte här för att diskutera regeringsfrågan. Det är nästan ett och ett halvt år kvar till valet. Vi får väl se vad resultatet blir av det och vilka konstellationer som infinner sig då. Jag lyfte fram och antydde det. Ni slår er alltid för bröstet och säger: Vi i högeralliansen. Detta var ingen större fråga. Man tycker att ni skulle kunna komma överens här. Vi söker breda uppgörelser. Men låt oss återkomma till frågan om psykiskt störda lagöverträdare. När den frågan kommer upp kan vi diskutera breda uppgörelser. Men i det här ärendet finns det ingen anledning att göra det. Jag tycker att man kan avvakta. Det kan komma fram synpunkter i den beredning som nu görs inom departementet, och då får vi ta ställning till det.
Beatrice Ask (M)
Anf. 20 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Vi har en lite märklig talarordning från den moderata sidan. Det beror på hastig sjukdom. Det gör att vi har lite olika debattörer. Därför har jag inte heller kunnat gå in i den replikväxling som varit med Margareta Sandgren. Men jag vill ändå göra några korta kommentarer. Först och främst är det en stor fråga vi behandlar. Frågan om hur man ska hantera överskottsinformation behövde hanteras mer tydligt än vad som har skett. Det har vi begärt länge. Anledningen är att det har skapat oreda i flera processer eftersom man inte har vetat vad som gäller. Därför är det angeläget. Sedan är det alldeles riktigt att vi har lite olika uppfattningar på den borgerliga sidan. Jag tycker inte att det är en så stor sak. Det är en effekt av att man nu har upptäckt att vi i fråga efter fråga har arbetat oss samman och presenterat ett förslag. Nu är det helt plötsligt konstigt om vi inte är överens om precis allting. Jag är helt säker på att om vi inom alliansen hade lagt ned arbete på detta eller haft ett arbete i gång så hade vi löst det och hittat gemensamma ståndpunkter. Men det har inte varit en fråga som vi har hunnit med. Vi har många andra frågor. Jag tror att kraven kommer att öka på enighet från vår sida. Jag tycker ändå att det är ett fantastiskt resultat som vi visar i många andra frågor. Det som framför allt har bekymrat oss moderater och som är skälet till den huvudreservation vi har i ärendet är den begränsning i användningen av överskottsinformation som regeringen vill se. Det är uppenbart så att när man lyssnar av med de medel man får använda och upptäcker brott som inte når upp till de straffvärden som stipuleras innebär det att man nu kräver att polisen ska blunda. Vi har känt att det finns problem att förklara för människor varför polisen inte ska behöva ha samma krav på sig att bedöma om man ska sätta i gång en utredning eller göra något annat utan att man ska skjuta det åt sidan. Det går inte att förklara för vanliga människor. Jag har faktiskt försökt. Vi har sagt att det är rimligt att man har en likvärdig skyldighet och ett likvärdigt ansvar inom exempelvis polisen att titta på sådant man får reda på även när det kommer i samband med den här typen av avlyssning. Det är bakgrunden till att vi inte vill ha den här begränsningen. Vi har också i andra reservationer ganska tydligt pekat på svårigheter vi ser. Med tanke på att användning av avlyssning och annat ökar kommer vi att få återkomma till dessa frågor mer än en gång, eftersom avgränsningsproblemen är svåra. De frågeställningar som har lyfts upp i diskussionen och som vi pekar på i reservationerna är inte avdömda slutgiltigt i och med detta betänkande eller de beslut som fattas nu. Jag tror att vi kommer att få svårigheter att förklara för allmänheten men även för personalen inom polisen och andra varför man helt plötsligt inte här kunna göra en likvärdig bedömning som man hade gjort om man upptäckt brottet på ett annat vis. Det blir väldigt ologiskt och konstigt, även om jag också har respekt för att man vill hitta begränsningar för att inte avlyssning och annat ska gå för långt. Det är komplexa frågor, och de är svåra. Jag är övertygad om att alliansen kommer att fortsätta att arbeta med dem så småningom. Men just nu koncentrerar vi oss delvis på en del andra frågor. Den kritik som Margareta Sandgren riktade mot alliansens arbete är snarast ett beröm för att vi har gjort så mycket på andra håll att man hade hoppats att också denna fråga, som regeringen har tagit så lång tid på sig att bereda, skulle ha varit något som vi redan hade löst fastän vi inte sitter i regeringsställning.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2005-06-02
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 5, Voteringar: 5

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Avslag på propositionen m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju27 yrkande 2, 2004/05:Ju29 yrkande 1, 2004/05:Ju49 yrkande 1 och 2004/05:Ju412 yrkande 18.
    • Reservation 1 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1280016
    m45109
    fp360012
    kd30003
    v22007
    c20002
    mp01502
    -0001
    Totalt28116052
    Ledamöternas röster
  2. Begränsning av användningen av överskottsinformation

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens lagförslag såvitt avser 27 kap. 23 a § rättegångsbalken, 6 a § lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning och 21 a § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:143 i denna del och avslår motionerna 2004/05:Ju47 yrkande 1 och 2004/05:Ju48.
    • Reservation 2 (m)
    • Reservation 3 (kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (m)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1261017
    m04609
    fp360012
    kd10293
    v23006
    c20002
    mp13022
    -0001
    Totalt219473152
    Ledamöternas röster
  3. Lagförslagen i övrigt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, lag om ändring i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning, lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll och lag om ändring i vapenlagen (1996:67) i den mån de inte omfattas av mom. 2.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:143 i denna del.
  4. Överskottsinformation vid öppna tvångsmedel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju47 yrkande 2.
    • Reservation 4 (m)
  5. Underrättelse om hemlig övervakning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju317 yrkande 3.
    • Reservation 5 (v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1280016
    m46009
    fp350013
    kd30003
    v02306
    c20002
    mp01502
    -0001
    Totalt25938052
    Ledamöternas röster
  6. Rättsmedel vid användning av hemliga tvångsmedel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju49 yrkande 2.
    • Reservation 6 (mp)
  7. Buggning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju29 yrkande 2, 2004/05:Ju347, 2004/05:Ju412 yrkande 15, 2004/05:Ju465 yrkande 8 och 2004/05:Ju489 yrkandena 20 och 21.
    • Reservation 7 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1280016
    m04609
    fp031512
    kd03003
    v23006
    c02002
    mp14102
    -0001
    Totalt165128551
    Ledamöternas röster
  8. Lagreglering av vissa arbetsmetoder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju211, 2004/05:Ju212 och 2004/05:Ju317 yrkande 1.
  9. Efterforskning av vapen i brottsförebyggande syfte

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju352 yrkande 4.
    • Reservation 8 (m, c, fp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (m, c, fp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1280016
    m14509
    fp036012
    kd27303
    v22007
    c02002
    mp15002
    -0001
    Totalt193104052
    Ledamöternas röster
  10. Åtgärder mot terrorism

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju317 yrkande 2.
    • Reservation 9 (v, mp)

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.