Olovligt bortförda barn i internationella förhållanden

Betänkande 2000/01:LU16

Lagutskottets betänkande 2000/01:LU16

Olovligt bortförda barn i internationella förhållanden

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

2000/01

LU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 13 motionsyrkanden
från allmänna motionstiden år 2000 avseende olika
frågeställningar rörande olovligt bortförda barn i
internationella förhållanden.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga
motionsyrkanden, bl.a. med hänvisning till tidigare
ställningstaganden och pågående utredningsarbete.

Motionerna

2000/01:L405 av Margareta Viklund (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att en flyende förälder med barn skall
betraktas som asylsökande och skyddsbehövande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att svenska domstolar och jurister i
familjerätt utbildas om Haagkonventionens innebörd
och tillämpning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ändra 12 § i överflyttningslagen så att
svenska myndigheter förhindrar överflyttning om det
skulle innebära allvarlig risk för barnets hälsa.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att svenska domstolar automatiskt förordar om
barnpsykologisk eller barnpsykiatrisk utredning om
den ene föräldern så kräver.

2000/01:L426 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp,
mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättande av en
utredning med syfte att förbättra sakkunskapen om
barn i de svenska domstolarna.

2000/01:L434 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om ändring i lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn
så att det tilläggs att barnets bästa skall komma i
främsta rummet vid alla avgöranden enligt lagen.

2000/01:L440 av Margareta Andersson och Rigmor
Stenmark (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föra in att
barnets bästa skall komma i främsta rummet vid
beslut om överförande av barn enligt
Haagkonventionen.

2000/01:L442 av Carina Hägg och Agneta Brendt (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Haagkonventionen
utifrån barnperspektivet.

2000/01:L445 av Matz Hammarström och Ewa Larsson
(mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utredning kan
behöva tillsättas för att följa upp vad som händer
med de barn som överlämnas i enlighet med
Haagkonventionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barn bör kunna
förordnas ett juridiskt ombud vid överflytt-
ningsärenden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter
till ekonomiskt bistånd för ökade levnadsomkostnader
i samband med ärenden som rör Haagkonventionen.

2000/01:L447 av Cecilia Magnusson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att en översyn av domstolarna bör ske så att
de dömer i enlighet med principen om barnens bästa i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:L452 av Margareta Israelsson och andre vice
talman Eva Zetterberg (s, v) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barnets bästa
skall komma i främsta rummet vid alla avgöranden
enligt lagen (1989:14) om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.
och om överflyttning av barn.

Utskottet

Allmän bakgrund

I betänkandet behandlar utskottet 13 motionsyrkanden
från allmänna motionstiden år 2000 avseende olika
frågeställningar rörande olovligt bortförda barn i
internationella förhållanden. Som allmän bakgrund
till motionsspörsmålen vill utskottet redovisa
följande.

Med olovligt bortförande av barn avses framför allt
då en förälder utan lov för med sig sitt barn till
ett annat land. Hit hör också fall då en förälder
olovligen håller kvar barnet i ett annat land efter
utgången av en umgängestid eller efter det att en
domstol bestämt att den andra föräldern skall ha
vårdnaden om barnet. I båda fallen är ändamålet att
hindra den andra föräldern från att ha vårdnaden om
barnet eller utöva umgängesrätt.

År 1980 tillkom två konventioner,
Europarådskonventionen och Haagkonventionen, i syfte
att få till stånd ett internationellt samarbete för
att motverka olovliga bortföranden och kvarhållanden
av barn i internationella förhållanden. Enligt
konventionerna skall ett beslut om vårdnad i barnets
hemland normalt verkställas, och barnet skall enligt
huvudregeln flyttas dit. Sverige har anslutit sig
till de båda konventionerna, och dessa har
införlivats med svensk rätt genom lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn. För Sveriges del är konventionerna i kraft
gentemot ett femtiotal länder.

En ny konvention som gäller myndigheters
behörighet, tillämplig lag, erkännande,
verkställighet och samarbete i fråga om
föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn
antogs hösten 1996 inom Haagkonferensen för inter-
nationell privaträtt. Den nya Haagkonventionen har
ett vidare tillämpningsområde och skall ses som ett
komplement till 1980 års Haagkonvention. 1996 års
konvention är betydelsefull genom att den på ett
tvingande sätt reglerar myndigheternas behörighet
att ta upp exempelvis vårdnadsfrågor och genom att
den behöriga myndighetens beslut skall erkännas och
verkställas i de övriga konventionsstaterna. 1980
års Haagkonvention däremot inskränker sig till att
vara en konvention om överflyttning, dvs. ett
instrument för att i nödsituationer snarast möjligt
återställa läget som det var innan det olovliga
bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. 1996 års
Haagkonvention är också betydelsefull på så sätt att
den vill hindra att en person genom att olovligt
bortföra eller kvarhålla ett barn skall kunna skapa
behörighet för myndigheter i ett annat land än det
där barnet har sin invanda miljö. Enligt
konventionen skall behörigheten i alla åtgärder
rörande barn tillkomma myndigheterna i den stat där
barnet har sitt hemvist. Om ett olovligt bortförande
äger rum saknar sålunda den nya statens myndigheter
behörighet att ta upp frågor rörande vårdnad och
umgänge. Först när barnet fått hemvist i den nya
staten och vissa andra i konventionen föreskrivna
villkor är uppfyllda övergår behörigheten till
myndigheterna i det nya landet. Till dess
behörigheten på föreskrivet sätt har övergått till
den nya statens myndigheter skall man i den staten
erkänna och verkställa de beslut som har meddelats i
barnets ursprungliga hemviststat.

I maj 1998 antog Europeiska unionens råd en
konvention om domstols behörighet och om erkännande
och verkställighet av domar i äktenskapsmål. Den nya
EU-konventionen, den s.k. Brysselkonventionen II,
innehåller bl.a. regler om myndigheters behörighet
att i samband med äktenskapsmål ta upp
vårdnadsfrågor och regler om erkännande och
verkställighet av vårdnadsavgöranden meddelade i
samband med ett äktenskapsmål i en EU-stat. Med
anledning av Amsterdamfördraget har kommissionen
lagt fram ett förslag till en gemenskapsrättsakt där
Brysselkonventionen II har omarbetats till en
förordning. Förordningen som benämns Bryssel II-
förordningen har antagits av Europeiska unionens råd
den 29 maj 2000 och har trätt i kraft den 1 mars
2001. Den är till alla delar bindande och direkt
tillämplig i Sverige och övriga berörda
medlemsstater i EU. Förordningen innehåller en
särskild bestämmelse om bortförande av barn enligt
vilken de behöriga domstolarna skall utöva sin
behörighet i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

I november 1999 besökte utskottet under en
studieresa sekretariatet i Haag för Haagkonferensen
för internationell privaträtt, varvid utskottet
erhöll aktuell information om läget beträffande
olika länders anslutning till 1996 års
Haagkonvention om föräldraansvar och åtgärder till
skydd för barn.

Utskottet övergår härefter till att behandla de
olika frågeställningar som tas upp i motionerna.

Motionerna och utskottets
ställningstaganden

Utskottet behandlar till att börja med en motion som
tar upp tillämpningen av Haagkonventionen.

Carina Hägg och Agneta Brendt (båda s) anför i
motion L442 att barnper- spektivet kommit i
skymundan när det gäller tillämpningen av
Haagkonventionen. Vid tillämpningen av konventionen
måste stor vikt läggas vid om barnen riskerar att
utsättas för fysiska eller psykiska skador eller
försättas i en ohållbar situation. Motionärerna
framhåller att Haagkonventionen reglerar inte bara
föräldrarnas utan också barnens rätt. Det finns,
enligt motionärerna, också ett
jämställdhetsperspektiv på frågan. Kvinnor har,
anförs det, sämre inkomster och allmänt sett sämre
socialt skyddsnät. De kan på grund av sin situation
ha praktiska svårigheter att följa en rättsprocess
efter att barnet återförts. Med hänsyn till det
anförda är det enligt motionen angeläget att göra en
översyn av Haagkonventionens tillämpning, och i
motionen yrkas ett tillkännagivande i enlighet
härmed.

Frågor om olovligt bortförda barn har behandlats av
utskottet vid flera tillfällen tidigare, bl.a. med
anledning av ett motionsyrkande i samband med
behandlingen av proposition 1997/98:7 Vårdnad,
boende och umgänge (bet. 1997/98:LU12). I linje med
tidigare ställningstagande förutsatte utskottet då
att man från regeringens sida fortsätter arbetet med
att få till stånd ytterligare internationella
överenskommelser, där sådana utgör en lämplig
lösning, och det fanns mot denna bakgrund inte skäl
för riksdagen att ta något ytterligare initiativ när
det gäller olovliga bortföranden av barn i
internationella förhållanden.

Frågan berördes också av utskottet våren 1999 i ett
yttrande till socialutskottet med anledning av
behandlingen av proposition 1997/98:182 Strategi för
att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter i Sverige jämte motioner (1998/99:LU1y).
Utskottet konstaterade att barnkonventionen be-
handlar frågan om olovligt bortförda barn i artikel
11. Av artikeln framgår att konventionsstaterna
skall vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa
olovligt bortförande och kvarhållande av barn i
utlandet. För detta ändamål skall staterna främja
ingående av bilaterala eller multilaterala
överenskommelser eller anslutning till befintliga
överenskommelser. Utskottet redogjorde därefter för
det internationella och nationella arbetet när det
gäller olovligt bortförda barn och kunde konstatera
att frågan om Sveriges ratificering av 1996 års
Haagkonvention bereddes inom Regeringskansliet.
Vidare pekade utskottet på att även frågan om
Sveriges ratificering av Brysselkonventionen II om
domstols behörighet och om erkännande och
verkställighet av domar i äktenskapsmål var föremål
för beredning. Mot bakgrund av vad som redovisats
kunde utskottet våren 1999 med tillfredsställelse
konstatera att det pågick ett omfattande arbete i
syfte att skapa så effektiva regelverk som möjligt
både på internationell och nationell nivå i syfte
att bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av
barn. Utskottet kunde inte finna annat än att
lagstiftningsarbetet låg väl i linje med de
åtaganden som Sverige gjort genom barnkonventionen.

När frågan om olovligt bortförda barn senast
behandlades av riksdagen våren 2000 med anledning av
en motion med samma inriktning som den nu aktuella
motion L442 konstaterade utskottet att det pågick en
beredning av frågan om svensk anslutning till 1996
års Haagkonvention om föräldraansvar och åtgärder
till skydd för barn. Med anledning av att frågan om
olovligt bortförande av barn åter hade aktualiserats
motionsvägen, framhöll utskottet att det är
värdefullt att de internationella reglerna på
området diskuteras och belyses utifrån vilka
effekter tillämpningen får på de berörda barnens
situation. Det är viktigt, fortsatte utskottet, att
de domstolar och myndigheter som har att tillämpa
reglerna gör det på ett ändamålsenligt sätt och
beaktar barnkonventionens krav att barnets bästa
skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som
rör barn. Utskottet utgick från att barnens
situation och barnens bästa är en central
utgångspunkt och ledstjärna för de överväganden som
sker internationellt och nationellt i fråga om
åtgärder mot olovliga bortföranden och kvarhållanden
av barn och ansåg att det inte var påkallat med
något särskilt uttalande eller annan åtgärd från
riksdagens sida med anledning av vad som anförts i
den då aktuella motionen. Med det anförda avstyrkte
utskottet bifall till motionen.

Vad som nu anförts i motion L442 utgör, enligt
utskottets mening, inte skäl för riksdagen att
frångå sitt tidigare ställningstagande i frågan.
Utskottet avstyrker därmed bifall till motionen.

Ett flertal motioner rör olika frågor om förfarandet
enligt lagen (1989:14) om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.
och om överflyttning av barn.

En ansökan om verkställighet av vårdnadsavgöranden
m.m. eller om överflyttning av barn enligt 1989 års
lag görs hos länsrätten (13 §). Det är alltså
bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291)
och förvaltningslagen (1986:223) som blir
tillämpliga på förfarandet. 1989 års lag innehåller
vissa särskilda regler när det gäller förfarandet i
mål enligt lagen. Sålunda föreskrivs att målen skall
handläggas skyndsamt. Innan länsrätten förordnar om
verkställighet eller överflyttning får den uppdra åt
en ledamot eller suppleant i socialnämnden eller en
tjänsteman inom socialtjänsten att verka för att den
som har hand om barnet frivilligt skall fullgöra vad
som åligger honom eller henne. Ett sådant uppdrag
får även lämnas åt någon annan lämplig person.
Uppdraget får emellertid inte leda till att målets
behandling onödigt fördröjs. Vidare föreskrivs bl.a.
att rätten, innan den avgör ett mål om
verkställighet av ett avgörande om vårdnaden om barn
eller om överflyttning av barn, skall inhämta
barnets mening, om det inte är omöjligt med hänsyn
särskilt till barnets ålder och mognad. I lagen
finns ytterligare regler om förfarandet i syfte att
garantera en smidig och skyndsam handläggning.

I motion L426 framhåller Inger Davidson m.fl. (kd,
m, c, fp, mp) att det behövs barnsakkunniga i dom-
stolarna när beslut skall fattas om en överflyttning
av ett barn. Enligt motionärerna bör regeringen
tillsätta en utredning angående hur barnsakkunniga
bäst skall kunna bistå domstolarna med vägledande
råd och vara behjälpliga i samband med själva
överflyttningarna.

Enligt motion L447 av Cecilia Magnusson (m) bör ett
specialförfarande inrättas för att säkerställa att
barnets bästa beaktas i mål om överflyttning. Den
lämpligaste ordningen är, enligt motionären, att
inrätta en specialdomstol för dessa fall. I motionen
begärs ett tillkännagivande i enlighet med det
anförda.

Margareta Viklund (kd) anser i motion L405 att
svenska domstolar i förevarande typ av mål
automatiskt bör förordna om barnpsykologisk eller
barnpsykiatrisk utredning om den ene föräldern så
kräver (yrkande 4).

Enligt motion L445 av Matz Hammarström och Ewa
Larsson (båda mp) är det lämpligt att ett juridiskt
ombud förordnas för barnet i mål om överflyttning.
Ombudets uppgift bör vara att skydda barnet mot
kränkningar eller att ta skada under rättsprocessen
och överflyttningen samt att föra barnets talan. I
motionen yrkas ett tillkännagivande härom (yrkande
2). Vidare framhåller motionärerna att det medför
höjda levnadsomkostnader för den förälder som letar
efter sitt barn och kanske måste närvara under en
rättsprocess i ett annat land. Dessa ökade kostnader
ryms inte alltid i den enskildes ekonomi varför det
behövs någon form av ekonomiskt bistånd. I motionen
begärs ett tillkännagivande i enlighet med vad som
nu anförts (yrkande 3).

Vad först gäller frågan om att inrätta särskilda
familjedomstolar har, med anledning av motioner,
spörsmålet varit föremål för riksdagens
ställningstagande vid ett flertal tillfällen under
senare år (se bet. 1989/90:JuU32, 1991/92:JuU20,
1992/93:LU22 och 1997/98:LU12). Motionsyrkandena har
därvid avslagits med hänvisning till att antalet
specialdomstolar bör minska. Riksdagen har vidare
ansett att det är viktigt att slå vakt om principen
om de allmänna domstolarnas breda och sakliga
kompetens och den därmed sammanhängande tanken att
en domare bör ha så djup kunskap och god överblick
över hela det juridiska fältet som möjligt.
Utskottet saknar anledning att nu inta en annan
ståndpunkt i denna principfråga.

Beträffande handläggningen i mål om verkställighet
av vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn vill utskottet uttala att utskottet självfallet
delar motionärernas uppfattning att det är
väsentligt att domare som handlägger mål enligt 1989
års lag har erforderlig kompetens och erfarenhet av
den särskilda måltyp som det här är fråga om. I
sammanhanget vill utskottet framhålla betydelsen av
de utbildningsinsatser som görs inom rättsväsendet
när det gäller handläggningen enligt ifrågavarande
lag. Det bör också framhållas att förfarandereglerna
enligt lagen syftar till att skapa en snabb och
smidig ordning inte minst av hänsyn till barnets
bästa. Utskottet utesluter emellertid inte att
reglerna kan behöva ändras för att skapa ett mer
ändamålsenligt förfarande och ett bättre skydd för
barnet. Här vill utskottet peka på att det inom
Justitiedepartementet pågår en översyn av 1989 års
lag om erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn. Enligt vad utskottet inhämtat beräknas
översynen vara klar våren 2001 och resultatet
presenteras i en departementspromemoria.

Vad särskilt gäller frågan om en förälders
kostnader för att ta till vara sin rätt i fråga om
olovligt bortförda barn vill utskottet redovisa att
Utrikesdepartementet förfogar över ett anslag på för
närvarande 500 000 kr per år avseende främst
resekostnader i samband med överflyttningar av barn.
Anslaget får användas för kostnader som har samband
med återförandet. En förordning som närmare skall
reglera vad det aktuella anslaget får användas till
är under utarbetande inom Utrikesdepartementet och
förväntas bli klar under våren 2001.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att
riksdagen nu inte bör vidta någon åtgärd med
anledning av motionerna L426, L447, L405 yrkande 4
samt L445 yrkandena 2 och 3, och utskottet avstyrker
bifall till motionsyrkandena.

Flera motioner innehåller yrkanden som närmast tar
sikte på de materiella förutsättningarna för
överflyttning enligt lagen om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.
och om överflyttning av barn.

Margareta Israelsson och andre vice talman Eva
Zetterberg (s, v) konstaterar i motion L452 att
Sverige genom att ratificera barnkonventionen har
åtagit sig att vidta åtgärder för att bekämpa
olovligt bortförande och kvarhållande av barn i
utlandet. Ratificeringen av Haagkonventionen är ett
led i detta åtagande. Av artikel 3 i
barnkonventionen framgår att barnets bästa skall
komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör
barn. Genom att i 1989 års lag om överflyttning av
barn m.m. ta in ett stadgande om att barnets bästa
skall komma i främsta rummet vid alla avgöranden
enligt lagen tydliggörs, enligt motionärerna, att
barnkonventionens artikel 3 även skall tillämpas när
det gäller överflyttning av barn. Motionärerna begär
ett tillkännagivande i enlighet härmed.

Samma uppfattning framförs av Ewa Larsson m.fl.
(mp) i motion L434 och i motion L440 av Margareta
Andersson och Rigmor Stenmark (båda c).

I motion L405 av Margareta Viklund (kd) begärs att
den berörda lagstiftningen ändras så att svenska
myndigheter i större utsträckning kan förhindra en
överflyttning när det kan innebära en allvarlig risk
för barnets hälsa (yrkande 3).

Utskottet delar givetvis motionärernas uppfattning
att barnets hälsa inte skall äventyras och att
barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla
avgöranden enligt lagen om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.
och om överflyttning av barn. I 12 § nämnda lag
finns regler om att överflyttning av barn i vissa
fall kan vägras. Sålunda får överflyttning vägras om
det finns en allvarlig risk för att överflyttningen
skadar barnets kroppsliga eller själsliga hälsa
eller i övrigt sätter barnet i en situation som inte
är godtagbar (p. 2).

Därutöver vill utskottet framhålla följande. Genom
anslutningen till Haagkonventionen har Sverige
förbundit sig att tillämpa denna. 1989 års lag om
erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn
är ett resultat av detta åtagande och innebär att
Haagkonventionen införlivats med svensk rätt.
Ändringar i lagstiftningen förutsätter därför
motsvarande ändringar i Haagkonventionen, något som
Sverige inte kan göra ensidigt utan överenskommelse
härom med övriga konventionsstater. Därtill vill
utskottet än en gång framhålla att utskottet utgår
från att barnens situation och barnens bästa är en
central utgångspunkt och ledstjärna för de
överväganden som sker internationellt och nationellt
i fråga om åtgärder mot olovliga bortföranden och
kvarhållanden av barn.

Med hänsyn till det anförda påkallar enligt
utskottets mening vad som anförts i de aktuella
motionerna inte någon åtgärd från riksdagens sida i
förevarande sammanhang, varför utskottet avstyrker
bifall till motionerna L452, L434, L440 och L405
yrkande 3.

I motion L405 begär Margareta Viklund (kd) ett
tillkännagivande om att svenska domare och jurister
i familjerätt bör utbildas om Haagkonventionens
innebörd och tillämpning (yrkande 2).

Utskottet vill peka på att Domstolsverket i flera
år har anordnat seminarier för domare och advokater
i mål om verkställighet av vårdnadsavgöranden och
mål om överflyttning. Domstolsverket avser nu att
dokumentera vad som kommit fram vid seminarierna och
på lämpligt sätt sprida detta. Utskottet är inte
berett att förorda något initiativ från riksdagens
sida i frågan och avstyrker därmed bifall till
motion L405 yrkande 2.

Matz Hammarström och Ewa Larsson (båda mp)
framhåller i motion L445 att det saknas underlag för
att bedöma vad som händer med de barn som
överflyttas eftersom ingen uppföljning sker av
avgörandena. Det finns således inga undersökningar
om de psykiska konsekvenserna av överflyttningar och
om hur kontakten har utvecklats med den andre
föräldern. I motionen anförs också att Sverige bör
skapa rutiner för att kunna försäkra sig om att de
utredningar som görs i samband med en vårdnadstvist
i ett annat land för ett barn med svensk anknytning
blir ordentligt utförda. I motionen begärs ett
tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande
1).

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det
är viktigt att följa upp avgöranden om
verkställighet i vårdnadsmål och om överflyttning av
barn. Utskottet utgår från att denna fråga liksom
frågan om insyn i vårdnadsutredningar som görs i
andra länder är spörsmål som kan tas upp i samband
med överväganden om tillämpningen av
Haagkonventionerna, bl.a. inom ramen för
Haagkonferensen för internationell privaträtt. Något
särskilt uttalande eller annan åtgärd från
riksdagens sida i förevarande sammanhang är
utskottet inte berett att förorda. Därmed avstyrker
utskottet bifall till motion L445 yrkande 1.

Slutligen behandlar utskottet ett motionsyrkande av
Margareta Viklund (kd) i motion L405 om att en
förälder som är på flykt med sitt barn skall
betraktas som asylsökande och skyddsbehövande
(yrkande 1).

Utskottet vill erinra om att enligt 3 kap. 1 §
utlänningslagen (1989:529) avses med asyl
uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför
att han är flykting. Vidare avses enligt 2 § med
flykting en utlänning som befinner sig utanför det
land som han är medborgare i, därför att han känner
välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin
ras, nationalitet m.m. och som inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta
lands skydd. Enligt utskottets mening är det inte
lämpligt att i något avseende jämställa föräldrar
med barn som är föremål för tillämpning av reglerna
om överflyttning av barn med de personkategorier som
avses med utlänningslagens bestämmelser.

Utskottet avstyrker således bifall till motion L405
yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande barnperspektivet

att riksdagen avslår motion 2000/01:L442,

2. beträffande handläggning

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:L405 yrkande 4,
2000/01: L426, 2000/01:L445 yrkandena 2 och 3
samt 2000/01:L447,

3. beträffande ändring av
överflyttningslagen

att riksdagen avslår motionerna 2000/01:L405 yrkande 3,
2000/01: L434, 2000/01:L440 och 2000/01:L452,

4. beträffande utbildning

att riksdagen avslår motion 2000/01:L405 yrkande 2,

5. beträffande uppföljning

att riksdagen avslår motion 2000/01:L445 yrkande 1,

6. beträffande asylsökande

att riksdagen avslår motion 2000/01:L405 yrkande 1.

Stockholm den 22 mars 2001

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson
(kd), Marianne Carlström (s), Stig
Rindborg (m), Rune Berglund (s),
Karin Olsson (s), Henrik S Järrel
(m), Elizabeth Nyström (m), Marina
Pettersson (s), Christina Nenes
(s), Tasso Stafilidis (v), Kjell
Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m),
Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti
(fp), Raimo Pärssinen (s) och Agne
Hansson (c).

Elanders Gotab, Stockholm 2001