Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ökad säkerhet i domstol

Betänkande 2011/12:JuU24

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
24 maj 2012

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Ökad säkerhet i domstol(pdf, 578 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2011/12:24 Ökad säkerhet i domstol

Beslut

Säkerheten i domstolarna ska öka (JuU24)

Möjligheterna att genomföra säkerhetskontroller i domstolar ökar. Säkerhetskontroller ska få genomföras om de behövs för att begränsa risken för att det i lokalerna begås brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Ett beslut om säkerhetskontroll ska gälla en viss tid, men längst tre månader, eller en viss förhandling. Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2012.

Riksdagen gjorde vidare ett tillkännagivande till regeringen om en utvärdering av säkerheten i domstolarna för målsägande och vittnen. Riksdagen menar att det saknas en heltäckande bild av det arbete som utförs i domstolarna för att skydda målsägande och vittnen och vilken effekt arbetet haft. Det finns därför skäl att genomföra en utvärdering.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Delvis bifall till en motion om en utvärdering av säkerheten i domstol för målsägande och vittnen. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 3
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2012-04-26
Justering: 2012-05-08
Trycklov till Gotab och webb: 2012-05-08
Trycklov: 2012-05-08
Trycklov: 2012-05-11
Reservationer: 2
Betänkande 2011/12:JuU24

Alla beredningar i utskottet

2012-04-12, 2012-04-26

Säkerheten i domstolarna ska öka (JuU24)

Möjligheterna att genomföra säkerhetskontroller i domstolar ökar. Säkerhetskontroller ska få genomföras om de behövs för att begränsa risken för att det i lokalerna begås brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Ett beslut om säkerhetskontroll ska gälla en viss tid, men längst tre månader, eller en viss förhandling. Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2012. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om en utvärdering av säkerheten i domstolarna för målsägande och vittnen. Utskottet menar att det saknas en heltäckande bild av det arbete som utförs i domstolarna för att skydda målsägande och vittnen och vilken effekt arbetet haft. Det finns därför skäl att genomföra en utvärdering.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2012-05-24
Stillbild från Debatt om förslag 2011/12:JuU24, Ökad säkerhet i domstol

Debatt om förslag 2011/12:JuU24

Webb-tv: Ökad säkerhet i domstol

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Kent Ekeroth (SD)
Anf. 75 Kent Ekeroth (SD)
Herr talman! I sitt anförande framförde Caroline Szyber att hon yrkade avslag på samtliga motioner och därmed avslag på den motion eller reservation som jag framförde. Den går ut på att man ska införa fasta, permanenta larmbågar och utökad säkerhetspersonal i domstolar. I betänkandet och även i propositionen, som jag antar att Caroline Szyber och Kristdemokraterna står bakom eftersom de inte har någon annan åsikt, är motiveringen till att man avslår den här motionen att införandet av permanenta säkerhetskontroller på något sätt skulle inskränka på öppenheten i domstolarna. Därför anser man att man inte ska ha fasta, permanenta säkerhetskontroller. Jag förstår ärligt talat inte hur man kan resonera på det sättet. Permanenta säkerhetskontroller innebär precis samma öppenhet som i dag. Skillnaden är bara att man försäkrar sig om att de som går in till domstolsförhandlingarna eller vad det må vara inte har några knivar, pistoler eller andra vapen på sig. Har man inte det kommer man igenom. Det finns inga andra begränsningar och alltså inget annat som hindrar någon från att ta del av domstolsförhandlingarna. Jag ser inte hur förhöjd säkerhet för alla inblandade - de som jobbar vid domstolarna, målsägande, advokater och åklagare - skulle vara dåligt. Det borde ju tvärtom öka öppenheten om man känner sig tryggare vid domstolarna. Det förhindrar ingenting annat än att personer med vapen kommer in. Hur kan det vara ett slag mot öppenheten i svenska domstolar?
Caroline Szyber (KD)
Anf. 76 Caroline Szyber (KD)
Herr talman! Tack, Sverigedemokraterna, för frågan! Jag vill börja med att förtydliga att jag yrkade avslag på samtliga reservationer , och vi biföll delvis Miljöpartiets viktiga motion som verkligen lyfter fram att det behövs en utvärdering. Det görs en hel del i domstolar, men det behövs ett helhetsgrepp så att man ser hur känslan och hur situationen är för både vittnen och målsägande. Utifrån den kommer vi säkert att gå vidare, och därför tror jag att det här är viktigt. Det var en bra följdmotion. När det gäller reservationen berördes detta lite i utredningen, men framför allt framgår det tydligt av propositionen som ligger till grund för det betänkande som vi debatterar här i dag. Där trycker man mycket på principen om informationsfrihet när det gäller domstolsförhandlingar och det offentliga i detta. I definitionen av kroppsvisitering finns en inskränkning i det hela. Går man igenom säkerhetsbågar kan det leda till att man kroppsvisiteras, och då ska det finnas en misstanke. Det ska inte ske på godtycklig grund, utan det ska i så fall stå i proportion till sammanhanget. Det är precis det vi trycker på. Vi tycker att det är viktigt att när man märker att vissa domstolar kanske har ett högre tryck - det kanske är en speciell rättegång - och lokalerna inte är ändamålsenliga behövs det mer stöd och hjälp än i dag. Då kan det här vara ett instrument, men vi ser inte att det behövs i alla domstolar som det ser ut i dag. Jag besökte en liten tingsrätt i en liten stad i Sverige. Där var det största problemet att man kunde kasta in stenar genom fönstret. Det behöver alltså kanske inte alltid vara vad man tar med sig in i rättssalen som är problemet, utan det kan också ske en hel del runt omkring. Jag tror att det vi har framför oss är att försöka skapa en bättre säkerhet för domstolar på det stora hela. Vi kommer att följa det här, och det är mycket möjligt att vi längre fram följer upp det även i budgetar för att öka säkerheten ytterligare.
Kent Ekeroth (SD)
Anf. 77 Kent Ekeroth (SD)
Herr talman! Jag tackar Caroline Szyber för svaret. Propositionen är i sin helhet ett fall framåt, tycker jag, i och med att det ska bli lättare att införa säkerhetskontroller. Det är positivt att det händer någonting, men jag menar att det händer alldeles för lite. Det hänvisas till att man kan kroppsvisiteras. Men det kan också ske när man ska gå igenom en flygplatskontroll, som säkert många fler personer passerar varje dag jämfört med hur många som skulle passera en förmodad kontroll till en svensk domstol. Jag tror att allmänheten accepterar säkerhetskontroller på flygplatser och att acceptansen för att passera genom larmbågar till våra domstolar är ännu högre. Det kan vara så att någon till exempel våldtagit någon annan och att släkt, kriminella polare eller vad det nu kan vara sitter i rättssalen under rättegången. Som jag redogjorde för i anförandet och som vi även hört från socialdemokratiskt håll visar det sig att statistiken på det här området ser ganska dyster ut. Antalet vapen och antalet hot ökar i domstolarna, liksom osäkerheten och otryggheten, både den faktiska och den upplevda. När det då är så, och när till och med Domstolsverket och flera andra instanser som jobbar med detta dagligen vill ha ökad säkerhet med permanenta, fasta inpasseringsbågar, ser jag inte ens med Caroline Szybers motivering varför man inte skulle kunna införa fasta säkerhetskontroller till den relativt ringa kostnad som det innebär enligt Domstolsverket självt. Vi menar att säkerheten är viktigast av allt. Eftersom öppenheten inte påverkas på något sätt i det här fallet - utom mot dem som tar in vapen - ser vi det som att det vore helt naturligt att införa fasta kontroller och öka säkerheten vid våra domstolar. Men tyvärr delar uppenbarligen inte regeringen vår uppfattning i den här frågan, inte heller Socialdemokraterna och de andra, eftersom de inte ens budgeterat för det. Det är beklagligt.
Caroline Szyber (KD)
Anf. 78 Caroline Szyber (KD)
Herr talman! Jag tackar Sverigedemokraterna och Kent Ekeroth för synpunkterna. Jag vill börja med att säga att det är bra att Sverigedemokraterna har budgeterat för detta och lägger fram förslag som är finansierade, så att man inte bara lägger fram följdförslag på godtycklig grund och säger "över tid". Jag undrar lite vad "över tid" betyder, men det är en annan debatt. Kent Ekeroth jämför med flygplatser. Vi har haft diskussioner om bland annat kroppsskanning här i riksdagen. Då gäller det för alla. Det är en inskränkning i den personliga friheten och den fria rörligheten att man måste genomgå sådant. Där ställs två värden mot varandra. Än så länge - det framgår av de grundlagar vi har och är verkligen tydligt i regeringsformen - ska det förutsättas att det i något fall finns någon form av säkerhetsrisk som kan identifieras för att det ska vara motiverat att genomföra säkerhetskontroll i domstol. Det är detta som vi lutar oss mot, och det kommer vi att fortsätta att göra. Men om man märker att detta leder till väldigt mycket större problem får vi se över detta. Det har jag varit väldigt tydlig med. Jag tycker att vi ska ta fasta på det som Kent Ekeroth tar upp, den upplevda känslan av trygghet och den faktiska tryggheten. Som jag sade tidigare finns det många domstolar som kanske behöver andra säkerhetsåtgärder och säkerhetsrutiner än att bara ha larmbågar. Under den kända rättegång som pågår i Norge tog en av dem som satt på åhörarläktaren och kastade en sko. Det finns alltså redan på andra sätt möjligheter att använda det man har på sig eller med sig och inte hade blivit av med i en larmbåge. Det är viktigt att vi ser helheten. Det kan bli så att vi märker att det som förs in i salarna de facto ökar. Våldet och hoten har ökat, men det är inte så att vi haft fler incidenter på grund av det som tagits med in i rättegångssalarna i Sverige.
Jan R Andersson (M)
Anf. 79 Jan R Andersson (M)
Herr talman! Att våra domstolar ska vara säkra är givetvis grundläggande för rättssäkerheten, detta då domstolarna kan sägas vara samhällets yttersta institution för skipande av rättvisa. Då duger det givetvis inte att det kommer en massa grus i maskineriet. Domstolarna är något speciella i många meningar. Även om Domstolsverket är en statlig myndighet är våra domstolar inga vanliga myndigheter. Domstolarna ska självständigt tolka parternas utsagor och sedan i full öppenhet besluta enligt den lag vi stiftar i denna församling. I den meningen är domstolarna unika som myndigheter. Även om det i brottmål handlar om att staten väcker åtal mot personer företräder inte domstolarna staten. Domstolens uppgift är att vara en arena där rättvisa kan skipas för alla parter. I den meningen är våra domstolar unika vad gäller både uppgift och självständighet. Med detta sagt vill jag peka på att domstolarna är en större institution än ett maskineri som har till uppgift att producera domar till någons favör, vilket man ibland kan likna dem vid. Jag tror att många av oss har varit i länder där vi fått se bunkerliknande byggnader bevakade av vakter med automatgevär och sedan kunnat konstatera att det inte var en militärförläggning utan en domstol. Jag tror också att de flesta av oss som sett dessa bilder har funderat och reflekterat över att man i de samhällena har gått miste om viktiga värden. Det finns samhällen som saknar den öppenhet som vi i Sverige tar för given. Domstolarna är inte längre öppna för alla. Även om situationen skulle bli sådan i Sverige att de reservationer som finns i ärendet vann gehör tror jag inte att vi skulle röra oss i den riktningen omedelbart. Jag tror ändå att det är viktigt att vi tar diskussionen om hur vi vill att våra domstolar och den framtida öppenheten i domstolarna ska utformas. Jag vet att vi alla värderar den öppenheten stort, men när det kommer till beslut skiljer vi oss åt. Herr talman! Det är alltid lättare att göra fisksoppa av ett akvarium än det omvända. Om riksdagen skulle fatta beslut om att man vid varje tingsställe, vid varje förvaltningsrätt skulle ha fasta inpasseringskontroller och konstant polisiär närvaro skulle det givetvis få effekter. För det första tror jag att domstolarna skulle ändra karaktär, som jag var inne på. Upplevelsen av att domstolen är en öppen arena där man löser tvister skulle över tiden förändras till någonting annat. För det andra tror jag att detta skulle bidra till stora kostnadsökningar. Domstolsverket har gjort en bedömning av kostnaderna och pekar på en ökning med 93 miljoner i driftskostnader och 75 miljoner i investeringskostnader. Regeringen har i och för sig redan avsatt betydande medel under detta och kommande år för att öka säkerheten i domstolarna utifrån de risker som hittills har identifierats. Även om det i dag inte finns några nedläggningshot mot våra domstolar är det givetvis så att ökade krav på att alla domstolar ska ha en permanent säkerhetskontroll kommer att göra att de mindre domstolarna ligger i farozonen om en sådan situation uppkommer någon dag. Stordriftsfördelarna blir med oppositionsförslagen ytterligare accentuerade. För det tredje menar vi i Alliansen att det inte finns skäl att vid varje tillfälle utsätta alla personer som av olika anledningar vill besöka en domstol för säkerhetskontroll med kroppsvisitation med röntgenutrustning och metalldetektorer under polismans ledning. Den uppfattningen delas av både den utredning som ligger till grund för denna proposition och tidigare utredningar. Man konstaterar att det inte är förenligt med regeringsformen och möjligen heller inte med Europakonventionen. Om det inte föreligger någon säkerhetsrisk som kan identifieras är det enligt grundlagen inte motiverat att genomföra en säkerhetskontroll, säger man. I propositionen beskriver man detta på ett bra sätt: "Det finns vidare ett klart samband mellan säkerhetsnivån och förtroendet för domstolarna . Om de som besöker domstolen upplever att säkerheten är god, bidrar detta till ett ökat förtroende för domstolarna. Samtidigt ska domstolarna i största möjliga utsträckning vara öppna för alla och de grundlagsskyddade principerna om informationsfrihet och förhandlingsoffentlighet upprätthållas. De åtgärder som övervägs för att öka säkerheten i domstol måste balanseras mot dessa principer." Herr talman! Med detta sagt tycker jag att det måste bli lättare att få genomföra säkerhetskontroller i svenska domstolar. Därför går också regeringen längre än vad utredningen föreslår när det gäller vilka grunder som ska finnas för att kunna besluta om en säkerhetskontroll i domstolen, och det är bra. Som många beskrivit har det skett en ökning av incidenterna och förekomsten av illegala vapen och andra saker som inte hör hemma i domstolar. I många meningar har vi haft en problematisk utveckling. Med detta sagt, och oavsett vilka skyddsnivåer vi väljer att bestämma oss för i domstolarna i Sverige, finns det alltid en risk att människor kan påverkas otillbörligt på olika sätt. Därför är givetvis de mer fysiska åtgärderna de viktiga. Men lika väl krävs andra åtgärder för att kunna säkra domstolens inre arbete. Vi talar om ändamålsenlig utformning av lokaler, förebyggande arbete, utbildning och även samverkan med andra myndigheter. Vidare vill jag tillägga att både Domstolsverket och Brottsförebyggande rådet har pekat på att det saknas kunskaper om hur arbetet i domstolarna bedrivs för att skydda vittnen och målsägare och hur detta fungerar. Därför vill vi i enlighet med Miljöpartiets motion gå vidare med att ge regeringen i uppdrag att utvärdera detta. Herr talman! Jag tror inte att arbetet med säkerhet i domstolar i och med denna proposition och detta betänkande är slutfört. Men det beslut vi ska fatta i dag kommer att vara en bra start på ett mer heltäckande arbete kring hur vi bättre kan skydda domstolars inre arbete och samtidigt behålla den i Sverige unika tradition av öppenhet som vi alla värnar. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. (Applåder)
Kent Ekeroth (SD)
Anf. 80 Kent Ekeroth (SD)
Herr talman! Jag ska hålla mig hyfsat kort. Caroline Szyber företrädde tidigare regeringen, men jag har ännu en fråga. Jag jämför detta med flygplatskontroller. Det nämndes att enligt svensk lag, som man hänvisar till, ska man inte göra det. Men det är fortfarande så att vid flygplatskontroller kontrolleras samtliga oavsett vilken risk man bedömer att de utgör. Eftersom det sker inom Sveriges gränser är det uppenbarligen tillåtet enligt lag. Det går att tillåta enligt lag. Även om det inte skulle vara så att det är tillåtligt enligt lagen är vi ändå här för att förändra lagen. Det är därför vi är politiker. Man kan inte gärna stå och argumentera att vi inte kan göra någonting för att lagen säger att vi inte kan göra det när vi är här för att förändra lagen i enlighet med vår egen politiska riktning. Att hänvisa till en lag som vi är här för att förändra blir lite konstigt. Jag har fortfarande inte hört något argument för varför det skulle minska öppenheten. Det är en sak att gå igenom en larmbåge och sedan om det krävs en extra kontroll om det finns anledning till det, om larmbågen piper eller vad det nu kan vara. Då är det en kroppsvisitation. Det är ett intrång i integriteten. Men det måste naturligtvis vägas mot säkerhetsaspekterna. I det här fallet ser inte jag några jättestora motsatsförhållanden i att alla som är i domstolsbyggnaden ska kunna känna sig säkra och det lilla integritetsintrång som jag tror att väldigt många anser att det är. Det gäller i varje fall alla dem som passerar flygplatsen. Det vägs vida upp av den ökade säkerheten, både den faktiska och den upplevda, som många tunga instanser menar att det skulle medföra. Därför tycker jag inte riktigt att regeringens argumentation håller i detta avseende. Jag håller inte heller med om beskrivningen att när man åker utomlands ser man domstolar som ser ut som fängelser eller liknande. Det är kanske en olycklig utveckling. Men det är inte ökade säkerhetskontroller som driver den utvecklingen. Det är tvärtom samhällets utveckling som gör att vi är tvungna att ha ökad säkerhet. Kausaliteten kanske blev lite omvänd i Anderssons anförande.
Jan R Andersson (M)
Anf. 81 Jan R Andersson (M)
Herr talman! Som svar på frågan är det grundläggande att inledningsvis konstatera att flygplatser inte är demokratiska institutioner. Att tala om flygplatser i samma mening som domstolar är att blanda ihop korten lite grann. Jag förstår givetvis resonemanget. Men man måste ta det lite vidare när man går in i en domstol. Alla ska kunna beredas tillfälle att komma in i en domstol. När det handlar om flygsäkerhet finns det helt andra principer som gäller. Det är viktigt att konstatera. Jag måste fråga mig vilken slutsats Sverigedemokraterna drar inte bara av den senaste utredningen utan även av tidigare utredningar som har konstaterat att det strider mot den grundlag vi har. Skulle man införa sådana permanenta säkerhetskontroller är det enligt tolkningar av de experter vi tillsatt något som de inte finner lämpligt med vår grundlag och inte heller med Europakonventionen. Det var Karl XV som hade valspråket "Land ska med lag byggas". För oss som sitter i justitieutskottet är det en ganska bra devis. Men vi kan inte bara stifta lag efter eget tyckande. Det finns också andra regleringar som styr oss. Grundlagen är en sådan som vi ska ta hänsyn till. I och för sig vet jag att Sverigedemokraterna ytterst sällan diskuterar personlig integritet. Men det är i detta sammanhang viktigt att diskutera den personliga integriteten och också fråga oss själva: Hur vill vi att våra domstolar ska vara? Vill vi att de ska vara öppna institutioner så långt som möjligt? Där har Alliansen kommit till slutsatsen att vi vill att den öppenheten ska bevaras. Vi tycker att den är viktig.
Kent Ekeroth (SD)
Anf. 82 Kent Ekeroth (SD)
Herr talman! Vilka ska beredas tillfälle att komma in i domstolarna? Jag måste ställa en fråga som jag vill ha svar på av Andersson. Om Sverigedemokraternas förslag skulle gå igenom och man skulle införa dessa fasta permanenta kontroller, vem är det som inte skulle komma in i domstolarna med vårt förslag? Det finns bara en grupp människor som inte skulle komma in. Det är brottslingar som kanske har med sig grova vapen och vapnen själva som inte skulle komma in. Det är de två. Om det är någon annan som inte skulle komma in, vem är det då Andersson hänvisar till som inte skulle komma in med våra regler? Det finns ingen annan. Jag undrar i så fall vem det skulle vara. Sedan kommer jag till frågan om uppfattningen om vad grundlagen säger eller inte. Flygplatser och domstolar är två olika saker. Men det är fortfarande så att inpasseringskontrollerna accepteras enligt svensk lag vid flygplatserna. Jag skulle ha svårt att se att grundlagen skulle hindra att man har liknande inpasseringskontroller vid domstolarna när till och med regeringen själv säger att det ska bli lättare att införa sådana domstolskontroller om man anser att det finns en risk i stället för en fara. Jag tror inte att grundlagen skulle hindra det. Men även om grundlagen nu skulle hindra att vi bevakar våra egna domstolar - vi antar i det hypotetiska fallet att det är så - måste vi ändra grundlagen. Det är uppenbart helt oacceptabelt att vi inte ska kunna se till att våra domstolar är säkra nog. Om det är vad som krävs måste vi ändra grundlagen, men jag är inte säker på att det behövs. Den tolkningen är det uppenbarligen inte alla som gör, åtminstone inte de tunga remissinstanserna som uttrycker sig positivt om säkerhetskontrollerna. Det är i vilket fall ingenting som ska hända att vi ska ha en säkerhet och fortfarande öppen domstol. Jag återkommer till frågan: Vem är det som inte kommer in i våra domstolar med Sverigedemokraternas förslag?
Jan R Andersson (M)
Anf. 83 Jan R Andersson (M)
Herr talman! Det vi diskuterar i dag är egentligen ett första steg. Det handlar om hur vi kan skaffa oss bättre kunskap om många av de saker som vi i dag inte riktigt vet hur de fungerar i domstolar. Det som är viktigt att ta med sig i detta perspektiv är att inte bara diskutera de rent fysiska åtgärderna i form av bågar och mer tekniska detaljer. Vi måste även gå vidare och titta på hur andra delar fungerar. Om man exempelvis vill uttrycka ett hot i en domstol kanske det inte är den bästa platsen att dra fram sin kniv och göra det. Många av de incidenter som man talar om beror kanske inte på att man vill ha kniven med sig för att hota i domstolen utan kanske för att man av andra anledningar bär kniv. Jag vill inte förminska detta på något sätt, men det är viktigt att vi har ett bredare grepp. Jag värderar högt den öppenhet som finns. Jag vet själv som bland annat sitter i kommunfullmäktige att vi har möjlighet att införa säkerhetskontroller där. Men vi gör det väldigt sällan därför att vi inte tycker att det finns något behov. På samma sätt finns när det gäller skattebrott vid en förvaltningsdomstol väldigt sällan en säkerhetsrisk. Frågan är då: Ska man genomföra detta? Det är konstaterat enligt både grundlag och Europakonventionen att det utgör ett intrång i den personliga integriteten. Jag vet också att Sverigedemokraterna inte tycker att den personliga integriteten är speciellt viktig. Som svar på din fråga, Kent Ekeroth, vet du själv att det inte finns någon person som kommer att bli stoppad om man inte har något illegalt föremål på sig. Men det är givetvis så att man kommer att påverka öppenheten och kommer att få en annan bild av domstolen. På sikt kommer givetvis den öppenhet som vi egentligen alla värnar att urholkas steg för steg. Därför är vi inte i dag redo att ta det steget. Det kan vara så att vi behöver utvärdera längre fram. Men jag tycker inte att vi ska göra det i dag.
Agneta Börjesson (MP)
Anf. 84 Agneta Börjesson (MP)
Herr talman! Den här debatten handlar om ökad säkerhet i domstol. Vi i Miljöpartiet står bakom och yrkar bifall till hela förslaget i betänkandet och har alltså inte någon reservation. I betänkandet föreslås en del förändringar som Caroline Szyber och Jan R Andersson har beskrivit här i kammaren, så jag ska inte gå in så mycket på dem. Jag tänker däremot konstatera att det är viktigt för tilltron till hela rättsväsendet att säkerhet i domstol fungerar på ett tillfredsställande sätt. Jag är förstås extra nöjd med att vi under behandlingen har fått gehör för vår motion och att nu ett enigt utskott ber regeringen att genomföra en utvärdering av säkerheten i domstol för målsäganden och vittnen. Att försöka påverka brottsutsatta eller vittnen i syfte att dölja ett brott är i sig ett brott. En specialstudie som Brå, Brottsförebyggande rådet, har gjort visar att antalet anmälningar om övergrepp i rättssak ökade med 70 procent mellan 1999 och 2006 och att de numera är uppe i nästan 6 000 per år. Det är hot om våld som är den vanligaste formen av övergrepp i rättssak. Faktiskt våld förekommer mer sällan. Däremot kan hotet få en förstärkt effekt eftersom det ofta uttalas i samband med våld. Ibland kan det till och med vara svårt att skilja ut övergrepp i rättssak från själva grundbrottet, till exempel när någon har blivit misshandlad och hotad om vartannat under en längre tid. Ett exempel på detta är just våld i nära relationer. Detta kan innebära att övergrepp i rättssak ibland inte anmäls. När hot mot vittnen och brottsutsatta uppstår finns det vissa personer som vågar stå på sig trots påtryckningar medan andra ändrar sina redogörelser eller inte längre vill medverka i rättsprocessen. Detta riskerar att försvåra utredningar och åtal för brott och därmed göra det möjligt för gärningspersoner att fortsätta med sin brottslighet. Därför är det viktigt att stärka skyddet för dessa personer. Genom att göra det stärker vi också tilltron till hela rättssystemet.
Johan Pehrson (FP)
Anf. 85 Johan Pehrson (FP)
Herr talman! Den fråga som kammaren har att behandla just nu är inte jättekomplicerad. Det handlar om en ökad säkerhet i domstolar. Det ska bli lite enklare att lite oftare kunna använda sig av larmbågar och att kunna ägna sig åt kroppsvisitation - detta för att se till att människor inte har med sig vapen, bomber, flaskor eller vad det nu kan vara in i domstolssalen. Det är viktigt att vi fredar den som en plats där vi låter den svenska rättskipningen råda. Det ska vara tryggt för salens aktörer. Det ska vara tryggt för advokater, för målsägande, för domare, för nämndemän och för viktiga statstjänstemän som jobbar i en domstol och som vill känna att det är en bra plats. Herr talman! Det finns några här som vill gå lite längre. Jag kan tycka att Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna har hyggliga argument. Vi skulle såklart inte släcka ned öppenheten i våra domstolar bara för att man inför bågarna. Men för mig är det tydligt att vi måste gå till väga på detta område som på alla andra: Vi prövar om det finns ett behov, om det är ändamålsenligt och om det finns en professionalitet. Som lyftes fram tidigare i debatten är det viktigt att man förhåller sig till grundlagen och att man ser till att människor inte kontrolleras mer än nödvändigt. Jag har själv erfarenhet eftersom jag till vardags är anställd vid Örebro tingsrätt. Jag har suttit i rätt många rättegångar som har varit ganska obehagliga. Det behöver inte handla om brottslighet som gäller grova organiserade brott. Det kan gälla att man sitter i en förhandling med två föräldrar som bråkar om ett barn och som är helt vansinniga på varandra. Det skakar i rummet - så illa tycker människorna om varandra. Det händer obehagliga saker. Det är ofta sådana gånger det har inträffat incidenter i våra domstolar också historiskt. Det har varit tragiska händelser när människor har passerat gränsen för sammanbrott, brutit ihop och begått vansinnesdåd. Jag vill dock understryka att det som gör att vi lägger fram detta från vår och regeringens sida och att Folkpartiet stöder det är att vi tycker att det är balanserat. Det här kostar också pengar, men att köra in stålbågar på alla våra domstolar hela tiden och på en gång motsvarar pengar som skulle kunna användas till annat. Det skulle kunna användas till poliser, till målsägandebiträden och till fler domare i domstolarna. Det får inte vara så att man från oppositionens sida hela tiden säger: Vi gör mer, för vi har en sedelpress! Vi kan ha ännu mer av allting! Då kan man såklart rulla ut alla möjliga åtgärder och dessutom bygga hur många domstolar som helst. Det är lite grann detta det handlar om, herr talman. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna finner varandra i en vilja att dra i gång sedelpressar, vilket naturligtvis inte är möjligt. Jag vill understryka att det vidtas många andra åtgärder. Om man vill skada domare eller åklagare för att påverka en rättsprocess, vilket är ett reellt problem, sker det ofta utanför rättegångssalen. Jag vill understryka att man är konstig och åtminstone osmart om man ägnar sig åt att hota människor mitt framför halva stadens rättsmaskineri. Då blir man i regel påkommen och lagförd för detta. Det är de andra hoten mot åklagare där det ristas på dörrar, rings på nätterna och hotas som det handlar om. Här är det viktigt att vi gör det vi kan för att ge personer spärrar i register och skyddad identitet om det behövs. Vi ska också se till att polisen har en effektiv verksamhet för att analysera och jaga de personer som ägnar sig åt övergrepp i rättssak. Jag vill understryka att det är centralt. När vi nu moderniserar vårt rättsväsen och bygger nya rättscenter, till exempel ett i Örebro just nu, jobbar vi med den dynamiska säkerheten och bygger lokaler som på alla sätt är så säkra som möjligt med olika former av flyktvägar. Man kan inte låta bli att reflektera över Vänsterpartiet. De är inte här nu. Annars brukar de vara här och ta debatter med regeringen och hela tiden säga att vi kontrollerar för mycket. Men nu står Vänsterpartiet här med stor glädje och tycker att det bör vara mer av insatser för att kontrollera människor. Jag hävdar att det i detta fall inte är ändamålsenligt, inte behovsprövat och inte i proportionalitet till det som behöver göras. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet, herr talman, och avslag på de reservationer som det har yrkats på. I detta anförande instämde Anna Steele (FP).
Kent Ekeroth (SD)
Anf. 86 Kent Ekeroth (SD)
Herr talman! Jag har varit uppe i två tidigare replikskiften, så jag ska inte upprepa de argumenten. Jag tänkte bara kommentera det som Johan Pehrson sade om sedelpressen. När vi lade fram vår höstbudget 2011, som gäller för kommande år, lämnade vi ett reformutrymme. Vi har helt enkelt gjort andra prioriteringar i budgeten. Det finns framför allt två områden som vi har prioriterat ned. Det är självfallet invandringspolitiken, som är extremt kostsam. Nuvarande regering slänger miljarder och åter miljarder på illegala invandrare för gratis sjukvård, skolgång och allt vad det nu är. Denna prioritering gör inte vi, för vi tycker till exempel inte att illegala invandrare ska få dessa miljarder. Vi prioriterar om. Vi drar ned på den oansvariga invandringspolitiken. Vi drar ned på det utlandsbistånd som är helt ineffektivt och satsar mer på katastrofbistånd. Vi har alltså ett helt annat reformutrymme i budgeten jämfört med alla andra partier. Det är ingen sedelpress som sätts i gång, utan det är en omprioritering av resurser för att göra det mer effektivt och för att helt enkelt lägga resurserna där de hör hemma. En av de satsningar vi gör är på rättsväsendet, där vi lägger mer pengar än vad regeringen gör. Det gäller dels polisorganisationen, dels Domstolsverket som vi har tillfört resurser bland annat för larmbågarna. Vi ökar även rent allmänt resurserna för att få snabbare domstolsbehandlingar med ökat antal mål, vilket skulle bli följden av vår kriminalpolitik. Håll begreppen rätt! Det är inte fler sedelpressar, utan det är omprioriteringar - och bra omprioriteringar.
Johan Pehrson (FP)
Anf. 87 Johan Pehrson (FP)
Herr talman! Man blir tvungen att svara på detta på två sätt. Först handlar det i sak om att prioritera. Även Sverigedemokraterna har, även om de sällan inser det, begränsat utrymme vad gäller resurser. Om man då väljer att blåsa på och köra in larmbågar på varenda domstol i Sverige kostar det pengar. Jag som liberal, företrädare för Folkpartiet och företrädare för den regering som bär fram detta - i det här fallet i samarbete med Miljöpartiet som också står bakom propositionen och betänkandet - väljer att i stället satsa på annat. Vi satsar på poliser, på insatser för fler domare så att man får en effektivare process eller på fler åklagare för att jaga människor som begår grova brott. Vi tar resurserna från de bågar som Kent Ekeroth använder. Kent Ekeroth och Sverigedemokraterna har naturligtvis en lösning på allting. De vill se till att vi rullar tillbaka Sverige till en annan tid. Jag vill bara understryka att om vi hade haft den attityd som Kent Ekeroth och Sverigedemokraterna har i dag för 150 år sedan hade Sverige varit ett väldigt fattigt land. Det betyder inte att vi från Folkpartiet förnekar att det finns integrationsproblem, att det finns personer som inte sköter sig och så vidare. Men lösningen är inte att låta Kent Ekeroths ideologi råda i Sverige. Jag sade nu 150 år, men om vi går ännu längre tillbaka i tiden hade vi sannolikt suttit kvar i ett väldigt trist land med väldigt lite av dynamik och utvecklingsmöjligheter. Det här hänger ihop lite grann med en debatt vi hade tidigare i dag om den svenska kulturanden som just Sverigedemokraterna av någon anledning säger sig utgöra talespersoner för, vilket jag hävdar att, om det finns en sådan ande, den betackar sig för.
Kent Ekeroth (SD)
Anf. 88 Kent Ekeroth (SD)
Herr talman! Det är ganska intressant att man kallar 93 miljoner kronor i löpande kostnader för att blåsa på när statsbudgeten är på många miljarder. Johan Pehrson säger att man satsar på andra områden i stället för att öka säkerheten för målsägande, till exempel fler domstolar, fler domare och så vidare. Vi har satsat mer än vad regeringen har gjort i budgeten på alla områden inom kriminalpolitiken och rättsväsendet. Vi har satsat mer än regeringen på polisen, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten och så vidare. Alla de fantastiska satsningar som Johan Pehrson säger att man gör slår vi i vartenda fall. Sedan pratar Johan Pehrson om integrationsproblem. Det är klassiskt. Ullenhag brukar säga att vi har stora utmaningar med den invandringspolitik som har förts under 35-40 år. Det intressanta är utgångspunkten i den här debatten. Det har kommit så många erkännanden på senare tid från regeringen. Det har kommit erkännanden om att arbetslösheten har med invandringen att göra. Jan Björklund har erkänt att de dåliga skolresultaten har med invandringen att göra. Det har kommit erkännande på erkännande som visar på kostnader, problem i skolan och så vidare. Om man nu är medveten om den fullständigt misslyckade invandringspolitiken som vi har haft, som även slår på kriminalpolitiken, är det en konstig utgångspunkt att prata om hur vi ska lösa utmaningarna. Man måste fråga sig själv: Varför över huvud taget skapa utmaningarna? Det är ingen som har svarat på den frågan. Sedan var Johan Pehrson inne på något som hände för 150 eller 200 år sedan. Jag antar att han syftade på utvandringen till USA. Nickar du? Är det detta du syftar på? Nicka i så fall bara! (JOHAN PEHRSON (C): Det kan jag återkomma till.) Om det är den som han syftar på vill jag bara säga att man kan fråga indianerna i USA vad de tyckte om den utvandringen, som alla brukar hylla. Hur många av dem återstod när den fantastiska europeiska utvandringen utplånade indianerna i Nordamerika och Sydamerika och aboriginerna i Australien? Det är inte ett jättebra exempel, om det nu var det du tänkte ta.
Johan Pehrson (FP)
Anf. 89 Johan Pehrson (FP)
Herr talman! Jag känner att jag har kommit en bit ifrån larmbågarna i Örebro tingsrätt. Nu befinner jag mig hos urbefolkningen i Australien. Det är så Sverigedemokraterna fungerar. Om det var så att jag var medlem i Sverigedemokraterna och höll på med er rättspolitik - en mycket sjuk tanke - skulle jag hävda att de 97 miljoner som det kostar att sätta upp larmbågar i varenda domstol skulle jag använda på ett annat sätt. Oavsett var du tar pengarna ifrån och oavsett vad du gör tycker jag att det går att använda pengarna mer effektivt om det finns begränsningar. Det är det jag säger till Kent Ekeroth och Sverigedemokraterna. Det är därför jag tycker att man måste ha en proportionalitet. Man måste se på annat som görs för att öka säkerheten i domstolarna och minska påverkan. Det är lite konstigt här. Vilket fel gjorde de svenskar som flydde för att vi käkade bark i Sverige? Vilket fel gjorde de när de reste från vårt land för att söka framtid och möjligheter i Amerika i det här fallet? (KENT EKEROTH (SD): Fråga indianerna!) Jag har mycket svårt att se detta. Jag har svårt att se att det var svenskarna som utplånade indianerna. Men det är med den retoriken som Sverigedemokraterna jobbar, mina vänner. Jag vill varna er. Hade Kent Ekeroth funnits på hedenhös tid hade vi suttit kvar i grottorna.
Johan Linander (C)
Anf. 90 Johan Linander (C)
Herr talman! Jag tänker lämna hedenhös för en stund och tala om ökad säkerhet i domstolarna. Det är faktiskt det vi ska fatta beslut om här i dag. Det är grundläggande i ett rättssamhälle att det finns en säkerhet i våra domstolar. De som kommer dit som målsägande eller vittne, och det gäller även domare och nämndemän och i vissa fall även den tilltalade, ska kunna känna sig trygga när de är där eftersom dessa personer måste befinna sig i en domstol. Vi har pratat mycket här i dag om övergrepp i rättssak. Man ska dock komma ihåg att övergrepp i rättssak inte huvudsakligen sker i våra domstolar. När vi talar om säkerheten i domstolar är det bara en liten del av det som behöver göras för att de här personerna, målsägande, vittnen med flera, ska kunna känna sig trygga. De allra flesta övergrepp i rättssak sker någon helt annanstans i vårt samhälle. Man blir kanske hotad utanför porten när man är på väg hem, när man går till skolan eller någon annanstans för att man inte ska vittna eller säga vad man har sett. Det är grundläggande att vi har ett tryggt rättsväsen för att människor ska våga berätta och för att vi också ska kunna döma dem som är skyldiga. I den här debatten har det också kommit upp ett antal förslag - och de finns även i betänkandet - om att i stället för att göra som vi nu har gjort, där vi ökar möjligheten till tillfälliga kontroller med larmbågar med mera, ska vi införa en permanent kontroll i samtliga domstolar. Jag tänker nämna tre skäl till varför det inte är ett bra förslag. För det första är det mycket dyrt, precis som Johan Pehrson var inne på. Finansutskottet har nämnt en siffra som var på drygt 100 miljoner kronor. Jag är alldeles övertygad om att skulle kravet att vi ska ha permanenta säkerhetskontroller ställas på Domstolsverket skulle kraven på att lägga ned de små tingsrätterna komma som ett brev på posten. Även om Socialdemokraterna under justitieminister Thomas Bodström hann lägga ned hälften av alla landets tingsrätter finns det fortfarande en del mindre tingsrätter kvar. Där finns ofta ett utrymmesproblem. Skulle vi kräva att det ska vara permanenta säkerhetskontroller i alla domstolar skulle det skapa problem, och vi skulle nog ganska snart få se att det kom krav från Domstolsverket på att lägga ned de mindre tingsrätterna. Det har kommit förut. Det andra skälet som jag vill ta upp är att det faktiskt inte behövs. Det är klart att det ska vara säkerhetskontroller när vi har säkerhetsmål i Stockholms tingsrätt, i Malmö eller någon annanstans. Då finns det verkligen ett behov av att kolla alla personer som kommer in, men vid de allra flesta tingsrätter och vid de allra flesta förhandlingar kommer inte några fler än målsägande, något vittne, domaren och den tilltalade. Ett målsägarbiträde och åklagaren befinner sig förmodligen där också. Men det är inte några åhörarmassor som strömmar in i våra tingsrätter för att sitta och lyssna på normala rättegångar. Det är en helt felaktig bild av hur en normal svensk rättegång ser ut. Det behövs faktiskt inte en permanent säkerhetskontroll i varenda tingsrätt eller varenda domstol i det här landet. Det tredje skälet som jag skulle vilja ta upp är de krav som finns i regeringsformen och även i Europakonventionen om att vi ska ha offentlighet kring domstolsförhandlingarna. Det ska finnas en informationsfrihet och ett skydd mot kroppsvisitation. Att gå igenom en säkerhetskontroll är en typ av kroppsvisitation, och det kan vi inte besluta om hur som helst. Det finns ett skydd mot kroppsvisitation. Detta har också Lagrådet påpekat vid tidigare tillfällen. Jag är helt övertygad om att Lagrådet skulle ha ett och annat att säga om vi skulle säga att nu ska vi ha permanenta säkerhetskontroller. Dessutom måste vi fråga oss om vi vill ha domstolar där alla människor kontrolleras. Tyvärr behövs det i vissa domstolar vid vissa förhandlingar. Då ska definitivt varenda person som vill in och lyssna kontrolleras. Men det finns också helt andra rättegångar, som jag var inne på tidigare, där det inte finns något behov av att kontrollera. Om vi rent reflexmässigt säger att det ska vara fler metallbågar, fler kontroller och kroppsvisitationer är vi ute på en farlig väg. Vi måste också värna öppenheten i vårt samhälle. Ett samhälle mår bra av öppenhet och transparens. Det talade vi om i går också när vi pratade om mutlagstiftningen. Herr talman! Till slut vill jag ta upp en liten sak som Mattias Jonsson från Socialdemokraterna nämnde tidigare. Det var ett långsökt resonemang om att alliansregeringens politik har skapat fler hot i våra domstolar. Man kan göra den reflexionen att dagens svenska arbetslöshet i en djup europeisk lågkonjunktur ligger ungefär på samma nivå som den gjorde under den socialdemokratiska regeringen när vi hade högkonjunktur. Ändå skulle jag vilja säga att Mattias Jonsson på ett sätt skulle kunna ha rätt i att vår politik kan ha gjort att hoten i domstolar har ökat. Våra stora satsningar på att bekämpa grov organiserad brottslighet har nämligen gjort att det i dag är bra många fler från kriminella gäng som kan åtalas och dömas. Tyvärr innebär det i sin tur också en ökad risk för hot och våld mot rättsväsendets representanter. Lösningen på det är dock inte att sluta jaga de grovt kriminella gängmedlemmarna. Vi ska tvärtom jaga dem ännu mer. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2012-05-24
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Säkerhetskontroll i domstol

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:63 och avslår motionerna 2011/12:Ju7 och 2011/12:Ju8 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (S, V)
    • Reservation 2 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S197014
    M99008
    MP21004
    FP19005
    C16007
    KD18001
    SD00190
    V01504
    -0100
    Totalt1741131943
    Ledamöternas röster
  2. Säkerhet för målsägande och vittnen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om en utvärdering av säkerheten i domstol för målsägande och vittnen.
    Därmed bifaller riksdagen delvis motion
    2011/12:Ju9 av Maria Ferm m.fl. (MP).

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.