Offentlighet och sekretess

Betänkande 1992/93:KU38

Konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU38

Offentlighet och sekretess

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1992/93
KU38

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas elva motionsyrkanden som i
huvudsak gäller offentlighet, sekretess och meddelarskydd.
Utskottet har tillstyrkt två motionsyrkanden om
tillkännagivanden till regeringen. I övrigt har motionerna
avstyrkts. Tre reservationer (s), ett särskilt yttrande (s) och
en meningsyttring (v) har avgetts.

Motionerna

1992/93:K207 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stärkt
grundlagsskydd enligt vad i motionen anförts om
meddelarfriheten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om offentlighetsprincipen och meddelarskyddet
i samband med EG-anpassning.

1992/93:K401 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ändring av sekretesslagen.

1992/93:K404 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om rätten att få veta vilka ens föräldrar är.

1992/93:K406 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till
hur medborgarnas rätt till insyn enligt offentlighetsprincipen
skall säkerställas hos myndigheter med uppdragsverksamhet.

1992/93:K409 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att upphäva den lag om ändring i
sekretesslagen som riksdagen antog med anledning av proposition
1992/93:120 om ändring i sekretesslagen i samband med
EES-avtalet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om offentlighetsprincipen och
meddelarskyddet.

1992/93:K413 av Håkan Holmberg och Carl B Hamilton (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av reglerna för
utrikessekretessen.

1992/93:K422 av Ingrid Andersson och Anita Persson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ändring i sekretesslagen
beträffande föräldraskap.

1992/93:K427 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö och Bengt
Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen låter
utreda utrikessekretessens omfång och tillämpning i enlighet med
vad som angetts i motionen.

1992/93:K428 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av utredning om och förslag till stärkande av
sekretess i samband med asyl- och utlämningsärenden.

Utskottet

Utrikessekretessen

Motionerna

I två motioner begärs översyn av reglerna för
utrikessekretessen. Håkan Holmberg och Carl B Hamilton (båda fp)
framhåller i motion K413 att det finns goda skäl att inför en
svensk anslutning till EG/EU genomföra en översyn av
utrikessekretessen. En sådan översyn bör leda fram till
slutsatsen att utrikessekretessen inte gäller för de frågor som
griper in i de inrikespolitiska förhållandena i vårt land. I
sammanhanget bör man också allvarligt överväga att formulera om
den aktuella paragrafen så att offentlighet blir huvudregel
såväl för regering och utrikesrepresentation som för övrig
offentlig förvaltning. Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda
c) framhåller i motion K427 att frågor rörande
utrikessekretessen bör tas upp till en mer systematisk analys.
Det finns mot bakgrund av de vidgade omvärldskontakterna och med
hänsyn till kommande debatt och beslut om Sveriges medlemskap i
EG ett behov av en analys som innefattar utrikessekretessens
aktuella omfång och innehåll i allmänhet. Det bör enligt
motionärerna särskilt belysas hur ett medlemskap i EG skulle
påverka tillämpningen.

Gällande regler om utrikessekretess

I 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) regleras den s.k.
utrikessekretessen. Paragrafen är tillämplig inom all offentlig
verksamhet som omfattas av sekretesslagen. I första och andra
styckena görs dock skillnad i fråga om sekretessens styrka hos
olika myndigheter.

Föremålet för utrikessekretessen är först och främst uppgifter
som angår Sveriges förbindelser med andra stater. I uttrycket
Sveriges förbindelser ligger att det måste röra sig om
förbindelser på nationell nivå. En svensk myndighets kontakter
med en främmande stat ryms normalt inte under uttrycket om
förbindelserna avser myndighetens egna angelägenheter.
Företräder däremot myndigheten Sverige som nation, t.ex. vid
konventionsförhandlingar, ryms det inom ramen för begreppet
Sveriges förbindelser.

Sekretess enligt 2 kap. 1 § första stycket sekretesslagen
gäller med omvänt skaderekvisit, dvs. presumtionen är för
sekretess. Sekretess enligt första stycket gäller hos regeringen
och utrikesrepresentationen. Enligt paragrafens andra stycke
gäller sekretessen hos övriga myndigheter med rakt
skaderekvisit; offentlighet är här alltså huvudregel.

De olika skaderekvisiten i första och andra styckena innebär
enligt vad föredragande statsrådet uttalade i proposition
1979/80:2 s. 131 inte att en prövning av sekretessen hos en
handling som kommer in både till regeringen och till en annan
myndighet bör leda till skilda resultat. Detta uttalande har
bl.a. i ett avgörande av Regeringsrätten (RÅ82 2:80) bildat en
av utgångspunkterna vid prövningen av frågan om utlämnande av
diplomatiska rapporter hos Statens invandrarverk, vilka
överlämnats dit från Utrikesdepartementet. Regeringsrätten
förklarade att risken för skadeverkningar för Sveriges
diplomatiska verksamhet begränsar utrymmet för offentliggörandet
av sådana uppgifter om Sveriges förbindelser med andra stater
eller i övrigt om andra stater som utrikesförvaltningen
överlämnat till andra myndigheter.

Paragrafens skadebegrepp skall inte ges alltför vid innebörd.
Det måste röra sig om någon olägenhet för landet för att skada
skall anses föreligga. Motsvarande gäller i fråga om störningar
av de mellanfolkliga förbindelserna. Att mindre störningar eller
irritationer inom ett annat lands ledning inte kan uteslutas om
uppgifter lämnas ut skall i regel enligt ovannämnda proposition
inte föranleda sekretess.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Vid behandlingen av regeringens proposition 1992/93:120 om
ändring i sekretesslagen med anledning av EES-avtalet tog
utskottet upp frågan om utrikessekretessen (1992/93:KU11).
Utskottet framhöll att internationellt förhandlingsarbete
ställer krav på viss sekretess. Utan sekretess kan egna
förhandlingspositioner bli tillgängliga för motparter i sådana
sammanhang att de svenska intressena inte kan drivas på bästa
sätt. Det kunde enligt utskottet inte heller bortses från att
man i internationella förhandlingar brukar ta vederbörlig hänsyn
till förhandlingsmotparten. Det var emellertid enligt utskottets
mening angeläget att man från svensk sida verkar för största
möjliga öppenhet i förhandlingarna. Utrikessekretessen bör
således tillämpas med återhållsamhet. Liksom EES-utskottet
tidigare uttalat (1992/93:EU1) förutsatte konstitutionsutskottet
att regeringen mot bakgrund av frågans vikt följer utvecklingen
och tar de initiativ som behövs för att offentlighetsprincipen
inte skall urholkas på det sättet att uppgifter med anknytning
till nya EES-regler kommer att skyddas av sekretess medan
motsvarande uppgifter som gäller ett internt lagstiftningsärende
är offentliga.

Även när det gäller andra områden som behandlas i det
fortsatta integrationsarbetet inom ramen för EES och vid ett
framtida EG-medlemskap förutsatte utskottet att frågorna kring
bl.a. offentlighet och sekretess blev noggrant belysta och
analyserade.

I en reservation (s) föreslogs att riksdagen skulle ge
regeringen till känna bl.a. att det ankommer på regeringen att
noga bevaka att bestämmelserna om utrikessekretess inte
tillämpas slentrianmässigt på det material som kommer att ligga
till grund för lagar och andra författningar i vårt land.

Grundlagsutredningen inför EG har i betänkandet (SOU 1993:14)
EG och våra grundlagar tagit upp frågan om utrikessekretess.
Enligt utredningen kan det t.ex. övervägas om det inte vore
rimligt att under de inledande stadierna av den interna
beredningsprocessen behandla sekretessfrågorna enligt de regler
som gäller i ett vanligt inhemskt lagstiftningsärende. Däremot
måste det enligt utredningen naturligtvis vara fråga om en även
i strikt mening utrikespolitisk bedömning när regeringen till
slut skall bestämma en svensk hållning.

Aktuellt utredningsarbete

Regeringen beslutade den 11 mars 1993 att tillkalla en
särskild utredare för att se över bestämmelserna om
utrikessekretess i sekretesslagen. Syftet med utredningen är
enligt direktiven (dir. 1993:32) främst att närmare analysera
utrikessekretessens innehåll och tillämpning inför ett svenskt
medlemskap i EG.

Enligt direktiven har bestämmelserna om den svenska
utrikessekretessen kommit till i en tid då Sveriges
internationella samarbete skedde i hävdvunna former. Med hänsyn
till utvecklingen mot ökad integration både inom ramen för
EES-avtalet och i perspektivet av ett svenskt medlemskap i EG är
det naturligt att i den fortlöpande uppföljningen och översynen
av sekretesslagstiftningen utreda om de regler som rör
utrikessekretessen är anpassade till dagens och morgondagens
situation. Utredaren bör enligt direktiven ha frihet att ta upp
alla de frågor som kan behöva övervägas inom ramen för en sådan
översyn. Exempel på frågor som kan behandlas finns enligt vad
som sägs i direktiven i bl.a. de motioner som väckts i frågan
(K413 och K427). Vidare bör utredaren studera betänkandet av
Grundlagsutredningen inför EG.

Utgångspunkten för utredningsarbetet skall enligt direktiven
vara att den svenska anpassningen till EG skall bedrivas på ett
sätt som är förenligt med den tradition av betydande öppenhet
som så länge präglat svensk förvaltning. En allmän utgångspunkt
för arbetet bör vara att offentlighetsprincipen inte skall
försvagas utan helst stärkas. Således bör inriktningen på
arbetet vara att förslagen skall leda till ökad öppenhet.
Exempel på frågor som utredaren särskilt bör studera är enligt
direktiven sekretessen i förhandlingsarbete och de olika
skaderekvisiten i 2 kap. 1 § sekretesslagen. Utredaren kan
därvid ha anledning att pröva om det skulle vara lämpligt att
införa en särskild bestämmelse i sekretesslagen som tar sikte på
uppgifter i EG-samarbetet och låta 2 kap. 1 § gälla övriga
internationella förbindelser.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att en utredning
numera tillsatts för att se över bestämmelserna om
utrikessekretess. Utskottet vill understryka vikten av att
utredningens arbete slutförs, i enlighet med vad som sägs i
direktiven, med en inriktning mot en ökad öppenhet och helst en
förstärkning av offentlighetsprincipen.

Motionerna K413 och K427 är således tillgodosedda och avstyrks
följaktligen.

Offentlighetsprincipen och meddelarskyddet

Motionerna

Ett par motioner tar upp frågan om offentlighetsprincipen och
meddelarskyddet i samband med EG-anpassning. I motion K207 av
Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls att det finns avsevärda
problem med anpassningen av svensk lagstiftning och dess
tillämpning till EG:s regelverk när det gäller meddelarskyddet
och offentlighetsprincipen. Riksdagen bör enligt motionärerna
slå fast att någon försämring av offentlighetsprincipen och
någon ytterligare försvagning av meddelarskyddet inte får ske
som ett led i EG-anpassningen (yrkande 8). Vidare begärs i
motionen ett förslag om förstärkt grundlagsskydd för
meddelarfriheten (yrkande 6). Också i motion K409 av Birgitta
Hambraeus (c) understryks att riksdagen bör slå fast att
offentlighetsprincipen inklusive bl.a. meddelarskyddet inte får
urholkas. Detta bör enligt motionären ges regeringen till känna
(yrkande 2). Birgitta Hambraeus begär också att riksdagen
upphäver sitt beslut med anledning av proposition 1992/93:120 om
ändring i sekretesslagen i samband med EES-avtalet (yrkande 1).

Bakgrund

Offentlighetsprincipen kan definieras som den grundsats enligt
vilken samhällsorganens verksamhet skall ske under allmän insyn
och kontroll. Yttrandefriheten och principen om allmänna
handlingars offentlighet är inslag i offentlighetsprincipen.
Meddelarfriheten, dvs. rätten för var och en att utom i vissa
undantagsfall lämna uppgifter i vilket ämne som helst för
publicering, kan också ses som en del av det regelverk som
förverkligar offentlighetsprincipen.

Yttrandefriheten, dvs. friheten att i tal, skrift eller bild
eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar,
åsikter och känslor, garanteras i regeringsformen,
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Meddelarfriheten skyddas i tryckfrihetsförordningen, vars 1 kap.
1 § tredje stycket föreskriver att det står envar fritt att, i
alla de fall då ej annat är i förordningen föreskrivet, meddela
uppgifter och underrättelse i vad ämne som helst för
offentliggörande i tryckt skrift. En motsvarande bestämmelse
finns i 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Grundlagsutredningen inför EG har inte föreslagit någon
grundlagsändring såvitt gäller principerna om allmänna
handlingars offentlighet och meddelarfrihet. Inte heller har
någon ändring i sekretesslagen föreslagits. När det gäller
meddelarfriheten är det enligt utredningen inte möjligt att med
visshet uttala sig om huruvida den kan behållas utan
inskränkningar. Utredningen anser dock att det inte bör komma i
fråga att begränsa meddelarfriheten. Om den kommer att utsättas
för påfrestningar måste den aktivt försvaras (SOU 1993:14 s.
185).

Utredningen noterade att regeringen tycktes dela denna
inställning. I sitt inledningsanförande vid öppnandet av
Sveriges förhandlingar om EG-medlemskap den 1 februari 1993
uttalade statsrådet Ulf Dinkelspiel bl.a. att Sverige
välkomnar den ökade betoning som Gemenskapen lägger vid öppenhet
och insyn. Denna utveckling ligger enligt statsrådet i linje med
den svenska förvaltningens traditionellt stora öppenhet.
Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utgör fundamentala
principer som är förankrade i den svenska grundlagen och som
garanterar medborgarna tillgång till information om den
offentliga förvaltningens verksamhet. Statsrådet betonade att
dessa principer är en omistlig del av vårt politiska och
kulturella arv. De främjar den demokratiska processen,
rättssäkerheten och effektiviteten i den offentliga
förvaltningen, vilket också är viktiga mål för Gemenskapen.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade i december 1992 (1992/93:KU11)
regeringens proposition 1992/93:120 om ändring i sekretesslagen
(1980:100) med anledning av EES-avtalet. Utskottet underströk
därvid betydelsen av offentlighetsprincipen för den demokratiska
åsiktsbildningen. Utskottet framhöll också att det visserligen
är självklart att Sverige skall uppfylla de åtaganden som följer
av EES-avtalet, men att den svenska anpassningen måste ske på
ett sätt som är förenligt med offentlighetsprincipen.
Grundregeln måste vara att offentlighet gäller och att sekretess
är undantag. Enligt utskottet innebar de förslag till ändringar
som lades fram i propositionen förhållandevis begränsade ingrepp
i offentligheten, och följderna för meddelarfriheten var
marginella. Utskottet tillstyrkte propositionens förslag.

I en reservation (s) begärdes ett tillkännagivande till
regeringen rörande offentlighetsprincipen. Enligt reservationen
var det nödvändigt att regeringens förhandlare redan innan
integrationsarbetet inom ramen för EES och EG startade gjorde en
deklaration med innebörd att den svenska offentlighetsprincipen
inte är förhandlingsbar. Tillkännagivandet avsåg enligt
reservationen också ett krav på kraftfullt agerande från
regeringens sida för att försvara offentlighetsprincipen.

Utskottets bedömning

Som utskottet framhållit i det ovannämnda betänkandet
förutsätter utskottet att frågorna kring offentlighet, sekretess
och meddelarskydd blir noggrant belysta och analyserade i det
fortsatta integrationsarbetet inom ramen för EES och vid ett
eventuellt framtida medlemskap i EG. Mot bakgrund av regeringens
grundåskådning som den tecknats i proposition 1992/93:120 ansåg
utskottet vid behandlingen av propositionen emellertid att något
tillkännagivande till regeringen inte behövdes. Utskottet
vidhåller denna bedömning. Som framgår av regeringens direktiv
angående översyn av utrikessekretessen (dir. 1993:32) är en
utgångspunkt att den svenska anpassningen till EG skall bedrivas
på ett sätt som är förenligt med den tradition av betydande
öppenhet som så länge präglat svensk förvaltning.
Meddelarfriheten är enligt direktiven en unik svensk, rättslig
princip som det enligt det föredragande statsrådet finns utrymme
för i EG-samarbetet och i andra mellanfolkliga sammanhang. En
allmän utgångspunkt för utredningens arbete bör enligt
direktiven vara att offentlighetsprincipen inte skall försvagas
utan helst stärkas. Inriktningen bör vara att utredningens
förslag skall leda till ökad öppenhet.

Mot bakgrund av detta synsätt saknas enligt utskottets mening
anledning för riksdagen att göra ett sådant tillkännagivande
till regeringen som begärs i motionerna K207 yrkande 8 och K409
yrkande 2. Inte heller bör riksdagen upphäva sitt beslut med
anledning av proposition 1992/93:120. Motion K409 yrkande 1
avstyrks följaktligen också.

När det gäller motion K207 yrkande 6 får utskottet hänvisa
till att utskottet vid flera tidigare tillfällen uttalat att
frågan om meddelarfriheten i samband med skyddet för
företagshemligheter borde ägnas fortsatt uppmärksamhet, men att
något särskilt uttalande från riksdagens sida inte var påkallat
(1990/91:KU21 och 1992/93:KU2). Utskottet anser inte heller nu
att något särskilt uttalande är påkallat. Motion K207 yrkande 6
avstyrks följaktligen.

Myndigheternas uppdragsverksamhet och offentlighetsprincipen

Motionen

Offentlighetsprincipen tas upp i motion K406 av Ylva
Annerstedt (fp). Motionären pekar på de problem som uppstår när
myndigheter med uppdragsverksamhet inte anger att handlingar kan
lämnas ut mot en lägre avgift enligt offentlighetsprincipen än
om de lämnas ut i uppdragsverksamheten. Riksdagen bör enligt
motionären hos regeringen begära ett förslag till hur
medborgarnas rätt till insyn enligt offentlighetsprincipen skall
säkerställas hos myndigheter med uppdragsverksamhet.

Bakgrund

JO har i ett beslut den 8 april 1991 (JO 1991/92 s. 418)
prövat frågan om förhållandet mellan offentlighetsprincipen och
myndigheternas uppdragsverksamhet. Kritik riktades därvid mot
Patent- och registreringsverkets bolagsavdelning för att man
hänvisat en person, som per telefon begärt uppgift ur allmän
handling, till att mot avgift enligt uppdragstaxa erhålla
utskrift av handlingen. JO behandlade också vad som allmänt
gäller om s.k. offentlighetsuttag inom försäljningsverksamhet.
JO uttalade att den enskilde har en direkt på grundlag vilande
rätt att -- i förekommande fall mot fastställd avgift -- få
avskrift eller kopia av allmän handling. En sådan begäran
innefattar inget "uppdrag" för vilket myndigheten kan betinga
sig full kostnadstäckning. Även om avgiften i visst fall och vid
viss tidpunkt bestämts till ett relativt lågt belopp syntes det
enligt JO inte bara principiellt felaktigt utan också ur
praktisk synpunkt äventyrligt att karaktärisera
tillhandahållandet av kopia av allmän handling (utskrift av
ADB-upptagning) som uppdragsverksamhet; det föreligger en latent
risk för att aspekter främmande för offentlighetsprincipen
tillåts influera på avgiftssättningen. Enligt JO:s mening kräver
det konstitutionella systemet att man klart skiljer mellan å ena
sidan det fall att sökanden med åberopande av
offentlighetsprincipen önskar en kopia av allmän handling och å
andra sidan situationer där någon önskar få ett särskilt uppdrag
utfört. JO hänvisade vidare till att han i november 1990 i en
framställning till regeringen väckt frågan om översyn av
regelsystemet beträffande lantmäteriets verksamhetsområde, och
han beslöt göra samma framställning beträffande Patent- och
registreringsverkets verksamhetsområde.

Den 1 juli 1992 trädde en ändring i förordningen (1980:900) om
statliga myndigheters serviceskyldighet, m.m. i kraft. Enligt 10
§ skall, om någon begär upplysningar om ett förhållande som
enligt en författning eller ett särskilt beslut av regeringen
eller en myndighet som regeringen bestämmer skall tas upp i ett
avgiftsbelagt bevis eller registerutdrag, myndigheten, om den
lämnar upplysningarna skriftligt, göra detta genom ett sådant
bevis eller registerutdrag. Bestämmelserna innebär dock enligt
paragrafen ingen inskränkning i rätten att ta del av och mot
fastställd avgift få kopia eller utskrift av allmän handling
enligt tryckfrihetsförordningen.

Av 4 § förvaltningslagen (1986:223) framgår att varje
myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan
sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som
är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av
hjälp och myndighetens verksamhet.

Utskottets bedömning

Frågan om myndigheternas utlämnande av allmänna handlingar
antingen i uppdragsverksamhet eller i enlighet med
offentlighetsprincipen har fått ett klargörande genom den
ändring av förordningen om statliga myndigheters
serviceskyldighet m.m. som trädde i kraft den 1 juli 1992.
Mycket talar dock för att ändringen inte nått fram till de
statliga myndigheter som i sin uppdragsverksamhet försäljer
uppgifter ur allmänna handlingar. Mot bakgrund av
vägledningsskyldigheten enligt 4 § förvaltningslagen åligger det
myndigheterna att -- utan att det särskilt begärs -- informera
om möjligheten att få kopia av allmän handling enligt
tryckfrihetsförordningen om detta är billigare än om uppgiften
tillhandahålls i myndighetens uppdragsverksamhet. Det är enligt
utskottets mening angeläget att så sker. Detta för att
säkerställa att myndigheterna lämnar de aktuella uppgifterna
utan att det särskilt begärs. Detta bör med anledning av motion
K406 ges regeringen till känna.

Uppgift om föräldraskap

Motionerna

Björn Samuelson (v) framhåller i motion K404 att det är
angeläget att det snarast görs en översyn av sekretesslagens
bestämmelser i syfte att göra rätten att få del av uppgifter om
vem som är ens far eller mor ovillkorlig hos olika myndigheter.
Trots att riksdagen med anledning av tidigare motioner i denna
fråga uttalat att lagstiftning borde ske vid lämpligt tillfälle
har ännu inget regeringsförslag lagts fram. Enligt motionären
behövs därför ett tillkännagivande till regeringen i denna
fråga. Samma fråga tas upp i motion 1992/93:K422 av Ingrid
Andersson och Anita Persson (båda s). Enligt motionärerna
framstår det som märkligt att sekretesslagen lämnar utrymme för
hemlighållande av faderskap i vissa fall. Motionärerna finner
det oacceptabelt att eventuellt men för fadern skall ha större
vikt än en människas intresse att få veta sitt biologiska
ursprung. Ett tillkännagivande till regeringen begärs också i
denna motion.

Bakgrund

I 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) finns bestämmelser om
sekretess inom socialtjänsten. Inom socialtjänsten gäller
sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men. Regeringsrätten
har med stöd av denna bestämmelse i en dom den 7 juni 1989
vägrat en vuxen person att få del av uppgifter i en
barnavårdsakt som utvisar vem som kunde vara personens fader.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid fyra tidigare tillfällen under de senaste
åren behandlat den fråga motionärerna tar upp. I ett yttrande
till socialutskottet våren 1990 anfördes att det är angeläget
att intresset av att person skall kunna få tillgång till
uppgifter om sin börd i möjligaste mån kan tillgodoses.
Utskottet hänvisade till att barnets intresse av att få en sådan
vetskap beaktats i inseminationslagen (1984:1140) och uttalade
att det fanns anledning för regeringen att i lämpligt sammanhang
överväga en ändring av sekretesslagen för att tillgodose det
nämnda intresset (1989/90:KU8y). Socialutskottet delade
konstitutionsutskottets bedömning (1989/90:SoU28). Frågan togs
upp vid påföljande riksmöten (1990/91:KU10, 1991/92:KU11 och
1992/93:KU11). Utskottet har vid de två senaste tillfällena
hänvisat till att frågan bereds inom regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Enligt vad utskottet inhämtat tas den aktuella frågan upp i en
promemoria som håller på att upprättas inom regeringskansliet.
Så snart promemorian färdigställts kommer den att bli föremål
för remissbehandling.

Enligt utskottets mening bör det pågående utredningsarbetet
avvaktas. Motionerna K404 och K422 avstyrks följaktligen.

Sekretess i samband med asyl- och utlämningsärenden

Motionen

I motion K428 av Hans Göran Franck (s) begärs en utredning om
och förslag till stärkande av sekretess i samband med asyl- och
utlämningsärenden. Motionären tar upp dels frågan om
skyldigheten att vittna i mål mot asylsökande, dels frågan om
utlämnande av asylhandlingar till andra länder. Vidare behandlar
motionen frågan om information till asylsökande om
inskränkningen i sekretesskyddet.

Gällande regler

Enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken får bl.a. advokat höras
som vittne om vad som anförtrotts denne i yrkesutövningen endast
om det är medgivet i lag eller om den berörda personen
samtycker. Utan hinder av denna bestämmelse är andra än
försvarare skyldiga att vittna i mål angående brott för vilket
är föreskrivet fängelse minst två år.

Enligt 7 kap. 14 § första stycket sekretesslagen gäller
sekretess för uppgift som rör utlänning om det kan antas att
röjande av uppgiften skulle medföra fara att någon utsätts för
övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds av
förhållandet mellan utlänningen och utländsk stat eller
myndighet eller organisation av utlänningar.

Enligt paragrafens andra stycke gäller sekretess härutöver i
verksamhet för kontroll av utlänningar för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående
lider men.

Uppgift för vilken sekretess gäller enligt sekretesslagen får
enligt 1 kap. 3 § tredje stycket inte röjas för utländsk
myndighet eller mellanfolklig organisation annat än om
utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag
eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få
utlämnas till svensk myndighet och det enligt den utlämnande
myndighetens prövning står klart att det är förenligt med
svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska
myndigheten eller mellanfolkliga organisationen.

Av bestämmelsen framgår att den prövning som skall göras av
om uppgiftslämnandet är förenligt med svenska intressen skall
utföras av myndigheten som sådan. Prövningen får alltså inte
göras av en enskild offentlig funktionär annat än om han enligt
arbetsordningen e.d. är den som beslutar på myndighetens vägnar
i sådana fall. Vid behov bör enligt 10 kap. 8 § regeringsformen
samråd ske med Utrikesdepartementet.

Utskottets bedömning

Det sekretesskydd som finns i asylärenden gäller med
presumtion för sekretess. Detta gör att uppgifter som kan skada
den enskilde eller honom närstående med vissa undantag kan
överlämnas till andra myndigheter endast om det är uppenbart att
intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det
intresse som sekretessen skall skydda (14 kap. 3§
sekretesslagen). Enligt 14 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen gäller
dock att utlämnande till annan myndighet kan ske också när det
finns en författningsreglerad uppgiftsskyldighet eller när det
är fråga om misstanke om brott om fängelse är föreskrivet för
brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än fängelse.
Handlar det om ett utlämnande till utländsk myndighet måste det
vidare stå klart att utlämnandet är förenligt med svenska
intressen (1 kap. 3 §). I sekretesslagens förarbeten sägs att
det naturligtvis inte får förekomma att hemliga uppgifter lämnas
till en utländsk myndighet om en svensk myndighet i motsvarande
läge inte skulle ha fått uppgifterna med hänsyn till
sekretesslagens bestämmelser. Möjligheterna att överlämna
sekretesskyddade uppgifter till utländska myndigheter är
därigenom begränsade. Det skall inte heller bortses ifrån att
bestämmelsen i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen inte
medför någon förpliktelse att lämna uppgifter till utländsk
myndighet. Härtill kommer att prövningen av ett sådant
utlämnande skall ske i särskild kvalificerad ordning.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka
motionen såvitt den avser sekretesskyddet för uppgifter i
asylärenden. Utskottet är inte heller berett att nu tillstyrka
motionen såvitt avser en utredning i syfte att förstärka
advokats tystnadsplikt för uppgifter i asyl- och
utlämningsärende. Motion K428 avstyrks således.

Folkbokföringssekretessen

Motionen

Ingela Mårtensson (fp) begär i motion K401 att det i
sekretesslagen införs ett sekretesskydd för uppgifter ur
folkbokföringsregistret som skattemyndighet i enlighet med
föreskriven skyldighet lämnat till kommunerna. Enligt motionären
kan i dag t.ex. en person som förföljer en kvinna och inte får
hennes adress genom folkbokföringsregistret vända sig till
kommunens skolstyrelse och där begära och erhålla uppgift om
kvinnans hemmavarande barns adress. Motionären begär ett
tillkännagivande till regeringen.

Gällande regler

Enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen hindrar sekretess inte att
uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten
följer av lag eller förordning. Enligt 75 §
folkbokföringskungörelsen (1967:495) är skattemyndigheterna
skyldiga att lämna kommunerna uppgift om skolpliktiga barns
adress i kommunen. Hos skattemyndigheterna gäller
folkbokföringssekretess enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen.

Enligt denna bestämmelse gäller sekretess i verksamhet som
avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av
befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden,
om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Motsvarande
sekretess gäller vidare i den utsträckning regeringen
föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av en
betydande del av befolkningen.

Med uttrycket annan liknande registrering av befolkningen
avses bl.a. register som SPAR-registret och det register över
befolkningen som Rikspolisstyrelsen för.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening talar mycket för att det bör införas
en möjlighet för kommun eller skola att sekretessbelägga
adressuppgifter enligt samma regler som gäller för
folkbokföringsverksamheten eller att det påtalade problemet
löses författningsvägen på något annat sätt. Frågan bör enligt
utskottet ses över i lämpligt sammanhang inom ramen för den
fortlöpande uppföljning och översyn av sekretesslagstiftningen
som pågår inom regeringskansliet. Riksdagen bör med bifall till
motion K401 ge regeringen detta till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utrikessekretessen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K413 och 1992/93:K427,

res. 1 (s) - motiv.

2. beträffande offentlighetsprincipen och meddelarskyddet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K207 yrkande 8 och
1992/93:K409 yrkandena 1 och 2,

res. 2 (s)

3. beträffande förstärkt grundlagsskydd för
meddelarfriheten

att riksdagen avslår motion 1992/93:K207 yrkande 6,

4. beträffande myndigheternas uppdragsverksamhet och
offentlighetsprincipen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K406 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande uppgift om föräldraskap

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K404 och 1992/93:K422,

6. beträffande sekretess i samband med asyl- och
utlämningsärenden

att riksdagen avslår motion 1992/93:K428,

7. beträffande folkbokföringssekretessen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:K401 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
res. 3 (s)
Stockholm den 25 maj 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove
Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Stig Bertilsson (m), Harriet
Colliander (nyd), Torgny Larsson (s), Inger René (m), Lisbeth
Staaf-Igelström (s)*, Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s),
Ingela Mårtensson (fp) och Roland Lében (kds).

*Lisbeth Staaf-Igelström var ej närvarande vid
slutjusteringen.

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Utrikessekretessen (mom. 1 -- motiveringen)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Ingvar
Johnsson, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy
Söderström (alla s) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "av
offentlighetsprincipen" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att en utredning numera tillsatts för
att se över bestämmelserna om utrikessekretess.

2. Offentlighetsprincipen och meddelarskyddet (mom.2)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Ingvar
Johnsson, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy
Söderström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Som utskottet" och slutar med "följaktligen också." bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att regeringen i
det fortsatta integrationsarbetet inom ramen för EES och vid ett
framtida EG-medlemskap aktivt försvarar den svenska
offentlighetsprincipen och meddelarskyddet. Som kraftigt
underströks i reservationen till utskottets betänkande
1992/93:KU11 får samarbetet inom EES och längre fram eventuellt
inom EG inte leda till inskränkningar på detta område. I
reservationen begärdes ett tillkännagivande till regeringen i
bl.a. detta avseende.

Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är enligt
utskottet en unik svensk rättslig princip som Sverige måste slå
vakt om och med kraft få tillämpad i EG-samarbetet och i andra
mellanfolkliga sammanhang. Allt utredningsarbete som berör
offentlighetsprincipen bör vara inriktad på en ökad öppenhet och
förstärkning av denna princip.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av
motionerna K207 yrkande 8 och K409 yrkande 2 nu ge regeringen
till känna vad utskottet anfört om offentlighetsprincipen och
meddelarskyddet. Anledning saknas emellertid att tillstyrka
motion K409 yrkade 1.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande offentlighetsprincipen och meddelarskyddet
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:K207 yrkande
8 och 1992/93:K409 yrkande 2 samt med avslag på motion
1992/93:K409 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

3. Folkbokföringssekretessen (mom. 7)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Ingvar
Johnsson, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy
Söderström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "detta till
känna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar mycket för att det bör införas
en möjlighet för kommun eller skola att sekretessbelägga
adressuppgifter enligt samma regler som gäller för
folkbokföringsverksamheten eller att det påtalade problemet
löses på något annat sätt.

Utskottet utgår från att regeringen utan onödig tidsutdräkt
återkommer till riksdagen med ett förslag. Det ankommer på
regeringen att bedöma om en ändring i sekretesslagen är den
erforderliga lösningen eller om en annan rättslig reglering är
att föredra. Motion K401 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande folkbokföringssekretessen
att riksdagen avslår motion 1992/93:K401.

Särskilt yttrande

Utrikessekretessen (mom. 1)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Ingvar
Johnsson, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy
Söderström (alla s) anför:

Enligt vår uppfattning strider det mot praxis att ett utskott
ger till känna en uppfattning om arbetet i en pågående
utredning. Av regeringen tillsatta utredningar bör få arbeta
självständigt med utgångspunkt i de direktiv som regeringen
lämnat. Riksdagens ställningstagande bör komma först när
utredningens arbete slutförts. Skulle riksdagen undantagsvis
finna det motiverat att vilja påverka arbetet i en utredning i
en viss riktning bör riksdagens beslut ha formen av en begäran
till regeringen om tilläggsdirektiv till utredningen.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

1. Utrikessekretessen (mom. 1)

Jag ansluter mig till den socialdemokratiska reservationen 1.

2. Offentlighetsprincipen och meddelarskyddet (mom. 2)

Jag ansluter mig i stort till den socialdemokratiska
reservationen 2. Den sista meningen bör dock ersättas med
följande meningar.

När det gäller motion K409 yrkande 1 bör regeringen lägga
förslag om att upphäva den del av lagen som går längre än vad
EES-avtalet kräver. Uppgifter som en svensk tillsynsmyndighet
inhämtat inom landet bör inte omfattas av absolut sekretess. Den
pågående debatten om offentlighet och sekretess inom EG medför
att vi inte bör urholka svensk offentlighetsprincip. Detta bör
med anledning av motionsyrkandet ges regeringen till känna. I
övrigt avstyrks motionens yrkande.

3. Förstärkt grundlagsskydd för meddelarfriheten (mom. 3)

När det gäller yrkande 6 i motion K207 anser jag att det är
angeläget att meddelarskyddet i samband med företagshemligheter
nu förstärks. Regeringen bör komma med ett förslag till stärkt
grundlagsskydd i dessa avseenden. Enligt min mening bör
motionsyrkandet tillstyrkas.