Riktlinjer för utrikessekretessen

Motion 1992/93:K413 av Håkan Holmberg och Carl B Hamilton (fp)

Ett svenskt EG-medlemskap innebär bl.a. att många
frågor som hittills varit rent inrikespolitiska kommer att
avgöras på gemenskapsnivå. Detta är också själva poängen
med EG-samarbetet: den ökade internationella
integrationen främst på ekonomins område samt det faktum
att många av de viktigaste politiska frågorna till sin
grundkaraktär är internationella gör det naturligt att också
många politiska beslut fattas på en övernationell eller
överstatlig nivå.

En sådan fördjupad politisk integration mellan
demokratiska stater måste självfallet äga rum i former som
medger insyn och demokratisk kontroll också på
gemenskapsnivån. Vår uppfattning är att Sverige som EG-
medlem bör verka aktivt för ökad öppenhet inom
gemenskapen och bidra till att ytterligare stärka de krafter
som redan verkar i denna riktning.

Som medlem av EG får Sverige del av den större
europeiska suveränitet som medlemsländerna utövar över
gemensamma angelägenheter. Men samtidigt är EG-
samarbetet också att betrakta som samarbete med
främmande stater. Det innebär att reglerna om
utrikessekretess gäller -- och framförallt att de kommer att
omfatta betydligt fler politiska frågor än vad som hittills
varit fallet. Bland dessa frågor märks bl.a. jämställdhet,
miljöpolitik, regionalpolitik och jordbrukspolitik.

Sekretessgrunderna på utrikesområdet återfinns i
sekretesslagens andra kapitel, första paragrafen. I det första
stycket regleras sekretessen inom regeringen och
utrikesrepresentationen. Där gäller s.k. omvänt
skaderekvisit, dvs. att sekretess gäller ''om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att detta stör Sveriges
mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar
landet''. Sekretess är alltså huvudregel.

I andra stycket regleras sekretess hos övriga
myndigheter. Här gäller s.k. rakt skaderekvisit, vilket
innebär att sekretess endast skall tillämpas ''om det kan
antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller
på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs''. Här är alltså
offentlighet huvudregel. Det som skall motiveras är
sekretessen -- inte offentligheten. Det är också den ordning
som närmast ansluter till den grundlagsfästa
offentlighetsprincipen.

Den skillnad vad gäller skaderekvisit som stadgas mellan
uppgifter hos regering och utrikesrepresentation och
uppgifter hos andra myndigheter har många gånger
ifrågasatts, bl.a. i en riksdagsmotion av Jan-Erik Wikström
(fp) (1984/85:1566) där det bl.a. påpekas att det många
gånger är fråga om exakt samma uppgifter som behandlas
på olika sätt, beroende på var de finns.

Europaminister Ulf Dinkelspiel har fastslagit att hans
och regeringens uppfattning är att största möjliga öppenhet
bör eftersträvas i Sveriges relationer till EG och dess
medlemsstater. Han understryker också (DN 20 januari
1993) att han personligen vill verka för att utrikessekretss
inte tillämpas inom EG-samarbetet.

Detta är en utmärkt ambition, men risken finns
naturligtvis att andra statsråd i andra, framtida, regeringar
intar en annan attityd. Det är inte bra om graden av
öppenhet i Sveriges förhållande till EG blir beroende av
politiska konjunkturer. Även om EG under överskådlig
framtid är att betrakta som ''utlandet'' så är gemenskapen
samtidigt ''utland'' av ett helt annat slag än andra stater och
organisationer med vilka Sverige har kontakter av det ena
eller andra slaget.

Det finns goda skäl att inför en svensk anslutning till EG
(eller Europeiska Unionen) genomföra en översyn av
utrikessekretessen. En sådan översyn bör, i enlighet med
den uppfattning som europaministern gett uttryck för, leda
fram till slutsatsen att utrikessekretess inte gäller för frågor
som griper in i de inrikespolitiska förhållandena i vårt land.
I sammanhanget bör man också allvarligt överväga att
formulera om den aktuella paragrafen så att offentlighet blir
huvudregel för såväl regering och utrikesrepresentation
som för övrig offentlig förvaltning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av reglerna för
utrikessekretessen.

Stockholm den 25 januari 1993

Håkan Holmberg (fp)

Carl B Hamilton (fp)