Nya skolmyndigheter
Betänkande 2007/08:UbU13
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 17 april 2008
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Nya skolmyndigheter (UbU13)
Ansvarsfördelningen mellan myndigheter inom skolväsendet ändras. Vissa uppgifter som hittills har legat på Statens skolverk flyttas över till en ny myndighet, Statens skolinspektion. Vissa uppgifter som Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd i dag utför förs över till en ny myndighet, Specialpedagogiska skolmyndigheten.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2008-03-06
Justering: 2008-04-08
Trycklov till Gotab och webb: 2008-04-09
Trycklov: 2008-04-09
Justering: 2008-04-08
Trycklov till Gotab och webb: 2008-04-09
Trycklov: 2008-04-09
Reservationer: 1
Betänkande 2007/08:UbU13
Betänkande 2007/08:UbU13
Alla beredningar i utskottet
2008-03-06
Nya skolmyndigheter (UbU13)
Ansvarsfördelningen mellan myndigheter inom skolväsendet ändras. Vissa uppgifter som hittills har legat på Statens skolverk flyttas över till en ny myndighet, Statens skolinspektion. Vissa uppgifter som Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd i dag utför förs över till en ny myndighet, Specialpedagogiska skolmyndigheten. Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2008-04-17
Debatt om förslag 2007/08:UbU13
Webb-tv: Nya skolmyndigheter
Dokument från debatten
- 2008-04-17Protokoll 2007/08:98
Protokoll från debatten
Anf. 3 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag ska inleda med att yrka bifall till den reservation som s, v och mp har presenterat i det nu aktuella ärendet.
Såväl Myndigheten för skolutveckling som Nationellt centrum för flexibelt lärande föreslås avvecklas. I betänkandetexten uttalar utskottets majoritet fullt förtroende för att regeringen vidtar adekvata åtgärder för att säkerställa att värdefull verksamhet och viktiga uppgifter tas till vara hos de mottagande myndigheterna.
Såväl Myndigheten för skolutveckling som Nationellt centrum för flexibelt lärande är av stor betydelse för utvecklingsarbetet i skolan. Myndigheten för skolutveckling utgör stöd och bollplank i det pedagogiska utvecklingsarbetet i en lång rad skolor och kommuner runt om i landet. Nationellt centrum för flexibelt lärande har en viktig roll när det gäller att introducera IT och vuxnas lärande samt koppla vuxnas lärande till regional utveckling och tillväxt.
Båda dessa myndigheter har en viktig roll att stödja just skolutvecklingen och förbättra pedagogiken. Därför kommer en nedläggning och inrangering av delade verksamheter i Skolverket inte att gå spårlöst förbi. Det har skapats nätverk och stödfunktioner som man nu river upp även om man säger att delar av det hela ska leva vidare i ny form.
Vår uppfattning är att förslaget inte vuxit fram från grundliga analyser som fört regeringen fram till ståndpunkten att det finns utbildningspolitiska, pedagogiska eller skolutvecklingsvinster att göra med att lägga ned dessa myndigheter.
I stället handlar det om att på ytan ge intryck av en politisk handlingskraft när man föreslår nedläggning och sammanslagning. Det är mer yta än djup bakom denna åtgärd. Det kan till och med i en framtid visa sig vara ett felgrepp som lett till att påbörjat och etablerat utvecklingsarbete på många håll stannar av. Därför bör regeringen visa ödmjukheten att ta till sig de kritiska farhågor och synpunkter som riktas mot förslaget.
När det gäller Myndigheten för flexibelt lärande pågår regionala utvecklingsprojekt i cirka hälften av landets kommuner. I ett 40-tal kommuner har det handlat om projekt som är direkt kopplade till folkbildande insatser. Nationellt centrum för flexibelt lärande är i dag den enda privata eller offentliga organisation som med ett helhetsansvar arbetar med sådant som
e-learning, e-government och e-commerce
. Myndighetens kompetens har varit avsedd att användas för att stimulera projekt och långsiktigt arbete i regioner och kommuner. När den nu läggs ned och går upp i Skolverket finns en tydlig risk för att utvecklingsarbetet försvagas.
Myndigheten för skolutveckling har genom åren arbetat med en mängd både generella och direkt riktade skolutvecklingsuppdrag som bottnat i regerings- och riksdagsbeslut. Det handlar i grunden om att stödja kvalitets- och utvecklingsarbete. Myndigheten har genom sina fem lokalkontor kunnat utgöra en viktig stödfunktion direkt riktad till förskolor och skolor. Det handlar om verksamhet som når ut direkt till personal som arbetar i förskolans och skolans vardag. Särskilt viktig är den del av myndighetens arbete som riktas till de skolor som betraktas som värst utsatta i olika former. Sådant arbete pågår i ett 30-tal kommuner, och det är en verksamhet som inte får gå förlorad.
Ett grundläggande problem med regeringens ambitioner är att staten med den nya Skolinspektionen ytterligare markerar den renodlat inspekterande rollen. Det är en helt annan roll än den stödjande, utvecklande och coachande roll som Myndigheten för skolutveckling intagit.
Regeringen markerar också att det är det generella uppdraget som ska gälla i framtiden. Vi tolkar det som att det inte inom ramen för Skolinspektionen finns utrymme för de riktade insatser som i dag finns i Myndigheten för skolutvecklings verksamhet. Det är bekymmersamt eftersom det riskerar att få direkt bäring på verksamheter i kommuner med en bekymmersam situation.
Det som är en mycket tydlig skillnad mellan den tidigare, socialdemokratiska regeringen och den nuvarande regeringen är just synen på möjligheten att rikta insatser dit problemen är som störst. Nu är risken stor att kommunerna lämnas åt sitt eget öde på denna punkt och att kraften att göra något åt problem orsakade av segregation eller sociala faktorer minskar. Att från statens sida enbart följa upp med inspektioner i stället för med stödjande utvecklingsarbete anser vi vara för passivt. Vem ska ta det ansvaret nu?
Propositionen ger inget klart besked om vilka verksamheter som staten fortsatt ska ha ansvaret för. Men tydligt är att statens insatser ska vara generella, att de ska stramas upp, begränsas och renodlas. Ansvaret för kvalitetsutvecklingen läggs tydligt på kommunerna. Där ligger självfallet ett huvudansvar, men det är också så att i en alltmer flexibel och föränderlig värld måste staten ta ett ansvar för utvecklingsarbetet på den nationella nivån. I annat fall abdikerar i praktiken riksdag och regering när det gäller viktiga delar av skolutvecklingen.
Det är också anmärkningsvärt att detta beslut nu drivs igenom utan att Myndigheten för skolutvecklings mångfaldsuppdrag har utvärderats. Det blir klart först i höst. Genom det skulle en klar bild ha kunnat ges av effekterna av myndighetens riktade insatser. Beslut fattas nu utan att en väsentlig kunskap som skulle ha kunnat tillföra beslutsunderlaget viktiga fakta finns på bordet. Det tycker jag är beklagligt, och det inte minst mot bakgrund av att det har lagts ned hundratals miljoner kronor i skattepengar på utvecklingsarbete under de år som har gått.
Vi vill från Socialdemokraterna understryka vikten av att regeringen nu tar ett starkt ansvar för att mindre kommuner och segregerade områden inte drabbas negativt när CFL och Myndigheten för skolutveckling läggs ned.
Det är också viktigt att utvecklingen av läromedel för personer med teckenspråk som förstaspråk inte prioriteras ned när detta ansvar flyttas från Nationellt centrum för flexibelt lärande till Specialpedagogiska myndigheten.
Regeringen har med anledning av alla de förändringar man nu genomför ett mycket stort ansvar att se till att en lång rad farhågor inte infrias. Detta är inte minst viktigt mot bakgrund av att efterfrågan på både CFL:s och Myndigheten för skolutvecklings tjänster aldrig har varit så stor som just nu.
Slutligen vill jag understryka de viktiga effekter som ett målinriktat utvecklingsarbete kan ha inom skolans område.
Nationellt centrum för flexibelt lärande startade 2001. I samband med Kunskapslyftet drev denna myndighet hårt en lång rad utvecklingsprojekt med IT i undervisningen. Sverige gick rejält framåt som nation när det gällde att använda IT och interaktiva medier i undervisningen. Det bekräftades också av en OECD-rapport som kom på våren 2006. År 2005 fick CFL utnämningen European e-Learning Award, vilket bekräftade rollen som Europabäst. Inte minst mot bakgrund av den tid som det tar att introducera ny pedagogik och nya tekniska metoder i skolarbetet är det roligt att kunna redovisa den typen av framgångar.
Risken är nu stor att trycket minskar i de här frågorna. Jag vill särskilt peka på vikten av att CFL:s verksamhet verkligen matchar den typ av nya arbetstillfällen som vi behöver i framtiden. Vi måste bli mer offensiva i stället för att riskera att inta en mer defensiv hållning, vilket det kan bli när man försöker visa upp en skenbar handlingskraft genom att slå ihop myndigheter. Det är viktigare med långsiktighet och en genomtänkt strategi än att på ytan göra förändringar som man inte fullt ut kan överblicka konsekvenserna av.
Anf. 4 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Vi ska här diskutera nedläggningen av Myndigheten för skolutveckling och Centrum för flexibelt lärande. Jag tycker att det är beklagligt att denna fråga inte verkar intressera alliansen mer än att de anmält en talare. Det här handlar om kunskapsutveckling, skolutveckling, och jag trodde ändå att alliansen gick till val på att det skulle vara en kunskapsutveckling och skolutveckling.
Det handlar för mig inte om den ena myndigheten eller den andra. Sammanslagningar av myndigheter kan man alltid diskutera. De ska vara så effektiva som möjligt enligt min uppfattning. Men det handlar om en annan sak: Hur prioriterar man? Jag har i två interpellationer försökt få svar från utbildningsministern på frågan om Myndigheten för skolutveckling, men han svarar inte.
När man tittar lite närmare på de siffror och planer som finns för Myndigheten för skolutvecklings arbete ser man att det inte bara handlar om nedläggning. Det handlar också om att man minskar resurserna med 25 procent.
Vad är det då som ska bort? Är det nätverksarbetet? Man kan misstänka det, eftersom det i skrivningarna finns väldigt mycket om att staten bara ska koncentrera sig på det som absolut är statens uppdrag. Vi kan känna igen sådana skrivningar från ett antal debatter och beslut i kommuner och landsting där alliansen styr och där till exempel ofta kulturlivet blir lidande. Men vilka är det som drabbas i så fall? Myndigheten för skolutveckling, vars verksamhet jag känner bäst till, är en myndighet som har arbetat väldigt nätverkande.
Man kan naturligtvis diskutera om det är statens uppgift att se till att forskningsresultat sprids till kommuner, att man får veta vilken kommun som har varit framgångsrik i olika avseenden och att inte varje kommun måste uppfinna hjulet på nytt. Man kan diskutera om detta är statens uppgift. Men ur ett nationellt perspektiv är det naturligtvis effektivast om den centrala myndigheten tar på sig ansvaret att sprida kunskapen. Och så har det varit ganska länge. Mig veterligen har man till exempel inte tillfört motsvarande resurser till Sveriges Kommuner och Landsting för att ta över den uppgiften. Jag tror inte ens att det har diskuterats. Jag är inte helt säker på det.
Det här handlar om huruvida vi i Sverige fortfarande ska en tydlig skolutveckling som inte bara är myndighetsstyrd utan där det finns nätverksarbete. Och nätverksarbetet är det som Myndigheten för skolutveckling har varit otvetydigt bra på.
Man kan säkert kalla dessa strukturer det ena eller det andra; det kan kallas Skolverket eller ett eget verk. Men det är om själva saken jag skulle vilja ha ett svar från allianspartierna i dag när man nu så envist bestämt sig för att lägga ned detta. Tänker man behålla att staten fortfarande har ett ansvar för att nätverka mellan kommunerna? Tänker man se till att kunskapsöverföring sker och att man identifierar de goda exemplen och förmedlar dem vidare? Om man gör så, var ska man ta de 25 procenten? Vad ska bort? Vilka uppgifter är det som inte får finnas kvar? Det svaret är i alla fall utbildningsministern mig skyldig.
Jag undrar om det finns någon i alliansen som vet vad som ska bort. Om inte, är det ännu värre. Då tar man bort 25 procent och vet inte vad som ska ske. Jag hoppas att man har en bättre styrning och planering än så.
En fråga som berör mig starkt och som jag är engagerad i är hållbar utveckling. I dag är det Myndigheten för skolutveckling som arbetar med frågan om lärande för hållbar utveckling, förmedlar de goda exemplen och ser till att lärare inte måste uppfinna hjulet på nytt. Detta är en fråga som dessutom oroar många lärare. De får många frågor i dag från sina elever som de har svårt att svara på, inte minst eftersom detta ämne knappast förekommer inom Lärarlyftet. Av 343 kurser handlar fem om miljö. Det svarar knappast mot att det är den fråga som oroar Sveriges befolkning nästan mest i dag - om man ska tro vissa undersökningar.
Min fråga ställs direkt till alliansens företrädare i dag. Jag hoppas få svar i denna debatt. Ni verkar ointresserade av skolutveckling. Ni lägger ned skolutvecklingen. Vad ska bort? Vilka delar av Myndigheten för skolutvecklings uppdrag ska bort för att finansiera neddragningen med 25 procent? Det skulle jag vilja ha svar på.
Anf. 5 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! UbU13 är ett bra betänkande. Jag har fått äran att företräda alliansen i dag. Vi har samma uppfattning, och därför tycker vi att det är onödigt att stå och säga samma sak fyra gånger.
Genom förslagen i betänkandet får vi först och främst Statens skolinspektion. Det är en ny myndighet som med utökade resurser ska ansvara för tillsyn över och kvalitetsgranskning av skolväsendet. Alliansregeringen visar genom sitt beslut att fördubbla antalet inspektioner vid landets kommunala och fristående skolor sin avsikt och vilja att höja kunskapsnivån. Sex år är nämligen en mycket lång tid för den sjuåring som börjar i en skola som har inspekterats året före. Han eller hon har hunnit komma till årskurs 6 innan det är dags för en ny inspektion. I en dålig skola kan det vara förödande för elevens hela framtid.
En effektiv statsförvaltning är en viktig faktor för tillväxt och sysselsättning. Dagens myndighetsstruktur på skolområdet är splittrad och ineffektiv. Vi tar genom detta betänkande ett rejält kliv på vägen till förbättring.
Oppositionen protesterar naturligtvis. Man protesterar mot att staten tar ett steg tillbaka när det gäller nationella utvecklingsinsatser. Man framför att dagens skola behöver mer sådana insatser för att kunna garantera en likvärdig skola.
Vi förstår inte och delar inte den uppfattningen. Men vi är helt överens med oppositionen om att vi inte har en likvärdig skola. Under tiden som Myndigheten för skolutveckling har funnits har kunskapsresultaten försämrats i Sverige. Klyftorna i skolan har aldrig varit större än de var efter tolv års socialdemokratisk regering. Det pekar verkligen inte mot att vi ska låta allt vara som det är.
Den statliga rektorsutbildningen och viss kompetensutveckling för lärare övertas av Skolverket. Vi fördubblar dessutom rektorsutbildningen. Statens ansvar i det mål- och resultatstyrda skolsystemet behöver förtydligas och renodlas. Kvalitetsutvecklingen på lokal nivå är först och främst ett ansvar för varje huvudman. Det är genom decentralisering och modet att ge professionen ökad frihet som skolutvecklingen främjas, inte genom mer nationella insatser.
Myndigheterna Specialskolemyndigheten och Specialpedagogiska institutet läggs ned. Uppgifterna övertas av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Dit förs även uppgifter från Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd och Nationellt centrum för flexibelt lärande. Specialpedagogiska skolmyndigheten ska hantera de viktiga frågorna om funktionshindrades rätt till utbildning, valfrihet och läromedel.
Det är frågor som oppositionen och vi länge haft olika uppfattning i. Inte minst slogs vi här i kammaren för de multifunktionshindrade elevernas rätt att behålla Ekeskolan i Örebro som Socialdemokraterna, trots våra starka protester, valde att delvis lägga ned.
Frågan som vi ställer är varför Socialdemokraterna slog sönder de väl fungerande skolorna med specialistkompetens för elever med multihandikapp. När Socialdemokraterna stängde Ekeskolan och Hällsboskolan fick vi till svar här i kammaren att alla barn och ungdomar ska integreras i den ordinarie skolan. Den uppfattningen delar inte vi. Barn och elever är olika. Därför kan aldrig en lösning passa alla.
Fru talman! Myndigheternas upplägg och konstruktion är inte i sig självt en lösning på de problem som den svenska skolan har, men det är en god hjälp på vägen. Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet.
I detta anförande instämde Sofia Larsen (c) och Gunilla Tjernberg (kd).
Anf. 6 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Det var intressant att höra konstaterandet att man var så överens i alliansen att man skulle företrädas av en person. Det ska bli intressant att se om det blir så även i fortsättningen i de andra skolfrågorna, nämligen att det blir en som företräder hela alliansen. Jag ser fram emot hur det kommer att hanteras.
Margareta Pålsson hade ett rätt allmänt hållet anförande som innehöll ganska lite substans i förhållande till alla de tvivel och funderingar som jag framförde i mitt inledande anförande.
Rent konkret har Myndigheten för skolutveckling i dag 32 så kallade dialogkommuner med utvecklingsstöd. Kommunerna har valts ut utifrån att man har minst 18 procent elever med utländsk bakgrund och en måluppfyllelse som är 75 procent eller mindre. Arbetet handlar om kompetensutveckling för lärare och rektorer, andraspråksinlärning, mångfaldskunskap, skolbibliotekarier, läsutveckling, förhållningssätt och nätverk för kommunala processledare. I exempelvis Olofström driver man projekt med språkutveckling och matematik. I Västerås arbetar man med modersmålets roll i förskolan, familjestöd, läs- och skrivprocessen och matteverkstäder.
Man kan inte bara i allmänna ordalag svepa över detta så att det låter som att denna typ av projektverksamhet och konkreta arbete inte har något värde.
Då tycker jag inte att man riktigt känner respekt för allt det jobb som läggs ned och som jag också uppfattar upplevs som meningsfullt och framåtsyftande av samtliga inblandade.
Detta är sådant som man måste titta på när man i den nya myndigheten överför resurser och kompetens. Hur driver man den här typen av projekt vidare? Där har vi inte sett något svar. Hur ser åtgärdsplanen ut? Hur ser strategin ut? Det måste ni kunna svara på.
Anf. 7 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! Det är möjligt att mitt anförande var allmänt hållet. Det var också meningen, nämligen. Jag skulle prata allmänt om detta betänkande. Om Peter Hultqvist inte uppskattar det gör det mig mindre.
Däremot svarar jag gärna på det här med Myndigheten för skolutvecklings dialogkommuner. Det de kommunerna behöver är precis detsamma som alla andra kommuner behöver. Deras elever behöver kvalitetskontroller, nationella prov, tidigare betyg och i fler steg, bättre utbildade lärare och rektorer med högre kompetens. Det är inte så att barn som är födda av föräldrar som har vuxit upp i ett annat land på något sätt skulle undantas från alliansens skolutveckling. De behöver i allra högsta grad det som vi nu genomför på bred front i landet.
Jag skulle vilja replikera till Peter Hultqvist när jag läser i reservationen att ni kritiserar myndighetskoncentrationen till Stockholm. Det är klart att man i den bästa av världar kanske skulle vilja se alla myndigheter - hur många de nu är - utspridda över Sverige. Men hur effektivt är det att ha myndigheter över hela Sverige? Hur mycket får det lov att kosta? Och hur blir det för miljön med alla utsläpp? Alla myndigheter jag har varit på som har blivit utlokaliserade talar om alla resor mellan den orten och Stockholm.
Ni kräver också uppföljning på nationell nivå i er reservation. Jag undrar: Uppföljning av vad då?
Anf. 8 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Det här sista om de regionala myndigheterna var mycket intressant. Det ska jag verkligen ta fasta på, och notera utifrån protokollet vad Margareta Pålsson har sagt. Det kommer definitivt att vara en mycket negativ signal i exempelvis hela skogslänen. Det bryter av en regionalpolitik man har försökt slå vakt om i hela landet. Jag lovar att jag ska återkomma till detta mycket rejält i ett annat sammanhang eftersom det inte riktigt hör till dagens ämne.
Det finns en skillnad i synsätt här. Vi är inte så okänsliga att vi inte ser att man kanske är tvungen att vidta riktade åtgärder när problemen är större på vissa ställen än på andra. Ni backar tillbaka och säger att det går bra med generella åtgärder. Man behöver inte bry sig även om man ser problemen, tycker ni.
Det är i och för sig ett retoriskt knep att fråga vad det är för skillnad på dem i Olofström och Västerås och andra. Men det har kommit fram uppgifter som säger att det behövs extra stöd och extra insatser. Vi är beredda att göra det, och vi tycker att Myndigheten för skolutveckling gör ett bra arbete tillsammans med de skolor den samarbetar med. Om Margareta Pålsson tycker att de gör ett dåligt jobb ska du säga det rent ut här i dag. Det skulle vara mycket intressant att få ett besked i den frågan.
Vi tror att man kan komma långt med coachning, förebyggande arbete och utvecklingsarbete och genom att göra jobbet innan inspektionen ska göras. Ni är så fixerade just vid inspektioner och kontroll. Vi ser att det visst behövs inspektioner och kontroll, men det behövs också uppbyggnadsarbete, coachning, ömsesidig dialog och annat i ett modernt samhälle, Margareta Pålsson. Jag tycker på något vis att ni i synsätt och metodik vrider klockan tillbaka. Ni lever inte riktigt i den värld som ni i dagsläget bör leva i.
Anf. 9 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! Vi lever i en värld där 25 procent går ut grundskolan utan att vara godkända i ett eller flera ämnen. Vi lever i en värld där en lika stor procentandel inte klarar gymnasiet. Vi lever i en värld där avhoppen från gymnasiets yrkestekniska linjer blir fler och fler. Den världen lever vi i, och det är detta vi är satta att åtgärda. Det gör vi också genom omfattande reformer.
Jag räknade upp att vi har för avsikt att införa kvalitetskontroller, nationella prov, tidigare betyg, bättre utbildade lärare och rektorer med högre kompetens. Jag sade inte ett ord om inspektionen i det replikskiftet. Visst är det viktigt med inspektioner. Det är därför vi fördubblar dem. Men det är klart att det arbete som görs ute på varje skola är viktigare, och det är det alla våra reformer syftar till.
Anf. 10 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av Margareta Pålssons inledande anförande. Hon svarade ju inte på min fråga. Den fråga jag ställde var: Vad ska bort av Myndigheten för skolutvecklings olika uppdrag?
Däremot noterade jag att Margareta Pålsson pratade om att det ska vara effektivare och att man ska vara kostnadsmedveten. Jag håller helt med. Jag håller också med om att det är bra med en skolinspektion - tydligare och oftare. Det är någonting vi i Miljöpartiet länge har arbetat för. Det finns bra saker när det gäller problemsökande och problemidentifikation från alliansens sida.
Det ni däremot säger nej till är kunskapsöverföringen. Det blir allt tydligare att det som Sveriges skolledare, kommunpolitiker, föräldrar och elever inte kommer att se längre i framtiden är nätverksbyggandet - att man lär sig från en kommun till en annan. Det får kommunerna sköta själva. Det vore mycket effektivare om man hade ett nationellt centrum som överförde kunskap från den ena kommunen till den andra.
Jag kommer själv från en av de kommuner ni diskuterar - Södertälje. Vi tar emot fler invandrare och flyktingar procentuellt än någon annan kommun i hela Sverige, nämligen 1,6 procent. Vi lär oss mycket om hur man effektivt och bra kan föra in dem i skolan.
Men ni kommer att ta bort möjligheterna att överföra denna kunskap till andra kommuner i Sverige. Ni kommer att ta bort möjligheterna för lärare att lära sig av andra kommuners skolor. Därför frågar jag: Är det detta ni tar bort? I så fall undrar jag om Centerpartiet, Kristdemokraterna och så vidare verkligen står bakom att man ödelägger dessa nätverksbyggen? Det är ju partier som annars gillar nätverksbyggen.
Anf. 11 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! Det låter lite väl bra att det bara skulle vara staten som kan lära kommuner att lära av varandra. Så tror jag inte att det är. Som jag har sagt tidigare är jag själv lärare. Jag har lärt mig mycket av vad andra lärare gör i andra kommuner. Då fanns inte Myndigheten för skolutveckling, och det gick bra ändå.
Jag tror säkert att Södertälje har massor att lära till exempel Landskrona och Malmö när det gäller glädjeämnen och bekymmer tack vare och på grund av sina många invandrare. Men jag tror att det också kan ske på andra sätt och genom att bygga nätverk på andra vis.
Jag vill gärna fråga Mats Pertoft vad han säger om myndighetskoncentrationen till Stockholm. Det är ju inte någon stor myndighetskoncentration i detta avseende. Tycker Miljöpartiet och Mats Pertoft att det är bra att splittra myndigheterna, som vi i hög grad har gjort, med tanke på detta enorma resande som alla som jag har besökt under våren vittnar om?
Anf. 12 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Vi kan diskutera var myndigheten ska vara lokaliserad en annan gång. Det är inte det denna fråga handlar om, och Margareta Pålsson vill ju gärna undvika den.
Vad jag tog upp var effektivisering och kostnadsmedvetande. Det är effektivare om det finns en nationell myndighet som kan
samordna
- jag sade inte styra - kunskapsutvecklingen på olika skolor runt om i landet. Det är den samordningen som ni nu tar bort. Jag undrar om alla partier i alliansen verkligen gillar detta. Ta bort samordningen! Ta bort kunskapsöverföringen! Ta bort detta att man ska lära sig av varandra! Det är tydligen det ni vill.
Det är faktiskt lättare om det finns en plats i landet där man vet att man kan fråga om det finns någon annan kommun som har gjort detta tidigare, och om det finns någon kommun som har utvecklat kunskaper, i stället för att man ska ringa runt till Sveriges alla 290 kommuner och fråga om detta. Det är ganska ineffektivt.
Det är denna samordning och detta utvecklingsansvar som ni abdikerar från genom att skära ned 25 procent av resurserna. Om ni inte hade gjort det utan bara hade överfört uppdraget för Myndigheten för skolutveckling till Skolverket hade jag faktiskt från Miljöpartiets sida inte alls protesterat lika mycket. Det hade varit en bisak. Men ni abdikerar från ert ansvar att överföra kunskap mellan Sveriges skolor. Det tycker jag är ganska horribelt från partier som säger att de vill främja kunskapsutveckling.
Än en gång ställer jag frågan: Vad konkret tänker ni ta bort från ansvarsområdet för Myndigheten för skolutveckling?
Anf. 13 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! Att säga att vi abdikerar från kunskap är att ta stora ord i munnen, Mats Pertoft. Är det någonting som vi sätter i högsätet så är det just kunskap. Kunskap för oss är i första hand det som sker ute i varje klassrum, i varje skola, i varje kommun.
Vi behöver en uppföljning och andra strategier, vi behöver andra mål, och vi behöver bättre utbildade lärare för att eleverna ska nå upp till denna kunskap som är så viktig för dem och deras framtid och som är så viktig för Sverige som kunskapsnation för att trygga vår välfärd. Det behöver vi.
Vi ser att det inte fungerar i dagens skola, och det är en massa saker som behöver göras. En av de saker som behöver göras är att effektivisera myndighetsförvaltningen, och det gör vi genom dagens betänkande.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2008-04-17
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2008-04-17Protokoll 2007/08:98
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Lagförslagen m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar dels regeringens förslag till
1. lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. lag om ändring i lagen (1996:1044) om ändring i skollagen (1985:1100),
3. lag om ändring i lagen (2002:159) om ändring i skollagen (1985:1100),
4. lag om ändring i lagen (2006:1447) om ändring i skollagen (1985:1100),
5. lag om ändring i lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever,
6. lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395),
7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) med den ändringen att ordet Handikappsombudsmannen ersätts av ordet Handikappombudsmannen,
8. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
9. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
dels godkänner vad regeringen föreslår om
10. att riksdagens tidigare ställningstaganden rörande myndigheter inom skolväsendet m.m. och deras uppgifter inte längre ska gälla.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:50 punkterna 1-6 och 8-10 samt bifaller delvis proposition 2007/08:50 punkt 7.Statliga utvecklingsinsatser på skolområdet m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub2.- Reservation 1 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 98 0 32 m 79 0 0 18 c 23 0 0 6 fp 20 0 0 8 kd 19 0 0 5 v 0 19 0 3 mp 0 17 0 2 Totalt 141 134 0 74
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.