Ny lag om ackreditering och teknisk kontroll

Betänkande 2010/11:NU25

2010/11:NU25 Ny lag om ackreditering och teknisk kontroll

Näringsutskottets betänkande

2010/11:NU25

Ny lag om ackreditering och teknisk kontroll

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2010/11:80 om ny lag om ackreditering och teknisk kontroll. Den föreslagna lagen innebär att svensk rätt anpassas till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 när det gäller ackreditering och CE-märkning. Regeringen föreslår samtidigt redaktionella ändringar i vissa andra lagar till följd av att lagen (1992:1119) om teknisk kontroll och lagen (1992:1534) om CE-märkning ska upphöra att gälla. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2011. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ny lag om ackreditering och teknisk kontroll

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ackreditering och teknisk kontroll,

b) lag om ändring i miljöbalken (1998:808),

c) lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk,

d) lag om ändring i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter,

e) lag om ändring i lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar,

f) lag om ändring i lagen (2010:1914) om ändring i körkortslagen (1998:488),

g) lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten,

h) lag om ändring i lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer,

i) lag om ändring i fordonslagen (2002:574),

j) lag om ändring i järnvägslagen (2004:519),

k) lag om ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter,

l) lag om ändring i lagen (2007:592) om kassaregister m.m.,

m) lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign,

n) lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900),

o) lag om ändring i lagen (2011:000) om leksakers säkerhet.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:80 punkterna 1–15.

Stockholm den 3 maj 2011

På näringsutskottets vägnar

Mats Odell

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Mats Odell (KD), Maria Wetterstrand (MP), Jessica Polfjärd (M), Lars Johansson (S), Carina Adolfsson Elgestam (S), Olof Lavesson (M), Krister Örnfjäder (S), Cecilie Tenfjord-Toftby (M), Ann-Kristine Johansson (S), Eva Flyborg (FP), Börje Vestlund (S), Lars Isovaara (SD), Kent Persson (V), Boriana Åberg (M), Johan Johansson (M), Ingemar Nilsson (S) och Helena Lindahl (C).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas proposition 2010/11:80 om ny lag om ackreditering och teknisk kontroll.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Bakgrund

Regeringen gav i mars 2008 en särskild utredare (jur. dr Jörgen Hettne) i uppdrag att göra en översyn av svenska bestämmelser och administrativa förfaranden och procedurer som på ett horisontellt – dvs. inte sektorsspecifikt – plan har betydelse för varors och tjänsters fria rörlighet på den inre marknaden. Hösten 2009 överlämnade utredaren, som även hade i uppdrag att göra en analys av och lämna förslag på de förändringar som behövdes med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter1 [ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.], sitt betänkande (EU, Sverige och den inre marknaden – En översyn av horisontella bestämmelser inom varu- och tjänsteområdet, SOU 2009:71). Betänkandet har remissbehandlats.

I proposition 2010/11:80 om ny lag om ackreditering och teknisk kontroll behandlas utredningens förslag enbart när det gäller ackreditering och s.k. CE-märkning.

Regeringen, som har begärt yttrande från Lagrådet, har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om ackreditering och teknisk kontroll som är avsedd att anpassa svensk rätt till Europaparlamentets och rådets nyssnämnda förordning (EG) nr 765/2008 när det gäller ackreditering och CE-märkning. Regeringen föreslår samtidigt redaktionella ändringar i vissa andra lagar till följd av att lagen (1992:1119) om teknisk kontroll och lagen (1992:1534) om CE-märkning ska upphöra att gälla.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) ansvarar, som s.k. nationellt ackrediteringsorgan, för ackreditering enligt EU-förordningen och ska även ansvara för övrig ackreditering av organ som ska utföra s.k. bedömning av överensstämmelse. Swedac ska fatta beslut om att utse organ för bedömning av överensstämmelse och svara för anmälan av organen till Europeiska kommissionen. Swedac ska även fatta beslut att begränsa eller återkalla en sådan anmälan. Beslut i fråga om ackreditering samt utseende av organ för anmälan eller begränsning och återkallelse av en sådan anmälan ska kunna överklagas. Ackreditering ska som huvudregel ligga till grund för utseende av organ för anmälan. Swedac ska utöva tillsyn över organ som avses i lagen samt ha rätt att ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för ackreditering, tillsyn och bedömning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om ackreditering och i fråga om organ som ska anmälas. Swedac ska få ta ut en sanktionsavgift av den som oriktigt har uppgett sig vara ackrediterad eller anmäld för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse. Regeringen ska enligt förslaget bemyndigas att meddela föreskrifter om hur sanktionsavgiften ska bestämmas.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2011.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Inledning

EU har utfärdat ett antal gemensamma regler för att uppnå fri rörlighet för varor och undanröja handelshinder på EU:s inre marknad. Enligt ”den nya metoden” inom EU fastställer man i direktiv väsentliga säkerhetskrav som produkter måste uppfylla, medan de tekniska detaljerna regleras i europeiska standarder som EU-lagstiftningen hänvisar till. En vara som uppfyller en sådan harmoniserad standard antas uppfylla de tvingande säkerhetskraven. I vissa fall förutsätts att tillverkaren av en produkt har ett certifierat kvalitetssystem eller begär in en bedömning av ett oberoende organ för bedömning av överensstämmelse, ett s.k. anmält organ1 [ Anmälda organ är sådana organ som en medlemsstat har bedömt som kompetenta att utföra provning, kontroll eller certifiering enligt ett visst produktdirektiv och som medlemsstaten anmält till EU för sådana uppgifter.], om att produkten uppfyller de väsentliga kraven innan den släpps ut på marknaden. När den föreskrivna kontrollen har genomförts och tillverkaren intygat att ställda krav uppfyllts ska, om detta är ett krav enligt harmoniserad unionslagstiftning, produkten CE-märkas, varefter den får släppas ut på marknaden. Efter en översyn av den nya metoden antogs i juli 2008 det s.k. varupaketet, som består av förordning (EG) nr 765/2008 om ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter, förordning (EG) nr 764/2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat2 [ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG.] och beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter3 [ Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG.].

Förordning (EG) nr 765/2008 gäller sedan den 1 januari 2010. Det övergripande syftet med förordningen är att produkter på den inre marknaden ska uppfylla krav som tillgodoser skydd för allmänna intressen som hälsa och säkerhet, samtidigt som det ska säkerställas att varors fria rörlighet på den inre marknaden inte begränsas mer än vad som är tillåtet enligt unionsrätten. Ackreditering definieras i förordningen som en förklaring från ett nationellt ackrediteringsorgan om att ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekommande fall, eventuella ytterligare krav, bl.a. de som fastställs i sektorsspecifika program, för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse (art. 2.10). Med bedömning av överensstämmelse avses en process där det visas huruvida specificerade krav som gäller en produkt, en process, en tjänst, ett system, en person eller ett organ har uppfyllts (art. 2.12).

Propositionen

Ny lag om ackreditering och teknisk kontroll

Ackreditering

Regeringen föreslår att bestämmelser om ackreditering, bedömning av överensstämmelse och CE-märkning ska samlas i en ny lag. Ackreditering ges genom förordning (EG) nr 765/2008 och beslut nr 768/2008/EG en tydligare och förstärkt roll inom EU. Syftet med den föreslagna lagen är i huvudsak att komplettera EU-förordningen efter svenska förhållanden när det gäller ackreditering och CE-märkning. Den ska tillämpas när det gäller organ som anmäls till Europeiska kommissionen och till de andra medlemsstaterna samt på riksmätplatser4 [ Med riksmätplats avses ett organ som av regeringen har utsetts att för en viss storhet officiellt svara för sådan mätning som i förhållande till nationella mätnormaler eller vetenskapligt definierade måttenheter säkerställer riktigheten av mätningar som införs inom landet och se till att dessa mätnormaler och måttenheter är anknutna till internationellt antagna enheter.] och laboratorier för mätning, och övrig ackreditering som sker genom Swedac. Enligt regeringens förslag ska Swedac, utöver vad som följer av att styrelsen är det enda nationella ackrediteringsorganet i Sverige enligt förordning (EG) nr 765/2008, ansvara för övrig ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse. EU-förordningens bestämmelser om utfärdande, begränsning och återkallelse av ackrediteringsintyg samt tillsyn ska tillämpas även vid sådan övrig ackreditering som inte omfattas av förordningen.

Organ som ska utnämnas och anmälas

Enligt förslaget ska ackreditering som huvudregel ligga till grund för utnämning av de organ som ska anmälas till kommissionen och de andra medlemsstaterna enligt harmoniserad unionslagstiftning. Ackreditering ska som huvudregel däremot inte vara ett krav för utnämning av organ som ska anmälas till Europeiska kommissionen enligt avtal som EU träffat med tredjeland. Det bakomliggande syftet med att ställa krav på ackreditering är att uppnå en mer enhetlig bedömning av de anmälda organens kompetens. Swedac ska även fortsättningsvis utse organ för bedömning av överensstämmelse och svara för anmälan av organen till kommissionen och till de andra medlemsstaterna. Därutöver ska Swedac enligt förslaget få till uppgift att fatta beslut att begränsa eller återkalla anmälan för de anmälda organ som inte längre uppfyller de krav som gäller för uppgiften. Enligt de nuvarande bestämmelserna är det regeringens uppgift. Swedacs beslut om begränsning eller återkallelse ska kunna överklagas till en allmän förvaltningsdomstol.

CE-märkning

Genom förordning (EG) nr 765/2008 har medlemsstaterna antagit gemensamma bestämmelser för hur CE-märkning ska ske inom EU. Regler om CE-märket finns även i sektorsdirektiv (även kallade produktdirektiv).

Enligt förslaget ska den nya lagen komplettera förordning (EG) nr 765/2008 när det gäller dels bestämmelser om CE-märkning som är nödvändiga för tillämpningen av EU-förordningen i Sverige, dels nödvändiga sanktioner i form av böter för överträdelse av bestämmelserna om CE-märkning.

EU-förordningen innehåller ett förbud mot att CE-märka produkter som inte måste märkas enligt vad den harmoniserade unionslagstiftningen föreskriver (art. 30.2). Om produkter enbart skulle CE-märkas på grundval av bestämmelser i sektorsdirektiv, skulle det enligt regeringen kunna medföra att man kringgick den svenska lagstiftarens rätt att genomföra direktiv i nationell rätt. Regeringen föreslår därför att det ska förtydligas i lagen att en förutsättning för CE-märkning när märkningen och grunderna för denna krävs i produktdirektiv, är att direktivet i fråga har genomförts i nationell rätt.

Det finns i dag bestämmelser i sektorsdirektiven som föreskriver en skyldighet att CE-märka produkter när kraven enligt direktiven är uppfyllda. Däremot reglerar sektorsdirektiven inte situationen att CE-märket får placeras på produkter endast om de uppfyller kraven. Även om två artiklar i EU-förordningen (artiklarna 30.3 och 30.4) ger vid handen att CE-märkning förutsätter och garanterar att produkter uppfyller föreskrivna krav, är det enligt regeringens bedömning nödvändigt att tydliggöra innehållet i artiklarna i lagen. Enligt förslaget ska det i lagen uttryckligen anges att CE-märkning av en produkt får göras endast om vissa angivna förutsättningar är uppfyllda5 [ Av lagförslaget framgår att CE-märkning får göras endast om märkningen står i överensstämmelse med bestämmelserna om CE-märkning i förordning (EG) nr 765/2008 och produktdirektiv som har utformats i enlighet med den nya metoden, och om, när det är fråga om direktiv, föreskrifter om märkningen finns i lag eller annan författning som genomför direktivet.].

Regeringen gör vidare bedömningen att den föreslagna lagen om ackreditering och teknisk kontroll, liksom den nuvarande lagen om CE-märkning, bör innehålla straffbestämmelser som gör det möjligt att med böter ingripa mot brott mot CE-märkningsbestämmelserna. Nytt i jämförelse med den nuvarande lagen om CE-märkning är att straffsanktionering även omfattar brott mot följande situationer:

·.    Endast tillverkaren eller tillverkarens representant får CE-märka produkter.

·.    CE-märkningen ska vara den enda märkningen som intygar att produkten överensstämmer med tillämpliga krav om märkning som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning samt förbud mot CE-märkning annat än i överensstämmelse med dessa krav.

Sanktionsavgift

Enligt gällande rätt finns inget specifikt sätt att komma till rätta med olovligt åberopande av ackreditering. Detsamma gäller fallet då ett företag felaktigt uppges vara ett anmält organ. Regeringen föreslår att Swedac ska få besluta att ta ut en sanktionsavgift av den som oriktigt har uppgett sig vara ackrediterad eller anmäld av Swedac. Om överträdelsen är ursäktlig eller om det av någon annan anledning skulle vara oskäligt att ta ut sanktionsavgift, ska den vars ansvar är föremål för prövning helt eller delvis befrias från sanktionsavgift. Swedacs beslut om sanktionsavgift ska kunna överklagas till en allmän förvaltningsdomstol.

Följdändringar

Ett antal nu gällande lagar hänvisar till regler om ackrediterade och anmälda organ i lagen om teknisk kontroll samt till regler om CE-märkning enligt lagen om CE-märkning. Regeringen föreslår redaktionella ändringar i dessa lagar för att anpassa dem till den lag om ackreditering och teknisk kontroll som nu föreslås samt till förordningen (EG) nr 765/2008.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte något att invända mot förslaget som innebär att svensk rätt anpassas till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter när det gäller ackreditering och CE-märkning, och tillstyrker sålunda propositionen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2010/11:80 Ny lag om ackreditering och teknisk kontroll:

1.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ackreditering och teknisk kontroll.
2.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken (1998:808).
3.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk.
4.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter.
5.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar.
6.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1914) om ändring i körkortslagen (1998:488).
7.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten.
8.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
9.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574).
10.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519).
11.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter.
12.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:592) om kassaregister m.m.
13.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign.
14.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900).
15.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:000) om leksakers säkerhet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag