Nationaldagen

Betänkande 1995/96:KU11

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU11

Nationaldagen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1995/96
KU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fyra motioner som har väckts under allmänna
motionstiden 1995. Tre av motionerna tar upp frågor om inrättande av ny
allmän helgdag och flaggdag. I en motion föreslås att en medalj för sjö-
räddningsinsatser instiftas. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Till
betänkandet har fogats fyra reservationer.

Motionerna

1994/95:K619 av Olof Johansson m.fl (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationaldag som helgdag.

1994/95:K801 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombildandet
av Émile Robins belöning till en sjöräddningsmedalj.

1994/95:K803 av Carl Erik Hedlund och Birgitta Wistrand (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra Sveriges nationaldag till helgdag.

1994/95:K804 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Europadagen,
den 5 maj, fastställs som allmän flaggdag.

Utskottet

Allmänna helgdagar och flaggdagar

Motionerna

I motion 1994/95:K619 av Olof Johansson m.fl. (c) påpekas att mot bak-
grund av det rådande ekonomiska läget är det inte försvarbart att föreslå en
ny helgdag utan att samtidigt ta bort någon av de allmänna helgdagarna.
Centern anser att det emellertid vore av värde att lyfta fram nationaldagen
som en tydligare symbol för Sverige och det är då befogat att göra den till
helgdag. Regeringen bör därför bereda frågan vidare och återkomma till
riksdagen med förslag.

I motion 1994/95:K803 av Carl Erik Hedlund och Birgitta Wistrand (m)
anförs att nationaldagen bör vara helgdag i Sverige som i de flesta EU-
länder. Enligt motionärerna skulle nationaldagen som helgdag fungera
som en symbolhandling. Sverige behöver stärka sin identitet i tider av
stora förändringar. Vidare anser motionärerna att Sveriges nationalsymbo-
ler skall ena landet, inte dela det. Det är viktigt att det svenska folket åter
tar sina symboler från de grupper som missbrukar dem. Enligt motionärer-
na bör annandag pingst i stället upphöra att vara helgdag.

I motion 1994/95:K804 anför Jan Sandberg (m) att Europadagen den 5
maj bör bli allmän flaggdag. Detta vore helt i linje med principen bakom
att FN-dagen den 24 oktober blev allmän flaggdag. Motionären anför att i
samband med det beslutet uttalade man att "Sverige önskar ge uttryck för
stöd för de ideal som FN representerar".

Bakgrund

Enligt 1 § lagen (1989:253) om allmänna helgdagar avses med allmän
helgdag söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen,
trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte
infaller på en söndag, långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärds-
dag, annandag pingst, midsommardagen och alla helgons dag. Lagen träd-
de i kraft den 1 januari 1990.

I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) konstateras att flera funktioner är
knutna till helgdagsbegreppet genom föreskrifter i olika författningar. Det
gäller framför allt föreskrifter som reglerar när åtgärder skall vidtas och
hur tiden skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på en söndag eller
annan allmän helgdag. Som exempel nämns vidare att enligt 9 § semester-
lagen (1977:480) gäller bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som semes-
terdagar. Vidare framhålls i propositionen att vad som är allmän helgdag
är av stor rättslig och samhällsekonomisk betydelse. Enligt propositionen
bör lagen endast reglera vilka dagar som är helgdagar i borgerligt hänseen-
de, dvs. helgdagar i betydelsen arbetsfria dagar. Vilka dagar som skall
anses som helgdagar i rent kyrklig mening får i stället bestämmas av kyr-
komötet genom kyrklig kungörelse. I propositionen konstateras att flertalet
helgdagar därvid kommer att vara helgdagar i både kyrkligt och borgerligt
hänseende.

Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar väcktes tre
motioner med förslag om att nationaldagen skulle bli helgdag. Vid sin
behandling av propositionen jämte motioner hänvisade utskottet (bet.
1988/89:KU29) till ett tidigare uttalande om att de gällande formerna för
firande av nationaldagen/svenska flaggans dag gav tillräckligt utrymme för
att markera nationaldagens betydelse i det svenska samhället.

Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har därefter behandlats
av utskottet vid flera tillfällen med anledning av motioner från den all-
männa motionstiden. Vid riksmötet 1991/92 ansåg utskottet (bet.
1991/92:KU9), som var medvetet om att införande av ytterligare en helg-
dag bl.a. hade ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt borde bli
föremål för utredning. En reservation (s) och en meningsyttring från
suppleant (v) fogades till betänkandet. Riksdagen gav som sin mening
regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr. 32). Vid behandling av en
liknande motion under hösten 1992 hänvisade utskottet till vad det uttalat
under föregående riksmöte (bet. 1992/93:KU7).

Regeringen beslutade i september 1993 att tillsätta en utredning med syfte
att utreda förutsättningarna för att göra nationaldagen den 6 juni till helg-
dag. Enligt direktiven (dir. 1993:104) var det av vikt att utredningen sär-
skilt studerade de ekonomiska konsekvenserna som inrättandet av en ny
helgdag skulle få, såväl för den offentliga sektorn som för näringslivet och
övriga delar av samhället. I utredarens uppdrag låg också att undersöka
konsekvenserna, ekonomiska och andra, av att inrätta nationaldagen som
helgdag på bekostnad av någon nu existerande allmän helgdag.

Utredaren föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:58) att nationaldagen
den 6 juni blir allmän helgdag samtidigt som annandag pingst upphör att
vara helgdag. Han hade kommit fram till denna slutsats dels genom att
studera de ekonomiska konsekvenserna av ytterligare en helgdag, dels
genom att beakta folkliga och kyrkliga traditioner. Sammanfattningsvis
angav utredaren att om man införde nationaldagen som en helgdag, utan
att ändra något annat, skulle det medföra ett årligt produktionsbortfall
inom tillverkningsindustrin på omkring 0,3 % i genomsnitt. Bruttonatio-
nalprodukten skulle minska med mellan 0,2 och 0,3 %, dvs. mellan tre och
fyra miljarder kronor baserat på 1992 års produktion. Utredaren anförde att
det inte kunde anses rimligt att i dagens ekonomiska läge införa ytterligare
en helgdag. Om nationaldagen skall bli helgdag borde enligt utredaren en
befintlig helgdag tas bort eller flyttas. Som möjliga alternativ i utredningen
diskuterades att första maj, trettondedag jul, Kristi himmelsfärdsdag eller
annandag pingst upphörde att vara helgdag. I valet mellan de aktuella
helgdagarna fann utredaren, med beaktande av ekonomiska, teologiska och
sociala aspekter, att annandag pingst var den helgdag som framstod som
minst olämplig att ta bort.

I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 3 s. 14) angav regeringen
att tanken att göra nationaldagen till helgdag inte borde fullföljas.

Lagen (1982:269) om Sveriges flagga trädde i kraft den 1 januari 1983. I
anslutning till tillkomsten av denna lag beslutades att de allmänna flaggda-
garna skulle fastställas officiellt genom en förordning. I förhållande till
vad som tidigare tillämpats innebar den nya ordningen att antalet allmänna
flaggdagar utökades med två, nämligen dagen för riksdagsval och FN-
dagen. Detta gjordes mot bakgrund av uttalanden från riksdagen (KU
1973:10 och 1977/78:3, UU 1973:4 och 1978/79:21). Vad gällde FN-
dagen hade utrikesutskottet uttalat att iakttagande av fasta former för hög-
tidlighållandet av FN-dagen i vårt land skulle stå i god överensstämmelse
med de rekommendationer i frågan som FN:s generalförsamling gjort,
liksom med Sveriges önskan att ge uttryck för stöd åt de ideal som FN
representerar. Den s.k. Europadagen berördes inte i samband med tillkoms-
ten av den nya flagglagen och förordningen.

I förordningen (1982:270) om allmänna flaggdagar anges att allmänna
flaggdagar är nyårsdagen, konungens namnsdag den 28 januari, kronprin-
sessans namnsdag den 12 mars, påskdagen, konungens födelsedag den 30
april, den 1 maj, pingstdagen, Sveriges nationaldag och svenska flaggans
dag den 6 juni, midsommardagen, kronprinsessans födelsedag den 14 juli,
drottningens namnsdag den 8 augusti, dag för val i hela landet till riksda-
gen, FN-dagen den 24 oktober, Gustav Adolfsdagen den 6 november,
Nobeldagen den 10 december, drottningens födelsedag den 23 december
och juldagen.

Den s.k. Europadagen har sin bakgrund i den franske utrikesministern
Robert Schumans lanserande av förslaget om att Tysklands och Frankrikes
kol- och stålindustri skulle underställas en gemensam överstatlig myndig-
het (Schumanplanen). Detta skedde den 9 maj 1950. Schumans förslag
ledde till bildandet av Kol- och stålgemenskapen, som blev första steget i
skapandet av EG. För att högtidlighålla detta beslutade EG-länderna år
1985 att den 9 maj skulle firas som Europadagen.

Frågan om Europadagen som allmän flaggdag behandlades av utskottet
under hösten 1992 med anledning av en motion från allmänna motionsti-
den (bet. 1992/93:KU7). Utskottet angav att det avstyrkt en liknande mo-
tion under hösten 1989 (bet. 1989/90:KU11) med hänvisning till att frå-
gan om de allmänna flaggdagarna nyligen varit föremål för en långvarig
utredning som föregått förordningen. Enligt utskottet var det inte heller nu
berett att förorda en förändring av reglerna för de allmänna flaggdagarna.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening ger de gällande formerna för firande av national-
dagen och svenska flaggans dag den 6 juni tillräckligt utrymme för att
markera denna dags betydelse i det svenska samhället. Motionerna
1994/95:K619 yrkande 6 och 1994/95:K803 bör därför avslås.

Vad gäller att göra den s.k. Europadagen till allmän flaggdag framgår av
det föregående att utskottet tidigare har uttalat att det inte är berett att
förorda en förändring av reglerna för de allmänna flaggdagarna. Utskottet
finner inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Motion
1994/95:K804 avstyrks därför.

Medalj för sjöräddningsinsatser

Motion

I motion 1994/95:K801 av Sten Svensson (m) anförs att Sverige år 1886
genom gåvobrev erhöll en donation från Parisköpmannen Emile Robin.
Donationen skedde i syfte att Sverige årligen skulle belöna en svensk
fartygsbefälhavare i längre fart, vilken "under det nästföregående året från
överhängande fara räddat skeppsbrutna av vilken som helst nationalitet".
En senare donation gjordes därefter till förmån för döttrar till livrädd-
ningsmanskap. Enligt motionären vore donationen betjänt av att "räddas ur
glömskan". Detta kan ske genom att kapitalet får brukas för framtagande
av en medalj för räddningsinsatser i samband med sjökatastrofer med
angivande av donatorns namn. Motionären anför vidare att den föreslagna
medaljen bör - analogt med syftet i gåvobrevet från 1886 - kunna utdelas
som erkänsla för de räddningsinsatser som åstadkoms i samband med
Estonias förlisning den 28 september 1994. Det bör enligt motionären
ankomma på regeringen - efter samråd med Ordenskapitlet och Sjöfarts-
verket - att låta utforma de närmare förskrifterna härför. Riksdagen bör
göra ett uttalande med denna innebörd.

Bakgrund

Enligt ett beslut av Kammarkollegiet den 29 oktober 1982 disponerar
Stiftelsen Sveriges sjömanshus avkastningen av Emile Robins donation.
Kammarkollegiet fattade sitt beslut med anledning av en permutationsan-
sökan från Sjöfartsverket rörande Emile Robins donationsfond och fyra
andra donationsfonder. Enligt Kammarkollegiets beslut överfördes kapita-
let i Emile Robins donationsfond jämte för Sjöfartsverkets räkning acku-
mulerad avkastning till Stiftelsen Sveriges sjömanshus för att av direktio-
nen disponeras för i stiftelsens stadgar angivna ändamål. Härigenom upp-
löstes fonden. Detsamma skedde med huvuddelen av de fyra övriga fon-
dernas kapital och avkastning. Kammarkollegiet förordnade bl.a. att viss
del av avkastningen årligen, då anledning därtill föreligger, skall tilldelas
svensk lots, fiskare, sjöman, person som tillhört betjäning vid svensk liv-
räddningsstation eller annan, som med fara för eget liv räddat skeppsbrut-
na eller i sjönöd varande personer, i form av en belöning på minst 1 000
kr, vilken även skall kunna utdelas postumt. Vidare förordnade Kammar-
kollegiet bl.a. att årligen, då anledning därtill föreligger, tilldela under
namn av "Emile Robins belöning" en svensk fartygsbefälhavare i längre
fart, vilken under det näst föregående året från överhängande fara räddat
en skeppsbesättning av vilken som helst nationalitet, en belöning på minst
3 000 kr.

Stadgarna för Stiftelsen Sveriges sjömanshus fastställdes genom beslut
av Kungl. Maj:t den 5 maj 1972. Av stadgarna framgår att stiftelsen står
under tillsyn av Sjöfartsverket. Vidare anges att för ändring av stadgarna
eller upplösning av stiftelsen krävs Kungl. Maj:ts tillstånd. Av övergångs-
bestämmelserna till 1974 års regeringsform följer att tillstånd numera i
stället skall ges av regeringen. Enligt stadgarna är stiftelsens ändamål att
ge stöd och hjälp, i fall då framträdande behov därav föreligger, åt perso-
ner som är eller varit verksamma inom sjömansyrket och åt sådana perso-
ners anhöriga samt, i andra hand, att även i övrigt verka till nytta och gagn
för sjöfolket. Vad gäller det sistnämnda har stiftelsens direktion i samråd
med Sjöfartsverket konkretiserat ändamålsbestämmelsen att avse bl.a.
belöningar för förtjänstfulla sjöräddningsinsatser.

Från Stiftelsen Sveriges sjömanshus har inhämtats att stiftelsen den 19
december 1994 belönade de åtta flygande förband från Danmark, Finland
och Sverige som deltog med helikoptrar i räddningsinsatsen i samband
med passagerarfartyget Estonias förlisning den 28 september 1994. Varje
förband belönades med stiftelsens silverpokal samt 25 000 kr för fortsatt
sjöräddningsutbildning av personalen ombord. De som deltagit i rädd-
ningsinsatsen erhöll vidare var sitt minnesdiplom. I april 1995 delade
stiftelsen ut motsvarande belöning till de fartyg som deltog i räddningsin-
satsen.

Tidigare riksdagsbehandling

Sedan 1986 har konstitutionsutskottet återkommande behandlat motioner
med yrkanden om medaljväsendet utan att motionerna har vunnit gehör.
Motionerna har gällt inrättandet av nya medaljer som särskild minnesme-
dalj för beredskapstjänstgöring, medalj för svensk militär personal i annat
utlandsuppdrag än FN-tjänst, medalj för särkilda krigsmannaförtjänster,
medalj för svenska sjömäns insatser under andra världskriget och medalj
för berömlig flygargärning. Vidare har trafikutskottet behandlat och av-
styrkt motioner om instiftande av medaljer för räddningsbragder till sjöss
med hänvisning till bl.a. Carnegiestiftelsens och Stiftelsen Sveriges sjö-
manshus belöningar (TU 1984/85:12 s. 7, TU 1987/88:17 s. 2).

Utskottets bedömning

Av föregående redogörelse framgår att Emile Robins donationsfond upp-
löstes genom Kammarkollegiets beslut om permutation den 29 oktober
1982. Kapital och avkastning från fonden, som dessförinnan disponerats
av Sjöfartsverket, överfördes genom beslutet till Stiftelsen Sveriges sjö-
manshus. Som redovisats har Stiftelsen Sveriges sjömanshus i december
1994 och april 1995 belönat de förband och fartyg som deltog i rädd-
ningsinsatserna i samband med Estonias förlisning den 28 september
1994. Syftet med motionen synes därmed vara i huvudsak tillgodosett. Mot
bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion 1994/95:K801.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna helgdagar

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K619 yrkande 6 och
1994/95:
K803,

res. 1 (m)

res. 2 (c, v)

2. beträffande allmänna flaggdagar

att riksdagen avslår motion 1994/95:K804,

res. 3 (m, fp)

res. 4 (mp)

3. beträffande medalj för sjöräddningsinsatser

att riksdagen avslår motion 1994/95:K801.

Stockholm den 14 november 1995

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Cata-
rina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Birger Hagård
(m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),
Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-
Axel Sahlberg (s), Peter Eriksson (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Nils
Fredrik Aurelius (m) och Margitta Edgren (fp).

Reservationer

1. Allmänna helgdagar (mom. 1)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Nils Fredrik Aurelius
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Enligt ut-
skottet" och slutar med "därför avslås" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1994/95:K803 finns det enligt utskottets mening ett
behov av att nu ytterligare stärka den svenska identiteten och vår nations-
känsla. Detta är betydelsefullt inte minst för att vi på ett öppet och tillmö-
tesgående sätt skall kunna ta emot strömningar från de kulturer som vi nu
möts av. För att i viss mån tillgodose behovet av en stärkt svensk identitet
borde enligt utskottet mening nationaldagen ges ett större symbolvärde än
vad den har i dag. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att
nationaldagen bör göras till allmän helgdag. Samtidigt bör annandag pingst
upphöra att vara allmän helgdag. Med bifall till motion 1994/95:K803 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna helgdagar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K803 och med anled-
ning av motion 1994/95:K619 yrkande 6 som sin mening ger rege-
ringen til känna vad utskottet anfört.

2. Allmänna helgdagar (mom. 1)

Birgitta Hambraeus (c) och Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Enligt ut-
skottets" och slutar med "därför avslås" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns ett behov av att ge nationaldagen ett stör-
re symbolvärde än vad den har i dag. Utskottet anser därför, såsom anförs i
motion 1994/95:K619, att det är befogat att göra nationaldagen till allmän
helgdag. Såsom angetts i betänkandet SOU 1994:58 får införandet av
ytterligare en helgdag stora ekonomiska konsekvenser. Mot bakgrund av
det rådande ekonomiska läget är det därför inte rimligt att införa en ny
helgdag utan att samtidigt ta bort någon av de befintliga helgdagarna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör bereda frågan
vidare och återkomma till riksdagen med ett förslag. Motion
1994/95:K619 yrkande 6 bör därför bifallas.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna helgdagar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K619 yrkande 6 och
med anledning av motion 1994/95:K803 som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört.

3. Allmänna flaggdagar (mom. 2)

Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Mar-
tinger (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Vad gäller"
och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Av den föregående redogörelsen framgår att det vid den senaste refor-
meringen av reglerna om allmänna flaggdagar infördes bl.a. en ny flaggdag
för högtidlighållandet av FN-dagen. Utskottet anser att det vore av minst
lika stort värde att på ett positivt sätt markera vårt lands gemenskap med
det övriga Europa. Enligt utskottets mening finns därför skäl att införa
ytterligare en allmän flaggdag med detta syfte. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion 1994/95:K804 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande allmänna flaggdagar

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:K804 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Allmänna flaggdagar (mom. 2)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Vad gäller"
och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att byggandet av en ny europeisk stat och stormakt
är ett önskvärt ändamål. Utskottet anser det därför inte heller önskvärt att
genom nationalsymboler söka skapa en nationalism och gemensam identi-
tet på EU-nivå. Tvärtom ser utskottet en sådan utveckling och de strävan-
den som i dag finns bland s.k. federalister som oroande för framtiden och
relationerna med andra delar av världen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande allmänna flaggdagar

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K804 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Gotab, Stockholm 1995