Fördjupat folkstyre

Motion 1994/95:K619 av Olof Johansson m.fl. (c)

Inledning

Centern vill flytta makt från den centrala statsmakten
närmare människorna. Makten måste öka på regionalnivå.
Därför ska folk- valda parlament inrättas på regional nivå.

Centern vill genomföra en konsekvent genomförd
decentralisering, grundad på närhetsprincipen. Det är först
om en uppgift inte kan lösas på lokal nivå, som den skall
föras vidare till regional nivå.

En fördjupning av demokratin på regional nivå skall ske
genom att direktvalda parlament på regional nivå inrättas,
som övertar huvuddelen av länsstyrelsens och landstingets
uppgifter.

Samhällets uppbyggnad måste utgå från individerna och
de små gemenskaperna. Centerns politik innebär att all makt
som kan, skall flyttas ned till denna nivå. När det gäller de
beslut som måste vara gemensamma skall principen vara
största möjliga närhet till besluten genom lokalt
beslutsfattande. Makt och beslut måste också flyttas från den
centrala statsmakten till den regionala nivån. På det här sättet
byggs samhället underifrån.

Mot denna bakgrund innebär våra förslag att;
regionparlament skall ha egen beskattningsrättstatlig
tillsyn och myndighetsutövning skall skötas av ett renodlat
statligt förvaltningskontoren kommundelningsreform
påbörjasbeslut skall föras över till brukar- eller
områdesstyrelser.

Den representativa demokratin

De människor som berörs av besluten skall också kunna
påverka besluten. Delaktighet är en förutsättning för det
demokratiska samhällets utveckling. Politiken på olika
nivåer måste hela tiden ha en folklig förankring och
politikerna, som medborgarnas ombud, måste ha kontakt
med de människor som berörs. Politikerna ska med hänsyn
till människornas behov och önskemål ta ansvar för
samhällsutvecklingen. Då kan medborgarnas förtroende för
politiken stärkas. Människor måste ges möjlighet att
engagera sig och ta ansvar. Om medborgarna är delaktiga i
samhällets beslutsprocesser leder det till större förståelse för
och intresse av gemensamma angelägenheter.

Decentralisering, lokal makt och kommunal självstyrelse
förutsätter en fungerande lokal demokrati. Mot denna
bakgrund är en ytterligare minskning av antalet
lokalpolitiker olycklig.

Det demokratiska medborgarskapet

Det är viktigt att öka möjligheterna till kontakt mellan
medborgarna och de förtroendevalda. Det är en del i det
''demokratiska medborgarskapet'', att kunna utöva sin
medborgerliga rätt och ta ansvar. I det demokratiska
medborgarskapet ligger att få ett direkt inflytande.

När medborgarna inte känner att de kan påverka de beslut
som rör dem, ökar klyftan mellan medborgarna och de
förtroendevalda. Det krävs en utveckling som stärker
demokratin ur den enskilda människans utgångspunkt, inte
urholkar den. Besluten måste tas nära människorna.

Den regionala nivåns betydelse för förnyelse

Under 1990-talet har behovet av samverkan över gränserna
ökat mellan de olika beslutsnivåerna. Det finns flera exempel
på det.

Det gäller ekonomisk prioritering av investeringar i
infrastruktur t.ex. järnvägar, vägar och telekommunikation,
likaså förändringar i närings- och regionalpolitiken samt
satsningar på utbildning och kompetensutveckling.

Ett flertal regionala statliga förvaltningsuppgifter har
omorganiserats och undandragits från direkt politiskt
inflytande. Miljöpolitikens ökade betydelse, bl.a. för att
åstadkomma en hållbar ekonomisk utveckling, motiverar ett
regionalt engagemang. Den tilltagande
internationaliseringen inom så gott som alla områden och
integrationsprocessen i Europa motiverar också en stark
regional nivå. Regionala nivåns betydelse inom EU
framhålls ofta.

Den svenska ekonomiska situationen kräver en
kostnadseffektiv verksamhet på alla nivåer. Behoven av
effektivisering blir allt tydligare.

Inom samtliga samhällsområden står vi inför en
omställning utifrån vad miljön kräver.

Centern inledde arbetet med att skapa ett samhälle med
hållbar utveckling -- ett kretsloppssamhälle. Planering skall
ske utifrån decentralistiska och ekologiska principer. Genom
att förebygga miljöproblem skapar vi även förutsättningar
för en uthållig och hållbar utveckling. Den lokala och
regionala verksamheten har stor betydelse för att utveckla
kretsloppsarbetet. Ett bra exempel är arbetet med lokala
Agenda 21 i kommunerna.

Borttagandet av den regionala dubbelrollen

Landstingen är folkligt förankrade men saknar nu
helhetsansvar för de regionala frågorna. Många regionala
uppgifter står till stor del utanför folkligt inflytande.
Huvuddelen av länsstyrelsens ärenden avgörs av tjänstemän
utan offentlig debatt. Enligt länsstyrelse- kungörelsen avgör
landshövdingen till stor del själv vad som ska tas upp i
styrelsen. På den regionala nivån föreligger ett tydligt
demokratiskt underskott. Systemet med ett regionalt
dubbelkommando med både länsstyrelse och landsting
måste ifrågasätts.

Den regionala nivåns nya roll

En renodling av den regionala nivån måste ske. Genom att
ersätta landsting och länsstyrelse med ett folkvalt
regionparlament kommer samhällsplaneringen att förbättras
och förankras. Den regionala demokratin stärks och pengar
sparas. Det skapas en politisk plattform för debatt om
regionala prioriteringar.

Den nya regionala rollen måste bl.a. byggas upp utifrån
närhetsprincipen, ökad samverkan och samordning,
mångfald, folkval och egen beskattningsrätt.

På en del håll i landet diskuteras ändring av länsgränser.
Eventuella justeringar eller förändringar av länsgränserna
måste växa fram underifrån, inte genom centrala diktat.

Genom inrättande av ett demokratiskt valt
regionparlament kan vissa delar av länsstyrelsernas
nuvarande funktioner överföras till ett renodlat statligt
förvaltningskontor. Detta organ svarar enbart för statliga
förvaltnings- och kontrollfunktioner.

Utgångspunkter för framtidens regionparlament

Decentralisering av beslut förutsätter att den beslutande
nivån förfogar över resurser. Genom en förändring av den
regionala nivån kan den kommunala och regionala
demokratin stärkas.

En förändring av den regionala nivån måste först ta
ställning till funktionsfördelningen i samhället och vad som
ska flyttas mellan olika nivåer.

Uppgifter för regionparlamentet

Länens/regionens roll blir framöver att ha det övergripande
ansvaret för frågor som rör regionen, t.ex.
näringslivsutveckling, kultur, samhällsplanering, trafik,
sjukvård, infrastruktur, kommunikationer, vissa
högskolefrågor, internationell samverkan, miljö- och
energifrågor. Dessa frågor är självklart avgörande för
utvecklingen i en region.

Regionparlamentet bör således koncentrera sig på följande
fem viktiga uppgifter:

1. Ökade insatser för regionens behov av utvecklad
infrastruktur.

2. Tydlig strategi för att aktivt bidra till regionens
kompetensutveckling.

3. Stärkt regionalt inflytande över näringslivsutveckling,
arbetsmarknads- och regionalpolitik.

4. Tydligt ansvar för utveckling av miljökompetens och
tillvaratagande av länets naturliga energitillgångar.

5. Gemensamt och övergripande ansvar för sjukvård och
folkhälsa.

Renodlad statlig tillsynsfunktion och myndighetsutövning
skall läggas på ett speciellt organ som utgör en juridisk
regional rättsinstans. Denna skall utöva rättsvårdande,
granskande och övervakande uppgifter. Detta kan bl.a. ske
genom tings- och länsrätter samt skatteförvaltningen.

Flertalet av statliga verk/bolag, som t ex Vägverket,
Banverket, SJ, Telia och Posten, har idag en organisation
som innebär att verksamhetsområdena inte överensstämmer
med den nuvarande länsindelningen eller mellan verken/
bolagen. Staten som ägare har ett fortsatt ansvar att i samråd
med respektive styrelser besluta om frågor som lokalisering,
organisation etc. Det är viktigt att såväl regionparlament som
kommunfullmäktige får ökat inflytande över de beslut och
den resursfördelning till infrastrukturen som påverkar det
egna området. Därför bör deras verksamhetsorganisation
samordnas med den demokratiska indelningen.

Medborgarinflytande genom decentralisering

Centern eftersträvar en demokratireform i samband med
att regionfrågorna får sin lösning, en reform som innebär att
kommunerna får ett ökat ansvar för de uppgifter som ligger
närmast medborgarna. Ett viktigt led i detta är att ytterligare
påskynda arbetet med att dela kommuner. Systemet med
brukarstyrelser och områdesstyrelser måste utvecklas.
Beslut skall även kunna delegeras till exempelvis s.k.
byutvecklingsgrupper. Detta ökar de enskilda medborgarnas
möjligheter till direkt ansvar och påverkan i den verksamhet
som de är direkt berörda av. Centern har i annan motion
(1994/95:c002) föreslagit att kommunerna skall ha en
lagstadgad skyldighet att delegera vissa beslut till
skolstyrelser som inrättas vid varje skola, där föräldrar och
elever har majoritet. Sådana skolstyrelser skall ha ansvar och
beslutanderätt över skolans budget, organisation, principer
för verksamheten, läromedel, ordningsregler etc. Detta är till
gagn för skolan och samtidigt vitaliserande för demokratin.
Centern anser att fler områden bör komma ifråga för
obligatoriska brukarstyrelser.

Dela kommuner

De två tvångsvis genomförda
kommunsammanslagningarna har haft en mycket negativ
inverkan på den kommunala demokratin. Antalet
förtroendemän har minskat och medborgarnas möjligheter
till insyn och påverkan försvårats. Samtidigt har det blivit
allt svårare att förena yrkesarbete med kommunala uppdrag.
Verksamheten har byråkratiserats och tjänstemän har fått allt
större inflytande. Centern vill decentralisera makten, öka
demokratin och medborgarinflytandet.

Att dela kommuner innebär att föra besluten närmare de
människor som berörs av besluten. Detta ökar intresset för
kommunalpolitiken och ger demokratin större spelutrymme.
Det gör att möjligheterna att delegera beslut över
verksamheter till föreningar, kooperativ och brukarstyrelser
underlättas. Människors naturliga engagemang i den
verksamhet som berör dem tas tillvara. Detta kommer att öka
kvaliteten i verksamheten.

Det finns många exempel på att man i mindre kommuner
kan driva verksamheten mer rationellt. Det går lättare att
driva miljö- och kretsloppsarbete i mindre kommuner.
Systemskifte med större inflytande för människor via s.k.
brukarstyrelser är lättare att genomföra i mindre kommuner.

Det krävs tydliga initiativ från riksdagen och regeringen
för att stödja en kommundelningsreform.

Riksdagen bör anta ett reformprogram för
kommundelningar. I inriktningen av reformprogrammet bör
ingå att:Kommundelningar skall genomföras om en
majoritet av invånarna i kommundelen så önskar.Lagen om
kommunalskatteutjämning skall utformas så att
kommundelningar underlättas.Kommuner skall kunna
köpa och sälja tjänster till varandra.

Hur många nya kommuner som blir aktuella för delning
bestäms av vilka opinioner som finns i kommunerna runt om
i landet. Vi vet emellertid att det i många kommuner finns en
stark opinion för kommundelning. Om detta skulle innebära
att 100 nya kommuner bildas, vore det en stor vinst för
demokratin. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag till reformprogram i enlighet med vad i motionen
anförts.

Folkomröstningsinstitutet

Riksdagen har nyligen tagit beslut om vissa
författningsförändringar. Det gäller grundlagen och EG, fri-
och rättigheter i grundlagen, fyraåriga mandatperioder och
personvalsfrågan.

Det är bra att dessa beslut tagits. Det gäller i samtliga fall
frågor, där Centern i motioner tidigare framställt preciserade
krav.

I de beslut som riksdagen tagit och i det utredningsarbetet
som föregått har författningsfrågor splittrats upp på olika
delmoment och inte -- som vi förordat -- anförtrotts åt en
samlad författningsutredning.

En av de frågor som har utelämnats är översynsarbetet av
folkomröstningsfrågan. Folkomröstningar -- även om de inte
förekommer särskilt ofta -- är ett viktigt inslag i vårt politiska
liv, eftersom de gäller stora och kontroversiella frågor.

Centern har flera gånger krävt, att de erfarenheter som
vunnits i vårt land och i andra länder skall sammanställas,
utvärderas och läggas till grund för nya regler om
folkomröstning. Riksdagen har nu även beslutat om en sådan
utredning.

Målsättningen för utredningsarbetet bör vara att arbeta
fram ett förslag, som undanröjer de brister som nu finns i
systemet med rådgivande folkomröstningar. Det naturliga
bör vara, att omröstningarna skall vara beslutande. Vi vill
understryka det angelägna i att detta utredningsarbetet nu
kommer till stånd.

Vi anser även att utredningen bör studera erfarenheterna
från kommunala folkomröstningar. Med förra regeringens
proposition om lokal demokrati infördes en regel i
kommunallagens 5 kap
23

§ att ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får
i fullmäktige också väckas av minst fem procent av de
röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna.
Utredningen bör således utvärdera och sammanställa vilka
initiativ som avslagits resp. bifallits som följd av denna nya
reglering.

Flytta valdagen

Riksdagen har nu tagit beslut om att övergå till
kalenderårsbudget. Genom en övergång till
kalenderårsbudget kommer det att finnas en parallellitet med
vad som gäller för kommuner och statliga verk.
Budgetpropositionen kommer således att presenteras under
hösten och beslut tas före jul.

I det sammanhanget borde riksdagen även tagit ställning
för att flytta valdagen till våren. Att ha en ordning, där
riksdagsval anordnas under hösten, kommer att leda till att
den tillträdande regeringen får för kort tid för att förbereda
budgetpropositionen.

I stället borde riksdagsvalen förläggas till våren. Detta
skulle medföra fördelar, bl.a. att valen kom i nära anslutning
till riksmötets avslutande.

Personval

För Centerpartiet har det varit angeläget att att öka
personvalsinslaget vid de allmänna valen.

Detta har varit betingat av två faktorer. För det första ger
inte väljarnas preferenser, vad gäller vilken kandidat ett parti
väljer att ha på valbar plats, tillräckligt stort genomslag. Med
ökat inslag av personval, där väljarna har möjlighet att ange
en preferensröst, kan en bättre samstämmighet mellan
väljare och partiernas nomineringar nås. För det andra bör
kontakten mellan väljare och valda förbättras. Med mer
inslag av personval stimuleras ökade kontakter mellan
väljare och valda. Det leder till större acceptans för politiska
företrädare, om väljarna har ett större inflytande över vem
som väljs.

Något som inte utreddes i någon större omfattning av
personvalskommittén var hur ett nytt valsystem kan slå för
de partier som har ett eller ett fåtal mandat i varje valkrets.
Utredningen borde belyst denna fråga mer ingående och
eventuellt tagit ställning till ett minsta antal personröster för
att frångå ett partis nominering. Vi förutsätter att kommittén
i sitt fortsatta arbete studerar även denna fråga.

Valfinansiering

Centerns grundläggande hållning i fråga om finansering av
politiska partiers verksamhet är kopplat till partistödet. Det
får inte bli så att det är kapitalstarka intressenter som styr den
demokratiska utvecklingen.

Vallagskommittén gjorde bedömningen att några förslag
angående beloppsgräns eller särskild redovisningsskyldighet
för enskilda kandidater inte var motiverat. Kommittén
anförde att utvecklingen bör följas nogsamt och om det visar
sig att systemet leder till mycket negativa konsekvenser skall
åtgärder vidtas. Centern anser att det bör införas en
skyldighet för kandidater att redovisa från vilka de tar emot
ekonomiskt eller annat stöd.

Med ett ökat inslag av personval är det motiverat att kräva
att dessa skall redovisa vem eller på vilket sätt de finansierar
sin valrörelse. Personval kan komma att innebära att
organisationer och enskilda i större utsträckning stödjer
enskilda kandidater. Centern anser det viktigt att
verksamheten sker öppet, annars riskerar det att uppstå ett
legitimitetsproblem där väljarna uppfattar bidrag och stöd
som en möjlighet för olika intressen eller organisationer att
''köpa'' sitt politiska inflytande. En särskild skyldighet för
kandidater att redovisa för mottagna medel bör därför
införas.

Nationaldag som allmän helgdag

Ett utredningsförslag avlämnades under våren 94 till
regeringen. Utredaren föreslår där att annandag pingst
upphör som allmän helgdag och ersätts med nationaldagen
som helgdag. I utredningen diskuteras även andra alternativ
som möjliga såsom t.ex. första maj, trettondag jul eller Kristi
himmelsfärdsdag. Utredningen anför att kostnaderna för att
införa en ny helgdag är alltför höga för att föreslå detta.
Enligt beräkningar skulle en extra helgdag innebära en
kostnad för produktionsbortfall och därmed minskad
bruttonationalprodukt på mellan tre till fyra miljarder kronor.

Mot bakgrund av det rådande ekonomiska läget är det inte
är försvarbart att föreslå en ny helgdag utan att samtidigt ta
bort någon av de allmänna helgdagarna. I
budgetpropositionen anför regeringen att tanken om att göra
nationaldagen till helgdag inte bör fullföljas.

Centern anser att det vore av värde att lyfta fram
nationaldagen som en tydligare symbol för Sverige och det
är då befogat att göra den till helgdag. Regeringen bör därför
bereda frågan vidare och återkomma till riksdagen med
förslag.

Hemställan

Med anledning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om demokrati på regional nivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommundelningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning angående kommunala
folkomröstningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att riksdagsvalen förläggs till
våren,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om valfinansiering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nationaldag som helgdag.

Stockholm den 24 januari 1995

Olof Johansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Helena Nilsson (c)

Agne Hansson (c)

Andreas Carlgren (c)

Marianne Andersson (c)

Elving Andersson (c)