Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott

Betänkande 2011/12:JuU7

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
1 februari 2012

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott(pdf, 84 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2011/12:7 Myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott

Beslut

Granskning av myndigheternas hantering av skadestånd vid brott (JuU7)

Riksrevisionen har granskat myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott. Regeringen har i en skrivelse redovisat för riksdagen hur den ser på granskningen.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att utveckla styrningen och uppföljningen av hanteringen av brottsskadestånd. Riksdagen, som har gått igenom regeringens skrivelse, konstaterar i likhet med regeringen att det finns ett omfattande regelverk på området. Regeringen har dessutom tillsatt flera utredningar för att komma tillrätta med eventuella problem och kommer att återkomma till riksdagen när utredningarna är klara.

Riksrevisionen rekommenderar också regeringen att låta Brottsoffermyndigheten underrätta Kronofogdemyndigheten när en utbetalning av brottsskadeersättning har verkställts. Riksdagen konstaterar att Brottsoffermyndigheten och Kronofogdemyndigheten redan har satt in nödvändiga åtgärder.

Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet, och sa nej till ett antal motioner från den allmänna motionstiden 2011. Motionsförslagen rör i huvudsak skadestånd vid brott.

Utskottets förslag till beslut
Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 6

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-12-15
Justering: 2012-01-24
Trycklov till Gotab och webb: 2012-01-24
Trycklov: 2012-01-24
Reservationer: 4
Betänkande 2011/12:JuU7

Alla beredningar i utskottet

2011-12-15

Granskning av myndigheternas hantering av skadestånd vid brott (JuU7)

Riksrevisionen har granskat myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott. Regeringen har i en skrivelse redovisat för riksdagen hur den ser på granskningen.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att utveckla styrningen och uppföljningen av hanteringen av brottsskadestånd. Justitieutskottet, som har gått igenom regeringens skrivelse, konstaterar i likhet med regeringen att det finns ett omfattande regelverk på området. Regeringen har dessutom tillsatt flera utredningar för att komma tillrätta med eventuella problem och kommer att återkomma till riksdagen när utredningarna är klara.

Riksrevisionen rekommenderar också regeringen att låta Brottsoffermyndigheten underrätta Kronofogdemyndigheten när en utbetalning av brottsskadeersättning har verkställts. Justitieutskottet konstaterar att Brottsoffermyndigheten och Kronofogdemyndigheten redan har satt in nödvändiga åtgärder.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet. Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till ett antal motioner från den allmänna motionstiden 2011. Motionsförslagen rör i huvudsak skadestånd vid brott.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2012-02-01
Stillbild från Debatt om förslag 2011/12:JuU7, Myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott

Debatt om förslag 2011/12:JuU7

Webb-tv: Myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anna Wallén (S)
Anf. 51 Anna Wallén (S)
Herr talman! Nu ska vi diskutera skadestånd till brottsoffer. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1. Riksrevisionen har granskat hur ansvariga myndigheter hanterar ekonomisk kompensation till personer som har utsatts för brott. Riksrevisionen har också granskat hur regeringen styr dessa verksamheter. Vi socialdemokrater har skrivit en motion där vi vill att det ska vara enklare för brottsoffret att utkräva skadestånd. I dag finns det flera problem. Framför allt är informationen till dem som har utsatts för brott bristfällig. Det tar lång tid att få sitt skadestånd. Huvudproblemet är att det största ansvaret ligger på brottsoffret när det gäller att utkräva skadeståndet. För att visa hur det fungerar i verkligheten vill jag ta upp ett exempel som finns med i Riksrevisionens granskning när de har intervjuat ett brottsoffer. Anna, som är brottsoffret, jobbade på en bank och blev utsatt för ett rån under pistolhot. Efter det akuta förhöret på plats fick Anna ingen som helst information om att hon hade rätt till skadestånd. Anna fick sedan via en bekant kännedom om att hon kan få skadestånd. Två månader efter rånet greps tre män. De blev senare dömda för rånet och förpliktades att betala skadestånd till Anna. Anna fick då via sitt målsägandebiträdet veta att det nu var upp till henne att kräva att få skadeståndet utbetalt. Anna vände sig då till Kronofogdemyndigheten, där ärendet låg väldigt länge. Det visade sig att gärningsmännen inte hade några tillgångar. Mer information från Kronofogdemyndigheten än så fick inte Anna. Via en bekant igen, och av en slump, fick hon veta att hon då kunde gå vidare till Brottsoffermyndigheten för att ansöka om brottsskadeersättning. När processen väl hamnade där gick det ganska snabbt för Anna att få ut sitt skadestånd. Men då fick hon också veta att hon själv måste kontakta Kronofogdemyndigheten för att uppge att hon har fått sitt skadestånd och inte längre har en fordring på gärningsmännen. Detta sker alltså inte automatiskt, vilket Riksrevisionen påvisar att det bör göra. Detta visar hur komplicerad processen är. Anna, som är brottsoffer, berättar att mitt i det trauma som hon har blivit utsatt för ska hon också ligga på för att kräva ut det skadestånd som hon har rätt till. Hon känner att processen med att fylla i olika blanketter var komplicerad. Allt som allt tog det nästan två år från det att brottet begicks till dess att hon fick sitt skadestånd. Riksrevisionen riktar på flera punkter stark kritik mot regeringen och hanteringen av skadestånd till brottsoffer. Bland annat visar Riksrevisionens granskning att de brottsutsatta inte får tillräcklig information om sina rättigheter. Brottsutsatta får olika behandling på grund av olika rutiner hos poliser och åklagare. Regeringen saknar en överblick av hur systemet för brottsskadestånd fungerar i praktiken. Regeringen har inte styrt myndigheterna tillräckligt. En annan anmärkning är att ansvariga myndigheter brister i samverkan. Regeringen har svarat på kritiken från Riksrevisionen. Svaret innehåller inte så många konkreta åtgärder. Man säger att man har satsat mer pengar på rättsväsendet och på fler poliser. Men man berör inte de problem som torde vara ganska enkla - att informera brottsutsatta om deras rättigheter. Regeringen har inget förslag till hur man kan förbättra detta. Vi socialdemokrater tycker att det är dags att det sker en förändring. Stödet och informationen till de brottsutsatta måste bli mycket bättre. Framför allt måste det bli lättare för brottsoffer att utkräva skadestånd.
Agneta Börjesson (MP)
Anf. 52 Agneta Börjesson (MP)
Herr talman! I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse som är ett svar på Riksrevisionens rapport Brottsutsatt - myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott . Även jag vill, precis som föregående talare, yrka bifall till vår gemensamma reservation nr 1. Precis som Anna Wallén tidigare har refererat har Riksrevisionen gett mycket kritik till regeringen, och det med all rätt. Att bli utsatt för brott är fruktansvärt och både fysiskt och psykiskt påfrestande för den som utsätts. Ofta tvingas den utsatte berätta och återberätta vad som skett för försäkringsbolag, polis, domstol och andra. Lidandet och kränkningen upprepas, för många till synes i det oändliga. För många som har utsatts för brott leder polisanmälan aldrig till åtal eller till att gärningsmannen döms. För många leder det till kontakt med försäkringsbolag och arbetsgivare, och sedan får de en viss ersättning för lidande och men. Oftast stannar det där. Herr talman! Det händer att de som utsatts för brott möts av ett effektivt rättsväsen som klarar av att utreda brottet och att såväl åtala som döma brottslingen. De får då även en dom om rätt till ekonomisk kompensation på grund av det brott som de utsatts för. De får skadestånd. Skadeståndet är en del av kompensationen till dem som utsatts för brott. De ska dels få se att gärningsmannen eller -kvinnan döms, dels få sin personliga kompensation genom skadeståndet. Den enskilde bär i dag ett mycket stort ansvar för att få ut det skadestånd han eller hon har rätt till. Det är ofta en mycket komplex process med försäkringsbolag, kronofogde, domstolar och ibland Brottsoffermyndigheten inblandade. Ibland utdöms ett skadestånd från domstolen som sedan sätts ned av Brottsoffermyndigheten. Sammantaget kan detta ge den utsatta och personer i dennas närhet en bild av att samhällets olika aktörer inte vet vad de håller på med. Det riskerar att ytterligare späda på kränkningen och lidandet den enskilde utsatts för och i slutändan skapa en bild av ett rättsosäkert samhälle. Jag och Miljöpartiet anser därför att Riksrevisionens kritik i stora delar måste tas på större allvar. Det gäller särskilt vikten av samordning och att göra det enklare för enskilda att få ut sitt skadestånd. Om detta har vi en gemensam rödgrön reservation. Regeringen tiger still och anser i sin skrivelse att den gör vad som behöver göras. Möjligen kan lite mer uppföljning behövas. Men är det verkligen så, ni som är företrädare för Alliansen? Är det verkligen så att myndigheternas arbete med enskilda skadestånd fungerar bra och inte behöver förbättras? Jag tycker inte det. Jag tror att det kan finnas många sätt att göra det här enklare. Ett sätt kan vara att inom regeringens, från Justitiedepartementet styrda, arbete med rättsväsendets informationssystem ordna en gemensam portal med en gemensam ingång för enskilda inom brottsprocessen. Inom portalen kan enskilda kommunicera med olika myndigheter om sitt brottmål, sin process och sitt skadestånd. Ett annat sätt kan vara att Kronofogdemyndigheten får i uppdrag att tillsammans med Brottsoffermyndigheten utveckla en motsvarande funktion för målsäganden som tillerkänts skadestånd. Redan i dag skickas ju domar om skadestånd automatiskt över till Kronofogdemyndigheten från domstolarna. Det borde inte vara så svårt att hantera detta, särskilt som Kronofogdemyndigheten hanterar detta inom ramen för ett digitaliserat ärendehanteringssystem. Man undrar verkligen vad ni i Alliansen vill. Är allt frid och fröjd? Man får nästan intrycket av det. Jag hoppas få lite fler svar framöver.
Kent Ekeroth (SD)
Anf. 53 Kent Ekeroth (SD)
Herr talman! Till dem som tittar på det här vill jag säga att det handlar om myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott. I det här betänkandet har vi två reservationer, nr 2 och nr 4. Jag yrkar bifall till båda dem. Den första handlar om en statlig garanti för skadestånd till brottsoffer. I dag ligger det ett mycket stort ansvar på ett brottsoffer som genom dom får rätt till skadestånd att se till att man får det här skadeståndet, vilket tidigare talare också har varit inne på. I den här reservationen vill vi i stället se ett system där staten tar ansvar i hela rättskedjan, det vill säga även efter dom har fallit, och betalar ut skadeståndet till brottsoffret och därefter kräver in pengarna från gärningsmannen. Det är det konkreta yrkandet i reservation nr 2. Reservation nr 4 handlar om att det inte finns någon statistik över i vilken omfattning de här skadestånden betalas ut. Vi vill göra en undersökning så att det finns tillgänglig statistik för ändamålet. Det handlar om att ta reda på hur mycket skadestånd som betalas ut och i vilka fall det sker. Det handlar den andra reservationen om. Den gemensamma reservationen från S, V och MP behandlar samma sak, men om man tittar på texten är den lite luddigare skriven än det som står i våra motioner. De föreslår att en översyn görs i syfte att överväga en annan ansvarsfördelning. Jag är ganska övertygad om att alliansföreträdarna kommer att säga att en sådan översyn redan pågår. Det hör man ofta, och i det här fallet är jag benägen att hålla med eftersom man i reservation nr 1 föreslår just en sådan översyn. Vi föreslår inte en översyn i det fallet, utan vi vill se en förändring där staten tar ansvar i hela rättskedjan. Därför reserverar vi oss till förmån för våra egna motioner i det här fallet.
Jan R Andersson (M)
Anf. 54 Jan R Andersson (M)
Herr talman! Riksrevisionen har i en serie rapporter granskat effektiviteten inom rättsväsendet. Den senaste i raden av dessa handlar om ekonomisk kompensation på grund av brott. Vi i utskottet vill vara tydliga och säga att vi välkomnar de här granskningarna, både för att de ger oss kunskap och möjligheter att se den förbättringspotential som finns i rättskedjan och för att de ger en möjligt att diskutera hur vi gemensamt kan komma framåt i de här frågorna. De här diskussionerna bör givetvis också ske i ljuset av de stora resurstillskott som har skett till rättsväsendets alla delar och den förväntan som finns hos befolkningen på att få ett bättre resultat, vilket vi också har kunnat se. Låt mig inledningsvis understryka vikten av att rättskedjans alla delar fungerar väl. Om en del inte fungerar som den ska upplevs ofta hela rättskedjan fungera dåligt. Det är givetvis inte acceptabelt. Det finns en stor förväntan på att rättssystemet ska fungera, och därför är inte minst bemötandet viktigt. När det gäller ersättning till personer som utsatts för brott är bemötandet en huvudsaklig fråga. Om man har utsatts för ett brott är kompensationen ett sätt för staten och samhället att visa att vi tar ansvar för den person som har blivit utsatt och att vi ger upprättelse till den person som har lidit skada, även om det givetvis inte går att kompensera för allt som en brottsutsatt blir utsatt för. Alliansen är tydlig med att rättsväsen och myndigheter ska ha ett tydligt brottsofferperspektiv. Det framgår inte minst i budgetpropositionen och i andra handlingar som har debatterats i den här kammaren. När det gäller brottsofferarbetet lade de fyra allianspartierna redan på 90-talet fram ett förslag som bland annat innebar att Brottsofferfonden kunde inrättas 1994 och att Brottsoffermyndigheten bildades samma år. Brottsofferfonden delar årligen ut 30-35 miljoner kronor för att förbättra situationen för brottsoffer. Det ska man inte glömma i den här diskussionen. Herr talman! I Riksrevisionens skrivelse riktas två rekommendationer till regeringen. I den första rekommendationen uttalas att styrningen, uppföljningen och hanteringen av brottsskadestånd bör utvecklas. Utskottet delar uppfattningen att det finns problem i det nuvarande systemet. I dag nyttjar alltför få rätten att få skadestånd eller brottsskadeersättning. Det kan finnas flera anledningar till detta, och det vill vi givetvis titta vidare på. Det kan, som andra talare har nämnt, bero på att processen många gånger är långdragen och onödigt byråkratisk. Även om handläggningstiderna förkortas avsevärt på Brottsoffermyndigheten är detta bara en del av kedjan som har många delar. En annan del kan vara att domstolarna har brustit i att informera om hur skadestånd och brottsskadeersättning kan erhållas. Där ser vi också att förbättringar förmodligen kommer att ske. Vi kommer givetvis att följa upp detta också. Det finns också något som man skulle kunna kalla inbyggda problem i systemet, exempelvis att den brottsutsatta själv måste ta kontakt med förövaren. Det är en försvårande omständighet i en sådan situation. Detta är dock inte något som alliansregeringen har låtit gå förbi. Redan innan Riksrevisionen inledde granskningen tillsattes en utredning för att titta på hur de här frågorna ska kunna hanteras. Att Riksrevisionen har uppmärksammat de här problemen innebär inte att de har varit okända. Redan tidigare såg vi problem som vi vill åtgärda. Om ett par månader kommer den här utredningen att presenteras. Vid sidan om den utredning som har tagit sikte direkt på brottsskadeersättning och skadestånd i samband med brott finns det också tre andra utredningar som parallellt är under utredning eller beredning. Den andra rekommendationen från Riksrevisionen handlar om att Brottsoffermyndigheten ska underrätta Kronofogdemyndigheten om att brottsskadeersättning utbetalats så att indrivningsbelopp kan justeras. Denna punkt är i princip redan verkställd. När det gäller utskottets hantering av Riksrevisionens rapport Myndigheters hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott ställer sig ett enigt utskott bakom regeringens skrivelse. Det finns dock ett antal motioner. Dessa motioner har inkommit under den allmänna motionstiden och berör frågor som för närvarande bereds eller utreds. Vi hoppas därför att vi inom kort kan återkomma till kammaren eller i andra sammanhang för att fortsätta diskussionen om hur vi kan förbättra brottsskadeersättning och skadestånd vid brott eftersom det här är en fråga som står högt upp på Alliansens agenda. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Roger Haddad (FP)
Anf. 55 Roger Haddad (FP)
Fru talman! I alliansregeringens handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor slår vi fast att våldsutsatta människor ska få samhällets stöd att leva ett normalt liv i frihet. Myndigheternas insatser ska syfta till att hindra våldsverkare från att begå brott och därmed hota andra människors trygghet. Låt oss också slå fast att frihetsinskränkningar måste riktas mot den som utövar våld, medan den våldsutsattas frihet ska värnas. Fru talman! Brottsoffer ska bemötas på ett professionellt sätt. Kommunerna har enligt lagen ett ansvar för att brottsoffer ska kunna få den hjälp och det stöd som de behöver. Socialtjänstlagen har under alliansregeringens tid skärpts för att tydliggöra kommunernas ansvar för brottsoffer. Jag vill också påminna om att i det betänkande som justitieutskottet har berett har inga följdmotioner väckts med anledning av den skrivelse som regeringen har presenterat med anledning av Riksrevisionens rapport. Jag är dock inte förvånad över att den rödgröna oppositionen försöker använda rapporten i denna debatt. Fru talman! Regeringen har avsatt mer resurser till rättsväsendet, och fler förövare ställs till svars för sina handlingar. Det finns i dag ett antal möjligheter att utkräva ekonomisk kompensation. En väg är att gå via Kronofogdemyndigheten för att få ut ersättning frivilligt eller genom en så kallad tvångsutredning. Det kan även gå försäkringsvägen, och som en sista utväg kan brottsoffret vända sig till Brottsoffermyndigheten och ansöka om brottsskadeersättning. Utifrån detta kan man tycka att vi har ett generöst system i Sverige, där staten kan träda in ekonomiskt för att stötta enskilda brottsoffer. Det är något som vi ska slå vakt om. Att domstolarna dömer någon att betala skadestånd innebär dock inte per automatik att pengarna betalas ut till brottsoffret. Tyvärr är det alldeles för vanligt att gärningsmannen inte betalar skadeståndet frivilligt. Fru talman! I den delen instämmer vi i Riksrevisionens skrivelse att uppföljningen kan förbättras när det gäller stödet till dem som utsatts för brott men inte får ut sitt skadestånd. Brottsoffer är fortsatt en prioriterad fråga för regeringen, och därför pågår också ett antal utredningar, vilket tidigare kolleger har nämnt. Det är också bra att de äldre lagarna - jag tror att den äldsta var från 1978 - ses över. Det är viktigt, och jag vill också påminna om att det är Folkpartiet och alliansregeringen som har tagit dessa initiativ. Därför finns det ingen anledning att i dag fatta andra beslut än att invänta utredningen som presenteras om några månader. Utgångspunkten i utredningen har varit väldigt tydlig: Man ska fortsatt stärka brottsoffrets ställning och stöd samt hur samhället, exempelvis genom staten, kan ta ett ännu större ansvar för att utkräva skadeståndet. Fru talman! Det finns också ett större fokus i dag när det gäller brott i nära relationer och sexuella övergrepp. Regeringens tidigare presenterade handlingsplaner för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld, förtryck och våld i samkönade relationer samt människohandel för sexuella ändamål är ytterligare exempel på hur regeringen de senaste åren lyft upp frågan på agendan. Vi har också genomfört ett antal fortbildningsinsatser på det här området. Tjejjourerna och brottsofferjourerna har fått förstärkta resurser. Även polismyndigheterna har fått särskilda uppdrag att jobba med den här frågan, och lagen om stalkning har nyligen trätt i kraft. Det Socialdemokraterna efterfrågar, fru talman, är egentligen inga nyheter. Rikspolisstyrelsen har sedan 2007 ett särskilt uppdrag att säkerställa att det hos varje polismyndighet ska finnas tillgång till kvalificerad kompetens där man kan ge brottsoffer relevant information om de insatser som finns tillgängliga för brottsoffer i samhället. Detta ska årligen följas upp. Utifrån de beslut som togs från 2007-2008 och framåt finns det uppenbarligen ett behov av att följa upp handlingsplanens uppdrag och beslut ännu tydligare. Det håller jag med om. Brottsoffer måste få mer stöd. Det måste bli lättare att få ut sitt skadestånd, men låt oss ändå avvakta den utredning som lämnas i slutet av april till regeringen.
Johan Linander (C)
Anf. 56 Johan Linander (C)
Fru talman! En dag som denna, när vi ska debattera brottsoffers situation och kompensation till brottsoffer, måste man i första hand tänka på de brottsoffer som finns i Malmö. Det får inte finnas någon tvekan om att samhället står på brottsoffrets sida och att massiva insatser sätts in för att bekämpa den brottslighet och de kriminella som tror sig kunna göra vad som helst i Malmö. Detta är dock inte riktigt dagens debattämne, utan det handlar om ekonomisk kompensation på grund av brott, det vill säga skadestånd. När man lyssnar på några av de tidigare debattörerna har det delvis, speciellt när Kent Ekeroth var uppe i talarstolen, låtit som att samhället skulle ha ett ansvar för att ersätta skadelidande. Så kan bli fallet, det vill säga att samhället får ta över ett ansvar, men man måste alltid vara tydlig med att den som i första hand ska kompensera en skadelidande är den som har vållat skadan. Den som har begått ett brott mot en person och blir dömd till att utbetala skadestånd har huvudansvaret för att betala detta skadestånd. I andra hand kan det komma in försäkringar i bilden, och i tredje hand ska samhället ställa upp och hjälpa brottsoffret. Men det är inte samhället som blir skadeståndsskyldigt till den som lidit skada, utan det är faktiskt den som har begått brottet. Det måste man komma ihåg. Detta i sin tur betyder inte att samhället ska överlåta hela processen till den som har lidit skadan. Som det är i dag kan det vara mycket besvärligt att få ut sitt skadestånd. Vem som helst kan förstå att det för den som exempelvis har blivit våldtagen och ska kräva ut skadeståndet från våldtäktsmannen inte är lätt att ta kontakten för att försöka få ut skadeståndet. Man kan dock få hjälp; det ska också sägas. Så fungerar det i dag. Det är klart att många av oss, inklusive jag och Centerpartiet, tycker att det vore bra med en ordning där samhället kan ta en större del i att hjälpa den brottsutsatta att få ut sitt rättmätiga skadestånd från den person som har ansvar för att betala skadeståndet, alltså den som har begått brottet. Just därför har vi tillsatt den utredning som heter Brottsskadelagsutredningen. När jag lyssnar på Agneta Börjesson som i ett ganska högt tonläge frågade vad Alliansen vill göra och om vi tycker att allting är bra så är svaret att vi redan har agerat. Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna skriver i sin reservation, och jag citerar: "Vi föreslår därför att en översyn görs i syfte att överväga en annan ansvarsfördelning vid utkrävande av skadestånd." En översyn - det vill säga en utredning. Men vad är det som pågår just nu då? I september 2010, för mer än ett år sedan, tillsatte ju regeringen Brottsskadelagsutredningen som har precis detta uppdrag. Man måste därför ställa sig frågan om Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill ha en utredning till. Är det egentligen det ni yrkar på? Eller vill ni ha något tilläggsdirektiv? Det skulle vara rätt bra att få veta vad ni egentligen vill. När det gäller Sverigedemokraterna är de tydligare. Det får man ge dem. De säger att det ska vara på ett visst sätt. Jag får säga att vi från Alliansens sida kanske är lite mer seriösa och tycker att det är bra att man har sett konsekvenser av och kostnader för ett förslag innan man lovar att det ska bli så. Men det kan mycket väl vara så att Brottsskadelagsutredningen kommer fram till att vi ska ha ett sådant system. Det vill jag inte alls utesluta på något sätt. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Caroline Szyber (KD)
Anf. 57 Caroline Szyber (KD)
Fru talman! Att komma sist i debatten gör att det ibland känns som om allting har blivit sagt, men det jag vill säga är att jag tycker att det finns vissa saker som det behöver tryckas lite mer på. Det verkar ha varit så att alla inte riktigt har läst utskottsbetänkandet. Först och främst vill jag trycka på att jag tycker att det är bra att Riksrevisionen gör sådana här genomlysningar. Det är för oss väldigt viktigt att vi får ett rättsväsen som fungerar på ett bra sätt och att vi kan ta vår uppgift på allvar och försöka förbättra det. Det finns en stor uppslutning kring att systemet inte funkar på ett optimalt sätt. Det står också tydligt i vårt utskottsbetänkande att både utskottet och regeringen instämmer i att det finns problem i nuvarande ordning och att mycket kan förbättras. Därför blir jag lite förvånad när oppositionen sedan kommer till slutsatsen att det inte görs någonting, för regeringen har agerat på olika sätt. Bland annat har det tillsatts en utredning 2008 vars utlåtande hette Lätt att göra rätt och som handlade just om förmedling av brottsskadestånd. Den bereds för närvarande. I september 2010 tillsatte regeringen en brottsskadeutredning. Den har mina allianskolleger varit inne på. Den kommer i april i år. Den ser jag fram emot väldigt mycket. Vi har också tillsatt en utredning som heter Målsägandebiträdet - ett aktivt stöd i rättsprocessen. Avslutningsvis tillsattes i juli 2010 Straffprocessutredningen, vars syfte är att skapa ett mer ändamålsenligt brottmålsförfarande. Allt det här bereds, allt det här pågår. Då undrar jag lite, precis som min kollega Johan Linander var inne på: Vad mer behövs i så fall? Jag håller med om att många upplever att reglerna för skadestånd och brottsskadeersättning är svåra att förstå. Därför har vi kristdemokrater länge velat utreda brottsskadelagstiftningen. Det är inte meningen att man ska vara tvungen att vänta i flera år på att få den ersättning man har rätt till och inte heller att man ska vara tvungen att ta personlig kontakt med förövaren. Det finns otroligt mycket mer att göra och vi kristdemokrater har även varit inne på att det kanske är dags att höja den symboliska summan på 500 kronor som man betalar in till Brottsofferfonden för att brottsutsatta i större utsträckning ska få hjälp och stöd. Det finns mycket att göra, men jag känner mig säker på att de utredningar och processer som är i gång också kommer att behandlas väl. Är oppositionen osäker får ni gärna konkretisera vad det är ni är osäkra på. (Applåder) I detta anförande instämde Roland Utbult (KD).

Beslut, Genomförd

Beslut: 2012-02-01
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 2, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Skrivelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2011/12:32 till handlingarna.
  2. Översyn av ansvarsfördelningen vid utkrävande av skadestånd

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Ju218, 2011/12:Ju276 yrkande 1 och 2011/12:Ju295 yrkande 2.
    • Reservation 1 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S010507
    M101006
    MP02203
    FP24000
    C17006
    KD18001
    SD19000
    V01702
    -0001
    Totalt179144026
    Ledamöternas röster
  3. Statlig garanti för skadestånd till brottsoffer

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Ju392 yrkande 1 och 2011/12:Ju411 yrkande 1.
    • Reservation 2 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S105007
    M102005
    MP22003
    FP24000
    C17006
    KD18001
    SD01900
    V17002
    -0001
    Totalt30519025
    Ledamöternas röster
  4. Information om utbetalning av skadestånd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2011/12:Ju327 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 4.
    • Reservation 3 (V)
  5. Översyn av i vilken utsträckning skadestånd med anledning av brott utbetalas

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Ju392 yrkande 2 och 2011/12:Ju411 yrkande 2.
    • Reservation 4 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S105007
    M102005
    MP22003
    FP24000
    C17006
    KD18001
    SD01900
    V17002
    -0001
    Totalt30519025
    Ledamöternas röster

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.