Miljöskyddslagstiftning m.m.

Betänkande 1993/94:JoU8

Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JOU08

Miljöskyddslagstiftning m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1993/94
JoU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sammanlagt 21 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1993 om miljöskyddslagstiftningen,
allemansrätten m.m. Samtliga motioner avstyrks av utskottet,
mestadels med hänvisning till den fortsatta beredningen av
Miljöskyddskommitténs förslag om miljöbalk.

Till betänkandet har fogats en reservation (nyd).

Motioner

1992/93:Jo610 av Stina Eliasson och Tage Påhlsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning gällande allemansrätten.

1992/93:Jo618 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av större resurser och
bättre samordning i miljötillsynsarbetet.

1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om allemansrätten.

1992/93:Jo640 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar i
enlighet med vad i motionen anförts.

1992/93:Jo658 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att miljöskyddsförordningen ändras i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Jo663 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av utredning och åtgärder angående till
allemansrätten hörande frågor.

1992/93:Jo669 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd)
vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av att miljöpolitiken
ställs i ett ekonomiskt perspektiv med beaktande av t.ex.
arbetstillfällen och andra sidoeffekter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att varje insats på miljöområdet måste ses
och vägas mot resultatet i sin helhet och inte suboptimala
lösningar för Sverige,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de avgifter för bl.a. miljöprövningar
som myndigheter tar ut av företag måste stå i rimlig proportion
till den faktiska kostnaden och inte får höjas i avsikt att
förstärka budgeten för myndigheten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör tillämpa en generös
attityd mot sådana åtgärder som underlättar för konsumenterna
att påverka sitt val av produkter i riktning mot miljövänlig
produktion i den mån det inte strider mot EES-avtalet.

1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också
för farleder i svenskt vatten.

1992/93:Jo684 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av information om skyldigheter och
rättigheter förbundna med allemansrätten.

1992/93:Jo699 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skärpning av miljöskyddslagen och
införande av utsläppsgränser för vissa miljöskadliga ämnen.

1992/93:Jo700 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt för organisationer att överklaga
beslut enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen,
naturvårdslagen, plan- och bygglagen samt vattenlagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Koncessionsnämndens sammansättning.

1992/93:Jo705 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av
lågkonjunkturens effekter på miljöskyddsarbetet,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
för att stärka miljöskyddsarbetet i lågkonjunktur.

1992/93:Jo707 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
miljöhandlingsprogram i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär redovisning över
förutsättningarna för det kommunala miljöarbetet.

1992/93:K205 av Lars Hedfors (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbättrad information om allemansrätten.

1992/93:A471 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att miljösäkerhetsarbetet på svenskt
territorialvatten bör intensifieras.

Utskottet

Miljöskyddslagstiftningen

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar under detta avsnitt ett antal
motionsyrkanden som berör ändringar i gällande
miljöskyddslagstiftning. Yrkandena omfattar bl.a. frågor om
tillstånd, tillsynsarbete, egenkontroll, miljökvalitetsnormer,
omprövning, besvärsrätt, koncessionsnämndens sammansättning m.m.
Våren 1993 överlämnade Miljöskyddskommittén sitt huvudbetänkande
till regeringen med förslag om miljöbalk (SOU 1993:27).
Förslaget innebär att de centrala lagarna på hälsoskydds- och
miljöområdet samlas till en gemensam miljöbalk som skall ge
uttryck för en enhetlig inställning till miljöfrågorna.
Grundläggande principer för miljöarbetet skall vara att skador i
första hand skall förebyggas (redan risken för skada beaktas),
vad som utvinns från naturen skall kunna användas och slutligt
tas om hand utan att denna skadas, och den som kan orsaka eller
som orsakar skador och olägenheter skall betala kostnaderna för
att förebygga eller avhjälpa dem. Betänkandet bereds för
närvarande inom regeringskansliet, och enligt vad utskottet
erfarit kan ett förslag till riksdagen väntas under våren 1994.
De överväganden och synpunkter som framförs i aktuella motioner
beträffande miljöskyddslagstiftning m.m. torde enligt utskottets
mening ingå i den fortsatta beredningen av Miljöskyddskommitténs
förslag om miljöbalk. Utskottet anser att det är lämpligt att
avvakta resultatet av denna beredning och föreslår att
motionerna Jo618, Jo640, Jo658, Jo676 yrkande 9, Jo699, Jo700
yrkandena 1 och 2, Jo705 yrkandena 2 och 3, Jo707 yrkande 5 och
A471 yrkande 4 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Vissa miljöpolitiska frågor i övrigt

Motionerna

I motion Jo669 (nyd) betonas nödvändigheten av att
miljöpolitiken inordnas i ett ekonomiskt perspektiv med
beaktande av t.ex. arbetstillfällen och andra sidoeffekter
(yrkande 3). Vidare konstateras att varje insats på miljöområdet
måste vägas mot resultatet i sin helhet och att suboptimala
lösningar för Sverige måste undvikas. Enligt motionärerna medför
skillnader i produktionskostnader att företag flyttar sin
tillverkning eller väljer att investera i länder som från
ekonomisk synpunkt är mer fördelaktiga. Följden blir att man
exporterar nedsmutsningen till ett annat land och sedan
importerar varorna. Detta kan totalt sett leda till en
försämring av miljön. Av samma skäl kommer man att förlora
arbetstillfällen i Sverige (yrkande 4). I motionen framhålls
vidare att de avgifter för bl.a. miljöprövning som berörda
myndigheter tar ut av företagen måste stå i rimlig proportion
till den faktiska kostnaden. Avgifterna får inte höjas i avsikt
att förstärka myndighetens budget (yrkande 5). Enligt yrkande 6
bör Sverige, i den mån det inte strider mot EES-avtalet,
tillämpa en generös attityd mot sådana åtgärder som underlättar
för konsumenterna att påverka sitt val av produkter i riktning
mot miljövänlig produktion.

Enligt motion Jo707 (v) yrkande 1 bör regeringen utforma ett
förslag till miljöhandlingsprogram. Målsättningen skall vara att
det svenska samhället om 30 år baseras på en ekologisk grundsyn.
Arbetet måste bedrivas handlingsinriktat och en handlingsplan
bör upprättas med hjälp av befintliga data. För varje sektor,
som har betydelse för miljön, skall konkreta branschprogram tas
fram. Miljökrav måste ställas av riksdag, regering, kommuner och
konsumenter.

Utskottets överväganden

Utskottet har i olika sammanhang betonat behovet av hänsyn
till miljön och naturresurserna i den ekonomiska politiken (se
bl.a. 1992/93:JoU4 och 1993/94:JoU2). Den ekonomiska politiken
skall leda till en långsiktigt hållbar utveckling, och
ekonomiska beslut måste därför stå i överensstämmelse med
grundläggande ekologiska lagar. Sambandet mellan ekonomi och
ekologi måste bli tydligt så att balansen däremellan kan säkras.
På samma sätt som Sveriges skuld på det ekonomiska området
behöver minskas måste också Sveriges miljöskuld begränsas. En
utveckling där miljöskulden tillåts växa innebär att resurser
förbrukas och att kostnaderna ökar för att återställa redan
uppkomna skador på miljön. På sikt kan förutsättningarna för
ekonomisk tillväxt därmed försämras och sysselsättningen i vårt
land skulle kunna påverkas negativt. Den ekonomiska tillväxten
får aldrig hota livsvillkoren för människor, växter och djur.
Samtidigt ger ekonomisk tillväxt ökat utrymme för nödvändiga
miljösatsningar. En offensiv miljöpolitik är i sin tur en
förutsättning för att tillväxten skall bli uthållig. En av
miljöpolitikens viktigaste uppgifter är således att forma en
långsiktig och hållbar utveckling mot ett samhälle med frisk
luft och rent vatten, levande hav, sjöar och skogar.

Internationellt samarbete är av avgörande betydelse för att de
olika miljömålen skall kunna uppnås. Miljöproblemen i vårt land
är i många fall av likartad karaktär som i andra länder. Utsläpp
i luft, hav och vattendrag kan spridas långa sträckor och flera
av våra miljöstörningar beror på utsläpp i andra länder. Detta
gäller särskilt de globala miljöproblemen som t.ex.
växthuseffekten och uttunningen av ozonskiktet. Försurningen är
ett annat stort problem som behöver åtgärdas såväl inom landet
som i samverkan med andra länder. Sverige deltar i det
internationella miljöarbetet och strävar efter att på ett
europeiskt plan bedriva en aktiv miljöpolitik. Riksdagen har vid
upprepade tillfällen anvisat särskilda medel för internationella
insatser på miljöområdet, framför allt i Central- och Östeuropa.
Stödåtgärder i Sveriges närområde har getts hög prioritet (se
bl.a. 1992/93:JoU19, rskr. 361).

Sammanfattningsvis kan konstateras att gemensamma regler och
insatser på en hög ambitionsnivå är nödvändiga för att skapa en
god livsmiljö för alla. Med hjälp av internationella
överenskommelser kan dessutom likvärdiga konkurrensvillkor
uppnås för svenska och utländska företag. Enligt utskottets
bedömning kan motion Jo669 såvitt avser yrkandena 3 och 4 med
det anförda i allt väsentligt anses besvarad. Yrkandena påkallar
således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

De avgifter som åsyftas i motion Jo669 yrkande 5 är avsedda
att täcka vissa myndigheters kostnader för tillståndsprövning
och tillsyn m.m. på miljöområdet. Avgifterna tillhör regeringens
och berörda myndigheters kompetensområden. Den del av
myndigheternas verksamhet som ej avgiftsfinansieras bekostas med
anslag över statsbudgeten, anslag som behandlas av riksdagen i
sedvanlig ordning. I samband med att avgiftssystemet infördes
förekom en ingående principdiskussion om hur avgifterna skulle
utformas. Utskottet framhöll i detta sammanhang bl.a. att man så
långt möjligt måste upprätthålla sambandet mellan avgiftens
storlek och kostnaden för myndighetens arbete med prövning och
tillsyn i varje enskilt fall (JoU 1983/84:15 s. 11). Det anförda
innebär att riksdagen redan gjort ett principiellt
ställningstagande med den innebörd som motionären synes avse.
Motionen avstyrks i denna del.

När det gäller åtgärder som underlättar för konsumenterna att
påverka sitt val av produkter i riktning mot miljövänlig
produktion pågår ett intensivt arbete både nationellt och
internationellt. Svenska staten stödjer finansiellt det arbete
som pågår för miljömärkning med hjälp av den nordiska svanen.
Denna märkning har bl.a. till uppgift att underlätta för en
framtida gemensam EG-märkning. EFTA-staterna kommer att ansluta
sig till EG:s märkningssystem inom ramen för ett EES-samarbete.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om att
Konsumentpolitiska kommittén bl.a. har till uppgift att
undersöka om ytterligare åtgärder behövs för att få fram en god
miljövägledning till konsumenterna (dir. 1992:63). Kommittén
beräknas kunna avsluta sitt arbete vid årsskiftet 1993/94. Med
det anförda anser utskottet att motion Jo669 såvitt avser
yrkande 6 kan anses besvarad. Motionen avstyrks i berörd del.

I anslutning till motion Jo707 yrkande 1 vill utskottet
framhålla följande beträffande ett handlingsprogram för den
framtida miljöpolitiken. Miljöpolitikens mål, som redovisades
senast i samband med riksdagens behandling av riktlinjerna för
en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180,
JoU14, rskr. 344) är att skydda människors hälsa, bevara den
biologiska mångfalden, hushålla med uttagen av naturresurser så
att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och
kulturlandskap. I juni 1993 överlämnade Naturvårdsverket till
regeringen ett samlat aktionsprogram för ett miljöanpassat
samhälle (rapport 4234). Miljömål och åtgärdsprogram redovisas
för samhällssektorerna energi, trafik, industri, vatten och
avlopp, jordbruk, skogsbruk samt naturvård. I rapporten
definieras en hållbar utveckling utifrån miljömålen i relation
till olika miljöhot. Ett huvudsyfte med rapporten är att inte
bara ange dessa miljömål i allmänna termer utan så långt som
möjligt precisera och kvantifiera dem. Riksdagen har tidigare
vid flera tillfällen haft att ta ställning till de övergripande
målen för miljöpolitiken. Allteftersom utvecklingen fortsätter
på detta område kommer miljöpolitikens uppgifter att utvidgas
och dess medel att utvecklas och skärpas. Sådana fortlöpande
förändringar och skärpningar av miljöpolitiken förutsätter ett
väl grundat beslutsunderlag av den typ som Naturvårdsverkets
aktionsprogram representerar. Enligt utskottets mening
tillgodoser aktionsprogrammet således i allt väsentligt det i
motionen framförda kravet på ett handlingsprogram för den
framtida miljöpolitiken. Utskottet avstyrker därmed motion Jo707
yrkande 1.

Allemansrätten

Motionerna

I tre motioner framförs krav om antingen lagstiftning gällande
allemansrätten eller utredning om allemansrättens närmare
innebörd. I motion Jo610 (c) begärs ett förslag till
lagstiftning gällande allemansrätten. Enligt motionärerna är
dagens reglering oklar och beroende av sedvanor och värderingar
som kan växla i olika delar av landet. Vidare framhålls vissa
brister i turistinformationen beträffande allemansrättens ansvar
och begränsningar. Enligt motion Jo630 (s) yrkande 29 bör Fri-
och rättighetskommittén få ett tilläggsuppdrag att utreda hur
allemansrätten skall tillgodoses i ett läge då äganderätten
avses bli stärkt. Behovet av utredning och åtgärder angående
till allemansrätten hörande frågor betonas även i motion Jo663
(-).

Enligt motion K205 (s) yrkande 2 måste informationen om
allemansrätten förbättras och effektiviseras. Naturvårdsverket
bör åläggas att samordna sin miljövårdsinformation med andra
myndigheter, institutioner och organisationer. Särskilt viktigt
är samarbetet med UD, Svenska institutet samt med det svenska
skolväsendet. Även i motion Jo684 (m) betonas behovet av
information om skyldigheter och rättigheter förbundna med
allemansrätten.

Utskottets överväganden

Allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela landets
intresse att slå vakt om. Som framhållits i många sammanhang rör
det sig om en sedvanerätt som är tämligen speciell för Sverige
och som saknar direkt motsvarighet i övriga Europa. I stort
brukar man med allemansrätten avse friheten för envar att färdas
till fots över annans mark och att under en kortare tid
uppehålla sig där -- om det inte är fråga om tomt eller
plantering eller över huvud taget om mark som kan skadas av
beträdandet -- samt att där plocka blommor, bär och svamp. I 1 §
första stycket naturvårdslagen, NVL, (lydelse fr.o.m. 1975)
anges att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas
och vårdas samt att den är tillgänglig för alla enligt
allemansrätten. Någon närmare definition av allemansrättens
innehåll ges ej i lagen. I förarbetena noterades att det på
flera punkter rådde oklarhet om vad allemansrätten innebär.
Enligt departementschefen skulle en lagstiftning om denna rätts
innehåll kunna leda till många svårbedömda tvister i
skälighetsfrågor där olägenheterna inte ansågs vara större än de
kunde övervinnas med upplysning och uppmaning till hänsyn. Han
ansåg det emellertid värdefullt att markera allemansrättens
betydelse i NVL:s inledande bestämmelse
(prop. 1974:166 s. 92).

Frågor om allemansrättens innehåll och förslag om
formalisering av detta rättsinstitut har behandlats av riksdagen
vid nästan varje riksmöte under senare år. Det har rått
betydande politisk enighet om att de rättigheter och
skyldigheter för såväl markägare som gemene man, vilka omfattas
av allemansrätten, inte bör detaljregleras i lagstiftningen. Mot
den angivna bakgrunden avstyrkte utskottet under hösten 1992 ett
antal motioner om detaljreglering av allemansrätten
(1992/93:JoU3). Utskottet har inte ändrat uppfattning i detta
avseende och avstyrker därför motion Jo610. Det bör tilläggas
att det finns möjligheter att beivra missbruk av allemansrätten
i enskilda fall genom rättsliga åtgärder.

Med det anförda avstyrks även motion Jo663.

Kommittén med uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för
äganderätten m.m. har på eget initiativ tagit upp frågan om
allemansrättens ställning (SOU 1993:40).
Enligt kommittén är innebörden av allemansrätten så väl känd och
ett så väl inrotat begrepp hos det svenska folket att något
hinder mot att skriva in denna rätt i regeringsformen inte kan
anses föreligga. Kommittén lämnar ett förslag till ändring i 2
kap. 18 § RF med det innehållet. Utskottet finner mot bakgrund
av det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i
anledning av motion Jo630 yrkande 29. Motionen kan härmed anses
tillgodosedd.

Vad avser behovet av information om allemansrätten m.m. som
betonas i motionerna K205 yrkande 2 och Jo684 vill utskottet
anföra följande. Regeringen gav den 27 februari 1992
Naturvårdsverket i uppgift att inför turistsäsongen samordna
informationen om rättigheter och skyldigheter i samband med
allemansrätten. Regeringen ställde samtidigt 250 000 kr till
verkets förfogande för uppdraget. Tillskottet har använts för
att utöka och förstärka den information om allemansrätten som
verket kontinuerligt bedriver. Naturvårdsverket har i oktober
1992 lämnat en redogörelse över de informationsinsatser som
hittills genomförts. Verket har kontaktat ett stort antal
myndigheter och organisationer och uppmanat dessa att delta i en
gemensam aktion för att upplysa svenska och utländska turister
om rättigheter och skyldigheter enligt allemansrätten. De
medverkande har erhållit Naturvårdsverkets informationsmaterial
utan kostnad. Annonsering har skett i svensk och tysk TV samt
genom videoprogram på restauranger. Utländska turister på väg
till Sverige har fått tryckt information. Invandrarverket har
kontaktats för att föra ut information till invandrare och
flyktingar. I maj 1993 följdes arbetet upp med en
enkätundersökning, och ett särskilt rådslag kommer att anordnas
med berörda parter. Naturvårdsverket förutser ett fortsatt stort
behov av information, utbildning och konkreta praktiska åtgärder
på olika nivåer för att motverka missbruk av allemansrätten.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna K205 yrkande
2 och Jo684 när det gäller behovet av information om de
skyldigheter och rättigheter som följer av allemansrätten. Som
redovisats ovan pågår ett omfattande informationsarbete för att
komma till rätta med missbruket av allemansrätten, och utskottet
konstaterar i likhet med Naturvårdsverket att ytterligare
insatser kommer att krävas på detta område. Resultatet av dessa
ansträngningar och fortsatta informationsinsatser bör enligt
utskottets mening i allt väsentligt kunna tillgodose syftet med
ifrågavarande motioner. Motionerna K205 yrkande 2 och Jo684
påkallar därmed ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande miljöskyddslagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo618, 1992/93:Jo640,
1992/93:Jo658, 1992/93:Jo676 yrkande 9, 1992/93:Jo699,
1992/93:Jo700, 1992/93:Jo705 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Jo707
yrkande 5 och 1992/93:A471 yrkande 4,

2. beträffande sambandet mellan ekonomi och ekologi m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo669 yrkandena 3 och 4,

res. 1 (nyd) - delvis

3. beträffande avgifter för miljöprövning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo669 yrkande 5,

res. 1 (nyd) - delvis

4. beträffande miljövägledning för konsumenter

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo669 yrkande 6,

res. 1 (nyd) - delvis

5. beträffande förslag till miljöhandlingsprogram

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo707 yrkande 1,

6. beträffande lagstiftning om allemansrätten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo610,

7. beträffande utredning om allemansrätten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo663,

8. beträffande uppdrag till Fri- och rättighetskommittén

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo630 yrkande 29,

9. beträffande information om allemansrätten m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K205 yrkande 2 och
1992/93:Jo684.

Stockholm den 9 november 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt
Rosén (fp), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint
Cyr (m), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson
(s), Carl G Nilsson (m), Lena Klevenås (s), Sverre Palm (s) och
Carl Olov Persson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Sambandet mellan ekonomi och ekologi m.m.
(mom. 2, 3 och 4)

Max Montalvo (nyd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "Utskottet har" och på s. 6 slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- rskr. 361).
Utskottet vill sammanfattningsvis betona nödvändigheten av att
miljöpolitiken inordnas i ett ekonomiskt perspektiv med
beaktande av t.ex. arbetstillfällen och andra sidoeffekter.
Varje insats på miljöområdet måste vägas mot resultatet i dess
helhet och suboptimala lösningar för Sverige måste undvikas.
Omotiverade skillnader i produktionskostnader kan leda till att
företag flyttar sin tillverkning eller väljer att investera i
länder som från ekonomisk synpunkt är mer fördelaktiga. Följden
kan bli att man exporterar nedsmutsningen till ett annat land
och sedan importerar varorna. Detta kan totalt sett leda till en
försämring av miljön. Av samma skäl kommer man att förlora
arbetstillfällen i Sverige. Vad utskottet anfört med anledning
av motion Jo669 yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Som framhålls i motion Jo669 yrkande 5 bör förekommande
avgifter för myndigheternas miljöprövning stå i rimlig
proportion till den faktiska kostnaden. Det får inte vara så att
avgiften används som ett medel för att generellt förstärka
myndighetens budget. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo669 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Konsumenternas handlande har en avgörande betydelse för den
positiva miljöutvecklingen. Det finns en grundläggande önskan om
ren miljö, och konsumenterna ställer allt fler och högre krav på
miljövänliga produkter. Denna kraft hos konsumenterna skall inte
bara utnyttjas utan även uppmuntras. Sverige bör därför, i den
mån det inte strider mot EES-avtalet, tillämpa en generös
attityd mot sådana åtgärder som underlättar för konsumenterna
att påverka sitt val av produkter i riktning mot miljövänlig
produktion. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo669
yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2, 3 och 4 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande sambandet mellan ekonomi och ekologi m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo669 yrkandena
3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. beträffande avgifter för miljöprövning
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo669 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande miljövägledning för konsumenter
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo669 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,