Medborgarskap och identitet

Betänkande 1998/99:SfU3

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1998/99:SFU03

Medborgarskap och identitet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1998/99

SfU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
proposition 1997/98:178 Medborgarskap och identitet
samt motioner som väckts med anledning av
propositionen. I betänkandet behandlas också de
motioner om svenskt medborgarskap som väckts under
den allmänna motionstiden 1998.

I propositionen föreslås att det i
medborgarskapslagen införs en möjlighet att medge
dispens från kravet på styrkt identitet i ärenden om
naturalisation. Dispens föreslås få ges om sökanden
har haft hemvist i Sverige sedan minst åtta år och
gör sannolikt att den identitet han eller hon uppger
är riktig.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari
1999.

I motionerna tas också upp yrkanden om möjlighet
till återkallelse av svenskt medborgarskap, om krav
på kunskaper i svenska språket för rätt till svenskt
medborgarskap, om statslösa barns rätt till
medborgarskap och om dubbelt medborgarskap.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats sju reservationer och
ett särskilt yttrande.

Propositionen

Regeringen (Inrikesdepartementet) har i proposition
1997/98:178 Medborgarskap och identitet föreslagit
riksdagen att anta det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382) om
svenskt medborgarskap.

Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1997/98:Sf43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att dispens från kravet
på styrkt identitet skall gälla efter tio års
vistelse i Sverige i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förlängt krav på
vistelse i Sverige vid uppgivande av annan identitet
än vad som ursprungligen uppgivits,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om återkallelse av
svenskt medborgarskap,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kunskaper i svenska
språket för rätt till ansökan om svenskt
medborgarskap,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statslösa barn.

1997/98:Sf44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det är fri
bevisprövning som gäller vid avgörande av frågan om
identiteten skall anses styrkt i
medborgarskapsärenden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beviskravet för att
en identitet i ett medborgarskapsärende skall anses
sannolik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ingen som fått
uppehållstillstånd som skyddsbehövande skall behöva
kontakta hemlandets myndigheter som ett led i att
styrka sin identitet inför svenska myndigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om krav på längre
hemvisttid än åtta år i medborgarskapsärenden.

1997/98:Sf45 av Ann-Kristin Føsker (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 6
§ andra stycket lagförslaget, enligt vad i motionen
anförts, att dispens från kravet på styrkt identitet
kan ges efter sex år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om flyktingar som har
problem med att få sin identitet styrkt.

1997/98:Sf46 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 6 §
lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap att de
beslutande myndigheterna skall vara oförhindrade att
i enskilda ärenden kunna mildra kravet på
hemvisttiden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en femårsregel
bör gälla för sökandes hemvist i landet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att alla skall kunna
omfattas av en sådan dispensregel som propositionen
redogör för,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den sammanlagda
tid som sökanden befunnit sig i landet, oavsett
legal eller illegal vistelse, skall gälla för
femårsregeln,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att andra gällande
identitetshandlingar än giltigt pass från hemlandet
skall kunna utgöra grund för beviljande av
medborgarskap,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den prövning och
det fastställande av identiteten som en gång
inledningsvis gjorts bör vara tillräcklig även för
fastställande av medborgarskap,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att handläggning av
ärenden där sökandens trovärdighet står på spel
skall ske muntligt.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1998

1998/99:Sf602 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
det för erhållande av svenskt medborgarskap för
utländsk medborgare skall införas krav på
dokumenterade kunskaper i vardagligt användande av
det svenska språket i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1998/99:Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjlighet för
medborgarskap för statslösa barn,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om dubbelt
medborgarskap.

1998/99:Sf626 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om dubbelt
medborgarskap.

1998/99:Sf628 av Kenneth Johansson m.fl. (c, s, m,
v, kd, fp och mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att underlätta för
statslösa barn att få svenskt medborgarskap.

1998/99:Sf635 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ändrade
direktiv för kommittén med översyn av lagen om
svenskt medborgarskap.

Utskottet

Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap

Gällande ordning

Bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap
finns i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.

Lagstiftningen bygger på den s.k.
härstamningsprincipen, dvs. avgörande för vilket
medborgarskap ett barn erhåller är inte
födelselandet utan föräldrarnas medborgarskap.
Svenskt medborgarskap kan i princip förvärvas på tre
olika sätt. Dels automatiskt, t.ex. av barn vid
födseln, dels genom anmälan, t.ex. av barn till
svensk far som inte är gift med barnets utländska
mor, dels efter ansökan, s.k. naturalisation.

Föreskrifter om naturalisation finns i 6 §
medborgarskapslagen. Statens invandrarverk prövar
frågor om naturalisation. Regeringen avgör dock om
naturalisation skall beviljas på grund av att det är
till gagn för riket. Invandrarverkets beslut får
överklagas till Utlänningsnämnden. Invandrarverket
och Utlänningsnämnden får överlämna ett ärende om
naturalisation till regeringen i vissa angivna fall.

Enligt 6 § första stycket kan en utlänning på
ansökan upptas till svensk medborgare om han/hon
fyllt 18 år, sedan fem år - eller i fråga om
medborgare i annat nordiskt land sedan två år - har
hemvist här i riket samt fört och kan förväntas
komma att föra en hederlig vandel. Avvikelse från
dessa villkor kan enligt lagrummets andra stycke ske
om det skulle medföra gagn för riket, om sökanden
förut varit svensk medborgare, om sökanden är gift
med en svensk medborgare eller om det annars med
hänsyn till sökandens förhållanden finns särskilda
skäl att bevilja svenskt medborgarskap.

Den som är flykting beviljas normalt dispens från
kravet på fem års hemvist så att han eller hon kan
bli svensk medborgare redan efter fyra års vistelse
i Sverige. En utomnordisk medborgare som är gift med
en svensk medborgare naturaliseras som regel efter
tre års hemvist om äktenskapet varat minst två år.

Av paragrafens sista stycke framgår att det i ett
beslut om naturalisation skall bestämmas om
naturalisationen även skall omfatta sökandens ogifta
barn under 18 år.

Stadgandet i 6 § medborgarskapslagen innebär en
rätt för den beslutande myndigheten att under vissa
förutsättningar bevilja svenskt medborgarskap.
Beslutsmyndigheten har således en diskretionär
prövningsrätt och kan uppställa ytterligare
förutsättningar för ett bifallsbeslut.

I praxis har uppställts kravet att sökanden skall
kunna styrka sin identitet, dvs. klarhet skall råda
om namn, ålder och som huvudregel medborgarskap. Om
det är svårt att fastställa sökandens medborgarskap
på grund av omständigheter som denne inte råder
över, t.ex. oklara hemlandsbestämmelser om
medborgarskap, utgör detta, under förutsättning att
identiteten i övrigt är fastställd, inte något
hinder mot naturalisation.

Utgångspunkten är att sökanden, för att anses ha
styrkt sin identitet på ett godtagbart sätt, skall
kunna förete ett hemlandspass i original eller en
fotoförsedd identitetshandling i original utfärdad
av behörig myndighet i hemlandet. Om sökanden inte
kan förete handlingar som är tillräckliga för att
uppfylla beviskravet, kan identiteten till följd av
principen om fri bevisprövning ändå anses vara
styrkt i fall det föreligger ytterligare
omständigheter som ger ett starkt och otvetydigt
stöd för den av sökanden uppgivna identiteten.
Uppgifter från nära anhöriga kan åberopas. Därvid
gäller som princip att den anhörige har förvärvat
svenskt medborgarskap och i samband därmed uppvisat
godtagbar identitetshandling. Denna handling bör
vara godtagbar även enligt den praxis som råder vid
tidpunkten för beslutet i det ärende vari den
anhöriges uppgifter åberopas. Vidare bör den
anhöriges relation till sökanden vara antingen
make/maka, syskon eller vuxet barn. I enstaka fall
har även annan anhörig godtagits. Slutligen gäller
att sökanden och den anhörige, såväl i
medborgarskapsärendet som i tidigare
tillståndsärenden, lämnat samstämmiga uppgifter i
fråga om identitet, släktskap, familjeförhållanden,
bakgrund m.m.

Från kravet på styrkt identitet medges enligt fast
praxis inga undantag.

Med hemvist avses ett boende i Sverige med avsikt
att bli i landet stadigvarande. Folkbokföring utgör
inte någon förutsättning för att hemvist skall
föreligga. Hemvistbegreppet förutsätter dock att
vistelsen i landet är legal. Vidare krävs att
hemvisten varit oavbruten. Som huvudregel gäller att
sökanden endast får tillgodoräkna sig den tid denne
vistas i landet med styrkt identitet. Om den vid
ankomsten angivna identiteten senare styrks, räknas
dock enligt fast praxis hemvisttiden från det att
sökanden ansökte om tillstånd att bosätta sig i
Sverige.

I de fall utlänningen under vistelsen i Sverige
lämnar nya uppgifter om sin identitet räknas normalt
hemvisttiden först från den dag den nya identiteten
kan anses ha styrkts. Om sökanden har fått
främlingspass eller resedokument utfärdade i den nya
identiteten utan att denna varit styrkt, räknas dock
i regel hemvisttiden redan från tidpunkten för
anmälan av den nya identiteten till Invandrarverket,
dock under förutsättning att identiteten senare
styrks.

I ärenden om uppehållstillstånd föreligger inte,
till skillnad från vad som är fallet i
medborgarskapsärenden, något uttalat krav att
utlänningens identitet skall vara styrkt för att ett
uppehållstillstånd skall beviljas. I de fall
sökanden har för avsikt att bosätta sig i Sverige
och i övrigt uppfyller vad som krävs för att få
uppehållstillstånd utfärdas i regel ett permanent
uppehållstillstånd redan från början. Ett
uppehållstillstånd får återkallas om utlänningen
medvetet har lämnat oriktiga uppgifter, t.ex. om sin
identitet, som har inverkat på beslutet. Den som
medvetet lämnar oriktiga uppgifter eller underlåter
att tala om något förhållande av betydelse i ett
ärende om uppehållstillstånd kan även dömas till
ansvar enligt 10 kap. 2 § 3 utlänningslagen
(1989:529).

Propositionen

I propositionen anges att invandringen till Sverige
under det senaste årtiondet har genomgått stora
förändringar med en ökande andel flyktingar och
skyddsbehövande från länder med mer eller mindre
kaotiska förhållanden. Antalet utlänningar som
kommit till Sverige utan identitetshandlingar eller
med bristfälliga handlingar har ökat markant. År
1995 saknade mer än 60 % av de asylsökande som kom
till Sverige pass och identitetshandlingar. I
propositionen anförs att det finns en rad orsaker
till att en person inte kan förete handlingar som
styrker de uppgifter han eller hon lämnar om sin
person. En växande grupp i samhället ställs därför,
ofta utan egen förskyllan, utan möjlighet att
erhålla förmånen av ett svenskt medborgarskap och de
rättigheter som är förbundna därmed. Enligt
regeringen har kravet på styrkt identitet i ärenden
om naturalisation således under senare år lett till
problem för många sökande. Regeringen anser att
detta förhållande inte är tillfredsställande och att
det därför bör införas en möjlighet att medge även
den som inte kan styrka sin identitet svenskt
medborgarskap.

Grundprincipen om att sökanden skall kunna styrka
sin identitet bör emellertid enligt regeringen ligga
fast. Enligt propositionen är detta viktigt bl.a.
mot bakgrund av att kunskap om sökandens identitet
är en grundläggande förutsättning för att
beslutsmyndigheten skall kunna göra en fullgod
prövning av övriga naturalisationsförutsättningar.
Vidare kan ett beslut om naturalisation som vilar på
falska identitetsuppgifter varken återkallas eller
anses vara en nullitet. Rent principiellt är det
inte heller en rättighet att erhålla svenskt
medborgarskap genom naturalisation. I propositionen
anges att det i stället är fråga om en exklusiv rätt
för staten att, efter en diskretionär prövning inom
ramen för en rimlig tolkning av
medborgarskapslagstiftningen, avgöra om en person
bör upptas till svensk medborgare eller inte. När
det gäller vad som skall krävas för att identiteten
skall anses vara styrkt är det regeringens bedömning
att nuvarande praxis i allt väsentligt är
ändamålsenlig. Regeringen understryker dock vikten
av att bedömningen i ett naturalisationsärende
alltid, i linje med principen om fri bevisprövning,
sker utifrån samtliga omständigheter i ärendet. För
att tydliggöra kravet på styrkt identitet föreslår
regeringen att detta krav bör föras in i lagtexten
genom en ny punkt 1 i första stycket 6 §
medborgarskapslagen.

I propositionen föreslås att de beslutande
myndigheterna bör kunna medge dispens från kravet på
styrkt identitet om sökanden är trovärdig
beträffande dels de uppgifter han eller hon lämnar
om sin identitet, dels anledningen till att
identiteten inte kan styrkas. Sökanden skall enligt
förslaget göra sannolikt att den uppgivna
identiteten är riktig för att dispens skall kunna
medges. Utgångspunkten för sannolikhetsbedömningen
bör enligt regeringen vara att prövningen skall ske
utifrån samtliga omständigheter i ärendet och
utmynna i en samlad bedömning. Det är inte möjligt
eller lämpligt att i detalj försöka förutse och ta
ställning till den mängd olika omständigheter som
kan komma att bli en del av bedömningen i det
enskilda fallet. Det är ofrånkomligt att en närmare
precisering av de olika omständigheterna och vilken
betydelse dessa bör ha vid sannolikhetsbedömningen
utvecklas genom praxis. Regeringen anser emellertid
att följande utgångspunkter bör gälla.

När det gäller trovärdigheten beträffande
uppgifterna om sökandens identitet bör det väga
tungt om samma uppgifter vidhållits under hela
vistelsen i Sverige. Är så fallet och förekommer
inte någon omständighet som talar emot, bör det
enligt propositionen kunna vara tillräckligt för att
sökanden skall anses ha uppfyllt trovärdighetskravet
i detta avseende. Något krav på att uppgifterna
stöds av annan skriftlig utredning bör inte ställas.

Har sökanden i ett ärende om uppehållstillstånd
lämnat uppgifter som skiljer sig från de uppgifter
som lämnas i naturalisationsärendet kan det, enligt
regeringen, vara en omständighet som gör att det
finns anledning att ifrågasätta sökandens
trovärdighet. I de fall då en sökande under
vistelsen i Sverige har ändrat sina
identitetsuppgifter bör det beaktas om ändringen
skett efter påpekande av någon myndighet eller om de
nya uppgifterna lämnats på eget initiativ. I den
första situationen bör utgångspunkten vara att
uppgifterna behandlas med stor tveksamhet. Har
utlänningen däremot frivilligt ändrat sina uppgifter
bör en mindre kategorisk syn kunna anläggas på
saken, anser regeringen.

När det gäller trovärdigheten beträffande
uppgifterna om anledningen till att sökanden inte
kan styrka sin identitet, är omständigheterna i
anslutning till att utlänningen anlänt till landet
av stor betydelse. Regeringen anser inte att frågan
huruvida sökanden har egen skuld till att
identiteten inte går att styrka i sig bör ha en
sådan självständig betydelse och på förhand
exkludera vissa personer från att erhålla dispens. I
stället bör, enligt regeringen, omständigheter som
hänger samman med varför identiteten inte kan
styrkas utgöra en tungt vägande faktor bland andra i
den samlade bedömningen. Vad sökanden uppger som
skäl för att det inte heller i ett senare skede
varit möjligt att skaffa fram godtagbara handlingar
skall ha betydelse vid bedömningen. Grundkravet bör,
enligt regeringen, vara att utlänningen skall ha
gjort vad som skäligen kan förväntas av honom eller
henne för att styrka sin identitet. I fråga om
flyktingar är det normalt inte rimligt att de skall
behöva kontakta hemlandets myndigheter och detsamma
gäller de personer som kommer från länder vars
administration upphört att fungera. Förhållandena i
hemlandet kan emellertid ha förbättrats, vilket på
nytt kan ha gjort det möjligt att erhålla
erforderliga handlingar.

Enligt förslaget i propositionen bör
dispensmöjligheten förenas med ett krav på förlängd
hemvisttid. Skälen härför är enligt regeringen bl.a.
att en förlängd hemvist medför större möjligheter
att bedöma trovärdigheten av de uppgifter sökanden
lämnar och utgör också ett incitament för sökanden
att få fram erforderliga handlingar. Ett strängare
krav beträffande hemvisttiden kan även verka
avhållande för personer som vill dölja sin rätta
identitet och otillbörligt utnyttja
dispensförfarandet. Regeringen anser att ett krav på
åtta års hemvisttid framstår som en lämplig
avvägning. För klarhets skull bör hemvistkravet vara
en absolut minimigräns. Mot bakgrund av den
diskretionära prövning som karaktäriserar ärenden om
naturalisation föreligger dock inte något hinder mot
att i enskilda fall kräva en längre hemvisttid än
åtta år, anges det i propositionen.

Motionerna

I ett flertal motioner finns yrkanden om
vistelsetidens längd.

I motion 1997/98:Sf43 yrkandena 1 och 2 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen dels
beslutar att dispens från kravet på styrkt identitet
skall gälla efter tio års vistelse i Sverige, dels
gör ett tillkännagivande om förlängt krav på
vistelse i Sverige vid uppgivande av annan identitet
än vad som ursprungligen uppgivits. Motionärerna
anser att en vistelsetid på tio år ökar
möjligheterna för den enskilde att få fram
godtagbara identitetshandligar och minskar
benägenheten att försöka erhålla svenskt
medborgarskap på falska grunder. I motionen anförs
också att det vid bedömningen av rätt till
medborgarskap skall vägas in om personen har ändrat
uppgifter om sin identitet. Oavsett om ändringen av
identitetsuppgifterna har skett frivilligt eller ej
skall en längre hemvisttid än tio år kunna komma i
fråga.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion
1997/98:Sf44 yrkande 4 ett tillkännagivande om att
längre hemvisttid än åtta år inte skall få förekomma
i medborgarskapsärenden, frånsett vandelsfallen.

I motion 1997/98:Sf46 yrkandena 1 och 2 av Ragnhild
Pohanka m.fl. (mp) anförs att de beslutande
myndigheterna skall vara oförhindrade att i enskilda
ärenden kunna mildra kravet på hemvisttiden.
Motionärerna anser att en femårsregel bör gälla och
att även en hemvisttid understigande fem år skall
vara möjlig vid dispens från kravet på styrkt
identitet. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande
om att den sammanlagda tid som sökanden befunnit sig
i landet, oavsett legal eller illegal vistelse,
skall räknas in i hemvisttiden.

Ann-Kristin Føsker (fp) begär i motion 1997/98:Sf45
yrkande 1 att riksdagen beslutar att dispens från
kravet på styrkt identitet skall kunna ges efter sex
år.

I ett antal motionsyrkanden begärs tillkännagivanden
om kraven vid fastställandet av identiteten i
naturalisationsärenden.

I motion 1997/98:Sf44 yrkande 1 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att det är
fri bevisprövning som gäller vid avgörande av frågan
om identiteten skall anses styrkt i
medborgarskapsärenden. Motionärerna anser att det
krav som uppställts i praxis, att bara nära
anhörigas uppgifter om sökandens identitet tillmäts
bevisvärde, strider mot principen om fri
bevisprövning. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om att det måste klargöras att
kravet på att den uppgivna identiteten skall göras
sannolik inte får ställas alltför högt. Motionärerna
anser att förarbetena måste konkretiseras och göras
tydligare. I motionen begärs vidare (yrkande 3) ett
tillkännagivande om att ingen som fått
uppehållstillstånd som skyddsbehövande (således inte
bara flyktingar) skall behöva kontakta hemlandets
myndigheter som ett led i att styrka sin identitet
inför svenska myndigheter.

Ann-Kristin Føsker (fp) begär i motion 1997/98:Sf45
yrkande 2 ett tillkännagivande om att personer som
har svårt att styrka sin identitet eller som inte
kan få befrielse från ett tidigare medborgarskap
måste behandlas på ett fördelaktigt sätt av
beslutande myndigheter.

I motion 1997/98:Sf46 yrkande 3 av Ragnhild Pohanka
m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att
dispens skall kunna ges oavsett sökandens skuld till
att identiteten inte kan styrkas. I yrkandena 5 och
6 anför motionärerna att andra gällande
identitetshandlingar än giltigt pass från hemlandet
skall kunna utgöra grund för beviljande av
medborgarskap och att den prövning och det
fastställande av identiteten som en gång
inledningsvis gjorts, t.ex. i ett beslut om
uppehållstillstånd, bör vara tillräckliga även för
ett beslut om medborgarskap. Motionärerna anser att
det som huvudregel bör räcka med ett giltigt
dokument med bild på sökanden. I motionen begärs
tillkännagivanden härom. Slutligen begärs i yrkande
7 ett tillkännagivande om att handläggning av
ärenden där sökandens trovärdighet står på spel
skall ske muntligt.

Utskottets bedömning

Ett beslut om naturalisation grundas på en exklusiv
rätt för staten att, efter en diskretionär prövning,
avgöra om en person bör upptas till svensk
medborgare eller inte. Kunskap om sökandens
identitet är därvid en grundläggande förutsättning
för att beslutsmyndigheten skall kunna göra en
fullgod prövning av övriga
naturalisationsförutsättningar. Dessutom kan ett
beslut om naturalisation som vilar på falska
identitetsuppgifter varken återkallas eller anses
vara utan rättslig verkan. Mot bakgrund härav anser
utskottet, i likhet med regeringen, att
grundprincipen i ett naturalisationsärende även
fortsättningsvis bör vara att sökanden skall kunna
styrka sin identitet. För att tydliggöra detta bör
kravet på styrkt identitet anges i lagtexten.

För att identiteten skall anses vara styrkt i ett
medborgarskapsärende skall enligt utskottets mening
även fortsättningsvis krävas att det råder klarhet
om sökandens namn, ålder och som regel
medborgarskap. I praxis har uppställts krav på att
sökanden skall kunna förete ett hemlandspass i
original eller en fotoförsedd identitetshandling i
original utfärdad av behörig myndighet. Är inte de
handlingar som sökanden gett in tillräckliga kan
ändå, enligt principen om fri bevisprövning,
identiteten anses styrkt om det föreligger
ytterligare omständigheter som ger starkt och
otvetydigt stöd för den av sökanden uppgivna
identiteten. Utskottet vill framhålla att det skall
vara fråga om en fri bevisprövning, där alla
omständigheter får beaktas. Således kan också
uppgifter från andra personer än nära anhöriga få
betydelse vid bevisprövningen.

Utskottet delar regeringens bedömning att kravet på
styrkt identitet i ärenden om naturalisation har
inneburit stora problem för många sökande under
senare år. En ökande andel flyktingar och andra
skyddsbehövande kommer från länder med mer eller
mindre kaotiska förhållanden, och i flyktingskapets
natur ligger ofta att fullständig dokumentation om
identiteten inte kan företes. Utskottet konstaterar
att ett stort antal personer, ofta utan egen
förskyllan, inte har någon möjlighet att erhålla
svenskt medborgarskap med de rättigheter och
skyldigheter som är förbundna därmed.

Detta förhållande är enligt utskottets mening inte
tillfredsställande och en möjlighet att medge
dispens från kravet på styrkt identitet bör därför
införas. Utskottet anser att svenskt medborgarskap
efter viss tid skall kunna beviljas om sökanden gör
sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig.
Sökanden skall vara trovärdig beträffande både
uppgifterna om identiteten och anledningen till att
identiteten inte kan styrkas.

Vad gäller sannolikhetsbedömningen anser utskottet,
i likhet med regeringen, att en omständighet som bör
väga tungt är om sökanden vidhållit samma uppgifter
om sin identitet under hela vistelsen i Sverige.
Talar inga omständigheter emot bör krav på att
uppgifterna stöds av annan skriftlig utredning inte
ställas upp. I de fall då en sökande har ändrat sina
identitetsuppgifter har det betydelse om ändringen
skett efter påpekande av någon myndighet eller om de
nya uppgifterna lämnats på eget initiativ.
Omständigheterna i anslutning till att utlänningen
anlänt till landet och vad sökanden uppger som skäl
för att det inte heller i ett senare skede varit
möjligt att skaffa fram godtagbara handlingar har
betydelse när det gäller trovärdigheten. I fråga om
flyktingar eller personer som kommer från länder
vars administration upphört att fungera är det
normalt inte rimligt att de skall behöva kontakta
hemlandets myndigheter. Utskottet delar regeringens
bedömning att grundkravet bör vara att utlänningen
skall ha gjort vad som skäligen kan förväntas av
honom eller henne för att styrka sin identitet.

Enligt utskottets mening bör, som föreslås i
propositionen, en möjlighet till dispens förenas med
ett krav på förlängd hemvisttid. En förlängd
hemvisttid medför bl.a. större möjligheter att
bedöma trovärdigheten av de uppgifter sökanden
lämnar och utgör också ett incitament för sökanden
att få fram erforderliga handlingar. Ett strängare
krav beträffande hemvisttiden kan även verka
avhållande för personer som vill dölja sin rätta
identitet och otillbörligt utnyttja
dispensförfarandet. Utskottet delar regeringens
bedömning att åtta år utgör en lämplig avvägning.
Mot bakgrund av myndigheternas diskretionära
prövning i naturalisationsärenden föreligger inte
något hinder mot att i enskilda fall kräva en längre
hemvisttid än åtta år. Åtta år bör dock vara en
absolut minimigräns.

Utskottet anser i likhet med regeringen att
dispensmöjligheten skall kunna tillämpas oavsett
sökandens eventuella skuld till att identiteten inte
kan fastställas. Det framstår inte som rimligt att
på förhand bestämma att vissa personer inte skall
kunna komma i fråga för dispens. Har sökanden själv
del i att identiteten inte kan styrkas kan detta
emellertid komma att utgöra ett i vissa fall
försvårande moment i den trovärdighetsbedömning som
skall göras vid dispensprövningen.

Som hemvisttid skall enligt utskottet endast
beaktas vistelsetid i landet som varit legal.
Hemvisttiden skall även ha varit oavbruten.

I ett ärende om uppehållstillstånd föreligger inte
något uttalat krav på att identiteten skall vara
styrkt. Identitetsfrågan har också mindre betydelse
när det gäller beslut om uppehållstillstånd till
flyktingar, andra skyddsbehövande eller på grund av
humanitära skäl, t.ex. vid allvarlig sjukdom. Till
skillnad från ett beslut om medborgarskap kan ett
beslut om uppehållstillstånd återkallas. Utskottet
anser mot bakgrund härav att den prövning av
identiteten som eventuellt gjorts i andra sammanhang
inte generellt kan anses tillräcklig vid ett beslut
om naturalisation. Utskottet vill dock i detta
sammanhang tillägga att utlänningen redan vid
handläggningen av frågan om uppehållstillstånd
lämpligen bör upplysas om de krav som ställs för
beviljande av svenskt medborgarskap.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet
bifall till propositionen och avstyrker motionerna
1997/98:Sf43 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Sf44
yrkandena 2-4, 1997/98:Sf45 yrkandena 1 och 2 samt
1997/98:Sf46 yrkandena 1, 2 och 4-6. Motionerna
1997/98:Sf44 yrkande 1 och 1997/98:Sf46 yrkande 3
får med vad utskottet ovan anfört anses
tillgodosedda och avstyrks.

I medborgarskapslagen finns inga regler om
muntlighet vid handläggningen av
medborgarskapsärenden. Myndigheternas handläggning
styrs av förvaltningslagen. Av denna framgår bl.a.
att den enskilde skall få tillfälle att lämna
uppgifter muntligt i ett ärende som avser
myndighetsutövning, om det kan ske med hänsyn till
ärendets behöriga gång. Myndigheten skall särskilt
beakta att muntlig handläggning kan underlätta för
enskilda att ha med den att göra. Den
parlamentariska utredningen om en ny instans- och
processordning i utlännings- och
medborgarskapsärenden, NIPU, har i uppgift att se
över processen i bl.a. medborgarskapsärenden.
Utredningen skall pröva om ett införande av
tvåpartsprocess kan medföra en mer rättssäker
process. Utskottet anser att kommitténs arbete och
överväganden bör avvaktas och avstyrker därför
motion 1997/98:Sf46 yrkande 7 om muntlig
handläggning i medborgarskapsärenden.

Återkallelse av svenskt medborgarskap

Gällande ordning

Beträffande återkallelse av medborgarskap får enligt
regeringsformen en svensk medborgare som är, eller
har varit bosatt i riket, inte berövas sitt svenska
medborgarskap i något annat fall än då han eller hon
samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom
att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i någon
annan stat. Det får dock föreskrivas att barn under
18 år i fråga om sitt medborgarskap skall följa
föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskrivas
att, i enlighet med överenskommelse med annan stat,
den som sedan födseln är medborgare även i den andra
staten och är varaktigt bosatt där förlorar sitt
svenska medborgarskap vid 18 års ålder eller senare.
Någon ytterligare möjlighet att återkalla ett
svenskt medborgarskap föreligger inte enligt svensk
rätt.

Folkrätten ställer i sig inte upp något hinder mot
att en person förlorar sitt medborgarskap och
därigenom blir statslös genom ett beslut om
förverkande av medborgarskapet. Möjligheten att
genom s.k. expatriering försätta någon i statslöshet
är emellertid begränsad av 1961 års FN-konvention om
begränsning av statslöshet, till vilken Sverige har
anslutit sig. I konventionen anges att en
fördragsslutande stat inte skall beröva en person
medborgarskapet om personen därigenom skulle bli
statslös. Genom en undantagsbestämmelse accepteras
dock att medborgarskapet berövas någon, även om
detta leder till statslöshet, när medborgarskapet
har erhållits genom osanna uppgifter eller
bedrägligt förfarande. Även 1997 års europeiska
konvention om medborgarskap, vilken har
undertecknats av Sverige i november 1997, innehåller
bestämmelser om expatriering. Bland annat tillåts
återkallelse av medborgarskap om sökanden erhållit
medborgarskapet genom bedrägligt förfarande, osanna
uppgifter eller förtigande av relevanta
omständigheter som rör sökanden.

Propositionen

I propositionen anförs att en strävan i svensk
politik har varit att så långt möjligt utjämna
skillnaderna i rättsligt avseende mellan svenska
medborgare och den övriga befolkningen.
Medborgarskapet är emellertid, enligt propositionen,
alltjämt betydelsefullt när det gäller t.ex.
möjligheterna att delta fullt ut i den politiska
processen, att erhålla konsulärt bistånd av svenska
myndigheter utomlands och att vara skyddad mot
landsförvisning. Medborgarskapet har dessutom stor
betydelse för integrationen. I propositionen anges
att införande av en möjlighet att återkalla ett
beslut om svenskt medborgarskap skulle innebära en
grundläggande förändring av den svenska
medborgarskapsrätten och skulle kräva en
grundlagsändring. Regeringen anser att det för en
sådan förändring krävs mycket starka skäl.

I propositionen anges att det kan förefalla
stötande att det saknas möjligheter att ingripa och
återkalla medborgarskapet för en person som
naturaliserats i falsk identitet, särskilt när det
skett för att dölja ett kriminellt förflutet eller
en terroristanknytning. En återkallelsemöjlighet kan
också verka preventivt på så sätt att den avhåller
en person från att ljuga om identiteten. Enligt
regeringen finns det emellertid starka skäl som
talar emot att införa en sådan möjlighet. Bland
annat skulle det medföra två slag av svenskt
medborgarskap, ett oåterkalleligt för den som blivit
svensk medborgare vid födseln och ett som kan
återkallas för den som förvärvat medborgarskapet
genom naturalisation. En person som berövats det
svenska medborgarskapet skulle därtill enligt
regeringen i de flesta fall bli statslös, eftersom
huvudprincipen i den svenska
medborgarskapslagstiftningen är att den som
naturaliseras samtidigt måste avsäga sig sitt
tidigare medborgarskap om det inte förloras
automatiskt. En återkallelse av svenskt
medborgarskap kan vidare, enligt propositionen, leda
till familjerättsliga komplikationer. Regeringen
anser att skälen för en återkallelsemöjlighet,
ställda mot de starka invändningar som kan resas
däremot, inte motiverar införandet av en sådan
möjlighet i svensk rätt.

Motionen

I motion 1997/98:Sf43 yrkande 3 av Gullan Lindblad
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om
återkallelse av svenskt medborgarskap. Motionärerna
anser att en möjlighet att återkalla ett beslut om
naturalisation skulle verka avskräckande på dem som
försöker erhålla ett medborgarskap på falska
grunder. En möjlighet att återkalla ett
medborgarskap bör därför införas och gälla som
huvudregel. Vid risk för statslöshet bör emellertid
undantag kunna göras.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att det inte
bör införas en möjlighet att återkalla ett beslut om
naturalisation, eftersom det skulle medföra att
medborgarskapet får olika rättsskydd beroende på om
det förvärvats genom födsel eller genom
naturalisation. Vidare skulle en person som berövas
sitt medborgarskap i de flesta fall bli statslös.
Även familjerättsliga komplikationer skulle kunna
uppstå som exempelvis när barn blivit svenska
medborgare i samband med att en förälder
naturaliserades. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1997/98:Sf43 yrkande 3.

Krav på kunskaper i svenska språket

Motionerna

I motion 1997/98:Sf43 yrkande 4 av Gullan Lindblad
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om krav på
kunskaper i svenska språket för rätt till ansökan om
svenskt medborgarskap. I motionen anförs att en
person som ansöker om medborgarskap i Sverige skall
ha kännedom om det svenska språket och kunna förstå
och göra sig förstådd på svenska. Motionärerna anser
att regeringen bör ges i uppdrag att skyndsamt
återkomma med förslag härom.

I motion 1998/99:Sf602 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) begärs förslag om att det skall införas
krav på dokumenterade kunskaper i vardagligt
användande av det svenska språket för erhållande av
svenskt medborgarskap.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare under en följd av år
behandlat motionsyrkanden om att det skall införas
krav på kunskaper i svenska språket som villkor för
att erhålla svenskt medborgarskap. Utskottet har
därvid framhållit att det är utomordentligt viktigt
för den enskilde invandraren att ha kunskaper i
svenska språket och att man på alla sätt bör
underlätta för invandrarna att få sådana kunskaper.

Medborgarskapskommitténs uppdrag (dir. 1997:5) är
att genomföra en allmän översyn av lagen om svenskt
medborgarskap. I direktiven anges att kommittén
skall utreda och överväga behovet av åtgärder som
kan vidtas för att stärka medborgarskapets status
som ett led i integrationsprocessen. Som en
utgångspunkt bör därvid en kartläggning göras av vad
svenskt medborgarskap innebär i olika avseenden och
andra länders lagstiftning och praxis bör studeras.
Bland annat skall kommittén överväga om krav på
kunskaper i svenska språket och om det svenska
samhället bör uppställas för beviljande av
medborgarskap.

Utredningsarbetet skall vara avslutat den 1 mars
1999.

Kommitténs arbete och överväganden bör avvaktas och
enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu ta
ställning i dessa frågor. Med hänsyn till det
anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Sf43
yrkande 4 och 1998/99:Sf602.

Statslösa barns situation

Motionerna

I motion 1997/98:Sf43 yrkande 5 av Gullan Lindblad
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om statslösa
barn. I motionen anges att det finns 7 000 barn
under 18 år i Sverige som saknar medborgarskap.
Motionärerna anser att det inte generellt går att ge
alla dessa barn svenskt medborgarskap. Regeringen
bör emellertid se över lagstiftningen så att denna
stämmer bättre överens med internationella
konventioner.

I motion 1998/99:Sf608 yrkande 9 av Lennart Daléus
m. fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att alla
barn skall ha rätt till ett medborgarskap och att
Sverige bör förändra lagstiftningen i denna
riktning.

I flerpartimotionen 1998/99:Sf628 av Kenneth
Johansson m.fl. (c, s, m, v, kd, fp och mp) begärs
ett tillkännagivande om att medborgarskapslagen bör
ändras så att det blir lättare för statslösa barn
att erhålla svenskt medborgarskap. I motionen anges
att det finns mer än 4 000 barn som är statslösa i
Sverige och att de svenska reglerna om förvärv av
medborgarskap inte kan anses uppfylla bestämmelsen i
artikel 7 barnkonventionen.

Utskottets bedömning

Medborgarskapskommittén har som nämnts i uppdrag att
genomföra en allmän översyn av lagen om svenskt
medborgarskap. I direktiven anges bl.a. att
medborgarskapslagstiftningen bör utformas så att
statslöshet undviks. När det gäller barn som föds i
Sverige och vars föräldrar har utländskt
medborgarskap skall kommittén analysera för- och
nackdelar med olika alternativ till reglering som
under vissa förutsättningar skulle erbjuda möjlighet
till svenskt medborgarskap. Analysen bör omfatta
olika lösningar som skulle underlätta för sådana
barn att bli svenska medborgare om föräldrarna har
permanent uppehållstillstånd. Kommittén skall
dessutom överväga vilka ändringar i
medborgarskapslagstiftningen som föranleds av
Europarådets nya konvention om medborgarskap.

Utredningen skall slutredovisa uppdraget senast den
1 mars 1999.

Utskottet anser att Medborgarskapskommitténs arbete
och överväganden bör avvaktas även i denna del och
avstyrker därmed motionerna 1997/98:Sf43 yrkande 5,
1998/99:Sf608 yrkande 9 och 1998/99:Sf628.

Dubbelt medborgarskap

Motionerna

I motion 1998/99:Sf608 yrkande 10 av Lennart Daléus
m. fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att
lagstiftningen bör förändras i riktning mot en mer
tillåtande syn på dubbla medborgarskap. För detta
talar bl.a. den ökande internationaliseringen och
medborgarskapets betydelse för identifikationen med
det land man lever i. Motionärerna anför att
Sveriges restriktiva hållning gentemot dubbla
medborgarskap medför att många människor som lever i
Sverige hindras från att få svenskt medborgarskap på
grund av att de inte kan avsäga sig sitt nuvarande
medborgarskap.

I motion 1998/99:Sf626 yrkande 2 av Birger Schlaug
m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att
principen och reglerna om att inte tillåta dubbelt
medborgarskap bör ses över. Motionärerna anser att
det skulle vara lättare för många invandrare att ta
steget mot ett svenskt medborgarskap om de inte
tvingades att säga upp sitt tidigare medborgarskap.

Yvonne Ruwaida (mp) anför i motion 1998/99:Sf635
att enligt Medborgarskapskommitténs direktiv skall
utredningen överväga åtgärder för att stärka
medborgarskapets status. Motionären anser att detta
ökar skillnaden mellan medborgare och icke-
medborgare. Utredningen bör därför i stället föreslå
åtgärder för att minska skillnaden mellan medborgare
och icke-medborgare. I motionen anges vidare att
Sveriges inställning att motverka dubbelt
medborgarskap är förlegad. Principen att inte
tillåta dubbelt medborgarskap hindrar integrationen
och bör överges. Reglerna rörande dubbelt
medborgarskap bör därför ses över. I yrkande 12
begärs ett tillkännagivande om ändrade direktiv för
Medborgarskapskommittén.

Utskottets bedömning

Som nämnts tidigare har Medborgarskapskommittén i
uppdrag att genomföra en allmän översyn av lagen om
svenskt medborgarskap. I juni i år har regeringen i
tilläggsdirektiv gett den parlamentariskt
sammansatta kommittén i uppdrag att
förutsättningslöst utreda frågan om dubbelt
medborgarskap (dir. 1998:50). Kommittén skall bl.a.
analysera och överväga konsekvenserna av ett
generellt frångående av den nu gällande principen om
att undvika dubbelt medborgarskap. Uppdraget skall
slutredovisas senast den 1 mars 1999.

Utskottet kommer att för kännedom översända
motionerna till Medborgarskapskommittén, och
utskottet förutsätter att de frågor som tas upp i
motionerna kommer att övervägas av kommittén. Enligt
utskottets mening bör utredningsarbetet därför
avvaktas, och motionerna 1998/99:Sf608 yrkande 10,
1998/99:Sf626 yrkande 2 och 1998/99:Sf635 yrkande 12
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande identitetsprövning för
svenskt medborgarskap

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Sf43
yrkandena 1 och 2, 1997/98:Sf44, 1997/98:Sf45
samt 1997/98:Sf46 yrkandena 1-6 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1950:382) om svenskt medborgarskap,

res. 1 (m)

res. 2 (v)

res. 3 (fp)

res. 4 (mp)

2. beträffande muntlig handläggning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf46 yrkande 7,

res. 5 (mp)

3. beträffande återkallelse av svenskt
medborgarskap

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf43 yrkande 3,

res. 6 (m)

4. beträffande kunskaper i svenska
språket

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf43 yrkande 4 och
1998/99: Sf602,

5. beträffande statslösa barn

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf43 yrkande 5,
1998/99: Sf608 yrkande 9 och 1998/99:Sf628,

res. 7 (c)

6. beträffande dubbelt medborgarskap

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf608 yrkande 10,
1998/99: Sf626 yrkande 2 och 1998/99:Sf635
yrkande 12.

Stockholm den 12 november 1998

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo
Könberg (fp), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson
(s), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Ulf
Kristersson (m), Mariann Ytterberg (s), Gustaf von
Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s),
Carlinge Wisberg (v), Fanny Rizell (kd), Göran
Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalín (mp), Birgitta
Carlsson (c) och Cecilia Magnusson (m).

Reservationer

1. Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap (mom. 1)

Ulf Kristersson, Gustaf von Essen, Göran Lindblad
och Cecilia Magnusson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap börjar med "Vad gäller" och slutar med
"sin identitet" bort ha följande lydelse:

Vad gäller sannolikhetsbedömningen anser utskottet
att en omständighet som bör väga tungt är om
sökanden vidhållit samma uppgifter om sin identitet
under hela vistelsen i Sverige. Utskottet vill
framhålla att om en person vid ansökan om
medborgarskap ändrar uppgifterna om sin identitet så
skall detta vägas in vid bedömningen oavsett om
ändringen av uppgifterna skett frivilligt eller
efter påpekande från någon myndighet. I dessa fall
bör det, enligt utskottets mening, vara möjligt att
förlänga kravet på minst åtta års hemvisttid i
Sverige.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande identitetsprövning för svenskt
medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf43 yrkande 2
och med anledning av propositionen samt med
avslag på motionerna 1997/98: Sf43 yrkande 1,
1997/98:Sf44, 1997/98:Sf45 och 1997/98:Sf46
yrkandena 1-6

dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap,

dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap (mom. 1)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v), som
konstaterar att utskottets uttalanden om fri
bevisprövning innebär att motion 1997/98:Sf44
yrkande 1 är tillgodosedd, anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap börjar med "Ett beslut" och slutar med
"och avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en möjlighet till dispens från
kravet på styrkt identitet i naturalisationsärenden
bör förenas med ett krav på förlängd hemvisttid. I
propositionen anges att det skall vara möjligt att i
enskilda fall kräva längre hemvisttid än åtta år.
Enligt utskottets mening skall emellertid åtta års
hemvist vara den tid som gäller för att dispens
skall kunna medges. Enbart i de s.k. vandelsfallen
skall en längre hemvisttid kunna krävas.

Utskottet anser att kravet på att den uppgivna
identiteten skall göras sannolik inte får ställas
alltför högt. Sökanden skall göra vad som skäligen
kan förväntas av honom eller henne för att styrka
sin identitet. Enligt utskottets mening skall inte
någon som fått uppehållstillstånd som
skyddsbehövande behöva kontakta hemlandets
myndigheter som ett led i att styrka sin identitet
inför svenska myndigheter.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande identitetsprövning för svenskt
medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf44 yrkandena
2-4 och med anledning av propositionen samt med
avslag på motionerna 1997/98:Sf43 yrkandena 1
och 2, 1997/98:Sf44 yrkande 1, 1997/98: Sf45 och
1997/98:Sf46 yrkandena 1-6

dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap,

dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

3. Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap (mom. 1)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap börjar med "Ett beslut" och slutar med
"och avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion 1997/98:Sf45
att personer som har svårt att styrka sin identitet
eller som inte kan få befrielse från ett tidigare
medborgarskap måste behandlas på ett fördelaktigt
sätt av beslutande myndigheter.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande identitetsprövning för svenskt
medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf45 yrkande 2
och med anledning av propositionen samt med
avslag på motionerna 1997/98: Sf43 yrkandena 1
och 2, 1997/98:Sf44, 1997/98:Sf45 yrkande 1 och
1997/98:Sf46 yrkandena 1-6

dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap,

dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

4. Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap (mom. 1)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap börjar med "Ett beslut" och slutar med
"och avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att en möjlighet till dispens
från kravet på styrkt identitet i
naturalisationsärenden skall förenas med ett krav på
förlängd hemvisttid. De beslutande myndigheterna
skall i stället vara oförhindrade att i enskilda
ärenden kunna mildra kravet på hemvisttiden. Enligt
utskottets mening bör en femårsregel gälla, och även
en hemvisttid understigande fem år skall vara möjlig
vid dispens från kravet på styrkt identitet.

Utskottet anser att den sammanlagda tid som
sökanden befunnit sig i landet skall räknas som
hemvisttid. Här skall enligt utskottets mening inte
göras skillnad på om vistelsen i landet varit legal
eller illegal.

Enligt utskottets uppfattning bör sökandens
eventuella skuld till att identiteten inte kan
styrkas inte utesluta att dispens från kravet på
styrkt identitet ges. Andra gällande
identitetshandlingar än giltigt pass från hemlandet
skall, enligt utskottet, kunna utgöra grund för
beviljande av medborgarskap. Den prövning och det
fastställande av identiteten som en gång
inledningsvis gjorts, t.ex. i ett beslut om
uppehållstillstånd, bör också vara tillräckliga även
för ett naturalisationsbeslut. Utskottet anser att
det som huvudregel bör räcka med ett giltigt
dokument med bild på sökanden.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande identitetsprövning för svenskt
medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf46 yrkandena
1-6 och med anledning av propositionen samt med
avslag på motionerna 1997/98:Sf43 yrkandena 1
och 2, 1997/98:Sf44 och 1997/98:Sf45

dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap med den ändringen att i 6 § tredje
stycket orden "minst åtta" byts ut mot ordet
"fem",

dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

5. Muntlig handläggning (mom. 2)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap börjar med "I medborgarskapslagen" och
slutar med "i medborgarskapsärenden" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att det är väsentligt att
handläggningen sker muntligt i ett ärende där
avgörande för prövningen är bl.a. sökandens
trovärdighet.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande muntlig handläggning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf46 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

6. Återkallelse av svenskt medborgarskap
(mom. 3)

Ulf Kristersson, Gustaf von Essen, Göran Lindblad
och Cecilia Magnusson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Återkallelse av svenskt medborgarskap
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande
3" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en möjlighet att återkalla ett
beslut om naturalisation bör införas och gälla som
huvudregel. Vid risk för statslöshet bör emellertid,
enligt utskottets mening, undantag kunna göras.
Enligt utskottets uppfattning skulle en sådan
möjlighet verka avskräckande på dem som försöker att
erhålla ett medborgarskap på falska grunder.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande återkallelse av svenskt
medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf43 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

7. Statslösa barn (mom. 5)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Statslösa barn börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "och 1998/99:Sf628" bort ha
följande lydelse:

Det finns i dag mer än 4 000 barn i Sverige som är
statslösa. Utskottet anser att alla barn måste
försäkras rätten till ett medborgarskap. Enligt ut-
skottets mening kan de svenska reglerna om förvärv
av medborgarskap inte anses uppfylla bestämmelsen i
artikel 7 i barnkonventionen. Medborgarskapslagen
bör därför ändras i syfte att underlätta för
statslösa barn att efter viss hemvisttid i Sverige
erhålla svenskt medborgarskap.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande statslösa barn

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf608 yrkande
9 och 1998/99:Sf628 samt med anledning av motion
1998/99:Sf43 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Kunskaper i svenska språket m.m. (mom. 4
och 5)

Ulf Kristersson, Gustaf von Essen, Göran Lindblad
och Cecilia Magnusson (alla m) anför

Enligt vår uppfattning är bristande eller inga
kunskaper i svenska språket ett av de största
hindren för människor med utländsk bakgrund att
komma in på den svenska arbetsmarknaden. Kanske
skulle också fler invandrare delta i den
svenskundervisning som erbjuds om det krävdes
kunskaper i svenska för att kunna ansöka om svenskt
medborgarskap. Enligt vår mening är det för
individen mycket viktigt att kunna förstå och göra
sig förstådd på svenska. Medborgarskapet medför både
rättigheter och skyldigheter och innebär ett
gemensamt ansvar för samhället och den enskilde. Det
är en viktig symbolisk och reell markering av en
djupare relation till Sverige. Vi utgår från att
Medborgarskapskommittén kommer att beakta dessa
synpunkter och reserverar oss därför inte i frågan.

Vi har i vår motion 1998/99:Sf43 pekat på
konflikten mellan FN:s barnkonvention som Sverige
åtagit sig att följa och de svenska bestämmelserna
om medborgarskap. Detta har skapat problem för ett
antal tusen barn under 18 år i Sverige. Vi
förutsätter att kommittén kommer att lägga fram
förslag i frågan.

I propositionen framlagt lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................
1
Propositionen....................................
1
Motionerna.......................................
1
Utskottet........................................
3
Identitetsprövning för svenskt medborgarskap...
3
Gällande ordning.............................
3
Propositionen................................
5
Motionerna...................................
7
Utskottets bedömning.........................
8
Återkallelse av svenskt medborgarskap.........
10
Gällande ordning............................
10
Propositionen...............................
11
Motionen....................................
12
Utskottets bedömning........................
12
Krav på kunskaper i svenska språket...........
12
Motionerna..................................
12
Utskottets bedömning........................
12
Statslösa barns situation.....................
13
Motionerna..................................
13
Utskottets bedömning........................
13
Dubbelt medborgarskap.........................
14
Motionerna..................................
14
Utskottets bedömning........................
14
Hemställan....................................
15
Reservationer...................................
16
1. Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap (mom. 1)........................
16
2. Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap (mom. 1)........................
16
3. Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap (mom. 1)........................
17
4. Identitetsprövning för svenskt
medborgarskap (mom. 1)........................
17
5. Muntlig handläggning (mom. 2)..............
18
6. Återkallelse av svenskt medborgarskap
(mom. 3)......................................
18
7. Statslösa barn (mom. 5)....................
19
Särskilt yttrande...............................
19
Kunskaper i svenska språket m.m. (mom. 4 och
5)............................................
19
Bilaga: Propositionens
lagförslag..............................................................21