Ett mångkulturellt samhälle

Motion 1998/99:Sf635 av Yvonne Ruwaida (mp)

Inledning

Sverige är idag ett mångetniskt samhälle. Integrationen av de
nya medborgarna har inte lyckats och därför kan vi inte
heller kalla Sverige för ett mångkulturellt samhälle. Vi anser
dock att ett mångkulturellt samhälle är något positivt.

Idag stämplas människor som socialbidragstagare eller kriminella för att de
bryter på svenska, har ett annorlundaklingande namn, har mörkt hår eller är
muslimer. Vi har en diskriminering inte bara i arbetslivet med förödande
konsekvenser i hela samhället utan även en diskriminering på alla plan i
samhällslivet. Vanliga företeelser i vårt samhälle är att man blir förvägrad ett
hyreskontrakt, inte insläppt på krogen, diskriminerad av socialnämnden -
inte för att man är invandrare - utan för att man synligt skiljer sig från det
"svenska". Denna form av visuell diskriminering är oacceptabel och hör inte
hemma i en demokrati eller i något samhälle.

Det mångkulturella
samhället

Ett mångkulturellt samhälle måste ha ett etiskt minimum
som alla invånare respekterar. Vi kommer inte och ska inte
heller försöka ändra det faktum att Sverige idag präglas av
kulturell och etnisk mångfald. Däremot blir det ännu
viktigare att diskutera den etiska grund som ska vara
gemensam för alla invånare. Denna diskussion bör främjas.
Vi anser att denna etiska grund bör vara respekten för alla
människors lika värde i ett gemensamt rättssystem.

Om man eftersträvar att förverkliga ett gemensamt rättssystem så sätter det
gränser för toleransnivån. Alla medborgare måste följa de regler som
rättssystemet sätter upp. Detta förutsätter att medborgarna uppfattar systemet
moraliskt riktigt. Det svenska rättssystemet har idag vissa brister, det styrker
inte alla människors lika värde. Det är av oerhörd vikt att man snarast
förändrar rättssystemet om man vill att det ska respekteras av alla med-
borgare och kunna utgöra en grund för gemenskap i samhället.

I debatten talar många om integration. Men det finns olika definitioner av
integration. Vissa debattörer talar om integration, men menar assimilation.
För oss är integration när alla medborgare får ett jämbördigt deltagande i
samhällets verksamheter.

Förändring av den gamla
invandrarpolitiken

Man har länge haft en invandrarpolitik och
invandrarpolitiska mål. Invandrarpolitiken har misslyckats
och de invandrarpolitiska målen har inte uppfyllts. Att
invandrarpolitiken inte har lyckats beror på att den till stor
del har fokuserat kring "Invandrarverket" och hemspråk.
Frågor om diskriminering har man till stor del blundat för.
Och först nu börjar kommuner i Sverige arbeta med andra
frågor än mottagandet och flertalet kommuner börja sätta
upp integrationsprogram. Däremot varierar kvaliteten och
innehållet i dessa program och vissa kommuner har inte ens
påbörjat ett arbete med att ta fram sådana program.

Vi anser att de gamla målen om jämlikhet, valfrihet och samverkan kan
uppfyllas. Att ändra dessa mål, är att kasta in handduken och säga att vi har
gett upp och inte kommer kunna arbeta för alla människors lika värde i det
svenska samhället. Vi vill att det mångkulturella samhället kännetecknas av
valfrihet, samverkan och integration, istället för assimilering där invandrare
ensidigt förväntas anpassa sig till det svenska samhället. Jämlikhetsmålet
innebär att invandrare ska få samma rättigheter och skyldigheter som
befolkningen i övrigt. Valfrihetsmålet innebär att invandrare ska få möjlighet
att välja i vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och uppta
svenska livsmönster och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den
ursprungliga kulturella identiteten med tillhörande livsmönster. Målet om
samverkan innebär att en ömsesidig och omfattande samverkan bör komma
till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupper och den svenska infödda
befolkningen. Genom jämlikhet utvecklas och berikas det svenska samhället.

Vi vill dela upp det som traditionellt kallats invandrarpolitik i tre delar: (1)
Invandrarpolitiken, som gäller de första åren i Sverige, (2) Förändringar i
samhällspolitiken så att man möjliggör ett mångkulturellt samhälle med ett
jämbördigt deltagande i samhället, (3) Åtgärdsprogram för att komma
tillrätta med de problem som den misslyckade invandrarpolitiken har
åstadkommit.

De första åren i Sverige

LMA

LMA ska finnas kvar och nyanlända ska ha rätt att själva
välja bostadsort. Varje kommun i Sverige ska kunna ta emot
människor som kommer hit och kunna erbjuda en
introduktion till det svenska samhället. Förutom det faktum
att integrationen blir sämre om man påtvingar människor
bostadsort, så är det Sveriges skyldighet enligt artikel 12 i
FN-konventionen att "envar som lagligen befinner sig på en
stats område äger rätt att där röra sig fritt och fritt välja
bosättningsort". Samhället ska naturligtvis kunna
rekommendera orter om man tror att det finns bättre chanser
till introduktion och ett framtida arbete. Det är viktigt att
rekommendationen inte innebär en anvisning som är
tvingande.

Introduktionen

Hur introduktionen ska utformas ska diskuteras mellan den
sökande och de sociala myndigheterna. Det
introduktionsprogram som idag finns är ett steg i denna
introduktion.

Under introduktionen vill vi kunna ge dem som har rätt till asyl i Sverige
eller har andra flyktingsskäl och deras anhöriga ett skattepliktigt bidrag.
Detta för att komma ifrån dagens socialbidragstänkande och för att kunna
möjliggöra att människor tar ansvar för sina liv. Nivåerna för bidragen bör
vara något högre än socialbidragen, i den meningen att man ska märka en
skillnad mellan att få ersättningen och att söka socialbidrag. I ett längre
perspektiv vill vi ersätta denna introduktionsersättning med en grund-
ersättning.

Om man ska kunna möjliggöra en god integration så måste barnomsorg
vara en absolut rättighet. Nivån för introduktionsersättningen ska vara satt
därefter.

Man ska kunna ha möjligheten att flytta till en annan kommun. Detta ska
man kunna göra halvårsvis, vilket påverkar hur man betalar ut schablon-
ersättningen till kommunerna.

Även andra än asylsökande - om behov finns - ska kunna få tillgång till
svenskundervisning. De ska kunna få ett skattepliktigt bidrag under tiden. Vi
avslår dock propositionens förslag som innebär att man måste gå ett
introduktionsprogram under tiden. Detta ska alltså vara en del av den
allmänna politiken. Övervägas kan dock om kostnaderna för detta ska betalas
av staten, som en del av "åtgärdsprogrammet".

Asylsökande

En del av en lyckad integration är att man inte passiviserar
människor under den tid då deras fall prövas. Människors
rättssäkerhet i denna process får under inga omständigheter
undergrävas. Ändå kan vi konstatera att man försämrar
individers liv och samhällsnyttan genom alltför långa
väntetider, och att det blivit en dålig vana med alltför långa
väntetider. Vi anser att man efter ett års vistelse i Sverige
automatiskt ska få PUT, permanent uppehållstillstånd.

Ett mångkulturellt samhälle
med ett jämbördigt
deltagande

Begreppet invandrare

Begreppet invandrare diskuteras i samhällsdebatten. Många
talar för att man ska ta bort begreppet invandrare. På vissa
debattörer verkar det som om alla problem, speciellt
diskrimineringen automatiskt skulle försvinna om ordet
invandrare inte används. Vi anser att det är viktigt att
människor själva ska få identifiera sig. Om man vill kalla sig
invandrare, svensk, bindestrecksmänniska m.m. ska vara upp
till individen. Sedan behöver vi för statistikens och
forskningens skull använda oss av termer som invandrare,
människor med uppehållstillstånd, svensk medborgare osv.
Det är viktigt att man för statistik och forskning på
invandrare som grupp, men även delar upp invandrargruppen
i andra kategorier.

Regeringens förslag att ta bort ordet "invandrare" andas en rädsla för att
människor som är invandrade ska känna en gemenskap med varandra. Man
löser inga problem genom att ändra begreppet invandrare. Men det viktiga är
att komma åt de strukturella hindren i samhället och den visuella diskri-
mineringen. Gör man inte det har en begreppsförändring ingen betydelse.

Forskning

Det är skrämmande lite uppgifter som finns om
invandrargruppens situation. Vi behöver också kontinuerligt
få kunskap genom forskning, djupstudier och statistik. Dels
kan vi ta del av den forskning och den diskussion om ett
mångkulturellt samhälle som finns i många andra länder,
dels bör staten anvisa pengar ur den samlade
forskningsbudgeten för att stimulera forskning om det
mångkulturella samhället. Vi anser att det i all social
forskning bör ingå ett perspektiv utifrån invandrares
situation likaväl som ett könsperspektiv eller
handikapperspektiv.

Förebyggande åtgärder i skolan

Skolan har kanske den viktigaste funktionen för att skapa ett
mångkulturellt samhälle med tolerans och trygga människor.

Ett sätt att förebygga rasism och främlingsfientlighet inom skolan är att
läroplansarbetet genomsyras av ett interkulturellt synsätt och att läromedels-
producenter uppmanas att utveckla och förbättra läromedel så att även de
genomsyras av ett interkulturellt synsätt.

Om man ska få tillfälle att möta samhället i skolan så måste man bereda
plats i skolan för temadagar och besök utifrån. Många lärare vågar inte lämna
ifrån sig sina lektioner till det. Insatser bör göras för att underlätta för
temadagar och besök från frivilligorganisationer i skolan.

Ge skolan ökade resurser. Då kan den fylla sin viktiga roll att förmedla
kunskap om olika kulturer, språk och traditioner till den generation som i
framtiden ska leva i det mångkulturella samhället.

Hemspråkslärarnas status kan höjas genom att tjänsten görs om till en
vanlig språklärare. Detta har en viktig attitydbildande funktion.

Invandrarrepresentationen

Partierna bör ta ett större ansvar och aktivt arbeta för att få in
invandrare i politiken och i de beslutande församlingarna.
Det är viktigt att inse att man inte bara ska efterfråga
invandrare i frågor som berör flykting- eller invandrarfrågor,
utan i alla frågor.

I de statliga utredningarna är invandrare underrepresenterade som leda-
möter, tjänstemän och experter. I den invandrarpolitiska utredningen fanns
det experter från Kommunförbundet, Finansdepartementet, Invandrarverket
m.m., dvs. att de organisationer och verk som utövar politiken var när-
varande, men inte de som påverkas av politiken, invandrargruppen själv.
Självfallet borde en eller två av experterna ha representerat invandrar-
organisationerna i Sverige. I olika utredningar bör man använda sig av
invandrarkollektivet som en resurs och antingen ha med en expert eller
arbeta i samråd med invandrargruppen.

DO

Vissa principer och värderingar är så grundläggande i
samhället att de bör bekräftas genom lagar. En sådan princip
är allas lika värde. Den lagstiftning som finns idag är därför
grundläggande, men inte tillräcklig. Vi vet att det trots
lagstiftningen förekommer diskriminering. För att DO,
Diskrimineringsombudsmannen, ska kunna hinna med att ta
alla fall av diskriminering måste myndighetens befogenheter
och resurser ökas.

Lokala DO

DO bör kompletteras på det kommunala planet. Varje
kommun bör ha minst en tjänsteman som har som uppgift att
motverka diskriminering och rasism inom kommunen och
dess verksamhet. De kommuner som har ett
medborgarkontor bör kunna förmedla kontakt mellan de
personer som vill ha hjälp med fall av diskriminering och
den lokale DO.

Lagen om "olaga diskriminering"

Lagstiftningen om "olaga diskriminering" i brottsbalken 16:9
kan ifrågasättas på olika sätt. En del hävdar att polisen borde
agera hårdare. Att den borde få tydligare riktlinjer så att den
prioriterar bättre, utreder noggrannare, osv. Det är möjligt. Å
andra sidan: i de enda länder där vi ser fällande
antidiskrimineringsdomar i förhållande till näringslivet är de
länder som förbjuder diskriminering med civilrättslig
lagstiftning. Vi kanske har valt fel väg. Diskriminering i
arbetslivet är inte en del av straffrätten. Varför skall i så fall
diskriminering av t ex kunder i näringslivet vara en del av
straffrätten?

Om lagen om olaga diskriminering omvandlades till en förstärkt
civilrättslig skadeståndslag skulle man kunna uppnå lagens ändamål, dvs att
motverka diskriminering, på ett mer effektivt sätt. Inom brottsbalken är olaga
diskriminering en meningslös, dock trevlig, symbollag. Den skrevs för att
blidka en internationell opinion - baserad på en internationell förpliktelse. I
bästa fall är det endast detta mål som uppfylls. Som en civilrättslig
skadeståndslag skulle beviskraven vara lägre - de samma som i vanliga
civilrättsliga mål - vilket borde leda till flera fall där skadestånd utdöms. De
utsatta skulle förmodligen vara mer motiverade att driva sådana fall än
åklagarna och polisen. I vissa fall skulle de diskriminerade kunna få
rättshjälp för att driva sina fall, vilket är omöjligt idag. Möjligtvis skulle
man
kunna se till att DO fick ansvar för att driva dessa diskrimineringsfall. Om
skadestånd blev utdömt skulle det bli lättare att uppnå vissa sidoeffekter.
T.ex. blir det lättare för kommunerna att dra in tillståndet för diskriminerande
krogar.

Vi anser att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över frågan om
att omvandla lagen om olaga diskriminering i brottsbalken till en ren
civilrättslig lagstiftning. Samma utredning skulle dessutom kunna få i
uppdrag att se över organisationen av våra olika antidiskrimineringslagar,
åtgärder och tillsynsmyndigheter. Målet skulle vara att lägga grunden för en
s k kommission för mänskliga rättigheter. Detta skulle förmodligen leda till
en effektivare användning av de knappa resurser som används för att
motverka diskriminering på olika sätt.

Ingen statssanktionerad
diskriminering

Riksdagen skall verka för principen att alla som bor i Sverige
skall behandlas lika, eller i varje fall så lika som möjligt.
Med andra ord skall man motverka situationen som gäller
med EU - att landets befolkning delas upp i tre rätts-
kategorier, svenskar, övriga EU-medborgare, och
"tredjelandsmedborgare". Enligt EU-rätt t ex är man i
princip i Sverige tvungen att godta EU-examina såsom
likvärdiga med svenska medan det fortfarande är fritt fram
att strunta i alla andra utländska examina, vilket också görs.
Tredjelandsmedborgarnas examina borde prövas åtminstone
individuellt och med visst förnuft.

Det finns också en EU-förordning om att EU-invandrare skall få rösträtt
efter en månads bosättning, medan andra invandrare måste ha varit bosatta i
Sverige i tre år i enlighet med nationell lagstiftning. Det finns inga
förnuftiga
eller demokratiska skäl för denna åtskillnad. Denna åtskillnad utgör en ren
diskriminering och bör inte accepteras i svensk lagstiftning. Man bör helt
enkelt anta en lag om att man ska behandla alla invandrare lika.

Utredningen om medborgarskap

Regeringen har tillsatt en kommitté som skall göra en
översyn av lagen om svenskt medborgarskap. Direktiven
anger att utredningen ska överväga åtgärder för att stärka
medborgarskapets status. Att öka skillnader mellan
medborgare och icke-medborgare ser vi dock inte som ett
sätt att minska etnocentrism och diskriminering. Tvärtom så
skulle det understödja sådana tendenser. Utredningen borde
istället arbeta med att ta fram åtgärder för att minska
skillnaden mellan medborgare och icke-medborgare och bl.a.
se över utlänningslagen i syfte att öka icke-medborgares
rättssäkerhet. Vi anser att utredningen bör få ändrade
direktiv i enlighet med ovanstående.

Dubbelt medborgarskap

Sverige motverkar idag dubbelt medborgarskap. Denna
inställning är förlegad. Förlegad dels p.g.a. att verkligheten
har sprungit förbi principen för länge sen. T ex har många
flyktingar dubbelt medborgarskap. Många barn från s k
blandäktenskap har det. Dels p.g.a. att Sveriges ökande
integration med omvärlden på naturlig väg kommer leda till
att alltfler erhåller dubbelt medborgarskap på ett eller annat
sätt. Denna principiella inställning tjänar endast syftet att
hindra integration. Steget mot svenskt medborgarskap skulle
vara mycket lättare för många invandrare om Sverige inte
tvingade människor att säga upp sitt tidigare medborgarskap.
Sveriges inställning bygger på en svunnen tid. Främst kan
det sägas vara en nackdel för individen om han eller hon är
en dubbelmedborgare - risk för dubbla skattesystem och
dubbla värnpliktssystem osv. Men många drar sig för att bli
svenska medborgare p.g.a. känslomässiga skäl och med
tanke på att man kanske vill flytta "hem" någon gång. Men
om man tror att medborgarskapssteget främjar integration är
Sveriges s k principiella inställning ett stort hinder på vägen.
Därmed bör denna princip överges och man bör se över
reglerna rörande dubbelt medborgarskap.

Arbetsmarknaden och
diskrimineringen

Det bör vara lika självklart för företag att rekrytera
medarbetare av bägge könen som att rekrytera medarbetare
som motsvarar landets befolkningssammansättning. För att
kunna uppnå detta så bör man arbeta på samma sätt som man
i Sverige gör för att uppnå ökad jämställdhet. Det bör vara
självklart att lagen mot diskriminering p.g.a. etnisk
tillhörighet är lika stark som lagen om jämställdhet på
arbetsmarknaden. Vi anser alltså att man bör skärpa
lagstiftningen. Se vidare Miljöpartiet de grönas motion
1997/98:A69.

Integrationsprogram för invandrare

Den offentliga sektorn och alla kommuner bör gå före och
upprätta integrationsprogram för invandrare. Dessa
integrationsprogram ska jämföras med
jämställdhetsprogrammen för en bättre representation av
kvinnor. Man bör även kräva att företag med mer än tio
anställda inom det privata näringslivet upprättar
integrationsprogram.

Utbildning

För att kunna tillvarata invandrarnas utländska utbildningar
bör UHÄ respektive AMS prioritera en vidareutveckling av
instrumenten för att jämföra utländska utbildningar av yrken
med motsvarande svenska. Korta, individuella, anpassade
kompletteringsutbildningar är ett bra sätt att tillvarata
invandrarnas utbildning, yrkeserfarenhet och
språkkunskaper.

Antidiskrimineringsklausul i statliga
offentliga upphandlingar

Arbetslösheten bland invandrare är alltför hög, i synnerhet i
förhållande till arbetslösheten bland majoritetsbefolkningen.
Till viss del ligger förklaringen i den pågående, medvetna
eller omedvetna, diskrimineringen på arbetsmarknaden. Hur
man kan komma tillrätta med olika typer av diskriminering
kan nog diskuteras. Lagstiftning är en möjlig väg.
Användningen av statens ekonomiska makt är ett annat sätt
att påverka det privata näringslivet. Hur skulle det kunna
genomföras?

Oavsett politisk färg är många privata företag intresserade av att ha det
offentliga som kund. Om man antar att diskriminering är vanlig i Sverige
innebär detta att många av de företag som handlar med staten diskriminerar -
antingen medvetet eller omedvetet. Ett sätt att få dem att i alla fall fundera
över diskrimineringsproblematiken i sina företag är att lägga in en anti-
diskrimineringsklausul i statliga upphandlingar. Om ett företag vet att man
kan förlora en upphandling p.g.a. att man diskriminerar ökar motivationen att
undvika diskriminering. Detta gäller även diskriminering av kvinnor.

Många talar om hur mångfalden berikar, särskilt inom företagslivet, men
än så länge är det inte mycket mer som händer. En sak som har prövats med
framgång i vissa länder för att stimulera ett förändrat beteende på arbets-
marknaden har varit införandet av antidiskrimineringsklausuler i statliga
upphandlingar. Det finns vissa tecken på lokalt håll om sådant i Sverige -
t ex Växjö och Stockholm.

Därutöver kan man nämna att integrationen av arbetsmarknaden
förmodligen är en av nycklarna till att få den svenska ekonomin på fötter.
Fler och fler företag har kommit till insikten att det som behövs när det gäller
kreativitet, produktivitet, m m är mångfald och inte enfald. Idéerna om
mångfald (diversity) började till stor del inom företagslivet i USA och har
anammats mer och mer av europeiska företag. Givetvis har dessa företag
ökade vinster som drivkraft till sina mångfaldsplaner. Men man skall komma
ihåg att i alla fall en del av inspirationen för mångfaldsplaner baserades på
det faktum att diskriminering i USA kan resultera i extremt höga kostnader.
Diskriminering kan resultera i att man inte tillåts delta i offentliga
upphandlingar. Med andra ord fick dessa företag en viss hjälp på vägen till
slutsatsen att mångfald lönar sig.

Ur ett företagsekonomiskt perspektiv kan man säga att slutsatsen har
dragits att de som inte diskriminerar producerar bättre produkter och tjänster
på lång sikt. I ett bredare demokratiperspektiv är det också så att en effektiv
antidiskrimineringsklausul skall ses som en minimiförsäkran till alla
medborgare att skattemedel inte skall gå till företag som diskriminerar.
Staten kan direkt påverka statens personalpolitik och offentlig service vad
gäller diskriminering. Dessa klausuler kan vara ett viktigt kompletterande
sätt att se till att de offentliga medlen som går till verksamheter utanför
statens regi hamnar hos företag som visar en grundläggande respekt för alla
människor i detta land.

Sådana klausuler kan därmed även ses som ett sätt att bygga upp
förtroendet för staten från bland annat invandrarnas sida. Det är viktigt att
markera att skattemedel inte går till företag som diskriminerar. Man höjer
företagens medvetenhet om diskriminering, vilket bör stimulera dem själva
till att motverka diskriminering. Och man visar bl.a. för invandrarna (och
kvinnor om könsdiskriminering inkluderas i klausulen) att staten är villig att
motverka diskriminering inte bara genom högflyende principer om mänsk-
liga rättigheter utan även genom konkreta handlingar.

Därför anser vi att man antingen genom lag eller på annat sätt bör införa
antidiskrimineringsklausuler i alla offentligt upphandlade avtal där staten är
en part. Avtalsbrott mot en sådan klausul skall kunna sanktioneras med t ex
hävning av avtalet, skadestånd, och/eller ett förbud mot deltagande i framtida
offentliga upphandlingar.

Språkfrågor

Språket är vårt viktigaste redskap till kommunikation. Att
behärska språk handlar också om att kunna sätta ord på sina
känslor. Alla som bor i Sverige bör få kunskaper i det
svenska språket. Det är dock farligt att ha en politik som
enbart riktar sig till invandrare. Förslaget som diskuterades
för något år sedan om att alla arbetslösa som är invandrare
måste läsa svenska för att få a-kasseersättning eller bidrag
var en sådan åtgärd som inte är önskvärd. Man måste också
vara medveten om att t.ex. vissa äldre nyinvandrade kanske
aldrig kommer att kunna lära sig det svenska språket eller att
vissa äldre nyinvandrade kommer att tappa det svenska
språket när de blir äldre. Och att vissa alltid kommer att
bryta på svenska, även om de behärskar det svenska språket
utmärkt i övrigt. Och att det även finns "svenskar" som har
dåliga kunskaper i svenska språket.

Svenskundervisning

Även de människor som inte har rätt till asyl i Sverige eller
har andra flyktingsskäl samt deras anhöriga ska kunna
erbjudas undervisning i svenska. Det gäller arbetsinvandrare,
men också alla människor i det svenska samhället som inte
behärskar en fullgod svenska.

Hemspråk

Skolans hemspråksundervisning har stor betydelse för
invandrarbarnens identitet och trygghet. Den ökar deras
möjligheter till att klara övergången till den nya kulturen och
samtidigt hålla den gamla levande.
Hemspråksundervisningen är också viktig med tanke på dem
som återvänder till sitt gamla hemland. Hemspråk ska vara
en rättighet för alla som vill lära sig föräldrarnas modersmål.

Äldre och det svenska språket

I framtiden kommer vi att ha många människor som kommit
till Sverige i vuxen ålder och som kommer att bo på
ålderdomshem, ta del av sjukvården osv. En del av den
gruppen kommer att tappa sin svenska, en del av gruppen
kommer aldrig att ha lärt sig svenska. Vi kan inte bortse från
att detta är en verklighet och naivt hoppas att alla kommer att
kunna svenska. Det är tyvärr en verklighet som i mindre
skala existerar idag och som kommer att bli större i
framtiden. Naturligtvis måste vi hitta former så att även
dessa kan tillgodogöra sig servicen i den offentliga sektorn
och må bra som människor. Regeringen bör återkomma med
åtgärder för hur vi ska möta dessa behov.

Miljöpartiet anser att vi måste hitta en beredskap inom sjukvården för att
möta de nya förhållanden som vi inom en snar framtid lever i med en allt
större andel invandrade äldre och sjuka. Vi måste utveckla en mångkulturell
kompetens, och detta sker bäst genom invandrarrepresentation inom
vårdpersonalen. Vi vill också se mer av team-arbete inom vården där läkare,
sjuksköterskor och annan omvårdnadspersonal samarbetar kring patienten.
Vi vill då att detta teamarbete också tillförs kulturell kompetens.

Sfi-undervisningen

Många av propositionens förslag om sfi-undervisningen är
positiva. Framförallt hoppas vi att man kommer att se över
kursplanen och att man i ökad grad kommer att anpassa
undervisningen till varje individs förutsättningar och behov.
När det gäller att öka den uppsökande verksamheten vill vi
understryka att sådan uppsökande verksamhet kommer att ha
störst effekt om man inte använder någon form av tvång eller
utnyttjar invandrare och invandrarorganisationer i denna
verksamhet.

De skolor som har hemspråk i olika språk skulle kunna erbjuda alla elever
undervisning i dessa språk. Det är en tillgång som man idag inte tar vara på
och det skulle mer än någon annan åtgärd höja statusen på hemspråks-
undervisningen och ge hemspråkslärare en högre status. Det är också viktigt
att arbeta med att förbättra kvaliteten på hemspråkslärarnas utbildningsnivå.

Segregerade bostadsområden

Storstadskommitténs rapport "Delade städer" och
Aftonbladets serie "Malmö - en delad stad" visar tydligt på
klyftorna i olika bostadsområden. Massarbetslöshet,
fattigdom, utanförskap, våld och kriminalitet är en verklighet
i invandrartäta områden.

Invandrarfamiljer bor ofta i storstadsområden. De är mer trångbodda och
bor oftare i hyreshus. Det förekommer s.k. etnisk boendesegregation. Och
det bor många invandrare i s.k. segregerade bostadsområden i de mer slitna
och förfallna miljonprogramsområdena.

Boendesegregationen innebär att invandrarna missgynnas på flera olika
områden. Detta delar de med andra invånare i de eftersatta områdena.
Negativt är bl.a. risken för att de sociala kontakterna mellan svenskar och
invandrare på fritiden tenderar att bli alltför få och att svenskans ställning
som sammanhållande språk försvagas. Det får bland annat till följd att många
av de svenska familjerna som bor i dessa svenska, mångkulturella områden
och trivs med det flyttar när barnen närmar sig skolåldern. Svenskan som
talas i dessa områden är ofta bristfällig och utvecklas inte tillräckligt i
skolan.

Boendesegregationen speglar invandrares sociala och ekonomiska villkor i
stort. Invandrartäta områden blir ofta lågstatusområden, och underhåll och
upprustning eftersätts. Vi vill öka samhällets resurser till dessa områden så
att en god boendemijö uppnås. För att höja statusen vill vi förlägga
myndigheter och institutioner hit samt stimulera företagsetablering. Det är
också viktigt med en fungerande offentlig service, och vitala delar såsom
Posten bör inte läggas ned i dessa områden. Dessutom bör personalen inom
offentliga sektorn och i de beslutande församlingarna i dessa områden spegla
befolkningens sammansättning bättre än idag. Det är av stor vikt att man
satsar på att följa upp de hyresvärdar och bostadsförmedlare som diskrimi-
nerar invandrare, både genom information och utbildning, men även genom
lagstiftning och hårdare straff.

För att komma åt problematiken med segregerade bostadsområden behövs
generella åtgärder inom bostadspolitiken (se nedan), en förbättring av den
övriga generella politiken, inkl. lagstiftningen, men också säråtgärder för att
komma tillrätta med den situation som finns idag.

Andra generella åtgärder inom bostadspolitiken

Andra generella åtgärder som Miljöpartiet vill genomföra
kommer att öka möjligheten till ett mer jämbördigt liv för
samhällets alla medborgare och innebära ett bättre boende.
Vi vill införa ekostadsdelar, ge de boende ett ökat direkt
inflytande och möjlighet till ökat ansvarstagande för sitt
boende och sin vardag samt utöka fritidsverksamheten i
dessa områden, speciellt för de yngre. För att skapa ett
attraktivt boende kan olika hustyper blandas.

Näringspolitiken

En viktig beståndsdel i att minska arbetslösheten och
diskrimineringen av invandrare är näringspolitiken. Vi kan ta
till vara de resurser och kunskaper som finns hos invandrade
grupper genom att stimulera egenföretagandet. I ett längre
perspektiv leder det också till att diskrimineringen av
invandrare minskar då den svenska omgivningen får respekt
genom att man visar att man ger samhället nytt företagande.

Människor med invandrarbakgrund möts av fler hinder för det egna
företagandet, såsom större svårigheter att få lån, svårare att få bra informa-
tion om företagande osv. Det är viktigt med åtgärder som tar bort dessa
hinder och regeringen bör återkomma med förslag till sådana åtgärder.

Åtgärdsprogram för att
komma tillrätta med de
problem som den
misslyckade
invandrarpolitiken har
åstadkommit

Vi anser att det behövs ett åtgärdsprogram för att komma åt
den situation som den misslyckade invandrarpolitiken har
åstadkommit. Dessa åtgärder är tänkta att vara temporära
tills dess att den visuella diskrimineringen har minskat
drastiskt och de olika invandrargruppernas situation är mer
jämbördig med de övriga medborgarnas. Vi anser att det
behövs en utredning som i samråd med
invandrarorganisationerna tar fram förslag till sådana
åtgärder. Men regeringen bör redan i nuläget lägga fram
förslag till ett åtgärdsprogram, som man senare kan revidera.
Ett sådant förslag skulle kunna innehålla följande: (1) riktade
åtgärder för invandrare som vill starta eget, (2) en
organisation eller informationsbyrå som förmedlar
information om starta eget till invandrare, som kan informera
om regelsystemet, som kan planera eller ge kurser efter
modell i Holland och England, (3) möjlighet att låna ut
pengar till invandrare, jämför med kvinnolån, (4) att man
flyttar ut statusfyllda och internationella verksamheter till
invandrartäta områden.

Den nya myndigheten för integration

Vi är kritiska till ett separat integrationsverk och anser att
staten skall stödja kommuner och landsting och ge dem i
uppgift att arbeta med frågan i projektform och i långsiktiga
arbetsformer. Integrationsverket borde få i uppgift att samla
in information och vara en kunskapsbank. Vi ser samtidigt
DO:s och Invandrartidningens roll som viktiga ur
integrationssynpunkt och vill att Integrationsverket anslår
medel till dessa båda verksamheter.

Integration och återvandring

En god integration skapar förutsättningar för den som vill
återvända. Det får dock inte förekomma påtryckningar från
stat eller kommun. Tyvärr ser dock verkligheten annorlunda
ut idag. När man från kommunens sida diskriminerar
invandrare och samtidigt underlättar återvandring är det ett
sätt att få människor att känna sig ovälkomna i Sverige. Och
det är om inte en direkt så dock en indirekt påtryckning. En
annan viktig aspekt i återvandringspolitiken är att Sverige
bör lagfästa de återvändandes rätt att återvända till Sverige.
Regeringen bör återkomma med förslag för att komma
tillrätta med bägge dessa frågor.

Amnesti

Antalet illegala flyktingar som kan befinna sig i Sverige kan
vara från 5 000 upp till 40 000 personer. Det finns ingen
säker statistik på hur många som befinner sig gömda i
Sverige. Vår bedömning är att många som gömmer sig utgör
barnfamiljer. Idag hjälper frivilligorganisationer, kyrkan och
enskilda människor de människor som gömmer sig.

Miljöpartiet vill att regeringen ser över framförallt situationen för de
gömda flyktingbarnen i Sverige.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det mångkulturella samhället,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål och inriktning för den framtida integrationspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om introduktionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om asylsökande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i skolan,1

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om invandrarrepresentationen i utredningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att DO:s befogenheter och resurser ökas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala DO,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en utredning för att se över frågan om att omvandla
lagen om olaga diskriminering i brottsbalken till en ren civilrättslig
lagstiftning,2

11. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om rösträtt för invandrare så
att alla invandrare behandlas lika,3

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade direktiv för kommittén med översyn av lagen om svenskt
medborgarskap,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagen mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet är lika
stark som lagen om jämställdhet på arbetsmarknaden,4

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett integrationsprogram för invandrare,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om antidiskrimineringsklausuler,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskundervisning för alla,1

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska språket och äldre invandrare,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sfi-undervisningen,1

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om segregerade bostadsområden,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om näringspolitiken,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärdsprogram för att komma till rätta med de problem som den
misslyckade invandrarpolitiken har åstadkommit,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Integrationsverket skall anslå medel till DO och
Invandrartidningen,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om integration och återvandring,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gömda flyktingars situation.

Stockholm den 28 oktober 1998

Yvonne Ruwaida (mp)

1 Yrkandena 6, 16 och 18 hänvisade till UbU.

2 Yrkande 10 hänvisat till JuU.

3 Yrkande 11 hänvisat till KU.

4 Yrkande 13 hänvisat till AU.