Anf. 67 Tina Ehn (MP)
Herr talman! Vi ska nu debattera kulturutskottets betänkande 4,
Mål för friluftslivspolitiken
.
Jag ska återge lite historia. Den 1 juli 2010 lämnade regeringen en proposition,
Framtidens friluftsliv
,
till riksdagen. Den innehöll förslag till övergripande mål för friluftslivspolitiken och en inriktning för det fortsatta arbetet med att utveckla denna politik.
I december 2010 antog riksdagen det övergripande målet för friluftslivspolitiken och gav dessutom regeringen till känna att den borde komplettera de övergripande målen för friluftslivspolitiken med ett antal mätbara mål. Det är dessa mål som regeringen har återkommit med och som Miljöpartiet har en del synpunkter på.
Även i går diskuterades mål och mätbarhet, då inom kulturmiljöns mångfald. I dag diskuteras mål inom området friluftsliv. Här har regeringen gjort en del av läxan och har återkommit med ett förslag som kan leda rätt.
I regeringens skrivelse om mål för friluftslivspolitiken redogör man för sin grundsyn. Enligt den ska friluftslivspolitiken stödja människors möjligheter att vistas i naturen och utöva friluftsliv.
Vidare talas det där om Sveriges stora oexploaterade arealer av skogar, fjäll, sjöar och skärgårdar och att det är några av de miljöer som ger stora möjligheter för ett aktivt friluftsliv. En rik tillgång på natur samt allemansrätten, individens intresse och ideella organisationers engagemang är grunden för människors möjligheter att bedriva friluftsliv. Friluftsliv är en social dimension av naturvården, vilket gör det till en av naturvårdsarbetets grundpelare, då ett av målen för naturvården handlar om att skapa kunskap, förståelse och engagemang för värdet av en god miljö.
Det står att friluftsliv, rekreation, turism, estetiska värden, andlig välfärd, kulturarv, möjlighet till utbildning och forskning samt inspiration för konst, litteratur och musik är exempel på kulturella ekosystemtjänster som vi kan få av naturen.
Man kan också läsa att allemansrätten har avgörande betydelse för ett fritt friluftsliv och för turism. Allemansrätten är en unik, grundlagsförankrad och på sedvanerätt grundad tillgång för var och en till naturen. Och allemansrätten ska värnas.
Jag har plockat ut en del av det som står i inledningen.
Vidare står det att friluftslivet är brett. Det spänner över flera politikområden där naturvårdspolitik, regional tillväxtpolitik, jordbrukspolitik, skogspolitik, politik för landsbygdens utveckling, folkhälsopolitik och utbildnings- och forskningspolitik är några exempel. Jag kan bara hålla med om allt detta.
I skrivelsen anges att uppföljningen av friluftslivssmålen bör samordnas med miljömålsuppföljningen och bör redovisas vartannat år med en första rapportering 2015.
De svenska miljömålen är 16. 14 av dem når vi inte upp till. Vi klarar inte av att nå målen för att begränsa klimatpåverkan, för att minska övergödningen, för att skydda de levande skogarna eller för att nå målen om ett rikt växt- och djurliv. Det är några exempel.
Det som brister i regeringens politik, och som många av Miljöpartiets reservationer handlar om, handlar om att på allvar koppla ihop orsak och verkan inom politiska områden där skogens och landskapets förvaltande är avgörande för möjligheten att få tillgång till det rörliga friluftslivet och till naturen.
Arbetet med det svenska miljömålssystemet är enormt och har pågått länge. Med stor sannolikhet hade vi kommit mycket längre om inte regeringen hade stoppat upp arbetet såsom skedde under den förra mandatperioden.
Miljömålssystemets grund beslutades av riksdagen 1999. I systemet har man gjort fördjupade utvärderingar. Miljömålsrådet bestod tidigare av 15 centrala myndigheter med representanter för kommuner, näringsliv och miljörörelsen. Det var en bred och grundlig process. Redan 2008 kom en fördjupad utvärdering. I den sades det att arbetstakten för att nå delmålen och det övergripande målet, som är att lämna över ett samhälle till nästa generation där våra stora miljöproblem är lösta, inte skulle vara möjligt att nå. Rådet lade fram ett nästan heltäckande förslag på delmål och åtgärder för att intensifiera arbetet. Rapporten med åtgärdsförslag fick namnet
Miljömålen - nu är det bråttom!
Då agerade alliansregeringen på ett mycket svårbegripligt sätt som också ledde till stor kritik och stor besvikelse från många håll. Regeringen valde att tillsätta en utredning för att se över miljömålssystemet i stället för att vidta de åtgärder som låg på bordet och var väl förberedda.
Vi och många andra har varit och är kritiska till många politiska förslag som regeringen har genomfört, bland annat inom skogspolitiken, det förändrade strandskyddet och politik för den biologiska mångfalden, och inte minst den otroliga frågan om skatt på handelsgödsel, vilken hänger intimt ihop med hur mycket kadmium vi är med och sprider i vår miljö.
Hur den svenska naturen skyddas och brukas är absolut avgörande för vilka möjligheter människor har i verkligheten att röra sig och aktivt delta i olika delar av friluftslivet. Det handlar om att plocka svamp, vandra i en blandskog med stigar, bär och fåglar, paddla kajak och kunna gå i land utan att mötas av skyltar om att det är privat mark. Det handlar också om att kunna cykla, åka skidor och leka i naturliga miljöer eller fiska och dra upp en fisk som går att äta utan att man ska behöva oroa sig för dosen av kvicksilver som medföljer.
Herr talman! I går debatterade vi kulturmiljöns mångfald i denna kammare. Då som nu kunde man se de samband och sammanhang som politiken behöver ta hänsyn till. I går kom skogspolitiken upp i samband med hur fornlämningar blir utsatta för förstörelse, inte minst inom skogsbruket. Andelen skador på forn- och kulturlämningar är oacceptabelt stor i skogsbruket. Det kan man läsa i den årliga utvärderingen från 2013 av de svenska miljömålen.
Jag vet att det nu pågår ett arbete med miljömålen och att alla partier är representerade. Jag vet också att man på måndag kommer att presentera en del av det jobb som pågår inom det nuvarande miljömålsarbetet, och då kommer en rapport om markanvändning.
Jag vill knyta ihop den del som jag hittills har tagit upp med vikten av alla de värden som finns i skogen och naturen och som man kanske inte alltid förknippar varje område med. Det är mycket tydligt inom skogspolitiken där man ofta associerar skog till massaved och virke. Men skogen är ett hem för alla de djur som lever där. Skogen är ett svamprike, ett bärrike och ett friluftsrike. Förutom ett rent virkes- eller massavedsvärde finns det ett socialt värde. Men prislapparna när dessa värden minskar syns inte så tydligt eller hamnar i någon annans budgettabell. Och politik hänger som bekant ihop.
När det gäller forskning om friluftslivet är det viktigt för oss som är beslutsfattare att lyssna in det som forskningen kommer fram till inom olika områden. Det är bra om det pågår forskning även om friluftslivet.
Det är därför allvarligt att regeringen inte har valt att se till att det sexåriga forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring har fått en uppföljare. Risken finns att vi går miste om viktig kunskap om friluftslivets betydelse för samhället och hur friluftslivet kan utvecklas. Jag noterar att även Folkpartiets ledamot i miljö- och jordbruksutskottet har väckt frågan i en motion i riksdagen under allmänna motionstiden. Det är bra, eftersom det är en fråga som ligger under Folkpartiets partiledare tillika utbildnings- och forskningsministerns område.
När det gäller barns och ungas rätt till friluftsliv och skolutflykter finns det brister, trots att det i skollagen och i läroplanen pekas på vikten och värdet av naturupplevelser och skolutflykter. En rapport som Skidrådet, Friluftsfrämjandet och Idrottslärarna presenterade i fjol visar att ansvaret för att de vackra orden ska bli till handling saknas. Rapportens undertitel är
Alla vill ha skolutflykter men ingen vill ta ansvar för att de genomförs
. Detta är ett problem, och det är dumt att blunda för det.
I en av de reservationer som finns i betänkandet har vi två förslag vi tycker att man skulle kunna utreda för att komma vidare med barns rätt till skolutflykter och friluftsliv.
I dag kan man på Svenska Dagbladets webbsida, på debattsidan Brännpunkt, läsa en text av 22 företrädare för Sveriges friluftsorganisationer. De skriver bland annat:
"Hundratusentals barn och unga är med i aktiviteter som arrangeras av det svenska friluftslivet. Föreningsverksamhet är i sig ett bra vaccin mot att hamna i utanförskap. Genom att vara med i en förening inom till exempel friluftsliv eller idrott utvecklar ungdomar sin identitet, får erfarenheter och kunskaper. Det ger framtidstro, en känsla av personlig frihet och en större tilltro till samhället. Hur viktigt det är att tillhandahålla meningsfulla fritidsaktiviteter åt våra barn och unga, visar inte minst den senaste tidens oroligheter i Stockholms förorter. Oroligheter som sedan spred sig till andra delar av landet. Vettiga fritidssysselsättningar håller ungdomarna borta från gatorna."
Så skriver 22 företrädare för olika delar av friluftsrörelser och friluftsorganisationer runt om i Sverige i dag. De nämner också att 300 000 ungdomar är aktiva inom de här organisationerna i dag och att vinsterna förmodligen vore stora på många sätt om fler kunde få möjligheten. Det nämns även att samhällets kostnader för brist på motion i dag är runt 6 miljarder kronor årligen.
Avslutningsvis skriver de: "Vi både vill och kan bidra till ett bättre och mer inkluderande Sverige. Låt inte friluftlivet vara ett verktyg som ligger oanvänt i verktygslådan. Låt oss istället göra nytta fullt ut. Då blir vi alla vinnare." Jag tror att det är en uppmaning till oss politiker.
Jag ber om ursäkt för att jag har dragit över min talartid, herr talman. Avslutningsvis vill jag naturligtvis ställa mig bakom alla reservationer Miljöpartiet har i betänkandet. Jag yrkar dock bara bifall till reservationerna 1 och 2.
