Licensområden för älgjakt m.m.

Betänkande 1993/94:JoU27

Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JOU27

Licensområden för älgjakt m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga

1993/94
JoU27

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag i
proposition 1993/94:193 att de s.k. generellområdena för älgjakt
skall, i den mån de omfattar minst 5 ha sammanhängande mark,
kunna registreras som licensområden med tilldelning av ett
valfritt djur (vuxen älg eller kalv) per område utan att det
finns särskilda skäl för registrering.

Med anledning av en motion (s) föreslår utskottet att
generellområden som omfattar en sammanhängande areal om minst
20 ha i stället skall kunna registreras för tilldelning av en
älgkalv om året med den längre jakttid som gäller för A-områden.
Därmed tillgodoses även syftet med en motion (nyd).

Utskottet föreslår även att omregistreringar under år 1994 av
älgjaktsområden som innebär anslutning av nya marker skall
befrias från omregistreringsavgift. Därmed tillgodoses en motion
(nyd).

Utskottet förordar vidare att de särregler som gäller för
älgjakten i Malmöhus län slopas.

I betänkandet tas även upp ett antal fristående jaktmotioner
till behandling. De avstyrks av utskottet.

Utskottet föreslår slutligen ett riksdagsuttalande om att det
även i fortsättningen bör ges möjlighet till ersättning för
vissa viltskador.

Till betänkandet är fogat ett särskilt yttrande (s).

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition
1993/94:193 föreslagit att riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

2. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett område som för 1987 års jakt
har registrerats som älgjaktsområde med generell tilldelning
skall registreras som licensområde med tilldelning av ett
valfritt djur (vuxen älg eller kalv) om året utan att det
behöver finnas särskilda skäl för registrering. Området skall
dock omfatta minst 5 ha sammanhängande mark.

Vidare föreslås att alla beslut som Statens jordbruksverk
eller länsstyrelsen fattat med stöd av rennäringslagen
(1971:437) skall kunna gälla även om de har överklagats.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1993/94:Jo58 av Arne Jansson (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra 33 § jaktlagen andra stycket
så att det grundläggande för ett licensområde för älgjakt skall
vara möjligheten att fälla en kalv årligen,

2. att riksdagen beslutar om avgiftsfrihet för samtliga
förändringar av älgjaktsområden under 1994 under förutsättning
att ändringen innebär samordning av områdets areal,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jakttiden på B-licensområdena så att
avskjutningen på B-licensområdena genom anpassning av jakttiden
harmoniseras med den på A-licens.

1993/94:Jo59 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar om att punkt 5 andra stycket i
övergångsbestämmelserna till jaktlagen (1987:259) skall ha
följande lydelse: Om området består av minst tjugo hektar
sammanhängande mark, skall det för tid efter år 1994 på ansökan
av områdets innehavare registreras som licensområde enligt 33 §
med tilldelning av en älgkalv om året. Sådan ansökan skall göras
före utgången av år 1994. Jakttiden skall vara densamma som
gäller för A-områden.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:Jo801 av Bertil Danielsson och Leif Carlson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minskning av antalet mellanskarvar i
Kalmar län.

1993/94:Jo802 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mera
allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.

1993/94:Jo803 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbud mot jakt på grävling i
gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar.

1993/94:Jo805 av John Andersson och Lars Werner (-, v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jakträttsupplåtelser.

1993/94:Jo806 av Inge Carlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Domän Skog AB:s arrendevillkor.

1993/94:Jo807 av Ingrid Skeppstedt och Sven-Olof Petersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en förändring av 46 §
jaktförordningen.

1993/94:N298 av Arne Jansson (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringens representant vid
bolagsstämman borde hävda att Domänskog AB skall vara en
förebild när det gäller viltvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringens representant vid
bolagsstämman borde hävda att Domänskog AB inte skall föregå
som skrämmande exempel genom att debitera skyhöga arrenden vid
jakträttsupplåtelser.

1993/94:Bo605 av Sven-Olof Petersson och Ingrid Skeppstedt (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skador föranledda av frilevande
vildsvinsstammar.

Utfrågning, inkomna skrivelser

Utskottet har inhämtat ytterligare upplysningar i ärendet
under en utfrågning av representanter för Svenska
jägareförbundet och Jägarnas riksförbund--Landsbygdens jägare.

Skrivelser om älgjakten i Malmöhus län har inkommit från dels
Frosta jaktvårdskrets och Eslöv Svalövs jaktvårdskrets, dels
även från Ö. Sallerups Jakt- och viltvårdsförening, Höörs Jakt-
och viltvårdsförening, Eslövs Jakt- och viltvårdsförening samt
Svalövs Jakt- och viltvårdsförening.

Länsstyrelsen i Örebro län, miljöenheten, har tillskrivit
utskottet angående gåsbetesproblematiken kring CW-områden och
framför allt kring Kvismaren i Örebro län. Skrivelser i samma
ämne har även inkommit från Lantbrukarnas länsförbund i Örebro
och från Kvismaredalens vattenavledningsföretag.

Utskottet

Älgjaktsområden

Propositionen

Jägarnas riksförbund och Svenska jägareförbundet har den 6
oktober 1993 till regeringen överlämnat ett gemensamt förslag
till hur älgjakten efter år 1994 bör vara utformad. Förslaget
tar upp frågor om krav för registrering av licensområde för
älgjakt, älgjakten efter år 1994 på de s.k. generellområdena,
älgjakten på oregistrerade områden i Malmöhus län, avgift för
registrering av licensområde och överklagande av myndighets
beslut i älgjaktsärenden.

I samband med överklaganden av länsstyrelsernas och Statens
jordbruksverks beslut i rennäringsfrågor har uppmärksammats att,
efter en ändring av rennäringslagen år 1991, myndigheternas
överklagade beslut inte längre kan verkställas innan beslutet
vunnit laga kraft.

Lagrådet

Lagförslagen faller inom Lagrådets granskningsområde. De är
emellertid av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte ansett det
nödvändigt att höra Lagrådet i ärendet.

Jaktlagstiftningen

Älgjakten har under den senaste tjugoårsperioden bedrivits
enligt ett antal försöksmodeller. Nuvarande bestämmelser om
älgjakten är utformade efter beslut av riksdagen (prop.
1986/87:58, bet. JoU15, rskr. 190). Beslutet innebär att
jakten skall anpassas till älgproduktionen på den mark som står
till förfogande för älgjakt. Detta förutsätter att älgjakten
huvudsakligen bedrivs som licensjakt inom registrerade områden.
För registrering skall krävas att området medger en avskjutning
av minst ett vuxet djur om året. Dessa områden har kommit att
kallas A-områden. Riksdagen beslöt vidare att områden som inte
uppfyller kravet för registrering som A-område kan få
registreras som B-område om vissa särskilda skäl är uppfyllda.
Tilldelningen är ett valfritt djur (vuxet djur eller kalv) under
en kort jakttid. Inom övriga, oregistrerade områden får ett
valfritt antal kalvar fällas under en kort jakttid. Registrerade
generellområden får finnas kvar under en övergångstid. För dessa
gäller en generell årlig tilldelning omfattande årskalv och ett
vuxet djur. Jakttiden är endast ett fåtal dagar. Riksdagen har
sedermera beslutat om vissa särskilda bestämmelser om älgjakten
i Malmöhus län och om inrättande av älgskötselområden.

Den framtida älgjakten

Den nuvarande inriktningen av älgjakten med en
produktionsanpassad avskjutning inom registrerade licensområden
bör enligt regeringens mening behållas. Den år 1992 införda
möjligheten att registrera älgskötselområden är ytterligare ett
steg på väg mot stora och stabila licensområden. En målinriktad
information och utbildning -- Viltvård i samverkan -- pågår i
syfte att nå balans mellan viltstammarnas storlek och de
intressen som utsätts för skador. Möjligheten att få ersättning
för skada av älg och hjort på jordbruksgrödor och
trädgårdsodlingar upphör den 1 januari 1995. En utvärdering av
dessa åtgärder kan komma att föranleda en förnyad prövning av
älgjaktssystemet. Till detta kommer att jakten är en värdefull
och eftertraktad källa till avkoppling och rekreation.
Älgjaktens utformning bör därför anpassas så att tillgängliga
jaktmöjligheter så långt möjligt kan utnyttjas.

I propositionen framläggs inget förslag om ändring av
nuvarande bestämmelser för A-områden, B-områden, oregistrerade
områden eller för älgjakten i Malmöhus län. Regeringen bedömer
att jägarorganisationernas förslag i flera viktiga hänseenden
innebär avsteg från statsmakternas tidigare beslut om hur
älgjakten bör bedrivas.

Frågan om älgjakten på de gamla generellområdena bör dock få
sin slutliga lösning nu. Med undantag av Malmöhus län skall alla
registrerade generellområden som är minst 5 ha stora
omregistreras till B-områden på ansökan av områdets innehavare.

Som skäl för förslaget anger regeringen bl.a. följande. Inom
de län där s.k. samordnad älgjakt bedrevs tidigare omfattade de
registrerade licensområdena drygt 95 % av älgmarksarealen.
Resterande areal, de s.k. generellområdena, var följaktligen
mycket liten. Antalet generellområden var dock stort,
ca 20 000. Enligt 1987 års beslut om jaktlag borde särskilda
bestämmelser gälla för generellområdena under en övergångstid
t.o.m. 1990 års jakt för att ge tillräcklig tid för
samverkansbildning och den anpassning i övrigt som kunde krävas.
De gamla tilldelningsreglerna borde gälla så länge områdena
fanns kvar.

Statsmakternas intentioner om samverkan och bildande av stora
licensområden för produktionsanpassad jakt har emellertid inte
infriats när det gäller generellområdena. Trots att riksdagen år
1990 beslutat om en förlängd övergångstid t.o.m. 1994 års
älgjakt finns fortfarande ca 14 000 sådana områden kvar. 1987
års riksdagsbeslut har inte infriats när det gäller samverkan
och registrering av licensområden som är tillräckligt stora för
en produktionsanpassad jakt. Ett genomförande av
jägarorganisationernas förslag riskerar enligt propositionen att
motverka den uttalade målsättningen att det bör bildas stora och
stabila licensområden. Samtidigt har det dock under de år som
älgjakt bedrivits på generellområdena visat sig att jakten inte
äventyrar produktionsanpassningen. Avskjutningen per ytenhet är
nämligen inte större där än på A-områdena. Om generellområdena
omregistreras till B-områden minskar dessutom den tillåtna
avskjutningen från två till ett djur. Mot bakgrund av riksdagens
motiv för införande av B-områden, att ge en större del av
jägarkåren möjligheter till jakt på vuxna djur, bör
generellområdena enligt regeringens uppfattning kunna
registreras som B-områden utan att det finns särskilda skäl.
Enda kravet för en sådan registrering bör vara att områdets
sammanhängande areal är minst 5 ha. Oavsett områdets storlek
bör det dock krävas en ansökan av områdets innehavare för att
området skall registreras som B-område. Det bör föreskrivas att
sådan ansökan skall göras före utgången av år 1994.
Generellområdena i Malmöhus län avregistreras och älgjakten
bedrivs där i fortsättningen under allmän jakttid. Även
generellområden i övriga landet som inte har en sammanhängande
areal om minst 5 ha avregistreras. Självfallet kan dock
jakträttshavaren ansöka om registrering som B-område.

Om- och avregistrering kommer sålunda att följa generella
regler och kan därför ske till försumbara kostnader. Den bör
därför ske avgiftsfritt. Informationen om förändringen kan också
ske i generella former och behöver inte vara individuell.

För att nå en så god samverkan som möjligt vad gäller
älgjakten bör en bred information ges till innehavaren av mindre
jaktområden. Syftet bör vara att generellområdena så långt
möjligt erbjuds att ingå i större samordnade jaktliga enheter.
Informationen om detta bör ingå som en naturlig del av
jägarorganisationernas normala verksamhet.

Regeringens förslag medför en ändring av jaktlagens
övergångsbestämmelser.

Motionerna

Två motioner har väckts med anledning av propositionen. I
motion Jo58 (nyd) förordas en lagändring av innehåll att det
grundläggande för ett licensområde för älgjakt skall vara
möjligheten att fälla en kalv årligen (yrkande 1). För att
stimulera befintliga eller andra jaktliga enheter föreslås att
alla omregistreringar av älgjaktsområden skall friskrivas från
den nuvarande registreringsavgiften om 500 kr (yrkande 2).
Slutligen bör riksdagen uttala vikten av att jakttiden på s.k.
B-områden anpassas så att avskjutningen inte överstiger den på
egentliga älgjaktsområden -- A-licenser och älgskötselområden
(yrkande 3).

Enligt motion Jo59 (s) strider regeringens förslag att
automatiskt överföra samtliga generellområden till
B-licensområden med en generell tilldelning av ett valfritt djur
mot den målsättning om produktionsanpassad älgjakt som riksdagen
i stor enighet tidigare beslutat om och som jägarna nu är
överens om. I stället bör samtliga generellområden ges möjlighet
att omregistreras till A-licensområde med generell tilldelning
av en kalv om året under den längre jakttid som gäller för
A-områden, anser motionärerna. En förutsättning bör vara att
området består av minst 20 ha sammanhängande mark. På områden
under 20 ha finns redan möjlighet i nuvarande system att jaga
älgkalv under en kort jakttid.

Utskottets överväganden

För vård och skydd av viltet i allmänhet bör enligt
förarbetena till jaktlagen (1987:259) bl.a. följande gälla.
Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör
landets viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna
och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Allt
vilt är fredat om inte annat föreskrivs. Det skall åligga
markägare och jakträttshavare att vidta de särskilda åtgärder
som behövs för att skydda och vårda viltet och att anpassa
jakten efter tillgången på vilt. Åtgärder i samverkan mellan
flera markägare och jakträttshavare bör främjas bl.a. genom en
lokal organisation (prop. 1986/87:58, JoU15).

Reglerna för älgjakten har under senare år undergått flera
förändringar. Syftet har varit att åstadkomma ett system som i
enlighet med de allmänna viltvårdsreglerna medger en
produktionsinriktad älgjakt och som samtidigt i möjligaste mån
tillgodoser skogsvårdens, jakträttshavarnas och jägarnas
intressen.

Genom 1987 års jaktlag infördes ett nytt system för älgjakten
som innebär uppdelning av jaktmarken i olika kategorier. För
närvarande är älgjaktsområdena fördelade på följande sex
kategorier.

Områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året
får av länsstyrelsen registreras som licensområde --
A-licens. Jakttiden skall vara minst 70 dagar och
länsstyrelsen beslutar om hur många älgar som får fällas.
92 500 älgar fälldes på A-områden år 1992.

Som B-områden klassas områden som inte uppfyller kraven
för A-områden. De kan om det finns särskilda skäl registreras
för tilldelning av ett djur om året (vuxet djur eller kalv).
Jakttiden är kort, högst 5 dagar. 1 800 älgar fälldes på
B-områden år 1992.

Sedan år 1992 kan stora stabila jaktområden som har en egen
älgstam registreras som älgskötselområden. Antalet älgar som
skall fällas bestäms av jakträttshavarna själva. Jakttiden är
lång, minst 70 dagar. 2 000 älgar fälldes på älgskötselområden
år 1992.

Enligt övergångsbestämmelserna till jaktlagen finns det s.k.
generellområden kvar från gamla jaktlagens tid. Jakten på
generellområdena får bedrivas enligt äldre bestämmelser fram
till 1994 års utgång. Tilldelningen utgör en årskalv och ett
vuxet djur. Jakttiden är kort -- fem dagar eller den kortare tid
som länsstyrelsen bestämmer. 2 900 älgar fälldes på
generellområden under 1992 års älgjakt.

På oregistrerade områden får endast älgkalv (utan
begränsning av antalet) jagas. Jakttiden är kort: högst
5 dagar. 118 älgkalvar fälldes på oregistrerade områden under
1992 års älgjakt.

För Malmöhus län gäller särskilda bestämmelser.

Jägarnas riksförbund och Svenska Jägareförbundet har lagt fram
förslag om ändring av älgjaktsbestämmelserna. Bakgrunden anges
vara det påtagliga och växande problemet med A-områden som är
så små att de inte kan bestå vid en ökning av den areal som
krävs för rätten att fälla en vuxen älg. Enligt förslaget skall
områden med en sammanhängande areal av minst 50 ha kunna
registreras som A-område. Tilldelningen bör vara en älgkalv om
året om den registrerade arealen understiger hälften av den
areal som fordras för licens för jakt efter ett vuxet djur om
året. Även för övriga områdeskategorier föreslås ändringar i
systemet. För älgjakten i Malmöhus län bör gälla samma
bestämmelser som för landet i övrigt.

Regeringens förslag innebär, som framgår av den inledningsvis
lämnade redogörelsen för propositionen, att det nuvarande
systemet i huvudsak bör ligga fast. De bestämmelser som reglerar
jakten på A- och B-licensområden liksom älgskötselområden och
jakten i Malmöhus län bör enligt propositionen ligga fast.
Frågan om älgjakten på de gamla generellområdena bör dock få sin
slutliga lösning nu.

Utskottet vill för sin del understryka vikten av att den
målinriktade informationen och utbildningen, kallad Viltvård i
samverkan, drivs aktivt i syfte att nå balans mellan
viltstammarnas storlek och de intressen som utsätts för skador.
För att nå en så god samverkan som möjligt vad gäller älgjakten
bör en bred information ges till innehavarna av mindre
jaktområden. Syftet bör vara att generellområdena så långt
möjligt erbjuds att ingå i större samordnade jaktliga enheter.
Som framgår av den fortsatta framställningen anser utskottet att
detta tillfälle bör utnyttjas för att vidta åtgärder avsedda att
stimulera innehavarna av smärre jaktområden att ansluta sig till
större områden. Informationen om detta bör ingå som en naturlig
del av jägarorganisationernas normala verksamhet.

Utskottet tillstyrker således förslaget i propositionen, att
alla registrerade generellområden som omfattar minst 5 ha
sammanhängande mark skall kunna omregistreras till B-områden
efter ansökan av områdets innehavare, även om det inte finns
särskilda skäl för sådan omregistrering. Omregistreringen skall
gälla för tid efter år 1994. Ansökan om omregistrering skall
göras före utgången av år 1994. Någon registreringsavgift skall
inte tas ut.

Det bör även, enligt utskottets mening, införas en möjlighet
att registrera områden med en sammanhängande areal om minst
20 ha för tilldelning av en älgkalv om året med den längre
jakttid som gäller för A-områden.

Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av
motion Jo59 i denna del beslutar om ändring av 33 § tredje
stycket jaktlagen genom ett tillägg som medger registrering av
licensområde med tilldelning av en älgkalv om året, om området
har en sammanhängande areal av minst 20 ha. Som motionärerna
föreslår bör för dessa jaktområden gälla samma -- längre --
jakttid som för A-områden. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om jakttiden. Med det
anförda tillgodoses även motion Jo58 yrkande 1.

Utskottet förordar vidare, med hänvisning till vad som anförts
i det föregående, att regeringens förslag om ändring av
övergångsbestämmelserna till jaktlagen antas med följande
tillägg. Innehavare av generellområden med en sammanhängande
areal av minst 20 ha skall, i stället för att ansöka om
B-licens, kunna begära att området registreras för tilldelning
av en älgkalv om året under den längre jakttid som gäller för
A-område. Registreringen bör ske avgiftsfritt. Riksdagen bör med
anledning av motion Jo59 i denna del besluta i enlighet med vad
utskottet anfört.

Utskottet anser vidare att ytterligare åtgärder bör vidtas för
att stimulera markägarna att bilda större sammanhängande
jaktområden. Utskottet föreslår i anslutning till motion Jo58
att alla ansökningar om omregistrering av älgjaktsområde som
görs under återstoden av år 1994, avser tiden efter 1994 års
utgång och syftar till anslutning av nya marker till redan
existerande älgjaktsområden bör befrias från
registreringsavgift. Det anförda gäller även för innehavare av
B-områden som önskar omregistrera området till område med
kalvlicens med den längre jakttid som gäller för A-områden.
Riksdagen bör med anledning av yrkande 2 i motionen göra ett
särskilt uttalande till regeringen härom.

Med anledning av yrkande 3 i motion Jo58 vill utskottet
understryka vikten av att länsstyrelserna i sina beslut om
jakttid på B-områden uppmärksammar principen att avskjutningen
per arealenhet inte bör överstiga den som sker på de egentliga
älgjaktsområdena -- A-licenser och älgskötselområden. Därmed får
motionens syfte anses tillgodosett. Något särskilt
riksdagsuttalande påkallas inte.

Jägarorganisationernas skrivelse till regeringen om älgjakten
innefattade, som redovisats i det föregående, ett förslag om att
Malmöhus län skall få omfattas av samma system för älgjakten som
gäller i övriga delar av landet. Petitioner i samma riktning har
inkommit till utskottet från ett antal jaktvårdskretsar samt
jakt- och viltvårdsföreningar i länet. Enligt skrivelserna har
de bestämmelser om fem dagars allmän jakt som infördes i
Malmöhus län fr.o.m. 1992 års jaktsäsong, utom på A-områden och
älgskötselområden, medfört att älgstammen i länet kommit att
utsättas för en orimligt hård belastning vilket avspeglas i en
nedåtgående trend av antalet nedlagda djur.

Utskottet finner för sin del starka skäl tala för att
bestämmelserna om älgjakten bör omfatta hela riket. Enligt
utskottets mening bör alltså de särbestämmelser för Malmöhus län
som intagits i 3 § andra stycket punkt 3 jaktförordningen
(1994:108) utgå fr.o.m. den 1 januari 1995. Älgjaktsområden som
efter införandet av jaktlagen registrerats som B-områden och
blivit avregistrerade efter 1991 års riksdagsbeslut om jakt och
viltvård (prop. 1991/92:9, JoU5) bör enligt utskottets mening
åter kunna registreras avgiftsfritt och utan prövning av om det
finns särskilda skäl. Vad utskottet anfört om älgjakten i
Malmöhus län bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Viltskadeersättningen vad gäller skada av älg och hjort på
jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör den 1 januari 1995.
Som regeringen anför kan en utvärdering av vidtagna åtgärder
komma att föranleda en förnyad prövning av älgjaktssystemet.
Utskottet återkommer i den följande framställningen till frågan
om skador orsakade av vissa andra viltarter.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till
ändring av rennäringslagen. Lagförslaget bör antas.

Övriga jaktfrågor -- fristående motioner

Motionerna

I det följande tar utskottet upp de fristående motioner om
jaktfrågor som väckts under allmänna motionstiden och som inte
behandlats tidigare.

I motion Jo801 (m) föreslås ett tillkännagivande om minskning
av antalet mellanskarvar i Kalmar län. Mellanskarven är enligt
motionen en fågel som breder ut sig lavinartat i framför allt
Kalmarsund. Problemen och skadeverkningarna av mellanskarvens
utbredning är så omfattande att en radikal reduktion av
beståndet måste ske omedelbart, anför motionärerna.

Enligt motion Jo802 (s) finns det behov av en ny och mera
allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation. Motionärerna
föreslår att en ny organisation bildas för att ta hand om
ansvaret för det viktiga jakt- och viltvårdsarbetet.
Organisationen bör bildas helt fristående från Svenska
jägareförbundet och bestå av representanter för
Naturvårdsverket, naturvårdsorganisationerna, friluftslivet,
djurskyddet, forskningen, skogs- och jordbruket samt
jägarorganisationerna.

I motion Jo803 (s) föreslås förbud mot jakt på grävling i
gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar.

I ett par motioner diskuteras priserna på
jakträttsupplåtelser. Enligt motion Jo805 (-, v) gör sig de
ekonomiska intressena alltmer gällande i den svenska jakten,
till nackdel för både viltet och jägarna. Ett prissystem med
ettåriga arrenden med ett högt pris och betalt i förskott blir
förödande för viltvården. Regeringen bör få i uppdrag att
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som sätter
vården av viltet främst, anser motionärerna. I utarbetandet av
sådana åtgärder bör de bägge jägarorganisationerna kunna bistå
med förslag. Enligt motion Jo806 (s) måste kraftfulla åtgärder
sättas in för att ändra Domän Skog AB:s arrendevillkor.

En likartad argumentation förs i motion N298 (nyd) där det
dock yrkas att regeringens representant vid bolagsstämman borde
agera enligt vissa av motionären angivna instruktioner.

Ett par motioner behandlar jordbruksarrendatorers rättigheter
i jaktärenden. Enligt motion Jo807 (c) bör 46 §
jaktförordningen ändras så att jordbruksarrendatorerna blir
företrädda i länsviltnämnderna. I motion Bo605 (c) om skador
föranledda av frilevande vildsvinsstammar påtalas att en
jordbruksarrendator i realiteten inte har någon som helst
möjlighet att utsätta vildsvinsstammen för beskattning om
jakträtten är undantagen från jordbruksarrendet. Motionärerna
anser att åtgärder måste vidtas för att minska och helst
undanröja problemen. Detta kan ske på olika sätt, t.ex genom att
jakträtten automatiskt skall följa med vid jordbruksarrende
eller genom att skyddsjakt beviljas i större utsträckning. Den
som lider skada bör enligt motionen ha möjlighet att få
ersättning av statsmedel.

Utskottets överväganden

Med anledning av motion Jo801 vill utskottet erinra om att
frågor om skyddsjakt delegerats till Naturvårdsverket och
länsstyrelserna. Enligt jaktförordningen (1994:108) får
länsstyrelsen ge tillstånd till jakt efter vissa, annars
fredade djur, om det behövs för att hindra att dessa orsakar
avsevärda skador eller olägenheter på grund av beståndens
storlek eller av andra skäl. Utskottet har inhämtat att
Naturvårdsverket numera fattat ett beslut om skyddsjakt på
mellanskarv. Enligt beslutet som föranletts av ett överklagande
av ett beslut av länsstyrelsen i Kalmar län är en utökning av
skyddsjakten enligt vissa riktlinjer lokalt motiverad. I
beslutet har Naturvårdsverket anfört bl.a. följande.

Skarven har en lång historia i Sverige. Den har "hemortsrätt"
som vilken annan fågelart som helst i landet. Dock har den under
senare tid ökat så snabbt att den kommit att konkurrera med
yrkesfisket.

Naturvårdsverket finner inte skäl till att sanktionera någon
generell och omfattande decimering av det svenska
skarvbeståndet. De skador och olägenheter som skarven förorsakar
bör därför lösas genom lokalt eller regionalt anpassade åtgärder
efter särskild prövning. Viss skyddsjakt runt redskapen kan vara
motiverad även under häckningstid. Detta strider visserligen mot
gällande etiska regler, men kan ändå godtas med hänsyn till den
påtagliga risken för skador. Vidare kan förlängd jakttid under
mars månad vara motiverad lokalt. Under vissa speciella
förhållanden kan det vara befogat med ingrepp i en koloni under
häckningstidens första skede, i första hand genom äggprickning.
Naturvårdsverket understryker samtidigt att frågan om
fiskeredskapens utformning uppmärksammas.

Enligt utskottets uppfattning är Naturvårdsverkets
ställningstagande ägnat att i hög grad tillgodose syftet med
motion Jo801. Motionen avstyrks mot den bakgrunden.

Motioner av samma art som motion Jo802 om jakt- och
viltvårdsorganisation har avslagits av riksdagen vid flera
tidigare tillfällen, senast 1993/94:JoU1. Utskottet har inte
ändrat sin mening och avstyrker motionen.

Med anledning av motion Jo803 har utskottet erfarit att frågan
om hur grävlingjakt skall bedrivas nyligen varit föremål för
utredning. I den nyligen ändrade jaktförordningen har intagits
en ny paragraf, 16 a §, med skärpta regler för hur hundar
skall tränas för grytjakt och hur sådana gryt skall vara
utformade. Utskottet avstyrker motionen.

Frågan om stigande priser på jakträttsupplåtelser har under en
följd av år varit föremål för riksdagsmotioner. Utskottet har --
senast i betänkandet 1993/94:JoU1 -- understrukit
jakträttsupplåtelsernas karaktär av civilrättsliga
överenskommelser där grundprincipen måste vara att avtalsfrihet
råder.

Med anledning av motionerna Jo805 och Jo806 har utskottet
erfarit att överläggningar i aktuella jaktfrågor för norra
Sverige numera ägt rum mellan AssiDomän och Svenska
jägareförbundet, Region norr. Parterna har därvid kommit överens
om följande rekommendationer:

Priset skall främst grundas på jaktområdets uthålliga
avkastning samt övriga jaktmässiga kvaliteter.

Ett grundpris för rätten att disponera älgjakt kan utgå och
betalas i så fall senast den 1 oktober. Fällavgiften tas ut
efter jaktperiodens slut.

En större andel av priset skall utgöras av fällavgift för
vuxna älgar.

AssiDomän kommer i princip inte att höja priserna inför nästa
jaktår. På svaga marker kan priset komma att sänkas.

Samarbetet skall också fortsätta och utvecklas med följande
inriktning:

Älgjaktens mål är att främja en livskraftig älgstam med hög
avkastning, anpassad till vad markerna tål i betestryck utan
oacceptabla skador. Det skall ske genom en kvalitetsmässigt
riktig avskjutning.

Jaktlagen skall kontinuerligt genomföra betesinventeringar och
övriga älgobservationer.

AssiDomäns marker skall utnyttjas bättre genom att fler jägare
-- framför allt ungdomar -- bereds möjlighet till jakt.

Utskottet har vidare inhämtat att Svenska jägareförbundet har
förhoppningen att motsvarande överenskommelse kan träffas inom
övriga regioner i landet. Utskottet kan instämma i denna
förhoppning. Redan i samband med jaktlagens tillkomst framhölls
att det bör vara en uppgift för jägarorganisationerna att
utarbeta och ge spridning åt ett normsystem enligt vilket vissa
bestämda faktorer läggs till grund för beräkning av
upplåtelseavgiften (prop. 1986/87:58, JoU15). Med hänsyn till
den prisledande ställning AssiDomän intar när det gäller
jaktarrenden finns det enligt utskottets mening skäl att
förvänta en lugnare utveckling av jaktarrendena med utgångspunkt
i den nu träffade överenskommelsen. Någon ytterligare riksdagens
åtgärd med anledning av motionerna Jo805 och Jo806 synes inte
påkallad.

Förslaget i motion N298 (nyd) innebär till ordalydelsen att
riksdagen skall bestämma hur en viss person yttrar sig i en viss
angiven situation. Som utskottet vid ett flertal tillfällen
framhållit bör riksdagen i första hand ägna sig åt mer
övergripande frågor. I riksdagens primära ansvarsområde ingår
bl.a. att stifta lagar med generell giltighet, dvs. normbeslut
men ej förvaltningsbeslut. Utskottet avstyrker motion N298.

I anslutning till förslaget i motion Jo807 om att
jordbruksarrendatorerna ges plats i länsviltnämnderna erinrar
utskottet om att jaktförordningen nyligen genomgått en
revidering. Frågan tillhör regeringens kompetensområde.
Utskottet är inte berett att föreslå någon ytterligare
riksdagens åtgärd med anledning av motionen.

Med anledning av motion Bo605 får utskottet anföra följande. I
samband med antagandet av jaktlagen anfördes att vildsvinen, som
har ett stort jaktligt värde, i kontrollerade former åter bör
bli ett inslag i den svenska faunan. En noggrann uppföljning
borde borde ske av stammens storlek. Skulle det områdesvis
uppstå problem ger den nya jaktlagen myndigheterna möjligheter
att besluta om nödvändig jakt (prop. 1986/87:58, JoU15).

Grundregeln för jakträtt vid jordbruksarrende är att
arrendatorn har jakträtten på den arrenderade marken om inte
annat har avtalats. 1990 års arrendekommitté har i sitt
slutbetänkande (1992:109) Investeringar i arrendejordbruket och
andra arrenderättsliga frågor föreslagit att, om jakträtten inte
ingår i arrendet, jordägaren skall vara skyldig att ersätta
arrendatorn för skador på jordbruksgrödor som orsakas av vilt
som får jagas under någon del av året. En särskild regel om
detta bör enligt kommittén införas i 9 kap. jordabalken. Enligt
förslaget skall dock ersättning inte utgå om grödan med hänsyn
till det föreliggande viltbeståndet är särskilt olämplig att
odla på arrendestället. Vissa regler om självrisk m.m. föreslås
också. Betänkandet har remissbehandlats och bereds i
Justitiedepartementet.

Vad utskottet anfört beträffande riksdagens beslut att
vildsvinen åter bör bli ett inslag i den svenska faunan samt om
det förslag som 1990 års arrendekommitté lagt fram i frågan är
ägnat att i viss mån tillgodose syftet med motion Bo605.
Motionen bör inte föranleda någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

Viltskadeersättningen vad gäller skada av älg och hjort på
jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör som tidigare nämnts
den 1 januari 1995. Enligt riksdagens beslut om jakt och
viltvård hösten 1991 (prop. 1991/92:9, JoU5) skall jägare och
markägare ta ett större ansvar för att balansen uppnås mellan
viltstammarnas storlek och intresset av att minska de skador
viltet åstadkommer. När det gäller skador av sådana viltarter
där jakt, på grund av beståndens ringa storlek, inte är tänkbar
i någon form har utskottet nyligen -- i bet. 1993/94:JoU1 --
gjort vissa uttalanden om det framtida ersättningssystemet.
Utskottet har därvid förordat att det även fortsättningsvis ges
möjlighet till ersättning för vissa viltskador när det framstår
som uppenbart oskäligt att den enskilde själv skall svara för
kostnaderna. Utskottet vidhåller denna uppfattning. I en sådan
skälighetsprövning bör man kunna ta hänsyn till även andra
faktorer, såsom omfattningen av inträffade skador och vilka
praktiska möjligheter det föreligger att genomföra en effektiv
skyddsjakt för att förebygga skador. Exempelvis finns det
anledning att uppmärksamma de skador som jordbruket drabbas av
genom vissa arter av betande vildgäss under vår- och
höstflyttningen. Utskottet förutsätter att regeringen
uppmärksammar problemen och följer utvecklingen när det gäller
skador i jord- och skogsbruket. Utskottet vill också peka på
möjligheten att genom statlig ersättning för vissa naturvårdande
åtgärder åstadkomma en balans mellan viltvårdsintressen och
brukarintressen. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande 33 § jaktlagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo58 yrkande
1 och 1993/94:Jo59 i denna del dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar följande

Förslag till
Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Härigenom föreskrivs att 33 § jaktlagen (1987:259) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §1

Jakt efter älg får ske endast efter licens av länsstyrelsen
och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat
(licensområde). Detta gäller inte, om jakten endast avser
älgkalv.

Ett licensområde skall vara av sådan storlek och beskaffenhet
i övrigt att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra
att registrera ett område som licensområde eller besluta om
avregistrering, om området inte medger en avskjutning av minst
ett vuxet djur om året.

Utan hinder av Utan hinder av
bestämmelserna i andra bestämmelserna i andra
stycket får ett område stycket får ett område
registreras som registreras som
licensområde med licensområde med
tilldelning av ett valfritt tilldelning av 1.ett valfritt
djur om året, om det finns djur om året, om det finns
särskilda skäl för en särskilda skäl för en
sådan registrering. sådan registrering, eller
2. en älgkalv om året,
om området har en
sammanhängande areal av
minst tjugo hektar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första
och tredje styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1991:1769

2. beträffande övergångsbestämmelserna till jaktlagen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1993/94:Jo59 i denna del antar regeringens förslag till lag om
ändring i jaktlagen (1987:259) såvitt avser punkt 5 i
övergångsbestämmelserna med den ändringen att punkten erhåller
följande som Utskottets förslag betecknade lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

5. Inom område som för 1987 års jakt har registrerats med stöd
av 13 § jaktstadgan (1938:279) som älgjaktsområde utan att vara
licensområde, får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser tills
vidare, dock längst till utgången av år 1994.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Om området består av Om området består av
minst fem hektar minst fem hektar
sammanhängande mark skall sammanhängande mark skall
det för tid efter år det för tid efter år
1994 på ansökan av 1994 på ansökan av
områdets innehavare områdets innehavare
registreras som registreras som
licensområde enligt 33 § licensområde enligt 33 §
tredje stycket även om det tredje stycket 1 även om
inte finns särskilda det inte finns särskilda
skäl för en sådan skäl för en sådan
registrering. Sådan registrering. Om området
ansökan skall göras består av minst tjugo
före utgången av år hektar sammanhängande mark,
1994. skall det, om sökanden
begär det, i stället
registreras som
licensområde enligt 33 §
tredje stycket 2. Ansökan
om registrering skall göras
före utgången av år
1994.

3. beträffande befrielse från registreringsavgift
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo58 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande jakttid på B-licensområden
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo58 yrkande 3,

5. beträffande älgjakten i Malmöhus län
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

6. beträffande rennäringslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
rennäringslagen (1971:437),

7. beträffande skyddsjakt på skarv
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo801,

8. beträffande jaktvårdsorganisationen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo802,

9. beträffande förbud mot viss grävlingsjakt
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo803,

10. beträffande priserna på jaktarrenden
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo805 och
1993/94:Jo806,

11. beträffande uppdrag till regeringens representant i
Domän AB:s bolagsstämma
att riksdagen avslår motion 1993/94:N298,

12. beträffande länsviltnämnderna
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo807,

13. beträffande skador av vildsvin
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo605,

14. beträffande vissa viltskador
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 5 maj 1994

På jordbruksutskottets vägnar

Ivar Virgin

I beslutet har deltagit: Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson
(m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg
(s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s),
Dan Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo (nyd), Ulla
Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena
Klevenås (s) och Jan-Olof Franzén (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

33 § jaktlagen m.m. (mom. 1 och 2)

Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson,
Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anför:

Genom att utskottet enhälligt ställt sig bakom förslaget i den
socialdemokratiska motionen, att det införs en möjlighet att
registrera områden med en sammanhängande areal om minst 20 ha
för tilldelning av en årskalv om året med den längre jakttid som
gäller för A-områden, blev det möjligt att finna en slutlig
lösning för de s.k. generellområdena.

Tyvärr har vi vid utskottsbehandlingen inte lyckats övertyga
övriga partier om att de särskilda skäl som nu gäller för att
registreras som B-område även borde gälla de generellområden som
ansöker om sådan registrering före utgången av år 1994. Enligt
vår mening strider regeringens förslag mot såväl principerna för
produktionsanpassad avskjutning som syftet bakom tillkomsten av
B-områden.

Vi beklagar att utskottet inte utnyttjade det tillfälle som nu
erbjöds att finna en slutlig lösning för licensområdena. Det kan
därför enligt vår mening finnas anledning att återkomma till
frågan om hur registreringen av B-områdena skall kunna omprövas
i framtiden i syfte att stimulera till en ökad anslutning till
samordnade jaktliga enheter.

En sådan omprövning bör enligt vår mening utgå från följande
principer:

att rätt balans i älgstammen åstadkoms i förhållande till de
mål som lagts fast lokalt,

att möjligheten att fälla älg blir så rättvis som möjligt från
produktionssynpunkt,

att frivillig samverkan stimuleras,

att administrationskostnaderna blir så låga som möjligt.

Regeringens lagförslag

Bilaga

1 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

2 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437)1