Herr talman! I KU11 behandlas JO:s ämbetsberättelse för perioden från den 1 juli 2013 till den 30 juni 2014.
Flera av de områden som justitieombudsmännen tar upp är sådana som är föremål för utredningar eller andra åtgärder. Vad gäller dessa redan omhändertagna frågor anser utskottet att riksdagen inte behöver ta ytterligare initiativ utan bör invänta förslagen från de olika utredningar som redan pågår.
Men domstolsfrågor är av särskild vikt för KU. De ligger också mig varmt om hjärtat. De rör ju själva kärnan i hur rättsstaten fungerar och hur rättsstaten ska fungera. Jag vill därför nämna några ord om just JO:s granskning av domstolarna.
I ett fall riktar JO allvarlig kritik mot lagmannen i Kalmar tingsrätt för att han med alltför stor iver har hjälpt en part att överklaga. JO anser att lagmannen har gått långt över gränsen för vad som ryms inom grundlagens krav på saklighet och opartiskhet.
Det säger sig självt att en sådan omdömeslöshet riskerar att skada allmänhetens förtroende för den dömande verksamheten, och då inte bara i Kalmar tingsrätt utan i Domstolssverige i stort.
Ett annat fall som JO tar upp gäller nämndemannen som använde sin mobiltelefon under pågående rättegång. Nämndemannens uppmärksamhet bör i stället vara riktad mot förhandlingen, konstaterade JO och påpekade att den som är inblandad i en rättegång kan bli illa berörd om en domare använder sin mobiltelefon under förhandlingen.
Ja, det kan man tycka är självklart. Och visst är det märkligt att JO alls ska behöva påpeka en sådan sak.
I ett annat ärende var det en part i ett familjemål som var tvungen att byta ombud kort tid före själva domstolsförhandlingen eftersom hennes ursprungliga advokat var upptagen den dag förhandlingen skulle hållas. Domstolen avslog hennes begäran om en ny förhandlingsdag. JO anmärker och säger att detta är en dålig attityd mot människor som har med domstolen att göra och kritiserar domaren för att inte tillräckligt ha tagit hänsyn till kvinnans intresse av att faktiskt få det ombud som hon själv valt.
Det här är tre fall som exemplifierar vad som kan gå allvarligt snett i våra domstolar. Man kan faktiskt fråga sig om inte riksdagen borde agera på något aktivt sätt. Jag har funderat mycket på det. Men JO är liksom nöjd med att påpeka kritiken. Man menar att det är enstaka fall men att kritiken svider ordentligt i skinnet på dem som kritiseras och inskärper allvar och uppmanar till eftertanke hos, i det här fallet, domarkåren generellt.
Herr talman! Det är förvisso en annan debatt, men möjligen kan det finnas skäl att börja fundera på behovet av en noggrannare domarrekrytering, menar jag.
Nåväl, den normala hanteringen av JO:s ämbetsberättelser är att KU noterar den kritik som JO framför, nöjer sig med detta och föreslår att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna. Sedan litar man, som sagt, på att JO:s kritik träffar rätt måltavla, sjunker in och hörsammas av berörda myndighetspersoner och beslutsfattare.
Men som föregående talare framhöll i sitt anförande gör KU i år lite annorlunda. Utskottet har i enighet kommit fram till att i ett avseende ta hand om JO:s kritik på ett mer aktivt sätt. I ett fall landar därför KU:s genomgång av ämbetsberättelsen i ett tillkännagivande till regeringen.
Bakgrunden är att JO särskilt lyfter frågan om behovet av att komma till rätta med de problem som uppstår när kommuners och myndigheters personal blir utsatta för just enskilda personers frekventa och omfattande framställningar om att få ta del av allmänna handlingar. I klartext: Vad gör man när det dyker upp en rättshaverist på exempelvis kommunkontoret och orsakar rena arbetsmiljöproblem för de anställda? JO efterlyser här en möjlighet att avslå framställningar i syfte att trakassera myndighetspersonal, det vill säga en möjlighet att säga nej när offentlighetsprincipen missbrukas.
När JO i november muntligen redovisade sin ämbetsberättelse för KU hänvisade JO till en motion som jag har skrivit, herr talman, i samma ämne och med samma syfte: att kunna säga nej till uppenbart missbruk av offentlighetsprincipen, detta för att inte riskera att respekten för den offentlighetsprincip som vi alla värnar undergrävs.
Med risk för att framhäva mig själv, herr talman, vill jag ändå göra kammaren uppmärksam på min motion, som nämns i KU:s betänkande, som vi behandlar här i kväll. KU bifaller såklart inte min motion, men utskottet landar ändå i ett tillkännagivande om att regeringen ska utreda frågan om en möjlighet att komma till rätta med det här missbruket.
JO uppmärksammar också frågan om det angelägna i att komma till rätta med Sveriges långa häktningstider, som vi har hört om här tidigare. Dessa häktningstider är som sagt var inte sällan kombinerade med isolering från omvärlden, i princip helt och hållet, i form av restriktioner.
KU har låtit justitieutskottet yttra sig, och Riksåklagaren har nyligen aviserat nya riktlinjer som ska träda i kraft redan den 1 april, bland annat i avseende att korta häktningstiderna. Sedan gäller det förstås för oss i KU att följa upp de nya riktlinjerna, och vi hoppas att vi slipper se fortsatt kritik inte bara från JO utan också från FN och Europarådet.
Herr talman! Det var ungefär så mycket som jag tänkte berätta om KU11 i kväll. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 mars.)
