Jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete

Betänkande 1995/96:UU18

Utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU18

Jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1995/96
UU18

Sammanfattning

I föreliggande betänkande tillstyrker
utskottet förslaget i proposition
1995/96:153 att jämställdhet mellan
kvinnor och män skall vara ett mål för
Sveriges internationella
utvecklingssamarbete. Samtliga med
anledning av propositionen väckta
motioner besvaras eller avstyrks.

Propositionen

I proposition 1995/96:153 föreslår
regeringen att riksdagen godkänner att
jämställdhet mellan kvinnor och män
skall vara ett mål för Sveriges
internationella utvecklingssamarbete.

Motionerna

1995/96:U34 av Göran Lennmarker m.fl.
(m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens proposition om
jämställdhetsmål i biståndspolitiken i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1995/96:U35 av Karl-Göran Biörsmark
m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar bifalla
propositionens förslag om att göra
jämställdhet till ett nytt mål för
Sveriges internationella
utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning med
uppgift att göra en förnyad prövning av
de biståndspolitiska målen,

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts avseende det s.k.
oberoendemålet,

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts avseende biståndets
demokratimål.

1995/96:U36 av Bodil Francke Ohlsson
(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det övergripande
biståndsmålet omformuleras, så att
kampen mot fattigdomen och begreppet
hållbar utveckling ingår i
målformuleringen,

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en regelbunden
jämställdhetsrevision granskar
biståndsresultatet ur könssynpunkt,

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i denna revision också
ingår representanter från KIB och från
NGO:er med erfarenhet av fältarbete inom
biståndet.

1995/96:U37 av Margareta Andersson m.fl.
(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförandet av det sjätte
biståndsmålet,

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om återkommande revision och
uppföljning av biståndsmålen,

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fler projekt med syfte att
förbättra kvinnornas situation i
mottagarländerna.

1995/96:U38 av Eva Zetterberg m.fl. (v)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om begreppet "resurstillväxt"
som ett begrepp vidare än "ekonomisk
tillväxt",

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen tillkänna vad i motionen
anförts om att jämställdhetsmålet sätts
som det första prioriterade delmålet
efter det övergripande målet,

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Utrikesdepartementets
formulering av en övergripande politik
för jämställdhetsmålet skall ske i öppen
debatt,

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall arbeta för
att få ett större kvinnligt inflytande
inom de multinationella biståndsorganen,

5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för
att strukturanpassningsprogrammen
utformas så att jämställdheten mellan
kvinnor och män främjas,

6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för
kompetensutveckling och utvärdering av
jämställdhetsmålet,

7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om KIB.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ärendet och dess beredning

I budgetpropositionen 1994/95
presenterade regeringen sin avsikt att
göra en översyn av de biståndspolitiska
målformuleringarna i syfte att tydligare
lyfta fram jämställdhetsfrågorna i
biståndspolitiken.

Den 9 mars 1995 beslutade regeringen om
direktiv till en särskild utredare (dir.
1995:32). Utredningen (UD 1995:03) fick
i uppdrag att se över biståndsmålen i
syfte att i utvecklingssamarbetet främja
ökad jämställdhet mellan kvinnor och
män. Barbro Westerholm, riksdagsledamot
(fp), förordnades till utredare.
Utredningen lämnade sitt betänkande (SOU
1995:116) den 31 oktober 1995.

Biståndsmålens framväxt

Målen för Sveriges utvecklingssamarbete
har växt fram under bred politisk
enighet. I regeringens budgetproposition
1962:100 angavs att målet för
biståndsgivningen är att höja de fattiga
folkens levnadsnivå .

Sedan den biståndspolitiska utredningen
överlämnat sitt betänkande (SOU 1977:13)
antog riksdagen år 1978 i bred enighet
en liknande formulering för det
överordnade målet (prop. 1977/78:135,
bet. 1978/79:UU1, rskr. 1978/79:9).
Målet preciserades så att biståndet
skall bidra till

- resurstillväxt,

- ekonomisk och social utjämning,

- ekonomisk och politisk självständighet
samt

- demokratisk samhällsutveckling i
mottagarländerna.

Ett femte biståndsmål om framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg
om miljön antogs av riksdagen år 1988.

Under biståndsmålens framväxt har
riksdagen anslutit sig till regeringens
syn att biståndsmålen bör ses som en
helhet och att det inte finns någon
inbördes rangordning mellan
biståndsmålen.

Jämställdhet och utveckling

En växande insikt om jämställdhetens
betydelse

Vid alla de stora konferenser som FN
arrangerat under 90-talet har
jämställdhet varit ett återkommande
tema.

Insikten om jämställdhetsfrågornas
betydelse för att uppnå en långsiktigt
hållbar samhällsutveckling har gradvis
fördjupats. Den öppnar nu nya vägar för
att erkänna kvinnors och mäns lika värde
och rättigheter, vilket redan för femtio
år sedan skrevs in som en av
grundprinciperna i FN-stadgan.

Kvinnorna utgör hälften av jordens
befolkning, men deras möjligheter att
påverka, delta i och dra fördel av
utvecklingen är i de flesta länder små.
Detta tar sig bl.a. uttryck i betydande
obalans mellan kvinnors och mäns
arbetsbörda och mellan deras tillgång
till resurser och makt.

U-landskvinnornas bristande politiska
och ekonomiska makt är såväl en
orättvisa som ett avgörande
utvecklingsproblem.

Hur skall jämställdhetsarbetet utformas?

Kvinnors och mäns olika roller bestäms
av sociala, kulturella, rättsliga,
ekonomiska och politiska förhållanden i
samhället. Formella och informella
strukturer i samhället konserverar eller
förstärker i varierande grad kvinnors
underordning och mäns överordning.
Roller, resursfördelning och
maktförhållanden är invävda i ett
komplext sammanhang.

Det går inte att föreskriva vilken
jämställdhetspolitik enskilda länder
skall ha eller vilka metoder eller medel
som bör användas i arbetet för
jämställdhet. Jämställdhet måste komma
ur en inre samhällelig process.

På senare år har emellertid en
betydande samsyn växt fram bland en
majoritet av FN:s medlemsstater om
viktiga utgångspunkter för jämställdhet.
Denna samsyn förstärktes under
Pekingkonferensen och återspeglas i dess
slutdokument.

En ökad insikt finns också om vikten av
mer kunskap om de bakomliggande
orsakerna till bristande jämställdhet
och det ojämna maktförhållandet mellan
kvinnor och män. Det är genom att
integrera ett jämställdhetsperspektiv på
alla politikområden som varaktiga
förutsättningar skapas för att förändra
politiska, ekonomiska, sociala och
kulturella betingelser i ett samhälle på
ett sätt som bidrar till jämställdhet
mellan kvinnor och män.

Pekingkonferensen slog bl.a. fast att
det är regeringen i varje land som har
huvudansvaret för att främja
jämställdhet. Jämställdhet är därmed en
viktig samhällsfråga och inte en fråga
som rör enbart kvinnor. Det innebär
också att männens ansvar och roll
tydligt måste lyftas fram.

Jämställdhet som en genomgående fråga i
biståndet

Jämställdhet har i praktiken under lång
tid varit ett mål i svenskt
utvecklingssamarbete. Erfarenheterna
från flera årtiondens arbete, med såväl
framgångar som motgångar, har fört
jämställdhetsfrågorna till en alltmer
central position. Fokus ligger inte
längre på särskilda kvinnoprojekt, utan
på att integrera jämställdhet i hela
utvecklingssamarbetet. Nedan redovisas
några centrala slutsatser utgående från
de nuvarande biståndsmålen.

Resurstillväxt

Ekonomisk tillväxt är en förutsättning
för utveckling i alla länder och
förbättrar möjligheterna till ökad
jämställdhet. Ekonomisk tillväxt leder
emellertid inte automatiskt till ökad
jämställdhet. Mycket kan också
åstadkommas i fattiga länder för att öka
jämställdheten utan att det kräver nya
resurser. Viktigt är att se hur
befintliga resurser i samhället används
och i vilken utsträckning de gynnar
eller missgynnar en utveckling i
riktning mot jämställdhet.

Det ekonomiska argumentet för
jämställdhet är starkt men ofta
underskattat. Med ökad jämställdhet ökar
förutsättningarna såväl för ökad
tillväxt som för att tillväxten skall
bli socialt och ekonomiskt hållbar.

Det är hög tid att kvinnors bidrag till
den ekonomiska tillväxten värderas och
beaktas i beslutsunderlaget vid all
samhällsplanering.

Ekonomisk och social utjämning

Ekonomisk tillväxt måste ske i samspel
med en jämnare resursfördelning för att
alla medborgare, oberoende av kön,
ekonomisk eller social ställning skall
få del av utvecklingen. Som framgår av
avsnitten ovan är resurstillväxt och
utjämning ömsesidigt förstärkande
processer. Båda målen är uppenbart
direkt förknippade med jämställdhet.

En särskild rättvisefråga gäller
funktionshindrade. Kvinnor och flickor
med funktionshinder utsätts ofta för
dubbel diskriminering. För en ändring
krävs såväl upplysning och nya attityder
som lagstiftning och praktiska åtgärder.
Det är av särskild betydelse ur ett
jämställdhetsperspektiv att demokratiska
beslutsprocesser på lokal nivå i
samhället förstärks.

Ekonomisk och politisk självständighet

När det gäller målet för det svenska
utvecklingssamarbetet om ekonomisk och
politisk självständighet, har
situationen förändrats under senare
decennier. Kampen mot kolonialism är i
stort sett fullbordad. Oberoende i
inskränkt mening är varken önskvärt
eller möjligt. Självständighet i
betydelsen att ett land har utrymme att
självt utforma sin framtid är dock
fortfarande ett angeläget mål.

Kvinnor och män har påverkats olika av
det växande ömsesidiga beroendet. Det är
därför viktigt att undersöka hur kvinnor
respektive män påverkas av den ökade
internationaliseringen.

En demokratisk samhällsutveckling

Kvinnor och män skall ha samma
möjligheter att påverka besluten på alla
nivåer i samhället. Jämställdhet går
inte att lägga till i efterhand, utan
måste utgöra en del av den demokratiska
samhällsutvecklingen.

En fullvärdig demokrati kräver respekt
för både kvinnors och mäns mänskliga
rättigheter. Trots det har 90 länder
ännu inte ratificerat konventionen om
diskriminering mot kvinnor i dess
helhet. Av de länder som ratificerat
konventionen brister många i
genomförandet.

Av särskild betydelse ur ett
jämställdhetsperspektiv är också att
demokratiska beslutsprocesser på lokal
nivå i samhället förstärks.

Framsynt hushållning med naturresurser
och omsorg om miljön

Miljöhänsyn rör nästan alla
samhällsområden. Kvinnors viktiga roll
för att främja en miljömässig utveckling
lyftes fram vid FN-konferensen om miljö
och utveckling i Rio de Janeiro 1992.
Det finns stora vinster med att i högre
utsträckning än i dag lyfta fram
jämställdhetsperspektiv på
miljöplanering.

Jämställdhet som biståndspolitiskt mål

I propositionen föreslås att
jämställdhet mellan kvinnor och män
skall vara ett mål för Sveriges
internationella utvecklingssamarbete.
Som skäl för sitt förslag anför
regeringen följande.

För att verklig förändring skall komma
till stånd bör jämställdhet lyftas fram
som ett explicit mål i
utvecklingssamarbetet. Allt bistånd bör
utgå från både kvinnors och mäns
situation och bidra till att både
kvinnor och män kan påverka, dra fördel
av och själva medverka till
utvecklingen. Särskilda kvinnoprojekt
kan vara nödvändiga komplement för att
stärka kvinnors situation och stödja
kvinnors egna initiativ. Däremot har det
visat sig vara otillräckligt att enbart
driva särskilda projekt för kvinnor för
att åstadkomma långsiktiga förändringar
av attityder, sedvänjor och lagar.
Samtidigt skulle införandet av ett
jämställdhetsmål vara ett viktigt steg i
vår strävan att nå de fattiga.

Ett särskilt biståndsmål ligger i linje
med rekommendationen i maj 1995 från
OECD:s biståndskommitté, som slår fast
att jämställdhet bör vara ett av de
övergripande, strategiska målen för
biståndet. Det skulle också kunna utgöra
en konsekvent uppföljning av besluten
vid FN:s kvinnokonferens 1995.

Erfarenheter från andra länder, där
jämställdhet fastställts som ett
särskilt biståndsmål, visar att detta
fungerar som en politisk markering både
i den egna offentliga förvaltningen och
gentemot samarbetsländer, enskilda
organisationer och andra givarländer.

Argumenten för ett nytt biståndsmål
understöds av att jämställdhet är ett
övergripande mål för
samhällsutvecklingen i Sverige och
därför bör vara ett uttryckligt mål
också för biståndet.

Regeringens slutsats är därför att
jämställdhet bör formuleras som ett nytt
biståndsmål, vilket liksom de nuvarande
målen klargör och preciserar det
övergripande målet för svenskt
utvecklingssamarbete.

Övriga biståndsmåls lydelse och inbördes
ordning

Regeringen bedömer att det nya målet om
jämställdhet i det svenska
utvecklingssamarbetet inte bör föranleda
någon ändrad lydelse eller en
rangordning av biståndsmålen.

Som skälen härför anför regeringen att
biståndsmålen bör ses som en helhet. En
omgruppering av de befintliga målen
skulle antyda att det finns en
rangordning mellan biståndsmålen, vilket
inte är fallet. Jämställdhetsmålet
placeras efter de befintliga målen, utan
att detta innebär en lägre prioritet än
något av de andra målen.

Frågan om en översyn av hela
målformuleringen hänger samman med många
andra frågor om mål och medel för
Sveriges internationella ansvarstagande.
Regeringen utesluter inte att en sådan
översyn kan vara påkallad. En sådan bör
dock föregås av en bred diskussion bland
folkrörelser och allmänhet.

Genomförande

Regeringen avser att fastställa
politiska riktlinjer för hur
jämställdhetsmålet skall styra
biståndsarbetet.

I propositionen anges att det inte
räcker med att formulera ett mål. Målet
måste konkretiseras så att det kan leda
till faktiska förbättringar.
Erfarenheterna från andra givarländer,
där jämställdhet är ett biståndsmål,
bekräftar att målet måste kompletteras
med riktlinjer för att resultat skall
kunna uppnås.

Regeringen arbetar för närvarande med
att ta fram riktlinjer för
jämställdhetsfrågor i
utvecklingssamarbetet. Huvudprincipen i
riktlinjerna skall vara att ett
jämställdhetsperspektiv skall integreras
i hela utvecklingssamarbetet.
Jämställdhetsaspekterna måste beaktas
vid prioritering mellan olika sektorer,
mellan olika projekt inom en sektor och
vid beslut om projektens inriktning och
utformning. Såväl i det bilaterala
biståndet som i EU-samarbetet och i det
multilaterala biståndet skall Sverige
arbeta för att landstrategier och
sektorstrategier baseras på grundlig
analys av relationerna mellan kvinnor
och män. Sida kommer att presentera en
handlingsplan för jämställdhet i
biståndet.

Det är av största vikt att
jämställdhetsfrågorna lyfts upp på en
övergripande nivå i dialogen med våra
samarbetsländer, med de multilaterala
organen, andra givarländer och enskilda
organisationer.

Under vissa förutsättningar kan
integreringen av ett
jämställdhetsperspektiv behöva
kompletteras med särskilda insatser för
att rätta till avgörande obalanser
mellan kvinnors och mäns situation.

De politiska riktlinjerna kommer
härutöver att ta upp t.ex.
ansvarsfrågor, behov av
kompetensutveckling, finansiella och
personella resurser samt utvärdering och
uppföljning. Resursbehovet skall täckas
inom ramen för existerande budget.

Kompetensutveckling och uppföljning

Enligt regeringens bedömning bör en
analys göras av

- hur kompetensen skall stärkas för att
kunna driva jämställdhetsfrågor i
utvecklingssamarbetet, och

- hur en regelbunden uppföljning av
jämställdhetsarbetet i
utvecklingssamarbetet skall kunna
genomföras.

Som skäl härför anförs i propositionen
bl.a. följande. Behovet av konsultstöd,
utbildningsinsatser och ny forskning
förväntas öka som följd av en markerad
satsning på att genomföra
jämställdhetsmålet. Arbetet med att
bygga upp sådan kompetens behöver därför
förstärkas. I första hand bör lösningar
sökas som bygger vidare på den kompetens
och de nätverk som finns, snarare än att
initiera nya strukturer.

Vad gäller behovet av regelbunden
översyn av jämställdhetsarbetet kommer
regeringen att närmare ta ställning till
formerna i samband med att de politiska
riktlinjerna läggs fast.

Jämställdhet i samarbetet med Central-
och Östeuropa

Regeringen har i proposition 1994/95:160
Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa förklarat att fyra mål skall
gälla för östsamarbetet, nämligen att:

- främja en säkerhetsgemenskap,

- fördjupa demokratins kultur,

- stödja en socialt hållbar ekonomisk
omvandling,

- stödja en miljömässigt hållbar
utveckling.

Frågan om jämställdhet lyfts fram i
proposition 1994/95:160. Där sägs: Ett
könsrelaterat perspektiv bör anläggas på
hela östsamarbetet, från demokratistöd
till näringslivssamarbete och stöd till
finansiella sektorn.

Det är angeläget att kunskapen om
reformprocessens olika påverkan på män
och kvinnor ökar, så att samarbetet kan
utformas för att främja ökad
jämställdhet. Traditionellt har kvinnor
högre utbildningsnivå än män i Central-
och Östeuropa. Ändå visar statistiken
att kvinnor i högre utsträckning än män
drabbas av arbetslöshet under
reformprocessen. Östsamarbete bör därför
medverka till att kvinnor återfår och
bibehåller sin position på
arbetsmarknaden. Att tillvarata kvinnors
kunskap och förmåga skapar
förutsättningar för högre tillväxt i
ekonomin som helhet.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är
oskiljbar från demokrati och respekten
för mänskliga rättigheter. Det är
angeläget att både män och kvinnor tar
aktiv del i det politiska livet och
beslutsfattandet. Den politiska
aktivitetsnivån hos kvinnor är
emellertid låg i dagens Central- och
Östeuropa. Stöd för att öka kvinnors
möjlighet att engagera sig och delta i
det politiska livet är således särskilt
angelägna.

De fyra målen kan också i praktiken ses
som verksamhetsfält inom vilka
östsamarbetet bedrivs. Införandet av ett
särskilt jämställdhetsmål i u-
landssamarbetet föranleder inte någon
förändring av målen för det nuvarande
programmet för samarbete med Central-
och Östeuropa. Däremot anser regeringen
att de politiska riktlinjerna för hur
jämställdhet skall integreras i det
internationella utvecklingssamarbetet
också bör tillämpas på samarbetet med
Central- och Östeuropa.

En studie kommer att genomföras för att
dels göra en kartläggning av läget
beträffande jämställdhet i de
prioriterade samarbetsländerna i Central-
och Östeuropa, dels ge förslag på
åtgärder för att främja jämställdhet i
östsamarbetet.

Mot bakgrund härav gör regeringen
följande bedömning: De riktlinjer som
regeringen håller på att utarbeta för
jämställdhet i utvecklingssamarbetet bör
även omfatta östsamarbetet.
Jämställdhetsperspektivet bör genomsyra
hela samarbetet med Central- och
Östeuropa. En särskild studie bör också
göras av hur jämställdhet bättre kan
främjas i samarbetet med Central- och
Vsteuropa.

Sammanfattning av motionerna

Motion 1995/96:U34 av Göran Lennmarker
m.fl. (m)

Utrotandet av fattigdomen är det
övergripande målet för
biståndspolitiken. Frihandeln har
härvid, enligt motion 1995/96:U34 (m),
varit det verksammaste instrumentet.
Demokrati och respekt för mänskliga
rättigheter är nödvändigt i sig och
bidrar även kraftfullt till utrotning av
fattigdomen. Svenskt bistånd skall
motverka alla former av diskriminering
oavsett om det handlar om kön, ras,
hudfärg, religion eller politisk
övertygelse. Det ligger i själva
respekten för mänskliga rättigheter,
vilket redan är en väsentlig del av
demokratiutvecklingen. Att införa ett
ytterligare, sjätte biståndsmål, vars
centrala del redan täcks av nu gällande
målsättning, är inte välbetänkt.
Huvudproblemet för svenskt bistånd är
inte bristen på mål utan möjligheten att
se till att det effektivt bidrar till
utrotandet av fattigdomen i världen. Med
hänvisning härtill hemställs att
riksdagen avslår regeringens proposition
om jämställdhetsmål i biståndspolitiken.

Motion 1995/96:U35 av Karl-Göran
Biörsmark m.fl. (fp)

Folkpartiet (motion U35) delar
propositionens uppfattning om att
jämställdhet är ett viktigt mål inom
utvecklingssamarbetet (yrkande 1). Inte
endast ur rättvisesynpunkt utan även ur
effektivitetssynpunkt är en sådan
inriktning nödvändig. Kvinnornas roll i
många utvecklingsprojekt kan inte
vverskattas.

Länderna i tredje världen har nu gjort
sig fria från kolonialmakterna. Den
andra frigörelsen då diktatorer körs
bort från makten sker nu. Det är hög tid
att Sverige får en biståndspolitik som
verkar i en riktning där detta faktum
uppmärksammas. I formell mening är det
självklart att u-länder liksom andra
länder skall vara ekonomiskt och
politiskt självständiga, men detta mål
kan inte nås med bistånd, utan genom att
av världssamfundet accepterade
folkrättsliga regler upprätthålls. Ett
huvudmål för en liberal u-landspolitik
är att de fattiga länderna skall
integreras i en världsekonomi, där
frihandel och företagsinvesteringar är
centrala drivkrafter för utveckling. I
detta perspektiv är biståndets gamla
oberoendemål inte längre en tillgång
utan riskerar snarare att vara en
belastning.

Under en tidigare epok var u-ländernas
frigörelse från de tidigare
kolonialmakterna ett angeläget mål. Med
det kalla krigets slut har också frågan
om beroende av olika stormakter blivit
allt mindre brännande. I dag riskerar
oberoendemålet att skapa oklarhet kring
synen på u-länderna och världsekonomin.
Mot den bakgrunden menar vi att
oberoendemålet kritiskt bör granskas i
samband med en bredare översyn av de
svenska biståndsmålen. Det bör då
övervägas om detta mål helt kan strykas
(yrkande 3).

Under de decennier då biståndet
expanderade kraftigt sågs detta som ett
viktigt inslag i Sveriges inställning
till den internationella politikens
bipolaritet, dvs. uppdelningen i två
maktsfärer: en amerikansk och en
sovjetisk. Sverige krävde av
mottagarländernas regeringar varken
demokrati eller diktatur och
förespråkade inte heller något tydligt
alternativ i valet mellan planekonomi
och marknadsekonomi. Detta innebar i
många fall ett stöd till länder som
valde en helt annan rollfördelning
mellan statsmakt och marknad än den som
ansågs rimlig i vårt land.

Det slags tredje ståndpunkt som Sverige
försökte inta har fallit. Att biståndet
skall gynna en demokratisk utveckling i
utvecklingsländerna kan därför inte
längre vara ett biståndspolitiskt mål
bland andra. Demokrati är en del av
själva utvecklingsbegreppet. Det finns
heller inga belägg för att fattigdom
bekämpas mindre effektivt under ett
demokratiskt statsskick, vilket några
har framfört. Svenskt bistånd ska därför
verka för att demokrati och mänskliga
rättigheter blir verklighet genom
utvecklingssamarbetet. Demokratimålet
måste få en mer framträdande roll i det
svenska biståndet än vad det har i dag
(yrkande 4).

Folkpartiet ser en risk i att de
sammanlagda målen, som går från fem till
sex, kan bli alltför många. Därmed
uppstår en risk för otydlighet. Denna
otydlighet kan bidra till att göra
biståndet mindre framgångsrikt. Detta
har även utredningen, som också
rekommenderar att en översyn av
biståndsmålen kommer till stånd, antytt.
Folkpartiet föreslår (yrkande 2) att
biståndsmålen anpassas till 1990-talet
och att en parlamentarisk utredning
tillsätts med uppgift att formulera en
biståndspolitik med beaktande av dessa
synpunkter.

Motion 1995/96:U36 av Bodil Francke
Ohlsson (mp)

I fråga om det övergripande
biståndsmålet att höja de fattiga
folkens levnadsnivå stödjer
Miljöpartiet (motion U36 yrkande 1)
utredningens förslag, att detta bör
omformuleras. Ekonomisk tillväxt måste
alltid ske på de villkor naturens
gränser sätter och en hållbar utveckling
kräver. Den utveckling som behövs för
att framgångsrikt bekämpa fattigdomen
måste ske inom naturens ramar i stället
för på bekostnad av dessa. Både av
sociala, ekonomiska och miljömässiga
skäl är det viktigt att detta finns med
i formuleringen av ett övergripande mål.
Hållbar utveckling är ett begrepp som
täcker detta, och som bör ingå i det
övergripande biståndsmålet.

Miljöpartiet stödjer förslaget om en
jämställdhetsrevision (yrkande 2), en
regelbundet återkommande revision med
deltagande, förutom av Sida, av
representanter för såväl
biståndsorganisationer som Kvinnorådet
för internationellt bistånd (yrkande 3).
Detta är nödvändigt för att få fram en
bra biståndsmodell där jämställdheten är
integrerad och inte kommer i konflikt
med ett biståndslands kulturella
traditioner.

Motion 1995/96:U37 av Margareta
Andersson m.fl. (c)

I motion U37 (c) anförs att det är bra
att regeringen nu lägger fram en
proposition om jämställdhet som ett nytt
mål för Sveriges internationella
bistånd.

Jämställdhet mellan könen i det svenska
biståndet är alldeles för viktigt för
att det skall stanna vid en allmän
målformulering. Regeringen måste även
beskriva hur det skall genomföras i
praktiken. Det är avgörande att
regeringen utarbetar tydliga riktlinjer
för hur jämställdhetsfrågorna skall
integreras i utvecklingssamarbetet.
Jämställdhetsmålet måste omsättas i
nödvändiga operationella och,
eventuellt, institutionella
förändringar. Riksdagen bör ge
regeringen till känna vad som här
anförts om nödvändiga operationella och
institutionella förändringar i samband
med genomförandet av det sjätte
biståndsmålet (yrkande 1).

Regeringen bör årligen genomföra en
biståndsrevision som redovisar i vilken
utsträckning de uppsatta målsättningarna
för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete har uppfyllts
(yrkande 2). Denna redovisning bör
föreläggas riksdagen. Förutom att
utnyttja forskning inom området bör
kompetensen inom Kvinnorådet för
internationellt bistånd (KIB) utnyttjas.
KIB bör ges en tydlig och central roll i
uppföljnings- och revisionsarbetet.
Riksdagen bör ge regeringen till känna
vad som här anförts om återkommande
revision och uppföljning av målen för
det svenska biståndet.

Även efter det att jämställdhet införs
som ett mål för allt svenskt bistånd
kommer det att finnas ett stort behov av
särskilda projekt, vars syfte just är
att förbättra kvinnornas situation. Av
det svenska biståndet används i dag
endast 1 % av Sida:s medel till
direktinsatser för jämställdhet.
Riksdagen bör ge regeringen till känna
vad som här anförts om fler projekt vars
direkta syfte är att förbättra
kvinnornas situation i mottagarländerna
(yrkande 3).

Motion 1995/96:U38 av Eva Zetterberg
m.fl. (v)

I propositionen blir det, enligt
Vänsterpartiet (motion U38), tydligt att
de föreslagna biståndsmålen är oklart
formulerade. Man anger ett övergripande
mål och fem (sex) delmål. Därefter
förklarar regeringen att de olika
delmålen skall samverka för att det
övergripande målet skall kunna uppnås.
Därmed förvandlas delmålen till
underordnade mål och till medel eller
instrument som kan tillgripas för att
man skall uppnå det eftersträvade
huvudmålet.

Sex mål blir därmed i realiteten till
ett smörgåsbord, från vilket
regeringen/myndigheten (Sida) kan plocka
ut något som passar den biståndsinsats
den vill göra. I praktiken har då målet
resurstillväxt blivit dominerande och
med största sannolikhet blir detta
begrepp tolkat som tillväxt i
allmänhet, det vill säga insnävat till
ekonomisk tillväxt . Förhållandet
framgår av att regeringen själv i
propositionen raskt och oreflekterat
växlar spår från resurstillväxt till
det betydligt snävare begreppet
ekonomisk tillväxt . Motionärerna
framhåller att begreppet
resurstillväxt är vidare än begreppet
ekonomisk tillväxt (yrkande 1).

Det är angeläget att sätta
jämställdhetsmålet högt, eftersom alla
numera är överens om att det inte blir
någon utveckling utan kvinnornas
deltagande. Vänsterpartiet anser att det
nya delmålet för biståndsverksamheten
skall utgöra det först prioriterade
delmålet efter det övergripande målet
(yrkande 2).

Utrikesdepartementet arbetar i dag med
att utveckla en övergripande politik när
det gäller jämställdhetsfrågor. Det
torde vara en rimlig ståndpunkt att ett
sådant arbete inte skall ske i slutna
rum utan vara en del av en större allmän
debatt. En väg att öppna debatt och
efter hand uppnå ståndpunkter som har
ett gensvar hos allmänheten kan till
exempel vara att låta
Utrikesdepartementets formuleringar av
en övergripande politik för
jämställdhetsmålet ske i en öppen debatt
i pressen. Detta är angeläget i dag,
inte minst med tanke på att det knappast
förs någon biståndsdebatt i medierna
(yrkande 3).

Den svenska politiken borde vara
inriktad på att hävda kvinnornas
intressen i Världsbanken, de regionala
utvecklingsbankerna, FN:s biståndsorgan
och EU-organen. I hela FN-systemet
besätts endast 28,2 % av tjänsterna av
kvinnor. I det skikt som brukar benämnas
senior management utgör de 11,3 %. 4
av de 27 cheferna är kvinnor. Det torde
vara ännu sämre inom Världsbanken. Ett
krav på att fler kvinnor skall finnas på
chefsposter i de multilaterala
biståndsorganen bör, enligt yrkande 4,
ingå i den svenska biståndspolitiken.

Det är tänkbart att det, i motsats till
vad utredningen föreslagit, inte behövs
en ny institution för
kompetensutveckling och utvärdering av
jämställdhetsmålet, att det räcker med
ett nätverk. Men i så fall får detta
inte begränsas till att vara
expertgrupper enbart för regeringens och
SIDA:s behov. Det måste fungera
flexibelt, utnyttja enskilda
organisationers erfarenheter och
stimulera debatten i vida kretsar när
det gäller jämställdhetens betydelse för
utvecklingen och biståndspolitiken.
Detsamma gäller för uppföljningen och
utvärderingen av biståndet ur
jämlikhetssynpunkt (yrkande 6).

Av alldeles särskild betydelse är att
få mer och bättre forskning om hur
strukturanpassningsprogrammen påverkar
kvinnornas situation (yrkande 5).

Vänsterpartiet delar regeringens
uppfattning att Kvinnorådet för
internationellt bistånd (KIB) måste ses
över. Det har sagts att KIB inte gjort
särskilt mycket de senaste åren. Med det
nya biståndsmålet får KIB en ny och
viktigare arbetsuppgift. För att fylla
den måste sammansättningen av rådet ses
över så att man tillvaratar nya idéer
och erfarenheter. KIB borde inte bara
arbeta med Sida, utan även med UD:s
avdelning för internationellt bistånd
(IU-avdelningen) för att bevaka de
multilaterala biståndsgivarnas
verksamhet (yrkande 7).

Utskottets överväganden

Det överordnade målet för det svenska
utvecklingssamarbetet är att höja de
fattiga folkens levnadsnivå. I begreppet
levnadsnivå innefattas människors
möjligheter att på ett förutsägbart och
säkert sätt livnära sig, att ha god
hälsa och tillgång på utbildning och
annan social service.

De av riksdagen tidigare fastslagna
målen, nämligen att svenskt
utvecklingssamarbete skall bidra till
resurstillväxt, ekonomisk och politisk
självständighet, ekonomisk och social
utjämning, demokratisk
samhällsutveckling samt en framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg
om miljön, kompletterar och förstärker
varandra i det övergripande syftet att
minska fattigdomen och skapa rättvisare
levnadsvillkor för fattiga människor.

Misshushållningen med kvinnliga
resurser och kvinnors svaga ställning
utgör allvarliga hinder för utvecklingen
i många länder, inte minst i u-världen.
Utskottet har tidigare vid ett flertal
tillfällen (senast i bet. 1993/94:UU15)
understrukit att det är fullt motiverat
att allt utvecklingssamarbete genomsyras
av en vilja att identifiera och åtgärda
problem som rör kvinnans ställning. Det
omfattande arbete som pågår för att
integrera kvinnofrågor i det svenska
biståndet bör, framhöll utskottet i
nämnda betänkande, byggas ut
ytterligare. Mot bakgrund bl.a. härav
noterade utskottet våren 1995 (bet.
1994/95:UU15) med tillfredsställelse att
regeringen tillkallat en särskild
utredare för att utarbeta förslag om hur
jämställdhet mellan kvinnor och män bör
uttryckas i de biståndspolitiska målen,
eventuellt genom att ett särskilt
biståndsmål upprättas.

Såväl utredningen som regeringen finner
att jämställdhet mellan kvinnor och män
bör vara ett mål för Sveriges
internationella utvecklingssamarbete.
Åtskilliga av de skäl härför som
redovisas i propositionen ligger väl i
linje med de uppfattningar som utskottet
tidigare anfört. Därutöver anförs i
propositionen att såväl erfarenheter
från andra länder som rekommendationer
från OECD:s biståndskommitté, utfärdade
i maj 1995, är ytterligare argument för
att jämställdhet bör vara ett
biståndspolitiskt mål. Övervägande skäl
talar därför, enligt utskottets
uppfattning, för att riksdagen, med
bifall till propositionen, godkänner att
jämställdhet mellan kvinnor och män
skall vara ett mål för Sveriges
internationella utvecklingssamarbete. De
argument i motsatt riktning som framförs
i motion U34 är ej av sådan tyngd att de
föranleder någon annan slutsats.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla
att det delar regeringens uppfattning
att jämställdhetsperspektivet också bör
genomsyra samarbetet med Central- och
Vsteuropa samt att det välkomnar den av
regeringen förutskickade studien om hur
detta bäst skall kunna göras.

Med det anförda, och i enlighet med
motion U35 (fp) yrkande 1, tillstyrker
utskottet propositionens förslag. I
konsekvens härmed avstyrks motion U34
(m).

I motion U37 (c) yrkande 1 framhålls att
jämställdhetsmålet måste omsättas i
nödvändiga operationella och,
eventuellt, institutionella
förändringar. Utskottet konstaterar med
anledning härav att regeringen i
propositionen anger att politiska
riktlinjer för hur jämställdhetsmålet
skall styra biståndsarbetet kommer att
utarbetas. Huvudprincipen i dessa
riktlinjer kommer att vara att ett
jämställdhetsperspektiv skall integreras
i hela utvecklingssamarbetet. Utskottet
noterar med tillfredsställelse att denna
inriktning överensstämmer med det
synsätt utskottet redan tidigare givit
uttryck för. Enligt propositionen kommer
de politiska riktlinjerna därutöver att
ta upp bl.a. ansvarsfrågor, resursfrågor
samt uppföljning och utvärdering.
Utskottet noterar i sammanhanget
särskilt att resursbehovet skall täckas
inom ramen för existerande budget.

Sammantaget synes det utskottet som om
motionärernas krav i allt väsentligt
kommer att bli tillgodosedda, varför
motion U37 (c) yrkande 1 kan anses
besvarad med det anförda.

Enligt Vänsterpartiets kommittémotion
U38 (v) yrkande 3 bör utformningen av
den övergripande politiken för
jämställdhetsmålet ske i öppen debatt.

Utskottet har återkommande uttalat sig
för öppenhet och debatt beträffande
biståndspolitiken. Enligt utskottets
uppfattning har såväl regeringen som
biståndsmyndigheterna under lång tid
verkat i enlighet med detta önskemål.
Det av regeringen valda förfaringssättet
med en omfattande remissbehandling av
den utredning som ligger till grund för
den här aktuella propositionen borgar
för goda debattförutsättningar också vad
avser de politiska riktlinjerna för hur
jämställdhetsmålet skall styra
biståndsarbetet. Utskottet utgår från
att regeringen, på motsvarande sätt som
sker i andra biståndssammanhang, verkar
för öppen debatt om de här aktuella
frågorna.

Med det anförda anser utskottet motion
U38 (v) yrkande 3 besvarad.

I samma motion krävs att
jämställdhetsmålet skall utgöra det
första prioriterade delmålet efter det
övergripande målet.

Enligt utskottets uppfattning strider
motionärernas krav dels mot synsättet
att huvudprincipen skall vara att ett
jämställdhetsperspektiv skall integreras
i hela utvecklingssamarbetet, dels mot
utskottets tidigare uttalade uppfattning
att biståndsmålen, genom att de
kompletterar och förstärker varandra i
det övergripande syftet att minska
fattigdomen och skapa rättvisare
levnadsvillkor för fattiga människor,
bör ses som en helhet. Utskottet är
således ej berett att tillmötesgå
motionärernas förslag.

Därmed avstyrks motion U38 (v) yrkande
2.

I ett flertal motionsyrkanden föreslås
förändringar av de hittills gällande
biståndsmålen, såväl av det övergripande
målet som av vissa av de övriga målen.
Det föreslås också att en utredning
tillsätts med uppgift att göra en
förnyad prövning av de biståndspolitiska
målen.

I likhet med regeringen utesluter
utskottet inte att en översyn kan vara
påkallad men att en sådan bör föregås av
en bred diskussion bland folkrörelser
och allmänhet. Utskottet menar också att
eventuellt förändrade målformuleringar
kan bidra till att skapa missförstånd
under en tid då biståndsanslagen av
akuta statsfinansiella skäl fluktuerar
och då en större organisatorisk
förändring nyligen genomförts. Enligt
utskottets mening bör således målen för
biståndspolitiken - formulerade som
hittills samt med tillägg av ett
jämställdhetsmål - alltjämt gälla.

Med det anförda anser utskottet motion
U38 (v) yrkande 1 besvarad. Motionerna
U35 (fp) yrkandena 2-4 samt U36 (mp)
yrkande 1 avstyrks.

I motionerna U36 (mp) yrkandena 2-3, U37
(c) yrkande 2 och U38 (v) yrkandena 6-7
behandlas frågan om en uppföljning av
jämställdhetsarbetet
(jämställdhetsrevision).

Regeringens förslag stöds av
Miljöpartiet (motion U36 mp yrkande 2).
Det av motionärerna begärda
tillkännagivandet är således obehövligt.

Utskottet konstaterar att ett
fortlöpande uppföljnings- och
utvärderingsarbete avseende hela det
svenska utvecklingssamarbetet äger rum.
Detta redovisas löpande i olika
publikationer. I sina huvuddrag
sammanfattas det av regeringen i
budgetpropositionen. Enligt utskottets
uppfattning har detta varit en
dndamålsenlig ordning som dels givit ett
gott underlag för den allmänna debatten,
dels möjliggjort insyn för riksdagen. De
gjorda utvärderingarna, som bl.a. varit
relaterade till de biståndspolitiska
målen, har givits olika utformning och
haft som utgångspunkt såväl perspektiv
från forskarsamhället som erfarenheter
från enskilda organisationer m.fl.

Utskottet noterar att vad gäller
behovet av regelbunden översyn av
jämställdhetsarbetet kommer regeringen
att närmare ta ställning till formerna i
samband med att de politiska
riktlinjerna läggs fast. Enligt
utskottets uppfattning är det naturligt
och ändamålsenligt att så sker.

Under 1970-talet föreslogs i ett tiotal
riksdagsmotioner olika organisatoriska
åtgärder för att inom det svenska
biståndet förbättra planering,
genomförande och utvärdering av stödet
till u-ländernas kvinnor. Våren 1982
tillstyrkte utrikesutskottet ett
motionsförslag om att en beredning för
kvinnobistånd borde tillsättas (mot.
1981/82:1720 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s),
bet. 1981/82:UU20). I sitt
tillkännagivande anförde utskottet bl.a.
följande: "Utskottet kan dela
motionärernas synpunkt att en ökad
tonvikt på kvinnor i det reguljära
biståndet skulle underlättas om Sida får
tillgång till ett samråd med
organisationer och institutioner med
intresse och särskild kompetens vad
gäller kvinnors roll i
samhällsutvecklingen. Ett sådant samråd
skulle också ge ifrågavarande
organisationer själva ytterligare insikt
i biståndsarbetets villkor." Riksdagens
beslut ledde till inrättandet av SIDA:s
kvinnoråd eller, som det formellt kom
att heta, Kvinnor i biståndet (KIB).

Utskottet har sedermera uttalat
uppfattningen att det är betydelsefullt
att den breda kunskap som finns inom KIB
tillvaratas på lämpligt sätt i det
svenska utvecklingssamarbetet. Utskottet
har också noterat att KIB:s ställning
diskuterats i olika sammanhang under de
senaste åren.

Enligt utskottets uppfattning är det
därför naturligt om regeringen, då den
utformar de politiska riktlinjerna och
därmed också tar ställning till behovet
av och formerna för en regelbunden
översyn av jämställdhetsarbetet, bl.a.
prövar en eventuell roll för KIB.
Utskottet noterar i sammanhanget att KIB
i sitt remissvar på den underliggande
utredningen ställer sig positivt till
förslaget om en översyn av KIB:s egen
roll och organisatoriska form. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att det
tidigare (bet. 1993/94:UU15) uttalat att
frågan om KIB:s roll inom SIDA inte bör
göras till föremål för riksdagens
ställningstagande.

Med det anförda anser utskottet
motionerna U36 (mp) yrkandena 2-3, U37
(c) yrkande 2 och U38 (v) yrkandena 6-7
besvarade.

I motion U37 (c) yrkande 3 anförs att
även efter det att jämställdhet införs
som ett mål för allt svenskt bistånd
kommer det att finnas behov av särskilda
projekt för att förbättra kvinnornas
situation.

Utskottet vill med anledning härav
framhålla att ett
jämställdhetsperspektiv skall integreras
i allt utvecklingssamarbete. Utskottet
anser dock att, under vissa
förutsättningar, kan integreringen av
ett jämställdhetsperspektiv behöva
kompletteras med särskilda insatser för
att motverka avgörande obalanser mellan
kvinnors och mäns situation.

Med det anförda anser utskottet motion
U37 (c) yrkande 3 besvarad.

Ett större kvinnligt inflytande inom de
multinationella biståndsorganen krävs i
motion U38 (v) yrkande 4. I samma motion
(yrkande 5) krävs att Sverige verkar för
jämställdhet vid utformningen av
strukturanpassningsprogram.

Sverige är ett av de länder som varit
pådrivande för att i olika sammanhang
stärka kvinnans ställning. Detta har
inte bara skett i det svenska
biståndsarbetet utan även i
multilaterala sammanhang. Så har Sverige
t.ex. varit aktivt för att Världsbanken
och de regionala bankerna skall
uppmärksamma vikten av att ta till vara
och stärka kvinnans situation i u-
världen. Inom Världsbanken och de
regionala utvecklingsbankerna har i dag
en strategi utarbetats som innebär att
de sociala aspekterna, och speciellt då
kvinnoaspekterna, beaktas. Världsbanken
har givit en av sina vicepresidenter
policyansvaret för kvinnofrågorna.

Sverige verkar också sedan många år,
vilket utskottet tidigare framhållit i
en rad betänkanden, för en förbättrad
jämställdhet i de internationella
organisationernas sekretariat. En
fortsatt strävan med denna inriktning
kan dock ej ses som ett sätt att
uppfylla det nya biståndspolitiska målet
utan utgör ett led i ett mer allmän
agerande från svensk sida för att främja
jämlikhet. Som framhålls i propositionen
är det av största vikt att
jämställdhetsfrågorna lyfts upp på en
övergripande nivå i dialogen med våra
samarbetsländer, med de multilaterala
organen och med andra givarländer.
Härmed synes även utformningen av
strukturanpassningsprogram komma att
omfattas.

Med det anförda anser utskottet motion
U38 (v) yrkandena 4-5 besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett
jämställdhetsmål i
biståndspolitiken

att riksdagen med bifall till
propositionen och med anledning av
motion 1995/96:U35 yrkande 1 samt med
avslag på motion 1995/96:U34
godkänner att jämställdhet mellan
kvinnor och män skall vara ett mål
för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete,

res. 1 (m)

2. beträffande genomförandet av
jämställdhetsmålet

att riksdagen förklarar motion
1995/96:U37 yrkande 1 besvarad med
vad utskottet anfört,

3. beträffande öppenhet och
debatt

att riksdagen förklarar motion
1995/96:U38 yrkande 3 besvarad med
vad utskottet anfört,

4. beträffande jämställdhet som
prioriterat delmål

att riksdagen avslår motion
1995/96:U38 yrkande 2,

5. beträffande en utredning om
biståndsmålen

att riksdagen avslår motionerna
1995/96:U35 yrkandena 2-4 och
1995/96:U36 yrkande 1 samt förklarar
motion 1995/96:U38 yrkande 1 besvarad
med vad utskottet anfört,

res. 2 (m, fp)

6. beträffande
jämställdhetsrevision

att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U36 yrkandena 2-3,
1995/96:U37 yrkande 2 samt
1995/96:U38 yrkandena 6-7 besvarade
med vad utskottet anfört,

7. beträffande särskilda
kvinnoprojekt

att riksdagen förklarar motion
1995/96:U37 yrkande 3 besvarad med
vad utskottet anfört,

8. beträffande kvinnligt
inflytande inom
biståndsorganisationer m.m.

att riksdagen förklarar motion
1995/96:U38 yrkandena 4-5 besvarad med
vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 maj 1996

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Mats Hellström (s),
Göran Lennmarker (m), Inga-Britt
Johansson (s), Nils T Svensson (s),
Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-
Göran Biörsmark (fp), Urban Ahlin (s),
Eva Zetterberg (v), Carina Hägg (s),
Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson
(mp), Ingrid Näslund (kds), Agneta
Brendt (s), Håkan Juholt (s) och Anna
Corshammar-Bojerud (c).

Reservationer

1. Ett jämställdhetsmål i
biståndspolitiken (mom. 1)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil
Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 12 börjar med
"Misshushållningen med kvinnliga" och på
s. 13 slutar med "motion U34 (m)." bort
ha följande lydelse:

Att arbeta för jämställdhet är inget
nytt inom det svenska biståndet. Enligt
propositionen har jämställdheten i
praktiken under lång tid varit ett mål i
svenskt uvecklingssamarbete.
Erfarenheterna från flera årtiondens
arbete, med såväl framgångar som
motgångar, har fört
jämställdhetsfrågorna till en alltmer
central position. Fokus ligger inte
längre på särskilda kvinnoprojekt utan
på att integrera jämställdhet i hela
utvecklingsarbetet.

Mot denna bakgrund är det inte
motiverat att införa jämställdheten som
ett nytt biståndsmål för Sveriges
internationella utvecklingssamarbete.
Självfallet skall svenskt bistånd
motverka alla former av diskriminering
oavsett om det handlar om kön, ras,
hudfärg, ålder, handikapp, religiös
eller politisk övertygelse. Detta ligger
i själva respekten för mänskliga
rättigheter.

Demokrati och respekt för mänskliga
rättigheter är i sig nödvändigt men
bidrar också kraftfullt till utrotning
av fattigdom. Diskriminering av kvinnor
i privatlivet, i arbetet och i
utbildningen är både oacceptabelt och
motverkar starkt det övergripande målet
med biståndspolitiken, att utrota
fattigdomen.

Frihandeln har varit det verksammaste
instrumentet för att utrota fattigdomen.
U-världen har under senare år genomgått
något som närmast kan betecknas som en
demokratisk och marknadsekonomisk
revolution. Den helt dominerande delen
av u-världens befolkning lever i dag i
länder med snabb tillväxt.

Att införa ett nytt, sjätte
biståndsmål, vars centrala innehåll
redan är täckt är inte välbetänkt.
Huvudproblemet för svenskt bistånd är
inte bristen på delmål utan svårigheten
att skapa den effektivitet som verksamt
bidrar till fattigdomens utrotande.

Med bifall till Moderaternas
kommittémotion U34 (m) bör därför
regeringens proposition 1995/96:153 samt
motion U35 (fp) yrkande 1 avslås.

dels att moment 1 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande ett
jämställdhetsmål i biståndspolitiken

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:U34 avslår propositionens
förslag samt motion 1995/96:U35
yrkande 1,

2. En utredning om biståndsmålen (mom.
5)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m),
Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 14 börjar med "I
likhet med" och slutar med "yrkande 1
avstyrks." bort ha följande lydelse:

Det finns en uppenbar risk att de
sammanlagda biståndsmålen, som går från
fem till sex, blir alltför många och att
därmed otydlighet uppstår. Denna
otydlighet kan bidra till att göra
biståndet mindre framgångsrikt, vilket
också antytts av utredningen UD 1995:03.
Utskottet anser därför att det finns
goda skäl att regeringen tillsätter en
utredning som får i uppdrag att göra en
samlad översyn av biståndsmålen såsom
föreslås i motion U35 (fp) yrkande 2.
Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.

Utskottet vill vidare framhålla att
biståndspolitiken inte får drunkna i
diskussioner om organisationsformer och
myndighetsstrukturer. Det är dags att
prioritera analys av innehåll och
kvalitet i biståndet. En sådan analys
bör bl.a. göras vad gäller det s.k.
oberoendemålet. I formell mening är det
självklart att u-länderna skall vara
ekonomiskt och politiskt självständiga,
men detta mål kan inte nås med bistånd.
De fattiga länderna måste integreras i
en
världsekonomi där frihandel och
företagsinvesteringar är centrala
drivkrafter för utveckling. Mot den
bakgrunden bör den ovan föreslagna
utredningen kritiskt granska det s.k.
oberoendemålet såsom föreslås i motion
U35 (fp) yrkande 3. Detta bör riksdagen
ge regeringen till känna.

Demokrati är en del av själva
utvecklingsbegreppet. Om det finns någon
enskild åtgärd som man med säkerhet vet
skulle kunna förbättra situationen för
världens fattiga kvinnor vore det att ge
dem inflytande genom demokratins
spridning och utveckling. En demokratisk
utveckling, som inkluderar nödvändiga
institutioner såsom fria val,
organisationsfrihet, fri
opinionsbildning och mänskliga fri- och
rättigheter, har ett värde i sig.

Utskottet ställer sig därför bakom vad
som framförs i motion U35 (fp) yrkande 4
om demokratimålets speciella ställning
och betydelse bland de övriga
biståndsmålen. Detta bör beaktas av den
ovan föreslagna utredningen. Detta bör
ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U35
(fp) yrkandena 2-4. Med det ovan anförda
anser utskottet motionerna U36 (mp)
yrkande 1 och U38 (v) yrkande 1
besvarade.

dels att moment 5 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande en utredning om
biståndsmålen

att riksdagen dels med bifall till
motion 1995/96:U35 yrkandena 2-4 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört, dels förklarar
motionerna 1995/96:U36 yrkande 1 och
1995/96:U38 yrkande 1 besvarade med vad
utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 2
Hemställan 16
Reservationer17