Internationell verkställighet i brottmål
Betänkande 2024/25:JuU28
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 20 maj 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Nytt regelverk om internationell verkställighet i brottmål (JuU28)
Riksdagen sa ja till en ny lagstiftning om internationell verkställighet i brottmål. Syftet är att säkerställa att reglerna om överförande av frihetsberövande påföljder, böter och förverkande till och från stater utanför Norden och EU är effektiva och anpassade till Sveriges internationella åtaganden.
Möjligheterna att föra över frihetsberövande påföljder från Sverige till ett annat land blir fler. Beslutet innebär att en dömd person utan samtycke ska kunna avtjäna sitt fängelsestraff i en annan stat om han eller hon exempelvis ska utvisas ur Sverige.
Dessutom handlar beslutet om skyndsammare handläggning hos Kriminalvården och domstolarna i frågor som handlar om att föra över frihetsberberövande påföljder till andra länder.
De nya reglerna börjar gälla den 1 juli 2025.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 1
Från regeringen
- Internationell verkställighet i brottmålProposition 2024/25:104
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-05-13
Trycklov: 2025-05-14
Betänkande 2024/25:JuU28
Alla beredningar i utskottet
Nytt regelverk om internationell verkställighet i brottmål (JuU28)
Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till en ny lagstiftning om internationell verkställighet i brottmål. Syftet är att säkerställa att reglerna om överförande av frihetsberövande påföljder, böter och förverkande till och från stater utanför Norden och EU är effektiva och anpassade till Sveriges internationella åtaganden.
Möjligheterna att föra över frihetsberövande påföljder från Sverige till ett annat land blir fler. Förslaget innebär att en dömd person utan samtycke ska kunna avtjäna sitt fängelsestraff i en annan stat om han eller hon exempelvis ska utvisas ur Sverige.
Dessutom handlar förslaget om skyndsammare handläggning hos Kriminalvården och domstolarna i frågor som handlar om att föra över frihetsberberövande påföljder till andra länder.
De nya reglerna föreslås börja gälla den 1 juli 2025.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-05-20
Debatt om förslag 2024/25:JuU28
Webb-tv: Internationell verkställighet i brottmål
Dokument från debatten
- Tisdag den 20 maj 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:119
- Protokoll 2024/25:119 Tisdagen den 20 majProtokoll 2024/25:119 Internationell verkställighet i brottmål
- Tisdag den 20 maj 2025Talarlista 2024/25:20250520
Protokoll från debatten
Anf. 31 Henrik Vinge (SD)
Herr talman! Sedan ungefär två och ett halvt år tillbaka genomför vi den största förändringen av svensk straffrätt i modern tid. Vi är långt ifrån färdiga med arbetet, men vi ser redan bra resultat.
Antalet skjutningar i gängmiljö har tydligt minskat under perioden. Det beror till stor del på det hårda arbete som polis och andra aktörer gör varje dag i vårt land. Men det beror också på de verktyg som vi har gett inte minst polisen för att de ska kunna bli mycket mer effektiva med att klara upp brott.
Vi har gett dem betydligt större möjligheter att avlyssna gängkriminella än vad de hade under den förra regeringen. Vi har också gett dem möjlighet att upprätta säkerhetszoner – det som kallas visitationszoner – som polisen själv bedömer har stoppat skjutningar i flera städer runt om i Sverige. Det har räddat människoliv.
Antalet skjutningar i gängmiljö är en tredjedel färre nu än när vi tillträdde. Innan vi tillträdde klarades ungefär en av fyra skjutningar i gängmiljö upp. I dag klaras närmare tre av fyra skjutningar upp. De här kurvorna hänger ihop. När risken att åka fast ökar minskar också viljan att begå brottet, och för första gången på över ett decennium pekar kurvorna åt rätt håll. Det tar tid att göra förändringar, men vår politik fungerar.
Det här får naturligtvis många olika positiva konsekvenser. På plats efter plats i vårt land tar nu vanliga människor tillbaka sina gator och centrum från de kriminella. Några bra exempel på det finns i södra Stockholm, där ett antal öppna drogscener har försvunnit de senaste åren tack vare vistelseförbuden.
En företagare i Rågsved sa följande i en intervju med Expressen: ”De gjorde precis som de ville. Sålde framför barn. De ägde oss och vi förlorade kunder. Nu kommer kunderna tillbaka och alla i området pratar om den nya lagen. Det är 100 procent lugnare.”
De kriminella som vistades där och sålde droger riskerar nu fängelsestraff om de sätter sin fot där igen. I kombination med att vi också har möjliggjort mer kameraövervakning kommer vi att kunna återupprätta tryggheten till och med på platser som denna som har varit väldigt brottsutsatta tidigare.
Detta tar tid, men det är så här vi gör det. På gata efter gata och i centrum efter centrum ser vi till att vanliga människor tar tillbaka det här landet från de kriminella.
Denna politik får ytterligare konsekvenser. En av dem är att det blir fullt på våra fängelser. Det är nu så fullt på Sveriges fängelser att man låter de intagna till och med sova två och två i våningssängar. Trots det finns det ändå hundratals människor som dömts till fängelse som i dag måste vänta på en ledig plats för att de ska kunna avtjäna sitt straff på en anstalt.
Hur ska vi kunna lösa det här? Vi bygger naturligtvis flera anstalter så fort det bara går. Det pågår också projekt för att hyra anstaltsplatser utomlands. På sikt är tanken att kriminaliteten naturligtvis kommer att gå ned tack vare dessa insatser, men på kort sikt måste vi se till att alla de kriminella som döms för brott också kan avtjäna sina straff på anstalt. Vi bygger alltså flera anstalter och så småningom kommer vi att hyra anstaltsplatser utomlands.
En stor andel av de människor som sitter på svenska anstalter saknar svenskt medborgarskap. Hur många det är varierar naturligtvis över tid, men det finns tidigare rapporter från Kriminalvården som talar om ungefär 25 procent. En betydande andel av dem som sitter på svenska anstalter har alltså inte svenskt medborgarskap.
De tidigare regeringarna har varit alldeles för dåliga på att se till att de här människorna utvisas efter avtjänade straff. Färre än 10 procent av dem som saknar svenskt medborgarskap och som har begått brott här har utvisats. Det tycker vi är alldeles för lite. Det betyder att nio av tio får stanna.
Vi genomför nu förändringar som innebär att det blir obligatoriskt för domstolarna att pröva frågan om utvisning när en person utan svenskt medborgarskap blir dömd till fängelse i landet. Det betyder att väldigt många av dessa människor aldrig kommer att sätta sin fot på svensk mark igen. Och eftersom de ska återvända till sina hemländer efter avtjänat fängelsestraff är det också rimligt att de avtjänar fängelsestraffet i sitt hemland.
Sverige ska inte vara en uppsamlingsplats för världens kriminella. Vi behöver frigöra våra fängelseplatser för att kunna låsa in de gängkriminella som finns här i landet. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet, och jag ser fram emot att det ska träda i kraft den 1 juli i år.
Fru talman! Avslutningsvis konstaterar jag att det som vanligt finns partier från vänstersidan i politiken som säger nej till våra kriminalpolitiska förslag, trots att de visat sig vara effektiva och trots att de på punkt efter punkt visat sig fungera. Om vi hade lyssnat på dem hade skjutningarna fortsatt öka. Tre av fyra gärningsmän hade fortsatt gå fria. Den öppna droghandeln i södra Stockholm hade fortsatt öka. Runt om i Sverige hade människor skjutits i våldsdåd som hade kunnat förhindras med säkerhetszoner.
Fru talman! Var och en kan se vad som hände med Sverige när vänsterpartiernas kriminalpolitik fick styra. Vi gick från att vara ett av de allra tryggaste länderna till att bli ett av Europas farligaste. Det är dit som det rödgröna samarbetet hotar att ta oss igen. Jag tycker, fru talman, att det är förbluffande att vissa här verkar ha sådana ideologiska skygglappar på sig att de blir helt blinda för den verklighet som alla andra kan se.
Anf. 32 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Jag vill fråga Henrik Vinge om evidens för de påståenden som kom här. Antalet skjutningar har visserligen minskat, men vi ser att antalet sprängningar ökar. Kriminaliteten anpassar sig alltid, och man tar så få risker som möjligt.
Vi kan däremot vara överens om att om det finns en risk att man åker dit och blir gripen av polis utgör det en viktig avskräckande effekt. Men all forskning, både internationell och svensk, visar att det som verkligen har betydelse är sociala förebyggande insatser. Hårdare straff får inte de effekter som regeringspartierna hävdar.
Det beläggs gång på gång. Jag vill med kraft bestrida att vi skulle vara blinda. Jag menar att det snarare är regeringspartierna som tittar på utvecklingen ur ett väldigt snävt perspektiv. Vi på vänstersidan har starkare belägg när vi vill att det ska satsas mer på förebyggande verksamheter.
Samtidigt måste vi naturligtvis också ha åtgärder från polis och åklagare och ha en kriminalvård som är beredd att ta emot de grövsta förbrytarna.
Anf. 33 Henrik Vinge (SD)
Fru talman! Det tydligaste beviset för att vänstersidans kriminalpolitik inte fungerar är tillståndet i Sverige. Det är effekten av Gudrun Nordborgs och de rödgröna partiernas kriminalpolitik.
Att inte våga ta i med hårdhandskarna mot brottslingarna har gjort att Sverige har gått från att ha varit ett av de tryggaste länderna till att vara ett av Europas absolut mest våldsdrabbade. Det är fakta. Det är så det ser ut.
Det vi nu gör är att vi lägger om den svenska kriminalpolitiken. Vi ser till att polisen får mycket bättre möjligheter att klara upp brott. Det har gått från att en av fyra skjutningar i gängmiljö har klarats upp till att närmare tre av fyra klaras upp.
Straffen blir hårdare. Dessa människor tas bort från gatorna och låses in i fängelserna. Vistelseförbudet gör att de inte får komma tillbaka till gamla områden där de begick brott och till exempel sålde narkotika.
Vi ser nu att trenderna vänder. Vi ser att antalet skjutningar minskar trendmässigt över tid. Det stämmer att vi hade en puckel av sprängningar, men vi ser att trenden har vänt.
Under den rödgröna regeringen ökade skjutningarna med 300 procent. Nu har de gått ned med en tredjedel. Det är inte en slump. Det beror på att vi har gett polisen verktyg för att hantera detta och på att vi har en annan inställning till kriminalpolitik än vad vänstersidan har.
Det jag är rädd för är att om de rödgröna skulle få makten igen kommer vi att gå tillbaka till den politik som Gudrun Nordborg står för. Då kommer vi att dra tillbaka polisens befogenheter.
Vi har debatterat det tidigare. Vänsterpartiet har sagt att man inte vill att polisen ska ha de möjligheter till avlyssning, informationsdelning och annat som vi har gett dem. Då drar man tillbaka de möjligheterna.
Man vill inte ha kamerorna. Man kanske vill plocka ned de övervakningskameror som vi nu möjliggör att man ska kunna sätta upp. Då kommer vi att gå tillbaka och få se den extrema våldsutveckling som Sverige var drabbad av under den förra mandatperioden. Jag skulle bli oerhört orolig om vi skulle få se den utvecklingen i Sverige.
Anf. 34 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Vi är djupt oeniga. Det handlar också om att vi kan se att när man har använt visitationszoner eller vistelseförbud blir det lugnt i just de områdena. Det är samma sak med kameror. Men det finns också en risk, som många i dag bevisar, att kriminaliteten flyttar på sig.
Det handlar om någonting annat och mer som måste ske. Vi ska ha starka sociala insatser och avhopparverksamheter som fungerar och som inte blir kontaminerade av nya kriminella krafter.
Sedan vill jag också markera att välfärden inte var perfekt under tidigare mandatperioder när Socialdemokraterna hade mer makt tillsammans med andra vänsterkrafter. Det behövdes göras mycket mer för att få en fungerande välfärd med starka skyddsnät, som också tar barns och ungdomars utsatthet på fullt allvar.
Den generella utvecklingen i världen och i Sverige har skapat utmaningar som varken den förra regeringen eller den nuvarande klarar av att riktigt tackla, med internet och andra utmaningar som verkligen är skarpa för kommunikation och för att trigga till nya brott.
Vi måste hitta nya verktyg och våga satsa på att till exempel fler poliser ska patrullera på nätet.
Anf. 35 Henrik Vinge (SD)
Fru talman! Jag vill ändå vidhålla att om man tror att det är mer vänsterpolitik som Sverige behöver för att bli tryggare är man drabbad av ideologiska skygglappar. Det är precis den typen av inställning till kriminalpolitik som har lett till att vi har den situation vi har i dag.
Om vi hade gått in tidigare med tuffa insatser mot gängen hade inte så många människor behövt bli skjutna eller sprängda. Det är min bestämda uppfattning.
När vi talar om förebyggande åtgärder håller jag i och för sig med Gudrun Nordberg om att det i grund och botten är viktigt. Det finns ett stort arbete som vi i Sverige behöver göra. Det handlar om att minska rekryteringen av inte minst unga in i kriminella gäng.
Innan den här debatten i dag hade vi en annan debatt som handlade om en ny socialtjänstlag. Där ger vi socialtjänsten helt nya verktyg för att göra just detta.
Vi har tidigare haft en debatt som handlade om informationsdelning. Skola, polis och socialtjänst ska få dela information. Socialtjänsten ska kunna få ta del av information som polisen har, och polisen ska kunna få ta del av information som socialtjänsten har.
På det sättet ska man kunna fånga upp de unga människor som är på väg in i kriminella gäng. Det var Vänsterpartiet emot. Man vill inte ha den informationsdelningen.
Debatten innan denna debatt handlade om en ny socialtjänstlag. Socialtjänsten kommer att få helt nya verktyg. Det innebär att den kommer att kunna gå in och göra insatser för barn även i familjer där föräldrarna inte samtycker.
Det är ofta ett problem att föräldrarna inte är med på insatserna. Ibland kan det till och med vara så att föräldrarna själva befinner sig i någon typ av gråzon eller kriminalitet. Då måste man kunna gå in och hjälpa barnen på olika sätt.
Det var Vänsterpartiet också emot. Detta med att Vänsterpartiet på något sätt skulle stå för den socialt förebyggande politiken är helt enkelt inte sant.
Anf. 36 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Vi ska återgå till att diskutera verkställighet utomlands och vice versa av utländska beslut hos bland annat svenska myndigheter och fängelser. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Jag ska återkomma lite mer till innehållet.
Det var en utmaning att hantera det här betänkandet. Det är ett svårhanterligt underlag. Utskottets betänkande i sig var inte svårt. Men vad ligger bakom det? Jo, en proposition på mer än 400 sidor. Underlag är dels en departementsstencil från 2019, dels en ganska stor SOU från 2023.
Om man ska fånga det som vi ofta är nyfikna på, hur reaktionerna har varit på utredningsunderlaget, är det väldigt svårt att hitta remissvaren. Man får gå in och kanske via sökord försöka att söka på de instanser som man tycker är viktigast.
Det finns ingen lista med remissinstanserna som det brukar finnas där man kan läsa hela deras svar, vilka inte alltid avspeglas i propositionen. Jag försökte den här gången att fånga en del via propositionen.
Jag sökte på Amnesty och Advokatsamfundet och fann en del nedslag. Jag sökte på Civil Right Defenders och fick veta att de inte hade rått med att lämna remissvar den här gången. Ideella organisationer gör inte alltid det.
Sedan har jag förstås försökt att läsa lagförslaget. Det är många ganska trassliga paragrafer i sju kapitel som mycket handlar om formalia. Där är det ibland svårt att greppa vad det ena eller andra alternativet innebär i relation till vad som är skrivet i propositionen.
Sammanfattningsvis är Vänsterpartiet i varje fall berett att ställa sig bakom betänkandet. Vi tror att det i stora delar är viktiga saker. Man utvidgar i någon mån möjligheterna att anpassa verkställigheter av sanktioner på ett sätt som kan bli väldigt fördelaktigt för den enskilde. Det blir oerhört intressant att följa hur det här kommer att tillämpas framöver, och det återstår att se.
Det som regleras i de här kapitlen i lagen är förutsättningarna för när en svensk dom på frihetsberövande får verkställas i en annan stat och när en utländsk dom på frihetsberövande får verkställas i Sverige. Men det handlar också om när ett svenskt bötesstraff eller beslut om förverkande ska få verkställas i ett annat land och likaså när ett utländskt bötesstraff eller beslut om förverkande ska få verkställas i Sverige.
Huvudregeln är att beslut om sådana här saker ska fattas på myndighetsnivå. Jag tror att det är viktigt, och flera remissvar har pekat på att det bör vara så. Det ska inte handla om politiska beslut, och det är inte regeringen som ska avgöra, utom i undantagsfall.
Man markerar också att det viktiga är att försöka se vad ett sådant här beslut innebär. Den övergripande förhoppning som regeringen uttrycker, och som jag verkligen delar, är att den dömdes sociala återanpassning underlättas av verkställighet som överförs från ett land till ett annat.
Det markeras också att man ska göra en helhetsbedömning, vilket givetvis är viktigt. Man ska ta hänsyn till hur länge personen har varit bosatt i det ena eller andra landet, hur familjen ser ut, hur arbetssituationen ser ut och vilka språk personen behärskar. Det ska också tas hänsyn till kulturella band till respektive stat.
Sedan har vi frågan om medborgarskapet. Om någon är dömd i Sverige och är medborgare eller bosatt i den andra staten menar man att en överförd verkställighet dit skulle underlätta återanpassningen. Men man skriver också att detta bör kunna ske även om den dömde är svensk medborgare. Där menar jag att Miljöpartiet har gjort en viktig markering i sin reservation, och jag utgår från att vi får det ytterligare belyst.
Sedan finns det bromsar, som vi absolut ska kunna ha, som blir hinder för att flytta en person från Sverige till ett förverkande av påföljden utomlands. Man får inte utmana de regler vi har i utlänningslagen som hindrar avvisning eller utvisning.
Man måste också vara uppmärksam på om det handlar om utländsk dom som någon vill ha verkställd i Sverige. Det är inte alltid rimligt att så ska få ske. Det handlar bland annat om de fall då motsvarande brott eller handling inte är kriminaliserad i Sverige. Det krävs alltså dubbel straffbarhet.
Det krävs också att den dömde vid tidpunkten för brottet och gärningen inte är under 15 år. Man menar även att vi ska bromsa om det finns risk för att det gäller ett politiskt eller militärt brott.
Vår reservation 1, som jag yrkar bifall till, handlar om att vi ska förhålla oss ganska strikt när det gäller riskerna för att en utvisning, trots att den är beslutad i domen, inte innebär att den som har fått domen inklusive utvisning skulle ha en dålig anknytning till Sverige. Om det finns en starkare anknytning måste det beaktas också i det fallet.
Vi menar från Vänsterpartiets sida att samtycke ska krävas för att fängelsestraff ska få avtjänas i ett annat land än Sverige även i de fall där personen har dömts till utvisning.
Vi har ytterligare en reservation som jag vill nämna som hänger ihop lite grann med detta. Den handlar om att samtycke ska kunna återkallas under hela processens gång. Till stöd för reservationen finns flera yttranden i propositionen, bland annat från Advokatsamfundet, Uppsala universitet, Göta hovrätt och Örebro tingsrätt. De har liknande invändningar. Det får alltså inte anses säkerställt att man när man lämnar ett samtycke alltid har en fullgod bild av vad det kommer att innebära. Man bör därför kunna få återkalla ett samtycke, och man ska ha rätt att överklaga beslut.
Amnesty markerar att de hade önskat fler påminnelser om bestämmelser om mänskliga rättigheter – både från våra egna grundlagar och från Europakonventionen. Regeringens svar är att detta alltid ska beaktas. Låt oss hoppas att det är så och att vi både i lagtexten och i tillämpningen nu kommer att respektera mänskliga rättigheter.
Anf. 37 Henrik Vinge (SD)
Fru talman! Tack, Gudrun Nordborg, för anförandet och för tydligheten!
Här finns verkligen två tydliga sidor. Vår sida av politiken vill ta mindre hänsyn till brottslingarnas anknytning till Sverige och större hänsyn till det allmännas intresse av lag och ordning, Sveriges säkerhet och inte minst brottsoffrens perspektiv.
Vår sida av politiken vill att fler människor som inte har svenskt medborgarskap ska utvisas ur landet om de begår ett brott som leder till fängelse. Vi vill att fler av dem ska avtjäna straffet i ett fängelse i sitt hemland.
Men Vänsterpartiet uttrycker tydligt i sin reservation och i Gudrun Nordborgs anförande att man ser det på rakt motsatt sätt. Man vill ta större hänsyn till brottslingens anknytning till Sverige än till brottsoffrets perspektiv, till svensk säkerhet och så vidare. Jag tolkar det som att man vill att färre utländska medborgare som döms till brott ska utvisas och att färre utländska medborgare som döms till brott ska avtjäna sitt straff utomlands, det vill säga att de ska avtjäna det i Sverige.
Min fråga till Gudrun Nordborg är: Stämmer det här? Om Vänsterpartiet får inflytande över svensk kriminalpolitik, kommer då Vänsterpartiet att verka för att fler utländska kriminella ska släppas på fri fot i Sverige efter avtjänat straff snarare än att utvisas? Och kommer Vänsterpartiet att verka för att fler utländska kriminella ska avtjäna sina straff i Sverige snarare än att avtjäna dem i något annat land?
Anf. 38 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Tack, Henrik Vinge, för din fråga! Jag tror att du vet ungefär vad jag kommer att svara, och det är inte så tillspetsat som Vinge vill få det att framstå.
Vänsterpartiet tycker inte att man inte ska avtjäna straff för de gärningar man har begått. Men frågan är: Var kommer straffrätten att kunna verkställas bäst och vara till störst nytta för den som har begått ett brott? Där måste anknytningen till Sverige och det alternativa landet bedömas parallellt. Det markeras också i propositionen att det är viktigt att man ser till samtliga aspekter i bedömningen. Det ska vara en helhetssyn.
Jag tror att det här också kan handla om relationer. Vi kanske vill behålla vissa familjerelationer som skulle kunna vara läkande. Dagens utveckling, där vi ofta ser att regeringspartierna med stöd av SD eller pådrivna av SD vill öka möjligheterna till utvisning, gör att det här utmanas ytterligare. Vi vill markera, och det gör vi också med vår reservation, att vi är lite oroliga för att det kommer att bli en stor utflyttning till andra länders fängelser, framför allt – det är ju mest det vi diskuterar.
Jag inser också att regeringspartiernas strategi är att få bort så många personer som möjligt som inte är svenska medborgare. Jag menar att det kan finnas andra grunder till att sådana personer bör få finnas kvar i Sverige.
Anf. 39 Henrik Vinge (SD)
Fru talman! Jag visste inte vad du skulle svara, Gudrun Nordborg. Jag är kanske lite förvånad, för jag tyckte att det blev mer otydligt nu.
I Vänsterpartiets reservation är det ändå tydligt att man är rädd för att det kommer att bli för många som utvisas. Jag tolkar det som att man helt enkelt vill att det ska bli färre. Min fråga är alltså: Om Vänsterpartiet får inflytande över en regering och över kriminalpolitiken, kommer man då att verka för att färre personer ska utvisas och att färre personer ska avtjäna sina straff i ett annat land?
Det är alltså inte fråga om att samma regler ska tillämpas på alla människor och att man inte ska ta hänsyn till någonting annat än medborgarskapet. Det är fråga om mängd. I dag utvisas ungefär 10 procent av de människor som begår brott i Sverige och inte är svenska medborgare. Nio av tio människor som kommer till vårt land utan medborgarskap och begår brott får alltså stanna här.
Vi anser att det är fel. Vi anser att fler människor borde få lämna Sverige om de kommer hit och begår allvarlig brottslighet.
Min fråga är alltså: Kommer Vänsterpartiet att verka för att fler människor får stanna i Sverige trots att de kommer hit och begår grov brottslighet?
Anf. 40 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Tack för följdfrågan, Henrik Vinge!
Vi kommer inte att önska att de som har begått grova brott ska stanna i Sverige. Där är det antagligen motiverat med utvisning.
När Henrik Vinge kommer med statistiken att nio av tio får stanna vet inte jag vilken typ av brott som avses. Det som nämndes som underlag var utländskt medborgarskap. Där kan det vara stor variation i hur allvarliga brotten är.
Det är alltså inte så att vi skulle bromsa all form av utvisning. Men det ska ske utifrån grundläggande värderingar i en rättsstat med mänskliga rättigheter.
Det är också så att brottsoffers behov av upprättelse kan tillgodoses på många olika sätt. Vi är ense om att bara en fällande dom är en stark upprättelse för ett brottsoffer. Var den eventuella påföljden sedan verkställs behöver inte betyda allt. Men det kan betyda mycket, och det gör det säkert när det handlar om de riktigt allvarliga brotten. Då är också Vänsterpartiet inne på att det ska vara möjligt att verkställa utvisningar.
Anf. 41 Lars Isacsson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Rättsstaten behöver fungera över gränser. Det ska inte spela någon roll var i världen en dömd person befinner sig. Har man begått brott ska domen verkställas. Det är grundläggande för allmänhetens förtroende, för brottsoffers rätt till upprättelse och för vår gemensamma trygghet.
Därför välkomnar vi socialdemokrater den här lagstiftningen. Den gör upp med en ordning där internationell verkställighet ibland har försenats, försvårats eller inte ens påbörjats. Den tydliggör att Sverige ska kunna agera även om det inte finns ett formellt avtal på plats med det andra landet. När brottsligheten blir mer internationell måste också rättsstaten bli det.
Vi har i dag ett växande problem med personer som döms i Sverige men som sedan flyr landet för att undvika straff. Vi har kriminella som fortsätter styra narkotikahandel, utpressning och våld från andra länder och samtidigt hånar svensk rättvisa.
Det här förslaget slår fast att den som flyr inte ska kunna smita från sitt straff. Det är en viktig princip. Har du dömts och flyr ska Sverige kunna begära att straffet verkställs där du är. Samma sak gäller vid utvisning. Det är en balans mellan rättssäkerhet och tydlighet, och den är nödvändig.
Fru talman! Jag vill också säga något om samtycke, som är en viktig del i den här lagen.
I grunden är det så att den person som döms i ett land och ska avtjäna sitt straff i ett annat normalt själv ska samtycka till det. Det är en rättssäkerhetsprincip.
Men – och detta är kärnan i lagförslaget – den som flyr utomlands för att undvika sitt straff, eller som ska utvisas från Sverige efter avtjänat straff, ska inte kunna säga nej. Det handlar inte om att ta ifrån någon dens rätt; det handlar om att rättvisa ska kunna skipas.
Att gömma sig i ett annat land ska inte bli en väg till straffrihet. Då måste staten kunna agera ändå. Men även när samtycke inte krävs ska myndigheterna ta hänsyn till vad personen tycker. De ska heller aldrig verkställa ett straff i ett land där personen riskerar tortyr, dödsstraff eller annan förnedrande behandling.
Fru talman! Vi vill också lyfta ett närbesläktat problem där regeringspartierna och SD tyvärr valt att säga nej till Socialdemokraternas förslag till initiativ i justitieutskottet.
Vi har i dag ett system där den som misstänks för ett brott kan resa utomlands och helt enkelt vänta ut rättsväsendet tills preskriptionstiden löper ut, tills landets polis inte längre letar efter personen som gömmer sig där och tills brottet inte längre kan prövas. Detta är inte fiktion utan ett växande problem i verkligheten.
Det är inte rimligt att ha en rättsstat som fungerar så olika för den som sitter kvar här och möter rättvisan och den som har kontakter och pengar nog att gömma sig och hålla sig undan.
Vi socialdemokrater har lagt fram ett förslag om att preskriptionstiden ska kunna förlängas för den som medvetet håller sig undan. Det handlar om rättvisa och om tilltron till att lag och ordning gäller lika för alla. Men det förslaget röstades ned av Tidöpartierna. Jag hoppas att vi kan komma tillbaka till den diskussionen. Vi har inte råd med rättsliga kryphål som utnyttjas av de kriminella med mest kontakter och resurser.
Avslutningsvis, fru talman: Rättvisa ska inte ha några gränser. Den här lagen gör det tydligare, snabbare och mer rättvist att verkställa domar – i Sverige och utomlands. Ingen som begår brott i Sverige ska kunna springa ifrån sitt ansvar.
Anf. 42 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Miljöpartiet menar att det är välkommet att regeringen i propositionen vi debatterar här i dag föreslår ett mer moderniserat och enhetligt regelverk för internationell verkställighet i brottmålsdomar. Nu blir det enklare att verkställa frihetsberövande påföljder, bötesstraff och förverkandebeslut över nationsgränser när det är nödvändigt.
Det är också välkommet att Kriminalvården, när det gäller fängelsestraff, och Kronofogdemyndigheten, när det gäller böter och förverkande, i högre utsträckning ska ansvara för verkställighet. På så sätt kan beslutsfattandet i större utsträckning ske så nära den det berör som möjligt. Det är i denna del viktigt att berörda myndigheter får tillräckligt med resurser för att klara detta nya uppdrag.
På det stora hela tror vi att propositionens förslag kan bidra till en smidigare hantering av internationell verkställighet.
Vi är däremot mycket kritiska till regeringens uttalade ambition att fler personer – inklusive svenska medborgare i vissa fall, även om vi förstår att det är ett litet antal – ska kunna överföras för att avtjäna sina straff i andra länder utan att de själva samtycker till det.
Vi vill påpeka att det kan finnas betydande skäl till att personer behöver avtjäna sina straff i Sverige. En del avtjänar fängelsestraff som är kortare än sex månader, vilket innebär att det i dag krävs särskilda skäl för att en överföring ska kunna genomföras. I andra fall är processen långsam och komplicerad, särskilt om den andra staten inte samarbetar.
Att mot sin vilja avtjäna ett straff i ett annat land kan dessutom få stora konsekvenser för individens säkerhet, hälsa och sociala relationer. Vi vet att många länder inte har motsvarande standard på rättssystem och anstalter som Sverige, vilket innebär att det finns risk att den dömde inte får en rättssäker och human behandling. Verkställighet i ett annat land kan också innebära att den dömde separeras från familj, vänner och andra sociala sammanhang, som såklart är lättare att upprätthålla om den dömde får avtjäna sitt straff i Sverige.
Fru talman! Vad gäller svenska medborgare – vi förstår som sagt att det är ett litet antal potentiella fall – vill vi hänvisa till regeringsformen, som klargör att ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket. Med anledning av det ställer vi oss frågande till hur förslaget kommer att kunna genomföras utifrån grundlagens bestämmelser. Den yttersta risken med att överförande av verkställighet ska kunna ske utan samtycke anser vi är att det svenska medborgarskapet kan urholkas.
Tidigare har svensk lagstiftning varit tydlig med att svenska medborgare i princip inte kan utlämnas eller överföras till andra länder, vilket har varit en grundläggande del av rättssäkerheten och statens ansvar gentemot den egna medborgaren. Dessutom innebär det svenska medborgarskapet ofta en stark anknytning till Sverige. Det borde vara det yttersta skyddet för en människas fri- och rättigheter, även för personer som begår brott. Mot den bakgrunden motsätter vi oss att domar verkställs i andra länder utan samtycke.
Vi har ingenting emot att verkställighet överförs till andra länder när det är nödvändigt, till exempel om en påföljd överförs i samband med en utvisningsdom i allmän domstol, och särskilt inte om den dömde själv uttrycker en vilja att avtjäna sitt straff i ett annat land än Sverige. Enligt vår mening måste däremot samtycke och frivillighet utgöra en grundläggande princip i fall om internationell verkställighet. Det framgår av vår reservation 2, som jag yrkar bifall till.
Anf. 43 Henrik Vinge (SD)
Fru talman! Tack, Ulrika Westerlund, för anförandet!
Det är tydligt att det finns två olika sidor i svensk politik, där vi har lite olika prioriteringar. Till att börja med kan man säga att det i sådana här fall är oerhört viktigt att följa de grundläggande rättsstatliga principerna, att inte utsätta människor för onödig fara i samband med denna typ av utvisningar och annat och att naturligtvis bara samverka med länder som också upprätthåller de mänskliga rättigheterna och de grundläggande krav vi ställer på rättssäkerhet och så vidare.
Samtidigt har Sverige har ett problem med att människor som inte är medborgare kommer till vårt land och begår brott. Det har varit ett problem under många år, och vi ser det på en mängd olika sätt. Vi ser det på våldsbrottsligheten. Vi ser det när det gäller inbrott och stölder. Det är många som drabbas av den här typen av brottslighet.
Tidigare har människor dömts till utvisning i väldigt liten utsträckning. Ungefär 10 procent av dem som saknar svenskt medborgarskap men som har kommit hit och begått brott har blivit utvisade. Nu ändrar vi de reglerna, vilket innebär att betydligt fler kommer att bli utvisade. Vi ändrar nu också reglerna vad gäller verkställighet, så att betydligt fler av dem kommer att avtjäna sina straff i hemlandet.
Min fråga är: Om Miljöpartiet får inflytande över kriminalpolitiken i framtiden, kommer man då att verka för att färre människor som saknar svenskt medborgarskap och begår brott här ska utvisas och alltså kommer att släppas fria på svenska gator, och kommer man också att verka för att de i högre utsträckning ska avtjäna sina straff i Sverige snarare än i sina hemländer?
Anf. 44 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Tack, Henrik Vinge, för frågan! Jag noterar att ledamoten framför allt vill prata om antal. Det framgick också av det tidigare replikskiftet med Vänsterpartiet. Miljöpartiet vill kanske inte prata om antal, för det är inte det som är fokus.
Jag tänker att vi har en gemensam strävan: att motverka kriminalitet och brottslighet i Sverige. Vi vill att personer som har begått brott ska straffas för det. Det tror jag inte något parti i Sverige motsätter sig. Vi vill att det ska föras en politik som leder till att så få brott som möjligt begås, oavsett om det är av svenska eller utländska medborgare. Fokus för den här ganska begränsade debatten är, som jag tog upp tidigare, framför allt att vi inte vill se ett potentiellt påbörjat urholkande av det svenska medborgarskapet. Det är en principiell fråga.
Regeringen skriver tydligt att det förmodligen inte kan bli tal om särskilt många fall. Även om det stämmer är det viktigt att också i dessa diskussioner diskutera vad det innebär för principen om mänskliga rättigheter, oavsett antalet fall. Det var det jag försökte lägga fokus på i mitt anförande.
När vi läste detta – kanske inte riktigt lika ingående som Vänsterpartiets representant verkar ha gjort, vilket kammaren fick en dragning om här tidigare då hon redovisade allt hon tillgodogjort sig – diskuterade vi att det stod att man ska bedöma till vilket land den dömda personen har starkast anknytning. Vi tänkte att det kan öppna för en godtycklighet som vi inte vill se på området mänskliga rättigheter. De gäller ju alla personer, oavsett om de är dömda för brott eller inte. Det är det som är poängen med mänskliga rättigheter; de ska gälla alla.
Anf. 45 Henrik Vinge (SD)
Fru talman! Vi är helt eniga om att det är av högsta vikt att upprätthålla de mänskliga rättigheterna i alla situationer, oavsett vem det gäller. Det är inte där oenigheten ligger. Det finns också en principiell diskussion kring medborgarskapet som man kan ha. Det jag diskuterar och ställer frågor kring är framför allt den stora grupp människor som inte är svenska medborgare men som har kommit hit och begått så allvarlig brottslighet att de hamnat i fängelse. Det är en viss tröskel för att göra det. Detta drabbar många människor i vårt land, som blir utsatta för våld, stölder och annan typ av brottslighet.
Man kan ha den principiella diskussionen, men jag vidhåller att antalet har betydelse. Det är ju antalet brott i vårt land som gör att vi har en stor debatt om kriminalitet just nu. Det beror på att antalet brott är så stort. Antalet brott och antalet brottslingar sätter också Kriminalvården i en väldigt pressad situation. Människor står på kö för att börja avtjäna straff på grund av att det är så pass fullt och att vi har så mycket kriminalitet. Utskottets förslag är ett led i att även frigöra resurser hos Kriminalvården.
Människor som ska utvisas och ändå inte komma tillbaka till Sverige ska inte hamna i frihet här utan någon annanstans. Då är det lika bra att de även avtjänar sina fängelsestraff där.
Min fråga, som jag inte upplever att jag fick något tydligt svar på, gällde alltså antalet. Kommer Miljöpartiet, om de får inflytande över kriminalpolitiken, att verka för att färre icke-svenska medborgare som dömts till fängelse ska utvisas?
Anf. 46 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Det är ju en fråga som inte är möjlig att svara på. Vi vill att mänskliga rättigheter ska gälla för alla, även för dömda personer. Vi vill att det svenska medborgarskapet ska respekteras. Men jag sa också i mitt anförande att vi inte har något emot att verkställighet överförs till andra länder när det är nödvändigt.
Vi är alltså inte principiellt emot detta i alla situationer, utan vi vill att man ska ta hänsyn också till andra aspekter. Antalet är inte vårt fokus. Däremot är jag helt med på att det är mycket önskvärt att antalet brott som begås i Sverige minskar.
Jag hade ett intressant möte med en grupp inom Noa, som jag nämnde i en tidigare debatt här. De visade statistik över hur olika typer av brottslighet gått upp och ned under de senaste åren. Man såg till exempel en tydlig nedgång av antalet skjutningar, tror jag. Det nämndes tidigare av ledamoten också. Jag ställde då frågan vad nedgången beror på. Är det någon politisk åtgärd som har lett till det här, eller är det någonting annat?
Enligt poliserna på Noa går det inte att säga att någon specifik politisk åtgärd har lett till detta. De menar att det framför allt är polisens eget arbete med nya metoder som har lett till den nedgång för vissa typer av brottslighet som vi har kunnat se. Det var såklart en besvikelse för mig. Jag vill ju veta exakt vad politiken kan göra för att få ned brottsligheten. De menade att det inte var möjligt att resonera på det sättet. Det får vi nog acceptera från båda sidor i politiken.
Det är väldigt svårt att säga att en viss politisk åtgärd – särskilt när den har vidtagits relativt nyligen – har fått kraftfulla effekter på brottsligheten i Sverige på kort tid. Det finns det inte evidens för.
Jag tycker att vi ska fortsätta lyssna på varandras goda idéer och diskutera dem och framför allt lyssna på dem som arbetar i praktiken med att motverka brottsligheten, till exempel polisen.
(Applåder)
Anf. 47 Fredrik Kärrholm (M)
Fru talman! Av alla som döms till fängelse i Sverige är cirka 25 procent utlänningar som saknar svenskt medborgarskap, men som det har varit har ytterst få av dem avtjänat sitt straff i ursprungslandet. Fram till nu har det nämligen krävts att den dömde förbrytaren lämnar sitt samtycke till att förflyttas till en fängelsecell utomlands. En mördare, bedragare eller våldtäktsman som dömts till fängelse med utvisningsbeslut av svensk domstol har kunnat säga ”nej tack, jag trivs bättre här” och därmed bli kvar i svenskt fängelse. Det är en fullkomligt orimlig ordning och ett utslag av en absurd omsorg för förbrytare vilken alldeles för länge har präglat svenskt rättssystem. Detta är bara en av många systembrister vi nu korrigerar. Beslut för beslut får vi ordning på Sverige.
Fru talman! År 2022 fick Sverige ett efterlängtat maktskifte. Den nya riksdagsmajoriteten och den moderatledda regeringen har sedan dess arbetat hårt för att lösa de problem som Socialdemokraterna orsakat och som under deras vakt förvärrats. Bristen på anstaltsplatser är ett sådant problem. I slutet av Socialdemokraternas regeringsinnehav gick 2 600 förbrytare fria i väntan på anstaltsplats. Förutom att hantera denna försummelse behöver vi också hantera brottsligheten. Det kräver att tusentals ytterligare fängelseplatser tillkommer, när vi nu låser in fler grovt kriminella med längre straff.
Polismyndighetens bedömning är att det finns 14 000 aktiva individer i kriminella nätverk i Sverige. Dessa behöver fängslas och om möjligt utvisas. Målet är således att antalet intagna på anstalt ska öka från omkring 11 000 till 29 000. Detta är nödvändigt, och det kräver stora insatser. Vi har redan installerat våningssängar på landets alla anstalter. Baracker har byggts på fängelsegårdarna, och just nu byggs det flera nya fängelser. En effektiv dellösning är också att hyra fängelseplatser utomlands, vilket är på gång. En ytterligare dellösning kan vara fängelsefartyg, något som Kriminalvården nu utvärderar. Att se till att utlänningar avtjänar fängelsestraffen i sina hemländer kan också avlasta Kriminalvården. Potentiellt sparar skattebetalarna mycket pengar.
Fru talman! Samtidigt bedrivs en viktig social prevention för att unga inte ska involveras i kriminella gäng. Den ambitionen delar jag helt och fullt med våra välmenande vänner på vänsterkanten. Det finns en total samsyn i Sveriges riksdag om att vi behöver ett socialt brottsförebyggande arbete. Men den ökade inlåsningen och fler utvisningar understöder detta brottsförebyggande arbete.
Brottsförebyggande rådet har konstaterat att en förutsättning för att barn ska involveras i kriminella nätverk är att äldre är närvarande i deras bostadsområden, visar upp en eftertraktansvärd livsstil och är tillgängliga för kontaktsökande. När vi låser in och utvisar aktiva kriminella förhindrar vi inte bara deras egen brottslighet – vi förebygger även nyrekrytering. När de kriminella sitter inlåsta är de praktiskt förhindrade att rekrytera barn, och de elimineras som förebilder. De skärpta straffen statuerar exempel som visar att brott inte längre lönar sig.
Det här är till oerhört stor hjälp för lärare, fritidsledare och föräldrar som gör sitt yttersta för att deras unga pojkar ska hålla sig på rätt spår i livet och bibringas sunda laglydiga värderingar. Det finns inget motsatsförhållande mellan den här tuffa inlåsningspolitiken och det sociala brottsförebyggande arbetet. Tvärtom finns det synergieffekter.
Fru talman! Denna proposition är en del av det logiska, rationella och rättvisa systemskifte vi nu genomför i svensk kriminalpolitik. Den lag vi debatterar här i dag träder i kraft den 1 juli, men den borde ha gällt för 30 år sedan. Den här reformen är inte bara en fråga om administration, juridik och kostnadseffektivitet. Den handlar ytterst om rättvisa.
Att partierna på vänsterkanten reserverar sig är dessvärre väntat. Vänsterpartiet vill att dömda brottslingar ska få välja om de ska avtjäna fängelsestraffet i sitt ursprungsland eller ej, även när de ska utvisas. Miljöpartiet vill att invandrare som förvisso har svenskt medborgarskap men har svag anknytning till Sverige inte ska kunna överföras till fängelse i sina ursprungsländer, även om de har återvandrat och har all förankring i hemlandet.
Det är befriande att dessa stolliga tankar inte längre har en majoritet bakom sig i Sveriges riksdag och att vi nu korrigerar lagen. Men det är desto mer oroande att det är dessa partier Socialdemokraterna har som samarbetspartier. Jag blir orolig för att denna lagstiftning, liksom annan mycket viktig och rimlig lagstiftning som vi nu inför, kommer att rullas tillbaka om Socialdemokraterna åter skulle få regeringsmakten och vi skulle drabbas av en vänstersväng i Sverige.
Med det sagt är jag mycket stolt över denna viktiga lagstiftning. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.
I detta anförande instämde David Josefsson (M).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 8.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2024/25:JuU28
Webb-tv: Beslut: Internationell verkställighet i brottmål
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:119 Tisdagen den 20 majProtokoll 2024/25:119 Internationell verkställighet i brottmål
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Regeringens förslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen
a) godkänner
1. Europarådets protokoll den 22 november 2017 om ändring av tilläggsprotokollet till konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer (ETS 222),
2. en förklaring enligt artikel 5 i protokollet om ändring av tilläggsprotokollet till konventionen om överförande av dömda personer med innebörden att Sverige kommer att tillämpa bestämmelserna i protokollet provisoriskt i förhållande till de andra parter som har avgett en förklaring med samma innebörd,
b) antar regeringens förslag till
1. lag (2025:000) om internationell verkställighet i brottmål,
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i brottsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,
5. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,
6. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
7. lag om ändring i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen,
8. lag om ändring i lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet av frysningsbeslut i vissa fall,
9. lag om ändring i lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone,
10. lag om ändring i lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen,
11. lag om ändring i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete,
12. lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket. Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:104 punkterna 1-14.Den dömdes samtycke
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3352 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 1 och
2024/25:3353 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP).- Reservation 1 (V)
- Reservation 2 (MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 88 0 0 18 SD 60 0 0 12 M 56 0 0 12 C 21 0 0 3 V 0 18 0 6 KD 17 0 0 2 MP 0 0 16 2 L 11 0 0 5 - 1 0 0 1 Totalt 254 18 16 61 Överklagande
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3352 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 2.- Reservation 3 (V)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.