Integrationsfrågor
Betänkande 2006/07:AU6
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 21 februari 2007
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Statens insatser för nyanlända invandrare (AU6)
Riksdagen uppmanade regeringen att klargöra ansvarsfördelningen mellan myndigheterna när det gäller statens insatser för nyanlända invandrare. Riksdagen sade därmed ja till ett förslag från Riksrevisionens styrelse. Regeringen fick också i uppdrag att tydliggöra villkoren för myndigheternas samverkan och målgrupperna för myndigheternas insatser samt att se över regleringen av ersättningen till kommuner för flyktingmottagande. Regeringen ska sedan återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka ändringar som har gjorts. Ett antal motioner om integrationspolitik från den allmänna motionstiden 2006 avslogs av riksdagen. Skälet är att regeringen avser att återkomma med förslag rörande integrationspolitiken.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till Riksrevisionens styrelses framställning. Avslag på motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 12
Framställningar / redogörelser: 1
Framställningar / redogörelser: 1
Från riksdagens organ
- Riksrevisionens styrelses framställning angående statliga insatser för nyanlända invandrareFramställning / redogörelse 2006/07:RRS13
Motioner från ledamöterna
- Motion 2006/07:A205 av Lennart Pettersson (C) Integrationspolitiken
- Motion 2006/07:A222 av Göran Lindblad (M) Rätten till tolkservice
- Motion 2006/07:A223 av Göran Lindblad (M) Informationscentrum för invandrare (ICI)
- Motion 2006/07:A234 av Karla López m.fl. (MP) Etnisk diskriminering
- Motion 2006/07:A267 av Lars Ohly m.fl. (V) Kvinnors löner och arbetsmarknad
- Motion 2006/07:A270 av Lars Ohly m.fl. (V) Integrationspolitik mot rasism och diskriminering
- Motion 2006/07:A278 av Sinikka Bohlin och Raimo Pärssinen (S) Statligt stöd till invandrarorganisationer
- Motion 2006/07:A286 av Birgitta Ohlsson och Barbro Westerholm (FP) Lesbiska och bisexuella invandrarkvinnor
- Motion 2006/07:A289 av Kent Härstedt m.fl. (S) Främlingsfientlighet
- Motion 2006/07:A342 av Ameer Sachet m.fl. (S) Länsexperter för integrationsarbetet
- Motion 2006/07:C359 av Veronica Palm m.fl. (S) Jämlikhet och integration
- Motion 2006/07:Ub225 av Elisabeth Svantesson (M) Högskoleutbildade utrikes födda
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2007-01-18
Justering: 2007-02-13
Trycklov: 2007-02-13
Trycklov till Gotab och webb: 2007-02-14
Justering: 2007-02-13
Trycklov: 2007-02-13
Trycklov till Gotab och webb: 2007-02-14
Reservationer: 11
Betänkande 2006/07:AU6
Betänkande 2006/07:AU6
Alla beredningar i utskottet
2007-01-18
Statens insatser för nyanlända invandrare (AU6)
Riksdagen bör uppmana regeringen att klargöra ansvarsfördelningen mellan myndigheterna när det gäller statens insatser för nyanlända invandrare. Det anser arbetsmarknadsutskottet som har sagt ja till ett förslag från Riksrevisionens styrelse. Enligt förslaget bör också regeringen få i uppdrag att tydliggöra villkoren för myndigheternas samverkan och målgrupperna för myndigheternas insatser samt att se över regleringen av ersättningen till kommuner för flyktingmottagande. Regeringen bör sedan återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka ändringar som har gjorts. Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till ett antal motioner om integrationspolitik som har lämnats in under den allmänna motionstiden 2006. Skälet är att regeringen avser att återkomma med förslag rörande integrationspolitiken.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2007-02-21
Debatt om förslag 2006/07:AU6
Webb-tv: Integrationsfrågor
Dokument från debatten
- 2007-02-21Protokoll 2006/07:64
Protokoll från debatten
Anf. 52 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Jag ska inleda debatten med att beskriva arbetsmarknadsutskottets betänkande som behandlar Riksrevisionens styrelses framställning till riksdagen angående statliga insatser för nyanlända invandrare och 19 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2006. I motionerna lämnas förslag till åtgärder som bland annat ska underlätta nyanlända invandrares inträde på den svenska arbetsmarknaden och i det svenska samhället, frågor om kvinnor med invandrarbakgrund, om invandrarorganisationer och om insatser i arbetet mot främlingsfientlighet.
Utskottet tillstyrker Riksrevisionens framställning angående statliga insatser för nyanlända invandrare. Där föreslås bland annat att regeringen bör förtydliga uppdragen till de berörda myndigheterna och se över nuvarande reglering av ersättningen till kommunerna för flyktingmottagande.
Samtliga motionsförslag avstyrks, bland annat med hänvisning till att regeringen avser att återkomma med förslag till framtida inriktning på politiken och åtgärder för integration.
Elva reservationer, varav tre motivreservationer, har lämnats till betänkandet.
Anf. 53 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag har sagt det ett antal gånger i kammaren men det tål att upprepas: Den socialdemokratiska integrationspolitiken har till stora delar fått leva vidare i såväl mål, inriktning som intentioner. Det går inte att förstå på något annat sätt.
Sverige ska bli ett land med möjligheter för alla, och en generell politik på alla områden ska utformas efter människors individuella behov och inte efter deras bakgrund. Invandrare ska ses som individer och inte som homogena kollektiv. Huvudregeln är generella åtgärder och inte säråtgärder. Undantag ska endast komma i fråga när det gäller invandrarens första tid i Sverige.
Den borgerliga regeringen menar att detta är den nya integrationspolitiken, men inget av detta är nytt. Integrationsminister Sabuni har talat om bättre utbildning i svenska, kortare väg till arbete och insatser för att motverka diskriminering. Inte heller detta är nytt. Det är socialdemokratisk integrationspolitik. Även om den nya regeringen försöker paketera den lite annorlunda är det samma politik som har förts i landet sedan 1997.
Jag kan ändå inte låta bli att vara orolig, inte minst mot bakgrund av dagens debatt där vi bland annat behandlar Riksrevisionens framställan om bristerna i den statliga politiken vad gäller nyanlända flyktingar, inte minst mot bakgrund av den dramatiska ökning av asylsökande som väntas i år och nästa år och inte minst mot bakgrund av att den borgerliga politiken håller på att förvärra situationen markant, inte förbättra den.
Riksrevisionens kritik är tydlig. För det första anser Riksrevisionen att regeringen behöver förtydliga uppdraget till myndigheter och ansvariga för politiken. För det andra konstaterar den att Integrationsverket inte har kontrollerat ersättningssystemet tillräckligt. För det tredje menar man att Integrationsverket inte har kunnat bistå kommunerna i tillräcklig utsträckning vad gäller kunskap om hur en bra introduktion fungerar. För det fjärde säger man, utifrån den granskning som har gjorts, att ersättningssystemet och ansvaret mellan stat och kommun måste förtydligas.
Vi socialdemokrater är de första att erkänna att en del av kritiken, som riktades bland annat av Riksrevisionen i rapporten, var befogad. Den riktades mot den gamla regeringen och kan i lika hög grad riktas mot nuvarande regering.
Vi socialdemokrater tog till oss kritiken. Vi tillsatte, bland annat, den integrationspolitiska kommittén. Den skulle titta på delar av samordningen och styrningen av detta politikområde. Den har Sabuni lagt ned. Regeringen har också beslutat att lägga ned Integrationsverket, en myndighet som har spelat och spelar en mycket viktig roll i att hitta värdkommuner till de flyktingar som i dag har fått uppehållstillstånd.
Vi kommer att stödja tillkännagivandet i dag, även om vi har helt andra motiv än den borgerliga utskottsmajoriteten. Det är ändå anmärkningsvärt att konstatera att vi har en borgerlig majoritet i utskottet som i detta läge riktar ett tillkännagivande till en alliansregering, en borgerlig regering. Kanske är det så att man också där börjar bli otålig för att ingenting eller alldeles för lite händer på ett så viktigt område.
Jag vill yrka bifall till vår motivreservation under punkt 1.
Herr talman! Fram tills nu har den borgerliga regeringen över huvud taget inte återkommit till riksdagen med besked om hur man vill hantera integrationspolitiken och därmed inte heller om hur man vill att mottagningen ska se ut. Det må så vara att en ny regering behöver lite tid på sig. I och för sig var man rätt skicklig på att få fram förslag på a-kassans område, men här behöver man kanske lite mer tid.
Flyktingströmmarna till Sverige når rekordnivåer - 40 000 i år och lika många 2008.
Prognoserna visar att behovet av introduktionsplatser för nyanlända de närmaste åren kommer att ligga på mycket höga nivåer. Vi måste gå tillbaka så långt som till Balkankriget för att hitta de nivåerna på flyktingmottagandet. Detta är en alarmerande situation.
När Integrationsverket besökte utskottet var beskedet tydligt. Även om man tecknat 16 500 platser för det här året så saknades så mycket som 13 100 platser. Det är anmärkningsvärt att både migrationsministern och integrationsministern hittills passat för den här akuta situationen.
Den borgerliga regeringen fullföljer, som sagt, nedläggningen av Integrationsverket, trots att utredaren som gjorde analysen av nedläggningen, Gunilla Bruun, säger att analysen i många stycken var för grund och bygger på helt andra siffror i flyktingmottagningen. Den borgerliga regeringen har fram tills nu inte gett besked till de myndigheter som väntas få över ansvaret för mottagningen: Ams, Arbetsmarknadsstyrelsen och Migrationsverket. Man har inte fått direktiv om hur mottagningsprocessen ska se ut och om det kommer resurser och kunskap för de här områdena. Till saken hör dessutom att Ams ska skära ned på sin verksamhet med 500 miljoner på två år. 1 200 anställda ska bort från Ams samtidigt som man ska få en ny och stor uppgift.
Vi socialdemokrater är mycket kritiska till att regeringen inte omgående tar itu med dessa ytterst viktiga och brådskande frågor kring flyktingmottagningen. På kort sikt behöver denna extraordinära situation extraordinära åtgärder. Det tål att upprepas. På kort sikt behöver denna extraordinära situation extraordinära åtgärder. Jag hoppas att den borgerliga majoriteten inser detta. Ansvaret vilar nämligen tungt på den borgerliga regeringen för att man inte ser allvaret i frågan. Ansvaret vilar ännu tyngre på den borgerliga regeringen för att man i det här läget fullföljer den institutionella förändring som en nedläggning av Integrationsverket ändå innebär. Ansvaret vilar definitivt tyngst på statsråden Sabuni och Billström och deras passivitet i frågan.
Herr talman! Hör inte regeringen ropen på hjälp från Malmö, Göteborg och Södertälje? Det är kommuner som solidariskt har tagit emot flyktingar under flera år som nu säger: Vi klarar inte mer.
Ser ni inte svårigheterna att få ut ensamkommande barn, bland annat i Solna? I dagarna har de fyra kommuner som är ansvariga för att ta emot ensamkommande barn krävt att Migrationsverket ska ta över ansvaret tills man hittat en kommunplacering.
Har ni pratat med några av de 90-talet kommuner som fram till i dag vägrat att ta emot flyktingar? Nu läste jag förvisso att Lomma efter många års vägran ska ta emot 20 flyktingar. Det var inte en enda dag för tidigt. 20 mot strax över 10 000 är en bra början, men mycket mer behöver göras.
Den borgerliga regeringens arroganta beteende är uppseendeväckande. Den borgerliga regeringens passivitet inför den akuta situationen är uppseendeväckande. Den borgerliga regeringen har slagit in på helt fel kurs. När ni tror att några nystartsjobb, lite bättre sfi-undervisning och tuffare tag mot diskriminering löser integrationen har vi en akut flyktingmottagningssituation som kräver exceptionella åtgärder.
Herr talman! Det finns många länder som slarvar på det här området. Ett tiotal länder har sett högerpopulismen marschera in i de nationella parlamenten. Också här i Sverige har vi sett hur de krafterna stärkts. Därför yrkar vi också bifall till reservation 5 som särskilt hanterar frågan kring Sverigedemokraternas frammarsch. Men det den borgerliga regeringen gör när de hanterar flyktingmottagandet på det här arroganta sättet kan var just den droppen som får bägaren att rinna över. Det kan vara den droppen som får Sverigedemokraterna att hamna här 2010.
Herr talman! Segregations- och utanförskapsfrågorna är oerhört stora och en stor utmaning för många europeiska länder. Det handlar förvisso om många möjligheter men också om stora utmaningar som rör vår identitet och hur våra samhällen ska formas. Jag ser en oerhörd passivitet också kring detta. Om man därtill lägger att man nu inte tar tag i de stora utmaningarna kring kriget i Irak, förföljelserna och allt annat elände som också påverkar oss, börjar de här frågorna bli dynamit.
Herr talman! När jag granskar de åtgärder som den borgerliga regeringen hittills vidtagit på integrationsområdet kan jag bara konstatera att det mesta endast är symboliskt. Detta är inte bra, men regeringen kan behöva lite tid. När man därtill granskar den politik regeringen hittills vidtagit vad gäller den statliga politiken för mottagande och etablering av nyanlända flyktingar finns bara ett ord som sammanfattar allt detta: katastrof. Det borde också utskottsmajoriteten se.
Vi står givetvis bakom de andra yrkandena men väljer för tids vinnande att avstå från att yrka bifall till dessa.
I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg, Patrik Björck, Sylvia Lindgren, Jennie Nilsson och Maria Öberg (alla s).
Anf. 54 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Det är med ljusets hastighet som positionerna verkar ha förflyttats. Låt oss börja med den mest uppenbara positionsförflyttningen.
Flera partier i det som kallas den borgerliga alliansen gjorde huvudnummer före valet av den misslyckade integrationspolitiken. Man talade om utanförskapets områden, man talade om de problem som väldigt många människor reellt upplevde runt om i våra förorter, man talade om hur bristen på arbete var ett reellt problem för väldigt många människor. Och man gjorde regeringen skyldig till alla dessa misstag, gav ansvaret till den socialdemokratiska regeringen.
Nu är positionen förändrad. Nu är plötsligt oppositionen regeringen. Och vad är det då man åstadkommer?
Man hade kanske ändå, möjligen lite naivt - det erkännes - hoppats på att här skulle komma en rad insatser, förslag till förbättringar, alla de förändringar som skulle bryta utanförskapets makt över människor, göra utanförskapets områden till innanförskapets, satsa på rätten till arbete, inte bara hoppas på konjunkturen och möjligen Guds infall för att förändra statistiken. Men vi har sett väldigt lite. Vi har sett nästan ingenting.
Det är inte riktigt rättvist. Jag ska vara hederlig nog och säga att en del saker har ändå den borgerliga alliansen föreslagit. Nedläggningar är väl huvudnumret, indragande av bidrag till organisationer, strukturer, aktörer som har arbetat tidigare med integrationsarbete, mot rasism. Så den insatsen har man väl ändå lyckats med, att riva ned en del av de insatser som tidigare gjordes, men väldigt lite när det gäller konkreta förslag.
Det är lätt att uppfatta det som att människor ute i landets förorter användes före valrörelsen som en murbräcka mot den socialdemokratiska regeringen för att de borgerliga partiernas företrädare, må de heta Rojas, Sabuni eller någonting annat, när de väl har flyttat in i maktens korridorer själva, i regeringskansli eller i majoritetskorridorer, stänger ögonen, sluter öronen och låtsas som om allting egentligen är ganska bra.
Herr talman! Jag måste också nämna den andra positionsförflyttningen, för den är ju nästan lika uppseendeväckande, när regeringen plötsligt kastar sig över i opposition, när Luciano Astudillo ställer sig i riksdagens talarstol och säger att allting i stort sett kan skyllas på den nuvarande regeringens brist på insatser, som om den socialdemokratiska regeringen uträttade stordåd på detta område, som om det hände så mycket, som om man gjorde så mycket, som om allt förbättrades och var på rätt väg.
Vi vet att det inte är sant. Vi var många som frågade efter insatserna då. Vi var många som från riksdagens talarstol krävde insatser för att bryta segregation, utanförskap och marginalisering.
Och så mycket tycker jag ändå att man hederligt kan säga om de insatser som borgerliga partier, och också borgerliga debattörer som är närvarande här, tidigare gjorde som att de satte fingret på en del viktiga saker. Vid den tidpunkten var det det socialdemokratiska regeringspartiet som hade både stängda öron och ögon och inte minst munnar eftersom det inte heller var mycket som man sade som kunde förbättra situationen.
Så positionsförflyttningar har skett. Oppositionen har blivit regering, och Socialdemokraterna har blivit opposition. Men båda saknar egentligen förslag till konkreta insatser för att förbättra människors vardag.
Det är skälet till att vi i dag presenterar ett tiopunktsprogram för ett förbättrat flyktingmottagande. Det rör inte alla frågor som har med integration eller rätten till arbete och bostad att göra, men det är ett tiopunktsprogram för att flyktingmottagandet ska kunna förbättras. Och jag vill ta kammarens tid i anspråk för att ge exempel från detta program som också finns att läsa för den som så önskar på vår hemsida.
För det första: Alla kommuner måste vara skyldiga att ta emot flyktingar, och de ska också ges de ekonomiska förutsättningar som behövs för att acceptera det ansvaret.
Här kunde det på Luciano Astudillo låta som om det var något som Socialdemokraterna också företrädde. Det är ju inte riktigt sant, om man ska vara hederlig. Jag har respekt för att man inom socialdemokratin för en diskussion om den frågan. Men inför detta betänkandes slutjusterande förde vi samtal mellan våra partier, inte så mycket muntligen men via e-post, och resonerade om vi skulle kunna komma fram med gemensamma förslag till en lagstiftning som skulle tydliggöra kommunernas ansvar. Det ville inte Socialdemokraterna. Jag välkomnar om ni börjar låta diskussionerna också bli till konkret handling eftersom detta utan tvekan är en av de viktigaste punkterna just nu. Visst är det en inskränkning i det som man kallar det kommunala självstyret. Men det finns mängder av lagstiftningar som faktiskt innebär en sådan inskränkning. Och de ekonomiska resurserna måste finnas på plats.
För det andra: Det behövs ett samlat paket för att möjliggöra inträde på arbetsmarknaden. Förslag i ett sådant paket kan vara krav på anonyma ansökningsförfaranden även i det privata näringslivet, obligatoriska kravprofiler och hårdare sanktionering av brott mot den lag som finns om allmän platsanmälan.
För det tredje: Handläggningstiderna i asylprocessen måste kortas. Det sägs ofta från många håll att så måste ske. Men det sker väldigt lite. Vi föreslår därför en bortre gräns i asylprocessen, så att den som har väntat längre än 18 månader och inte själv är skyldig till fördröjningen automatiskt ska få permanent uppehållstillstånd. Det borde sätta fart på hanteringen på en och annan myndighet där farten och kanske också resurserna länge har saknats.
För det fjärde: Rätten att arbeta under asyltiden ska vara regel och inte som i dag undantag. I dag måste man ha ett särskilt tillstånd för att få arbeta under asyltiden. Vi tycker att det borde vara tvärtom. Om det finns någon särskilt anledning att vägra någon att arbeta under asyltiden ska det vara detta som man fattar beslut om. Och det ska självfallet handla om jobb med riktiga kollektivavtal och med samma regler som för andra på den reguljära arbetsmarknaden.
För det femte: Vi behöver ta fram ett handlingsprogram för att stärka invandrade kvinnors möjligheter till inträde på arbetsmarknaden. Vi måste få en feministisk inriktning och profil också på det som man brukar kalla integrationspolitik.
För det sjätte: Vi tycker att man borde återinföra ersättningen för eget boende, och vi avvisar kategoriskt tanken på att man skulle tala om för människor var det är bäst för dem att bo. Det är en tanke som man inte skulle kunna komma på i fråga om andra människor än inflyttade. Vem skulle kunna besluta att så och så många personer som är studenter eller någonting annat har laglig rätt att flytta till den ena eller den andra kommunen? Ingen. Men här tycks det vara okej för företrädare för olika partier att företräda detta, kanske bara därför att det är invandrade människor som vi talar om.
För det sjunde: Bostadsbrist och trångboddhet ska bekämpas med en social bostadspolitik. Vi måste bygga billigare bostäder, hyresrätter. Vi måste ha avgiftsfria bostadsförmedlingar med anvisningsrätt i samtliga av landets kommuner.
För det åttonde: Asylsökande barn, även de barn som lever med föräldrar som är gömda, ska ha rätt till skola och förskola av god kvalitet på samma villkor som andra i Sverige bosatta barn.
För det nionde: Det är dags att vända på profilen. Alltför länge har nästan alla debattörer i denna kammare talat om att integration är någonting som handlar om att människor med utländsk bakgrund ska bli ungefär som vi, eller åtminstone är det till invandrade, till förortsområdena, de utsatta områdena, som insatserna bara ska riktas.
Vi föreslår att man i stället riktar insatser till de områden som är verkligt segregerade, nämligen villaförorterna och de vita innerstäderna där man knappt kan se ett enda efternamn som klingar utländskt när man går in i trappuppgången och ser vilka som är bosatta där, där människor kan låta sina barn växa upp helt fria från kontakt med människor av annat ursprung än det traditionellt svenska. Det är dags att integration blir det som det påstods handla om, nämligen att hela Sverige förändras.
För det tionde: Alla kommuner ska vara skyldiga att ha beredskap för att ta emot ensamkommande barn. Det är ett jättebekymmer i dag att barn lever under mycket svåra förhållanden. Det är nödvändigt att man ger alla kommuner en signal om att de måste vara beredda att ta ansvar för ensamkommande barn. Det måste inte betyda att varje enskild kommun faktiskt tar emot ett, två eller tre barn men att varje kommun har ett ansvar för att delta i mottagandet. Annars är den lagstiftning som riksdagen tidigare har diskuterat och fattat beslut om, att det är kommunernas ansvar att ta emot de ensamkommande barnen, lite kontraproduktiv. Vi vill inte återkalla denna lagstiftning, men vi vill se till att den faktiskt också betyder någonting i praktiken.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 2 under punkt 1 och vill testa kammarens ledamöter huruvida de är beredda att faktiskt också ge en signal om att gå fram med lagstiftning för att kommuner ska vara skyldiga att ta emot flyktingar.
Jag vill samtidigt också, utan att för den sakens skull ta avstånd från några av våra övriga reservationer utan stödja dem, yrka bifall till reservation 10 under punkt 9 för att vrida integrationspolitikens inriktning så att den handlar om hela Sverige och inte bara om de så kallade utsatta förortsområdena.
Positionsförflyttningarna är gjorda. Regeringen tycks ha blivit opposition. Oppositionen tycks ha blivit regering. Men mitt i allt detta finns det en tredje väg, en väg som faktiskt pekar ut konkreta insatser som skulle kunna göra det möjligt för oss att föra en politik i det här landet där möjligheterna för människor att skapa sig ett värdigt liv också förverkligas.
I detta anförande instämde Torbjörn Björlund (v).
Anf. 55 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Först vill jag göra en rättelse. Jag yrkade bifall till reservation 5 från Miljöpartiet. Det är i och för sig en väldigt spännande tanke. Men jag avvaktar med det. Däremot yrkar jag bifall till reservation 8 om Sverigedemokraternas roll och hur vi i Sverige i större utsträckning behöver ta dessa frågor på allvar.
Kalle Larsson har ju gjort sig känd som en stridbar retoriker och kämpe för det goda och mot allt det onda. Det tycker jag är spännande. Men det blir svårt att hantera den fastlåsta position som Vänsterpartiet alltid intar. Man står alltid som den ensamma riddaren för alla de goda sakerna.
Det är inte sällan som Kalle Larsson och andra vänsterpartister tar åt sig äran för den kamp som ändå bedrevs mot diskriminering under de tolv år som Socialdemokraterna satt i regeringsställning och våra partier delvis samarbetade, för de särskilda insatser som gjordes för att förbättra arbetsmarknaden för människor från andra länder, till exempel den insats som gjordes med förmedlare som skulle jobba just med nyanlända, och för de satsningar som gjorts på skolans område. Vi erkänner ödmjukt att allt detta inte räckte till. Kalle Larsson distanserar sig och säger: De gjorde inte tillräckligt mycket, men vi däremot har svaret på allt. Vi tar inte ansvar för det som de gjorde.
Så där kan man inte samarbeta, Kalle Larsson. Det går inte att samarbeta så, Kalle Larsson. Ni måste också börja ta ansvar såsom ni aldrig gjorde i fråga om till exempel asylprocessen under den förra mandatperioden.
Anf. 56 Kalle Larsson (V)
Herr talman! När Luciano Astudillo inledde sin replik med att säga att han skulle rätta sig tänkte jag ett tag att han skulle komma med ett annat innehåll. Men det gällde visst att han hade nämnt fel nummer på en reservation.
Kanske föreligger det ett missförstånd i diskussionen. Det missförståndet är nog att Luciano Astudillo förväntar sig ett slags uppslutning. Han förväntar sig att partier som fått ett mindre väljarstöd än hans eget men som befinner sig, som många människor skulle påstå, i samma riktning som hans eget skulle ha något slags obligatorisk uppföljningsplikt bakom socialdemokratin. Så är det inte. Tvärtom är det så att vi har varit ledande i att under de senaste åren föreslå en mängd förbättringar på integrationspolitikens område. Det är du väl medveten om, Luciano Astudillo!
Det ska hederligt sägas att vi tillsammans med både socialdemokrater och miljöpartister genomfört en rad insatser som har varit betydelsefulla. Men nu dras det ned där och försämras av den borgerliga regeringen.
Var huvudkonflikten i dag finns i svensk politik tror jag att få behöver tveka om. Men jag tror att man ska vara försiktig med att förvänta sig en uppslutning. Jag förväntar mig inte en uppslutning från alla socialdemokrater i riksdagens kammare bakom all politik som vi föreslår. Även om vi fick med oss den socialdemokratiska regeringen på ett och annat var det långt ifrån allt det vi ville som vi fick igenom under förra mandatperioden.
Kanske har vi ändå lite olika inställning till det här med vad man är företrädare för. Jag kommer aldrig att bli en företrädare för en regering eller en majoritet för dess egen skull. Och jag kommer aldrig att göra mig till riddare för det ena eller det andra maktpartiet eller för en allians som ska rädda det ena eller det andra.
Jag tror att Luciano Astudillo - om jag tillåts säga det - kommer sanningen ganska nära när det gäller att jag försöker slåss för det goda mot det onda. Det Luciano Astudillo behöver fundera över är vad alternativet till en sådan position egentligen är.
Anf. 57 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag tror att de flesta här i kammaren tror på någonting gott och slåss för det, men utifrån sina värderingar - som skiftar.
Det fanns, Kalle Larsson, ett innehåll i det jag sade. Det är mest Kalle Larssons problem att han valt att inte ta in det jag sade.
När man står i talarstolen i Sveriges riksdag och hänvisar till exempel till en mejlväxling som vi haft blir det inte seriöst när det gäller för Sveriges framtid viktiga frågor om hur flyktingmottagningen ska se ut och om hur vi hittar en framkomlig väg som är sådan att hänsyn tas dels till de asylsökande, dels till kommunerna och deras mottagningsprocess och som dessutom tar hänsyn till de internationella avtal på området som vi ändå skrivit. Det blir inte seriöst, Kalle!
Jag kan stå här i talarstolen och säga att vi är många riksdagsledamöter från Socialdemokraterna som gärna vill pusha på och se lagstiftningen utifrån det som Kalle Larsson här har pratat om, nämligen detta med att vara mycket tuffare gentemot kommunerna.
Men vi har en demokratisk process i vårt parti, som är ett ganska stort parti, och ibland kan det vara trögt. Vi har många kommunalråd som vi måste samtala med för att hitta en framkomlig väg för helheten av politiken. Det Kalle Larsson tyvärr gör är att han distanserar sig. Det är oseriöst. Jag hade hoppats att Vänsterpartiet på just integrationspolitikens område hade följt det andra mindre partiet, Miljöpartiet, som bättre mäktat att dels ta ansvar, dels vara oerhört pådrivande inte minst på diskrimineringens område.
Anf. 58 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Låt oss i kommande inlägg se hur den lilla inviten välkomnas eller inte välkomnas! Det blir spännande att lyssna på det.
Jag kan förstås säga att det sätt på vilket man får reda på en socialdemokratisk ståndpunkt kan variera. Det kan vara genom e-postväxling, eller också kan man läsa om den i dagens betänkande. Den skillnaden är nog ganska liten om man inte så att säga har prestigeproblem med just den frågan. Om den socialdemokratiska positionen var hemlig skulle den ju inte framgå av dagens betänkande heller.
Jag har respekt för att ni vill föra en diskussion, så missförstå mig inte där! Det är klart att man i ett parti måste föra en diskussion för att komma fram till vilken ståndpunkt man ska inta. Men det jag inte riktigt bara kan låta passera är att man framställer det som att man är för något som man senare i dag i praktiken kommer att rösta emot. Det gäller då frågan om kommunernas skyldighet att ta emot flyktingar. Om den socialdemokratiska positionen förändras på den punkten är det utmärkt. Det kommer jag att välkomna.
I dag sker en omröstning som, om inte Socialdemokraterna väldigt snabbt ändrar sig, kommer att innebära att Socialdemokraterna motsätter sig att kommunerna ska ha en skyldighet att ta emot flyktingar. Den frågan avgörs vid eftermiddagens votering. Återigen: Den som tvekar på den punkten kan läsa Vänsterpartiets reservation där det tydligt framgår vad som är vår poäng.
Jag vill också, för att vara så seriös jag nu kan vara - jag anklagas ju här i väldigt allmänna ordalag för "oseriositet" - inbjuda Socialdemokraterna och Miljöpartiet till en diskussion med utgångspunkt i de tio punkter som vi i dag har presenterat.
Låt oss sätta oss ned och vara konstruktiva och, utan att ha några förutfattade meningar om varandras uppfattningar, diskutera - mot bakgrund av de förslag som vi lägger fram och kanske också mot bakgrund av en del förslag som ni vill presentera - hur en vettig antirasistisk integrationspolitik skulle kunna se ut!
Anf. 59 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Först måste jag väl säga att Miljöpartiets grundsyn är en väldigt generös syn på att vi ska kunna ta emot människor här i Sverige.
Vi har en global solidaritet. Vi måste ställa upp och ta emot folk som är i nöd och folk som vill komma hit antingen därför att de vill ha ett arbete eller därför att de av någon orsak tvingas komma hit. Den vanligaste orsaken i dag är tyvärr krig. I framtiden kan det vara klimatförändringarna som gör att vi får väldigt många flyktingar.
Har man grundsynen att vi ska vara generösa med att ta emot människor måste man också ha en generös syn på en bra integrationspolitik. Vi ska kunna välkomna alla dem som kommer till Sverige. Vi ska se dem som individer, och vi ska se varje persons möjligheter att bidra till ett bättre Sverige. Det är det vi måste jobba efter.
Vi måste få dem som kommer till Sverige att bli delaktiga i det svenska samhället och vara en del av Sverige. Jag tror att man måste våga ompröva idéer. Man måste våga ifrågasätta egna idéer även inom detta område för att nå framåt. Vågar man inte ompröva kommer man heller inte att ta några steg framåt.
Jag kan inte med hundra procents säkerhet säga att det inte har funnits brister i integrationspolitiken förr. Miljöpartiet har ju tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet varit delaktigt i den budgetprocess som varit.
Allt har kanske inte blivit perfekt. Just därför har vi en oberoende riksrevision som har i uppgift att granska de här sakerna. Förra hösten presenterade de en utredning där man kom fram till att det finns brister - brister som vi tillsammans kan göra någonting åt. Då måste man ta till sig denna oberoende kritik och våga se nytt och ta steg framåt i den här viktiga frågan. Det är Miljöpartiet berett att göra. Frågan är vad den nuvarande regeringen är beredd att göra.
Redan förra mandatperioden tog vi initiativ till att en integrationspolitisk kommitté inrättades som skulle se över en del av de problem som fanns i den svenska integrationspolitiken. Men det första som den nya regeringen gör är att man lägger ned den. Sedan är det till att vänta och vänta. Fortfarande väntar vi på några aktiva beslut om hur vi kan få en bättre integrationspolitik. Jag vet inte hur länge vi ska vänta. Kanske får vi några nyheter i dag när integrationsministern är här; vi får väl se.
Vi måste tänka på att det här väntandet, att inte göra någonting, också får konsekvenser. Människor kommer till Sverige, människor behöver stöd och människor måste integreras i det svenska samhället. Var är förslagen?
Principiellt tycker Miljöpartiet att Integrationsverket ska läggas ned. Det har vi tyckt ganska länge. Vi ser brister med hur det har fungerat. Vi vill i stället ha en ny myndighet som bedriver ett arbete för nyanlända flyktingars etablering i Sverige, som stöder kommunernas flyktingmottagande och så vidare.
Jag vill också flagga för att den beredning som den nuvarande regeringen har gått in för när det gäller Integrationsverket har varit väldigt bristfällig. Det har helt enkelt gått för snabbt, och det måste man ta till sig. Man måste se att det har gått alldeles för snabbt. Framför allt har vi inget svar på vart en del av den verksamhet som i dag ligger på Integrationsverket ska ta vägen. Därför måste man nog sakta takten lite med nedläggningen av Integrationsverket.
Frågan om kommunernas ansvar för att ta emot flyktingar aktualiseras också. Det finns nog ett behov av att se över detta med solidaritet. Det kan inte vara så att vissa kommuner år efter år bara säger nej, som i stället för en möjlighet ser nyanlända svenskar som ett problem. Det är problematiskt att det finns kommuner som konsekvent gör detta år efter år. Då måste man våga ifrågasätta. Om inte moroten i form av pengar som bidrag till kommuner som tar emot flyktingar räcker måste vi hitta på någonting nytt. Där måste vi ta en gemensam väg framåt.
Vi får inte ha kommuner som ser nyanlända flyktingar bara som ett problem och inte som en möjlighet också. Det finns diskriminering i dag, tyvärr. Jag vill bara ställa frågan: Hur skoj är det att komma som flykting till Sverige med så mången oskriven praxis för hur saker och ting ska fungera? Det kan inte vara lätt att komma till det här landet. Jantelagen är bedövande i det här landet. Man tycker nästan synd om alla flyktingar som kommer hit och ska behöva mötas med vår kultur. Chocken måste vara total. Då måste vi ifrågasätta vårt sätt att vara, och då måste vi tyvärr, har vi fått lära oss nu, ha en väldigt stark antidiskrimineringslagstiftning i botten för att vi ska kunna se vad det är som vi gemensamt måste förbättra.
Integrationsverket har en hel del verksamheter. En är engagemang i internationella forum. Där anser vi från Miljöpartiet att det är en av de punkter som vi på något sätt måste ta till vara. Där har regeringen inte något förslag på vem som ska ta över dessa uppdrag. Det kan inte vara så att Sveriges röst i världen ska tystna bara för att vi lägger ned Integrationsverket.
Det finns många andra frågor från andra partier, en är bostadssegregationen. Vi tycker att man måste ta itu med den och att ingen ska behöva nekas bostad på grund av etnisk tillhörighet. Segregationen i villaförorter och innerstädernas bostadsrättsgetton måste man på något sätt komma till rätta med. Där har vi ganska lika uppfattningar. Jag tror att vi kan ta steg framåt där. Jag hoppas att integrationsministern i dag kan svara på vilka projekt och vilka åtgärder hon är beredd att ta initiativ till för att snabba på detta.
Jag vill också lyfta fram den motion från Folkpartiet som gäller lesbiska och bisexuella kvinnors möjligheter och livsvillkor. Man kan egentligen säga HBT-gruppen som helhet, men den här motionen från Barbro Westerholm med flera gäller just lesbiska och bisexuella kvinnor. Det är en väldigt bra motion. Jag hoppas att regeringen tittar närmare på den och på hur man kan ge dessa bättre stöd än i dag.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 3. Jag håller givetvis med om de andra reservationerna men för tids vinnande nöjer jag mig med denna.
Anf. 60 Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Det bor ungefär 1,1 miljon människor i Sverige som är födda i något annat land. De har kommit hit av olika anledningar. Kanske har de flytt krig eller politisk förföljelse, behövt skydd eller helt enkelt velat starta ett nytt liv. De kom till Sverige, och nu har de funnit sitt hem här. Det är dessa som har gjort att Sverige har vuxit. Men det är dags nu att varje enskild individ som är född i ett annat land själv får en chans att växa i Sverige.
Herr talman! Låt mig först slå fast: De är inget kollektiv, ingen homogen grupp. Vi gillar att kategorisera här i Sverige. Det är män och kvinnor, unga och gamla, invandrare och svenskar, precis som om dessa grupper i sig skulle vara homogena, som om man skulle kunna dra slutsatser för en hel grupp. Gruppen svenskar är ju inte homogen, men gruppen invandrare är nog än mer heterogen. Det är olika människor från olika länder som har funnit sig ett hem här i Sverige, människor med olika bakgrund, livserfarenhet, utbildning. De är ingen homogen grupp.
Trots detta har politiken under lång tid varit kollektivistisk, även om Luciano Astudillo menar någonting annat. Det har varit mycket av en invandrarpolitik, en politik för invandrare, en särartspolitik. Det blev ingen integrationspolitik. Det är ett misslyckande.
Herr talman! Riksdagen ska senare fatta beslut som de motioner som är skrivna under den allmänna motionstiden i frågan. Det finns många engagerade motionärer. Det visar att den här frågan är viktig. Vi ska också ta ställning till ett förslag från Riksrevisionens styrelse där styrelsen riktar stark kritik mot den förra regeringens sätt att styra myndigheterna som ansvarar för insatserna för de nyanlända. Det är svårt att styra om man inte vet vart man vill. Kanske beror den dåliga styrningen just på detta. Man visste helt enkelt inte vart man ville.
Herr talman! Jag har ofta undrat en sak. Efter åratal av svårigheter för nyanlända att ta sig in på arbetsmarknaden gjorde den förra regeringen aldrig en riktig analys eller svarade på frågan: Vilken introduktion är effektiv? Man ställde inte heller några särskilda krav på kommunen att jobba efter väl beprövade metoder, för man visste inte alltid vilka dessa väl beprövade metoder var. Det är många nyanlända som har deltagit och deltar i kommunernas introduktion. Det visar sig enligt de få uppföljningar som har gjorts att efter tre år är färre än var femte person inne på arbetsmarknaden, drygt fyra av fem står helt utanför.
Herr talman! Många av dem som är födda i ett annat land har haft svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Vad beror det på? Jo, jag tror att en av orsakerna är bristande introduktion i väldigt många kommuner. De första åren i Sverige är så troligt viktiga. Snabbt inträde på arbetsmarknaden är nyckeln till integration. Eller annorlunda uttryckt: Arbete är en hävstång för integration. Vi vet att både arbete och ekonomisk utveckling är avgörande faktorer för övriga integrationsområden, till exempel boende, skola och hälsa.
Arbete blir alltså en hävstång i integrationen. Därför måste, och kommer, politiken nu riktas mycket mer på arbete.
Herr talman! Jag vill slå fast att den gamla socialdemokratiska integrationspolitiken har misslyckats. Men ändå, trots detta, vill inte Socialdemokraterna ta ansvar. Kanske är det inte deras starka sida. Men man sträcker sig så långt i reservationen som till att säga: "Vi utesluter inte att det kan ha funnits brister i den tidigare integrationspolitiken - - - ."
Wow
! Vilken ödmjukhet, vilken självrannsakan! Det "kan ha funnits brister".
Luciano menar att den nya politiken är katastrof. Efter 4 ½ månad ger han domen till den nya regeringen. Men efter decennier av socialdemokratisk integrationspolitik ser vi att många människor har hamnat utanför. Men detta vill man inte erkänna. Jag är väldigt glad att väljarna har röstat fram en ny regering, en regering som inte är färgblind när verkligheten målas framför ögonen och inte tondöv när man hör uppgivna människor berätta att de gång på gång utestängs från den svenska arbetsmarknaden.
Mer av samma är lösningen för socialdemokratin, trots att det inte fungerat. Det integrationspolitiska receptet är inte förändrad politik eller inriktning utan en särskild myndighet, Integrationsverket. Varför hänger man annars upp nästan hela reservationen på att diskutera Integrationsverkets nedläggning? Man diskuterar inte förändringen av politiken.
Herr talman! Allianspartierna ser att det behövs ett annat synsätt, en annan politik. Exempelvis måste vi motarbeta tanken att alla människor som fått ett uppehållstillstånd behöver tas om hand av svensk socialtjänst. Nu vet jag att ni säkert tycker att jag överdriver, men det är just detta som har skett i så många kommuner. Trots att man menar att man nu jobbar med mer arbetsinriktad introduktion, är det fortfarande ett starkt ta-hand-om-perspektiv. Jag vet inte hur många gånger jag har hört politiker och tjänstemän använda just uttrycket ta om hand. I stället borde ta-sig-för-samhet bli ett nytt begrepp i introduktionen, att ge individer ansvar för introduktionen och ge möjlighet att ställa krav på eget ansvar. Det var ju det som var tänkt med introduktionen, och det är det som står i de nationella målen. Detta skulle ge människor helt andra förutsättningar.
Herr talman! Jag vill komma tillbaka till Riksrevisionens framställan. Det finns i dag en otydlighet mellan berörda myndigheter. Detta upphör naturligtvis inte, som tidigare har sagts, för att vi har fått en ny regering. Men den nya regeringen har tydligt markerat att introduktionen behöver reformeras. En översyn planeras inom kort, och jag förväntar mig att statsrådet Sabuni kommer att nämna det senare.
Den nuvarande regeringen kommer också inom kort att presentera var Integrationsverkets olika uppgifter ska infogas. Men det kommer fortsättningsvis att behövas tydliga krav och ansvarsområden för de berörda parter som ska erbjuda individerna introduktion, oavsett vem som gör det. Den nya regeringen måste fortsätta att se till att det blir tydligt. Till exempel måste regeringen se till att alla nyanlända, oavsett vilken kommun man kommer till, får samma möjligheter till en bra introduktion. I dag är det stora skillnader. Det får inte bero på vilken kommun man kommer till hur bra introduktion man får. Exempelvis placerar vissa handläggare i vissa kommuner högutbildade invandrare i grundvux. Det förekommer och det tog Integrationsverket upp i sin senaste rapport
Integration
. Det är ett ganska vanligt problem. Detta borde vara absolut förbjudet. Varför har den tidigare regeringen inte styrt detta?
Riksrevisionen lyfter också fram problematiken med att alla individer inte har en handlingsplan. Det är helt rätt att det ska alla individer ha. Men jag vill nog säga att det stora problemet är, som också Riksrevisionen till en viss del tar upp, att vi inte har någon aning om vad dessa planer innehåller. Det har ingen utvärderat eller kollat av. Vi kan misstänka att det ofta förhåller sig så att olika typer av kommuner skriver en viss typ av individuella planer. De blir därför rätt så kollektiva trots att det är individer som man har framför sig. Återigen: Invandrare behandlas ofta som en homogen grupp. Det tycker jag är det verkliga problemet.
Herr talman! Låt mig sammanfatta och avsluta. Den förda så kallade integrationspolitiken har inte fungerat. Den förra regeringen misslyckades med att styra myndigheterna. Kanske berodde det på att man inte visste vad man ville. Den nya regeringen måste ta det här uppdraget på fullt allvar.
Många nyanlända har deltagit i kommunala program som inte alltid fungerat. De har sedan fått svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. De har ju blivit inlåsta i programmen. Det här måste få ett slut.
Vi i alliansen har redan visat vart vi vill. Vi vill föra en politik som frigör människors inneboende kraft. Alla individer, oavsett var vi är födda, ska behandlas just som individer och inte som ett kollektiv. Vägen till integration går genom arbete. Därför behöver vi ha en arbetsmarknadsinriktad introduktion - en introduktion där individen tar eget ansvar och det ställs tydliga krav, där andan av ta-sig-för-samhet är självklar och den kollektiva särartspolitiken är som bortblåst. Alla ska kunna växa i Sverige.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.
Anf. 61 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Det var en lång beskrivning av tidigare politik och hur den har misslyckats. Men nu är det alliansens politik som vi ska diskutera i första hand. Man kan göra en hur träffande verklighetsbeskrivning som helst om den tidigare regeringen, men det är inte huvudpoängen. Huvudpoängen måste vara att ni från alliansens sida nu presenterar vad ni vill åstadkomma.
Det hördes kritik i Elisabeth Svantessons anförande om att man inte diskuterar förändringarna av politiken utan bara kritiserar Integrationsverkets nedläggning. Först och främst är det värt att uppmärksamma att Vänsterpartiet och Miljöpartiet välkomnar en nedläggning av Integrationsverket men tycker att den går väl fort. Man kan helt enkelt inte först hålla med Riksrevisionen om att det finns en otydlighet i ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och sedan säga att vi ska lägga ned den myndighet som finns utan att tala om vem som ska göra det som man där gjorde tidigare. Red ut hur ansvarsfördelningen borde se ut först och lägg ned sedan! Det borde vara den logiska ordningen.
Jag tror att det mest handlar om arbetsmarknaden, för att ta den kärnfråga som jag i alla fall i ord är överens med Elisabeth Svantesson om är huvuduppgiften för integrationspolitiken - vad det begreppet nu står för. Här ska man frigöra, här ska man möjliggöra och man vet vart man vill. Men det är ganska abstrakt. Det är inga särskilt konkreta insatser som föreslås.
Vi lämnar förslag i dag om kravprofiler, om att använda lagen om allmän platsanmälan, om att anonyma ansökningar också ska användas i den privata sektorn och om en handlingsplan för invandrade kvinnor. Varför är detta dåliga förslag?
Anf. 62 Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag är glad att Kalle Larsson är aktiv i frågorna, för de är viktiga. I mycket delar jag din grundsyn, till exempel om att kvinnor måste få en mycket starkare ställning på arbetsmarknaden. Jag tror att det går tillbaka till introduktionen, som har stora könsskillnader. Kvinnor som kommer in i den kommunala introduktionen får inte alls samma kontakt med arbetsmarknaden eller arbetsförmedlingen som män.
Jag tror, Kalle Larsson, att vi egentligen inte behöver en särskild politik för invandrare. Vi behöver en politik för de första åren - en tydlig politik och en tydlig introduktion. Jag tror att det kommer att gå i den riktningen. Nu är statsrådet här. Hon får kanske närmare beskriva hur översynen ska se ut och vilket håll det går åt. Men introduktionen måste ha ett annat perspektiv. Den måste vara arbetsmarknadsinriktad; det är A och O. Det verkar vi vara väldigt överens om. Men jag önskar att vi inte skulle behöva ha en särskild politik. Hela näringspolitiken gäller ju alla och ska vara tillgänglig för alla.
Anf. 63 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag är verkligen jätteglad att Elisabeth Svantesson är så intresserad av frågorna. Men man måste nog komma med lite mer än allmänna ordalag. Jag har respekt för att det tar tid att sätta sig in i riksdagens politik och de förslag som kommer. Jag har också respekt för att det är ministern som svarar för regeringen. Absolut; den respekten måste man ha. Det kommer säkert att ställas frågor också till ministern när hon dyker upp i talarstolen.
Men för att själv försöka vara konkret och inte falla i samma fälla hade jag ändå några förslag: kravprofiler, att använda lagen om allmän platsanmälan, att ha anonyma ansökningar också i det privata näringslivet och att ha en handlingsplan för invandrade kvinnor och deras möjligheter till inträde på arbetsmarknaden. Det här skulle vara
några
insatser, absolut inte alla. Vi behöver mycket mer. Vi behöver mycket av generell politik, till exempel satsningar för rätt till arbete. Men jag gav några konkreta förslag just för att kunna få ett konkret svar.
Ni i arbetsmarknadsutskottets majoritet har valt att avslå förslagen; åtminstone handlingsplanen är föremål för dagens betänkande. Varför? Om man vill ha en arbetsmarknadsinriktning på integrationspolitiken, om man vill att den ska leda till rätten till arbete, vad är det då för fel på de konkreta förslag som kommer för att faktiskt göra någonting i den riktningen?
Anf. 64 Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag ska ge Kalle Larsson några mer konkreta beskrivningar. Nystartsjobben gäller även de nyanlända. De ökar konkurrenskraften och möjligheten för den nyanlände att komma in på ett arbete direkt. Många kan faktiskt komma in på arbetsmarknaden väldigt snart.
Sfi kommer att ses över. Det ska göras väldigt snabbt. Sfi måste bli mycket mer flexibelt. Vet ni att det i dag är så att man i många kommuner stänger på sommaren för att sfi-lärarna vill vara lediga då?
Det är någonting som den här regeringen måste ta på största allvar. Det har gått fyra månader och än har inte sfi förändrats. Ams har fått ett nytt tydligt uppdrag, nämligen att matcha.
Just nu är arbetsmarknaden stark. Ams huvuduppgift är att matcha. Oavsett var man är född ska man matchas in på arbetsmarknaden. Det har inte varit tydligt förut. Förut har man matchats in i program. Nu ska man matchas mot arbete.
Allt detta hjälper även en person som är född utomlands att komma i arbete. Jag tror att vi kommer att få se mer.
Jag ska ta ett exempel till.
Tjänstesektorn kommer att öppnas framöver. Från 2008 kommer det att bli billigare för till exempel frisersalonger, bilverkstäder och restauranger. De kommer nästan inte att ha någon arbetsgivaravgift alls. Det är också en möjlighet för många som inte har tagit sig in på arbetsmarknaden att komma in i den branschen. Det gäller naturligtvis inte alla, men många.
Anf. 65 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Elisabeth Svantesson sade: frigöra de inneboende krafterna i varje människa. Det låter fruktansvärt flummigt, men samtidigt väldigt fint.
Frågan är på vilket sätt. Elisabeth ägnar hela sitt inlägg åt att kritisera hur det har varit utan att ge några skarpa förslag till vad som komma ska. Det har gått jättesnabbt när det gäller försämring av a-kassan. Nästa vecka kommer hur ni ska sälja ut de statliga företagen. Nästa vecka kommer hur förmögenhetsskatten ska avvecklas.
Sådana ärenden går hur snabbt som helst, men i integrationspolitiken har det kommit nada.
Därför upprepar jag i stort sett den fråga som Kalle Larsson hade: Var är de skarpa förslagen? Det måste väl finnas något.
Du tar visserligen upp den bristande introduktionen för de nyanlända svenskarna. Det är jättebra att du lyfter upp just jämställdheten. Men var är det skarpa förslaget? Du verkar ju ha en insikt om att något ska förändras. Då kunde man väl ha gjort något i budgeten. Kommer det i vårbudgetpropositionen ett förslag på hur den ska utjämnas så att kvinnor och män får samma introduktion så att det inte görs någon skillnad mellan könen?
När det gäller introduktionen för nyanlända är det största problemet, som jag ser det, att många kommuner säger nej till att ta emot. Var kommer det skarpa förslaget för att uppmuntra fler kommuner att ta ett solidariskt ansvar? Var är de skarpa förslagen?
Anf. 66 Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Ulf Holm verkar inte tycka om att jag uppehåller mig så mycket vid den kommunala introduktionen. Det beror på att jag tror att den är extremt viktig.
Jag tror att den inneboende kraften hos människor tas bort ganska snart när de kommer till Sverige. Jag vet inte hur många flyktinghandläggare och introduktionsenheter du har varit hos. På många ställen har man ett perspektiv där individen inte får leda sin introduktion, inte får ta del och driva processen och där man inte har ett tydligt mål. Man sätts i ett program. Där tar man bort mycket av den inneboende kraften. I många kommuner fungerar detta, men i andra är det en katastrof.
Det skarpa förslaget från regeringen är: Sätt krav på kommunen. När ersättningsförordningen betalas ut ska det finnas ett krav som kommunen ska leva upp till. Det är mycket enkelt. Man måste ha en introduktion som är arbetsmarknadsinriktad. Svårare än så behöver det inte vara. Det var det som den förra regeringen misslyckades med.
År efter år betalades det ut miljarder till introduktionen utan att man hade en aning om om den var bra eller dålig. Det är katastrof.
Anf. 67 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Någon aning hade vi, annars hade vi inte tillsatt den kommitté som Socialdemokraterna tillsatte 2005 starkt påhejade av oss. Det var just för att vi insåg att det fungerade bra i vissa kommuner och inte i andra. Av de kommuner där det fungerar bra måste vi lära oss hur det kan göras bättre.
Problemet är att ni började med att lägga ned den utredningen, och sedan har ingenting hänt. Nu står ni här i talarstolen och säger att det kommer och att ni inser problemet. När kommer det? Varför kom det inte något förslag i höstbudgetpropositionen om mer jämställda kommunala introduktionsprogram om det nu var en insikt som inte är ny utan som ni hade tidigare?
Anf. 68 Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Det har gått fyra månader. Vi väntar - jag väntar. Regeringen är på gång med en ny inriktning. Den förra regeringen tillsatte enormt många utredningar. Jag vet inte hur många SOU:er vi har i det här ämnet. Ingen ledde till att det blev bättre. Varför ska då den nya regeringen och den nya ministern ta fram det sista förslaget och lyfta upp det?
Vi vill ha något annat.
Utredning efter utredning har kommit fram med olika innehåll och olika inriktning. Nu tar regeringen ett nytt grepp. Det kommer att komma förslag.
Vi återkommer här i kammaren i den här diskussionen många gånger. Jag hoppas att det väldigt snart kommer nya förslag - skarpa förslag, som du säger - från ministern.
Vi har fått mycket kritik för att det händer mycket inom det arbetsmarknadspolitiska området. Många av de förslag som vi presenterar gäller ju också invandrare. De kommer att få ta del av den positiva arbetsmarknadspolitik som jag ser att vi har - en politik för arbete. Det kommer att gynna alla människor, oavsett var man är född.
(Applåder)
Anf. 69 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Det tog mindre än två månader för den sittande regeringen att försämra a-kassan. Det har gått fyra och en halv månad och vi har inte fått något konkret förslag på hur integrationspolitiken ska inriktas.
Intresset ljuger inte. Man behövde finansiera 10 miljarder i skattesänkningar. Så är det bara.
Vi tar till oss av det som inte blir fullt ut så bra som vi önskade. Mycket gjordes. Jag tycker att det är oärligt att stå i kammaren och säga att vi negligerade integrationspolitiken. Jag och socialdemokratin säger: Vi gjorde inte tillräckligt. De åtgärder vi vidtog räckte inte i bekämpning av diskriminering och för att se till att förbättra introduktionen.
Jag kan ta Malmö som exempel. Där har man en akademikerintroduktion, en modersmålsbaserad svenskundervisning för analfabeter och en sammanhållen yrkesinriktad introduktion. Mycket av det var väldigt bra. Det spreds ut i landet, tack vare storstadssatsningen som också var en insats som gjordes.
Vi gjorde mycket. Det räckte inte. Vi har däremot inte sett mycket av det.
På tal om rapportskrivande presenterade Anders Borg senast i går en utredning kring vilka åtgärder som behöver vidtas. Det är samma åtgärder som vi redan visste behöver vidtas.
Den enda gång jag har tagit till ordet katastrof är i samband med nulägesbeskrivningen. 40 000 flyktingar väntar på att få besked nu. Det är där vi riskerar att gå in i en katastrof med den oreda och otydlighet som den borgerliga regeringen håller på att skapa.
Vi riktar i dag ett skarpt tillkännagivande till den sittande regeringen om hur staten ska hantera flyktingmottagningen. Det handlar om en akut situation i dag. Vilka åtgärder menar Elisabeth Svantesson att man bör vidta?
Anf. 70 Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Man undrar om tillkännagivandet bara gäller den nya regeringen efter fyra och en halv månad, eller om det också gäller den gamla.
Det var många frågor. Jag ska försöka besvara dem.
Det är bra att Socialdemokraterna nu ser att de inte gjorde allting rätt. Luciano efterlyser en vägvisare. Vägvisaren är ju arbete. Det är inte mer av samma integrationspolitik, utan en inriktning på arbete på arbetsmarknaden. En tydlig politik för fler jobb är nyckeln till integration.
En annan vägvisare är att introduktionen måste bli mycket mer arbetsmarknadsinriktad. Inte allt som har skett i de kommunala integrationerna har varit dåligt. Det finns många goda exempel, men det finns också många katastrofexempel. Vägvisaren är arbete.
När det gäller flyktingströmmarna har Integrationsverket ansvaret i dag. Från den 1 juli kommer någon annan att ha ansvaret att anvisa. Vilken myndighet det blir vet jag inte exakt. Vi tror att det är Migrationsverket. Det kommer fortfarande att finnas personer som arbetar med de här frågorna. Verksamheten upphör inte, Luciano.
Anf. 71 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Arbete var A och O i Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets integrationspolitik. Det är bara retoriska floskler att hävda att något annat var den socialdemokratiska integrationspolitiken.
Jag vill belysa hur svårt det är att lyckas med detta. Introduktionen är ett sådant exempel. Det är oerhört svårt att komma ned till en individualiserad introduktion för människor med den olika bakgrund och erfarenhet de har.
Det är svårt, och det kommer ni att se.
Den situation vi har i dag är oroväckande. Malmö har skickat ett brev till regeringen. Södertälje pratar om att tillskapa en kriskommission. Flyktingströmmarna från Irak är oerhört stora just till vår stad.
Jag läser här att förra året, fram till november 2006, tog Elisabeth Svantessons kommun Kumla emot 82 flyktingar. Hur många av de 13 100 platser som vi behöver få fram under det här året är man i Kumla beredd att svara för? Och var är de extraordinära insatserna för den situation som ni och den borgerliga regeringen nu håller på att förvärra genom nedläggningen av Integrationsverket?
Jag är ingen myndighetskramare. Det är möjligt att Migrationsverket blir bättre på grund av detta, men var finns resurserna och direktiven? Och hur ska Ams jobba? Vi vet att Ams kommer att få drastiska nedskärningar av sina resurser. 1 200 anställda ska bort. Var finns resurserna för att jobba med introduktionsersättningen?
Anf. 72 Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag kommer från Örebro, och där tar vi emot väldigt många flyktingar, vilket jag är nöjd med. Vi tar emot betydligt fler än avtalat, och jag är mycket glad för det.
Visst är det ett problem att en del kommuner väljer att inte ta emot flyktingar. Vi delar den problembilden. Dock ser jag en viss ljusning. För bara några år sedan var det 174 kommuner som tog emot flyktingar. I dag är det 220. Men det är fortfarande många kommuner som säger nej, och oavsett om de är styrda av moderater eller socialdemokrater tycker jag att det är sorgligt. Jag tror dock inte på tvång, som Kalle Larsson.
Jag tror att vi måste hitta vägar - och det måste vi kanske göra tillsammans - för att få dessa kommuner att ta emot. Det har varit bekymmer förut, och det är bekymmer i dag.
Luciano sade att arbete var också den socialdemokratiska linjen. Då är min fråga, som du nu inte kan svara på, hur det i så fall kunde bli så fel. Jag låter den frågan hänga i luften.
(Applåder)
Anf. 73 Annika Qarlsson (C)
Herr talman! Det är integrationsfrågor som vi debatterar i dag. Det är ett betänkande med tillkännagivanden. Vi hade i höstas ett val där vi bytte plats med varandra lite grann. I en del frågor uppfattar Kalle det som att vi också har bytt åsikt. Jag vill beskriva det som att vi inte har det.
Under förra mandatperioden var vi många som skarpt kritiserade den dåvarande regeringens integrationspolitik. Vi var många som drev på när det gällde både flyktingpolitik och - framför allt - integrationsfrågorna. Men bara för att vi har blivit en ny regering ändras inte inriktningen runt omkring, utan det krävs en mängd olika beslut också.
Något som det också fanns kritik mot tidigare var den bristande styrningen. Många frivilligorganisationer och kyrkor var upprörda över det sätt på vilket vi mötte dem som sökte sig till Sverige. När sedan Riksrevisionen kom med sin rapport och i många delar kunde belägga det som vi hade kritiserat på basis av våra besök ute i verksamheterna och på basis av de signaler vi fått från olika håll i landet kändes det som en bra utgångspunkt för nya mått och steg.
Tillkännagivandet i dag är faktiskt en kraftfull kritik mot den förra regeringen. Det är den förda politiken som har gjort att vi står i den situation där vi befinner oss i dag. Det är därför vi är så dåligt rustade för den katastrof som Luciano Astudillo flaggar för.
Men tillkännagivandet ska också ses som ett stöd för regeringen när det gäller att ändra riktning på hela detta politikområde. Där är vi bara i början, för det är ett stort skepp att vända på.
Från Centerpartiet har vi drivit på i en avgörande fråga på integrationsområdet. Det handlar om jobb. Vi har till och med sagt: jobb, jobb och jobb.
Nu gäller det förstås inte enbart jobb, utan självklart är också utbildning och trygghet och arbetet för att komma åt diskriminering andra viktiga delar för att komma åt detta.
I olika delar av landet ser det väldigt olika ut. Vi vet att det i storstadsområdena finns en speciell situation, men runt om i landet kan det se helt annorlunda ut. Jag har ibland lyft fram Värnamo som ett lite speciellt exempel. Där har man väldigt många invandrare. Jag tror att man har mellan 55 och 60 olika språk i skolan. Man har en arbetslöshet som ligger på 2 procent enligt en siffra som jag hörde för två år sedan. Man skriker efter att människor ska flytta dit.
Nu löser sig integration inte enbart med arbete, men det är en otroligt viktig ingång för att man ska bli en del av en social gemenskap. Därför kan jag inte hålla med de kritiker som säger att denna regering inte har gjort någonting på integrationsområdet, för det har vi faktiskt gjort. Vi har sett till att ta krafttag för att sänka trösklarna för att det ska bli lättare att komma in i arbete. En mängd olika åtgärder på det området har redan genomförts, och vi har fler saker som kommer under våren och som är aviserade.
Vi har också tankar och idéer när det gäller validering. Många har vittnat om att man hamnar i ytterligheter när man kommer hit. Analfabeter sitter med tandläkare eller professorer och ska lära sig svenska. Här krävs det att man får in både yrkesprov och kunskapsprov för att man snabbt ska kunna få reda på var en person befinner sig, vilka åtgärder som krävs för att personen ska komma i arbete och vilka kompletterande utbildningar som krävs.
Vi har ett stort arbete på gång när det gäller diskrimineringen. Det fanns en utredning som jobbade och kom med ett förslag om att slå samman ombudsmän och lagstiftning. Det är ett arbete som pågår och som jag tror är enormt viktigt både för arbetsmarknaden, för bostadsbolag och så vidare.
Introduktionen pratade Elisabeth mycket bra om. Där är en viktig ingång att man tar vara på den kraft som finns hos människor och inte sätter systemet före människorna.
I det här arbetet har vi kommit en liten bit på väg. Jag är lite rörd över de stora förväntningar som finns från oppositionen. Jag kan försäkra er om att vi ska göra allt som står i vår makt för att uppfylla de högt ställda förväntningar som finns och se till att också leverera ännu mer än vi redan har gjort på det här området.
Anf. 74 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Först har jag en nyfiken fråga: Vilken kommun blandar i sin introduktion professorer med analfabeter? Annika Qarlsson verkar känna till att sådan introduktion förekommer i Sverige, och jag skulle gärna vilja veta om hon känner till något sådant konkret fall, som hon här i kammaren lyfter fram som dåligt exempel. Sådana kommuner måste brännmärkas! Så ska det inte gå till med introduktionen. Annika Qarlsson verkar känna till någon sådan kommun.
Sedan angriper Annika Qarlsson oss och menar att vi är orsaken till katastrofen. Lite ödmjukt kan man väl säga att vi inte hade mycket med ockupationen av Irak att göra och med de flöden av flyktingar som kommer hit från Irak. Man måste ändå ha viss distans och inte anklaga oss för allt elände i världen.
Som jag sade tidigare till Elisabeth Svantesson är vi självkritiska vad gäller inte minst det som Riksrevisionen pekar på i sin rapport om flyktingmottagandet och etableringen i andra kommuner. Därför är jag nyfiken på vad Annika Qarlsson har gjort i sin hemkommun Sollebrunn, som hemsidan stämmer den här gången. Hur många flyktingar tar Annika Qarlssons hemkommun emot?
Anf. 75 Annika Qarlsson (C)
Herr talman! Mycket har vi skyllt den förra regeringen för. Vi har skällt väldigt mycket på den. Men situationen i Irak har vi inte hållit er ansvariga för och tänker inte göra heller.
Jag är tacksam för att få förtydliga det jag sade. Det gäller situationen för integrationspolitiken här i Sverige. Det handlar om att möta den situation som nu kommer.
Det finns prognoser på rätt stora flyktingströmmar. Om det kommer att bli andra siffror vet vi inte. Den situation som finns här i Sverige är en följd av vad den förra regeringen har riggat systemet för.
Det är där som vi har ett stort ansvar att se till att rigga systemen annorlunda. Det gäller att inte göra enskilda människor ansvariga för hur det är. Det är system som måste förändras.
När det gäller min hemkommun var Sollebrunn hjärtat av Bjärke kommun fram till år 1973. Numera ingår den i Alingsås kommun. Jag vet inte de allra senaste siffrorna för Alingsås kommun. Men vi har alltid varit en av de kommuner som har tagit emot anvisad del plus ytterligare lite till.
Vi har dessutom en bra verksamhet där vi försöker att möta dem som kommer till oss. Jag har varit på sfi i min egen hemkommun, även om det var några år tillbaka. Jag skulle vilja påstå att det var väldigt stora skillnader på dem som fanns i det. De skulle egentligen ha haft ett helt annat bemötande och riktade åtgärder. Det finns mycket kvar att göra.
Anf. 76 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Det finns absolut väldigt mycket kvar att göra för att förbättra introduktionen i Sverige. Det ansvarar den regering som sitter nu för att göra. En del gjordes, men mer behöver göras. Vi kommer att punktmarkera er och följa det så att ni blir bättre på det området.
Jag föreslår att Annika Qarlsson efter den här debatten på veckoslutet åker hem till Alingsås och försöker övertyga kommunalråden där att ta emot fler flyktingar. Det är 13 100 platser till som saknas just nu.
Vi tar på oss att det fanns en dålig styrning. Därför tillsatte vi en utredning om integrationspolitiken och styrningen av den. Men ni måste ta på er den oreda och det kaos som skapas när ni lägger ned Integrationsverket. Det är en av de viktiga myndigheter som fanns för att hantera det. Det är heller inte vårt ansvar, utan det ligger på er.
Eftersom varken Billström från Moderaterna har gett oss besked om Migrationsverket får mer resurser och vilka direktiv som finns eller Nyamko Sabuni har gett oss besked om hur det ska se ut vill jag fråga: Vad tycker Centerpartiet? Hur tycker Centerpartiet att styrningen ska vara på området?
Förhoppningsvis kan vi få besked av Centerpartiet. Det har inte varit mycket av den varan i den här debatten hitintills.
Anf. 77 Annika Qarlsson (C)
Herr talman! Vi får hoppas på att Socialdemokraterna är bättre på att punktmarkera än att styra. Det fungerade inte så bra.
Några konkreta åtgärder som vi redan gör är att vi har höjt ersättningar för kommuner som tar emot flyktingar. Det är den ena delen. Styrningen handlar om att vi måste gå in ordentligt i de olika myndigheter som är berörda.
Det handlar om att följa upp de olika system som finns och se att det blir evidensbaserade sätt som man bemöter människor på och att man jobbar på ett betydligt mer effektivt sätt än vad man har gjort tidigare.
När det gäller kaoset sade du i ditt förra replikskifte att du inte var någon myndighetskramare. Jag måste återupprepa det som Elisabeth Svantesson sade tidigare. Det är en myndighet vi lägger ned och inte verksamheten. Den kommer att fortgå i annan verksamhet.
Återigen tillbaka till den allra viktigaste delen för att få det att fungera. Det handlar om att vi måste ha en arbetsmarknad som fungerar där det finns jobb att få inte för ett lite fåtal utan för betydligt fler.
I den delen misslyckades den förra regeringen. Det kommer den här regeringen att klara ut betydligt bättre.
Anf. 78 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Visst är jobb viktigt. Det gäller inte minst för att nyanlända flyktingar ska komma in i och bli en del av det svenska samhället och känna att de kan hjälpa till även här som nya i Sverige.
Men det är inte bara arbete. Det låter lite som att den förra regeringen med stöd av Vänstern och Miljöpartiet inte tyckte arbete var viktigt. Det tycker vi mycket väl. Vi hade ett mycket aktivt arbete för att få fler i arbete.
Det är tyvärr så, höll jag på att säga, att ni får bära frukt av den politik som vi genomförde för att förmå företag att anställa fler och för att fler människor ska komma in i offentlig sektor. Vi kan kanske bråka om i en annan debatt hur det blev så.
Det jag skulle fråga om är Centerpartiets politik. Centern brukar framställa sig som ett folkrörelseparti. Det handlar väldigt mycket om kontakt med lokalavdelningar, gräsrötter etcetera.
Det är också viktigt när det gäller nyanlända svenskar. Det gäller till exempel invandrarorganisationer och på vilket sätt man kan stödja dem för att uppmärksamma deras arbete. Det har lite kommit i skymundan i de senaste årens debatt hur vi kan stödja detta.
Det är då kanske lite märkligt att den nya regeringen har valt att dra bort stödet för till exempel Centrum mot rasism, som jobbar med sådana frågor. Det handlar inte bara om invandrarorganisationer utan också om hur vi kan uppmärksamma och stödja de insatser som finns för att arbeta mot främlingsfientlighet.
Där har Centrum mot rasism gjort en del saker. Det kan diskuteras hur bra de har varit. Men det har gett en väldigt bra utgångspunkt för att vi måste uppmärksamma dessa verksamheter.
Det finns numera inga pengar. Där har verkligen regeringen varit aktiv och varit snabb att dra undan pengarna. Men vad kommer i stället?
Anf. 79 Annika Qarlsson (C)
Herr talman! Ulf Holm beskriver jobben som att det är viktigt att människor som kommer hit får hjälpa till. Det beskriver synen på arbete som något slags sysselsättning. I det skiljer vi oss i så fall åt.
Jobb för mig är så mycket mer. Det handlar om egenförsörjning men också om att vara en del av en social samvaro och vara med och bidra snarare än att hjälpa till. Det gäller också att människor har någonstans där de får växa och utvecklas tillsammans med andra människor. Den debatten skulle vi ta någon annanstans vid något annat tillfälle, och då gör vi precis som Ulf säger.
När det gäller stödet till Centrum mot rasism sade egentligen Ulf Holm svaret själv. Han talade om min förankring med lokalavdelningar och gräsrötter. Det är på något sätt de två synsätten som kolliderar i detta. Det här var ett uppifrånprojekt. Det är ett arbete som måste ske på gräsrotsnivå, mellan människor och i möten mellan människor.
När det gäller arbetet mot främlingsfientlighet har jag haft ett stort arbete hemma i Sollebrunn som ordförande i en föräldraförening. Vi blev spindeln i nätet just för att bemöta de frågorna. Vi hade ungdomar som hörde hemma i främlingsfientliga organisationer och rörelser. Det gjorde att vi hade en hel by som kände en stor otrygghet.
I det arbetet handlade det väldigt mycket om att engagera ungdomar, företag och arbetsplatser och skolan. Det blev ett samtal som pågick och en process som pågick mellan människor. Det går inte att styra från ovan att få till. Det är någonting som sker när man möts, samtalar och diskuterar.
Jag har inga svårigheter med att vi har tagit bort stödet till Centrum mot rasism.
Anf. 80 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det gäller att välja rätt ord. Jag sade "hjälpa till med arbete". Det var kanske inte så jag menade, men Annika Qarlsson var ju snabb att hugga där. Jag tror att vi har en ganska lika syn på detta. Sedan är det alltid en fråga om hur mycket man ska jobba etcetera, men det kommer mer i nästa debatt. Vi kan lugna oss med den. Så mycket skiljer faktiskt inte i vår syn på arbete och hur viktigt det är att vi får fler i arbete. Den diskussionen kan vi avsluta där.
Det är jättebra med folkrörelserna och det dagliga arbete mot diskriminering som sker där i samtal mellan människor. Men det finns också flera organisationer som har begärt ekonomiskt stöd för att kunna bidra till detta och uppmuntra det ytterligare, inte minst i större städer där det kan finnas större behov än i det lokalsamhälle som finns i en mindre kommun. Det finns skillnader där. Då kan det behövas ekonomiskt stöd. Det kan behövas riksorganisationer och myndigheter som stöder detta på olika sätt. Då är frågan: Ska inte de kunna ha en pott pengar att söka för ett sådant viktigt arbete? Det skulle sända ut signalen att riksdag och regering tar de här frågorna på allvar och vill bidra till att stödja detta arbete. Man kan inte bara förlita sig på att det finns eldsjälar i vissa kommuner och vissa lokalsamhällen här och där som gör detta av ren övertygelse. Vi måste få in fler aktiva i detta arbete. Där tror jag att till exempel Centrum mot rasism gjorde en viktig insats som inte kostade särskilt mycket.
Vi måste också ta de framgångar som Sverigedemokraterna hade i valet på allvar. Därför måste vi också bidra till en fördjupad diskussion och stöd till de krafter som vill motverka Sverigedemokraternas framfart. Frågan är: Vad vill regeringen bidra med?
Anf. 81 Annika Qarlsson (C)
Herr talman! Jag tycker att det kan finnas en rimlighet i att det finns samma möjligheter till stöd inom invandrarföreningar som inom andra typer av organisationer. Men då handlar det om riksorganisationer som staten har ett ansvar för att gå in och stötta. Men en kritik som också har funnits är att det har varit brister när det gäller uppföljning och utvärdering av vad som har hänt med de här pengarna. I den andra skålen ligger faktiskt att vi som handhar skattemedel också har ett ansvar att se till att medlen går till det de är tänkta för.
När det gäller Sverigedemokraternas framfart i höstens val vet jag inte om vi ska lägga ansvaret på enskilda organisationer att klara av att hantera den frågan. Det är ett ansvar som faller tillbaka på alla demokratiska partier. Det handlar om att fundera över på vilket sätt de hade en verklighetsbeskrivning som gjorde att människor kände att det äntligen var någon som lyssnade på dem. Jag tror inte att det är så mycket partiet i sig som vi ska fokusera på. De står för rätt mörka ideal som ingen av oss i den här kammaren känner oss hemma med. Men de lyckades beskriva en verklighet och en vardag som så många människor kände igen sig i, och det är någonstans där som vi måste lyssna på vad man säger. Vad är det för något som vi inte har lyssnat på? Där har alla politiska partier och alla svenska medborgare över huvud taget ett ansvar att fundera över vart vi är på väg.
Anf. 82 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Det finns få saker som är så erkända, studerade och dokumenterade som det socialdemokratiska integrationsmisslyckandet. Därför är det nästan pinsamt att höra här att socialdemokratins företrädare säger: Ja, vi lyckades inte riktigt. Vi nådde inte allt vad vi ville göra. Ja, det var lite otillräckligt.
Ännu mer pinsamt är att läsa den socialdemokratiska reservationen. Det här är ett stycke som kanske går till historien för dess blygsamhet. Det står så här: "Vi utesluter inte att det kan ha funnits brister i den tidigare integrationspolitiken."
Tack och lov att de inte utesluter detta som alla i det här landet vet men som de inte vågar erkänna här i kammaren.
Ulf Holm hade kanske den beskrivning som passerade alla andra: Vi måste vara beredda att erkänna att allt inte var perfekt.
Vi pratar om ett sammanbrott på många sätt vad gäller jobb, skola och integration. Det är andra ord som ska användas, kanske till och med det ord som socialdemokraternas företrädare Astudillo använde för att beskriva något annat, nämligen katastrof. Men vi ska kanske vänta med sådana bombastiska ord.
Vi i Folkpartiet har dokumenterat det här misslyckandet på ett mycket omfattande sätt. Vi har tre gånger publicerat det vi kallar för
Utanförskapets karta
. Där har vi tittat på hur det i Sverige har vuxit fram ett landskap av uteslutning från arbetsmarknaden, skolor där de flesta barn misslyckas och lågt deltagande på alla sätt. I dag finns ett lågt valdeltagande och ett lågt politiskt deltagande.
I dag finns det i Sverige 157 områden som präglas av just dessa omständigheter. I över 50 av dessa områden jobbar inte ens hälften av de vuxna som bor där i ordinarie jobb. Det här är en katastrof, ett sammanbrott, ett misslyckande. Ni kan välja ord. Men det är inte bara brister - det är mycket mer än så. I dessa områden bor i dag en halv miljon människor. Det här är det dukade bord som Göran Persson talade om. Det här är det som vi måste städa upp i, rätta till och skapa ordning och reda i. Det är inte lätt efter tolv år av misskötsel som har gett oss den här verkligheten. Trots den längsta högkonjunkturen i modern tid, har man lämnat dessa 157 områden och den halva miljon svenskar som bor i dessa områden i utanförskap.
Och det är värre än så. Vi har också sett att utanförskapet har etnifierats. Det domineras mer och mer av människor som kommer från andra länder, andra kulturer och som inte delar det kulturarv och mycket annat som är typiskt för Sverige. Det skapar en kombination av sociala och ekonomiska problem och utanförskap. Det finns också kulturella, religiösa och många andra drag som gör den här frågan mycket explosiv.
Där delar jag Luciano Astudillos oro. Han sade att nu kommer kanske droppen som gör att bägaren rinner över. Det vet jag inte riktigt. Ni fyllde bägaren till den nivån. Nu är det kanske en droppe som saknas. Det var ett bra sätt att beskriva det ni har gjort med integrationspolitiken. Vi kan kalla det för brister en gång till, om du så vill.
Varför har detta inträffat? Varför har det gått så illa? Det finns olika anledningar till det. Det finns diskriminering, och det finns också handikapp som invandrarna har. Det tar en viss tid att ta sig in. Men det finns några uppenbara politiska brister som vi måste peka på. Det är dem som den här regeringen arbetar mycket med.
Det finns en brist när det gäller att skapa jobb som är alldeles avgörande för integrationsfrågan. Här handlar det inte bara om att prata om jobb. Vi måste vara överens om en politik som skapar jobb, annars är vi inte överens. Det räcker inte med att säga att jobb är viktigt. År 2006 fanns det 270 000 jobb färre än vad det fanns 1990. Samtidigt fanns det 380 000 människor fler i arbetsför ålder, 20-64 år. Vi har ett samlat jobbunderskott på ungefär 650 000 jobb. Det är det dukade bord som Socialdemokraterna har lämnat efter sig. Det är det vi måste rätta till. Det är inte lite, men vi ska försöka i alla fall.
En annan viktig orsak till att utanförskapet etnifieras, att det är invandrare och flyktingar som i allt högre grad lever i de områden som är utsatta, är den misslyckade introduktionen som vi diskuterar här och som har analyserats i en mycket viktig rapport från Riksrevisionen som kallas
Statliga insatser för nyanlända invandrare
. Där har man tittat på de tre avgörande myndigheter som spelar en roll i det hela. Det är Migrationsverket, Integrationsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen. Beskrivningen är otroligt nedslående. Jag vet inte om ordet "kaos", som Astudillo använde för inte så länge sedan, är passande. Det är bombastiskt. Men kanske skulle man kunna tänka på ett sådant ord.
Vad säger man om dessa tre myndigheter och om regeringen? Man visste ingenting om någonting. Man visste inte vad man gjorde. Man visste inte om det man gjorde var effektivt eller inte. Man hade inte koll.
Jag läser upp ett exempel som gäller den centrala myndigheten Integrationsverket: "Myndigheten saknar emellertid samlad kunskap om vilka introduktionsinsatser som leder till att målen om delaktighet och försörjning främjas." Det saknas alltså kunskap.
"Verkets undersökningar säger ingenting om hur effektiva introduktionsinsatser är i ett kommunjämförande perspektiv." Man vet alltså inte om det är bra eller dåligt.
"Det saknas således kunskap och analys rörande sambandet mellan individens förutsättningar, introduktionens genomförande och introduktionens utfall ." Så är det.
Så var det under många år. Och det intressanta är att dessa brister påpekades många gånger, men regeringen gjorde ingenting för att rätta till det.
Här finns ett mycket konkret ansvar att utkräva från de statsråd som hade ansvaret för integrationsfrågan under den här perioden. Det första heter Mona Sahlin. Hon hade ansvaret mellan 2000 och 2004 för integrationspolitiken. Det är precis 2004 som analyserats mera djupgående här. Vad gjorde Mona Sahlin under dessa fyra år? Hon pratade mycket, det vet vi. Hon tillsatte också en utredare som heter Kamali och som sade att alla svenskar är mer eller mindre rasister. Men vad gjorde hon under fyra år för att rätta till kända, erkända, dokumenterade brister i integrationspolitiken? Ingenting, enligt den här rapporten. Det här måste Mona Sahlin givetvis förklara, nu när hon är på väg att bli ledare för det största partiet i landet.
Men det finns inte bara brister i styrning. Det här ledde till ett regelrätt missbruk av offentliga medel, och det här är mycket allvarligt. Det står i Riksrevisionens rapport att schablonersättningen, det som kommunen får för varje flykting man tar emot, betalades ut i strid med gällande förordning. Jag citerar: "Genom att inte kontrollera förekomsten av dessa ." förutsättningar eller villkor ". agerar Integrationsverket i strid med förordningen." Man betalade alltså pengar - våra gemensamma medel - i strid med gällande regler. Det här är otroligt allvarligt.
Men ännu allvarligare är att regeringen och statsråden Mona Sahlin och Jens Orback visste om detta. Så står det i rapporten: "Regeringen är medveten om Integrationsverkets tillämpning av ersättningsförordningen, men har inte agerat för att åstadkomma en förändring." Mona Sahlin, Jens Orback och Göran Persson agerade inte för att stoppa det här missbruket av våra offentliga medel. Jag tror och tycker att svenska folket förtjänar en ursäkt för och en förklaring till detta. Det här är mycket allvarligt.
Bara år 2004, enligt de beräkningar som Riksrevisionen gjorde, betalades mellan 65 miljoner och 80 miljoner kronor ut felaktigt, och de krävdes inte tillbaka. Om man räknar hela Mona Sahlins period som ansvarig för integrationsfrågor har det betalats ut mellan 418 miljoner och 513 miljoner kronor - felaktigt. Lägger man till Jens Orbacks period så närmar man sig 800 miljoner. Det här måste förklaras. Här går det inte bara att säga att det är passé och att det var lite brister i det hela. Det här är allvarligare än så.
Det rapporten egentligen säger, slutsatsen, är att introduktionspolitiken är i akut behov av en totalrenovering. Det är det som den nya regeringen måste åstadkomma.
Vi är nu på rätt väg. Regeringen har satsat på och prioriterat det mest grundläggande. Det är jobbpolitiken. Utan en bra jobbpolitik finns det ingen integration och ingen introduktion som kommer att fungera, för de jobb som behövs för att de nya invandrarna ska kunna bli en fungerande del av Sverige kommer inte att finnas. Ministern ska återkomma senare med de konkreta inslagen i den här kampen mot diskrimineringen och kampen för att få en introduktion som fungerar.
Det vi måste få till är inte åtgärder hit och dit, som Socialdemokraterna brukade vidta. Vi måste åstadkomma en helhet som fungerar, och det är mycket svårare - en helhet som rättar till det dukade bordet, som Socialdemokraterna lämnade bakom sig, med så mycket utanförskap att det skrämmer.
(Applåder)
I detta anförande instämde Hans Backman och Camilla Lindberg (båda fp).
Anf. 83 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Med alla de här starka, bombastiska uttrycken om hur katastrofalt det är på det här området så är det ännu mer allvarligt att det dröjt fyra och en halv månad och vi står i kammaren och inte har fått ett enda konkret förslag på det här området, inte minst vad gäller introduktionen av nyanlända flyktingar. Vi har ett akut behov av att hantera det här.
Det tog den borgerliga regeringen två månader att försämra a-kassan. Som sagt: Intresset ljuger inte. Man behövde finansiera stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Det gick före kampen mot utanförskap, Rojas! Det gick före kampen för dem du säger dig företräda här.
Rojas! Vi har en situation i Sverige nu som riskerar att på allvar bli katastrofal. Låt oss inte hamna i den makroekonomiska debatten om vem som gjorde si och vem som gjorde så. Många internationella studier visar att svensk makroekonomi gick bra. Förra året skapades väldigt många jobb i Sverige. Under de senaste 50 åren kan man hitta två tillfällen då det har skapats lika många jobb. Vi hade investeringar och en högkonjunktur som går vidare nu.
Men det är inte det som det handlar om nu - att ta debatten om vem som gjorde rätt eller fel. Det handlar om detta: Vad gör vi? Vi har en flyktingmottagning som riskerar att hamna i totalhaveri med de förändringar som görs nu och den otydlighet som nuvarande regering står för. 40 000 flyktingar väntar på att bli placerade. Vi har en situation i Irak som förvärras för var dag. I Solna har vi ett moderat kommunalråd som säger: Vi får inte ut några ensamkommande barn.
Det är er politik. Sluta vara i opposition, och börja ta ansvar för den situation som ni håller på att skapa nu!
(Applåder)
Anf. 84 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Jag förstår mycket väl att Luciano Astudillo inte vill diskutera det förflutna: det dukade bordet, som ni har lämnat bakom er, det utanförskap som ni har hjälpt till att skapa, den halva miljon som lever i dessa områden, de tolv åren med mycket stark högkonjunktur som ni inte utnyttjade för att göra något åt de här problemen.
Du vill prata om framtiden och den nya regeringen. Det här betänkandet handlar om och drar lärdomar från det som ni har gjort och för en gångs skull har modet att erkänna att ni har gjort.
Kommentera de hundratals miljoner som betalades i strid med regler och förordningar! Kommentera det! Det svenska folket har rätt att kräva från sina politiker att de redovisar varför man använder skattemedel på ett visst sätt.
När skattemedlen används fel har de rätt att utkräva ansvar. Det är inte något som man bara kan gå förbi. Det handlar om hundratals miljoner. Det handlar om våra gemensamma pengar. Du måste kommentera detta, Luciano Astudillo. Det är din skyldighet. Mona Sahlin är inte i kammaren, men du företräder det parti som regerade. Du måste ha något att säga om det - det hoppas jag i alla fall - om du nu inte tycker att det är irrelevant att man spenderar våra gemensamma medel hur som helst.
Anf. 85 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag har sagt det flera gånger tidigare i debatten, och jag säger det återigen: Vi fick inte genomslag för den politik vi ville föra, varken vad gällde integrationen eller introduktionen. Vi tar ödmjukt på oss en del av det ansvaret. Det är svåra frågor att hantera, att få till ett individuellt bemötande av människor som kommer från världens alla hörn, en del dessutom krigstraumatiska. Vi tar på oss det.
Den här debatten handlar emellertid om att vi i dag skickar ett tillkännagivande till regeringen om att det fortfarande tickar ut pengar och att det fortfarande finns en otydlig styrning på ett viktigt område. Kommentera det, Rojas, i stället för att kräva av oss att kommentera! Rojas var en av de flitigaste på att ta fram rapporter om alla de konkreta åtgärder som skulle vidtas för att förbättra integrationen och motverka utanförskapet.
Vi vet var de långsiktiga åtgärderna finns, men var finns de konkreta åtgärderna för att hantera den akuta situation som finns? Hör inte Rojas ropen från Malmö, Göteborg och Södertälje? Har inte Rojas pratat med kommunalrådet i Solna om situationen för ensamkommande barn? Har inte Rojas sett att vi fortfarande har ett 90-tal kommuner som vägrar ta emot flyktingar? Nu gör jag inte partipolitik av detta, det finns även socialdemokratiska kommuner som vägrar, men det är ni som har ansvaret för detta, Rojas. Var finns tiopunktsprogrammen och fempunktsprogrammen?
Det är bra att ni är i opposition mot orättvisorna, Rojas. Det ska ni fortsätta att vara, men nu är det ni som regerar och har ansvar för dagens politik. Var är de konkreta förändringarna, om det var så katastrofalt tidigare? Det har gått fyra och en halv månad. Det tog två månader att försämra a-kassan för mängder av löntagare och arbetslösa, men om integrationen och utanförskapet är det tyst.
Anf. 86 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Det jag kräver är att ni tar det ansvar som ni ska ta, Astudillo. Jag kräver, Astudillo, att ni inte springer ifrån ansvaret för den misskötsel och det kaos som ni lämnade efter er. Om du läst rapporten vet du vad det handlar om. Jag kräver att ni redovisar för svenska folket hur våra gemensamma medel använts. Jag begär att ni talar om varför en halv miljon människor lever i utanförskap i dag. Jag vill ha en förklaring till varför Sveriges Kommuner och Landsting säger att mer än hälften av de flyktingar som kommunerna tar emot ännu fem år efter att de fått kommunplacering inte har jobb. Jag kräver dessutom att du stannar kvar där du borde stanna, för det här är riksdagen och inte ditt hem.
(Applåder)
Anf. 87 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det var mycket hårda ord i Mauricio Rojas inledningsanförande. Det som egentligen skrämmer mig mest är att det gått fyra och en halv månad och fortfarande har Mauricio inte förstått att han numera tillhör ett regeringsparti, att det är han som kan bestämma och göra förändringar. Det tog elva minuter och sju sekunder innan Mauricio kom fram till att regeringen nu ska ta itu med arbetsfrågorna; han sade något om att arbete är viktigt. Sedan gick det ytterligare tio sekunder och så sade han att det där får statsrådet ta hand om.
Det är fantastiskt att det tog så lång tid utan att du kom med några egna idéer, Mauricio. Det presenteras ingenting av vad du nu kan göra. Du tillhör majoriteten. Det är du som ska lägga fram förslagen om vad som måste göras. Det är du som har makten nu. Du är inte i opposition. Du kan inte begära att jag som miljöpartist ska bestämma vad som ska hända. Jag skulle gärna vilja göra det, men då måste du först avgå. I så fall måste ni abdikera och säga att ni inte klarar av att styra Sverige när det gäller integrationsfrågorna.
Du får gärna göra det, men du måste också förstå att du numera tillhör majoriteten. Du kan inte bara stå här och skälla och fortsätta spela på den förra mandatperiodens retoriska sträng. Nu måste du ta ansvaret.
Jag vill fortfarande har svar på frågan vad som ska göras nu när du sitter i majoritet.
Anf. 88 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Den här pinan slipper ni inte undan så lätt, Ulf Holm och ni andra. Tolv år av misskötsel ska kommenteras på några minuter. Några timmar skulle behövas. Ni har något att redovisa, något att ta ansvar för. Statsrådet Sabuni kommer att tala om framtiden och regeringen. Jag är här för att göra något annat viktigt, nämligen kräva ansvar samt påtala de allvarliga bristerna och misskötseln av offentliga medel, det som gjordes av så viktiga personer som Mona Sahlin, som inom kort kanske blir partiledare. Också Riksrevisionen har dokumenterat detta. Det handlar om oerhört allvarliga saker.
Ulf Holm vill inte att jag pratar om det, men jag kommer att prata om det många gånger. Du var med, Ulf Holm, visserligen inte i själva regeringen, men du stod väldigt nära regeringen. Också du är en del av misslyckandet, och därför måste även du ta ett ansvar.
Att inte allt var perfekt är ett mycket märkligt sätt att beskriva det som inträffat i Sverige. Visste ni inte att det var så? Visste ni inte vad Socialdemokraterna höll på att göra med de mest utsatta i vårt land? Kunde ni inte säga stopp, såsom ni gjorde tillsammans med Vänsterpartiet - vilket var mycket bra - vad gällde flyktingar? Kunde ni inte göra samma sak här och säga: Sluta med misskötseln. Gör någonting. Ni visste, det gjorde vi alla, hur dåligt det gick för de människor som är mest utsatta i vårt land. Vad gjorde ni? Varför satte ni inte hårt mot hårt? Kanske ni inte orkade, och det kan jag förstå, för det är klart att man inte orkar med allt, men säg då att ni inte orkade.
Anf. 89 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Jag blir nästan förkrossad. Jag får fortfarande inga svar på vad Mauricio Rojas tänker göra i majoritetsställning. All hans energi går åt till att beskriva hur det varit, maktförhållandet mellan Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet, hur våra förhandlingar gick och så vidare. Det är jätteintressant för en doktorsavhandling, men det här är riksdagen där vi faktiskt stiftar lagar.
Den förra regeringen tillsatte en utredning som fick i uppdrag att ta reda på vad som gått bra och vad som gått dåligt så att vi skulle kunna komma längre och göra förbättringar. Din regering, ditt parti och ditt statsråd började med att lägga ned den, Mauricio. Det är inte särskilt handlingskraftigt.
Som jag sade i mitt inledningsanförande var allt kanske inte perfekt. Alla idéer från Miljöpartiet är kanske inte de bästa, och då måste vi kunna ompröva dem och studera om det finns bättre sätt. Det har vi en aktiv politik för. Vi för i vårt parti diskussioner om dem och vädrar en del av dem i kammaren. Vi har tidigare lagt fram flera förslag som vi nu går igenom.
Mauricio lägger inte fram några förslag och berättar inte om allt det han skulle vilja göra i sin nya position som ledamot av riksdagens majoritet, som en del av regeringsmakten. Det är det som fattas. Han väljer att inte, under några minuter, berätta vad han skulle vilja göra utan gräver i stället ned sig i det gamla. Jag beklagar att han gör det. Jag hade hoppats få höra några nya idéer vädras i dag, kanske inte presenterade som regeringens politik men ändå nya idéer bland regeringspartierna. Men ingenting, absolut ingenting! Mauricio Rojas väljer att i bitterhet gräva ned sig i hur det var tidigare utan att ha någon ny politik på området. Det beklagar jag, herr talman.
Anf. 90 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Jag förstår att du, Ulf Holm, beklagar detta. Det här är inte roligt för er. Att bli påmind om ett misslyckande är inte alls roligt, det förstår jag, men det är nödvändigt.
Riksdagen har två uppgifter, nämligen att stifta lagar och att utkräva ansvar. Det vet du mycket väl, Ulf Holm. Nu utkräver jag ansvar för det som ni gjort med de mest utsatta i vårt land och med de offentliga medlen, dem som ni misskött. För detta har jag, riksdagen och svenska folket rätt att kräva ansvar. Det får ta några minuter, sedan får statsrådet sina minuter att tala om hur vi ska göra om politiken.
Den här pinan är nödvändig. Ni förtjänar den många gånger om.
Anf. 91 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Statsrådet kommer snart att redogöra för politikområdet, och jag hoppas att ni då kommer att känna att ni har fått flera av de frågor som har ställts här i dag besvarade.
Jag skulle vilja inleda med att säga att många av de frågor som socialdemokraterna här ställer om vad som ska göras ska ses i det sammanhang som flera av de tidigare talarna har tagit upp, nämligen att Socialdemokraterna under lång tid har stått för en integrationspolitik som inte har lett dit vi har velat. Nu får vi i den nya majoriteten överta resultatet av de underlåtenhetssynder som Socialdemokraterna har begått.
Självklart är det ändå viktigt att vi jobbar med en integrationspolitik där vi alla strävar mot samma mål - att nyanlända svenskar ska integreras i det svenska samhället på ett bra sätt.
Integrationspolitiken omfattar många olika delar. Det handlar om lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla som kommer hit oavsett etnisk eller religiös bakgrund. Det handlar om invandrarnas etablering i det svenska samhället, ersättningar till kommuner för flyktingmottagande och åtgärder för att förebygga och motverka etnisk och religiös diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
I dagens debatt tar vi upp Riksrevisionens granskning av statens insatser för nyanlända flyktingar. Vi tar också upp motioner som handlar om detta, om hur nya svenskar ska kunna etablera sig i Sverige, om integrationsprocessen för kvinnor med invandrarbakgrund med mera. Det här är många olika och viktiga frågor.
Alliansregeringen har i årets budget en utökad ram för att stödja integrationsarbetet. 3 ½ miljard går till olika integrationsinsatser. Dessutom har anslaget ökats med 20 miljoner, i förhållande till vad som tidigare hade beräknats, för en fortsatt satsning på åtgärder för att motverka hedersrelaterat våld. Jag menar att det här visar att alliansregeringen tar integrationsfrågorna på allvar.
Vi kristdemokrater anser att utgångspunkten för integrationspolitiken ska vara att ge människor förutsättningar att ta ansvar för sitt eget liv. Vi ska ha respekt för andra individers och folkgruppers värde och särdrag och ska också ge olika grupper en stor frihet och möjlighet att organisera sig efter eget önskemål. Viktigast är dock att personer som kommer till vårt land snabbt ska få möjlighet till arbete och egen försörjning. Ett arbete ger möjlighet både att lära sig det svenska språket, att få arbetskamrater och gemenskap och att lära känna det svenska samhället och de värderingar som präglar vårt samhälle.
Om integrationen inte fungerar på ett tillfredställande sätt kan det öka risken för motsättningar och för att främlingsfientliga krafter tar över i vårt samhälle.
Alliansregeringen har som mål att bekämpa utanförskap och sätter jobben i fokus. Det innebär att även våra nya svenskar snabbt ska komma in i arbete. Regeringen har också betonat att flyktingmottagande och introduktion behöver reformeras. Man ska snabba på etableringen på arbetsmarknaden liksom i samhället i övrigt. Det är ett välkommet initiativ i syfte att komma till rätta med de brister som fanns i den förra regeringens integrationspolitik.
Vi ser också med allvar på hur olika kommuner agerar när det gäller flyktingmottagandet. Självklart kan agerandet bero på hur arbetsmarknadssituationen eller bostadssituationen ser ut i de olika kommunerna eller hur många flyktingar man anser att man redan har tagit emot. Det bör dock klargöras hur stat och kommun ska samverka på ett mer effektivt och rättvist sätt vid mottagandet av nya svenskar.
Finansieringsfrågorna är ytterst viktiga att klara ut mellan stat och kommun. Min övertygelse är att när det nu har uppstått en stor arbetskraftsbrist på många håll kommer introduktionen av nya svenskar i olika delar av landet att underlättas.
Vi kristdemokrater har länge lyft fram bostadspolitiken som en viktig del av integrationspolitiken. Vi har menat att det är viktigt att man som nyanländ svensk kan välja var man vill bo. Rimligt är att man ska kunna söka sig nära sin familj eller andra närstående som man vill bo nära. Då måste det också finnas ett krav på att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Egenförsörjningen är viktig för integreringen i samhället.
Vi tycker också att invandrare måste kunna göra bostadskarriär. Därför har vi drivit att man vid omvandling av hyresrätter till bostadsrätter ska ge även invandrare möjlighet att få äga sin egen bostad. Det är viktigt med blandade boendeformer även i invandrartäta områden.
Vid sidan av bostad och arbete är svenska språket en förutsättning för att ta sig in i det svenska samhället. Vi måste reformera och förändra sfi, svenska för invandrare. Det har under lång tid funnits kritik mot kvaliteten inom sfi. Jag ser fram emot förändringar på detta område från statsrådet och hoppas på en rejäl kvalitetshöjning.
Sammantaget hoppas jag att vi ska få en helt ny och mer offensiv integrationspolitik i Sverige. Våra nya svenskar har mycket att ge, och vi har behov av fler nya svenskar i framtiden. Låt oss alltså ha en välkomnande attityd, samtidigt som vi har ett realistiskt förhållningssätt till de problem och hinder som finns på vägen!
Den kritik som Riksrevisionen riktar mot föregående regering måste vi ta på allvar. Den ska vi väva in i den nya integrationspolitiken.
Herr talman! En fråga som handlar om värderingar och jämställdhet och där jag menar att vi måste vara tydliga också i integrationsarbetet och integrationsprocessen är det vi oftast talar om som hedersrelaterat våld. Det är ett område där antalet tjejer och kvinnor som är utsatta och som behöver stöd är oerhört underskattat.
Det hedersrelaterade våldet finns i vårt samhälle både dolt och öppet. Det handlar om tre olika delar. Först har vi kränkningar, trakasserier och våld, oftast mot unga tjejer. Det andra är att unga tjejer i Sverige tvingas till arrangerade äktenskap. Slutligen handlar det om de många unga flickor i Sverige som riskerar könsstympning.
Inom hederskulturen finns förhållningsregler och normer för vad som anses vara gott uppförande som ska vidmakthålla familjens heder. Denna heder i familjen bärs av flickan eller kvinnan. Därför är dessa flickor och kvinnor mycket utsatta och kontrollerade. Vi vet att flera hundra kvinnor har kontaktat myndigheter eller ideella organisationer i Sverige för att söka hjälp och skydd. Dock har vi i dag svårt att nå dessa flickor och kvinnor på ett bra sätt. Inte heller har vi hittat en bra metodik för att förebygga och utreda brott.
Jag menar att vi måste ta de här frågorna på största allvar och hitta olika insatser, både förebyggande och stödjande, så att dessa flickor och kvinnor kan känna trygghet och frihet i vårt svenska samhälle. Här har vi också en stor utmaning när det gäller integrationspolitiken och vilka värderingar vi ska förmedla i integrationsarbetet.
Med det, herr talman, skulle jag vilja yrka bifall till majoritetens förslag i betänkandet.
Anf. 92 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Om vi misskötte oss så radikalt i integrationspolitiken som Désirée Pethrus Engström säger, varför har då den nuvarande regeringen till stora delar tagit över vår politik? MR-planen som vi antog under vår period gäller. Kampen mot diskriminering, exempelvis arbetet med att pröva anonyma jobbansökningar i statlig förvaltning, Storstadsdelegationen som den borgerliga regeringen tillsatte nu i höstas liksom stora delar av de insatser som görs i kampen mot hedersrelaterat våld - allt detta är ju en blåkopia av den politik som vi förde på området såväl i fråga om mål och inriktning som i många konkreta åtgärder.
Om vi misskötte oss så som det beskrivs här, varför denna senfärdighet? Det har som sagt tagit fyra och en halv månad hitintills, och vi har inte fått något konkret på bordet, medan det bara tog två månader att försämra a-kassan för miljontals löntagare, både arbetslösa och dem som fått höjda avgifter, miljoner löntagare. Intresset ljuger inte.
Om vi misskötte oss så, och Riksrevisionen riktar stark kritik mot delar av introduktionen, som vi också medger - det är därför vi går med på ett tillkännagivande - varför gör man inte mer åt saken?
Och hur tar Désirée Pethrus Engström ansvar för den akuta situation vi har i dag med 40 000 flyktingar som knackar på vår dörr, som behöver kommunplacering? Hur tar Désirée Pethrus Engström ansvar för dem? Hur ska styrningen se ut på det här området? Hur ska vi se till att fler kommuner tar sitt reella ansvar för de flyktingar som än i dag inte har fått en kommunplacering?
Anf. 93 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! När det gäller förändringen av a-kassan kan jag säga att det går lite fortare att ändra i ersättningsnivåer än att göra någonting på ett helt politikområde, som integrationsarbetet handlar om. Jag tycker att integrationsarbetet och integrationspolitiken förtjänar mer av djupgående analys. Att vända en Atlantångare som har gått åt fel håll görs inte i en handvändning.
Om vi tittar på det som kritiken från Riksrevisionen handlar om ser vi att det har varit flera olika delar, där framför allt regeringens styrning av myndigheterna inte har fungerat. Det har alltså varit ett konkret utpekande av regeringen.
Självklart ska vi som är majoritetspolitiker i riksdagen följa den nya regeringen. Det är absolut vårt uppdrag. Men som vi ser det läggs till exempel Integrationsverket, som har varit uppe här, ned den 1 juli. Det har inte lagts ned redan. Vi har inte hur lång tid som helst på oss, men vi måste se till att vi får flera olika planer på plats. Det står också både i budgetmotionen och i betänkandet att flera olika saker är på gång.
Jag skulle vilja säga att det viktigaste är arbete, bostad och språk. Det är de tre saker i integrationsarbetet som är viktigast. Och på alla de tre områdena är det redan saker och ting på gång. Därför vet jag att det kommer förslag från statsrådet på hur de här frågorna ska lösas i den nya regeringen. Jag hoppas att det blir bra planering och en bra struktur på integrationsarbetet med den nya regeringen.
Anf. 94 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag uppskattar Désirée Pethrus Engströms ödmjuka debattsätt, till skillnad från andra debattörer i dagens debatt. Det är ju svåra frågor. Det behövs en djup analys av frågor. Åtgärder som vi ena gången tror ska fungera, fungerar inte. Och att få genomslag härifrån kammaren ut till varenda liten kommun i Sveriges stora land är också väldigt svårt.
Men det är en fråga som är oerhört viktig. Riksrevisionen har ju i den här rapporten riktat skarp kritik mot styrningen av mottagandet, och vi har en regering vars enda konkreta åtgärd på det här området är att lägga ned Integrationsverket. Det är en viktig myndighet i en del av pusselarbetet med att ta emot människor, placera dem i kommuner och förhandla med kommuner. Det är ju inte bra. Det är därför vi som parti går med och stöder utskottet i tillkännagivandet till majoritetens egen regering om bristen på ansvar från den regering som finns i dag på ett så viktigt område.
Men vi har som sagt en akut situation som den sittande regeringen håller på att förvärra. 40 000 flyktingar knackar på vår dörr. I Malmö bor två familjer med sex barn i en trea. I Södertälje säger Anders Lago att de behöver en kriskommission. I borgerligt ledda Solna säger man: Hur ska vi klara de hundra ensamkommande barn vi har här om inte andra kommuner ställer upp?
I det här läget har den borgerliga regeringen lagt ned Integrationsverket som spelade en viktig roll. Jag är ingen myndighetskramare, men kom med konkreta åtgärder för att lösa den akuta situation som vi har i dag. Désirée! Det vilar ett ansvar på er också på det området.
Anf. 95 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Det är bra att vi är överens om att det tar tid att förändra politikområden. Problemet är bara att ni har tolv år bakom er som ni nu på något sätt får i knät genom det här betänkandet. Ni har alltså under väldigt lång tid försakat oerhört mycket av initiativet. Det är det som vi kritiserar här i dag.
När det gäller Integrationsverket lovar jag att om det inte den 1 juli - det är väl då Integrationsverket läggs ned - finns ett svar på vad som ska hända ska jag också börja jaga regeringen. Men vi måste ge regeringen en möjlighet att hitta de bästa förutsättningarna för verksamheten och var den ska placeras.
Det är som sagt var tolv år jämfört med fyra och en halv månad. Det tar ganska lång tid att göra en förändring. Det finns många områden, och jag håller med dig om de stora problem som finns i dag på flera olika områden. Jag har själv mött många flyktingar som känner sig förtvivlade och som tycker att de förtjänar en bättre behandling än de har fått hittills.
Med den förbättrade introduktion som planeras, med en jobbpolitik där människor ska komma in i det svenska samhället, där svenska språket och sfi förändras och där vi också förmedlar värderingar som vi vill stå för i det svenska samhället hoppas jag, herr talman, att vi ska få en helt ny integrationspolitik så att människor känner sig välkomna till Sverige.
(Applåder)
Anf. 96 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att det är väldigt glädjande att hela riksdagen ställer sig bakom tillkännagivandet till regeringen när det gäller den kritik som Riksrevisionen har lämnat till oss. Jag är övertygad om att hade maktförhållandena varit annorlunda, hade Socialdemokraterna fortsatt regera, hade aldrig dessa rekommendationer tillkännagivits regeringen. Sanningen är den att det bara är genom tillkännagivanden till regeringen som regeringen har ansvar att återkomma med en lösning på problemen. Det är ju det som det handlar om.
För oss i alliansen har det inte varit svårt att godkänna dessa tillkännagivanden, eftersom vi under tolv års tid har påpekat att det är just där det finns brister. Vi har sagt att det är där man behöver göra saker och ting, och det är precis det som vi fyra månader senare är i full gång med att göra. Därför blir det naturligt att erkänna dessa tillkännagivanden till regeringen.
Jag förstår att det är en svår retorik för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet när de ska beskriva en kaotisk situation som den nuvarande regeringen ska ta hand om samtidigt som det blir svårt att erkänna att det faktiskt är de som har lämnat denna kaotiska situation efter sig. Jag förstår att det är svårt, men det är sanningen. Det har bara gått fyra månader, vi kommer att fortsätta påpeka för er här i kammaren och för svenska folket att ni lämnat efter er denna kaotiska situation. Det ska vi fortsätta göra.
Luciano Astudillo mässar i varje inlägg om a-kassan: Det tog två månader att försämra a-kassan för miljontals människor. Jag vet inte om han då också erkänner att de har lämnat miljontals människor i arbetslöshet, men det är nog inte det han menar. Men det tog lika lång tid, Luciano Astudillo, att införa nystartsjobb, för det vi har förstått är att svenskarna vill arbeta, inte leva på ersättningar. Nystartsjobben är en succé. Ams erkänner att de är bättre än plusjobben.
Vi kan också erkänna att arbetsförmedlingen nu får administrera arbeten och inte arbetslösheten. När arbetsförmedlingen under förra mandatperioden administrerade arbetslösheten kallades det för friår, det vill säga att den som hade jobb fick gå till arbetslöshet och lämna jobbet till någon som var arbetslös. Vad är det för jobbpolitik? Det är klart att det ska skapas flera arbeten. Det är klart att flera ska arbeta. När vi befinner oss i en situation där allt fler äldre ska försörjas av allt färre yngre handlar det inte om att människor ska kunna köpa sig ledighet. Det handlar om att vi ska jobba så mycket som möjligt. Det är vad det handlar om, Miljöpartiet. Jag är så glad att Miljöpartiet inte ingår i den regeringskonstellation vi har i dag. Den typen av politik kan vi inte fortsätta att föra om vi vill lyckas med att bryta utanförskapet.
Ulf Holm känner stor otålighet för att det tar tid att få besked. Vad ska hända med integrationspolitiken? Jag förstår. Jag känner också stor otålighet. Vi har fått vänta tolv år! Och det händer ingenting. Det är klart att ni också tycker att arbete är viktigt. Det förstår jag också. Ni tycker också att utbildning är viktigt. Det förstår jag också. Men det räcker inte med att tycka. Det måste också göras saker.
Nystartsjobb är en sådan sak. Över huvud taget är det fråga om att företagarpolitiken ska göra det lättare att anställa samt lönsammare att arbeta. Det är vad det handlar om. Flera människor ska ut i arbete. Det är det denna regering nu har gjort.
Ni talar om att det inte kommer förslag på integrationsområdet. Det är klart att ni inte tycker att det gör det eftersom ni är så fasta vid att det hela tiden ska vara en särartspolitik. Det är en politik för svenskar och en politik för invandrare.
Men vi är alla svenskar. Vi behöver en generell politik. De behov som etniska svenskar har är samma behov som jag med en annan bakgrund har. Jag behöver arbete och egen inkomst för egen makt. Jag behöver utbildning till mig själv och till mina barn. Det är vad det handlar om. Det har kommit massor med reformer på utbildningsområdet. Det är så viktigt att vi inte slarvar med utbildningen eftersom vi då riskerar att ärva utanförskapet, det vill säga den nya generationen ärver utanförskapet. Det är bara med hjälp av utbildning som vi kan bryta utanförskapet.
Jag ska kort gå in på vad Regeringskansliet har på gång. Inom kort kommer jag att presentera direktiv till en översyn för att se på hur introduktionen kan göras bättre. Riksrevisionen skriver att det är just det som behöver göras. Vi låter göra en översyn, och vi återkommer om exakt vilka personer som ska genomföra detta och i vilken form. Direktiven presenteras inom kort.
Inriktningen kommer att vara att så fort som möjligt komma ut i arbete, att så fort som möjligt få en språkutbildning som är anpassad till det yrke man vill fortsätta att jobba med. Det ska vara en språkutbildning som också ska kombineras med praktik. Det handlar också om tydligare ansvar för kommuner, berörda myndigheter och andra aktörer. Det kommer också att handla om incitament för enskilda personer likaväl som för kommuner och andra ansvariga för introduktionen. Vi återkommer till det.
Samtidigt kommer jag också att presentera var någonstans Integrationsverkets uppgifter ska hamna, det vill säga den nya huvudmannen. Hur mycket ni än vill ge sken av att Integrationsverkets funktioner är borta bara för att verket läggs ned är det inte så. Sanningen är att vi har fattat beslut om att avveckla Integrationsverket, men Integrationsverket är fortfarande verksamt. Det är verksamt ända fram till den 1 juli. Till dess har vi presenterat förslag på exakt var de olika funktionerna ska hamna. Det finns ingen anledning att oroa sig här i kammaren eller att oroa medborgarna. De funktioner som Integrationsverket har haft är viktiga, men Integrationsverket har inte varit rätt myndighet att ta hand om dem. Det är det vi ska rätta till nu.
Luciano Astudillo har tagit upp frågan om mottagandet gång på gång i sina inlägg. I det ena inlägget handlar det om 13 000 nya platser. I nästa inlägg är det helt plötsligt 40 000 platser. Man undrar hur siffrorna kan variera så kraftigt i en och samma debatt. Sanningen är att 40 000 är en prognos. Det är en prognos som baseras på att vi ser situationen i Irak. Det är bara med hjälp av denna prognos som vi kan förbereda oss för hur vi ska ta emot de flyktingar som kommer hit. Jag är inte orolig. Eftersom vi inser dessa siffror redan nu kommer vi att vara förberedda.
Varför Södertälje, Malmö och många andra kommuner i dag har det svårt handlar om att människor fastnar i systemet. Människor kommer inte ut på arbetsmarknaden. Efter tre år är det bara en tredjedel av männen och en fjärdedel av kvinnorna som har kommit ut på arbetsmarknaden. Det är väl klart att det blir en stor börda för kommunerna när människor fastnar i systemet. Människor ska ut i arbete.
Jag tror inte att någon kommun, varken Södertälje eller Malmö, har problem med att människor faktiskt vill flytta dit. Tvärtom är det väl bra för den kommunala tillväxten att människor i arbete bor där. Det är det den här regeringen jobbar med.
40 000 är en prognos. Vi kommer att ta itu med den. Vad jag känner till har aldrig någon person behövt lämna vårt land därför att det inte har funnits en bostad eller en kommun som kan ta emot denna person. Vi har gjort prognoser förr, och vi har haft fel eftersom det har blivit flera människor än vad vi har tänkt oss. Men alla har blivit placerade i någon kommun. Det kommer vi att lyckas med nu också.
I detta anförande instämde Hans Backman, Camilla Lindberg och Mauricio Rojas (alla fp).
Anf. 97 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Förlåt att jag var så sen upp i talarstolen. Jag blev förvånad över att avslutet kom så abrupt. Statsrådet hade nämligen precis börjat prata om att hon skulle lägga fram de konkreta förslagen. Hon sade "översyn" en gång, "återkommer" vid två tillfällen och "tänker senare meddela" det ena eller det andra.
Okej. Det må vara som det vill med det. Vi får inga besked i dag. Det verkar uppenbart. Det har testats av flera andra debattörer. Vi får inga besked om ytterligare insatser eller åtgärder. Det är okej.
Jag ska ge ett erkännande till statsrådet. Också insatser på andra politikområden är förstås betydelsefulla. Det måste finnas en grundläggande uppfattning om vad det som kallas integration handlar om. Rätten till arbete, bostad och utbildning ska inte innebära en särskild politik för människor med en viss hudfärg eller som har invandrat och en annan politik för dem som har bott här sedan generationer. Det är viktigt.
Den politik man har genomfört på andra områden gör situationen sämre för många med invandrarbakgrund. Det är nästa led i argumentationen. Varför människor med invandrarbakgrund skulle må bättre av att a-kassan sänks är ett mysterium. Varför människor skulle få bättre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden därför att mängder av arbetsmarknadspolitiska insatser tas bort för att ersättas med ett begränsat antal nystartsjobb är också ett mysterium. Men erkännandet ska ges så långt att det är rätt att också insatser på andra områden kan vara betydelsefulla.
Jag ska be om ett klargörande och försöka få svar på en fråga. Klargörandet gäller att en del debattörer i debatten har hävdat att man bör styra människors boende. Antingen ska asylsökande eller de som har fått uppehållstillstånd förbjudas att bo på vissa platser eller så ska boendet göras mer attraktivt med hjälp av en höjd dagersättning eller mindre attraktivt genom att bestraffas med en lägre dagersättning. Finns det några sådana planer?
Varför vill regeringen inte lägga fram förslag på lagstiftning om att alla kommuner ska vara skyldiga att ta emot personer som har fått uppehållstillstånd?
Anf. 98 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Kalle får hålla sig till dess vårpropositionen presenteras för att få läsa om ytterligare åtgärder på integrationsområdet. Det är sådan gången är. Man går inte ut med innehållet i vårpropositionen förrän den faktiskt presenteras. Den är på gång att lämnas in till riksdagen.
Tänk om så många invandrare hade a-kassa. Mitt problem är att alldeles för många invandrare lever på socialbidrag. Det är det som är problemet i Södertälje och Malmö. Det är där det måste göras något. Människor ska in i arbete. Även om de blir tillfälligt arbetslösa ska det inte ta så lång tid som ett, två eller tre år innan de kan söka sig tillbaka till ett annat jobb. Det är den politiken regeringen bedriver. Det är den politiken som befolkningen där ute har efterfrågat. Det är därför det blev maktskifte.
Varken jag eller regeringen kommer att begränsa människors möjligheter att välja var de ska bo. Tvärtom är det begränsat redan i dag för många. Man kan inte välja var man vill bo om man inte har egen inkomst. Alldeles för många har ingen egen inkomst. Därför tvingas de bo där de i dag bor - där de kanske inte vill bo. Politiken för egenmakt, för att kunna flytta och bo var man vill, är inkomster. Då kommer det inte att finnas kommuner som tycker att man är en börda eller ett problem. Det handlar om att se människor som resurser och möjligheter.
Det kommer ingen lagstiftning på det området. Jag är övertygad om att med en politik för fler jobb och fler i arbete kommer människor att ha andra möjligheter än att tvingas vara just där de befinner sig i dag.
Anf. 99 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag ska göra vad jag kan för att hålla mig till vårpropositionen. Vi lever inte i väntan på ytterligare förslag på det här området, för några förslag på det här området har hittills inte kommit. Det är väl i så fall i avvaktan på de första förslagen på det här området. Men visst - jag kan hålla mig. Risken är väl bara stor att det kommer förslag som man inte håller med om, men det är en annan diskussion.
Låt mig ur den hög av saker som går att nämna säga någonting om detta med boende. Det är ett välkommet besked. Man ska alltså, om jag inte motsägs på den punkten, tolka det så att den nuvarande regeringen under inga omständigheter varken lagstiftningsmässigt eller med morötter och piskor tänker påverka dem som är asylsökande eller dem som har fått uppehållstillstånd att bosätta sig på vissa platser. I så fall är det ett välkommet besked. Debattörer på den borgerliga sidan har annars varit flitiga med att vilja lägga skulden för att man befinner sig i till exempel trångboddhet på den enskilde.
Jag ska testa med nästa steg i den argumentationen. Tyvärr togs stödet till det egna boendet bort under förra perioden, och nu har man inte bostadsbidrag för eget boende. Kan statsrådet till och med vara intresserad av att föreslå att det skulle kunna återinföras? Jag förstår att man inte vill utlova något om vårpropositionen - vi ska ju hålla oss till dess - men kan det vara en intressant tanke, något man möjligen funderar över som statsråd? Jag gör det ofta. Kanske har vi en gemensam fundering på det här området.
Sedan är det ett problem med argumentationen runt a-kassan. Det är alldeles riktigt att det finns många invandrare som inte har a-kassa, och många insatser måste göras för att man ska komma in i arbete. Vi har i dag lämnat ett tiopunktsprogram för hur det skulle kunna gå till. Men det är knappast någonting som underlättar för människor, oberoende av vilka de är till sin etnicitet, om man sänker a-kassan. Det har tidigare i debatten inte kunnat påvisas föra till ett enda nytt jobb. Man måste inte sänka a-kassan för att människor ska kunna komma in i arbete. Det är fullt möjligt att bara erbjuda arbeten åt människor i stället.
Anf. 100 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Återigen: Jag förstår att du inte anser att man har gjort någonting på integrationsområdet, eftersom du bara tror på särartspolitik. Jag har försökt tala om för dig exakt vad vi har gjort i den generella politiken, med utbildning och arbete, som jag menar är väldigt viktigt. Arbetet med kampen mot diskriminering pågår för fullt. Det gäller tryggheten och så vidare. Reformer har föreslagits och lämnats in till riksdagen och har genomförts. Det är mycket som görs, Kalle. Men om du vill ha särartspolitik kommer du att förbli besviken resten av mandatperioden, för vi kommer inte att ha den typen av politik.
De som väntar på asyl kan behöva stöd av olika slag, för att komma in i utbildning om man har ett annat modersmål och är invandrare. Det är en annan sak. Men för att komma ut på arbetsmarknaden behöver man det stöd som man behöver, oavsett om man är invandrare eller infödd svensk. Det är den typen av politik vi genomför. Du kommer att se fler resultat i vårpropositionen när det gäller hur vi ska underlätta för människor att ta sig ut på arbetsmarknaden.
När det gäller boendet kanske det behövs morötter för att se till att människor ska inse sitt eget bästa, var det finns jobb, så att man inte bara flyttar dit där släktingarna finns utan där man har möjligheter att få jobb. Jag tror att många inser att det är precis det som behövs. Vi kanske ska bli bättre på information om hur det ser ut i vårt land och var man har bäst möjligheter.
Nej, jag kommer inte att lagstifta om var människor ska bo, utan vad jag som politiker och regeringen vill är att ge människor förutsättningar att välja var de vill bo.
Anf. 101 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det här betänkandet är intressant, framför allt därför att ett enigt utskott ger statsrådet en ganska ordentlig knäpp på näsan. Det är väldigt ovanligt med ett sådant tillkännagivande och att ett utskott är enigt i en sådan fråga. Vi fick en undanflykt från statsrådet när hon tolkade tillkännagivandet. Man bör väl titta på vad ett tillkännagivande egentligen innebär. Det är lite mer än att bara ge någon sorts signal till regeringen - det var väl ett understatement. Men hur detta går till är väl någonting som ni i alliansen får diskutera. Jag har gjort min tolkning.
Jag blev också förvånad över det abrupta svaret när du långt om länge hade förklarat alla problem som var tidigare. Det har vi hört många gånger tidigare, så det var inget nytt. Men sedan var den stora nyheten att det snart finns ett direktiv till en utredning. Och utredningar är ju något populärt hos sittande regeringar, men det tar väldigt lång tid innan de konkreta åtgärderna kommer. Jag tror inte att utredningen är klar före vårpropositionen. Möjligtvis skulle vi kunna hoppas att ni snabbar på en del åtgärder.
Jag snappade upp några saker som jag tror att vi har lite samma syn på. Det är till exempel att hjälpa människor att starta eget företag, kanske framför allt invandrare. Kan ministern då tänka sig att vi ökar hjälpen till starta-eget-bidrag för att uppmuntra denna form? Vad jag minns har väl detta stöd i stort sett tagits bort av den nya regeringen, så det går inte riktigt ihop med vad statsrådet nämnde som en prioriterad fråga.
Anf. 102 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Nej, jag kan nog inte ge dig svar, för starta-eget-bidrag ligger inte inom mitt område. Det är ett annat statsråds ansvarsområde, i ett departement som har en politik för hur man ska stimulera så att fler företag kan startas.
Det handlar om kapital - absolut. När det gäller kvinnors företagande satsar regeringen 100 miljoner kronor. Det pågår samtal mellan mitt departement och Näringsdepartementet om hur vi ska stimulera invandrarnas företagande. Återigen får ni vänta tills vi har diskuterat klart och återkommer till er med konkreta förslag. Vi ser till att regelkrånglet ska minskas på olika sätt. Vi ser till att det ska vara lättare att vara företagare och inte administratör.
Det pågår alltså väldigt mycket. Men just dina idéer och förslag om hur man ska stimulera företagandet är inte det som vi ska satsa på.
Jag förstår hur du tolkar tillkännagivandet, Ulf. Det är därför jag säger att om det hade varit en annan regering i dag hade dessa brister aldrig tillkännagivits. Det är ett erkännande av att det finns brister. Det finns ingen här i kammaren eller där ute som vill påstå att dessa brister har skapats av den sittande regeringen. Dessa brister har skapats av ditt parti, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
För oss är det viktigt att detta tillkännagivande görs till regeringen, och det behövs åtgärder för att lösa dessa problem. Det är bara genom tillkännagivandet som man erkänner det och också kan lämna in förslag på hur man ska lösa dem. Det är det vi gör.
Anf. 103 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Jag sade mycket tydligt att det var ett enigt utskott. Alla partier har stått bakom det här tillkännagivandet. Det innebär också att alla partier erkänner att det har funnits brister. Det är också ganska ovanligt. Men det som är intressant är att dina egna partier i alliansen inte litar på att du kommer att åstadkomma någonting. Därför är det viktigt att vi gör ett tillkännagivande för att från utskottsmajoriteten tydligt markera vad som behöver göras. Det är intressant att man inte riktigt litar på regeringen, men det är väl ett samordningsproblem i den nya alliansen.
Det finns tydligen också ett annat samordningsproblem. Ministern går upp här och säger att det är viktigt med småföretagande, a-kassa och jobb men att det inte alls är hennes ansvarsområden. Men då tycker jag att ni i samordningen mellan departementen ska föra fram just det här. Ge stöd till invandrare som vill starta eget! Då är det starta-eget-bidrag som gäller. Även andra kan givetvis utnyttja det. Det är väldigt bra, för vi behöver fler arbetstillfällen.
Det här med a-kassan tror jag inte kommer att beröra så väldigt många nyanlända. Ni har ju försämrat kvalifikationsreglerna så det är så fruktansvärt svårt att få någon a-kassa. Man ska ha jobbat ganska lång tid för att kunna kvalificera sig. Det är svårt.
Vi i vårt parti funderar på om det är så att morötterna för de kommuner som tar emot nyanlända flyktingar inte är tillräckliga utan att man måste se till att de 220 kommuner som i dag inte tar emot flyktingar ska ta emot. Är ministern då beredd att höja ersättningen till kommunerna för att morötterna ska bli bättre? Eller är det så att även lagstiftningen är ett nödvändigt ont för att alla kommuner i Sverige ska ta ett solidariskt ansvar för alla nyanlända flyktingar?
Anf. 104 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det sades här tidigare att 220 kommuner inte tar emot flyktingar. Ärligt talat tror jag inte att det är just nivån på ersättningen som är det stora problemet. Problemet är att människor fastnar i systemet. Om inte människor kommer ut i arbete så kommer det förr eller senare att bli problem oavsett hur mycket pengar kommunerna får. Människor måste ut i arbete; det är det den här regeringen satsar på.
Vi har höjt introduktionspengen med 6 procent för detta år. Jag tror att det är bra. Det behövs. Men det handlar om att människor ska ut i arbete. Människor kan inte leva på ersättningar. Efter tre år är det bara en tredjedel som kommer ut på arbetsmarknaden. Det är för lågt. Det är för lite.
Vi kan inte fortsätta att administrera arbetslöshet, som den förra regeringen gjorde. Vi måste se till att föra en politik för fler jobb, och det är det vi gör. Det kommer fler jobb. Det är också så vi bemöter den flyktingström som vi väntar oss bland annat från Irak.
Det är bara genom att se till att det finns jobb för dem som kommer som vi lätt löser situationen med exakt var nyanlända ska bo. Ingen kommun har problem om människor kan försörja sig själva. Problemet är att de fastnar i socialbidragsberoende efter en tid. Det är det vi ska undvika, och det är det politiken syftar till.
(Applåder)
Anf. 105 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag ska börja med att återge något ur Dagens Nyheter: Utanförskapet på arbetsmarknaden var den fråga som öppnade dörrarna till Rosenbad. Men det ämnet försvann från debatten lika snabbt som de fyra partiledarna blev ministrar.
Detta är inte mina ord. De är från den oberoende liberala Dagens Nyheters ledarsida. Det är fler än bara vi socialdemokrater som efterfrågar konkret politik på området.
Nyamko Sabuni! Jag tycker att ni ska akta er för att använda Mauricio Rojas dåliga debatteknik med att bara tala om det som har varit. Ni bör mer börja prata om det som ni vill göra, för det är er roll. Det behövs inget tillkännagivande av ett utskott för att börja regera - absolut inte. Det fanns inget tillkännagivande när det gäller försämringarna i a-kassan till exempel, men dem lyckades ni ändå genomföra på mindre än två månader.
Tyvärr säger ministern att vi får hålla oss. Vi får vänta till vårpropositionen. Sabuni väljer att ducka, och så försöker hon göra en liten nyhet av den utredning som hon berättar om här. Den är inget nytt. Den har Billström också pratat om redan tidigare och försökt göra en grej av. Men det är tragiskt att man har lagt ned en viktig utredning för att komma åt de problem och brister som fanns i detta och nu tillsätter en ny. Det är inte konsekvent.
Jag tycker att det vore klädsamt om ministern var mer påläst när hon kommer hit. Migrationsverkets prognoser säger att det kommer 40 000 flyktingar under det här året. När jag pratar om 13 100 platser är det dem som Integrationsverket säger saknas än i dag ute i kommunerna för att människor ska få en kommunplacering. Kom inte och inbilla mig att ett verk som håller på att läggas ned och stängas och där man lägger saker i lådor nu jobbar aktivt! Nej, den uppgiften vet vi inte vem som hanterar just nu. Men människorna måste ut i kommunplacering i dag, och inte när vårpropositionen läggs fram.
Anf. 106 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Där har du rätt, Luciano. Nu har du korrigerat siffrorna. Det är en prognos på 40 000. De 13 000 platser som saknas gäller om vi tar bort de platser där avtal redan finns i dag från prognosen på 40 000. Då får vi ett underskott på 13 000 platser.
Som jag säger är detta en prognos som vi är beredda på. Vi förbereder oss för det här. Vi vet att det kan komma att bli så, men det finns ingenting som säger att det säkert blir så.
Återigen vill jag säga att det inte finns någon människa som har fått lämna landet efter det att hon eller han har fått uppehållstillstånd på grund av att de inte fick någonstans att bo. Vi har haft prognoser förut. Vi har haft fel. Det har kommit fler än vi trodde. Men vi har alltid löst det, och vi kommer att lösa det den här gången också.
Anf. 107 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Det känns inte alldeles tryggt. Vi är beredda, säger integrationsministern. Men var finns pengarna? Om det blir som utredaren säger ska Ams få den stora uppgiften med introduktionsersättning. Men Ams ska dra ned sin budget med ½ miljard - med 1 200 anställda. Migrationsverket prognostiserar 40 000 nyanlända flyktingar. I dessa siffror har man inte tagit hänsyn till konflikten i Somalia, för att vara mer exakt. Migrationsverket känner inte till vilka direktiven blir och hur politiken ska föras.
Samtidigt har vi kommuner som skriker efter hjälp
nu
, och inte när vårpropositionen läggs fram. De säger: Vi klarar inte mer! Men då har vi en migrationsminister som säger så här om irakierna: Ja, de har det i alla fall bättre här än om de vore i Irak.
I Malmö har vi irakiska flyktingar som inte har något boende. De bor i bilhallar medan de väntar på uppehållstillstånd. De bor trångt - två familjer med sex barn var i en trea. Vi måste få ett värdigare mottagande av människor i det här landet. I Södertälje funderar man på att starta en kriskommission.
Vi har en extraordinär situation som varken den regering som sitter i dag eller vi kunde förutspå. Situationen i Irak påverkar oss dramatiskt nu, och inte när vårpropositionen läggs fram. Hittills finns det inga extraordinära åtgärder för att komma åt de problem som finns nu.
Det är synd att man väljer att passa i en så viktig fråga. Visst kan vi hålla oss till dess att vårpropositionen kommer. Men det kan inte alla de människor som väntar på en kommunplacering för att komma i gång med introduktionen. Och det kan definitivt inte heller kommunerna, som säger: Vi klarar inte mer. Vi har inte resurser så att det räcker!
Vi kan hålla oss, men inte de. Det vilar ett tungt ansvar på Sabuni och Billström på det här politiska området.
Anf. 108 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det är synd, säger Luciano Astudillo. Det enda som jag tycker är synd är att vi inte försöker att hålla isär begreppen.
Det är någon som bor i en buss och andra som bor trångt. Det här är människor som väntar på uppehållstillstånd. Det finns faktiskt förläggningar som är statens ansvar där människor får vara. Detta är människor som har valt att lämna förläggningen för att bosätta sig någon annanstans. Det är tragiskt, men de har faktiskt valt detta. Det är deras eget val. De kan gå tillbaka till de statliga bostäder och förläggningar som finns för dem som väntar på uppehållstillstånd. Blanda inte ihop dem som väntar på uppehållstillstånd och vill ut i städerna och ut till sina släktingar med dem som har fått uppehållstillstånd och som vi har ansvar för att se till att de hamnar i en kommun. Det är två helt olika grupper. För att debatten ska kunna föras på ett vettigt sätt måste vi försöka hålla isär dessa båda saker.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2007-02-21
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 7, Voteringar: 3
Protokoll med beslut
- 2007-02-21Protokoll 2006/07:64
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Insatser för nyanlända invandrare
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört om
a) att regeringen ska förtydliga uppdragen till berörda myndigheter i syfte att klargöra ansvarsfördelning, villkor för samverkan och målgrupper för myndigheternas insatser rörande nyanlända invandrare,
b) att regeringen ska se över nuvarande reglering av ersättningen till kommunerna för flyktingmottagande och därvid tydligare klargöra statens respektive kommunernas åligganden,
c) att regeringen ska återkomma till riksdagen med en preciserad beskrivning av på vilket sätt det statliga åtagandet rörande introduktionen av nyanlända har förändrats.
Därmed bifaller riksdagen framställning 2006/07:RRS13 punkterna 1-3.- Reservation 1 (s)
- Reservation 2 (v)
- Reservation 3 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 2 114 0 14 m 91 0 1 5 c 26 0 0 3 fp 23 0 0 5 kd 19 0 0 5 v 0 1 17 4 mp 0 0 17 2 Totalt 161 115 35 38 Nyanländas etablering i det svenska samhället
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2006/07:C359 av Veronica Palm m.fl. (s) yrkandena 5 och 6 samt
2006/07:Ub225 av Elisabeth Svantesson (m) yrkande 2.- Reservation 4 (s)
Särskilda regionala insatser i integrationspolitiken
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2006/07:A205 av Lennart Pettersson (c) och
2006/07:A342 av Ameer Sachet m.fl. (s).Tolk- och översättningsfrågor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2006/07:A222 av Göran Lindblad (m) och
2006/07:A223 av Göran Lindblad (m).Diskrimineringens samhällskostnader
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2006/07:A234 av Karla López m.fl. (mp).- Reservation 5 (mp)
Frågor om integration och kvinnor med invandrarbakgrund
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2006/07:A267 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 6,
2006/07:A270 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 19 och 20 samt
2006/07:A286 av Birgitta Ohlsson och Barbro Westerholm (båda fp) yrkandena 1-3.- Reservation 6 (v)
Invandrarorganisationer
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2006/07:A278 av Sinikka Bohlin och Raimo Pärssinen (båda s).- Reservation 7 (s)
Insatser i arbetet mot främlingsfientlighet
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2006/07:A270 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 51 och
2006/07:A289 av Kent Härstedt m.fl. (s).- Reservation 8 (s)
- Reservation 9 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (s) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 113 0 17 m 91 0 1 5 c 25 0 1 3 fp 23 0 0 5 kd 18 0 1 5 v 0 0 18 4 mp 15 0 0 4 Totalt 172 113 21 43 Integrationsprojekt riktade till segregerade bostadsområden
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2006/07:A270 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 25.- Reservation 10 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 112 0 2 16 m 91 0 0 6 c 26 0 0 3 fp 23 0 0 5 kd 19 0 0 5 v 0 18 0 4 mp 17 0 0 2 Totalt 288 18 2 41 Mål och indikatorer beträffande äldre invandrare
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2006/07:A270 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 44.- Reservation 11 (v)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.