Idrott

Betänkande 1992/93:KrU14

Kulturutskottets betänkande 1992/93:KRU14

Idrott

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1992/93
KrU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag i budgetpropositionen om
statens idrottsstöd och motioner med anknytning till denna del
av propositionen.

I fem motioner yrkas uttalanden om idrottsrörelsens villkor
och dess betydelse i samhället och om inriktningen av
samhällsstödet till idrotten. Yrkandena avstyrks med hänvisning
bl.a. till att det i dessa frågor inte råder något
motsatsförhållande mellan vad som anförs i motionerna och i
propositionen.

Yrkanden i motioner om en ny statlig idrottsutredning, om
upphävande av lagen om förbud mot professionell boxning och om
försöksverksamhet med stöd till idrottsrörelsen och andra
ideella organisationer på en krisdrabbad ort avstyrks av
utskottet.

Utskottet uppehåller sig ingående vid frågan om hur
jämställdheten inom idrottsrörelsen kan främjas. Härvid
behandlas möjligheten att i framtiden använda ekonomiska
styrmedel. En inom Riksidrottsförbundet pågående utvärdering av
jämställdhetsarbetet redovisas. Med hänvisning till denna och
till att regeringen fortlöpande uppmärksammar frågan om
jämställdheten mellan kvinnor och män inom idrottsrörelsen
avstyrker utskottet yrkanden i fem motioner om uttalanden i
denna fråga.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till
idrotten med 511 173 000 kr och avstyrker ett motionsyrkande om
minskning av anslaget.

Ett regeringsförslag om att AB Tipstjänst under nästa budgetår
skall få lämna bidrag av sitt överskott till idrottsrörelsen
inom en ram av 55 miljoner kronor lämnas utan erinran av
utskottet.

Socialdemokraternas företrädare i utskottet reserverar sig
till förmån för ett uttalande av riksdagen om åtgärder för att
främja jämställd idrott.

I en reservation föreslår företrädaren i utskottet för Ny
demokrati att lagen om förbud mot professionell boxning skall
upphävas.

I en meningsyttring av Vänsterpartiets suppleant i utskottet
uttalas stöd för förslaget om en ny idrottsutredning.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:100 bilaga 8
(Finansdepartementet) under huvudavsnittet I. Övriga ändamål
punkt I 5. Stöd till idrotten

1. dels föreslagit riksdagen att till Stöd till idrotten
för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 511 173
000 kr,

2. dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om stöd till idrotten från AB Tipstjänsts
överskott.

Motionerna

1992/93:Kr273 av Ingela Mårtensson och Sigge Godin (fp) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den allmänna inriktningen när det gäller
stödet till idrotten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jämställd idrott.

1992/93:Kr503 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhet inom idrotten.

1992/93:Kr504 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om idrottens villkor.

1992/93:Kr505 av Gullan Lindblad och Charlotte Cederschiöld
(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minskat stöd till idrotten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att stödet till kvinnoidrotten bör vara en
prioriterad uppgift för idrottsrörelsen.

1992/93:Kr510 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om idrottens sociala betydelse,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insatser för att stimulera kvinnors
idrottsutövande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en idrottsutredning.

1992/93:Kr511 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående jämställdhetsarbetet inom
idrottsrörelsen.

1992/93:Kr512 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen
upphäver lagen om förbud mot professionell boxning.

1992/93:Kr514 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvecklingen av det statliga stödet till
idrotten.

1992/93:Kr517 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöksverksamhet med en massiv stödinsats
till idrottsrörelsen och andra ideella organisationer i en
krisdrabbad ort.

Utskottet

Inledning

Som utskottet i olika sammanhang har framhållit har idrotten
stor betydelse för att erbjuda människor en meningsfull fritid
och att fostra unga människor i sådana avseenden som samarbete,
ledarskap och demokratiska spelregler.

Det omfattande stöd som staten mot denna bakgrund lämnar till
idrottsrörelsen administreras genom Sveriges Riksidrottsförbund
(RF). Förbundet har att ta viss befattning även med anslag som
avser organisationer utanför förbundet. Inom RF finns sammanlagt
63 specialförbund (SF) för olika idrotter.

Inriktningen i stort av RF:s verksamhet läggs fast vid de
återkommande riksidrottsmötena. Av beslut som fattats vid
dessa vill utskottet inledningsvis redovisa följande.

Riksidrottsmötet 1989 antog handlingsprogrammet
"Idrottspolitisk offensiv", som avsågs ligga till grund för
idrottsrörelsens utveckling under 1990-talet. I programmet
regleras bl.a. frågor om rörelsens mål och inriktning,
förenings- och ledarutveckling, förhållandet mellan motions- och
elitidrott, rörelsens insatser för handikappade och invandrare,
finansiering samt forskning och utveckling.

Vid riksidrottsmötet 1991 beslöts om en prioritering mellan
verksamhetsområdena inom idrottsrörelsen under den då kommande
tvåårsperioden, som innebar att verksamheten skulle prioriteras
genom en inriktning mot följande, nämligen stärk idrottens
trovärdighet, förbättra idrottens förutsättningar och stärk
idrottens internationella agerande.

Av RF:s anslagsframställning för budgetåret 1993/94 kan
utläsas följande om hur förbundet avser att arbeta med de
prioriterade uppgifterna.

Idrottens trovärdighet skall utvecklas genom en prövning av
hur dess ekonomiska resurser används, genom kamp mot dopning för
en god etik inom idrotten, genom arbete för integration av
invandrare och för en förbättrad friskvård samt genom att
tillgängliggöra fakta om idrotten.

Idrottens förutsättningar skall förbättras genom arbete för
att stärka det ideella ledarskapet och för att förbättra
samhällsstödet till rörelsen, genom en strategisk satsning för
att utveckla prestationsidrotten och genom att effektivisera
RF:s administration.

För att stärka idrottens internationella agerande avser RF att
arbeta för att stärka SF:s inflytande i internationella
organisationer, att följa och söka påverka utvecklingen till
följd av Sveriges närmande till EG och att sprida kunskap i
andra länder om den svenska demokratiska idrottsmodellen.

Inom RF bedrivs ett särskilt arbete för jämställdhet mellan
kvinnor och män inom idrotten. Till grund för detta arbete
ligger flera beslut vid riksidrottsmöten, däribland ett särskilt
jämställdhetsprogram. Utskottet lämnar i det följande en
utförlig redovisning för detta jämställdhetsarbete.

Vissa allmänna idrottsfrågor, m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden om
uttalanden om idrottsrörelsens villkor och sociala betydelse, om
en ny idrottsutredning, om upphävande av lagen om förbud mot
professionell boxning, om inriktningen av samhällsstödet till
idrotten och om försöksverksamhet med stöd till idrottsrörelsen
och andra ideella organisationer på en krisdrabbad ort.

I motion Kr504 (s) framhålls idrottens betydelse för
samhället (yrkande 1 delvis). Idrotten ger, som få andra
verksamheter, samvaro och gemenskap. Den är vår största
ungdomsverksamhet. Idrotten har ett ansvar för att se till att
alla de ungdomar som söker sig till rörelsen får chansen att
vara med och kan känna sig som en del av gemenskapen. Denna
verksamhet bärs upp av de ideellt arbetande ledarna.
Motionärerna behandlar även idrottens betydelse som en viktig
form av förebyggande hälsovård. Även värdet för människor av att
ha tillgång till idrottstävlingar på elitnivå betonas. Mot
bakgrund av de redovisade förhållandena anser motionärerna att
det är en angelägenhet för samhället att skapa förutsättningar
för idrott och motionsutövande. I frågan om finansiering av
rörelsens verksamhet framhåller de det angelägna i att idrotten
får goda möjligheter till egenfinansiering, bl.a. genom att ges
en tillräcklig andel av spelmarknaden. Samtidigt understryker de
att den grundläggande principen bör vara att idrotten får sina
anslag genom beslut i riksdagen.

Även i motion Kr510 (v) framhålls betydelsen av
idrottsrörelsen från social synpunkt (yrkande 1). För en ung
människa med dålig social prognos kan en bra kamratkrets och en
meningsfull sysselsättning vara skillnaden mellan ett normalt
liv och att dras in i gäng som ägnar sig åt kriminell
verksamhet. Motionärerna påpekar att de ideella ledarnas
engagemang utgör grunden för idrottsrörelsens verksamhet. Ett
bra samhällsstöd till rörelsen är därför en markering som kan
stimulera ledarna till fortsatt engagemang. De framhåller även
vikten av en satsning på folkhälsofrågorna inom
idrottsverksamheten. I finansieringsfrågan påvisar de faran av
att rörelsen blir beroende av spel och lotterier för att
finansiera ordinarie verksamhet. Det är viktigt att den
samhällsnyttiga verksamhet som idrottsrörelsen bedriver får sitt
berättigade stöd och uppskattning genom ett rejält samhällsstöd,
anför de.

Utskottet konstaterar att det föreligger en väsentlig
överensstämmelse mellan vad som anförs i de båda motionerna och
vad propositionen innehåller i motsvarande delar. Detta gäller
såväl idrottsrörelsens insatser för ungdomens utveckling och
gemenskap som det ideella ledarskapets roll vid förverkligandet
av dessa ändamål och vikten av att breddidrotten, med dess
betydelse för folkhälsan, ges tillräckligt stöd. Elitidrottens
betydelse framhålls i propositionen och i motion Kr504. En bred
enighet råder även om att statens stöd till idrottsrörelsen är
en nödvändig grund för dess verksamhet samtidigt som det är en
förutsättning för verksamheten att rörelsen ges goda möjligheter
till egenfinansiering. I detta sammanhang bör vidare framhållas
att det framgår av RF:s årsredovisning och anslagsframställning
att förbundet fortlöpande uppmärksammar de aspekter på rörelsens
verksamhet som behandlas i motionerna.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionerna
Kr504 i här aktuell del (yrkande 1 delvis) och Kr510 i aktuell
del (yrkande 1) inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Frågan om inriktningen av samhällsstödet till idrotten
behandlas i tre motioner.

I motion Kr273 (fp) framhålls angelägenheten av att de ideellt
arbetande ledarnas verksamhet stimuleras och underlättas
(yrkande 1). Det lokala aktivitetsstödet är en bra metod att
fördela medel till ungdomsverksamheten. Utöver bredd- och
ungdomsidrotten bör, anser motionärerna, forsknings- och
utvecklingsarbete och handikappidrott prioriteras. Även
elitidrottens värde som inspirationskälla och dess
underhållningsvärde understryks.

Motionärerna bakom motion Kr504 (s) anser att hänsyn bör tas
till följande intressen vid fördelningen av idrottsstödet
(yrkande 1 delvis). Det är viktigt att insatser görs för att ge
flera människor möjlighet till rekreation och motion.
Elitidrotten är av stort värde för att väcka och bredda
intresset för motion och fysisk fostran. Det är viktigt att de
som ägnar sig åt den ges goda förutsättningar för detta. Med
hänsyn till de ideellt arbetande ledarnas betydelse är
satsningar på ledarutbildning viktiga. Det lokala
aktivitetsstödet är av stor betydelse för den lokala idrotten.
Det är angeläget att RF, inom den givna anslagsramen, kraftigt
räknar upp satsningen på stödet. Det är vidare av stor betydelse
för den svenska idrottsrörelsen att dess företrädare kan åta sig
internationella förtroendeuppdrag och att rörelsen följer och
utvärderar det europeiska integrationsarbetets konsekvenser.
Angeläget är också att stöd lämnas till uppförande av olika
slags anläggningar och att medel för olympiskt deltagande ställs
till förfogande i enlighet med RF:s yrkanden.

Även i motion Kr514 (s) framhålls de oavlönade ledarnas och
tränarnas betydelse (yrkande 1). De är utan tvekan
idrottsrörelsens viktigaste resurs, anser motionärerna.
Vetskapen om detta minskar inte behovet av långsiktigt stöd från
samhället som tryggar den ekonomiska basen för rörelsens
verksamhet. Motionärerna delar uppfattningen att det inte nu går
att tillföra ytterligare medel till RF, men framhåller att
arbetet måste riktas in på att i framtiden åtminstone ge
kompensation för uppkomna kostnadsfördyringar.

De prioriteringar som motionärerna bakom de båda motionerna
förordar står inte i något motsatsförhållande sinsemellan.
Motionärernas prioriteringar överensstämmer också i allt
väsentligt med dem som enligt propositionen har legat till grund
för beräkningen av statsstödet till RF för nästa budgetår. De
överväganden som där görs är enligt utskottets mening
välgrundade. Något uttalande av riksdagen med anledning av vad
motionärerna anfört i denna del erfordras mot bakgrund härav
inte. Utskottet avstyrker således motionerna Kr273 yrkande 1,
Kr504 yrkande 1 i här aktuell del och Kr514 yrkande 1.

Motionärerna bakom motion Kr510 (v) föreslår att en ny
statlig idrottsutredning tillsätts (yrkande 3). De framhåller
att det är mer än tjugo år sedan en sådan utredning gjordes. Vi
lever i ett helt annat samhälle än då, anför de. Motionärerna
förklarar att de med intresse har noterat att RF har beslutat
att se över sin verksamhet och har startat ett nytt
programarbete. I detta arbete avser RF att ta kontakt med de
politiska partierna för att informera om sin egen syn på
utvecklingen och framtiden och för att efterhöra parternas
uppfattning bl.a. om samhällsstödets utformning. Detta är en
lovvärd ambition som visar att idrottsrörelsen är beredd att ta
det ansvar för sin verksamhet som ankommer på en stor och fri
folkrörelse, anför motionärerna. De menar dock att arbete inom
RF inte kan ersätta en statlig utredning. De påpekar vad som
framhållits i Vänsterpartiets rapport Flickor, kvinnor och
mansidrott att det i idrottsrörelsens organisation och
verksamhet finns drag av traditionellt patriarkaliskt tänkande
som rörelsen kan behöva hjälp att komma ifrån. En statlig
utredning skulle vara till hjälp även för idrottsrörelsen, anser
motionärerna.

Utskottet har flera gånger, senast under våren 1992 (bet.
1991/92:KrU15), behandlat motioner med yrkanden om tillsättande
av utredningar i det huvudsakliga syfte som motionärerna avser.
Utskottet har därvid uttalat att det måste ankomma på
idrottsrörelsen att väcka frågan om tillsättandet av sådana
utredningar.

Utskottets tidigare bedömning är alltjämt hållbar. Motion
Kr510 avstyrks därför i här aktuell del (yrkande 3).

I motion Kr512 (nyd) yrkas att riksdagen upphäver lagen
(1969:612) om förbud mot professionell boxning. Enligt
motionären har lagen spelat ut sin roll.

Förbudet mot professionell boxning infördes efter
riksdagsbehandling hösten 1969 genom ovan nämnda lag, som trädde
i kraft den 1 januari 1970 (prop. 1969:118, bet. 1969 1LU 51,
rskr. 1969:344). Förbudet infördes bl.a. mot bakgrund av att den
professionella boxningen ansågs farligare än amatörboxning. I
lagstiftningsärendet anförde departementschefen att det
utredningsarbete som hade föregått propositionen sammantaget med
remissyttrandena visade att de medicinska skadeverkningarna av
boxningen var allvarligare än man tidigare haft anledning att
räkna med. De var av sådan art att boxningen från medicinsk
synpunkt inte längre kunde godtas i sin dåvarande form, anförde
departementschefen. Första lagutskottet godtog
regeringsförslaget.

Sedan förbudet infördes har frågan om dess upphävande
behandlats av riksdagen under 1985. I sitt av riksdagen godkända
betänkande KrU 1984/85:12 anförde kulturutskottet att det efter
riksdagens beslut om förbud mot professionell boxning inte hade
inträffat någon omständighet som gav anledning att ompröva
beslutet. De motiv som låg till grund för beslutet var enligt
utskottets mening fortfarande bärande.

Utskottet har under tiden efter det att förbudslagen
beslutades behandlat boxningssporten även ur andra aspekter än
den nu aktuella. Särskilt har frågan om ytterligare
inskränkningar i rätten att utöva sporten, dvs. amatörboxningen,
varit föremål för överväganden bl.a. med hänsyn till
skaderiskerna för utövarna. I betänkandet 1991/92:KrU15 finns en
utförlig redogörelse för frågans riksdagsbehandling under senare
år. Utskottet hänvisar till detta betänkande.

Utskottet konstaterar att det vid tidpunkten för
lagstiftningsärendets behandling i riksdagen hösten 1969 fanns
omfattande vetenskapliga belägg för att särskilt den
professionella boxningen innebär betydande medicinska risker för
utövarna. Under tiden därefter har ytterligare belägg för
riskerna presenterats, bl.a. vid vetenskapliga symposier inom
läkarorganisationer. Den bedömning av riskerna med professionell
boxning som gjordes i lagstiftningsärendet är därför alltjämt
välgrundad.

Med hänvisning till det anförda vidhåller kulturutskottet sin
uppfattning att det inte har inträffat någon omständighet som
ger anledning att ompröva förbudet mot professionell boxning.
Motion Kr512 avstyrks därför.

Motionären bakom motion Kr517 (kds) anser att en
vetenskaplig försöksverksamhet bör inledas i någon ort som
drabbats av kraftig arbetslöshet och ekonomiska bekymmer i syfte
att dokumentera idrottens stora fostrande och förebyggande
möjligheter. Idrottsrörelsen kan självfallet inte ersätta
nödvändiga ansträngningar för att ge alla som förlorat arbeten
nya och meningsfulla sådana. Det skulle dock vara utomordentligt
intressant att i en sådan ort som avses i motionen tillförsäkra
idrottsrörelsen och andra ideella organisationer rikliga
resurser för att göra en massiv insats för ungdomen. Därmed
skulle troligen de sociala effekterna av arbetslösheten kunna
lindras. Försöket bör på ett vetenskapligt sätt utvärderas och
följas upp för att slutsatser skall kunna dras, som kan
tillämpas även på andra orter och i andra sammanhang, anför
motionären.

Sådana projekt med väsentlig medverkan av idrottsrörelsens
organisationer som motionären efterfrågar bör -- med hänsyn till
idrottsrörelsens ställning som en självständig folkrörelse -- i
allmänhet inte initieras av andra än rörelsens egna organ. Med
hänsyn härtill anser utskottet att motionen inte bör föranleda
något initiativ från riksdagen. Utskottet vill dock i
sammanhanget framhålla att det kan finnas möjligheter att
erhålla stöd för sådana projekt som motionären avser bl.a. från
Allmänna arvsfonden.

Jämställd idrott

RF beräknar att ca 40 % av idrottsrörelsens medlemmar är
kvinnor. Kvinnorepresentationen bland ledare och i rörelsens
olika beslutande organ är dock avsevärt mindre -- RF anför i
årsredovisningen för verksamhetsåret 1991/92 som exempel att
SF:s styrelser endast till 20 % består av kvinnor.

Olika frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män inom
idrotten har varit föremål för behandling såväl inom RF:s ram
som i riksdagen i samband med prövningen av anslaget Stöd till
idrotten.

Vid riksidrottsmötet 1989 antogs en jämställdhetsplan för
idrotten inför 1990-talet. Planen syftar till att klargöra målen
för jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen och att visa på de
vägar på vilka målen kan och bör uppnås. Jämställd idrott
innebär enligt planen:

att flickor och pojkar, kvinnor och män, ges lika möjligheter
att utöva sin idrott,

att kvinnlig och manlig idrottsutövning värderas lika och
prioriteras på ett likvärdigt sätt,

att kvinnor och män har lika stort inflytande i beslutande
organ,

att både kvinnors och mäns kunskaper, erfarenheter och
värderingar tas till vara och får påverka idrottens utveckling,

att arbetsformer och fördelning av uppdrag utformas så att
kvinnor och män får lika stora möjligheter att medverka.

Följande delmål för jämställdhetsarbetet under tiden fram
till år 1995 sattes upp:

inom rådgivande och beslutande organ på alla nivåer skall
kvinnor och män vara representerade med minst 40 % år 1995
(gäller med undantag av idrotter som har en mycket låg andel
kvinnliga medlemmar),

valberedningar på alla nivåer vilka väljs fr.o.m. år 1989
skall bestå av lika antal kvinnor och män,

andelen kvinnliga och manliga tränare skall senast år 1995
motsvara könsfördelningen bland de aktiva inom resp. idrott,

andelen kvinnlig personal på högre befattningar, såsom
konsulent, generalsekreterare och liknande, skall uppgå till
minst 30 % år 1995.

Samtidigt med jämställdhetsplanen antog riksidrottsmötet 1989
handlingsprogrammet "Idrottspolitisk offensiv". Även i detta
program behandlas jämställdhetsarbetet. Utskottet har i sitt
betänkande 1990/91:KrU17 närmare redogjort för innehållet i
programmet såvitt avser jämställdhetsarbetet. Utskottet hänvisar
till framställningen där.

Avsikten är att resultatet av jämställdhetsarbetet skall
utvärderas inför riksidrottsmötet 1995.

RF är skyldigt att årligen redovisa till regeringen vilka
insatser som görs särskilt för kvinnlig idrott. Våren 1991
beslutade riksdagen (bet. 1990/91:KrU17, rskr. 1990/91:212) att
regeringen skulle vidta åtgärder i syfte att komplettera RF:s
redovisning av hur statsanslaget används med uppgifter som i
samlad form och med större utförlighet än vad som då gjordes
visar hur anslaget fördelas mellan manlig och kvinnlig idrott.
Regeringen har härefter ålagt RF att utarbeta metod för mätning
av den könsmässiga fördelningen av bidraget till lokal
ungdomsverksamhet och senast den 1 oktober 1993 till regeringen
redovisa bl.a. bidragets fördelning på kön.

RF:s jämställdhetsarbete under det senast förflutna
verksamhetsåret 1991/92 framgår dels i förbundets
årsredovisning, dels av en särskild redovisning av medel avsatta
under året för särskilda insatser och projekt inom jämställd
idrott.

Av de nämnda redovisningarna kan utläsas att RF under
verksamhetsåret avsatt 1,8 miljoner kronor för centrala
satsningar och att förbundet fördelat 2 miljoner kronor till SF
för deras jämställdhetsinsatser.

De centrala satsningarna avser bl.a. insatser för utbildning
och utvecklande av kvinnliga nätverk, bearbetning av styrelser
och valberedningar, stöd till forskning och mässdeltagande.

Projektmedel har fördelats till sammanlagt 27 SF. Insatserna
avser bl.a. utbildning av ledare, tränare och domare.

Under ärendets beredning i utskottet har företrädare för RF
lämnat ytterligare information om förbundets jämställdhetsarbete
och har då bl.a. upplyst följande. För närvarande och under den
närmaste framtiden koncentreras RF:s arbete i tre program,
nämligen Forskning, Utbildning och Nätverk. En utvärdering pågår
av jämställdhetsarbetet inför riksidrottsmötet i november 1993.
Om redovisningen visar otillräcklig måluppfyllnad kan
stadgeändringar syftande till högre kvinnorepresentation i
styrelser m.m. komma att föreslås. Även ekonomiska styrmedel
genom fördelning av statsbidragen kan övervägas.

Frågor om jämställd idrott behandlas i fem motioner.

Motionärerna bakom motion Kr273 (fp) anför att arbetet med att
skapa en mer jämställd idrott bör prioriteras (yrkande 2).
Flickor och pojkar, män och kvinnor måste ges samma möjligheter.
Medvetna satsningar från RF räcker uppenbarligen inte till,
anför motionärerna. De anser att trögheten i
jämställdhetsarbetet är ett hot mot idrottens trovärdighet. Inte
minst när det gäller att öka antalet kvinnliga ledare är
resultatet bedrövligt, anför motionärerna.

Även i motion Kr503 (fp) anförs att idrottsrörelsens
jämställdhetsarbete hittills inte givit önskvärt resultat. Som
exempel framhåller motionärerna den låga andelen kvinnor bland
förbundsordförandena, i förbundsstyrelserna och bland ledarna.
Enligt motionärerna kvarstår orättvisorna också när det gäller
förutsättningarna för aktivt idrottande, bl.a. vad avser
prioriteringen av träningslokaler och andra anläggningar för
idrotter som särskilt engagerar flickor. Motionärerna anser att
de anförda förhållandena minskar trovärdigheten när det gäller
målsättningen att ge män och kvinnor samma chans. Enligt deras
mening är det nödvändigt att ansträngningarna påskyndas.
Utbildning av ledare och tränare spelar en central roll i dessa.
Jämställdhetsfrågorna måste därför ingå som ett viktigt moment i
idrottsrörelsens olika utbildningsaktiviteter. Erfarenheterna
från särskilda motionsarrangemang för kvinnor bör tas till vara,
anser motionärerna.

Motionärerna bakom motion Kr505 (m) anför att stödet till
kvinnoidrotten bör vara en prioriterad uppgift för
idrottsrörelsen (yrkande 2). De framhåller att det företrädesvis
är manlig idrott som får del av statsstödet och av kommunernas
stöd till idrottsanläggningar. Det finns ingen anledning att
göra denna åtskillnad. Vuxna människor bör i ökad utsträckning
själva finansiera sina fritidsintressen. Kvinnors möjlighet att
utveckla sina fritidsintressen har samma berättigande som mäns.
När idrottsanslagen fördelas är det hög tid att sätta
kvinnoidrotten i centrum, anför motionärerna.

I motion Kr510 (v) framhåller motionärerna att Vänsterpartiet
i rapporten Flickor, kvinnor och mansidrott visat att många
flickor och kvinnor ur socialgrupp 3 och invandrarkvinnor helt
slutar med idrott och fysisk aktivitet efter skolåren. För de
kvinnor som lämnar skolan för en framtid i tunga och slitsamma
arbeten är det oerhört viktigt att komma med i idrottsaktivitet
och få fysisk träning. Medverkan i föreningslivet är också en
källa till gemenskap och ökat självförtroende, anför
motionärerna. De menar att satsningarna på folkhälsofrågor och
idrottsverksamhet för kvinnor alltför litet har markerats i
budgetpropositionen. Det måste vara en stor utmaning för
idrottsrörelsen att erbjuda verksamheter som i större
utsträckning än nu lockar kvinnor att delta. Motionärerna anför
(yrkande 2) att riksdagen tydligt bör uttala önskemål om
insatser som kan stimulera fler kvinnor att delta i
föreningsidrotten.

I motion Kr511 (s) anförs att idrottsrörelsen fortfarande
styrs av män och att verksamheten är anpassad till deras
villkor. För att nå en utveckling som får ett ökat antal flickor
att stanna inom idrotten måste deras insatser och deltagande
uppvärderas. Resursfördelningen måste radikalt förändras och
högre krav ställas på att idrottsrörelsen utvecklar arbetet så
att fler kvinnor kommer med som beslutsfattare, ledare och
tränare. Då kan verksamheten utformas på flickors och kvinnors
villkor och ge dem ett större utbyte av sitt idrottande, anför
motionärerna. De anser att ekonomiska styrmedel bör användas om
inte jämställdhetsarbetet påskyndas.

Föreningslivet har -- som bl.a. anges i direktiven till
Utredningen om statens bidrag till ideella organisationer (dir.
1992:81) -- en viktig roll i arbetet för att främja jämställdhet
mellan kvinnor och män. Kulturutskottets ställningstaganden då
utskottet prövar frågor om bidrag till olika organisationer sker
med utgångspunkt i dessa värderingar. Idrottsrörelsen är landets
största folkrörelse och aktiverar fler ungdomar än någon annan
föreningsverksamhet. Utskottet har noterat det arbete som pågår
för att förverkliga RF:s jämställdhetsmål. Trots detta arbete
ger de uppgifter som utskottet inhämtat under ärendets beredning
anledning till farhågor för att de mål som har satts upp inte
kommer att kunna uppfyllas. Utskottet vill därför anföra
följande.

Förverkligandet av jämställdhetsmålen är ett viktigt inslag i
arbetet för att stärka idrottens trovärdighet. Som utskottet
framhållit i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KrU15
måste arbetet föras framåt på alla plan inom RF. Oavsett det
stora ansvar som åvilar de enskilda föreningarna och förbunden
har RF ett övergripande ansvar för att målen uppnås. Det kan
därför med fog krävas att RF med kraft driver frågan så att
uppsatta mål nås och jämställdheten bland rörelsens medlemmar
utvecklas vidare. Härvid bör varken särskilda bestämmelser om
kvinnorepresentation i olika beslutande organ eller ekonomiska
styrmedel vara uteslutna. I sammanhanget bör också framhållas
att RF skall lämna en redovisning av det lokala
aktivitetsstödets könsmässiga fördelning till regeringen senast
den 1 oktober 1993. Denna redovisning kan ge anledning till
förnyade överväganden om reglerna för fördelning av stödet.

Det har upplysts att riksidrottsmötet i år kommer att erhålla
en rapport med utvärdering av pågående jämställdhetsarbete.
Utskottet utgår från att innehållet i rapporten övervägs
ingående av riksidrottsmötet och föranleder de
ställningstaganden som framstår som motiverade för att RF skall
kunna ta sitt ansvar på området. Utskottet har noterat att bl.a.
frågan om ekonomiska styrmedel för jämställdhetsarbetet kan
komma att aktualiseras vid riksidrottsmötet. Av propositionen
kan utläsas att regeringen fortlöpande uppmärksammar frågan om
jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrottsrörelsen. Mot
denna bakgrund förutsätter utskottet att regeringen vid kommande
överväganden av frågor som rör idrottsrörelsen, bl.a.
anslagsfrågor, beaktar resultaten av RF:s insatser på
jämställdhetsområdet. Något initiativ från riksdagen i här
aktuellt avseende är därför inte erforderligt. Utskottet
avstyrker således motionerna Kr273 yrkande 2, Kr503, Kr505
yrkande 2, Kr510 yrkande 2 och Kr511.

Anslags- och andra resursfrågor

Stöd till idrotten (I 5)

I propositionen föreslås ett i förhållande till innevarande
budgetår oförändrat anslag till RF om 511 173 000 kr.

I motion Kr505 (m) anförs att det finns skäl för en viss
nedskärning av detta anslag med hänsyn till samhällsekonomin.
Idrottsrörelsen framstår som en ekonomisk gigant vid en
jämförelse med situationen för kvinnoorganisationerna. Mot
bakgrund av dessa organisationers svaga ekonomiska situation
föreslår motionärerna (yrkande 1) att anslaget till RF minskas
med 5 miljoner kronor (jfr yttr. 1992/93:KrU9y, bet.
1992/93:AU9). Minskningen kan förslagsvis tas av anslaget till
vinter-OS, anför de.

Utskottets överväganden leder till den slutsatsen att det inte
finns skäl att vid medelsanvisningen avvika från regeringens
förslag. Som utskottet anfört i sitt yttrande till
arbetsmarknadsutskottet 1992/93:KrU9y kommer kostnaderna för
deltagande i vinter-OS 1994 att påverkas av att Sverige tvingats
överge den fasta växelkursen efter det att RF gjorde sina
beräkningar av kostnaderna. Utskottet avstyrker motion Kr505 i
här aktuell del (yrkande 1).

AB Tipstjänst

En del av AB Tipstjänsts vinst lämnas i bidrag till RF:s
verksamhet. Under riksmötet 1991/92 biföll riksdagen regeringens
förslag att AB Tipstjänsts bolagsstämma skulle ges möjlighet att
besluta om stöd till idrotten i form av ett samlat bidrag till
RF och att ramen för detta stöd för budgetåret 1992/93 skulle
uppgå till 55 miljoner kronor.

I propositionen anförs att bolagsstämman bör ges fortsatt
möjlighet att besluta om ett bidrag till RF att användas under
påföljande budgetår. Ramen för stödet föreslås för budgetåret
1993/94 vara -- oförändrat -- 55 miljoner kronor.

Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i
propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uttalande om idrottens betydelse i
samhället

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Kr504 yrkande 1 i
denna del och 1992/93:Kr510 yrkande 1,

2. beträffande inriktningen av det statliga stödet till
idrotten

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Kr273 yrkande 1,
1992/93:Kr504 yrkande 1 i denna del och 1992/93:Kr514 yrkande 1,

3. beträffande tillsättande av en ny statlig
idrottsutredning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr510 yrkande 3,
men. (v)

4. beträffande upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot
professionell boxning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr512,
res. 1 (nyd)

5. beträffande försöksverksamhet med stöd till
idrottsrörelsen och andra ideella organisationer på en
krisdrabbad ort

att riksdagen avslår motion 1992/93:517,

6. beträffande jämställd idrott

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Kr273 yrkande 2,
1992/93:Kr503, 1992/93:Kr505 yrkande 2, 1992/93:Kr510 yrkande 2
och 1992/93:Kr511,
res. 2 (s)

7. beträffande medelsanvisningen till Stöd till idrotten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1992/93:Kr505 yrkande 1 till Stöd till
idrotten för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 511 173 000 kr,

8. beträffande stöd till idrotten från AB Tipstjänsts
överskott

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs i
propositionen om sådant stöd.

Stockholm den 18 mars 1993

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Hugo Hegeland
(m), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson
(s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Ingegerd Sahlström (s),
Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s),
Christer Eirefelt (fp), Stig Bertilsson (m), Alwa Wennerlund
(kds) och Simon Liliedahl (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell
boxning (mom. 4)

Simon Liliedahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Förbudet mot" och på s. 7 slutar med "avstyrks därför" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att
samhällsutvecklingen har gjort värderingarna bakom förbudslagen
inaktuella. Utskottet föreslår därför att riksdagen antar det av
utskottet upprättade förslaget till lag om upphävande av lagen
(1969:612) om förbud mot professionell boxning.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot
professionell boxning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Kr512 antar
följande förslag till
Lag om upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot
professionell boxning
Härigenom upphävs lagen (1969:612) om förbud mot professionell
boxning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Jämställd idrott (mom. 6)

Åke Gustavsson, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson,
Ingegerd Sahlström, Björn Kaaling och Monica Widnemark (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Det har" och slutar med "och Kr511" bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att de åtgärder
som redan har vidtagits från statsmakternas sida för att skapa
en samlad bild av jämställdhetsarbetet inom RF bör kompletteras
enligt följande. Regeringen bör begära att RF i anslutning till
riksidrottsmötet i november 1993 i samlad form redovisar sitt
planerade framtida jämställdhetsarbete. En redovisning till
riksdagen bör härefter snarast lämnas av de åtgärder som
regeringen funnit skäl att vidta med anledning av vad RF har
redovisat om sitt jämställdhetsarbete. Särskilt bör anges i vad
mån RF:s redovisning ger anledning till ändringar i de regler
som gäller för det allmännas stöd till idrottsrörelsen. Vad
utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna Kr273 yrkande 2, Kr503, Kr505 yrkande 2, Kr510
yrkande 2 och Kr511 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:

6. beträffande jämställd idrott

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Kr273
yrkande 2, 1992/93:Kr503, 1992/93:Kr505 yrkande 2,
1992/93:Kr510 yrkande 2 och 1992/93:Kr511 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om jämställd idrott,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

1. Tillsättande av en ny statlig idrottsutredning (mom. 3)

Enligt min mening bör riksdagen med bifall till motion Kr510 i
här aktuell del hos regeringen begära en ny statlig
idrottsutredning. Det är mer än tjugo år sedan en sådan
utredning gjordes och -- som motionärerna bakom motion Kr510
anför (yrkande 3) -- lever vi i ett helt annat samhälle än då.
Motionärernas uppfattning att RF:s egna programarbete inte kan
ersätta en statlig utredning framstår som välgrundad. I
sammanhanget bör framhållas vad rapporten Flickor, kvinnor och
mansidrott visar om kvarstående patriarkaliska mönster inom
idrotten. En statlig utredning skulle vara till hjälp för
idrottsrörelsen bl.a. för att finna vägar att komma ifrån dessa
mönster.

2. Jämställd idrott (mom. 6)

Det finns skäl att från riksdagens sida ta initiativ till
ytterligare åtgärder för att främja jämställdhetsarbetet inom
idrottsrörelsen. Jag ansluter mig därför till vad reservanterna
bakom reservation 2 anfört. Jag vill samtidigt hänvisa till vad
jag har anfört ovan om behovet av en statlig idrottsutredning.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
3 borde ha hemställt:

3. beträffande tillsättande av en ny statlig
idrottsutredning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Kr510 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.