Huvudmannaskap för personlig assistans

Anf. 1 Mikael Dahlqvist (S)

Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! En majoritet i utskottet föreslår riksdagen att regeringen ska ta initiativ till en utredning som har ett statligt helhetsansvar för personlig assistans som målsättning. Lagen ska träda i kraft redan under denna mandatperiod.

I grunden är vi överens om att delat huvudmannaskap för personlig assistans inom LSS är ett problem. Regeringen tillsatte för flera år sedan LSS-utredningen, vars betänkande heter Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen. Där drar man samma slutsats och föreslår ett huvudmannaskap. Även SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, har samma åsikt.

Trots att vi har en ganska stor samsyn i sakfrågan väljer vi socialdemokrater att reservera oss mot förslaget.

Fru talman! Om vi nu har en så stor samsyn mellan partierna i fråga, varför väljer då vi socialdemokrater att säga nej? Huvudskälet är att utredningen av huvudmannaskapet är en del av överenskommelsen mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna i det så kallade januariavtalet. Ett direktiv för utredningen bereds för närvarande inom Regeringskansliet och ska färdigställas så snart som möjligt, vilket också de partier som står bakom utskottsinitiativet borde känna till.

Fru talman! Ett annat skäl att säga nej till förslaget är att det ska träda i kraft redan under denna mandatperiod. När det gäller en så stor och omfattande förändring av den personliga assistansen är tidsramen alldeles för kort, och risken är att flera assistansberättigade blir utan hjälp. Detta kan skapa en rättsosäkerhet för dem som i dag har gällande beslut, och i värsta fall kan de bli utan stöd. Detta vill i alla fall inte jag medverka till.

Vi står inte ensamma i denna oro; även Försäkringskassan gör samma bedömning. Myndigheten har varnat för att om staten blir huvudman väntar gigantiska administrativa problem, vilket i värsta fall kan leda till att assistansberättigade blir utan stöd om processen går för snabbt. I dag har över 5 000 personer personlig assistans via kommunala beslut.

Det är självklart att individer som har rätt till stöd ska få det, och personer med funktionsnedsättning ska ges möjlighet att leva ett liv som alla andra. Detta är grundförutsättningen i LSS-lagstiftningen och assistansersättningen.

Det finns dock flera delar inom LSS som är problematiska. Vi kan se i dag att många nekas genom beslut där rättspraxis tillämpas. Att byta huvudman tror inte vi ändrar lagen när det gäller hur behovsbedömningar görs. Därför måste en förändring av huvudmannaskapet för personlig assistans ses som en del i en helhet för att öka kontinuiteten, förutsägbarheten, rättssäkerheten och tryggheten för den enskilde samt för samhället och också bidra till ökad kvalitet.

Fru talman! Regeringen har gjort mycket under mandatperioden när det gäller LSS. I går tog riksdagen beslut om bland annat en kraftig höjning av schablonen för assistansersättningen. Vi har förändringen när det gäller grundläggande behov som andning och sondmatning. Vi har en utredning som ska vara klar till våren när det gäller att föräldraansvaret ska bli smalare och egenvårdsinsatser tydligare.

Det är sådana delar i LSS-lagstiftningen som vi måste ta i. Detta var också syftet med LSS-utredningen, som för närvarande bereds. Även om flera förslag i den är kontroversiella och aldrig kommer att bli verklighet var det just den vetskapen regeringen hade, att vi måste förändra själva den juridiska texten. Att bara byta huvudman löser inte bekymren, som jag sa, utan vi måste se till helheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Avslutningsvis befinner sig Sverige och stora delar av världen i en extremt svår situation. Covid-19 sätter oss alla på prov, och speciellt utsatta är människor i svårigheter. Jag vill påminna riksdagen om att Regeringskansliet jobbar stenhårt med att bekämpa pandemin och mildra dess effekter. Det är klart att det i en sådan extraordinär situation tar lite längre tid än det brukar när det gäller olika propositioner, men det finns naturliga förklaringar. Håll i, håll ut och kom ihåg att det blir ljusare i tunneln så småningom!

Avslutningsvis vill jag säga att Socialdemokraterna yrkar avslag på utskottsinitiativet och bifall till reservationen.

Sofia Nilsson (C)

Anf. 2 Sofia Nilsson (C)

Fru talman! Dagens debatt handlar om huvudmannaskap för personlig assistans. Men debatten handlar egentligen inte om sakfrågan i sig, för sedan en tid tillbaka finns det en majoritet för att huvudmannaskapet ska bli statligt. Nej, debatten handlar mer om vem som vill göra lagändringen kring huvudmannaskapet fortast.

I fredags, den 20 november, deltog jag i det årliga panelsamtal som Intressegruppen för assistansberättigade, Ifa, anordnar. Den första frågan handlade om just huvudmannaskapet. Det jag kan konstatera utifrån i fredags är att vi vill ungefär samma sak men att vi har lite olika sätt att se på hur fort vi kan komma till slutmålet och vad som krävs för att komma i mål på ett bra sätt.

Samtliga partier vill se ett samlat huvudmannaskap för assistansen, och alla partier utom Socialdemokraterna har satt ned foten när det gäller att huvudmannaskapet ska vara statligt.

Från Centerpartiets sida har vi länge fört fram vår åsikt att det är orimligt att huvudmannaskapet är delat på två, alltså mellan stat och kommun. Kommuners ekonomi ska inte vara avgörande för hur din assistans ska se ut. Därför ställer vi oss positiva till att staten tar över ansvaret för att skapa en mer likvärdig assistans i hela landet.

Vi drev även tillsammans med Liberalerna igenom en punkt i januariavtalet som tar fasta på att huvudmannaskapet ska utredas. Denna utredning ska starta under början av nästa år och sedermera ligga till grund för en ny lagstiftning under nästa mandatperiod som tar fasta just på att skapa en huvudman för assistansen.

Centerpartiet vill gå tillbaka till det som är ursprungstanken med LSS: att ge personer med funktionsnedsättning rätten att leva som alla andra. LSS är en rättighetslagstiftning och en frihetsreform. Ingen ska behöva känna oro för att inte få den hjälp man behöver. Det vi behöver göra är att skapa långsiktiga villkor för att slå fast rätten till stöd och skapa trygghet för dem som har behov av hjälp. Vi behöver modernisera och kanske skapa en 2.0-version av LSS-lagstiftningen. Här ser vi det statliga huvudmannaskapet som en viktig nyckel och något som skulle öka likvärdigheten över hela landet.

Fru talman! Om vi då är överens, vad är det då vi ska debattera i dag? Det som debatten handlar om är, som jag inledde med, vem som vill komma i mål snabbast.

Jag är själv en person som vill framåt, som vill se resultat och som gärna vill komma till beslut så fort som möjligt. Så resonerar jag även i denna fråga. Jag är absolut ingen anhängare av att dra ut på saker i onödan eller att ha långa och tunga utredningar bara för sakens skull. Jag vill naturligtvis att vi ska lagstifta om detta så fort det bara går, eftersom frågan är mycket viktig för många människor som dagligen berörs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! Än viktigare i denna fråga för alla som berörs är att det måste bli rätt. Vi måste lägga grunden för en personlig assistans med stor kontinuitet, rättssäkerhet och förutsägbarhet. Det som vi behöver är lagändringar som rustar och reparerar LSS. En avgörande faktor för att det ska bli rätt från början när det gäller frågan om huvudmannaskapet är tiden. Vi måste låta utredningen få den tid som faktiskt krävs. Vi ska nämligen inte glömma att detta är den mest omfattande och komplicerade förändringen för den personliga assistansen sedan den infördes 1994.

Det handlar inte bara om att flytta en påse pengar från en huvudman till en annan, utan här krävs en ordentlig utredning som ger konkreta svar på utformning, gränsdragningar och målgrupper - allt för att säkra assistansen för dem som berörs i dag och i morgon och allt för att de som har assistans i dag även ska få fortsätta att ha det när huvudmannaskapet har förändrats.

Min bedömning är att den tidsram som utskottet nu har lagt fram som förslag är alldeles för snäv och riskerar att leda till att det underlag som krävs inte blir tillräckligt bra för att kunna ligga till grund för en trygg fortsättning. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservationen.

Anf. 3 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Inledningsvis yrkar vi från Liberalerna bifall till reservationen.

Fru talman! Detta är en mycket viktig debatt. Samtidigt tror jag att den är ganska obegriplig för människor utanför denna kammare. Jag har fått väldigt många frågor den senaste tiden med ungefär innebörden: Vad håller ni på med? Jag förstår att man undrar det.

I sak är vi rörande överens, som föregående talare också sa. Vi är överens över i princip alla partigränser. Den personliga assistansen behöver en huvudman, och de allra flesta av oss har fastnat för att det är staten. Det som vi definitivt är oense om är hur detta ska gå till, och egentligen ännu mer om i vilken takt det kan ske. Den tidtabell på totalt 19 månader som anges i detta utskottsinitiativ anser vi liberaler är oseriös. Det måste också de som står bakom initiativet egentligen inse.

Fru talman! Det är bra att partierna bakom förslaget uppfattat att ett förstatligande behövs. Det har vi liberaler kämpat för i 23 år - oftast ensamma. Det är bra att fler partier ansluter sig till vår politik som vi drev igenom i januariavtalet, att vi ska utreda huvudmannaskapet för den personliga assistansen. Det är redan beslutat, och enigheten i denna kammare i dag visar ganska exakt vägen för var det så småningom kommer att landa. Det är bra, och arbetet är redan påbörjat.

Men, fru talman, vi måste också vara ärliga och seriösa. Ett förstatligande innebär inte i sig att det blir lättare för någon att få assistans. För att det ska bli möjligt måste man också ändra ett antal lagar och regelverk, bland annat när det gäller hur behovsprövningarna genomförs. Ord som integritetsnära behov och kvalificerade hjälpbehov måste permanent strykas.

De som får assistans av sin kommun i dag får knappast en mer generös bedömning av Försäkringskassan bara genom att huvudmannaskapet byts. Försäkringskassans hårda bedömningar behöver vi egentligen inte diskutera just nu. Men det är en hotfull verklighet som alla assistansberättigade lever med varje dag. Jag menar att dagens märkliga debatt flyttar fokus från att på riktigt återupprätta rättigheterna i LSS till att vinna det politiska spelet på assistansanvändarnas bekostnad. Det tycker jag är väldigt tråkigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! Att ändra huvudmannaskapet är, som föregående talare sa, den största förändringen av den personliga assistansen sedan den infördes 1994. Det går inte att sno ihop det under några få månaders utredning och några veckors remisstid, vilket är vad som krävs om man ska följa regeringsformen och budgetlagen och ändå genomföra detta redan 2022. Den tidtabell som föreslås är helt enkelt oseriös.

Därför kommer vi att rösta nej till detta förslag, som så tydligt riskerar att beröva medborgare den assistans som de i dag har. Vi kommer från Liberalernas sida aldrig att acceptera en politik som riskerar att betyda att runt 5 000 personer med kommunala assistansbeslut förlorar sin assistans, sin frihet och sin värdighet.

Vi fortsätter inom ramen för januariavtalet att oförtrutet arbeta med att återupprätta LSS och den personliga assistansen. Det är en utmaning i sig, det ska i ärlighetens namn sägas. Det är en kamp varje dag. I det fortsatta arbetet kommer vi att hårt driva behovet av en genomgripande översyn av behovsprövningarna med det självklara målet att komma bort från omprövningar och minuträknande och i stället se helheten i behovet. Det är ett mödosamt arbete där Liberalerna steg för steg flyttar fram positionerna. Sedan ska vi parallellt med detta varsamt utreda, konsekvensbeskriva och genomföra ett förstatligande av den personliga assistansen.

Nu senast var det vi som drev igenom den årliga höjningen av schablonersättningen på 3 ½ procent. Vi för en politik som innebär verkliga förbättringar och inte bara effektsökeri. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservationen.

Camilla Hansén (MP)

Anf. 4 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Miljöpartiet och Socialdemokraterna har tillsammans med Liberalerna och Centern kommit överens om en rad frågor i det som vi kallar januariavtalet.

En viktig punkt är nummer 64 om personlig assistans. Det som vi är överens om är att vi ska utreda huvudmannaskapet för personlig assistans. Vi ska efter utredningen, om vi är överens, föreslå riksdagen att besluta om ett nytt statligt huvudmannaskap för assistansen.

Vårt avtal är såklart ingenting som oppositionen har något som helst ansvar att hedra. Men som riksdagsledamot tycker jag att man har ett ansvar att lägga fram välgrundade förslag. Detta ansvar ser jag inte att alla tar i denna fråga.

Nu har vi ett snabbt formulerat förslag på bordet om hur detta ska gå till. Det är en fråga som kräver största möjliga ansvar att utreda. Januaripartierna kommer att göra precis det som vi har lovat varandra och våra väljare. Vi kommer noggrant att utreda ett statligt huvudmannaskap, och vi kommer att göra det på ett sätt som är rättssäkert och tryggt för dem som har personlig assistans i dag.

Ibland är det, som några tidigare har sagt, svårt att förestå varför regeringspartier reserverar sig mot sådant som de säger att de vill göra. Det handlar om att det är regeringen som har ansvaret att utreda och bereda alla underlag för propositioner som man lämnar till riksdagen. Därför yrkar vi från Miljöpartiet avslag på initiativet och bifall till vår reservation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

För mig handlar detta om respekt för alla som har assistans. De ska inte behöva stå ut med snuttifierade utredningar som inte gör det jobb som behöver göras. Nu kommer vi att ta ansvar för att ta vara på allt som redan har gjorts och komplettera med den utredning som behövs för att vi ska kunna fatta ett beslut på goda grunder. Vi tar ansvar för en hög kvalitet på underlagen och en tidsplan som är genomförbar på riktigt.

Anf. 5 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! I dag talar en majoritet i Sveriges riksdag om att det går för långsamt och att det inte räcker. Regeringens och dess samarbetspartier Liberalernas och Centerpartiets arbete med LSS och den personliga assistansen är inte tillräckligt prioriterat, och det går för långsamt.

Den debatt vi har här i dag gäller huvudmannaskapet för den personliga assistansen. I dag är huvudmannaskapet för personlig assistans delat mellan stat och kommun, vilket innebär att bedömningarna kan skilja sig åt mellan olika kommuner. Det kan också skilja sig åt mellan stat och kommun. Detta är ett system som har fött oro och otrygghet och som i grunden är rättsosäkert. Det har också lett till att människor hamnar i kommunarrest när en kommuns bedömning kan skilja sig från en annans.

Vi moderater anser att människor som behöver samhällets stöd för att kunna ha en meningsfull sysselsättning och ett fungerande liv inte ska riskera att användas som kommuners budgetregulatorer när den kommunala ekonomin är svag. Därför, fru talman, har vi moderater tillsammans med Vänsterpartiet och Kristdemokraterna väckt ett utskottsinitiativ i socialutskottet för att skicka en stark signal om att detta arbete måste prioriteras. Trots olika politiska förhållningssätt i många frågor, och så även i denna fråga, har vi alltså hittat en samsyn i en sakpolitisk fråga där vi vill driva på regeringen - en regering som inte har prioriterat frågor som rör människor som behöver samhällets stöd. Ett annat tragiskt exempel på detta är att vi under året med pandemin har sett en förhalning och fördröjning av ekonomisk ersättning till riskgrupper. Bilden av Socialdemokraterna håller verkligen på att krackelera.

Vårt utskottsinitiativ har nu vunnit majoritet i socialutskottet, och regeringen måste lyssna. Men under de gångna veckorna, fru talman, har en rad frågor uppstått. I lördags kunde vi höra en intervju i Ekot där Socialdemokraterna företräddes av Mikael Dahlqvist, som hävdade att Socialdemokraterna ännu inte bestämt om det är statlig eller kommunal huvudman som Socialdemokraterna vill se. Delat huvudmannaskap vill man inte ha, men om det ska vara stat eller kommun är fortfarande uppe för diskussion. Vi har också hört Centerpartiets Sofia Nilsson säga att Socialdemokraterna ännu inte har bestämt sig.

Mot den bakgrunden är det ju lättare att förstå varför det inte händer så mycket. Januariöverenskommelsens partier tycks inte vara överens, och då händer det inte så mycket. Det vore alltså en välgärning för oss alla om Socialdemokraterna i dag kunde klargöra om det som står i reservationen gäller, om det är intervjun från i lördags som gäller eller om det är uppgifterna från de övriga kamraterna i januariöverenskommelsen som gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! Nästa fråga är hur Liberalerna kan acceptera att det inte händer mer. Varför har man undertecknat en överenskommelse som inte ger en tydligare prioritet till den här frågan, som man säger sig värna så mycket? Varför valde Liberalerna inte att sälla sig till oss moderater, vänsterpartister och kristdemokrater när förslaget om statlig assistans nu kom upp? Orden om att man var först i Sverige med att driva kravet på statlig assistans klingar ju tomma när man inte tar chansen att genomdriva det.

Dessutom, fru talman, vill jag lyfta fram att Liberalernas företrädare i dessa frågor har försökt misskreditera detta förslag. Det har anförts att människor nu bör känna oro för att förlora sin kommunala assistans. Det är i grunden djupt ohederligt och naturligtvis inte sant. Därtill har vi den intervju som jag tidigare hänvisade till, där Mikael Dahlqvist uttryckte att Socialdemokraterna ännu inte har bestämt sig. Där sa samme liberale företrädare, Bengt Eliasson, att han ser ett möjligt genomförande först 2025. Det, mina vänner, är ett svek mot alla de människor som behöver ett beslut och ett besked i den här frågan.

Fru talman! Flera företrädare har här i talarstolen talat om tiden. Ja, hur kan man inte se tiden som viktig? Det har redan gått två år på den här mandatperioden, och det arbete som januariöverenskommelsens partier pratar om har ännu inte inletts. Det är klart att tiden är oerhört viktig. Jag hörde också Miljöpartiets företrädare säga "om vi är överens". Det skickar ännu mer oroväckande signaler och gör ju det initiativ som i dag har vunnit majoritet i socialutskottet än viktigare. Det är än viktigare att riksdagen skickar denna signal till regeringen.

Utredningar finns, men ytterligare arbete behöver göras. Jag noterar att de reserverande partiernas uppfattning om huruvida det går att hantera komplicerad lagstiftning skyndsamt skiljer sig åt beroende på vilken lagstiftning vi pratar om. Vi har börjat bereda ett utskottsinitiativ från Centerpartiet, som tycker att lagstiftningsprocessen runt pandemilagar måste ske betydligt snabbare än vad regeringen planerar. Jag delar den uppfattningen; det vill jag verkligen understryka. Men när det gäller de mest utsatta människorna i Sverige kan det alltså gå år efter år. Nej, kära januaripartier - det här duger inte! Vi måste se till att det händer någonting betydligt snabbare för dessa människor.

Jag har en sista fråga till januaripartierna. I den budget som diskuterades här i går, och som vi diskuterar i samtliga utskott, finns det i tabell 7.11 Volymer inom olika transfereringssystem - jag anger detta så att ni alla kan kontrollera att jag verkligen läser ur regeringens egna papper - en kolumn som anger antal personer med assistansersättning och hur regeringen anser att detta kommer att utvecklas under de kommande åren. Min fråga till januaripartierna är: Hur kan det komma sig att utfallet 2019 var 14 295 personer och att januaripartierna och regeringen räknar med att detta ska minska till 12 921 till 2023? Det vore mycket intressant att få ett svar. Jag tycker att frågan förtjänar att få ett svar i kammaren i dag, när vi ska fatta beslut om den personliga assistansen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 6 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Camilla Waltersson inleder med att tala om likvärdighet över landet. Det är bra, för det vi ser är ju väldigt stora skillnader. Vi är helt överens med varandra om att 290 olika beslutssystem är förödande för den här typen av lagstiftning och beslut. Förslaget om större likvärdighet genom ett förstatligande är vi helt överens om, och att detta behöver förstatligas är vi helt överens om. Men skillnaderna mellan olika kommuner är som sagt jättestor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Risken är ju uppenbar att man har en likvärdighet som är lika dålig för alla - att likvärdigheten betyder att alla hamnar på den sämre nivån. Det blir i och för sig likvärdigt, men det räddar inte någon.

Jag menar allvar med att det är väldigt stora risker förknippade med tidsplanen i det förslag som nu ligger på bordet och som vi debatterar. Jag skulle vilja ställa en fråga om detta och ge Camilla Waltersson Grönvall möjligheten att förklara sig. Vilka risker är det ni ser? Eller ser ni inga risker över huvud taget med det förslag som i dag ligger på bordet?

Anf. 7 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Jag tror att det går att vara överens om att den absolut största risk vi kan se är att människor fortsätter att ramla mellan stolarna. Med den situation vi har nu lever människor de facto i kommunarrest därför att en bedömning man har fått i en kommun inte behöver gälla i någon annan kommun.

Fru talman! Jag kan försäkra att det förslag som ligger på bordet i dag handlar om att säkerställa att alla ska kunna få en rättssäker och bra bedömning. Det är just därför detta måste ske mer skyndsamt.

Jag kan förstå, fru talman, att den person som är utsedd att utreda denna fråga kanske inte känner sig fullständigt nöjd när det här inte går fortare. Men jag skulle, som första fråga till Bengt Eliasson, vilja fråga vad det är som gör att vi måste dröja till 2025? Ser inte Bengt Eliasson detta som ett enormt svek mot de människor som han har lovat att han ska driva på för LSS och assistansersättningen? Kan vi få ett besked om vad det är som gör att vi ska behöva vänta fem år?

Fru talman! Jag tycker att Bengt Eliasson är skyldig oss - sina kollegor - och framför allt alla de människor som jag vet lyssnar på den här debatten att förklara varför Liberalerna inte har ställt sig bakom att kunna driva igenom detta mer kraftfullt.

Anf. 8 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Att beskriva de kommunala riskerna är helt korrekt. Men vi kommer tillbaka till frågan om dagens system, utan att först titta på behovsbedömningar, utan att först komma till rätta med de förödande domar i samband med vilka Försäkringskassan dessutom har valt att ställa sig på den allra yttersta kanten och utan att först ha en enighet i Sveriges riksdag om att vi ska driva fram förändringar som innebär att fler personer än i dag får assistans. Det gäller bland annat de 2 000-2 500 människor som har blivit av med sin personliga assistans sedan 2015.

Vad är Moderaternas målbild? Hur många personer anser ni är i behov av personlig assistans? Hur mycket av återupprättande ser ni jämfört med i dag? Vilken är målbilden? När ni nu inte kan beskriva riskerna med att genomföra en gigantisk reform på 19 månader, vad är då målbilden? Är målbilden att människor faktiskt ska få återupprättelse och komma tillbaka till ett liv i värdighet och i frihet med sin personliga assistans?

Tidsaspekten på utredningen är ju grundläggande för att hinna med att göra dessa vitala och livsnödvändiga förändringar först. Att rusa in i en snabb förändring anser vi vara huvudlöst. Vi anser det vara förödande och ett verkligt svek mot de personer som vi diskuterar i detta.

Anf. 9 Camilla Waltersson Grönvall (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! Jag tror inte att det går att hänvisa till 19 månader och säga att man rusar in i någonting. Det låter på Liberalernas Bengt Eliasson som att det inte ens har påbörjats en utredning i den här frågan, men alla vi här inne vet ju att detta inte är sant.

Fru talman! Det handlar om vilken ambitionsnivå man har när det gäller dessa människor. Det finns många andra frågor där man tydligen har en helt annan ambitionsnivå; där är nämligen 19 månader väldigt lång tid.

Nej, fru talman, det här rusas inte in i. Det hade varit välgörande för den här frågan om Bengt Eliasson som utredare åtminstone hade rusat lite mer än vad som är fallet just nu.

Bengt Eliasson hänvisar till domar och påverkan som har gjort situationen för många människor i behov av assistans väldigt svår under de senaste åren. Detta är domar som har fallit under en tid med en regering som Bengt Eliassons parti har valt att samordna sig med och samarbeta med. Man har valt att genomföra ett antal punkter som innebär att man inte ens påbörjar denna reform under innevarande mandatperiod. När vi nu dessutom får besked från parti efter parti om att det inte finns någon överensstämmelse i synen ser på frågan skulle jag vilja säga att Bengt Eliasson och Liberalerna har stora bekymmer. Socialdemokraterna har fortfarande inte riktigt satt ned foten.

Jag försäkrar att det för Moderaternas del handlar om en återupprättelse. Det handlar om att vi ska kunna se till att den frihetsreform som vi moderater är väldigt stolta över att en borgerlig regering med en moderat statsminister införde åter blir värd namnet.

Anf. 10 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Camilla Waltersson Grönvall angrep många punkter i sitt anförande. Det är svårt att gå i polemik och bena ut alla påståenden hon gjorde, men jag ska försöka att svara ärligt på några av de viktigaste punkterna.

Det stämmer att Socialdemokraterna inte har satt ned foten när det gäller huvudmannaskapsfrågan. Vi är övertygade om att det behövs en huvudman, men vi är ett seriöst parti och tycker därför att det krävs en seriös utredning för att få reda på för- och nackdelar.

Det är så här, Camilla Waltersson Grönvall: Man löser inte detta bekymmer bara genom att tillsätta en huvudman; det vet du mycket väl. Vi kan exempelvis titta på hur det gick när man förstatligade delar av sjukvården i Norge, fru talman. Det var inte så enkelt. Det är precis det ingångsvärdet vi har i denna fråga.

Vi förstår problematiken med delat huvudmannaskap. Man kan fundera på varför den tidigare borgerliga regeringen införde en LSS-lagstiftning med två huvudmän, men det är en annan diskussion.

Vi vill tillsammans med januaripartierna titta på den här frågan i lugn och ro - seriöst - och se vad som är plus för staten och vad som är plus för kommunerna. Grunden är ju ändå, precis som Bengt Eliasson sa, lagstiftningen i detalj. Lagstiftningen handlar ju mycket om hur vi ser på grundläggande behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Dessutom, fru talman, har Försäkringskassan, som är den myndighet som har ansvar för denna fråga, varnat för att ett alltför snabbt genomförande kommer att ge rättsosäkerhet och riskerar att leda till att människor hamnar utanför.

Därför vill jag fråga Camilla Waltersson Grönvall om hon är beredd att genomföra en så snabb utredning att det riskerar att människor får stå utan hjälp.

Anf. 11 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Inte blev vi något klokare av detta. Den fråga vi däremot kan lägga till alla övriga frågor jag har är om den reservation som i dag finns i våra handlingar inte gäller. Där säger nämligen Socialdemokraterna tillsammans med de övriga tre januaripartierna att det är ett statligt huvudmannaskap man vill se. Det är ganska allvarligt att det finns handlingar som inte gäller och som inte vilar på sanning.

Första frågan att bolla tillbaka till Mikael Dahlqvist är: Vad är det egentligen som gäller? Vad är det för förhandlingar? Vad är det man har sagt?

Fru talman! Jag tror att även Mikael Dahlqvist hörde Miljöpartiets representant säga "om vi är överens". Jag skrev ned det. Jag hörde också Centerpartiets representant säga att S ännu inte har satt ned foten och bestämt sig. Vi har ett stort bekymmer när man inte kan lita på det största regeringspartiet. Jag tycker att det vore bra med ett väldigt klart svar.

Jag vill också lyfta upp frågan om antal personer med assistansersättning, som jag tog upp i talarstolen. Det är en väldigt prioriterad fråga när man blir anklagad för att färre personer skulle riskera att få assistans av en regering som i sina egna dokument skriver att det är precis det som kommer att hända med en fortsatt socialdemokratisk rödgrön regering, stödd av januaripartier.

Det står, Mikael Dahlqvist, att utfallet 2019 var 14 295. Men med en fortsatt socialdemokratisk regering 2023 blir utfallet 12 921. Varför?

Anf. 12 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Det är intressant att Camilla Waltersson Grönvall inte svarar på min fråga vad det innebär om utredningen går för snabbt fram och vi riskerar att människor hamnar utanför systemet. Det vore intressant om ledamoten kunde svara på den frågan i stället för att kasta ur sig fullt av nya påståenden.

Det är intressant också att Moderaterna har läst vår januariöverenskommelse, men tyvärr inte riktigt så bra som jag hade hoppats. Det står nämligen i vår överenskommelse att vi ska utreda huvudmannaskapet för den personliga assistansen. Det står inte vilken huvudman.

Sedan kan det mycket väl bli, fru talman, precis som Camilla Waltersson Grönvall och många partier vill, så att staten tar över den personliga assistansen. Det är inte alls omöjligt, men jag tycker att det är seriöst att först titta på frågan i lugn och ro och, som jag sa tidigare, väga för- och nackdelar.

Sedan vet också Camilla Waltersson Grönvall, fru talman, att budgeten när det gäller insatser för LSS bygger på prognoser. När året är slut betalar staten den summa som det blivit. Det bygger på hur många vi räknar med kommer att få insatsen. Blir det fler, ja, då betalar vi den summan. Blir det färre blir det ett överskott. Detta är utifrån den gällande lagstiftningen. Regeringen gör en seriös bedömning av hur LSS-lagstiftningen ser ut i dag, hur domarna ser ut och hur de bedöms. Det handlar inte om något annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! Följande fråga kvarstår till Camilla Waltersson Grönvall: Är ni alltså beredda att genomföra den här förändringen under denna mandatperiod när vår största myndighet varnar för konsekvenserna?

Anf. 13 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Min enda möjlighet att ställa frågor som jag kunde få besvarade av Socialdemokraternas representant var att göra det i min första replik, för på denna replik finns det ingen möjlighet för Mikael Dahlqvist att svara.

Jag börjar med att notera att utfallet för 2019, hur många människor de facto det var som fick personlig assistans, var 14 295. Mikael Dahlqvist står här och säger att man grundar sig på nuvarande lagstiftning. Han kan inte tala om varför antalet minskar, inte ökar, från ungefär 14 300 till 12 900, och jag hör ingen som kan förklara varför. Det innebär alltså att den assistans som vi talar om i dag garanterat kommer att bli minskad. Det är en minskning under 2020, 2021 och 2022 för att 2023 hamna på så mycket färre personer som ska få assistans med en socialdemokratiskt ledd regering, och jag hör ingen förklaring. De här människorna har väldigt stor anledning att känna sig oroade för en fortsatt rödgrönledd regering.

Fru talman! Jag kan försäkra Socialdemokraternas riksdagsledamot att det här förslaget handlar om att göra en rättssäker trygg bedömning för alla. Men vi har en högre ambition, också när det gäller att styra Försäkringskassan. Det jag återigen hör från Socialdemokraterna är att man inte tycks förstå att det är den regering som leder landet som också styr sina egna myndigheter, det vill säga att Försäkringskassan styrs av regeringen.

Mina vänner! Med vårt förslag kan jag försäkra att det kommer att bli en tryggare och betydligt snabbare genomförd assistans.

Camilla Hansén (MP)

Anf. 14 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag kände att jag fick en fråga tydligt riktad till mig, så jag tänkte att det är bäst att jag förtydligar lite vad funktionen för en statlig utredning är och hur man kan förhålla sig till den som riksdagsledamot även för ett regeringsparti.

Vi i vårt parti brukar vara måna om att ha ett gediget underlag för våra beslut, och det är vi också i den här frågan. Men det är inte taget ur tomma luften att vi har kommit överens i januariavtalet om att utreda förutsättningarna för huvudmannaskapet för assistansen. När utredningen är klar föreställer jag mig att vi har ett underlag som tydligt visar på vilka risker det finns och vilka fördelar det finns, för jag tror ändå att vi kan vara överens om att ett förstatligande aldrig är ett självändamål. Jag tror att det finns en del som kan tänka på verksamheter som har förstatligats eller ändrat sin organisationsform där det inte alltid har blivit lyckat.

Jag är därför mån om att ha ett gediget underlag. När vi har ett gediget underlag är jag övertygad om att regeringspartierna och hela januarisällskapet kommer att hitta en väldigt bra och stark överenskommelse. Det är så jag ser på utredningars funktion.

Anf. 15 Camilla Waltersson Grönvall (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! Det är underbart att vi har ytterligare en representant här från regeringsunderlaget, för det innebär att jag kanske kan få svar på de frågor som jag bär på och som Mikael Dahlqvist inte hade förmåga eller möjlighet att förklara.

Camilla Hansén talar om gediget underlag. Det är väldigt bra, och det vill vi också ha. Det finns ingen annan ambition med det förslag och det beslut som vi fattar i dag.

Jag hörde dock för en liten stund sedan Camilla Hansén säga "om vi är överens". Det gör mig orolig, och jag tror att det också är väldigt många andra som blir oroliga. Vad innebär det? Vad kommer att hända med utredningen?

Liberalernas företrädare har sagt att genomförandet kan ske framemot 2025. Då blir min fråga till Camilla Hansén och Miljöpartiet: Delar ni uppfattningen att det kommer att ta ytterligare fem år innan vi ser ett genomförande av ett samlat huvudmannaskap, oavsett om det skulle bli statligt eller kommunalt? Men inriktningen från vår sida är ju att det ska bli statligt, och det hoppas jag att även Miljöpartiet står bakom.

Har Miljöpartiet tagit tydlig ställning? Är det alltså tre partier inom januariöverenskommelsen som bär fram ett statligt huvudmannaskap, medan Socialdemokraterna inte har bestämt sig?

Den andra frågan gäller de underlag som vi får. Man får ändå säga att det måste vara ganska gediget förberett när man framöver lägger budgeten och prognoserna på bordet. Där finns det fortfarande inget svar på varför det från 2019 finns 14 295 personer som har varit beviljade assistansersättning, medan regeringen, där Miljöpartiet ingår, hävdar att det 2023 kommer att minska så mycket att det går ned till 12 921. Varför? Går det att få ett svar på den frågan?

Camilla Hansén (MP)

Anf. 16 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag ska göra mitt bästa och försöka besvara de två frågorna.

Behöver man vara orolig för vad regeringspartierna håller på med? Nej, vi kommer att se till att vi har ett gediget beredningsunderlag och kommer att fatta beslut utifrån det. Jag tror ju att många skulle bli besvikna om jag sa så här: Det spelar ingen roll vad utredningen visar. Vi har bestämt oss. Även om det är förenat med nackdelar kommer vi att förstatliga assistansen. Det vore ju förskräckligt. Så arbetar inte vi.

Den andra frågan gäller siffrorna i budgeten och prognosen. Där tycker jag att Mikael Dahlqvist gav en bra förklaring. Vi ser ändå inte in i framtiden. Prognoser bygger på många olika underlag. Det handlar inte om att regeringspartier ska gå in och styra självständiga myndigheters eller domstolars beslut. Det vore ju förskräckligt.

Det här är en prognos utifrån de underlag som finns i dag om hur assistansen kan utvecklas framöver och beviljandegrader. Jag tänker mig också att det tillkommer nya personer som får assistans och att det försvinner personer som har assistans från siffrorna. Jag kan inte redogöra mer i detalj än så för siffrorna.

Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Anf. 17 Camilla Waltersson Grönvall (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! En sak kan jag i alla fall säga om dagens debatt: Jag blir inte mycket klokare, för svaren står inte direkt som spön i backen.

Man reserverar sig mot förslaget och lägger ut dimridåer om att alla egentligen är överens men att det handlar om tiden. När det gäller vissa utredningar är 19 månader lång tid. Jag vill understryka att denna frågan inte börjar utredas till våren, utan det finns redan ett antal utredningar som man givetvis kan använda sig av.

Utifrån detta är min slutsats att man försöker dölja att man inte är överens. Jag kan föreställa mig att det förs ganska tuffa diskussioner inom januaripartierna. Någon kanske skakar på huvudet, men jag har fått höra sådant som "om vi är överens" och "S har ännu inte satt ned foten". Då är det ganska tydligt att man inte är överens.

Vi har dessutom fått bekräftat av Socialdemokraternas ledamot att man inte har bestämt sig, trots att den gemensamma reservationen pekar åt ett visst håll.

Så till att styra myndigheter. Låt mig återigen ta upp Försäkringskassan. Miljöpartiet har suttit i regeringen i ganska många år nu och får också stå till svars för vad som har skett de senaste åren.

Någon tog upp domarna som har varit vägledande, men det är fortfarande så att regleringsbrev och annat skrivs av den styrande regeringen. Så visst har en regering möjlighet att påverka sina myndigheter. Men så har inte skett.

Nej, jag får tyvärr fortsätta att vara orolig för vad som ska hända, men jag är tacksam över att det i dag finns en majoritet i Sveriges riksdag som är beredd att gå vidare.

Anf. 18 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Fru talman! Wow, vilken passion för dessa frågor! Det är härligt att höra.

Statligt huvudmannaskap för assistansen är en fråga som Sverigedemokraterna har drivit i många år, och faktum är att det redan 2018 fanns en majoritet för detta. Men nu står vi här två år senare, och det är äntligen dags. Jag är stolt över att våra sverigedemokratiska vågmästarröster ser till att vi får ett statligt huvudmannaskap och att det äntligen blir en utredning som ska se till att detta också sker på bästa sätt.

Som många tidigare sagt har det delade huvudmannaskapet ställt till med en rad olika problem. Personer som har bedömts ha ett behov som understiger 20 timmar i veckan har blivit hänvisade till sin kommun, och det säger sig självt att med ett sådant system finns det ingen möjlighet att få till likvärdiga bedömningar och beslut. Vilket stöd man får har alltså varit beroende av var i landet man bor. Men vi kan inte ha ett system där det är kommunernas ekonomi som avgör vilket stöd som ska ges, utan vi måste tillbaka till att det är behoven som styr.

Tyvärr har det inte varit så på länge, och läget har bara blivit värre och värre med regeringens signalpolitik. Det har blivit allt svårare, för att inte säga omöjligt, att få statlig assistans, och både ansvar och kostnader har i stället vältrats över på kommunerna.

Regeringen har sänt tydliga signaler som har gjort att nedskärningarna har accelererat. Det handlar inte minst om regleringsbrevet till Försäkringskassan om att bryta utvecklingen när det gäller antalet assistanstimmar. Det handlar också om Magdalena Anderssons tydliga uttalande om att spara pengar för att klara de ökade kostnaderna för flyktingmottagandet genom att dämpa kostnadsutvecklingen för till exempel assistansersättningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Detta uttalande förnekade hon för övrigt i riksdagens talarstol under en frågestund och sa att min historieskrivning inte var korrekt och att det inte fanns något sådant citat eftersom hon aldrig hade sagt det.

Detta är såklart bara en parentes för att visa regeringens trovärdighet. Men det visar också att det finns områden där regeringen har en tydlig strategi.

Det är precis denna politik tillsammans med de senaste årens striktare rättspraxis som har medfört att färre personer har kvalificerat sig för statlig assistansersättning. Flera har i stället, som jag tidigare beskrivit, hänvisats till sin kommun och den kommunala assistansen med rättsosäkra och olika utfall beroende på bostadsort och kommunekonomi.

Därför är det viktigt att det nu blir en huvudman för den personliga assistansen, och jag yrkar även bifall till utskottsinitiativet om att det ska tillsättas en utredning för att komma fram till hur detta uppnås på bästa sätt.

Fru talman! Som personlig assistans ser ut i dag är det, precis som flera har påpekat, viktigt att det också görs andra förändringar. Att bara flytta över ansvaret för något som inte fungerar löser givetvis inte problemen. Den som i dag mister eller blir nekad assistans kommer att sitta i precis samma sits om vi inte ökar möjligheten att beviljas assistans och upprätthåller intentionerna med reformen.

Det har i talarstolen räknats upp ett antal saker vi måste komma till rätta med innan vi förstatligar assistansen.

Det verkar finnas en majoritet för att de grundläggande behov som ligger till grund för beslut måste räknas i sin helhet, det vill säga att hela momentet måste räknas. Denna fråga har Sverigedemokraterna för övrigt drivit sedan 2012.

Det verkar också finnas en majoritet för att de omotiverade omprövningarna och kränkande minuträkningarna måste stoppas.

Det verkar även finnas en majoritet för att det måste säkerställas att de som har ett kommunalt beslut om personlig assistans behåller den rätten.

Många av dessa frågor ligger i dagsläget på utskottet, och vi kan faktiskt få ett beslut i dem väldigt snart. Med tanke på att många här har sagt att de vill dithän förutsätter jag att de står upp för det när besluten ska tas.

Den utredning som regeringen ska tillsätta ska alltså lämna förslag på ökad rättssäkerhet och kontinuitet med en fungerande övergång. Det är viktigt att de som är i behov av stöd också får det. Sverige måste börja ta FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning på större allvar. Kanske borde vi till och med göra konventionen till svensk lag för att uppnå vad vi har förbundit oss att göra.

Precis som många andra har sagt blir denna debatt lite märklig eftersom det låter som om vi alla vill exakt samma sak. Det kanske vi vill, men som jag ser det finns det en del skillnader. Den största skillnaden är att majoriteten säger att ansvaret ska vara statligt och vill utreda hur det bäst ska gå till medan regeringen vill tillsätta en utredning som ska se över huvudmannaskapet, även om detta redan utretts flera gånger. Det framgår inte i reservationen att det ska vara statligt utan att det ska utredas. Det är en stor och viktig skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Vi menar att genom att flytta huvudmannaskapet från kommunen till staten börjar bygget av morgondagens assistans.

Jag kan också försäkra alla om att ingen här kommer att släppa igenom ett lagförslag man inte är nöjd med.

Anf. 19 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Det är en stor dag för oss alla, inte minst för oss i Vänsterpartiet som har jobbat för detta i flera år. Jag är otroligt glad över att vi har samlats här i dag för att inleda arbetet med att förstatliga den personliga assistansen. Detta krav kommer inte ur tomma intet, utan det är ett krav som vi har lyft fram för att funktionshindersrörelsen ansåg att det var helt nödvändigt.

Eftersom detta är så viktigt går vi in i en ohelig allians med Moderaterna och Kristdemokraterna för att se till att det här blir verklighet.

Den personliga assistansen är en av de största frihetsreformer vi har i det här landet. Det är en insats vars grund bygger på alla människors rätt att leva ett liv som andra med självmakt och med inflytande i samhället. Det är inte en insats som vilken som helst, utan det är en rättighet för oss alla att leva våra liv oavsett funktionalitet.

I dag är ansvaret för den personliga assistansen delat mellan stat och kommun. Personer som har mer än 20 timmars grundläggande behov av assistans i veckan får statlig assistansersättning. De som hamnar under gränsen får sin personliga assistans via kommunerna. Själva idén med uppdelningen mellan huvudmän var från början en konstruktion för att den assistansberättigade å ena sidan skulle vara nära beslutsfattandet, å andra sidan inte skulle riskera att pekas ut som en belastning för kommunernas ekonomi när behoven var omfattande. I teorin skulle det inte spela någon roll om man hade insatsen via kommunen eller staten.

Verkligheten har dock varit en annan. Exempelvis har bedömningarna i vissa fall framstått som rättsosäkra när kommunen och staten gjort helt olika bedömningar. I små resurssvaga kommuner har gruppers behov av stöd och hjälp ställts mot varandra. Kommuner gör väldigt olika bedömningar av vem som har rätt till assistans. 20-timmarsgränsen har blivit ett incitament för en ekonomisk kamp mellan kommunen och staten. Det här är inte värdigt. På detta sätt ser man inte varje människas behov.

Men det kanske absolut största problemet är att det har visat sig att många som hamnar hos kommunen förlorar rätten till sin assistans och i stället får mindre omfattande insatser via till exempel hemtjänsten. Det var väl aldrig tanken att det skulle bli så med den här reformen.

Med utskottsinitiativet om att staten blir ensam huvudman kommer förutsättningarna för likvärdiga bedömningar i hela landet att öka. Risken för att enskilda kommuners ekonomi ska påverka benägenheten att ge insatsen kommer att försvinna. För inte vill väl någon av partierna i riksdagen ha osäkra bedömningar, eller att det ska vara skillnad från vilken kommun man bor i.

För oss i Vänsterpartiet är det helt centralt att en så här viktig och rent av livsavgörande insats ska bedömas jämlikt och rättssäkert. Vi anser att den här frihetsreformen aldrig får bli en fråga för kommunala budgetavvägningar. Den måste täcka det essentiella. Ingen ska bli satt i husarrest i sin egen kommun av rädsla för att förlora sin assistans. Det är just därför som frågan om det delade huvudmannaskapet för personlig assistans är så viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! Vi vill att staten ska vara huvudman för samtliga personer som har rätt till personlig assistans enligt LSS, oavsett om den assistansberättigade i dag har statlig eller kommunal insats. Om man menar allvar när man påstår att man värnar om frihetsreformen är det helt nödvändigt att våga gå från ord till handling, anser vi i Vänsterpartiet. Politiker som värnar om frihetsreformen måste se till att renodla huvudmannaskapet, så att staten tar över hela ansvaret.

Fru talman! Det har, som vid alla stora förändringar, framkommit viss oro över vårt initiativ. Det är såklart helt rimligt. Det här är en stor reform och ingen liten grej. De människor som i dag är i behov av personlig assistans för att leva ett liv som andra har varit utsatta för ett svårt trauma. Det har vi sett på nyheterna. Människor är livrädda för att förlora sina mest grundläggande rättigheter. Just därför har vi i vårt uppdrag till regeringen understrukit att absolut ingen som har assistans i dag, oavsett huvudman, ska förlora den. Målet med vår reform är att fler ska beviljas assistans, inte färre.

En annan farhåga som lyfts fram är att vår tidsram är för snäv. Jag tror att ingen som har kommit i kontakt med frågan om LSS kunnat undgå det faktum att det här är ett område som utretts på längden och tvären i all oändlighet, utan att någon av de stora reformer som krävs blivit genomförda. Det har varit ett effektivt sätt för den regering som för tillfället bär ansvaret att om och om igen prata om frågan men aldrig ta ansvar för de extremt akuta frågor som tillkommer.

Regeringen och samarbetspartierna var på väg att göra exakt detsamma med huvudmannaskapsfrågan. Att lägga utredningar och flytta fram kan vi inte acceptera. Jag menar att det farligaste som kan hända är att politiken inte vågar agera kraftfullt för att säkra frihetsreformerna för att situationen är som den är. De styrande kan alltid skjuta upp de viktigaste delarna och bara ägna sig åt mindre justeringar, det vill säga aldrig förändra i grunden, trots att vi ser det systematiska felet och hur det drabbar människors liv. Nu lägger vi ansvaret på regeringen att ta fram direktiv till utredningen, där funktionsrättsrörelsen såklart ska vara en aktiv del.

Den personliga assistansen är den största frihetsreform vi har. Vi har lovat väljarna att vi ska slåss för att återfå en funktionsduglig rättighetslagstiftning och göra allt vi kan för att en lag som utgår från konventionen om mänskliga rättigheter och ger människor full makt över sina liv ska bli så bra som möjligt. För att uppnå detta har vi haft tre huvudkrav som parti. Vi vill att lagen ska justeras efter alla domar och att man ser till att få en behovsbedömning utan integritetskränkning, vi vill få bort vinstjakten på assistansen och vi har utlovat ett statligt huvudmannaskap. När vi lovar något håller vi det. Vi försöker hitta sätt att driva fram våra politiska frågor. Nu har vi tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna påbörjat ett arbete gällande ett av de huvudkraven. Det, fru talman, är vi mycket stolta över.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 20 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Jag skulle vilja få några förtydliganden.

Våra båda partier har ganska stora åsiktsskillnader i väldigt många frågor, även i grundläggande politiska frågor. Men det är intressant att vi just när det gäller LSS och den personliga assistansen kanske är de partier som genom åren har stått allra närmast varandra i synen på vad som behöver göras och vad lagen ska vara till för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Jag måste säga att jag uppskattar att Vänstern, vad jag förstår efter kritik och larmrop från funktionshindersrörelsen under beredningsprocessen fram till initiativet, till sist på förra utskottsmötet lade till detta med övergångsregler och lade till att det behövs lite mer hängslen för att genomföra det här.

Men det räcker inte. Försäkringskassan ska ju bedöma nyansökningar och kommer att göra omprövningar av vart och ett av de beslut som kommer att föras över från kommunerna. Detta skrivs det inte en rad om i utskottets text. I dag får 82 procent avslag på sin förstaansökan hos Försäkringskassan, och samtliga dessa kommer att bli förstaansökningar. I dag får man en andra chans hos sin kommun. Men denna chans vill ni ta bort, utan att ersätta den med något annat. Jag måste ställa frågorna: Vad innebär egentligen övergångsreglerna? Vad är essensen i detta? Ni säger att ingen ska bli av med sitt assistansbeslut. Det är det grundläggande och viktiga - om det är vi helt överens.

Anf. 21 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Vi har sagt att inga personer ska förlora sin rätt till assistans genom detta. Det är upp till regeringen att göra det arbetet så att det sker.

Det viktiga här är att vi vill förtydliga att huvudmannaskapet ska vara förstatligat eftersom vi ser de problem som finns i dag. Vi vill ta det steget för att kunna säkerställa rättssäkra bedömningar i assistansfrågan.

Anf. 22 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Tack, Lorena Delgado Varas, för svaret! Jag måste erkänna att jag inte riktigt blev mycket klokare av det.

Övergångsreglerna överlämnas till regeringen. Följdfrågorna blir: När ska de införas? Ska de införas samtidigt som överflyttningen sker och lagen införs? Hur ser det ut under tiden och framför allt efter övergångsreglerna? Övergångsregler tar slut någonstans. Vad händer då?

Det finns väldigt många frågetecken som reses i den här processen. Detta med övergångsregler är enkelt att säga, men hur ska de se ut? Hur ska vi säkerställa att inte en enda person till ramlar mellan stolarna? Det är den stora diskussionen vi har här i dag. Vi har hört av de talare som hittills har varit uppe i debatten att vi ser väldigt olika på de processerna.

Anf. 23 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Man har lyft fram frågan om tidsramen väldigt mycket, att det är ett framhastat beslut och så vidare. Vi måste ändå vara väldigt tydliga med att säga att sådana utredningar har pågått länge. Det här är ingen ny fråga.

Man borde snarare fundera på hur tidsramen ser ut för de personer som drabbas av ett systemfel som finns i dag. Det finns väldigt stora behov och väldigt stora problem med systemet som finns i dag.

Jag tycker att Liberalerna ska vara tydliga med att det är ett viktigt steg att ta. Det är inte det enda steget som vi behöver ta för att få en bra LSS. Men det är ett av de viktigaste stegen.

Sofia Nilsson (C)

Anf. 24 Sofia Nilsson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! Under förra mandatperioden satt Vänsterpartiet väldigt nära regeringen och hade både insyn och en stor påverkansmöjlighet. Under förra mandatperioden tillsatte man även en utredning om LSS. Det är en utredning som har fått enormt stor kritik från många av partierna men även från branschorganisationerna.

En del i den utredningen handlar om att vi ska ändra huvudmannaskapet. Just det kapitlet har egentligen blivit sågat på många sätt i och med att det inte står för sig självt. Min fråga till ledamoten är: Varför drev inte Vänsterpartiet på hårdare under förra mandatperioden och såg till att huvudmannaskapet utreddes tydligare och fick en större plats i LSS-utredningen så att ni hade kunnat komma framåt i ett fortare tempo?

Då hade vi varit i ett annat läge i dag. Vi hade kanske haft en bättre utredning att grunda våra beslut på. Hur resonerade Vänsterpartiet under förra mandatperioden i och med att man då inte gjorde mer för huvudmannaskapet?

Anf. 25 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Även vi har varit kritiska till utredningen och resultaten som kom ur den. Att staten ska vara huvudman i de här frågorna har vi drivit länge. Det är inte så att det är en ny fråga för oss.

Vi kommer att bevaka frågan ordentligt, och inte bara vi utan även funktionshindersrörelsen. Vi var såklart inte överens om hela resultatet av den tidigare utredningen. Men i huvudmannafrågan har vi stått på samma fot hela tiden.

Sofia Nilsson (C)

Anf. 26 Sofia Nilsson (C)

Fru talman! Tack, ledamoten Lorena Delgado Varas!

Vi har numera en majoritet för att huvudmannaskapet ska bli statligt. Det känner jag personligen är väldigt positivt. Jag hoppas att vi kan jobba framåt i frågan. Det som fortfarande oroar mig är just tempot och tiden.

Hur ställer sig Vänsterpartiet till just tidsaspekten? Vilka konsekvenser ser Vänsterpartiet i att vi nu ska stressa fram en utredning där vi på 19 månader ska vara framme med en färdig lagstiftning?

Vilka konsekvenser ser Vänsterpartiet i just den delen? Hur svarar ni branschorganisationerna som ser en stor risk med att vi nu stressar fram en av de absolut största förändringarna inom LSS?

Anf. 27 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Jag skulle inte vilja säga att det är att stressa fram ett förslag. Vi har nu gjort ett utskottsinitiativ. Regeringen får ta ansvar för det. Vi har en stor del av funktionshindersrörelsen bakom oss. Flera av partierna är överens om att det här är en viktig fråga och att den bör drivas åt det här hållet.

Det är väl bara att sätta igång. Vi kan inte vänta hur många år som helst. Det har redan gått två år in i mandatperioden, och man har inte ens påbörjat frågan. Det handlar om människors liv och deras förutsättningar. Det drabbar väldigt olika och väldigt olika hårt i olika delar av landet.

Anf. 28 Pia Steensland (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Fru talman! För oss kristdemokrater är det självklart att en person med funktionsnedsättning ska har rätt till den assistans som personen behöver för att leva ett liv som andra, oavsett var i landet personen bor. Så är det inte i dag eftersom stat och kommun har ett delat ansvar för assistansen. Jag ska utveckla problematiken med detta lite grann.

Staten ansvarar för de personer som bedöms ha behov av assistans 20 timmar eller mer per vecka av det som kallas grundläggande behov. Kommunen ansvarar för dem som bedöms ha behov under 20 timmar.

Dessvärre har S-MP-regeringens förödande direktiv till Försäkringskassan 2016 drivit på en mycket striktare bedömning av vad som anses ingå i de grundläggande behoven.

När det gäller exempelvis det grundläggande behovet personlig hygien räknas nu bara den tid som används för att hålla kroppen ren från smuts och inte den tid det tar att använda deodorant, att klippa naglarna, att använda balsam eller att torka håret.

Den striktare bedömningen har medfört att det är oerhört svårt att i dag komma över 20-timmarsgränsen. Det gäller oavsett om det är ett barn som föds med en funktionsnedsättning eller om det är en kille som bryter nacken i en oturlig olycka i skidbacken.

Därtill har tusentals personer som har haft assistansersättning under flera år, kanske hela livet, bedömts på nytt efter 2016 och då inte längre ansetts komma upp till gränsen på 20 timmar. De ramlar då ur statens skyddsnät, trots att det är bedömningen - inte deras verkliga behov av assistans - som är förändrad.

Kommunen ska då fånga upp och ta över ansvaret. Men, fru talman, vi ser fall efter fall där kommunerna inte mäktar med att ge det stöd som krävs i enlighet med intentionen i LSS. Framför allt i små kommuner är det en överhängande risk att det är kommunens budget - inte personens behov - som avgör hur omfattande assistansen blir.

Den kommunala assistansen skapar också en inlåsningseffekt, en kommunarrest. En person som har assistans via en kommun måste få rätten till assistans prövad på nytt om personen vill flytta. Beslutet från den nya kommunen kan ha en helt annan omfattning, eller kanske till och med vara ett helt avslag. Den risken är det många som inte vågar ta. En ung person kanske inte kan flytta hemifrån. En annan tvingas tacka nej till arbete eller studier på annan ort. Det är uppenbart att den kommunala assistansen begränsar friheten och valfriheten för personer med funktionsnedsättning. Kort sagt: Den begränsar livet och strider mot intentionen i LSS. Så kan vi inte ha det!

Fru talman! Jag är därför väldigt glad att riksdagen i dag har möjlighet att fatta ett beslut som, när det blir verklighet, kan öka tryggheten för personer med funktionsnedsättning och stärka rätten till assistans. Tack vare ett initiativ från oss kristdemokrater tillsammans med Moderaterna och Vänsterpartiet kan riksdagen i dag ta ett första steg för att staten ska kunna bli ensam huvudman för assistansen. Alla vi partier som stöder förslaget är ytterst måna om att detta ska leda till att det blir bättre än vad det är i dag.

Den utredning som vi nu vill att regeringen ska tillsätta, och som också Försäkringskassan har efterfrågat, ska vara grundlig. Den ska konsekvensbereda och föreslå nödvändiga övergångsregler och alla övriga detaljer kring hur lagförslagen ska vara utformade för att rättssäkerheten och kontinuiteten ska öka för personer som är i behov av assistans. En sådan regeländring kan vara att ta bort 20-timmarsgränsen. Den behövs ju inte längre när ansvarsfördelningen inte ska spridas ut mellan kommun och stat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Vi ställer också uttryckligen krav på att de personer som i dag har ett kommunalt beslut ska få behålla sin rätt till assistans när staten blir ensam huvudman. De ska också omfattas av det rådande omprövningsstoppet för assistansersättning.

Fru talman! Jag och Kristdemokraterna ställer oss därför helhjärtat bakom utskottets förslag till beslut i dag.

Att det nu finns en majoritet i riksdagen som vill tillsätta en utredning med målet att just staten ska vara ensam huvudman för assistansen är ett nytt politiskt ställningstagande. Tyvärr finns det dock inte enighet i riksdagen i frågan. Januariöverenskommelsen mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna säger att frågan om huvudmannaskapet ska utredas. Dessa partier har alltså inte gemensamt uttalat om det ska vara kommunen eller staten som ska ha det samlade huvudmannaskapet. Jag vill tacka min kollega Camilla Waltersson Grönvall från Moderaterna för att detta tydliggjordes i dagens debatt.

Socialdemokraterna vill utreda vem som ska ha ansvaret för assistansen. Samtidigt blir jag väldigt konfunderad när jag läser reservationstexten. Jag skulle vilja att Mikael Dahlqvist förtydligade varför Socialdemokraterna har ställt sig bakom denna reservationstext när de uppenbarligen inte har bestämt sig.

Så här står det i reservationen: "I enlighet med betänkandet Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen . bör personlig assistans vara ett statligt ansvar." Det hedrar Mikael Dahlqvist att han står upp för januariöverenskommelsen, men det här gör att det blir väldigt förvirrat.

Jag hade faktiskt tänkt ställa samma fråga till Miljöpartiets representant, men när jag nu tittar ut över kammaren ser jag att hon har lämnat den. Jag hoppas att hon kommer tillbaka.

Liberalerna och Centerpartiet uttalar att de, precis som vi kristdemokrater, vill att det ska vara staten som har det ensamma ansvaret för assistansen. Ändå säger deras ledamöter i dag att de kommer att rösta nej när det nu ligger ett skarpt förslag på bordet.

Fru talman! Det finns en splittring inom januaripartierna. Återigen sätter januariöverenskommelsen käppar i hjulet för förslag som skulle vara bra för Sverige, denna gång ett förslag som skulle stärka rätten till assistans oavsett var i landet du bor.

Det som händer nu är att riksdagen, efter att det formella beslutet är fattat vid dagens votering, uppmanar regeringen att skyndsamt tillsätta utredningen om att staten ska vara ensam huvudman för assistansen. Men därefter sitter regeringen på makten. De kan välja om de vill agera eller avstå från att tillsätta utredningen. Om de tillsätter en utredning är det de som styr direktiven.

Fru talman! Debattreglerna för dagens debatt hindrade mig från att ta replik på föregående talare. Det vore dock angeläget om exempelvis Liberalernas Bengt Eliasson tog ordet igen och då förtydligade om hans parti genom samarbetet med regeringen kommer att säkerställa att regeringen, till skillnad mot januariöverenskommelsen, kommer att tillsätta en utredning om att det är just staten som ska vara ensam huvudman. Det beskedet tror jag att många väntar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Människor far illa i dag. Det är angeläget att verkställa riksdagens vilja. Tillsättandet av en kompetent utredare måste ske omgående, och regeringen måste säkerställa att direktiven blir riktigt bra i enlighet med riksdagens krav.

Januaripartierna har nu faktiskt en möjlighet att styra upp även behovsbedömningen. Jag har upprepade gånger kallat socialministern till riksdagen. Hon säger att hon förstår problematiken - det krävs en översyn för att samtliga grundläggande behov ska vara assistansgrundande i sin helhet - men säger att frågan är för svår och komplicerad. Det duger inte. Processen måste sättas igång, och vi måste säga det. Kristdemokraterna lade fram ett skarpt förslag om detta i riksdagen i juni i år. Dessvärre var det bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som röstade ja.

Liberalerna, till exempel, röstade nej till att samtliga grundläggande behov skulle vara assistansgrundande i sin helhet. Det rimmar illa med att deras ledamot i dag i kammaren säger att staten ska vara huvudman men att vi först måste se till att samtliga grundläggande behov blir assistansgrundande i sin helhet. När kommer det att ske? Det finns inte i januariöverenskommelsen.

Fru talman! Jag ber om ursäkt att jag har överskridit min talartid.

Regeringen har svikit personer med funktionsnedsättning och deras familjer under alldeles för lång tid. De personer som far illa i dagens system med det delade huvudmannaskapet kan inte - orkar inte - vänta mycket längre.

Anf. 29 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Låt mig börja med att svara på en av de frågor som Pia Steensland sände till mig från talarstolen om beskedet. Beskedet gav jag i mitt anförande. Det var väldigt enkelt att bara lyssna där.

Jag skulle ändå i detta korta replikskifte vilja fästa uppmärksamheten på det intressanta med tidsaspekten i initiativet. Hela initiativet bygger ju på att det nu ska tillsättas en utredning snabbt. Det är vi överens om. Den kommer i januari, så tidigt som möjligt. Jag hade gärna velat se den före jul, men departementet orkar inte riktigt med att få fram direktiven till dess. Vi får den direkt efter nyår, är det utlovat. Det vet de flesta som finns i den här kammaren.

Vidare står det om tidsaspekten i initiativet att utredningen ska presenteras i januari 2022 och lagstiftningen vara på plats innan mandatperioden är slut, det vill säga beslut i riksdagen före sommaren och ikraftträdande någon gång under sommaren. Så måste det bli.

Man kan tycka att det kan gå fort, om man vill. Jag har dock försökt erinra mig ett enda snabbehandlat beslut här i riksdagen som blivit riktigt bra. Det finns alltför många där vi har fått backa, ta om och göra rätt. Vi vill ju verkligen tillsammans att det ska bli bra för dem som behöver assistansen.

Jag skulle vilja be Pia Steensland förtydliga: Hur ser du på beredningsprocessen? Du har pekat på den långa raden förändringar som måste göras för att detta ska bli bra. Beskriv, snälla, beredningsprocessen så att det blir tydligt hur den ska hinnas med på de här 18-19 månaderna!

Anf. 31 Pia Steensland (KD)

Fru talman! Ledamoten säger att utredningen från regeringen ska komma i januari. Ledamotens januaripartikollega säger dock att det är en utredning som ska ta fram beslut om huruvida det är staten eller kommunen som ska ha det samlade ansvaret. Det är det som är den stora skillnaden här. Vi säger, precis som Liberalerna, att det är staten som ska ha det ansvaret. Det är detaljerna kring det som vi nu ska utreda.

Jag skulle önska att ledamoten återigen förtydligade svaret på min fråga i talarstolen tidigare: Kommer ledamoten från Liberalerna att säkerställa att den utredning som kommer från regeringen i januari har målet att det är just staten som ska vara ensamt ansvarig?

Angående utredningstiden ska utredningen vara på plats våren 2022. Vi är oerhört angelägna om att det här ska bli en bra och fullgod utredning. Skulle det visa sig på vägen att det behövs längre tid kan man förlänga tiden något. Det är inte det som är problemet. Det stora problemet är att regeringen inte får rumpan ur vagnen och sätter igång.

Utredningen måste komma på plats nu med en kompetent utredare som ser till att de här detaljerna blir bra. Januaripartierna har genom sitt samarbete med regeringen möjlighet att styra direktiven precis dit de vill.

Hur vill ledamoten att direktiven till den här utredningen ska se ut?

Anf. 32 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag brast i att följa ordningsreglerna i kammaren.

Jag vill understryka att jag väldigt gärna vill ha svar på hur den tänkta beredningsprocessen ska se ut. Det är extremt kort om tid, och det står uttryckligen i initiativet att det ska finnas en utredning på plats i januari 2022 och att det ska finnas lagstiftning på plats. Enligt min tolkning betyder det ikraftträdd lagstiftning innan mandatperioden är slut.

Vi vet hur riksdagen fungerar. Under ett valår stänger den precis före midsommar, och sedan går samtliga här inne till val. Det betyder att med de här processerna som måste till enligt regeringsformen, budgetregler och annat ska det konsekvensbeskrivas på några få månader. Remisstiden blir ohyggligt kort om detta ska hinnas med.

Hur ska vi klara den största reformen som den här lagstiftningen har sett sedan den infördes 1994? Och hur ska vi säkerställa att den faktiskt blir så mycket bättre som jag är övertygad om att ledamoten Steensland vill lika mycket som jag att den ska bli?

Fru talman! Det här är den vitala grundfrågan i den här debatten. Det är tiden som nu springer ifrån oss.

Anf. 33 Pia Steensland (KD)

Fru talman! Utredningen ska vara på plats våren 2022. Om det sedan krävs en sommarriksdag, om det så är ett valår, är i alla fall vi kristdemokrater villiga att träda in i riksdagen när det handlar om en fråga som är så angelägen som den här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Min fråga till Bengt Eliasson kvarstår. Dessvärre kan du ju inte svara på den nu, så jag önskar att vi kan hitta ett forum för det. Hur kommer direktiven att se ut? Skulle det vara möjligt att faktiskt trycka på och se till att man får till en bra bedömning även i det här? Skulle det vara så är jag övertygad om att även tidsplanen behöver förskjutas, ja, men jag är också övertygad om att det skulle vara välkommet om vi faktiskt får till den helheten.

Den springande punkten är, tycker jag, varför ledamoten inte har pratat med mig från Kristdemokraterna, med representanter för Moderaterna eller med representanten för Miljöpartiet och frågat om det här under utredningsprocessen i utskottet om det bara är tidsplanen som bekymrar ledamoten i det här beslutet. Varför har inte ledamoten lyft luren och frågat hur vi tänker och om det går att hitta ett sätt att komma vidare? Det, fru talman, hade jag uppskattat.

Anf. 34 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Pia Steensland ställde en fråga till mig gällande hur vi ser på frågan om statligt huvudmannaskap. Jag tycker väl ändå att jag har redogjort ganska tydligt för vårt argument för hur processen ska se ut framöver. Jag anser att ett seriöst parti ska ha bra underlag att ta ställning till.

Vi är överens om att en huvudman för den här reformen är bra av olika skäl, vilket har redogjorts för, men vi är inte överens om huruvida huvudmannaskapet ska vara statligt, kommunalt eller någonting annat. Det lutar dock åt statligt huvudmannaskap, det kan jag villigt erkänna. Men jag tycker också att man måste se frågan däran.

Fru talman! Det finns en lite raljerande ton när det gäller kommunernas sätt att hantera personlig assistans, tycker jag. Man använder uttryck som "kommunarrest" och "i mindre kommuner" och så vidare. Jag tycker att det är på sin plats, fru talman, att säga att det brister även i större kommuner. Det har inte alltid med kommunstorleken att göra.

Det finns faktiskt också ett kommunalt skatteutjämningssystem i det här landet där kommunerna kompenseras för exempelvis kostnader som man har för omsorg. Jag tycker att man ska vara ärlig i den här diskussionen när det gäller att det finns olika parametrar.

Jag har mött många som är väldigt nöjda med det kommunala omhändertagandet - kommunerna ser närmiljön och kan fatta kloka beslut. Det är precis det här utredningen ska titta på: för- och nackdelar.

Jag vill ställa följande fråga till ledamoten Pia Steensland från Kristdemokraterna: Försäkringskassan har varit tydlig med att en för kort utredning gör att personer riskerar att hamna utanför. Hur ser du på den frågan?

Anf. 35 Pia Steensland (KD)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det som Försäkringskassan har varit tydlig med i de delar som jag har läst är att man säger att det krävs en grundlig utredning. Ja, vi instämmer i det. Det är den utredningen som vi tillsätter nu.

Alla de här myndigheterna och instanserna - SKR och funktionshindersorganisationer - är överens om att det är staten som bör ha det samlade huvudmannaskapet. Jag undrar därför vad det är som gör att Socialdemokraterna inte kan sätta ned foten i den här frågan och säga att det faktiskt blir bättre med staten som huvudman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Huvudmannaskap för personlig assistans

Jag vet att väldigt många kommuner kämpar hårt med att försöka få till ett så bra stöd som de här personerna behöver. Men det är otroligt svårt, för det är kostnader förknippade med det här.

Det är också väldigt svårt i de kommuner där personer faktiskt får beviljad assistans utifrån det faktiska behovet. Det kan göra att det blir prioriteringar i kommunen på andra delar. Man kanske inte kan göra den där fotbollsplanen som det var tänkt, eller man kanske inte kan bygga simhallen och så vidare. Det där blir stigmatiserande i framför allt små kommuner där väldigt många ofta vet vem det är som har slukat resurser bara för att man behöver det för att klara att leva ett liv som andra. Det är därför staten måste gå in. Var i landet du bor ska inte kunna avgöra hur din assistans ska bli.

Ledamoten har varit tydlig, och jag uppskattar det. Det hedrar dig, Mikael Dahlqvist. Men vi kan inte under flera år igen utreda om det är kommunen eller staten som ska ha ansvaret. När kommer ni att sätta ned foten?

Anf. 36 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Vi vet att Kristdemokraterna älskar staten. Man vill förstatliga sjukvården och så vidare. Om det vore så enkelt med en sådan lösning skulle vi ha gjort det för länge sedan, och det gäller precis den här frågan. Bara för att man byter huvudman, Pia Steensland, löser man inte problemen.

Fru talman! Det gläder mig att ledamoten tidigare i debatten sa att man är beredd att förlänga tidsperioden om så krävs eftersom det kan bli problem med den korta utredningstiden.

Du frågade också tidigare varför Bengt Eliasson inte har hört av sig. Då måste jag ändå säga att vi socialdemokrater har tagit kontakt med Kristdemokraterna. Och en av våra frågeställningar handlade om just tidsperioden. Vi upplevde då att den var huggen i sten. Därför blev jag lite förvånad över hur du uttryckte dig i det tidigare replikskiftet. En av de viktigaste frågorna vi diskuterar här i dag är just tidsperioden för utredningen, eftersom det står tydligt i ert underlag.

Jag tycker fortfarande att jag inte får svar på hur vi med er tidsperiod ska hantera en rättssäker process, Pia Steensland. Hur ska vi se till att de som i dag har kommunal personlig assistans inte hamnar utanför? Jag vill gärna få svar på den frågan.