Högskolan

Betänkande 2010/11:UbU11

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
31 mars 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nej till motioner om högskolan (UbU11)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om högskolan. Skälet är gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar om framtida förstärkningar av vissa utbildningar och lärosäten, nya högskoleutbildningar och deras innehåll, breddad rekrytering och frågor om tillträde till högskolan.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 73

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-02-10
Justering: 2011-03-10
Trycklov till Gotab och webb: 2011-03-14
Trycklov: 2011-03-14
Trycklov: 2011-03-15
Reservationer: 20
Betänkande 2010/11:UbU11

Alla beredningar i utskottet

2011-02-10

Nej till motioner om högskolan (UbU11)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om högskolan. Skälet är gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar om framtida förstärkningar av vissa utbildningar och lärosäten, nya högskoleutbildningar och deras innehåll, breddad rekrytering och frågor om tillträde till högskolan.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-03-31
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:UbU11, Högskolan

Debatt om förslag 2010/11:UbU11

Webb-tv: Högskolan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 12 Louise Malmström (S)
Herr talman! Det finns många sätt för en socialdemokrat att inleda en debatt om svensk högskola och svensk högskolepolitik. Jag skulle kunna stå här och tala om hur utbildning bygger individer, vidgar vyer och skapar kreativa, självständiga och kritiskt tänkande människor. Det är både sant och relevant. Men i dag tänkte jag välja ett annat anslag. Ni vet ändå att jag tycker allt detta. I dag vill jag tala om det mer fyrkantiga och konkreta resultatet av utbildning. Jag tänker på studenternas självklara plats på den hett eftertraktade arbetsmarknaden och inte minst arbetsmarknadens desperata efterfrågan på examinerade studenter med rätt utbildning. Om vi ska klara jobben i framtiden måste vi klara utbildningen i framtiden. Tittar man på den borgerliga utbildningspolitiken ur ett arbetsmarknadsperspektiv är det mest anmärkningsvärda den misshushållning med mänskliga resurser som de borgerliga partierna ägnar sig åt både i arbetsmarknadspolitiken och i utbildningspolitiken. Hur ett parti som kallar sig det nya arbetarpartiet så ofta bortser från arbetsmarknadens kompetensförsörjningsbehov är obegripligt. Hur den liberala utbildningsministern som ena stunden talar om elevers bristande respekt för sina lärare i nästa stund visar uppenbar brist på egen respekt för forskning och expertis är om möjligt ännu märkligare. Är det någon här inne som tror att dagens och framtidens samhälle och arbetsmarknad ställer mindre krav och har lägre förväntningar när det gäller arbetskraftens kunskapsnivå än gårdagens? Nej, jag tror att vi alla är överens om att kunskapsnivån inom alla delar av arbetsmarknaden kommer att öka. God utbildning, och till och med högskoleutbildning, är inte bara en konkurrensfördel på den arbetsmarknad som erbjuder de goda jobben utan en inträdesbiljett. Med den utgångspunkten behöver vi bli extremt effektiva när det gäller att ta till vara varenda unge som har viljan och möjligheten att skaffa sig utbildning. Allt annat är resursslöseri. Vad gör då den borgerliga regeringen? Den gör precis tvärtom. Den låter kompetens läcka på precis alla nivåer. Min dotter går i femman. För ett par veckor sedan fick hon hem en blankett med språkval. Man kan se det som en liten fälla. Hon hade redan bestämt sig för att läsa spanska. Men en del av hennes elvaåriga skolkamrater gjorde andra val som påverkar deras möjligheter att senare i livet tillgodogöra sig de meritpoäng som lättare tar dem vidare i utbildningssystemet. Därmed riskerar vi att redan där tappa ett gäng begåvningar. Sedan kommer gymnasieskolan där man tvingar elever att välja mellan yrkesutbildning och högskolebehörighet. Där förlorar vi några till. Faktum är att där förlorar vi både begåvningar inom yrkesutbildningen och begåvningar i högskolan. Vi kan sedan titta på de försämrade och svårgenomträngliga antagningsreglerna. Där försvann några till. Det faktum att vi inte har byggt ut högskolan, vilket i princip alla andra länder i västvärlden gör, har gjort att de stora kullar som har gått ut gymnasiet de senaste åren har fått slåss hårdare om de platser som finns har utestängt ytterligare en rad begåvningar. Om vi ska klara jobben har vi inte råd med det. Vi kan tala om 50 procent, 40 procent eller för den delen 60 procent av eleverna ska gå till högskolan. Men målet måste väl vara att alla som har ambitionen och förutsättningarna att läsa på högskolan ska göra det. Framtidens arbetsmarknad kommer att sluka dessa personer med hull och hår. Herr talman! För varje skolstadium som passerar tappar vi begåvningar som aldrig når högskolan. Snacka om att vi har en begåvningsreserv. Borgerlig skolpolitik i allmänhet går i och för sig som jag förstår det ut på just det. Borgerlig högskolepolitik går i synnerhet ut på det. Det är omöjligt att inte se mönstret. Håll kreti och pleti ute från högskolan genom krångliga och ensidiga antagningsystem som gynnar dem som kommer från studievana hem. Begränsa antalet platser så att bara de som har de bästa ingångsvärdena, observera ingångsvärdena, kan komma in och inte de som har störst förmåga att utvecklas och skulle få det bästa studieresultatet eller göra den största bildningsresan. Den ovarsamma hanteringen av små och medelstora högskolor syftar till samma sak. Genom en politik som långsamt svälter ut dem kastar man bort den möjlighet som de har att bidra till regional utveckling men också möjligheten att bidra till att minska den sociala snedrekrytering som utestänger många som vill och kan från högre utbildning. Genom att man inte satsar mer på kvaliteten i högskolan leder det till att antalet undervisningstimmar minskar dramatiskt. Det drabbar exakt samma grupp. Studievana studenter med föräldrar som har akademisk bakgrund kommer säkert att klara sig ändå, de andra gör det inte. Det är inte smart. Det är inte framtidsinriktat. Det är misshushållning med resurser. Herr talman! När man reser runt i Högskolesverige är det två bekymmersamma faktorer som lyfts betydligt oftare än andra. Det ena är kvaliteten i den högre utbildningen. Det överskuggar allt. Det behövs ökade resurser så att studenter, särskilt inom humaniora och samhällsvetenskap, kan få mer lärarledd tid och så att uppsatsstudenter inte tvingas skriva två och två för att få tillgång till sin handledare. Det system som resurserna fördelas utifrån måste ha legitimitet hos lärosätena, lärarna och studenterna. Det håller inte att först avstå från att satsa på utbildningsvetenskaplig forskning och sedan underkänna lärosäten för att de saknar just sådan. Vi har högre ambitioner med kvaliteten än den borgerliga regeringen. Men det behövs betydligt mer än det vi också har avsatt för att komma till rätta med detta. Det andra som nämns är bristerna i studentens koppling till arbetslivet. Förutom att det ger sämre verklighetsförankring och minskar chanserna för välavvägda studieval påverkar det också möjligheterna att få in en fot på arbetsmarknaden efter avslutad utbildning speciellt för dem som inte redan har kontakter och nätverk. Målsättningen borde vara att alla studenter erbjuds praktik under sin utbildning. Där har vi öronmärkt pengar för att öka studenternas koppling till arbetsmarknaden. Herr talman! Argument om rättvisa, jämlikhet och bevis på att ett samhälle aldrig är starkare än sina svagaste individer har aldrig bitit på borgerligt styrda regeringar. Men hur är det med arbetsmarknadsperspektivet? Hur resonerar det nya arbetarpartiet när alla aktörer på arbetsmarknaden påpekar behovet av en välutbildad arbetskraft och gör er uppmärksamma på matchningsproblemen på alla nivåer? Hur tänker ni att vi ska klara en framtida arbetsmarknad när vi inte tar till vara en av våra viktigaste tillgångar och låter gäng efter gäng motiverade och begåvade studenter läcka ut från alla nivåer i stället för att investera i utbildning för jobb? Det hoppas jag få svar på i dagens debatt. Jag står bakom samtliga reservationer men yrkar för tids vinnande bara bifall till reservation 1 och 14.

Anf. 13 Jabar Amin (Mp)
Herr talman! Den högre utbildningen i Sverige håller generellt sett en hög kvalitet, men den kan bli bättre. Framför allt är högskolan ojämn, fokuserad på genomströmning och inte kvalitet. Det behövs mycket mer för att den ska bli tillgänglig i bred bemärkelse. Det är inte bara undervisningen som behöver stärkas utan även handledningen. Riksdagen borde ge Sveriges studenter en garanterad miniminivå om tio timmar lärarledd undervisning i veckan. Det tycker vi är rimligt. Det kan verka lite. Men för en hel del studenter, särskilt inom humaniora och samhällsvetenskap, skulle detta kunna göra en stor skillnad. Enligt siffror från Sveriges Förenade Studentkårer har nästan hälften av Sveriges studenter nio timmar eller mindre lärarledd tid i veckan. Det håller inte. Det ska göra skillnad att läsa på universitet och ha ett lånekort på universitetet. Om vi i riksdagen menar allvar med kvaliteten i högskolan är det i grundutbildningen vi måste börja. Hög kvalitet måste vara målet. Att planera för och belöna kvaliteten måste också vara vägen framåt. I dag har vi ett resurstilldelningssystem som i stort sett fördelas efter genomströmning. Ju fler som studerar snabbare, ju mer resurser får ett lärosäte. Per definition belönas sänkta kvalitetskrav. För inte så länge sedan träffade jag en universitetslektor som jag har känt i många år. Vi började samspråka och kom snart in på resurstilldelningssystemet. Hans uppfattning var att nuvarande system är korrumperande. Jag frågade vad han menade. Jo, den premierar genomströmning i stället för kvalitet. Han måste låta studenterna passera igenom för att få pengar. Ett sådant system vill han inte ha. Att fortsätta att låta nära hälften av studenterna på högskolan passera utan att få tillräckligt med lärarledd tid, handledning och återkoppling på sitt lärande är att belöna universiteten efter genomströmning och inte efter kvalitet. En bättre balans mellan genomströmning och kvalitet borde vi kunna hitta. Herr talman! Den 1 januari 2009 trädde en ny diskrimineringslag i kraft. Lagen innehåller bland annat ett förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck inom utbildningssystemet, det vill säga även inom högskolan. För att den nya lagen ska fungera i praktiken krävs dock att frågor som berör hbt-personers livsvillkor integreras i den högre utbildningen. Enligt vår mening är det önskvärt att utbildningar i hbt-frågor integreras i all grundutbildning som bedrivs vid högskolor och universitet i syfte att ge nödvändig kompetens. Diskrimineringsgrunderna borde dessutom vara en del av de kvalitetskriterier som Högskoleverket ser till i sin tillsyn av högskolorna. Studentens rätt att organisera sig och bevaka sina intressen är i högsta grad en fråga om kvalitetssäkring i den högre utbildningen. Det är inte tillräckligt att garantera studentkårerna insyn eller representation i beslutsfattande organ. Högskolorna behöver också stötta studentens förutsättningar att bedriva ett aktivt studentpolitiskt arbete i fria och oberoende kårer. Den 1 juli 2010 avskaffades kårobligatoriet. Det var bra i grunden men underfinansierat. Verksamheten vid studentkårerna blir därför stympad och möjligheten att utöva inflytande kan försämras. För att åtminstone säkra ett minimum av studentinflytande kommer högskolorna och studentkårerna att tvingas göra nedskärningar i den övriga verksamheten, som framför allt handlar om studiesociala frågor. Vi anser att det är omöjligt att öka mångfalden, motverka diskrimineringen och skapa jämställdhet på högskolorna om inte studenterna tar aktiv del i detta arbete. Därför måste det finnas tillräckligt statligt stöd till den studiesociala verksamheten för att finansiera detta. När beslutet nu har trätt i kraft bör det så småningom tillsättas en utredning med uppgiften att göra en utvärdering av hur studieinflytandet fungerar i praktiken samt komma med förslag som tryggar såväl studentinflytandet som den studiesociala verksamheten vid universitet och högskolor. Herr talman! Världen blir en bättre plats av att vi människor möts, lär känna varandra, byter erfarenheter och bryter invanda föreställningar om andra. Ur detta perspektiv är högskolans internationalisering viktig, men det ökar också kvaliteten att motiverade studenter från hela världen läser på svenska högskolor. En öppen värld är en bättre värld. Men med införandet av studieavgifter tar Sverige ett steg bort från internationellt samarbete och kontakter med omvärlden. Miljöpartiet tar avstånd från studieavgifter på svenska universitet och högskolor. Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna 9, 10, 17 och 21.

Anf. 14 Michael Svensson (M)
Herr talman! Vår högskola ska vara spjutspetsen i vårt svenska utbildningsväsen. I takt med att vårt samhälle går alltmer från ett industrisamhälle till ett tjänste- och IT-samhälle behövs allt fler med akademisk utbildning. Aldrig har så många studenter varit inskrivna på högskolan som i dag. Efterfrågan på högre utbildning kommer även i fortsättningen att vara mycket stor. I en tid då individens konkurrenskraft ökar och man är flexibel på arbetsmarknaden är det glädjande att många väljer att skaffa sig högre utbildning. Det är också glädjande att direktövergången till högskolestudier har ökat tre år i rad. Hela 25 procent av eleverna som gick ut med slutbetyg våren 2009 påbörjade universitetsstudier. Regeringen har också bemött den ökade efterfrågan på högre utbildning genom att tillföra 10 000 nya platser 2010 och 2011. Likt idrotten är inte elit och bredd varandras motsatser. Tvärtom är de varandras förutsättningar. En bra grundutbildning leder till att många kan satsa på elitnivå. Dessa elitstudenter kommer i sin tur att inspirera andra likt en perpetuum mobile. Herr talman! Man kan angripa problemen på många olika sätt. Denna debatt ska inte framför allt handla om grundskola och gymnasium, men det är ofrånkomligt eftersom allt hänger ihop. Det är av yttersta vikt att högskoleutbildningen kan börja på rätt nivå. Många års nedmontering av kunskapskraven av tidigare regeringar har gjort att man på många högskolekurser har fått ta om vissa delar av gymnasieutbildningen, inte minst arrangörer av civilingenjörsutbildningar har framfört dessa problem. Det är därför den nuvarande regeringen under de gångna åren har genomfört och under denna mandatperiod genomför de största satsningarna någonsin inom skolan. Det är det bästa sättet att komma till rätta med de snedfördelningar som finns i dagens högskola. Om man ska vara snäll mot oppositionen kan man säga att när ni hade regeringsmakten genomförde ni en del reformer. Syftet var kanske gott men det blev fel. Det är därför det är så viktigt med en ständig uppföljning, och det är därför vi föreslår ett permanent statligt institut för att följa upp samtliga reformer så att de kan rättas till om något går fel. Vi tycker att det är oerhört viktigt att satsa på kvaliteten i högskolan. Ni byggde ut högskolan tidigare men tillförde inga nya pengar, vilket har lett till att kvaliteten har gått ned. Detta är uppenbart vad gäller utbildningen till lärare. Här finns en dubbel effekt, dels går inte studenterna ut med tillräckligt hög utbildning, dels föranleder detta att så småningom kommer de elever de ska undervisa inte att få tillräckliga kunskaper. Det finns fortfarande problem med att det är alltför få sökande per plats, det vill säga att alla som söker kommer in. Att se över lärosätenas examensrätt var en mycket klok åtgärd, och vi hoppas att det kommer att leda till att kvaliteten på lärarutbildningarna stramas upp ordentligt. Det är också viktigt med förändringarna i lärarutbildningen som genomförs, att den delas in på ett annat sätt än vad som har varit fallet. Att återgå till en modell där läraren är specialist på ett fåtal årskurser och ämnen är en mycket klok åtgärd. Vi tror också att införandet av lärarlegitimationer kommer att stärka rättssäkerheten och höja kvaliteten och statusen hos lärarna. En adekvat och attraktiv lärarutbildning är en grundförutsättning i Alliansens satsning på läraryrket. En annan viktig reform är då att höja läraryrkets status. Hela 251 miljoner kronor kommer regeringen att satsa på forskarskolor, där 2 000 lärare och förskollärare ges möjlighet att utbilda sig till lektorer. Lärare och förskollärare får alltså läsa till en licentiatexamen i de ämnen som de har utbildning att undervisa i. Det är en kraftfull satsning för att höja lärarnas kompetens, status och löner. Allt detta i kombination med en lärarlegitimation och lärarlyft ska ge en stolt yrkeskår som åtnjuter stor respekt. Både socialdemokrater och vänsterpartister talar om den sociala snedrekryteringen vid våra lärosäten. Vi menar att det är fel sätt att komma till rätta med detta att återinföra den så kallade 25:4-regeln. Vi tror att det finns andra sätt. Framför allt angriper vi problemet från grunden genom satsningar inom förskolan, grundskolan och gymnasiet. Tidigare kunskapsuppföljningar i form av skriftliga omdömen, nationella prov och tidigare betyg tror vi kommer att råda bot på åtminstone vissa delar av den sociala snedrekryteringen. Den sociala snedrekryteringen till högskolorna måste bemötas redan när barnen är små. Det tror vi är ett långt mer konstruktivt sätt än att konstruera specialregler, undantag eller kvotgrupper för att komma åt den sociala verkligheten. Att alla elever ska uppnå goda kunskaper som förbereder dem för högre studier är definitivt en både kvalitets- och rättvisefråga. Herr talman! Vi politiker är bra på en hel del saker, framför allt att skapa förutsättningar, ge förutsättningar och sätta ramar. Men vi är inte bra på att vare sig äga spritfabriker eller detaljstyra högskolan. Därför värnar Alliansen om den höga kvaliteten och de fria universiteten. Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Jan Ericson, Margareta Pålsson och Camilla Waltersson Grönvall (alla M) samt Nina Larsson (FP) och Yvonne Andersson (KD).

Anf. 15 Louise Malmström (S)
Herr talman! Michael sade i sitt anförande att aldrig har fler läst på högskolan än nu. Allt annat vore ju skandal med tanke på hur många som är i den åldern och hur konjunkturen har sett ut. Vi tror att vi kan ännu mycket bättre, och det tror man i Europa också. I förra veckan var delar av utbildningsutskottet i Bryssel, och jag har fått en rapport från besöket. Bland annat träffade de kommissionären Vassiliou, och hon var lite förbryllad. Den svenska regeringen har ett mål på 40-45 procent som ska påbörja eftergymnasiala studier, men det är ju redan uppnått. Någon måste gå före, menar hon, och det har ju Sverige alltid gjort förut. Vad är det som har hänt i Sverige? Varför har ni tappat den ambitionen? Och jag vill fråga Michael om samma sak.

Anf. 16 Michael Svensson (M)
Herr talman! Framför allt tycker vi att det är viktigt att slå vakt om kvaliteten och se hur långt vi har kommit nu. Sedan kan jag garantera att vi kommer att göra allt för att ännu fler som vill det ska gå till högskolan och få en akademisk utbildning. Men det är viktigt att kvaliteten följer med hela tiden.

Anf. 17 Louise Malmström (S)
Herr talman! Jag satt i utbildningsutskottet redan 2002-2006. Kvalitet var någonting som vi pratade väldigt mycket om, och där hade vi väldigt höga förväntningar. Men nu visar det sig att vi har en högre ambition när det gäller att förstärka kvaliteten. Vi har aldrig sett det som en motsättning att fler ska kunna gå ut högskolan och att satsa på kvaliteten. Att nöja sig med 40 procent när vi har nästan 44 procent i dag är inte framtidsinriktat, särskilt inte när det är en betydligt högre procent som vill och har förutsättningar att studera på högskolan. Jag undrar hur ni tänker om framtiden. Tror ni på allvar att ett land som Sverige ska konkurrera med servicejobb på den globala arbetsmarknaden?

Anf. 18 Michael Svensson (M)
Herr talman! Tanken är väl kanske inte att vi just nu ska ha en lång debatt om Sveriges framtid, men vi tror att den är ganska ljus. Och vi tror att de reformer som vi genomför nu på utbildningspolitikens område kommer att innebära att eleverna och de framtida arbetarna, tjänstemännen och akademikerna kommer att möta framtiden med en bättre utbildning. Vi kommer att bygga ut utbildningarna i takt med att vi ser att behoven ökar.

Anf. 19 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Detta är ett motionsbetänkande som behandlar ungefär 90 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. En del av frågorna har också funnits med i andra betänkanden som vi har behandlat tidigare. Jag tänker fokusera på några områden med anledning av alla yrkandena och bland annat beröra resurstilldelnings-, kvalitets- och urvalsfrågor. För att Sverige ska kunna klara den internationella konkurrensen krävs utbildning och forskning i världsklass. Där upplever jag att utskottet har en ganska gemensam målbild, även om vägen dit kan se lite annorlunda ut. Utskottet har tidigare uttryckt och vill återigen understryka vikten av att Sverige koncentrerar sina utbildnings- och forskningsresurser för att stärka sin internationella konkurrenskraft och fortsätta att utvecklas som en ledande utbildnings- och forskningsnation. Alliansens högskolepolitik syftar till att statliga högskolor och universitet ska få ökad frihet att själva bestämma över sin verksamhet. Vi upplever att oppositionen däremot strävar efter en ökad detaljstyrning. Jag ställer mig frågande till varför och på vilket sätt detta skulle leda till en ökad kvalitetsutveckling. Lärosätena är en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhället. Kvaliteten främjas genom att lärosätena kan verka utifrån egna förutsättningar och behov. En ökad frihet gör det också möjligt att konkurrera framgångsrikt på en alltmer internationaliserad utbildningsmarknad. Satsningar på en ökad kvalitet i högskolans utbildningar har gjorts redan under förra mandatperioden. År 2007 satsades 120 miljoner kronor för att höja ersättningsnivåerna till utbildningsområdena humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi. Under 2008 satsades ytterligare 240 miljoner kronor för att höja kvaliteten i utbildningen. Förstärkningarna syftar bland annat till att öka undervisningstiden. Regeringen beräknar en höjning av grundutbildningsanslagen med inledningsvis 200 miljoner kronor 2012 och från och med 2013 med totalt 400 miljoner kronor. Riksdagen beslutade dessutom i juni 2010 att resurser för utbildning på grundnivå och avancerad nivå ska fördelas även på grundval av kvalitetsutvärderingar av utbildningarnas resultat. Den kvalitetsbaserade resurstilldelningen ska påbörjas 2013 och vara fullt utbyggd 2015. Det motsvarar 295 miljoner kronor. Jag skulle också vilja beröra frågan om fördelning av utbildningsplatser kontra kvalitet. I de beslut som regeringen och riksdagen har fattat vill jag påminna om de 10 000 platserna vad gäller utbyggnad av högskolan för 2010 och 2011. Utbildningsplatserna fördelas framför allt mot bakgrund av de bedömningar som lärosätena själva har gjort av möjligheterna att med bibehållen kvalitet öka antalet platser. Det är viktigt att framhålla att en utbyggnad av högskolan alltid bör ske med bibehållen kvalitet. Eftersom högskolepolitiken syftar till att utöka lärosätenas frihet och självbestämmande är det viktigt att utvärderingarna görs på ett sådant sätt att de inte leder till en indirekt statlig styrning av hur utbildningarna utformas. Utvärderingarna kommer därför att fokusera på vilka resultat som uppnås. Herr talman! Det finns också frågeställningar i motioner som gäller vilka högskolor som har universitetsstatus och vilka som inte har det. Där vill vi påminna om att högskolor har möjlighet att utfärda examina på forskarnivå på områden där de har särskilt goda förutsättningar. 25:4-regeln har berörts av tidigare talare, och jag skulle också vilja ta upp den. Den regeln avsåg att man skulle vara minst 25 år och ha minst fyra års arbetslivserfarenhet och därmed få tillhöra en särskild kvotgrupp. Vi är ganska många som tog den vägen för att få vår examen. Jag själv blev filosofie magister. Oppositionen vill återinföra denna regel och anger som skäl att man vill motverka snedrekrytering. Frågan är på vilket sätt. Jag vill påminna om att denna regel också innebar att många yngre studerande inte hade möjlighet att komma in på högskolor och universitet. Det är också en form av snedrekrytering. Det är glädjande att vi i dag har många yngre som kommer in direkt från gymnasiet. Svensk högskola har ju haft en situation där medelåldern har varit relativt hög i förhållande till andra länder. Meritpoängen berörs också i några av motionerna. Regeringens ambition är att äldre betyg så långt det är möjligt ska kunna tillgodoräknas meritpoäng. I första hand ska slutbetyg enligt den målrelaterade bokstavsskalan utfärdade mellan 1997 och införandet av den nuvarande kursplanen kunna tillgodoräknas meritpoäng i engelska, moderna språk och matematik. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är bra att korrigeringar görs. Regeringen har även gett Högskoleverket i uppdrag att i samarbete med Verket för högskoleservice utarbeta föreskrifter om hur betyg från utländsk gymnasial utbildning ska värderas, så att sökande med sådana betyg kan konkurrera på likvärdiga villkor och i samma urvalsgrupper som sökande med betyg från svensk gymnasial utbildning, för vilka det högsta möjliga resultatet av meritvärderingen enligt högskoleförordningen är 22,5 poäng. Enligt budgetpropositionen för 2011 infördes nya bestämmelser om urval till högre utbildning från och med höstterminen 2008. Dessa innebär att universitet och högskolor får bestämma vilka urvalsgrunder som ska användas för högst en tredjedel av platserna på en utbildning som påbörjas på grundnivå och som vänder sig till nybörjare. Tidigare gällde bestämmelserna högst 20 procent av platserna. Slutligen skulle jag också vilja beröra terminsindelningen, som berörs i en av motionerna. Jag konstaterar att varje lärosäte sedan mitten av 1990-talet självständigt kan besluta om läsårets indelning i terminer. I 6 kap. 13 § högskoleförordningen anges bara att all utbildning på grundnivå och avancerad nivå ska bedrivas i form av kurser och att dessa får sammanföras till utbildningsprogram. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Tina Acketoft (FP), Jan Ericson och Camilla Waltersson Grönvall (båda M) samt Emil Källström (C) och Yvonne Andersson (KD).

Anf. 20 Jabar Amin (Mp)
Herr talman! Jag ska börja med att rätta ett yrkande som jag hade. Jag sade reservation 21, men det ska vara reservation 20. Nina Lundström hävdade i sitt anförande att oppositionen vill detaljstyra. Om det är någon som vill detaljstyra är det regeringen. Man behöver inte gå längre tillbaka än till i går för att se hur tjugotalet forskare i Svenska Dagbladet vänder sig mot Folkpartiets oerhörda styrning när det gäller geografi. Kom inte hit och kritisera oppositionen för detaljstyrning när ni själva gör er skyldiga till en oerhörd detaljstyrning! Jag har två frågor till Nina Lundström. Den ena är om regeringen och du anser att det är rimligt att tillskjuta mer resurser till högskolorna och universiteten så att vi får mer lärarledd undervisning. En av de brister som nu pekas på gäller just detta. Den andra gäller resurstilldelningssystemet, som av många har beskrivits som korrumperande, inte minst av fackfolk. Är ni beredda att se över resurstilldelningssystemet? Detta är två frågor som jag uppskattar om jag kan få svar på av Nina Lundström.

Anf. 21 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Jag skulle vilja påminna om de siffror som jag valde att presentera i mitt anförande eftersom de visar på vad som faktiskt görs. När man lyssnar på Jabar Amin kan man tro att det inte görs något eller att det görs för lite och för sent. Det är ett ganska välkänt argument som återkommer. Det jag räknade upp var dels de satsningar som har gjorts tidigare - 2007 var det 120 miljoner kronor och 2008 var det 240 miljoner kronor - dels att regeringen nu räknar med en höjning av grundutbildningsanslagen med 200 miljoner kronor år 2012 och år 2013 totalt 400 miljoner kronor. Det görs satsningar för att kunna höja kvaliteten och i syfte att öka undervisningstiden. Det tycker jag är alldeles utomordentligt.

Anf. 22 Jabar Amin (Mp)
Herr talman! När det gäller resurstilldelningssystemet ställde jag en fråga. Jag beskrev i mitt anförande och i min replik nyss att det av många anses vara korrumperande, även av fackfolk. Är ni beredda att se över resurstilldelningssystemet så att det premierar mer kvalitet än genomströmning?

Anf. 23 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Högskolepolitiken syftar till att verkligen göra en kvalitetssatsning. Vi har ofta i debatterna hört att det viktiga är antalet platser. Även där gjordes ju en storsatsning med en ökning med 10 000 platser år 2010 och 2011. Men det viktiga är att oavsett om man gör en utökning eller inte så ska kvaliteten vara i fokus. Därmed finns också den resursfördelning som syftar till kvalitetsförbättringar liksom de kvalitetsutvärderingar som ligger till grund för det. Här sker alltså en satsning både pengamässigt och inriktningsmässigt. Det är kanske lite knepigt att mot Miljöpartiet anföra vad ett annat av oppositionspartierna har tagit upp i en av sina motioner. I motion Ub485 finns formuleringar från Socialdemokraterna om hur man ser på högskolevärlden och på detta med statlig styrning. Man säger så här: "Om högskolevärlden får helt och fullt råda sig själv avseende resursfördelning och organisation även i strategiskt viktiga frågor, och inte vill svara upp mot det moderna samhällets krav på insyn, ökad effektivitet och minskade klyftor mellan olika samhällssektorer, finns en risk att samhället drar sig undan även ekonomiskt." Den motionen andas ganska starka ingripanden, och därför tog jag upp detta i mitt anförande. Jag hoppas att jag har svarat på Jabar Amins frågor om satsning på kvalitet och satsning också på uppföljning.

Anf. 24 Louise Malmström (S)
Herr talman! När vi satt i regeringsställning arbetade vi aktivt för att ta till vara all begåvning. Jag tänker inte slå mig för bröstet och säga att vi lyckades med detta fullt ut, men vi minskade långsamt snedrekryteringen, och vi hade en rad strategier för att bredda rekryteringen. Ni tog bort de flesta av dem för att ni menade att de var orättvisa och svårgenomträngliga. Sedan har ni backat på vissa punkter, och nu tycker jag att det har blivit rörigt och svårgenomträngligt. Det är naturligtvis bra att ni lyssnar och tar till er. Men jag undrar om ens du själv kan reda ut vad som gäller för den som har ett åtta år gammalt gymnasiebetyg och vill slå ihop det med ett nytt komvuxbetyg. Man har ju haft stora problem med att få göra det. Vad gäller om man vill ta sig från yrkeshögskola till högskola, till exempel? Har man en chans om man kommer från folkhögskola och vill ta sig vidare till högskolan? Jag tycker att det rörigt, och jag tror att studenterna tycker att det är ännu mer rörigt.

Anf. 25 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Den sociala snedrekryteringen är en oerhört viktig fråga som jag tror engagerar oss alla. Sedan kan valet av metoder för att vi ska nå en bättring se lite olika ut. I Folkpartiet har vi lyft fram just att klassresan börjar i klassrummet som ett av de viktiga ingångsvärdena. Men det handlar inte bara om de stadier som Louise Malmström räknar upp. Denna frågeställning börjar redan i samband med hur förskola och grundskola fungerar och, som vi hörde i går i debatten om gymnasieskolan, vilken kompetensbas man kommer in med i gymnasieskolan. Det livslånga lärandet syftar till att vi ska ha många möjligheter att utvecklas som människor. Det kan vara så att vi under årens lopp ändrar inriktning och vill förkovra oss, för få av oss vet ju från början exakt hur vår livsbana kommer att se ut. Det syftar utbildningspolitiken till: att ge många möjligheter att omvärdera och få nya livschanser. Det är det centrala i utbildningspolitiken. Sedan är det naturligtvis så att vi i en fas av reformer tar ett steg, fattar beslut, utvärderar och tar nya beslut för att nå målet om ett livslångt lärande och för att ge människor livschanser. Klassresan börjar dock i klassrummet, och den börjar tidigt. Därför måste vi också räkna in de tidiga insatserna.

Anf. 26 Louise Malmström (S)
Herr talman! Betydelsen av det livslånga lärandet, som vissa säger startar redan i magen, och att vi ska göra rätt från början kan vi vara helt överens om. Jag tror dock inte att vi kan vaccinera oss mot allting som kan hända på vägen och som gör att man måste ha fler chanser. Nu är det ju ni som sitter vid makten, Nina Lundström, och det har ni gjort i snart fem år. Jag tycker att det är dags att reda ut vad som gäller i antagningssystemen. Jag tycker att det är rörigt, och jag skulle vilja ha det klarlagt. Ännu hellre skulle jag vilja att ni svalde prestigen i alla dessa backningar ni gör. Svälj prestigen helt och hållet! Backa, gör det möjligt att ta sig in på högskolan även om man inte tänker sig det från början! Jag tror inte att det gynnar kvaliteten i den högre utbildningen om alla har samma bakgrund och kommer från samma håll. Jag tror att det är en kvalitetsfaktor när man kommer in från lite olika håll med lite olika erfarenheter.

Anf. 27 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! En av de frågor Louise Malmström snuddar vid handlar om andra, äldre betygssystem kontra de nya. Det är självfallet så att man när man reviderar och förändrar också måste hitta bryggningsmöjligheter mellan de olika systemen. Där valde jag att ta upp frågan om den målrelaterade bokstavsskalan, som utfärdades från 1997 och framåt och som det nu har behövt göras korrigeringar kring. Det jag tycker är viktigt är att ambitionen självfallet hela tiden är att hitta sätt att fånga upp. Det handlar nämligen om att möjliggöra för människor att få sin utbildning och se till att våra system fungerar som ett stöttande verktyg för detta med fokus på kunskaper och formell behörighet. Det jobbas intensivt med att hitta de olika systemen. Jag vill alltså bara vidimera att detta är en viktig fråga. Det handlar om att se över systemen så att vi når målet, men fokus är att ge människor möjlighet att utbilda sig och se till att vi också har ett betygssystem som stöttar och där kompetensen ligger i fokus. Jag delar mycket av det Louise Malmström säger vad gäller engagemanget för utbildningen. På en punkt delar jag dock inte synsättet, och det gäller 25:4-regeln som jag också valde att ta upp i mitt anförande. Jag delar inte synsättet av det skälet att det inte gjorde det möjligt för de yngre att konkurrera på lika villkor. Hur är det möjligt att åldersregeln är viktigare än kompetensregeln? Jag har alltid tyckt att det har varit en konstig regel. Mer av insatser för livslångt lärande och många vägar framåt är en viktig ambition, och jag hoppas att den är viktig för oss alla.

Anf. 28 Emil Källström (C)
Herr talman! Adnan Dibrani inledde det förra området vi debatterade med en hänvisning till sportens värld. Jag kan väl kontra med att skylla eventuella kommande tungvrickningar eller tankevurpor på att det går väldigt dåligt för Modo Hockey i kvalserien. En stor del av mina tankar går till detta lag som nu har tre matcher på sig att ta sig upp på elitserieplats igen. Just nu ser det inte så bra ut. Det var dock inte därför jag kom hit. En välutbildad befolkning har varit, är och kommer givetvis att vara en vital faktor för Sveriges utveckling. Det är särskilt tillämpbart på högre utbildning, som är en mycket viktig del i detta. Det är dessutom ett väldigt intressant politikområde att fördjupa sig i. Själv fick jag helt nya incitament att göra just det i samband med valet och dess efterspel, när det gällde fördelning av utskottsplatser och ansvarsområden. Politik är, tack och lov, mycket mer än vad som händer här på Helgeandsholmen. Själv försöker jag utnyttja detta faktum så mycket som möjligt. Jag och andra centerpartister är nu i veckorna ute och hälsar på hos olika lärosäten, universitet och högskolor för att lära oss mer och för att utveckla politiken på området. Ett av dessa besök skulle jag vilja dela med mig av. Jag var i Växjö - det är för övrigt samma ort som Modo Hockey var och fick spö i går - och Kalmar och besökte det nya, sammanslagna Linnéuniversitetet. Det är ett exempel på hur bra det kan bli när samarbeten får växa fram underifrån och till slut till och med utvecklas från samarbete till sammanslagning. Linnéuniversitetet kallar sig det entreprenöriella universitetet och sätter en ära i att ha ett välutvecklat samarbete med näringslivet och samhället i regionen. Ett exempel på detta är framgångsrika inkubatorer för nya företag i Växjö, Kalmar och Oskarshamn. Ett annat är ett samarbete med Ikea, gemensamt finansierat och inriktat på bryggan mellan de hårda produktionsvillkoren, alltså hur man förbättrar produktion av möbler, och de mjuka värdena, det vill säga hur man uppfattar sin levnadsmiljö och sina möbler. Man kallar det alltså "bryggan", för det är en brygga mellan de två. Detta kan stå som ett bra exempel på hur ett lärosäte med sina utbildningar och inte minst sina studenter är en motor för nytänkande och regional tillväxt. Det är givetvis till nytta för hela Sverige, eftersom Sveriges tillväxt ju är summan av regionernas. Detta goda exempel på samarbete och utnyttjande av lokala och regionala förutsättningar är ett bra argument för varför våra lärosäten förtjänar större självständighet och varför autonomitetsreformen är så bra och bör byggas vidare på. Riktigt politiskt mod är nämligen ibland, kanske till och med ofta, att inte göra saker. Det är med högre utbildning som med alla andra politikområden lockande att möta problematiken med specialdesignade ovanifrånregleringar, eftersom man vill visa att man gör någonting. Menar vi allvar med resan mot autonomi, innebär det dock också att vi hela tiden måste ställa oss frågan: Måste vi reglera just detta i riksdagen? Eller tror vi på att lärosätena kanske själva löser problem som uppkommer om vi ger dem möjligheter och befogenheter? En annan aspekt på det underifrånperspektiv som präglar autonomireformen är behovet av att tillhandahålla studenterna effektiva och transparenta utvärderingar och rankningar av våra lärosäten. Jag tycker att man som blivande student självklart ska kunna göra ett så upplyst val som möjligt av var man ska tillbringa ett antal år av sitt liv. Här behöver vi nog fundera ytterligare på åtgärder och verktyg för att tillhandahålla så bra information som möjligt. Även om det viktigaste kanske är att man går rätt utbildning är det även viktigt att man blir klar i rimlig tid. Vi brukar prata om genomströmning. Det florerar många förslag i debatten om hur man ska förbättra genomströmningen i högskolan. Det talas om examensbonusar och att justera studiestödssystemen på olika sätt. Här skulle jag vilja lyfta fram det förslag vi i betänkandet visserligen avfärdar för stunden. Jag tror att man skulle kunna titta på idén om ett treterminssystem med fräscha ögon och se om vi kanske kan jobba med detta på försök i de lärosäten som vill. En så pass stor förändring måste dock vara förankrad hos lärosätena och även hos de studenter som ska testa detta treterminssystem. Förankring hos studenter är viktigt inte bara i detta, i dagsläget hypotetiska, scenario utan i alla frågor. Jag har själv studerat på högskola - studerar, till och med, lite vid sidan om - med ett väldigt bra och stort studentinflytande genom en duktig och engagerad kår. 2011 är det första året som varit ett helt år med slopat kårobligatorium. Det är bra att vi intresserat följer detta, och det är bra att Högskoleverket följer vad det får för konsekvenser. Jag tror att det blir väldigt bra. Jag tror att det finns ett värde för dem som nu är förtroendevalda och dem som jobbar på kårerna i att veta att medlemmarna är med därför att de vill. De är med därför att de ser ett mervärde i kårernas verksamhet när det gäller både påverkan och sociala verksamheter. Det finns ett värde i detta till skillnad mot när man har en konstant klump av medlemmar som är med därför att de måste. Det är en stor och viktig principiell skillnad. Jag tror att det kommer att spegla sig i bättre kårer som gör det som studenterna verkligen efterfrågar. Jag övergår nu från kårerna till Storuman. Storuman är en kommun med drygt 6 000 invånare. Inom några år kommer man att behöva anställa mellan 500 och 1 000 kvalificerade personer - civilingenjörer, processoperatörer och många andra - som ska bemanna de nya gruvor och vindkraftsanläggningar som projekteras. Det ser likadant ut runt om i landet, inte minst i Norrlands inland. För att möta detta är det viktigt att vi är på tå och flexibla när det gäller matchningen mellan akademi och arbetsmarknad och att vi hela tiden är beredda att omvärdera vilka kompetenser vi ska utbilda och var vi ska göra det. Det allra viktigaste är givetvis vad våra studenter efterfrågar och vilka möjligheter våra lärosäten har. Ett annat exempel jag vill lyfta fram när det gäller flexibiliteten är en av de centermotioner vi behandlar i betänkandet. Den handlar om läkarutbildningen. Där finns all anledning att i framtiden vara öppen för en ytterligare utökning av utbildningsplatserna, givetvis med bibehållen kvalitet. När vi diskuterade detta budgetområde före jul citerade jag rapparen Timbaland, fast på svenska. Jag sade att vi är på rätt spår och på väg åt rätt håll när det gäller politiken för högre utbildning i Sverige. Detta citat står jag fast vid. Vi gör bra saker. Vi har konstaterat här i dag att vi har bland den bästa politiken i världen för högre utbildning. Den kan till och med bli ännu lite bättre med en fortsatt alliansregering. (Applåder) I detta anförande instämde Ulrika Carlsson i Skövde (C), Jan Ericson och Camilla Waltersson Grönvall (båda M) samt Yvonne Andersson (KD).

Anf. 29 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka min kollega Louise Malmström för ett sådant strålande inlägg i debatten om vad den socialdemokratiska högskolepolitiken står för och vilken människosyn den har. Tidigare här hörde vi ungefär detta: Vi har inte råd att låta elvaåringar välja språk. Vi har inte råd med det ena och det andra. Vi har inte råd med att praktiskt inriktade elever får utbilda sig efter sin förmåga till elektriker, rörmokare och svetsare. Vi har inte råd. Vilka vi? tänker jag. Vilka vi har inte råd? Vilka är vi som sitter på våra hästar och vill tala om vad alla andra ska ägna sina liv åt? Är det just vi som vet hur arbetsmarknaden ser ut utanför? Handlar det om vilka fack som just vi vill att alla dessa människor ska komma in i för att de ska matchas in i de jobb som redan finns? Detta, herr talman, har inte vi råd med. Vi har inte råd att utöva makt och inkräkta på människors frihet att själva få utvecklas efter sin förmåga, att själva få finnas med i utvecklingen av ett samhälle där det finns en drivkraft i människors tänkande i en global värld. Därför kan inte vi tänka oss att ha en gång där man bestämmer vilket språk eleverna nödvändigtvis ska välja när de är elva år och vilken linje och vilket program de ska välja när de kommer till gymnasiet för att de alla ska tryckas in i samma mall till en högskola och för att det ska heta att de har akademiska poäng. Vi har råd att ha ett smörgåsbord där vi erbjuder många olika möjligheter med olika ämnesinnehåll som våra lärosäten, som får jobba efter eget huvud, får tänka igenom och komma fram till. Det handlar om olika utbildningsprogram och olika kursinnehåll. Vi har råd att erbjuda en högskola för dem som är teoretiskt inriktade och vill ha denna typ av kunskaper. Och vi har råd att erbjuda en högskola för dem som litar på handens kunskap och all den kunskap som behövs för att vi i våra hus ska kunna ha avloppssystemet i gång, för att vi ska kunna få el till alla våra hushållsapparater och för att vi ska kunna ha en mack där vi sätter på däcken. Vi har råd med dessa människor i vår närhet. Det är samma värde i detta. Vi kristdemokrater och vi i Alliansen över huvud taget har en människosyn med allas lika värde och där kunskap har lika värde. Är erfarenhetsbaserad kunskap och handens kunskap mindre värd än den vi får via bokens kunskap? Nej, inte i Alliansens politik! I Alliansens politik har vi ett kunskapsfält där all kunskap har ett värde därför att den behövs i vårt samhälle. Vi ger därför mer pengar till humaniora eftersom vi behöver kunskap om bildningens rötter. Vi ger mer pengar till civilingenjörsutbildningen därför att vi behöver kunskap i teknik och ekonomi. Vi behöver det för innovationer och entreprenörskap. Det gäller tjänster. Det gäller kunskap om hur vi utvecklar kommunikationen mellan varandra likaväl som det gäller kunskap om hur vi utvecklar bättre mediciner när vi blir sjuka. I vår framtid behövs alla människor. Därför litar vi på de människor som ska bygga sin egen framtid. Det är de som ska få bestämma vad de är intresserade av. Det är de som ska se möjligheterna när de ska gå vidare till högre utbildning och forskning. Jag är så glad för att vi har två högskolesystem. Det är inga vattentäta skott mellan dem. Vi tror på ett livslångt lärande hela vägen. Därför vågar vi också satsa pengar på att vårt land fortfarande ska stå i fronten när det gäller kunskap, innovationer och entreprenörskap och dessutom vara i världsklass på olika områden. Därför vill vi ge pengar till detta och hålla en hög klass på utbildningen inom alla områden. Vi tycker att detta är så viktigt. Vi vill ha en bra lärlingsutbildning som gör att folk med sin fingertoppskänslighet kan utveckla sitt yrke. Herr talman! Vi ger också två stora potter i pengar. Vi ger ungefär 600 miljoner till grundutbildningsanslagen i en höjning. Vi ger också kvalitetspengar. När har någon annan regering någonsin valt att satsa så mycket - så där en halv miljard på forskning och forskarutbildning? Vi har 10 000 fler platser. Vi har 26 procents ökning inom läkarutbildningen. Louise Malmström talar om att vi inte har fattat det här med arbete. Jag är jättetacksam för att det har kommit läkare från andra länder till vårt land och arbetar på våra sjukhus. Men vi ska ha klart för oss att allianspolitiken alltsedan 1998 har gått ut på att vi borde se till att ha utbildning i vårt land till de läkare som behövs här. De läkare som utbildas i andra länder behövs ofta i sina egna länder. Jag tror på rörlighet inom yrken, men det är långt ifrån så nu. Vi kämpade i åtta tio år. Den socialdemokratiska regeringen satsade inte alls efter behov på de läkare som vi visste att vi var tvungna att ha. Därför har vi fortfarande en brist. Men nu satsar vi, så nu minskar bristen och om ett tiotal år har vi fått bort den helt och hållet. Vi kan vara nöjda över att rörligheten ska finnas mellan länder, men vi ska egentligen kunna försörja oss själva med det utbildningssystem som vi har. Det tycker jag. Herr talman! Lärosätena ska själva få bestämma sin utbildning. Jag är glad för de autonomibeslut vi har fattat och för tilliten till dem som har kunskap om vad som behövs och vad som ska finnas och som ser vilket söktryck som finns. Vad är det för område man vill ta in? Det är de som får bestämma innehållet i utbildningen. Det är en genuin grej för att tillåta människor som växer upp i det här landet, unga människor, att få vara fria och utveckla det som de längtar efter och bedömer att de vill ägna sina liv åt. Det handlar om livsval, det handlar om en djup respekt för människors vilja och det handlar också om tilltro till varandra. Även om vi tycker att vi är rätt bra kanske inte du och jag är de bästa att avgöra vad andra människor vill utbilda sig till. Vi kanske inte ens är de bästa att prognostisera vilka jobb som kommer att finnas om 15 år när elvaåringarna ska ut i arbetslivet. Det kanske är så att vi måste känna tillit, finnas med hela tiden, justera lite om det blir fel men låta den grundläggande mänskliga friheten och rättigheten få finnas också inom utbildningspolitiken. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i detta betänkande. (Applåder) I detta anförande instämde Annika Eclund (KD), Jan Ericson, Betty Malmberg och Camilla Waltersson Grönvall (alla M) samt Nina Lundström (FP) och Ulrika Carlsson i Skövde (C).

Anf. 30 Per-Ingvar Johnsson (C)
Herr talman! Läkarutbildningen i Sverige har de senaste åren endast klarat av att förse hälso- och sjukvården och forskningen med ungefär hälften av de läkare som fått legitimation för att jobba i Sverige. Övriga läkare som fått legitimation för att jobba här är utbildade i andra länder, som Yvonne Andersson också lyfte fram. Detta beror på att intagningen till läkarutbildningen för sju åtta år sedan var väldigt kraftigt underdimensionerad. Under den förra mandatperioden utökade alliansregeringen intagningen till läkarutbildningen med i storleksordningen 26-27 procent. Vi är två centerpartister, Anders Åkesson och jag, som i en motion lyft fram dessa fakta. Vi hoppas att Utbildningsdepartementet ska göra en ny kartläggning av det långsiktiga behovet av läkare och att läkarutbildningen dimensioneras efter det underlag som man då får fram. Den nuvarande bristsituationen gör att landstingen, ofta till höga extrakostnader, anlitar inhyrda läkare och anställer utomlands utbildade läkare som inte alltid har den önskvärda språkkunskapen i svenska. Läkarbristen är stor i delar av landet. Det gäller bland annat allmänläkare och läkare inom neurologi. Det är vår bedömning att det kommer att krävas ytterligare utökningar av läkarutbildningen för att motsvara den efterfrågan på läkare som kommer att finnas om sju åtta år. Jag, liksom många andra fyrtiotalister, vill få en bra vård när vi behöver mer vård om 10-15 år. Jag vill inte att vi med våra vårdbehov ska tränga ut grupper med andra vårdbehov. Det är min förväntan att Utbildningsdepartementet, när budgetpropositionen för 2012 kommer, har gjort en kartläggning av det långsiktiga behovet av läkare och att läkarutbildningen då kommer att dimensioneras efter detta. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-03-31
Förslagspunkter: 17, Acklamationer: 11, Voteringar: 6

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Övergripande högskolefrågor

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub254, 2010/11:Ub282, 2010/11:Ub385, 2010/11:Ub398, 2010/11:Ub445, 2010/11:Ub485 yrkande 1 och 2010/11:N405 yrkande 2.
      • Reservation 1 (S, SD, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, SD, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S0100012
      M98009
      MP18106
      FP20004
      C19004
      SD02000
      KD14005
      V01702
      Totalt169138042
      Ledamöternas röster
    2. Nytt resurstilldelningssystem

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub485 yrkande 2.
      • Reservation 2 (S, V)
    3. Höjd kvalitet i undervisningen m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub485 yrkande 3.
      • Reservation 3 (S, V)
    4. Utbyggnad av högskolan

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub485 yrkande 5.
      • Reservation 4 (S, V)
    5. Framtida förstärkningar av vissa utbildningar och lärosäten

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub216, 2010/11:Ub300, 2010/11:Ub306, 2010/11:Ub334, 2010/11:Ub382, 2010/11:Ub391, 2010/11:Ub396 yrkande 7, 2010/11:Ub399, 2010/11:Ub463, 2010/11:Ub474, 2010/11:T332 yrkande 5 och 2010/11:N323 yrkande 5.
      • Reservation 5 (V)
    6. Nya högskoleutbildningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub342, 2010/11:Ub397, 2010/11:Ub436, 2010/11:Ub452, 2010/11:Ub461, 2010/11:Ub470 yrkandena 1 och 2 samt 2010/11:N421 yrkande 10.
      • Reservation 6 (MP)
      • Reservation 7 (SD)
    7. Högskoleutbildningarnas innehåll

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:So239 yrkande 3, 2010/11:So503 yrkande 2, 2010/11:So573 yrkande 14, 2010/11:Ub201, 2010/11:Ub206, 2010/11:Ub222, 2010/11:Ub246 yrkandena 2 och 3, 2010/11:Ub255, 2010/11:Ub269, 2010/11:Ub272, 2010/11:Ub301, 2010/11:Ub320, 2010/11:Ub325, 2010/11:Ub330, 2010/11:Ub345, 2010/11:Ub370, 2010/11:Ub395, 2010/11:Ub409, 2010/11:Ub412, 2010/11:Ub413, 2010/11:Ub438 yrkande 4, 2010/11:Ub462, 2010/11:Ub469, 2010/11:Ub476 och 2010/11:MJ422 yrkande 6.
      • Reservation 8 (V)
    8. Arbetsmiljökunskap

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:A407 yrkande 4.
      • Reservation 9 (MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S1000012
      M98009
      MP01906
      FP20004
      C19004
      SD20000
      KD14005
      V01702
      Totalt27136042
      Ledamöternas röster
    9. Hbt-frågor i undervisningen

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju401 yrkande 16.
      • Reservation 10 (MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S1000012
      M98009
      MP01906
      FP20004
      C19004
      SD20000
      KD14005
      V01702
      Totalt27136042
      Ledamöternas röster
    10. Lärarutbildningen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub277 yrkande 2, 2010/11:Ub307, 2010/11:Ub344 yrkande 1, 2010/11:Ub357 yrkande 1, 2010/11:Ub363, 2010/11:Ub375, 2010/11:Ub438 yrkande 3 och 2010/11:Ub482 yrkande 7.
      • Reservation 11 (S)
      • Reservation 12 (V)
    11. Lärarutbildning med inriktning mot fritidspedagogik

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub285 yrkande 4.
      • Reservation 13 (V)
    12. Breddad rekrytering och tillträdesfrågor

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub284 yrkande 1, 2010/11:Ub312 yrkandena 1 och 2, 2010/11:Ub364 och 2010/11:Ub485 yrkande 4.
      • Reservation 14 (S)
      • Reservation 15 (V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 14 (S)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S0100012
      M98009
      MP19006
      FP20004
      C19004
      SD20000
      KD14005
      V00172
      Totalt1901001742
      Ledamöternas röster
    13. Meritpoäng

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub284 yrkande 2 och 2010/11:Ub387 yrkande 1.
      • Reservation 16 (S, MP, V)
    14. Återinförande av 25:4-regeln och urval till högskoleutbildning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub257, 2010/11:Ub284 yrkandena 3 och 4, 2010/11:Ub387 yrkandena 2 och 3 samt 2010/11:Ub485 yrkande 6.
      • Reservation 17 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 17 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S0100012
      M98009
      MP01906
      FP20004
      C19004
      SD20000
      KD14005
      V01702
      Totalt171136042
      Ledamöternas röster
    15. Vidareutbildning och validering

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub384 och 2010/11:Ub386.
      • Reservation 18 (S)
    16. Vissa övriga utbildningsfrågor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub322, 2010/11:Ub336 och 2010/11:Ub472.
      • Reservation 19 (S)
    17. Studentfrågor

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub227 och 2010/11:Ub274.
      • Reservation 20 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 20 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S0100012
      M98009
      MP01906
      FP20004
      C19004
      SD20000
      KD14005
      V01603
      Totalt171135043
      Ledamöternas röster