AT och ST för sjuksköterskor

Motion 2010/11:Ub412 av Margareta B Kjellin (M)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om allmäntjänstgöring och specialisttjänstgöring för sjuksköterskor.

Motivering

Under det senaste decenniet har vårdutbildningarna reviderats påtagligt. Det har medfört många goda effekter i form av nya kurser, och därmed har nya kunskaper tillförts de studerande. För studerande på sjuksköterskeutbildningen på högskolenivå har forskningsinriktningen utökats påtagligt. Det är naturligtvis oerhört viktigt för yrkets utveckling. Behovet av omvårdnadsforskning är stort. Men eftersom utbildningen inte förlängts har forskningsinriktningen skett på bekostnad av det praktiska arbetet med avancerad omvårdnad. De studerande som sökt in på utbildningen efter ett teoretiskt gymnasieprogram får därför en allt för kort praktisk-klinisk kunskapsbas och får svårt att diagnostisera och behandla patienten på en avancerad nivå. Många nyutexaminerade sjuksköterskor upplever idag ett glapp mellan sin teoretiska utbildning och den verklighet som möter dem i yrkeslivet. De känner sig osäkra och behöver en omfattande introduktion innan de kan arbeta självständigt.

År 1969 infördes den obligatoriska praktiktjänstgöring efter läkarexamen som kallas allmäntjänstgöring (AT). AT syftar till att komplettera den praktiska tjänstgöringen i den kliniska grundutbildningen och ge läkarna de ytterligare erfarenheter som är nödvändiga. Klinisk tjänstgöring har visat sig fungera väl för läkare. Motsvarande bör därför införas för sjuksköterskor.

Fördelarna med AT för sjuksköterskor är bland annat att patienterna får en bättre omsorg med tryggare sköterskor, att sjuksköterskeyrkets status höjs och rekryteringsmöjligheterna förbättras. Praktik inom fler områden underlättar valet för sjusköterskor som vill specialisera sig, och med en bred kunskap om vården underlättas också samverkan mellan olika vårdgivare.

På motsvarande sätt finns också en specialisttjänstgöring (ST) för läkare. Specialisttjänstgöring är en av Socialstyrelsen reglerad utbildning som legitimerad läkare kan genomgå för att bli specialiserade inom ett visst medicinskt område. Motsvarande utbildning bör därför även införas för legitimerade sjuksköterskor.

Behovet av specialistutbildade sjuksköterskor är stort, och precis som behovet av grundläggande AT för sjuksköterskor för att säkra tillgången till kompetenta sjuksköterskor behövs ST för sjuksköterskor för att upprätthålla kvaliteten inom den högspecialiserade sjukvården.

Vi står inför en stor generationsväxling inom vårdsektorn där många med stor erfarenhet av vårdarbete och handledning lämnar yrket. Det innebär att det ställs allt större krav på den som är ny sjuksköterska. Dessutom minskar samtidigt tillgången på specialistutbildade sjuksköterskor. Mot den bakgrunden är det mer angeläget än tidigare att införa en allmän tjänstgöring också för sjuksköterskor liksom en specialisttjänstgöring för legitimerade sjuksköterskor.

Stockholm den 19 oktober 2010

Margareta B Kjellin (M)