Handel med ädelmetallarbeten

Betänkande 1999/2000:NU6

Näringsutskottets betänkande 1999/2000:NU06

Handel med ädelmetallarbeten

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1999/2000

NU6

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1998/99:102 om handel med
ädelmetallarbeten,

dels en motion som väckts med
anledning av propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till en ny
lag om handel med ädelmetallarbeten, som skall
ersätta lagen (1986:985) om handel med
ädelmetallarbeten. Syftet är bl.a. att nå en ökad
anpassning till EG-rättens principer om fri
varurörlighet. Enligt förslaget anpassas den lägsta
tillåtna finhalten för ädelmetallarbeten till vad
som gäller enligt internationell standard. Vidare
kommer namnstämplar från något annat land inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) att
jämställas med svenska namnstämplar utan krav på
registrering i Sverige, om det på ett
tillfredsställande sätt går att identifiera den som
anbringat stämpeln. En motion avstyrks i
sammanhanget.

Propositionen

I proposition 1998/99:102 föreslås att riksdagen
antar förslag till lag om handel med
ädelmetallarbeten.

Lagförslaget återges i bilaga.

Motionen

Den motion som behandlas här är

1998/99:N18 av Harald Bergström m.fl. (kd) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att verka för krav
på EG-kommissionen om utarbetande av direktiv om
namnstämpling av ädelmetallarbeten i hela EES
avtalsområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i lagstiftningen
infoga en bestämmelse om högsta tillåtna nickelhalt
och nickelutsläpp.

Utskottet

Propositionen

Bakgrund

I proposition 1998/99:102 föreslås att riksdagen
antar förslag till lag om handel med
ädelmetallarbeten. Lagen föreslås träda i kraft den
1 januari 2000, samtidigt som den nuvarande lagen
(1986:985) om handel med ädelmetallarbeten upphör
att gälla. Lagförslaget har anmälts till EG-
kommissionen.

Det historiska motivet för lagstiftning på området
var att föremål av ädelmetall kunde användas som
betalningsmedel. Syftet med nuvarande lag, som har
gällt sedan den 1 juli 1988, är främst
konsumentskyddssynpunkter. Genom denna lag sänktes
finhaltskravet för guld från 18 karat till 14 karat
och tillverkaren tilläts att själv stämpla sina
arbeten (prop. 1986/87:8, bet. NU 1986/87:8). Kravet
på statlig kontrollstämpling avskaffades därmed.

Redan på 1970-talet uppmärksammades de
handelshinder som kravet på nationell
kontrollstämpling kunde medföra för den
gränsöverskridande handeln. Ett initiativ av EFTA
resulterade i konventionen om kontroll och märkning
av arbeten av ädel metall, den s.k.
ädelmetallkonventionen från år 1972. Konventionen
infördes i svensk rätt genom förordningen (1975:49)
om gemensam kontrollstämpel m.m. för arbeten av
guld, silver eller platina. Detta innebär att
arbeten som stämplats med den gemensamma
kontrollstämpeln kan säljas i andra länder utan krav
på ytterligare stämpling. Flera av EU:s länder står
emellertid utanför konventionen.

Ädelmetallarbeten av guld eller platina får
marknadsföras i Sverige endast om de är försedda med
finhaltsstämpel samt antingen namnstämpel eller
kontrollstämpel. Kontrollstämpling (i Sverige med
den s.k. kattfoten) och namnstämpling skall göras
genom tillverkarens eller importörens försorg.
Därutöver måste alla som yrkesmässigt tillverkar,
importerar eller säljer ädelmetallarbeten av guld
eller platina, liksom även deras namnstämplar, vara
registrerade hos Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut AB (SP).

Den svenska ädelmetallagstiftningen är inte helt
anpassad till EU, vilket föranledde EG-kommissionen
att under år 1997 inleda en granskning av den
svenska lagstiftningens överensstämmelse med EG-
rätten. I november 1998 överlämnade kommissionen en
formell underrättelse med anmärkning om att vissa
svenska bestämmelser strider mot EG-fördragets
bestämmelser om fri varurörlighet.

På regeringens uppdrag utredde Styrelsen för
ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) den
svenska ädelmetallagstiftningens överensstämmelse
med EG-rätten och lämnade i juni 1998 rapporten EG-
anpassning och genomförande av öppna system i svensk
ädelmetallagstiftning till regeringen. Rapporten,
som också inkluderade lagförslag, har
remissbehandlats. I den fortsatta beredningen har
regeringen inhämtat Lagrådets yttrande över
lagförslaget. Lagrådets synpunkter har beaktats
eller godtagits.

Den svenska ädelmetallagstiftningen och EG-rätten

Enligt EG-rätten skall det råda fri varurörlighet på
den inre marknaden. Handelshindrande nationella
regleringar får endast upprätthållas om det kan
motiveras av hänsyn till allmän moral, ordning eller
säkerhet, skydd för människors och djurs liv och
hälsa samt några ytterligare motiv. I praxis har
även åtgärder som konsumentskydd, miljöskydd m.m.
godtagits av EG-domstolen. Som anpassning till en
EG-dom beslutade riksdagen hösten 1997 om ett
tillägg till 8 § i den nuvarande lagen om handel med
ädelmetallarbeten (prop. 1997/98:1 utg.omr. 24, bet.
1997/98:NU1). Tillägget, som trädde i kraft den 1
januari 1998, innebär att med svensk kontrollstämpel
jämställs kontrollstämpel från ett kontrollorgan i
något annat land inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) under förutsättning att
organet är oberoende och kontrollen kan bedömas som
likvärdig. Sådan kontrollstämpling från ett
oberoende organ, vilket oftast är utpekat av landets
regering att svara för ädelmetallkontrollen, benämns
tredjepartskontroll.

Det pågår sedan länge ett arbete i Europeiska
unionens råd med att ta fram ett direktiv rörande
handel med ädelmetallarbeten. EG-kommissionens
ursprungliga förslag presenterades år 1993 och har
därefter varit föremål för flera ändringar. För
närvarande är det osäkert om det blir något direktiv
på detta område. Skillnaderna i de olika förslagen
rör huvudsakligen kontroll och stämpling. Från
svensk sida har det framhållits att det inte finns
något behov av direktiv på ädelmetallområdet. Den
svenska positionen har varit att förespråka
frivilliga märkningssystem, styrda av konsumenternas
krav på märkning.

Som nämnts ovan har EG-kommissionen i november 1998
i en formell underrättelse anmärkt mot vissa svenska
bestämmelser.

Förslag

Fortsatt lagstiftning

Enligt regeringens bedömning bör Sverige även i
fortsättningen behålla särregleringen i fråga om
handel med ädelmetallarbeten. Om och när ett EU-
direktiv träder i kraft kommer Sverige att vara
tvunget att införa lagstiftning i enlighet med
direktivet.

Paragrafhänvisningarna i texten nedan avser
regeringens lagförslag i föreliggande proposition.

Behov av EG-anpassning

Regeringens förslag innebär att lagen skall
tillämpas på yrkesmässig tillverkning av och handel
med ädelmetallarbeten (1 §). Dessa definieras som
arbeten av guld, silver eller platina som innehåller
viss finhalt, nämligen för respektive metall

minst 375 tusendelar fint guld,

minst 800 tusendelar fint silver,

minst 850 tusendelar fin platina.

Skälen till de sänkta finhaltskraven är att den nu
gällande lagstiftningens bestämmelser om högre
finhalter (t.ex. 585 tusendelar guld, dvs. 14 karat)
kan få en handelshindrande effekt enligt EG-rätten.
EG-kommissionen har i sin formella underrättelse
angivit att den önskar att Sverige anpassar sina
krav på finhalter till dem som anges i liggande
förslag till direktiv. Den svenska lagstiftningens
syfte är främst konsumentskydd, men regeringen gör
ändå den bedömningen att konsumentskyddsaspekten
inte är tillräckligt bärande skäl för att behålla de
svenska höga finhaltskraven utan möjlighet att godta
arbeten från andra medlemsländer. Kravet på
finhaltsstämpling säkerställer att konsumenten på
ett enkelt sätt kan ta reda på halten ädel metall i
ett arbete.

Lägsta tillåtna finhalt föreslås därför anpassas
till de nivåer som förekommer i både direktivförslag
och gällande ISO-standard 9202, dvs. 375, 800 och
850 tusendelar för respektive guld, silver och
platina.

I propositionen redovisas vidare att
nickelallergier är ett mycket utbrett problem i
samband med användning av ädelmetallarbeten. Som
legeringsmaterial för ett ädelmetallarbete i guld
kan t.ex. koppar, silver, zink, tenn och nickel
förekomma. I denna fråga är hälsoskyddsaspekten mer
framträdande än konsumentskyddsaspekten. Inom EU har
antagits ett s.k. tillnärmningsdirektiv[1] avseende
nickel som avses komma i direkt och långvarig
kontakt med huden. Föreskrifter har meddelats av
Kemikalieinspektionen. Vidare finns det
certifieringsorgan, bl.a. SP, som på kommersiell
grund erbjuder certifiering för frihet från nickel.
Mot denna bakgrund finner regeringen inte för
närvarande skäl att föreslå någon reglering i denna
fråga.

Enligt de nuvarande reglerna tillåts en negativ
avvikelse, dvs. en lägre reell finhalt än vad som är
nominellt angivet för att kompensera oprecisa
mätmetoder. I förslaget till EG-direktiv tillåts
däremot inte negativ avvikelse. Någon ändring
föreslås emellertid inte på denna punkt av
regeringen (1 §).

Den nuvarande lagen om handel med ädelmetallarbeten
föreskriver, som tidigare nämnts, att ett
ädelmetallarbete av guld eller platina skall vara
försett med finhaltsstämpel samt antingen
namnstämpel eller kontrollstämpel. Genom den ändring
av lagen som trädde i kraft den 1 januari 1998
godtas även likvärdig kontrollstämpling utförd av
ett oberoende organ i annat land inom EES.
Namnstämplar på arbeten som saluförs i Sverige skall
vara registrerade hos kontrollorganet, SP. Detta
gäller även för utländska namnstämplar. Innehavaren
av namnstämpel betalar en årlig avgift till SP för
registerhållningen (10 §).

I kommissionens underrättelse har anförts att kravet
på registrering av namnstämplar liksom avgiften
strider mot EG-fördraget, eftersom syftet med
kontrollförfarandet enligt kommissionen kan uppnås
med mindre restriktiva handelsbestämmelser. Enligt
regeringens bedömning fyller emellertid
registerhållningen en funktion ur kontrollsynpunkt.
Den bör därför vara kvar. När det gäller
namnstämplar från något annat land inom EES - på ett
ädelmetallarbete som saluförs i Sverige - bör det
enligt regeringsförslaget vara tillräckligt med
registrering hos offentligt organ i
tillverkningslandet eller någon annan ordning, som
medför att det på ett tillfredsställande sätt går
att identifiera den som stämplat arbetet (5 §).
Detta får även till följd att någon svensk
registreringsavgift inte behöver betalas av
importören.

Öppet system för kontroll

År 1992, i samband med förberedelserna inför EES-
avtalet, fattade riksdagen ett principbeslut om att
Sverige skulle tillämpa s.k. öppna system för
teknisk provning och kontroll (prop. 1991/92:170
bil. 11, bet. 1992/93:EU1). Lagen (1992:1119) om
teknisk kontroll innebär att alla organ som kan visa
att de är kompetenta skall ha rätt att i konkurrens
erbjuda sina tjänster i samband med
kontrollverksamheten. Kompetensbedömning och
fortlöpande tillsyn skall ske genom att organen
ackrediteras för uppgiften av SWEDAC.

Denna princip är emellertid ännu inte genomförd i
fråga om kontroll av ädelmetallarbeten. För
närvarande är SP det organ som regeringen utsett
till kontrollorgan. Regeringen föreslår nu att ett
öppet system för kontrollstämpling införs enligt
ovanstående principer. De organ som önskar komma i
fråga skall enligt förslaget ansöka om ackreditering
för uppgiften hos SWEDAC, och alla som uppvisar
kompetens skall få rätt att fungera som
kontrollorgan (8 §).

Tillsyn m.m.

Regeringen föreslår att regler införs om tillsynen
över lagens efterlevnad (13-15 §§). Föreslagen
tillsynsmyndighet är SWEDAC. Regeringens förslag
innebär vidare att registret av namnstämplar flyttas
till SWEDAC, som därigenom får vissa intäkter som
bör kunna finansiera kostnaderna för tillsynen.

Vidare föreslås att registreringsplikten för
tillverkare, försäljningsställen och importörer
avskaffas med den motiveringen att behovet av
registrering av guldsmeder m.fl. inte torde vara
större än för andra affärsområden.

I propositionen förordas också att det
tydligare skall framgå av lagen vilka
situationer som regeringen - eller den
myndighet som regeringen bestämmer - får
föreskriva om undantag eller avvikelse från
lagens bestämmelser. Undantag från
stämpling kan exempelvis vara aktuellt, där
sådan stämpling endast har begränsad
betydelse från konsumentskyddssynpunkt (12
§).

Motionen

I motion 1998/99:N18 (kd) anförs att Sverige inom EU
bör verka för att alla länder inom EES skall ha
nationella krav på registrering av namnstämplar.
Antingen skall alla som är verksamma i branschen ha
krav på registrering av namnstämpling eller också
ingen, anser motionärerna. Vidare befarar de att den
nya avgiften, vilken skall finansiera
tillsynskostnaden, kommer att höjas kraftigt och
utgöra en växande konkurrensnackdel för de svenska
produkterna.

Med de i propositionen föreslagna lägre
kraven på ädelmetallhalter ersätts
ädelmetallerna med andra metaller, t.ex.
nickel. Förslaget kommer därför att öka
riskerna för ytterligare nickelexponering,
befarar motionärerna. I en
informationskampanj bör allmänheten
upplysas om problemet, sägs det i motionen.
Som ett skydd och en garanti för
konsumenten bör en högsta nickelhalt i en
vara anges, dels för att konsumenten skall
känna trygghet, dels för att allergier
skall förebyggas. Högsta nickelhalt bör
enligt motionärernas mening anges i en
bestämmelse.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om namnstämpling

De flesta länderna i Europa har ett krav på
tredjepartskontroll av ädelmetallarbeten, dvs. en
nationell kontroll av finhalten, vilken utförs av
fristående och oberoende organ. Dessa organ kan
ackrediteras efter en kompetensprövning på nationell
nivå, såsom fallet är exempelvis i Nederländerna.
Kontroll-organet verifierar endast den åsatta
finhalten, vilket är kontrollstämpelns syfte. Bland
annat har Storbritannien, Frankrike, Irland,
Portugal och Spanien en obligatorisk
tredjepartskontroll av ädelmetallarbeten.
Administrativt sett sköts tredjepartskontrollen på
olika sätt i olika länder. Samtidigt kan det
tillverkande företaget - utan att ange finhalten -
åsätta sin namnstämpel, dvs. signering, på
ädelmetallarbetet, t.ex. som en del av företagets
marknadsföring. Ur konsumentskyddssynpunkt är det
dock tredjepartskontrollen som är det väsentliga,
inte namnstämplingen.

Vissa länder, t.ex. Sverige och Danmark, har
förutom ett system för tredjepartskontroll ett
alternativt system med förstapartskontroll, dvs. att
tillverkaren själv deklarerar innehållet i ett
ädelmetallarbete (s.k. tillverkardeklaration). I
detta fall måste tillverkaren, förutom
finhaltsstämpel, även åsätta en namnstämpel på
ädelmetallarbetet. Därtill krävs en nationell
registrering av namnstämplarna. Dessa krav har till
syfte att säkerställa identifiering av den som är
ansvarig för ädelmetallarbetet och
finhaltsstämplingen.

I Sverige skall således ett ädelmetallarbete av
guld eller platina vara försett med finhaltsstämpel
samt antingen kontrollstämpel (tredjepartskontroll)
eller namnstämpel (förstapartskontroll). För
silverföremål finns inga krav på stämpling, men om
finhaltsstämpel åsätts gäller samma ordning som för
guld och platina.

Enligt uppgift finns det andra länder inom EES,
nämligen Tyskland och Grekland, där enbart
tillverkarkontroll tillämpas. Kontrollen utförs i
Tyskland - utan nationell lagstiftning - av
tillverkarna själva inom ramen för ett skråsystem.

(Med andrapartskontroll avses att tillverkarens
kunder kontrollerar godset, s.k. ankomstkontroll.)

Allergifrågan

Nickelallergi

Nickelallergier är ett utbrett problem vid
användning av bl.a. smycken av ädelmetall. Långvarig
nickelexponering mot huden förekommer dock även från
andra produkter som inte är ädelmetallarbeten,
exempelvis från knappar och smycken av s.k. oädel
metall. Vidare gäller för många ädelmetallarbeten
att det inte förekommer någon egentlig exponering
mot huden som kan ha betydelse ur allergisynpunkt,
t.ex. ljusstakar och andra prydnadsföremål.

Tidigare behandling i riksdagen

Socialutskottet är det utskott i riksdagen som
bereder frågor om allergier i samband med
folkhälsan. De senaste åren har socialutskottet
berört frågan om allergier i allmänhet och tagit upp
frågor om förebyggande arbete. Däremot har inte
frågor om specifikt nickelallergi behandlats.

Miljö- och jordbruksutskottet har tagit upp frågor
om allergi i samband med nickel i kosmetika i
betänkande 1998/99:MJU6 (s. 103). Där anförde
utskottet följande:

När det gäller förekomsten av nickel i framför allt
hudnära kosmetika hänvisar utskottet i första hand
till vad som nu anförts om klassificering och
märkning av allergiframkallande ämnen. Härutöver bör
uppmärksammas att kosmetiska produkter regleras i
EG:s direktiv om kosmetiska produkter (76/768/EEG).
Direktivet innehåller regler på gemenskapsnivå för
kontroll, sammansättning och märkning av kosmetiska
produkter. Huvudsyftet med direktivet är skyddet av
folkhälsan. De svenska reglerna för kosmetiska och
hygieniska produkter finns i förordningen
(1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter.
Reglerna i miljöbalken om utredning och bedömning av
bl.a. kemiska produkters hälsorisker är tillämpliga
på dessa produkter. Läkemedelsverket får enligt
förordningen meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs i fråga om utredningar av hälso- och
miljöfarlighet.

Utvecklingen

Som tidigare nämnts har EU antagit ett direktiv om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra
författningar om begränsning av användning och
utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och
preparat (direktiv 76/769/EEG med bl.a. ändring
94/27/EG). Bland annat föreskrivs följande i
direktivet:

Förekomst av nickel i vissa föremål som kommer i
direkt och långvarig kontakt med huden kan framkalla
överkänslighet för nickel hos människor och leda
till allergiska reaktioner. Användningen av nickel i
sådana föremål bör därför begränsas.

En medlemsstat har redan infört en rad
kontrollåtgärder inom sitt territorium för att
motverka överkänslighet för nickel och
nickelallergi, och en annan medlemsstat planerar att
införa en rad andra åtgärder inom sitt territorium.
Det finns således risk för att handelshinder kan
uppstå.

De provmetoder som skall användas för att visa
överensstämmelser med detta direktiv bör fastställas
och offentliggöras innan direktivet börjar
tillämpas. Dessa provmetoder bör omfattas av en
Europastandard.

De begränsningar som redan har införts eller som
planeras av vissa medlemsstater i fråga om
användningen av nickel påverkar direkt fullbordandet
av den inre marknaden och dess funktion. Det är
därför nödvändigt att tillnärma medlemsstaternas
lagstiftning på detta område.

Som nämnts är direktivet antaget av EU. I avvaktan
på färdigställande av standarder för mätmetoder har
direktivet ännu inte trätt i kraft. Direktivet
innehåller klara gränser för nickelförekomst och
nickelurlakning ur föremål, som kommer i tät,
långvarig kontakt med hud, bl.a. smycken, men även
knappar, blixtlås o.d. Genomförandet av direktivet
när det gäller nickel sker genom föreskrifter som
meddelas av Kemikalieinspektionen.

Standarder för mätmetoderna har blivit
färdigställda under sommaren 1999. De
standarder som sålunda harmoniseras enligt
direktivet har offentliggjorts i
kommissionens meddelande i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning, daterad
den 20 juli 1999. Efter detta datum har
medlemsstaterna sex månader på sig att
införa de författningar som är nödvändiga
för att följa direktivet. Enligt
information från Kemikalieinspektionen
kommer inspektionen, i samarbete med ett
antal andra myndigheter och organ, att
genomföra olika informationsinsatser
angående de nya föreskrifterna. Enligt
planerna kommer föreskrifterna att träda i
kraft den 1 januari 2000.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag syftar till en ökad anpassning
till EG-rättens principer om fri varurörlighet.
Enligt förslaget anpassas den lägsta tillåtna
finhalten för ädelmetallarbeten till vad som gäller
enligt internationell standard. Vidare kommer
namnstämplar från något annat land inom EES att
jämställas med svenska namnstämplar utan krav på
registrering i Sverige, om det på ett
tillfredsställande sätt går att identifiera den som
anbringat stämpeln.

Som ovan nämnts pågår inom EU sedan år 1993 ett
direktivarbete rörande handel med ädelmetallarbeten.
För närvarande är det osäkert om det blir något
direktiv på detta område av den orsaken att
medlemsstaterna inte har kunnat enas om kraven i
fråga om stämpling. Enligt information från
Regeringskansliet kan majoriteten av medlemsstaterna
inte tänka sig att acceptera annat än
kontrollstämpling utförd av en oberoende tredje
part. Som redovisats i det föregående har den
svenska positionen varit att tillverkardeklaration
med stämpling av finhalt och namn bör vara
tillräckligt.

För svenska namnstämplar gäller, som nämnts, ett
krav på registrering. I motion 1998/99:N18 (kd)
begärs att Sverige i EU skall verka för att alla
länder skall tillämpa systemet med registrering av
nationella namnstämplar. Utskottet har en annan
uppfattning i den frågan med hänsyn till EG-rätten.
Att för ett ädelmetallarbete (från ett annat land
inom EES), som har försetts med en
tillfredsställande kontrollstämpel, kräva
ytterligare åtgärder för marknadstillträde i Sverige
skulle strida mot EG-rättens principer om fri
varurörlighet. En vara som lagligen saluförs i ett
medlemsland skall också kunna saluföras i andra
medlemsländer utan hinder.

Enligt Regeringskansliet bedömer SWEDAC att de
inkomster som registreringen av namnstämplar kommer
att inbringa är till fyllest för att finansiera
tillsynen. Några intentioner att höja avgiften för
registrering av namnstämplar finns därför inte,
vilket utskottet noterar med tillfredsställelse.
Utskottet förutsätter att avgiftssättningen hos
SWEDAC följs upp på sedvanligt sätt.

Vidare konstaterar utskottet att frågan om
lagstiftning för att motverka nickelallergi nu är
reglerad genom att medlemsstaterna inom kort måste
införa de författningar som är nödvändiga för att
följa det av EU antagna direktivet om begränsning av
användning och utsläppande på marknaden av vissa
farliga ämnen och preparat. Utskottet noterar också
att Kemikalieinspektionen kommer att genomföra olika
informationsinsatser angående de nya föreskrifterna
när det gäller nickel.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet
att det inte är befogat med någon åtgärd av
riksdagen i de här aktuella frågorna. Motion
1998/99:N18 (kd) avstyrks därmed.

Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag och tillstyrker sålunda
det framlagda lagförslaget i propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande handel med ädelmetallarbeten

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:N18 antar det i
proposition 1998/99:102 framlagda förslaget till lag
om handel med ädelmetallarbeten.

Stockholm den 21 september 1999

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart
Beijer (v), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s),
Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s), Gunilla
Wahlén (v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m),
Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva
Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Karl Gustav
Abramsson (s) och Harald Bergström (kd).

**FOOTNOTES**

[1]: Europaparlamentets och Rådets direktiv
94/27/EG om ändring för tolfte gången av direktiv
76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas
lagar och andra författningar om begränsning av
användning och utsläppande på marknaden av vissa
farliga ämnen och preparat (beredningar).
Regeringens lagförslag

Förslag till lag om handel med
ädelmetallarbeten

Innehållsförteckning

Elanders Gotab, Stockholm 1999