Fristående skolor

Anf. 33 Eva Johansson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkande nr 7 beträf- fande alla punkter utom dem där utskottets socialde- mokrater har reserverat sig. När det gäller dessa punkter yrkar jag i stället bifall till reservation nr 9. Den proposition som ligger till grund för debatten i dag handlar inte om ifall fristående skolor är bra eller inte. Vi har för vår del lämnat den debatten. De fristående skolorna finns, och de är en värdefull del av vårt gemensamma skolväsende. Nu handlar det om att diskutera villkoren, för där finns det fortfarande brister. Med regeringens förslag vill vi skapa rättvisa vill- kor mellan kommunala och fristående skolor, öka öppenheten och den demokratiska insynen och värna en hög kvalitet. Man kan tycka att det är självklara förslag, och många av dem har samlat en majoritet åtminstone i utskottet. Vi får samma regler för alla skolor när det gäller avgifter. Utbildningen ska vara avgiftsfri. Det är en princip som länge har gällt och varit självklar i kom- munala skolor. Nu blir det så också i fristående sko- lor. Det är bra. Ingen ska behöva avstå från sitt bästa alternativ på grund av avgifter som man inte kan betala. Verksamheter som är gemensamt finansierade ska vara öppna för alla. Det här gäller också olika anmälnings- och registreringsavgifter som en del skolor i dag tar ut och som ibland är höga. Till öppenheten bidrar också förslaget om att fri- stående skolor ska lämna en ekonomisk redovisning till Skolverket och till den kommun där skolan finns. Det ökar den demokratiska insynen i verksamheten. Dit hör också att det nu ska ske en ny prövning om en skola byter huvudman. En majoritet i utskottet står bakom förslaget att ställa samma krav på fristående skolor som kommu- nala när det gäller lärarnas behörighet. Det är särskilt viktigt med tanke på att Skolverkets tillsyn visat att andelen obehöriga lärare är högre i fristående skolor generellt och att den i vissa skolor är skrämmande hög. I den frågan verkar vi också vara tämligen över- ens. Moderaterna och Kristdemokraterna skriver under i princip men inte riktigt i praktiken. Med hän- visning till att man vill värna de pedagogiska alterna- tiven vill man att fristående skolor ska kunna fortsätta att göra undantag. Vad är det för pedagogiska alter- nativ som inte mår bäst av utbildade lärare? Frågan är högst motiverad när nu Lärarhögskolan i Stockholm tillsammans med Rudolf Steinerhögsko- lan kommit överens om hur man ska kunna lösa de problem som länge funnits kring Waldorfskolornas lärarutbildning. Det blir också ett nytt bidragssystem för gymna- sieskolan. I stället för den hårt kritiserade riksprislis- tan får vi nu ett system som undviker att två elever från samma kommun bedöms kosta olika mycket bara beroende på i vems skola de valt att gå. Det ska i stället vara den enskilda elevens behov som styr. Så långt är allt som det bör vara. Men det finns också en rad förslag i propositionen där en majoritet i utskottet säger nej. Jag är den förste att beklaga det men hoppas att det ska finnas en annan jordmån för diskussion i höst, så att arbetet för mer rättvisa villkor och större öppenhet kan fortsätta då. Herr talman! I statens uppdrag till kommunerna ingår att ansvara för att alla barn och ungdomar vid varje tillfälle har en plats i skolan och får en god utbildning. Det uppdraget kan inte ges till någon annan. Inget enskilt företag, ingen enskild person och inget kooperativ kan få det. För det uppdraget har kommunerna en kostnad - för att planera och hålla en beredskap när antalet elever förändras, men också för att kunna ta över när en fristående skola upphör eller inte startar som planerat. Ju fler fristående skolor som finns i en kommun, desto större risk för att någon eller några av dem väljer eller tvingas att upphöra. Dagen efter ska kommunen vara beredd att ta över ansvaret för ele- verna. Det gäller också de elever som börjar i en fristående skola men som under läsåret bestämmer sig för att de hellre vill gå i den kommunala skolan. Det är inte alls ovanligt, och när det sker måste kommu- nen vara beredd att ta emot eleven. Kommunen kan aldrig, som en fristående skola, säga att det är fullt och hänvisa till en kö. Vi vill att lagen ska vara tydlig på den här punk- ten. Den kostnad som kommunen har för detta exklu- siva ansvar, skolpliktskostnaden, ska man kunna undanta när bidragen till fristående skolor bestäms. Många kommuner, många borgerligt styrda, säger i sina remissyttranden att de redan tillämpar denna princip och tillstyrker att lagen förtydligas. Friskolornas Riksförbund medgav vid sin upp- vaktning i utskottet att det finns en skolpliktskostnad. T.o.m. utskottsmajoriteten antyder att man ser denna kostnad men blundar för behovet att se till att villko- ren blir rättvisa. Man framhärdar i att fristående sko- lor ska ha kompensation för kostnader de inte har. Det är ett obegripligt ställningstagande som kräver en förklaring, långt bättre än den ni presterat i era mo- tioner och i utskottsbetänkandet. Varför blundar ni för en verklighet som många av era partivänner i kom- munerna ser och som ni själva antyder att ni har sett? I debatten kring fristående skolor hörs ibland rös- ter som gör mig betänksam. För ett par månader se- dan uppgav en av de större koncernerna i branschen att man förväntar sig att gå med 50 miljoner kronor i vinst 2005 - om tre år. Det är skolor inom Vittrakon- cernen som har kravet på sig att lämna ett överskott till sin huvudman, Bure, på 5-7 % av omsättningen. Det sannolika är att det är skattebetalarnas pengar för utbildning man räknar in i sina vinstkalkyler. Det understryker behovet av en ny typ av företag som kan verka inom offentligt finansierade verksamheter. De vinster som kan uppstå bör självfallet gå tillbaka till skolan. Pengarna är ju avsedda för elevernas utbild- ning, inte för aktieägarna. För att kommunerna ska kunna ta sitt ansvar måste Skolverket kunna göra en helhetsbedömning när nya ansökningar prövas. Det handlar om faktorer som skolans storlek, dess geografiska läge och ut- bildningens innehåll, faktorer som kan påverka alla elevers rätt till en plats i en kommunal skola inom rimligt avstånd från hemmet. Om Skolverket ska kunna göra en sådan helhets- bedömning behövs en allsidig konsekvensbeskrivning från kommunen om följderna för hela skolväsendet av en nyetablering. För gymnasieskolor behöver den ibland sträcka sig även utanför kommungränsen. I dag prövas varje ny ansökan för sig utan hänsyn till helheten. Det har visat sig kunna leda till att hela stora kommundelar blir utan en kommunal skola. Det begränsar valfriheten. Vi vill förtydliga lagen på den här punkten och klarare ange vilka krav vi ställer på prövningen. Vi vill också komplettera Skolverkets kompetens med den kompetens som finns t.ex. i kommunerna och hos Friskolornas Riksförbund. Vi tror att den erfarenhet som finns där skulle bli en förstärkning både när det gäller att bedöma nya ansökningar och om det blir fråga om att återkalla ett godkännande. Att det skulle leda till godtycke är en hårresande slutsats och ett misstroende mot både kommuner och andra som skulle kunna ingå i en nämnd. För att det ska fungera bra krävs också bättre till- syn, uppföljning och utvärdering. Tillsynen ska Skol- verket stå för. Det är oroande att Skolverket nu under kort tid har upptäckt flera skolor med mycket allvar- liga brister i sin verksamhet. Det är med tanke på eleverna som går där oacceptabelt om sådan verk- samhet får pågå lång tid utan att missförhållandena upptäcks. Bl.a. därför tror vi att det är bra om de fristående skolorna deltar i kommunernas uppföljning och ut- värdering. Det skulle sannolikt göra det möjligt att tidigare upptäcka problem och att rätta till dem innan de blivit så stora att det kan bli fråga om att återkalla ett godkännande. En bra dialog är sällan fel. I takt med att de fristående skolorna blir fler blir det mer och mer otillfredsställande att enbart staten har insyn i verksamheten. Det försvårar den demo- kratiska kontrollen för dem som har det största intres- se av den - de kommuninnevånare som står för finan- sieringen och för vars barn skolan kan vara ett alter- nativ. Herr talman! Förslagen i propositionen syftar till att göra villkoren likvärdiga mellan fristående skolor och kommunala - men bara villkoren. Skolorna, både kommunala och fristående, hoppas vi ska visa upp en stor rikedom av variation - olika pedagogiska inrikt- ningar och arbetssätt, olika profileringar och olika huvudmän.

Anf. 34 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, till reservation 5 under punkt 17 samt till utskottets förslag i de delar där vi inte har mode- rata reservationer. Det råder ingen tvekan om att utvecklingen när det gäller elevers och föräldrars möjlighet att välja skola under de senaste tio åren har varit fantastisk. I dag finns 488 fristående grundskolor och 149 fristå- ende gymnasieskolor i landet. Det ska ställas mot vad Lena Hjelm-Wallén i början av 90-talet skrev i en artikel: För tio år sedan - dvs. på 80-talet - fanns det åtta privatskolor på grundskolenivå. Det är skillnad, det! Helt klart är också att denna utveckling inte hade kommit till stånd om Socialdemokraterna och Väns- tern kunnat bestämma. Så långt tillbaka jag kan min- nas har varje steg mot ökat inflytande för elever och föräldrar när det gäller valet av skola fått tas i strid med Socialdemokraterna. Det gällde på 80-talet, det gällde på 90-talet och uppenbarligen gäller det också på 2000-talet. Det regeringsförslag som utbildningsutskottet nu haft att behandla är ett uttryck för den traditionella socialdemokratiska politiken. Såvitt jag kan bedöma svarar propositionen upp mot flertalet av de krav som bl.a. s-ledamoten Bengt Silfverstrand drev här i kammaren för knappt ett år sedan. De handlade bl.a. om ökat inflytande för kommunerna när det gällde friskolor och ändrade bidragsregler, dvs. exakt vad som återkom i propositionen. Men Silfverstrand är inte nöjd. Som en av initia- tivtagarna till nätverket SOS, Socialdemokrater för offentlig sektor, var han huvudtalare vid en demonst- ration på Norra Bantorget i november. Då framhöll han att den socialdemokratiska kongressens beslut inte räcker för att säga att slaget är vunnet. Jag och många med mig undrar naturligtvis vad som blir nästa steg. Om kammaren följer utskottets förslag kommer vi i dag att säga nej till att ge kom- munala politiker mer inflytande över om en friskola ska få starta eller inte. Det blir ingen politisk nämnd på Skolverket, och det blir inte fler kriterier som kan användas för att hindra fler från att välja skola. Detta är bra. Samtidigt vet vi dock att även om skolminister Thomas Östros är len på rösten, så vill han ha igenom just detta förslag. Så sent som i slutet av förra veckan uttryckte han enligt TT uppfattningen att "förslagen återkommer - förr eller senare". Jag tycker att det är på sin plats att vi får en redovisning i dag av vad det innebär. Jag tycker också att skolministern ska använda tillfället för att mer ingående beskriva konsekvenser- na av att Socialdemokraterna vill stoppa friskolor som drivs i bolagsform, vilket i praktiken innebär ett hot om nedläggning för hundratals skolor. Vad ska hända med eleverna i dessa? Vad jag efterlyser är enkelt uttryckt besked om hur Socialdemokraterna ser på rätten att välja skola och på de fristående skolorna i ett längre perspektiv. För oss moderater är beskeden till väljarna klara. Vi kommer att fortsätta att arbeta för att alla ska ha rätt och möjlighet att välja skola. Reglerna för sko- lorna, oavsett om dessa är fristående eller kommuna- la, ska vara likvärdiga. Det är ju inte, Eva Johansson, vad som föreslås i den här propositionen. Därför anser vi att godkännande av friskolor ska ske utifrån klara och tydliga kriterier, inte politiskt tyckande. Det är elevers och föräldrars val och un- dervisningens kvalitet som är det väsentliga, inte vem som driver en skola. Vi kan också konstatera att fler fristående skolor är bra för svensk skolutveckling. Nya idéer och ar- betsformer utvecklas både i fristående skolor och inte minst i de kommunala skolorna. Framväxten av flera alternativ har varit och är en vitaminkick för hela skolsystemet. Det är en positiv utmaning för alla skolor när man inte kan räkna med att elever av kommunen placeras i närmaste skola, utan att man faktiskt måste vinna elevernas, föräldrarnas och Skolverkets förtroende för sin verksamhet. Det senare är inte oväsentligt. Tillsynen av de fri- stående skolorna är en viktig kvalitetsutveckling. De här skolorna granskas regelbundet, får kritik och möjligheter att rätta till fel och brister. Det tråkiga är dock att detta inte ges till de kommunala skolorna, som ju är så många fler. De får inte samma uppmärk- samhet. Får vi mer att säga till om ska vi rätta till det. För elevernas skull ska alla skolor granskas och ut- värderas regelbundet av ett fristående kvalitetsinstitut. Herr talman! Det finns en kraft som fortfarande är förbisedd när det gäller svensk skola. Det är eleverna och föräldrarna. I slutet av förra året publicerades en undersökning av Demoskop som visade att de flesta barn trivs ganska bra eller mycket bra i skolan. Det är roligt för oss som sysslar med skolan. Men trivseln är störst i friskolor. Där säger 85 % att de trivs mycket bra, medan bara 68 % i de kommunala skolorna har samma uppfattning. Föräldrar med barn på friskolor anser också att de i högre grad kan påverka sitt barns skola. Men hela 37 % som har barn i den kommunala skolan anser att de har ganska små möjligheter att påverka. Ytterliga- re närmare 10 % anser att de har nästan inga möjlig- heter alls att påverka sina barns skolgång när de har barnen i en kommunal skola. Friskoleföräldrarna utnyttjar också enligt den här undersökningen i högre grad sina möjligheter till inflytande. Vi vet allihop att det här är faktorer som positivt påverkar barnens utveckling och studieresultat. Kan- ske bortsett från skolan är ingenting viktigare än engagerade föräldrar. Med tanke på att tusentals ele- ver varje år lämnar skolan med otillräckliga resultat eller dåligt självförtroende har vi anledning att arbeta konstruktivt för att alltfler elever får chansen att gå i den skola som han eller hon själv valt, vare sig det är en friskola eller en kommunal skola. Att avvisa de socialdemokratiska förslagen i dag är att ta ett viktigt steg på den vägen.

Anf. 35 Eva Johansson (S)

Herr talman! Beatrice Ask ställer en del frågor som jag svarade på redan i mitt inledningsanförande. Även om upprepning är all kunskaps moder tror jag inte att det hjälper i det här fallet. Jag skulle i stället vilja ta upp ett par andra frågor. Ni är väldigt knappa med orden i era texter, och jag har därför i stället för att se vad som står i dessa gått till era motioner. I er kommittémotion skriver ni gång på gång om friskolorna som dynamiska och framgångsrika och framhåller att de gör stora fram- steg, medan ni däremot beskriver de kommunala skolorna med ord som "problem", "brist på kvalitet" och "industrialistiska". De släpar efter, de är inte fria osv. Allt detta är hämtat ur er kommittémotion. Är det här er bild av skolan? Går enligt er skilje- linjen mellan bra och dåliga skolor mellan fristående skolor och kommunala skolor? Jag har besökt många skolor med olika huvudmän, och min bild är att de flesta skolor är bra, både kommunala och fristående. Det finns också sådana som inte är så bra, både kommunala och fristående. Ni skriver vidare att en kommunal skola inte är fri. Det är ett direkt citat. Hur vill ni beskriva en skola som har t.ex. Livets Ord som huvudman? Är den fri bara därför att den betecknas som fristående? Jag har alltså två frågor. Går för det första enligt Moderaterna skiljelinjen mellan bra och dåliga skolor mellan fristående skolor och kommunala? För det andra: Om kommunala skolor är ofria hur vill ni då beskriva t.ex. Livets Ords skolor?

Anf. 36 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Jag ska för en gångs skull säga att jag är överens med Eva Johansson. Man kan inte dra en skiljelinje mellan friskolor och kommunala skolor och säga att den ena typen är bra och den andra dålig. Jag har själv mest erfarenheter av kommunala skolor, och jag delar uppfattningen att flertalet av dem är mycket bra. Men jag kan också se att väldigt många skolor har fått en kick av att vi har infört rätt och möjlighet att välja skolor och av att det är möjligt att starta och driva friskolor. Det har inneburit att också kommunala skolor har fått ökade möjligheter att pröva nya idéer och att utveckla verksamheten, och det har betytt väldigt mycket. Vi hade för 20 år sedan en tid när de kommunala skolorna var väldigt reglerade. Det har vi ändrat på, och det har också fått betydelse att de så att säga har fått konkurrenter. Det är riktigt att vi ofta beskriver de positiva si- dorna av friskolor. Det är ju så att de flesta av dem har startats av elever, föräldrar och andra som bl.a. drivs av en idé. Det finns en entusiasm och en vilja, och det skapar naturligtvis utmärkta förutsättningar för att göra någonting riktigt bra. Det är ingen händel- se att det blir så, och jag tycker att vi har anledning att ta vara på den möjligheten. Vad gäller frågan om friheten skulle jag kunna kontra med att säga att även Eva Johansson ju anser att kommunala skolor behöver ett mer avreglerat regelverk. I diskussionen framhålls det ofta att fristå- ende skolor generellt har mer frihet än de kommuna- la. Så är det. Deras regler är inte lika tydliga. Det kan vara ett problem. Men därtill har detta gjort det möj- ligt för friskolorna att utveckla en profil, att erbjuda alternativ som de kommunala skolorna inte har. Jag tycker inte att man ska peka på enstaka exem- pel, som Eva Johansson gjorde. Alla skolor måste naturligtvis granskas också utifrån den kultur som präglar den enskilda skolan.

Anf. 37 Eva Johansson (S)

Herr talman! Om ni nu har denna nyanserade bild av vad som är goda och dåliga skolor, hade det varit bra om något av den hade återfunnits i den motion som ni har väckt. När folk läser sådana aktstycken kan de lätt för sig att en bra skola enligt er per defini- tion måste vara en enskilt ägd fristående skola. Beatrice Ask säger att det finns så många fristå- ende skolor där man har entusiasm och vilja och jobbar på ett bra och engagerande sätt. Visst finns det det. Men detta finns också i kommunala skolor. Det är ingenting som skiljer fristående skolor från kom- munala skolor. Jag kan garantera att det i den skola jag besökte i fredags i Torshälla fanns både vilja och entusiasm. Dessutom fanns en god portion av mycket fin kun- skap om barns och ungdomars läs- och skrivinlärning. De når dessutom goda resultat. Moderaterna liksom de övriga partierna i majori- teten i utskottet blundar för det faktum att kommu- nerna har en kostnad för att uppfylla skolplikten. Jag ställde i mitt inledningsanförande frågan varför ni blundar för detta. T.o.m. Friskolornas Riksförbund erkänner att en sådan skolpliktskostnad finns. Om man inte ser det när man fördelar medlen till fristående skolor blir det till nackdel för de elever som går i den kommunala skolan. Den ska ju också bära den kostnaden. Varför ser ni inte detta? Varför blundar ni? Varför tycker ni att en skola som inte har den kostnaden ändå ska kompenseras för den? Varför är ni emot den öppenhet och demokratiska insyn i de fristående skolornas verksamhet som borde vara en självklarhet? Det bor- de väl vara en styrka för dem snarare än en fara.

Anf. 38 Beatrice Ask (M)

Många rapporter visar att det finns problem med ett svagt ledarskap som präglar många kommunala skolor. Det är också längre beslutsvägar i de kommu- nala skolorna vilket hämmar det engagemang som Eva Johansson påpekar finns. Jag vet att det finns. Men det har svårt att tränga igenom. Det är det som gör att många lärare tycker att det är ett lyft att byta arbetsgivare och arbeta i en friskola i stället. Där går det lättare att förändra och förnya. Vi har en del för- slag, som jag inte ska ta upp här, som handlar om snabbare beslutsvägar också i de kommunala skolor- na. Vi blundar inte för skolpliktskostnader. Problemet är att kommunerna verkar ha svårt att redovisa vad det faktiskt innebär. Det har också visat sig svårt att i praktiken leva upp till den ambition som finns i lag- stiftningen om likvärdiga ekonomiska villkor. Vi vill inte lägga ytterligare sten på bördan. Den princip som vägleder majoriteten i utskottet är att det ska vara likvärdiga ekonomiska villkor. Om kommunen har kostnader som en friskola inte har ska det naturligtvis kunna märkas. Men vi är inte för schablonmässiga definitioner och att man självklart drar undan pengar som kommunerna ska behålla. Det är skillnaden. Man kan alltid diskutera insynen. Undersökningar där man har frågat elever och föräldrar visar att de tycker att de har mer insyn och större möjligheter att påverka i de fristående skolorna än i de kommunala. Ni vill ytterligare politisera och därmed skapa längre beslutsvägar. Det krånglar till insynen och inflytandet, som uppenbarligen fungerar ganska bra i de fristående skolorna. Här skiljer vi oss åt. Det är viktigt att det tydliggörs i debatten.

Anf. 39 Lennart Gustavsson (V)

Herr talman! Som vänsterpartist tycker jag att det är viktigt att barn och ungdomar med olika erfaren- heter, kulturer och sociala tillhörigheter tillbringar tid tillsammans under skoltiden. Idén som en samman- hållen likvärdig skola för alla är grundbulten i svensk skolpolitik. För Vänsterpartiet är det naturligt att i första hand lägga ned energi och kraft på att utveckla och förbättra den kommunala skolan. För oss är strä- van mot ökad jämlikhet och minskade klassklyftor överordnad rätten att fritt få välja skola. Ytterst handlar det för oss om demokrati. Elever med olika social och kulturell bakgrund, olika förut- sättningar och intressen ska mötas under skoltiden. Därför är vår principiella uppfattning att skolsystemet ska kontrolleras demokratiskt av hela samhället, och vi är och har varit kritiska till framväxten av friståen- de skolor. Egentligen kan man fundera över om man inte borde använda ett annat begrepp än fristående skolor - fristående från vad? Det vore kanske bättre om man talade om enskilda eller privata skolor, i motsats till offentliga. Herr talman! För ganska precis ett år sedan de- batterades här i kammaren de fristående skolorna. Regeringen aviserade då en proposition om de fristå- ende skolorna. Vi från Vänsterpartiet välkomnade initiativet och redogjorde kort för några av våra ut- gångspunkter i ett kommande eventuellt samarbete. I den debatten sade vi bl.a. att breda lösningar i sig inte är fel, men en utveckling där borgerliga vär- deringar ska vara tongivande blir inte bred. Vi kon- staterade också att vi var beredda att konstruktivt gå in i förhandlingar för att utifrån ett barn- och elevperspektiv forma en skola för att ge alla barn möjlighet att nå målen i läroplanerna. Vår huvudin- riktning var klar: en likvärdig, sammanhållen, solida- riskt finansierad och demokratiskt styrd skola. Några av de övriga utgångspunkter vi från Väns- terpartiet angav inför det kommande arbetet var: - Vi menade att det var viktigt att stärka kommu- nernas möjlighet att påverka etableringen av fri- stående skolor. Vi angav som vår principiella in- ställning att lagstiftningen skulle förtydligas, så att Skolverket får förklara en fristående skola berätti- gad till bidrag endast om kommunen i fråga till- styrker ett sådant beslut. - Vi menade att det vore rimligt att lagstiftningen beträffande krav på lärarnas pedagogiska utbild- ning också omfattade de fristående skolorna. Allt- så, det ska ställas samma krav på pedagogisk ut- bildning i de fristående skolorna som inom det of- fentliga skolväsendet. - Vi menade att den rådande ordningen där de fri- stående gymnasieskolorna i praktiken har riksre- krytering på alla sina program måste ändras. Vi menade att systemet utgjorde ett problem för kommunernas ekonomi och skolplanering och att de kommunala skolorna missgynnades på de fri- stående skolornas bekostnad. - Vi menade att vinstintresset inte ska styra skolan och hänvisade bl.a. till förra skolministerns utta- lande i vilket hon klargjorde att vinstintresset inte var förenligt med hennes sätt att se på skolan. Detta ansåg vi för ett år sedan, och det gör vi fort- farande. Herr talman! Arbetet med propositionen inleddes. Tidigt under det arbetet framgick att den kanske största meningen med ett förslag om skärpningar av regelverket för de fristående skolorna var att tillfreds- ställa och lugna den socialdemokratiska partikongres- sen. Tidigt blev det också klart att Miljöpartiet på en lång rad avgörande punkter skulle gå den högerledda borgerlighetens idéer till mötes. Propositionen skulle läggas fram ändå, och här står vi nu med ett i stor utsträckning slaktat förslag. Det bör kanske sägas att vi från Vänsterpartiet tydligt uttryckte vår tveksamhet för att över huvud taget lägga fram ett förslag men utan att få gehör. Vi sade: Vi tar debatten i valrörelsen. Vi har ingen kon- gress att tillfredsställa. Vi vet var vårt parti står, vi vet vad vi vill! Nåväl, nu står vi här och kan konstatera att en del av de förslag vi tycker är bra, t.ex. kravet på lärarbe- hörighet, äntligen genomförs medan en rad andra förslag i rätt riktning avslås. Däribland finns förslag om ökat kommunalt inflytande, ökad kommunal uppföljning och utvärdering, en ökad demokratisk insyn och rättvisare ekonomiska regler. I anslutning till de kommentarerna vill jag yrka bifall till reserva- tion 9. Som sagt, jag ser fram emot en valrörelse där flera av de frågor som vi nu debatterar kommer att finnas med. Inför de dusterna kunde det vara intressant att höra om det från borgerligt och miljöpartistiskt håll finns över huvud taget någon form av kritisk inställ- ning till de fristående skolorna. Jag tillhör dem som har vågat och vågar kritisera den kommunala skolan för dess brister. Det är viktigt att vara nyanserad i den debatten och våga se på olika skolformers fördelar, förtjänster och brister. Jag vet mig aldrig ha hört någon borgerlig kritik mot exempelvis skolor drivna av Livets Ord eller av scientologerna. Vad som också är intressant är var Socialdemo- kraterna befinner sig. Har bytet på ministersidan inneburit en positionsförändring? Uttalanden om betygen och kvarsittning för elever och det jag ibland kan tolka som en positiv attityd till de fristående skolorna får mig och Vänsterpartiet ibland att undra. Nu när utbildningsministern ändå är här för att delta i debatten - vilket är mycket bra, och jag välkomnar honom varmt till debatten - kanske jag kan få något lugnande besked. Talet om att en politik för en gemensam, sam- manhållen och demokratiskt styrd skola ska utveck- las. Talet om att utbildning inte är en marknadsplats och att inget vinstintresse ska styra i skolan. Talet om att den socialdemokratiska kongressens inriktning om betygen ska följas. Jag förutsätter att dessa påståen- den fortfarande har sin bäring. Jag hoppas att utbild- ningsministern kort kan beröra dem i sitt anförande. Förutom den gemensamma reservation som Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokra- terna, och som jag redan har yrkat bifall till, har vi en egen reservation. Vi pekar där på det faktum att var man går i skola är hårt knutet till klassbakgrund och etnisk bakgrund. För oss bör huvudregeln vara när- hetsprincipen. Vi menar att det av borgerligheten så hårt försvarade begreppet fritt skolval faktiskt för- stärker den rådande segregationen. Därför yrkar jag bifall till reservation 13 under mom. 27 och 29. Avslutningsvis hoppas jag att få se fram emot fortsatta debatter om skolan - debatter som handlar om värderingar, debatter som handlar om höger och vänster, debatter som handlar om synen på kunskap, debatter som handlar om demokratiskt inflytande och debatter som handlar om resurser. Vänsterpartiet välkomnar de debatterna.

Anf. 40 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Lennart Gustavsson har framfört sitt partis åsikter tidigare i denna kammare, och vi vet att ni inte tycker om friskolor. På det senaste mötet ni hade om makten och ägandet kom beskedet att ni ska återkommunalisera friskolor. Finns det någon plan från Vänsterpartiet för hur snabbt ni vill lägga ned de 488 fristående grundskolorna och de 169 fristående gymnasieskolorna? Uppenbarligen är närhetsprincip och annat vikti- gare. Vill ni avskaffa elevers och föräldrars möjlig- heter att välja skola? Det inbegriper också rätten att välja i det kommunala skolväsendet.

Anf. 41 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Jag befann mig inte på konferensen om makt och ägande i Sundsvall. Jag befann mig på landsbygdsriksdagen i Piteå. Där diskuterades också skolfrågor, vilket var intressant. Nej, naturligtvis är det inte en socialisering av existerande fristående skolor. Det vet Beatrice Ask mycket väl om. Vad vi diskuterade i Sundsvall, tror jag, är den princip vi har. Den principen har jag redo- gjort för här tidigare, som Beatrice Ask också säger. Jag sade: Därför är vår principiella uppfattning att skolsystemet ska kontrolleras demokratiskt av hela samhället. Vi har varit och är starkt kritiska till fram- växten av fristående skolor. Där är vi, och där står vi. Vi tycker att skolan ska kontrolleras gemensamt. Men vi vet vilken utveckling vi har. Eva Johansson talade om att hon hade besökt många kommunala skolor och fristående skolor. Det har jag också. Jag tror att jag ungefär vet hur det ser ut. Beatrice Ask frågade mig också om valfriheten. Vi hade en debatt här tidigare då vi diskuterade val- friheten utifrån ett trygghetsbegrepp. Det var tryggt att veta att man kunde välja. Det tryggaste är när jag vet att jag har en bra och väl fungerande skola i min närhet som en del i hela min miljö. Det tror jag är det absolut viktigaste.

Anf. 42 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Det var tråkigt att Lennart Gustavsson inte var med på vänsterkonferensen. Uppenbarligen är det så enligt den information som har gått ut att man bestämde sig för att återkommunalisera frisko- lor. Det är inte en socialisering, säger Lennart Gus- tavsson. Jag vet inte vad man ska kalla det för. Om ni ska återkommunalisera fristående skolor måste ni tänka till om hur det ska gå till. Det behöver väljarna få besked om före valet. Lennart Gustavsson säger att det är en princip. Men nog måste väl ändå Vänsterpartiet också vara ett parti som försöker förverkliga sina principer. Är det inte därför ni sitter i riksdagen och i andra politiska församlingar? Jag tycker att ni måste komma till skott. Vad är det ni vill göra? Vill ni bara stoppa möjligheten för fristående skolor att starta, eller tänker ni göra det som sades på kongressen och återkommunalisera dem? Jag behöver inte ställa någon mer fråga om valfri- heten. Det tryggaste är uppenbarligen att bli placerad av byråkrater och politiker. Det var det dummaste jag hört. Det måste väl vara viktigt för människor oavsett var de bor att ha rätten att själva välja vilken skola de vill ha sina barn i eller vilken skola de vill gå i.

Anf. 43 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Jag kan börja bakifrån med frågan om valfrihet. Skola och välfärd är faktiskt demokratiska rättigheter. De är inte varor. Barn och föräldrar måste även i Moderaternas värld vara elever och medborga- re och inte kunder. Att försöka marknadsanpassa skolan och skapa ett köp-sälj-förhållande är ett steg helt i fel riktning. Det är väl bra om det är tydligt mellan höger och vänster. Man avvisar raljant vårt resonemang om närhetsprincip i stället för att sakligt bemöta det jag säger. Det viktigaste för människor måste väl vara att ha en bra väl fungerande skola i sin närhet som fun- gerar som en del i en helhet. Nej, i Moderaternas värld ska det vara glättiga pamfletter där man ska välja mellan hur många pro- gram som helst. Jag vet inte hur många program det finns att välja mellan i Stockholm. Jag har ingen aning om det, men jag tror att det är väldigt många. Inte vet jag om elever har blivit lyckligare av det i Stockholm. Det betvivlar jag. Det finns tecken som tyder på att det har lett precis till det vi från Vänster- partiet har talat om hela tiden, nämligen att segrega- tionen ökar. Det var därför jag inledde mitt anförande med att säga att vi från Vänsterpartiet tycker att skolan ska vara en mötesplats för alla elever. Jag kan aldrig acceptera att Moderaterna genom sitt köp-sälj- förfarande vill skapa en ökad segregation.

Anf. 44 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! För tio år sedan ändrades reglerna för finansiering av fristående grundskolor och gymnasie- skolor. Bidragen var på 1980-talet statsbidrag som beslutades av regeringen. Det infördes ett nytt bi- dragssystem som innebar att bidraget skulle lämnas av den kommun där skolan var belägen. Vidare fick alla friskolor som godkänts av Skolverket rätt att få ersättning som ungefär motsvarade den ersättning som de kommunala skolorna erhöll. Detta var en viktig reform på skolområdet. Det var också då den s.k. närhetsprincipen övergavs. Det innebar att elever och föräldrar fick större möjligheter att välja andra skolor än de där de annars skulle ha tilldelats en plats. De förändrade förutsättningarna har inneburit att fristående grund- och gymnasieskolor blivit allt vanligare och att konkurrensen mellan sko- lor om eleverna har ökat. År 2000 fanns det 5 643 grund- och gymnasie- skolor i Sverige. Av dessa var 371 fristående grund- skolor och 72 fristående gymnasieskolor. I dag är siffran något högre, men ungefär 4 % av alla elever går i fristående skolor vilket trots en ständig ökning är en låg siffra i ett internationellt perspektiv. Även lärarnas och pedagogernas intresse för att arbeta i fristående skolor ökar. Under våren 2001 kom en statlig utredning och en departementsskrivelse som båda två gav en positiv bild av fristående skolor. I ESO-rapporten Konkur- rens bildar skola konstaterades att fristående skolor inte är något hot mot utbildningen i den kommunala skolan. Vad som är av intresse är att även barn som går i en kommunal skola gynnas av att det finns fri- stående skolor i närheten på grund av de positiva konkurrenseffekterna, konstateras det i rapporten. Även utredningen Fristående gymnasieskolor - hot eller tillgång? är i grund och botten positiv till friskolorna. I rapporten ges ett antal förslag till regel- förändringar för att kommunala och fristående gym- nasieskolor ska konkurrera på lika villkor. Ingenstans föreslås en tillbakagång eller försämring för friståen- de skolor. De fristående skolorna har hjälpt till att bryta upp den ofta stela synen på undervisningen. I deras spår har det blivit möjligt för lärare, pedagoger och föräld- rar att utveckla pedagogik och metoder också i den kommunala skolan. Gjorda undersökningar och statistik visar också att antalet elever i grundskolan som inte klarar God- känt är färre i de fristående skolorna jämfört med de kommunala skolorna. Fru talman! Med detta som bakgrund är det ytterst märkligt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet genom skärpt lagstiftning försöker göra det svårare att starta och driva fristående skolor. Regeringens proposition innehåller en rad förslag som skulle sätta käppar i hjulen för fristående skolor i framtiden. Förslaget att tillsätta en särskild nämnd - en politisk överrock - för tillståndsgivning för fristå- ende skolor och att ge kommunen möjlighet att säga nej till skolor på grund av läge och storlek och även att överföra tillsyns- och uppföljningsansvaret till kommunerna är enligt vår mening ett försök att öka den politiska makten och styrningen av skolan. Kristdemokraterna motsätter sig en sådan utveck- ling på det bestämdaste. Den nuvarande ordningen med Skolverket som tillståndsgivare och tillsyns-, utvärderings- och uppföljningsansvarig för fristående skolor är enligt vår mening fullt tillräcklig. Politikernas ansvar måste vara att presentera olika alternativ men med lika villkor. Men valet av skola och skolform måste alltid få vara den enskilda ele- vens och hans eller hennes förälders rätt. Detta är en viktig grundprincip för oss kristdemokrater. Fru talman! Det är glädjande att Miljöpartiet valt att inte gå på Socialdemokraternas och Vänsterparti- ets friskolefientliga linje, utan ser friskolan som ett alternativ och en möjlighet. För oss kristdemokrater är det en självklarhet, fru talman, att också de fristående skolorna ska arbeta efter nationella läroplaner och skolplaner oavsett vilken inriktning den fristående skolan har. Skolla- gens krav på lärarbehörighet för den kommunalt drivna skolan måste gälla även för de fristående sko- lorna. Fru talman! Vi anser att friskolepropositionen in- nebär tre steg bakåt. Därför vill vi avslå propositio- nen, men väljer ändå att försöka lindra de negativa effekterna. På väsentliga punkter har vi fått gehör för våra förslag, men på en del punkter anser Kristdemo- kraterna att utskottsmajoriteten borde ha gått längre. Vi kan inte förstå varför en fristående skola inte till fullo ska få göra avdrag för sina momskostnader, utan att det ska behöva gå via den kommunala ersättning- en. Vi ställer oss också tveksamma till begränsningen i rätten att välja skola. Vi anser vidare att etablerings- frihet inom förskolan ska möjliggöras. Vi anser det orimligt att en kommun ska kunna hämma utveck- lingen mot en ökad mångfald genom att säga nej till att starta en fristående förskola. Möjligheten borde även öppnas för friskolor inom vuxenutbildningen. Fru talman! Självfallet står jag bakom alla reser- vationer där Kristdemokraterna finns med, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 1 och 5 under punkt 31.

Anf. 45 Eva Johansson (S)

Fru talman! Kristdemokraterna har yrkat avslag på hela propositionen, men en del av de enskilda förslagen tillstyrker ni ändå i andra delar av er mo- tion. En sak som ni inte närmare berör i er text är hur ni ser på skolpliktskostnaderna. Vi har förstått av texten i utskottsbetänkandet att ni vill avslå regeringens förslag i det avseendet, men ni anger egentligen inga egna motiv för det i er motion. Vilka är era motiv för att blunda för det faktum att kommunerna har ett bredare uppdrag än en fristående skola kan få? Och varför tycker ni att en fristående skola ska få kom- pensation för kostnader som den inte har? Varför vill ni motsätta er att lagen på den här punkten blir tydli- gare? I er motion skriver ni också en del annat, bl.a. att det sedan mitten av 1990-talet har blivit svårare att etablera och driva fristående skolor. Hur sant är det påståendet? Friskolornas riksförbund sade vid sin uppvaktning i utskottet att det nuvarande systemet för bidragsgivning har givit friskolorna mer än något annat som vi har haft. I så fall borde det i varje fall i den bemärkelsen ha blivit lättare att driva fristående skolor. Antalet ansökningar och skolor som startar ger också belägg för det. Vad syftar Erling Wälivaara på i sin motion? Jag har alltså två frågor: Varför blundar ni för att det finns en kommunal skolpliktskostnad och vilka är era motiv för det? Och hur sant är påståendet att det har blivit svårare att etablera och driva fristående skolor? Det skulle också vara intressant att veta hur Erling Wälivaara ser på frågan om skolors frihet. Är en skola med t.ex. Livets Ord som huvudman alltid fria- re än en skola med kommunen som huvudman?

Anf. 46 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! Vi har valt att avslå propositionen eftersom vi anser att den handlar om att ta tre steg tillbaka och göra det svårare för nya friskolor att starta och befintliga friskolor att verka. När det gäller kompensation för kostnader som man inte har - skolpliktskostnaderna - så är proble- met att kommunerna har svårt att redovisa dessa kostnader. Vi anser inte att kommunen ska få ersätt- ning för kostnader som den inte kan redovisa. Man vet inte vilka de verkliga och faktiska kostnaderna har varit, och vi är emot schablonmässiga kostnader. När det gäller friheten och att det skulle ha blivit svårare att etablera friskolor så vet vi att de förslag som finns i propositionen försvårar för en friskola att verka. Jag ska senare återkomma till vad partiorganet Aftonbladet säger just om det här, om det kan vara av intresse för Eva Johansson. Angående Livets Ord-skolan vill jag säga som jag sade i mitt inledningsanförande: För oss kristdemo- krater är det en självklarhet att också de fristående skolorna ska arbeta efter nationella läroplaner och skolplaner oavsett vilken inriktning den fristående skolan har. Skollagens krav ska gälla också för dem. Vi har ju också sett att när Skolverket har gjort sin tillsyn och påpekat misshälligheter så har skolan rättat sig efter dem. Det tycker jag är positivt.

Anf. 47 Eva Johansson (S)

Fru talman! Det är en självklarhet att de fristående skolorna ska följa den lag som finns. Det var inte det jag frågade om. Jag frågade om det enligt Kristdemo- kraterna alltid per definition är så att en fristående skola är mer fristående från sin huvudman än en kommunal skola är ifrån sin huvudman. Erling Wälivaara sade också att utvecklingen av fristående skolor har fört med sig att kommunala skolor har kommit efter och att de har stimulerats. Det kan nog vara på det sättet. Men det är långt ifrån den enda drivkraften för utveckling i det kommunala skolväsendet. Det är tvärtom så att i de 96 % av vårt skolväsende som utgörs av kommunala skolor sker dagligen ett utomordentligt gott utvecklingsarbete. Jag kan garantera Erling Wälivaara att drivkraften i Gökstensskolan för att jobba intensivt med läs- och skrivinlärning inte har varit någon tanke på konkur- rens från någon fristående skola. Det är intresset och engagemanget för eleverna som har varit drivkraften. Jag skulle också vilja fråga Erling Wälivaara om en skola kan vara hur liten som helst och ändå be- traktas som en skola. Finns det enligt Kristdemokra- terna någon nedre gräns när det inte längre kan anses att läroplanens alla delar kan uppfyllas? De flesta nedläggningar av små skolor görs ju därför att de har blivit alltför dyra för huvudmännen att driva. Hur anser Kristdemokraterna att mycket små skolor ska kunna finansieras på ett sätt som motsvarar våra kva- litetskrav?

Anf. 48 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! När det gäller att friskolan skulle ha varit den enda drivkraften för utveckling av den kommunala skolan delar jag helt Eva Johanssons uppfattning. Det är inte så. Men det finns undersök- ningar som visar att när friskolor har uppkommit har de också stimulerat den kommunala skolan till ut- veckling. För mig framstår Eva Johansson som alltmer friskolefientlig. Det förvånar mig att hon intar den ståndpunkten. Hon frågar om en liten skola får vara hur liten som helst. Jag förstår att det är med anled- ning av de förslag som jag har väckt i motioner om att man skulle ge möjlighet för glesbygdsskolor att verka under en övergångsperiod om man ser att det finns en utvecklingspotiential i bygden och om det finns en möjlighet att befolkningen ska öka. Låt mig läsa ett kort stycke av det Lena Mellin skrev i Aftonbladet med anledning av regeringens ståndpunkt i frågan om friskolor och att man ska begränsa rätten för dem. Så här sade hon: "Statliga Vägverket köper tjänster av byggbolagen utan att någon kräver skärpt lagstiftning. Privatanställda stä- dare moppar korridorerna på Regeringskansliet så att statsråden rodnar av förödmjukelse. Blir samma mi- nistrar sjuka uppsöker de den privata företagshälso- vården Feelgood. Men akutsjukhus får inte säljas till vinstgivande bolag. Det har regeringen stoppat med en speciallag. Kommunalägda bostadsföretag får inte heller säljas utan tillstånd enligt en ny bestämmelse om tillstånds- plikt. Regeringens väg är vacklande. De skulle behöva en kompass."

Anf. 49 Sofia Jonsson (C)

Fru talman! Friskolorna är här för att stanna. De har en betydelsefull roll i det svenska samhället och utgör ett viktigt inslag i den öppna valfriheten som ska känneteckna skolväsendet. Friskolorna har också blivit en del av en stark rörelse i samhället där många människor känner att de på olika sätt får ett ansvar, har större möjligheter till initiativ och kan vara mer delaktiga i samhällsutvecklingen. Socialdemokraterna och Vänstern verkar se det tvärtom, att friskolorna på något sätt skulle försämra den framtida utbildningen och att de är ett hot. Men vad är det som ni är så rädda för egentligen? Varför är delaktighet och valfrihet för människor någonting ont? I fråga efter fråga kan vi se ett tydligt mönster från Socialdemokraterna och Vänstern. Det handlar om en centralisering och ett överförmynderi där riks- dagen ska bestämma vad som är bäst för var och en, för alla elever och föräldrar och för alla människor. Vad är det för synsätt på människan egentligen? Var- för inte ge möjlighet till makt, rättvisa och delaktighet till alla människor? Det vore bra om regeringen och skolministern kunde lägga lika mycket kraft och energi på att stötta de kommunala skolorna som man lägger ned på att hitta på förslag som innebär försvårande för att starta och driva friskolor. Men det är ju regeringens politik. Vare sig det handlar om vård eller skola verkar det vara formen och inte innehållet i verksamheten som är det viktigaste. Det är dags att regeringen får upp ögonen, vänder på argumentationen och ser till att skolan får bättre möjligheter och en bra verksamhet oavsett vilken form som verksamheten har. I propositionen skriver man så här: "Enligt rege- ringens mening måste det även fortsättningsvis vara en rättighet för elever och föräldrar att välja en kom- munal skola, där man har större insyn och andra på- verkansmöjligheter genom det demokratiska system- et." Vi menar att rätten att välja skola, såväl mellan kommunala som fristående skolor, ska vara en själv- klarhet för den enskilde individen. De fristående skolorna är ju i dag ett värdefullt alternativ till de kommunala skolorna för många individer och för många elever. Genom öka antalet fristående skolor och den mångfald som de representerar ökar ju ele- vernas och föräldrarnas valmöjligheter, och därmed också förutsättningarna för att de ska få sina behov och önskemål tillgodosedda. En helt färsk undersökning från Lärarförbundet där mer än 50 000 av deras medlemmar deltog visar att lärare som har en privat arbetsgivare upplever sin arbetssituation mer positiv. Många gånger handlar det om inflytande över sitt arbete och att man har en bra arbetsmiljö runtomkring. Fru talman! De fristående skolorna har många gånger också varit ett lyft för flera hotade lands- bygdsskolor. Engagemanget har kommit i gång i bygden. Man har fortsatt att arbeta och leva där, och barnen har kunnat gå kvar i skolan. Sett ur ett större perspektiv handlar det om mak- ten över sin framtid. Det handlar om att kunna bo och leva där man vill. En nedläggning av skolan i byn påskyndar ju med all säkerhet också den negativa utvecklingen med en folkminskning på landsbygden. Jag tycker att nedläggningen av landsbygdsskolor ofta är en mycket kortsiktig lösning. Man tror att man ska kunna vinna några hundratusen på att lägga ned en skola, men man ser inte vad bygden har för styrka framöver. Man ser det som en kortsiktig lösning. Man tänker inte på att om det inte finns en skola i bygden är det få barnfamiljer som väljer att flytta dit. För- svinner skolan från bygden är det många som funde- rar på att flytta. Fru talman! Även om vi är en majoritet som på flera viktiga områden kunnat förbättra för de friståen- de skolorna, finns det delar där det krävs ytterligare insatser för att alla ska ha rätt att välja skola och även ges möjlighet att välja en friskola. Den ena delen handlar om elever med behov av särskilt stöd. Den andra delen handlar om det indivi- duella programmet. Enligt vår mening ska det vara en skyldighet för både kommunala och fristående skolor att erbjuda utbildning på lika villkor för alla elever. Barn med funktionshinder eller med behov av särskilt stöd ska ha samma möjligheter och rättigheter att gå i de fristående skolorna. Men för att detta ska vara möjligt behövs det ett regelverk eller i alla fall riktlinjer för en bedömning av vilken typ av stödbehov det ska gälla så att frågan om särskilt bidrag lättare kan prövas och så att stöd kan ges på samma villkor till friskolorna som till de kommunala skolorna. De fristående skolorna ska kunna erbjudas möj- ligheten att ge det individuella programmet. Det finns ingen anledning, som Socialdemokraterna säger i betänkandet, att invänta resultatet av Gymnasiekom- mitténs arbete. Ju snabbare vi ser till att fler får en utbildning som är anpassad efter just en själv, desto bättre borde det vara. Men återigen är vi inne i en diskussion om att vi ska vänta och se, vi vågar inte ta steget och säga att det ska finnas en valmöjlighet och en rättighet lika för alla. En fristående skola ska omfattas av ett nationellt kvalitetsinstitut. Det ska vara lika för de fristående skolorna och de kommunala skolorna vid utvärde- ringen. Det här fristående nationella kvalitetsinstitutet kan ha som huvudman t.ex. kommunförbund, lärar- förbund och föräldraorganisationer för att ge en bra uppbackning för både de kommunala och de friståen- de skolorna. Avslutningsvis, fru talman, är jag glad över det arbete vi har haft i de delar där vi är med i majoriteten och där vi på flera områden har försökt att förbättra förutsättningarna för de fristående skolorna. Därmed yrkar jag bifall till reservation 5 punkt 5 och i övrigt bifall till utskottsmajoritetens förslag i de delar där Centerpartiet inte har reservationer.

Anf. 50 Eva Johansson (S)

Fru talman! Sofia Jonsson efterlyser ett lika stort engagemang för de kommunala skolorna från rege- ringens och Socialdemokraternas sida som när det gäller debatten om fristående skolor. Jag kan garante- ra Sofia Jonsson, om hon inte har upptäckt det tidiga- re, att det engagemanget finns. Vi har ibland, trots hårt motstånd i den här kammaren från Sofia Jonsson närstående partier, drivit igenom stora förbättringar för skolorna överlag, inte bara de kommunala, som också påverkar de fristående skolornas möjligheter att ha en bra verksamhet. Jag vill bara nämna Wärners- sonpengarna som naturligtvis är ett bra tillskott och som kommer att betyda alltmer framöver. Sofia Jonsson återkommer till att Socialdemokra- terna skulle vara emot fristående skolor. Jag vill åter- ge vad jag sade inledningsvis: De fristående skolorna finns, och de är en värdefull del av vårt gemensamma skolväsende. Det skulle vara mycket enkelt och mindre trött- samt att debattera ifall detta togs ad notam. I regeringens förslag är en av de bärande tankarna att Skolverkets beslut om godkännande av en fristå- ende skola ska grundas på en så komplett underlag som möjligt. Därför vill vi ställa krav på kommuner- na att göra en konsekvensbeskrivning när det gäller skolväsendet. I Centerns motion skriver ni att den nuvarande lagstiftningen är fullt tillräcklig för att garantera kommunerna ett inflytande. Jag frågar: Vilka garantier ser Centern att det finns i dag för kommunernas inflytande? Jag ställer den frågan med tanke på vad jag har hört centerpartistiska kommu- nalmän och -kvinnor säga om det bristande inflytan- det. Sedan förstår jag att ni vill att kommunerna ska göra en sådan konsekvensbeskrivning, men ni säger nej till att Skolverket faktiskt ska ta hänsyn till vad kommunerna säger. I det sammanhanget skulle jag vilja peka på en sak som har kommit lite i skymun- dan. Det är att när en kommunal skola avvecklas vill vi att elever, föräldrar och personalens fackliga orga- nisationer ska få yttra sig till Skolverket. Tycker Sofia Jonsson att Skolverket ska ta hänsyn till sådana yttranden, eller avstyrker ni det också?

Anf. 51 Sofia Jonsson (C)

Fru talman! Eva Johansson börjar tala om sitt och Socialdemokraternas engagemang för skolan. Jag tror att det engagemanget finns. Det jag sade i mitt anfö- rande var att jag tycker att Socialdemokraterna och Vänstern borde lägga större engagemang och större kraft vid att diskutera innehållet i verksamheterna i stället för själva formen för verksamheten, om det ska vara privat eller allmän vård, friskola eller en kom- munal skola. Det är inte själva formen för verksam- heten som är det viktiga. Det viktiga är vilken kvalitet som finns i vården eller i skolan för den elev som går där och för de föräldrar och lärare som finns där. Det är oerhört viktigt. Ibland blir jag lite förvånad när jag hör Socialde- mokraterna prata och hela tiden racka ned på själva formen. Då glömmer man att diskutera innehållet. Vad betyder det för eleven och för familjen? Vad betyder engagemanget för t.ex. att vara med och starta en friskola, se till att en bygd blomstrar igen? Jag håller med Eva Johansson om att det är viktigt att det finns friskolor och kommunala skolor, att den möjligheten finns. Men valfriheten - varför kan man inte säga att vi har en tro på människan? Varför kan man inte säga att låt alla ha den här valfriheten? Var- för ska man försöka sätta käppar i hjulet för flera friskolor? Den sista fråga Eva Johansson ställde i sin replik gällde kommunernas möjligheter att ge en bedömning av en ny fristående skola. Jag tycker att det är viktigt att Skolverket har en möjlighet till en objektiv be- dömning. Men kommunerna ska också kunna ge sin syn på själva det geografiska området, eller vad det nu kan vara. Det är oerhört viktigt att det görs en objektiv bedömning där man ser att de fristående skolorna också följer de uppsatta målen och läropla- nerna.

Anf. 52 Eva Johansson (S)

Fru talman! Nu frågar Sofia Jonsson igen varför vi är emot valfriheten i skolan. Vi är inte det. Det skulle bli enklare att debattera ifall detta gick in or- dentligt. Det blir lite tröttsamt. Sofia Jonsson svarade inte på frågan vilka garan- tier Centern anser att det finns för kommunernas inflytande i dag. Ni skriver i er motion att det är så. Som sagt har jag talat med åtskilliga centerpartistiska kommunpolitiker som tycker att det finns en alldeles för dålig lyhördhet för de synpunkter som kommu- nerna för fram vid bedömningen. Det skulle vara intressant åtminstone för deras del att få besked från Sofia Jonsson på den punkten. Sedan skulle jag vilja fråga Sofia Jonsson hur hon ser på den utbildning till lärare med inriktning på Waldorfpedagogik som Lärarhögskolan i Stockholm har aviserat till hösten. Den utbildningen är tänkt att ges i samarbete med Rudolf Steiner-högskolan. Man har arbetat fram detta tillsammans. Är Sofia Jonsson och Centern därmed beredda att säga att kravet på utbildade lärare ska vara lika, utan undantag, för fristående skolor och de kommunala, med beaktande av sådana övergångsbestämmelser som kan behövas för dem som nu arbetar i Waldorfskolor? Det skulle vara väldigt bra om vi var överens om att det här framsteget som Lärarhögskolan i Stockholm och Rudolf Steiner-högskolan tillsammans har gjort leder till att vi inte längre behöver diskutera sådana undan- tag som nu diskuteras.

Anf. 53 Sofia Jonsson (C)

Fru talman! Jag besvarar det sista först. Jag tycker att det är väldigt bra att man kommer överens och att även Waldorflärarna får denna möjlighet. Det vi har sagt och det vi skrev i vår motion är att den möjlig- heten måste finnas. Vi talar om att det ska vara peda- gogiskt utbildade lärare, och det gäller även Waldor- flärarna. Det tycker jag är bra. Vad gäller garantier för kommunerna är det vik- tigt att kommunerna får yttra sig, att det finns ett underlag när Skolverket sedan ska göra sin bedöm- ning. Det håller vi fortfarande fast vid. Det är oerhört viktigt. Eva Johansson talar också om centerledare runt- om i landet som uttalar sig. Jag talar också med väl- digt många centerledare runtom i landet som säger: Vilken tur, vad bra det har varit att Skolverket har kunnat göra en objektiv bedömning och att vi har kunnat få en friskola i vår kommun, att vi har fått möjligheten att starta en friskola i en by när en soci- aldemokratisk majoritet har sagt att den ska läggas ned för att göra en kortsiktig besparing. Möjligheter- na för kommunerna finns, men det är också oerhört viktigt att det görs en objektiv bedömning.

Anf. 54 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Mycket kort: Jag sade i mitt anföran- de att jag tycker att det är viktigt att vi har en skola där barn och ungdomar med olika erfarenheter, kultu- rer och sociala tillhörigheter tillbringar tid tillsam- mans. Delar Centerpartiet den uppfattningen?

Anf. 55 Sofia Jonsson (C)

Fru talman! Ja.

Anf. 56 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Det är bra med korta, rappa replik- växlingar. Min fråga är: På vilket sätt bidrar den av Center- partiet så omhuldade valfriheten till att skapa dessa mötesplatser?

Anf. 57 Sofia Jonsson (C)

Fru talman! Det kan jag svara lite längre på. Enligt den politik som Vänsterpartiet för ska det inte finnas någon möjlighet till ökad integration, utan det är endast närhetsprincipen som ska gälla. Bor man på ett visst ställe är det där man ska gå i skolan. Det finns ingen möjlighet att välja en skola som jag tyck- er passar bäst för mig. Med vår valmöjlighet, att kunna välja både mellan kommunala skolor och också mellan en kommunal och en fristående skola, ger vi alla barn, elever och föräldrar den möjligheten. Det kommer i gång ett engagemang. Man kan också se att integrationen ökar på det sättet och att den sociala klyvningen minskar. Nu vet jag inte om Lennart Gustavsson har rätt till ytterligare replik. Men faktum är att Vänsterpartiets politik ökar segregationen, eftersom jag inte har möj- ligheten till en valfrihet, inte möjlighet att välja den skola eller den omgivning som jag tycker passar bäst för mig själv.

Anf. 58 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Friskolorna i Sverige har inneburit en förnyelse och mångfald i den svenska skolvärlden. Elever och föräldrar har fått mer makt att bestämma själva, nya pedagogiska idéer har utvecklats och lä- rarna har fått möjlighet att välja mellan olika arbets- givare. All erfarenhet visar att mångfald och konkur- rens är till fördel för en verksamhet på lång sikt. Det gäller inte bara för konsumtionsvaror och service- tjänster, utan det gäller också för sjukvård och för skolor. Genom att nya idéer föds när det gäller peda- gogik, ekonomi, lokaler m.m. sker en positiv utveck- ling. Den grundläggande principen för mig och för Folkpartiet är att all utbildning ska betalas med skat- tepengar och att valfriheten inte ska vara en plånboks- fråga. Det som har hänt, låt mig säga de senaste tio åren, är faktiskt en vidareutveckling av den demokra- tiska idén om en svensk skola för alla. Inom ett sys- tem där bidrag ges till skolor, oberoende av om de drivs av en kommun eller av enskilda, får skolor som följer läroplanen erbjuda undervisning. Sådana skat- tesubventionerade skolor ska naturligtvis inte ta ut avgifter, och de ska vara öppna för alla. Men motståndarna till friskolor talar ofta om seg- regering, om att endast rika och välutbildade föräldrar skulle sätta sina barn i friskolor. I själva verket är segregeringen sedan länge inbyggd i våra bostadsom- råden genom att olika boendeformer ligger så avgrän- sade från varandra. Möjligheten att välja en skola utanför det egna bostadsområdet kan i stället minska segregeringen inom skolans värld. Mycket av debatten om friskolornas negativa in- flytande på skolväsendet har tystnat nu när flera olika utredningar inte har kunnat påvisa att valfriheten ger negativa konsekvenser i kommunerna. Tvärtom visa- de t.ex. en s.k. ESO-rapport förra året att även de kommunala skolornas kvalitet blir högre i kommuner där det finns friskolor. De som är rädda för att friskolorna ska konkurrera ut den kommunala skolan borde i stället för att ropa på begränsningar och förbud fråga sig hur den kom- munala skolan kan bli bättre. Ibland behövs det sär- skilda satsningar på skolor som tappar elever till andra skolor. Men det är genom positiva insatser och positiv utveckling som vi ska möta problemen i sko- lan, inte genom att förbjuda människor att välja. Fru talman! Utvecklingen av friskolor har ju från börjat ägt rum under segt motstånd av socialdemo- krater och vänsterpartister. För tio år sedan satt jag i en skolstyrelse i Lund, där vänstermajoriteten t.o.m. ville förbjuda föräldrarna att välja bland de kommu- nala skolorna. Genom att stifta lagar försökte rege- ringen en gång stoppa föräldrakooperativa dagis. Under den senaste borgerliga regeringen, i början av 90-talet, kritiserade socialdemokrater och vänsterpar- tister de bidrag som fanns till fristående skolor. Men nu trodde jag och många med mig att den här rädslan för mångfald hade försvunnit, åtminstone från social- demokratisk politik. Därför blev det en besvikelse när regeringen lade fram en proposition som hade som sitt tydliga mål att göra det svårare för friskolorna och att minska valfriheten. Regeringen har lagt fram en rad förslag som ut- bildningsutskottet glädjande nog har sagt nej till. Regeringen vill inrätta en särskild nämnd med kom- munrepresentanter, utsedda av regeringen, bl.a. på Skolverket som skulle delta i tillståndsgivningen, som om det inte skulle räcka att statens högsta skolmyn- dighet bedömer om nya friskolor verkar seriösa. Samtidigt vill regeringen öka möjligheterna för kommuner att anföra olika skäl till att stoppa nya skolor. Regeringen vill också att kommunerna ska få ökat ansvar för utvärderingen av friskolor - ett myck- et märkligt förslag att en konkurrent ska ägna sig åt att utvärdera en annan konkurrent. Regeringens för- slag till princip för att beräkna den kommunala er- sättningen skapar också ett större mått av godtycke när det gäller vilka kostnader kommunen ska räkna som underlag för bidraget. Fru talman! Om riksdagen skulle bifalla huvud- delarna i regeringens förslag skulle det innebära ett stort steg tillbaka. Det skulle innebära att skolor skulle kunna stoppas för att vissa politiker är rädda för att låta människor välja själva. Från Folkpartiet vill vi tydligt säga till eleven och till föräldrarna: Det är du som ska bestämma. Men regeringen och Social- demokraterna säger här i stället mycket tydligt: Du ska bestämma mindre och mindre. Då blir det också en tydlig skillnad mellan liberal och socialistisk tra- dition. Bakom har Vänsterpartiet stått och applåderat re- geringens förslag, även om Vänsterpartiet skulle velat gå längre och förbjuda alla eller de allra flesta friskolor direkt om de hade fått bestämma. Vänster- partiet har ju fått tillbaka sin tydliga socialistiska profil. Förutom att de har antagit ett program om att förstatliga näringslivet, visar de här i riksdagen i dag att de ser valfrihet som ett hot också inom skolans värld. I de viktiga frågorna har Socialdemokraterna fått stöd bara av Vänsterpartiet i utbildningsutskottet. Frågan är om Vänsterpartiet och regeringen kommer tillbaka, om de får makt efter valet, med nya och värre förslag om att minska mångfalden och valfri- heten. Även om det är tillfredsställande att en utskotts- majoritet avvisar förslagen i propositionen, finns det också en del negativa förslag som tyvärr gått igenom och som Folkpartiet reserverat sig mot. Den nuvaran- de s.k. riksprislistan, som garanterar likvärdiga bidrag till fristående gymnasieskolor, ska avskaffas. Bidra- gen ska i stället baseras på vad varje enskild kommun betalar i snitt för sina skolor. Följden kan bli att bi- dragen blir väldigt olika beroende på vilken kommun en elev kommer från. Följden kan också bli att friskolor bara startas i kommuner som ger höga bi- drag till skolorna. Jag är övertygad om att man så småningom skulle kunna utveckla ett mycket bättre bidragssystem än den nuvarande riksprislistan, men jag är kritisk till att den avskaffas innan man har konstruerat ett bättre system. Ibland hör man också från socialistiskt håll att friskolor skulle vara rädda för att ta emot elever med särskilt behov av stöd eller funktionshindrade elever. Det är en väldigt märklig kritik, eftersom friskolorna i dag inte har samma rätt till ersättning för t.ex. funk- tionshindrade elever som kommunala skolor har. Jag tycker att friskolorna ska ges alla möjligheter att erbjuda elever med funktionshinder och med sär- skilt behov av stöd en god undervisning. Därför före- slår Folkpartiet att reglerna ska ändras så att alla stödåtgärder i skolan också kan sättas in i friskolor, men det har inte utskottets majoritet bifallit. Fru talman! Det är på många sätt märkligt att re- geringen kommer med en sådan här proposition nu när den svenska skolan har så många problem med utslagningen från gymnasieskolan, med lärarbrist, mobbning och dålig arbetsmiljö. Men friskolorna är faktiskt inget stort problem, vare sig ekonomiskt eller kvalitetsmässigt. Det är de andra riktigt stora proble- men som vi tillsammans borde ägna en massa tid att arbeta med och hitta lösningar på. Därför hoppas jag nu att vi i stället i framtiden ska kunna ta itu med att utveckla den svenska skolan, både kommunala skolor och friskolor. Regeringen vill uppenbarligen stärka kommunernas makt över skolorna. Jag tror, tvärtom, att alla skolor behöver bli friare och att kontrollen och utvärderingen ska ske genom nationella, statliga ut- värderingar. Det behövs inte en massa kommunala tjänstemän som styr skolornas pedagogiska arbete. Det pedago- giska arbetet klarar lärarna av, i dialog med elever och föräldrar. Folkpartiet vill ha en skarpare utvärdering av alla skolor med en statlig skolinspektion som följer upp att de nationella målen följs - det gäller både kom- munala skolor och friskolor. Alla ska vara allsidiga i undervisningen och man ska utgå från grundläggande demokratiska värderingar. Samtidigt kan det kommu- nala inflytandet över skolan minskas. Den riktigt stora utmaningen i dag är att skapa likvärdiga skolor över hela landet. Då måste utgångspunkten vara att skolor kan se väldigt olika ut fast de håller en likvär- dig kvalitet. Om Folkpartiet får vara med och bestämma över skolpolitiken i framtiden kommer vi att arbeta för att fler elever ska klara sig bra i skolan. Vi kommer också att arbeta för att ingen ska behöva vara rädd för att gå till skolan. Valfrihet och mångfald ser inte vi i det sammanhanget som ett hot utan tvärtom som en möjlighet. Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till ut- skottets förslag på de punkter i betänkandet där Folk- partiet inte har någon reservation. Dessutom yrkar jag bifall till Folkpartiets reservation 5 under punkt 29.

Anf. 59 Eva Johansson (S)

Fru talman! Propositionen går ut på att skapa stör- re öppenhet, demokratisk insyn, rättvisa och kvalitet. Då är det konstigt, tycker jag, att höra Ulf Nilsson beskriva det som ett stopp för nya fristående skolor. Det är hårresande. Var har Ulf Nilsson varit när kammaren har dis- kuterat skolfrågor ur alla andra aspekter än just den som vi diskuterar i dag? Det gäller kvalitetsfrågorna, resursfrågorna, lärarutbildningen, ITIS och allt det andra som har genomförts under den tid som Social- demokraterna har haft regeringsmakten och som har inneburit en klar förbättring av skolans situation till skillnad från det som hände under den tid när Ulf Nilssons parti var med och styrde och ställde och det bara blev försämringar. Då kunde man tala om kris. Det är symtomatiskt. Jag har läst Folkpartiets mo- tion. Där beskriver ni Socialdemokraternas politik som att vi vill inskränka barns och föräldrars rätt att välja skola, att vi vill strypa friskolorna och att vi vill försvåra för fristående skolor. Jag skulle vilja att Ulf Nilsson kom upp till bevis. När Friskolornas riksför- bund gästade utskottet svarade de uttryckligen på min fråga att det nuvarande bidragssystemet har gett det bästa utfallet för deras del. Det system som åsyftades är faktiskt infört av en socialdemokratisk regering. Är det här samma sak som det Ulf Nilsson pratar om? Delar Folkpartiet Friskolornas riksförbunds positiva bild av de fristående skolornas situation i dag, då de får bidrag efter samma principer som de kommunala skolorna? Varför försöker han i så fall att ge en annan bild i motionen och i sina allmänna uttalanden?

Anf. 60 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Eva Johansson är uppenbarligen inte överens med mig när det gäller historieskrivningen. Det är annars väldigt lätt att konstatera - som flera talare varit inne på - att under hela 80-talet och bör- jan av 90-talet såg Socialdemokraterna friskolorna som ett hot. De var negativa till alla diskussioner om någon form av skolpeng eller någon form av garanti. Det var väldigt bra att Socialdemokraterna när de kom till makten efter 1994 års val valde att fortsätta ge ordentliga bidrag till friskolorna. Det uppskattade vi. Det var därför jag trodde att motståndet mot fristå- ende skolor var på väg att försvinna från Socialdemo- kraterna. De förslag som finns i den här propositionen skulle öka möjligheten att med politiska motiv stoppa etablerandet av nya friskolor. Förslagen skulle öka möjligheterna för kommunerna att lägga sig i fristå- ende skolors verksamhet. För mig är en av poängerna med de fristående skolorna att de står fria gentemot kommunerna, vilket jag också tycker att de offentliga skolorna skulle göra i mycket större utsträckning. Jag tror inte, vad än Eva Johansson säger, att det är någon som helst tvekan om historieskrivningen. Från försla- get om lex Pysslingen, som innebar att man ville förbjuda fristående dagis, till valrörelsen i början av 90-talet har ni bekämpat friskolor och alternativ inom dagis osv. Jag trodde att ni hade släppt detta nu. Att döma av den här propositionen fortsätter diskussio- nerna inom det socialdemokratiska partiet.

Anf. 61 Eva Johansson (S)

Fru talman! Det är bra att Ulf Nilsson tar tillbaka de ganska grova anklagelser som finns i motionen. Jag skulle vilja ta upp bidragssystemet på gymna- siet och ställa en fråga till Ulf Nilsson: Vari ligger rättvisan i att fortsätta med ett system som innebär att gymnasieelever från samma kommun får med sig olika stora resurser för sin utbildning beroende enbart på vilken skola de har valt att gå i? Resursen är inte beroende av de egna behoven eller av den utbildning de har valt utan bara av vem som driver skolan. Det är precis så som riksprislistan fungerar, och den vill ni behålla. I er motion ägnar ni också en hel sida åt att för- svara att företag som driver fristående skolor ska kunna gå med vinst. Jag tog upp det i mitt inlednings- anförande. Jag skulle till sist vilja ställa frågan till Ulf Nilsson: Hur ser Folkpartiet på t.ex. Bures förvänt- ningar på en vinst på Vittras verksamhet på ca 50 miljoner kronor 2005? Ska de kunna plocka ut en sådan vinst? Ska inte eleverna ha rätt till dessa peng- ar, som Ulf Nilsson och jag och andra i den här kam- maren och många kommunpolitiker har beslutat om att skolan ska ha? De ska stå till elevernas förfogan- de, inte till förfogande för några aktieägare i Bure.

Anf. 62 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag konstaterar att Eva Johansson inte säger emot mig när det gäller historieskrivningen över en lång tid tillbaka. Det är naturligtvis så att vi har haft att kämpa med ett mycket tungt motstånd från Socialdemokraterna. Förhoppningsvis mjuknar detta med åren. Riksprislistan som nu finns är inte den ideala lös- ningen. Den garanterar en hyfsad nivå på bidragen och att elever verkligen har möjlighet att välja skolor i andra kommuner. Jag tror att man skulle kunna utveckla ett helt annat system. Att avskaffa rikspris- listan utan att ersätta den med ett bättre förslag tror jag är negativt. Det kan leda till att inga friskolor etablerar sig i de kommuner som har väldigt låga snittbidrag till sina elever. Det blir bara kommuner som väljer att föra en generös skolpolitik som får friskolor. Jag är gärna med på att diskutera en ut- veckling av finansieringen. Jag menar att finansie- ringen av skolan i förlängningen borde skötas helt på nationell nivå. Det får vi återkomma till vid senare tillfällen. När det gäller vinstdrivande friskolor visade Friskolekommittén att de allra flesta friskolor - hur de än ägdes - använde den eventuella s.k. vinst de hade till att skaffa buffertar i verksamheten. Det ver- kar på Eva Johansson som om hon redan har bestämt sig för att den framtida utredningen ska leda till att vi på något sätt förbjuder skolor som har någon slags bolagsform. Jag kan inte se något som helst skäl till det. Om friskolorna får de bidrag de är berättigade till kostar de inte skattebetalarna mer pengar än andra. Om de bedriver en bra undervisning är det ingen som förlorar på om någon friskola skulle gå med någon form av vinst till sina ägare. Det är inga pengar som tas från någon i stället för att hamna på något annat ställe. Det viktiga är vilken kvalitet skolorna håller. Därför är utredningen som regeringen aviserar full- ständigt onödig.

Anf. 63 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Jag ska mycket kort beröra Ulf Nils- sons resonemang om valfrihet. Jag tänker hänvisa till situationen här i Stockholm, där jag hävdar att kom- binationen av fritt skolval och betygsintagningar på en mängd plan - etniskt, klassmässigt och könsmäs- sigt - lett till en ökad segregation. Jag skulle vilja att Ulf Nilsson för Folkpartiets räkning bemötte mig på den punkten. Har systemet i Stockholm lett till en ökad segregation? Ja eller nej?

Anf. 64 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Även om det inte direkt har med friskolor att göra kan jag ge ett kort svar. För några år sedan kom samtliga elever på de fyra mest attraktiva innerstadsgymnasierna i Stockholm från fyra grund- skolor i Stockholms innerstad. Nu kommer eleverna från 46 grundskolor runtom i Stockholm - inte minst från förortsområdena. Det här systemet har bara pågått i ett par år, och allt tyder på att vi får en blandning av människor från olika delar av Stockholm. Det gäller också i Malmö, där Socialdemokraterna har genomfört precis samma system som i Stockholm. I min hemstad Lund har man också samma system. Jag tror att det handlar om en grundinställning till hur man bekämpar segregationen i skolan. Där har naturligtvis Vänsterpartiet och Lennart Gustavsson och jag helt olika uppfattningar. Jag är fullständigt övertygad om att tvångsvägen inte är bra. Man har försökt att åstadkomma integre- ring genom tvångsbussning eller genom inlåsning efter en adressprincip för att avgöra vilken skola man ska gå i. De vägarna har vi prövat. De är inte bra. Vi ska tvärtom pröva vägar där vi utnyttjar människors vilja att välja och där vi skapar positiva morötter för att människor ska gå med på vår skolpolitik. Målet är förstås att vi ska ha så lite segregation som möjligt. Segregationen är ett av de stora proble- men i den svenska skolan i dag. Men medlen kan inte vara tvång. Medlen måste vara positiva, med valfri- het.

Anf. 64 Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 64 Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 65 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Det är klart att jag som vänsterpartist och Ulf Nilsson som folkpartist har olika syn på hur vi ska angripa segregationen. Men vi pratar inte bara om segregationen i skolan. Vi pratar om segregatio- nen i samhället som helhet, och det tror jag att Ulf Nilsson också är medveten om. Vi pratar om en bo- endesegregation - en segregation på alla plan. Jag ska ta upp ett annat tema. Ulf Nilsson, liksom en del andra borgerliga företrädare, använder Sunds- vallskonferensen som en möjlighet att vifta med soci- alistspöket. Jaha, säger man, nu visar de sig här igen! Jag tror att man ska läsa de dokument som har tagits fram vid Sundsvallskonferensen innan man gör såda- na bombastiska uttalanden. Vi har en ambition angående utvecklingen av skolor som också slogs fast i Sundsvall. Vår ambition är att göra de kommunala skolorna - gemensamt och demokratiskt styrda - så bra som möjligt, så att både elever och föräldrar väljer dem. Ulf Nilsson för ett resonemang om vinst i samband med att man bedriver skolor. Det är väl en självklarhet att ägarna ska få vinsten. Jag hoppas att Ulf Nilsson och Folkpartiet vill va- ra med och utveckla skolan, så att vi får en mycket bättre och väl fungerande gemensam, kommunal och demokratiskt styrd skola.

Anf. 66 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! När det gäller att utveckla skolan har vi i Folkpartiet lagt fram ett antal förslag. Vi tycker att detta är den kanske viktigaste framtidsfrågan i Sverige över huvud taget: Hur ger vi våra barn och ungdomar en bra skolutbildning? Därför vill vi höja kraven i de nationella målen, höja kunskapskraven och höja kraven på att alla ska få det stöd de behöver. Det gäller alla skolor, oavsett om de är kommunala, kooperativa, fristående eller privatägda. Det är ingen skillnad. Vi ställer mycket starka nationella krav både på de fristående skolorna och på de kommunala skolorna. Lennart Gustavsson talar om Sundsvallskonferen- sen. Det är inte rätt tillfälle att diskutera den nu. Det har inte så mycket med skolpolitik att göra, men nog är budskapet ganska klart: Man vill genomdriva stat- ligt ägande av skolor, företag och andra verksamhe- ter.

Anf. 67 Gunnar Goude (Mp)

Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill gärna se att samtliga skolor står fria. Vi vill se en utveckling av skolväsendet där man i varje skola har stora möjlig- heter att själv utarbeta den pedagogiska prägel som man vill ge skolan. Det ska göras av skolledning, lärare, föräldrar och elever i samverkan. Vi vill också se en utveckling av skolväsendet där de olika skolorna kan samverka med varandra och utbyta erfarenheter. Då är självfallet de fristående skolorna något av banbrytare eftersom de har gått ut i den här verksamheten och under en relativt lång tid varit fristående när det gäller den pedagogiska inrikt- ningen. De lagar och förordningar som reglerar de fristå- ende skolornas verksamhet utarbetades i mitten på 1990-talet i samarbete mellan Miljöpartiet och den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Vi fick den s.k. friskolereformen, som i stort sett helt överens- stämmer med Miljöpartiets skolpolitik. Den trädde i kraft 1997 och har alltså funnits i drygt fyra år. Den gällde grundskolan, och den följdes direkt av en mot- svarande reform för gymnasieskolan. Reformen utgick från en viktig ideologisk grund- syn på de fristående skolornas villkor. Det betonades att de fristående skolorna skulle behålla sin pedago- giska frihet men få samma ekonomiska villkor som de kommunala skolorna. Men det var också viktigt att samhället tog sitt ansvar och kunde garantera att de elever som går i en fristående skola får en skolgång som överensstämmer med gällande skollag och läro- plan. Det var också viktigt att se till att reformen blev sådan att alla barn har samma stöd för sin skolgång, oavsett om de går i en kommunal eller en fristående skola. De ska ha samma stöd från samhället för sin skolgång. Det är också viktigt att det stödet ska an- passas efter de enskilda elevernas behov. Olika elever har olika behov av stöd och resurser. Dessa tankar omsattes alltså i ett regelverk. Nu har vi Skolverket, som är den myndighet som god- känner ansökningar från fristående skolor och förkla- rar dem bidragsberättigade. Då tar man hänsyn också till de förutsättningar som finns i kommunen och det kommunala skolväsendet, så att friskolan kan tas emot och få en bra och positiv plats i skolväsendet som helhet. Kommunen ska fördela bidragen till de fristående skolorna precis som till de kommunala. Det ska ske enligt en resursfördelningsmodell som ser likadan ut för alla skolor, oavsett huvudmannaskap. Den ska också ta hänsyn till skillnader i elevernas behov vid de olika skolorna. De kan vara sociala strukturer i upptagningsområdet eller andra saker som man vill ta hänsyn till. Tillsynen över de fristående skolorna lades på Skolverket. Den ligger kvar där, och alla är överens om att det är bra att den sköts av Skolverket. Kommunerna har enligt regelverket full rätt till insyn i de fristående skolorna, och de fristående sko- lorna har skyldighet att delta i den uppföljning och utvärdering av skolorna som kommunen gör. Lagarna är tydliga och enkelt formulerade. Tex- terna i anslutning till lagarna ger exempel och beskri- ver syftet på ett lättfattligt sätt. Utvecklingen av de fristående skolorna sedan reformen trädde i kraft har varit god. Vi har sett ungefär en fördubbling av anta- let fristående grundskolor och något mer än en för- dubbling av gymnasieskolorna. Nu har regeringen lagt fram en proposition till- sammans med Vänsterpartiet. Miljöpartiet har inte deltagit i arbetet med att ta fram propositionen, inte heller i förarbetena. Det har inte varit några parla- mentariska kommittéer, utan det har varit expert- kommittéer på departementet som har gjort förarbe- tet. Det förslag som nu kommer från regeringen täck- er en del luckor av mera teknisk natur. Det gäller t.ex. beslutet att skolan ska vara avgiftsfri. Där fanns det två luckor: en för att man kan ta ut avgifter på gym- nasierna och en annan för att man kan ta ut avgifter för att finansiera antagningsförfarandet vid en fristå- ende skola - att sköta kön, som man säger. Man föreslår nu att det ska tas bort så att man får en enhetlig avgiftsfri skola rakt över. Det tycker vi alla är bra. Det finns flera sådana bra förslag och förtydligan- den. Vi har en mycket bred majoritet i utskottet som står bakom dessa förändringar. En lite större förändring är förslaget om att vi änt- ligen ska få riksprislistan som ligger till grund för bidragsgivningen till gymnasieskolan, de fristående gymnasierna, ersatt med ett bättre system. Där råder det delade meningar, egentligen inte om att rikspris- listan är dålig - där är alla parter eniga - utan snarast om i vilken takt detta ska ske. Några av de borgerliga partierna tycker att vi ska vänta lite grann och få en bättre bakgrund till förslaget. Vi tycker att förslaget är bra. Det överensstämmer dessutom med Miljöpar- tiets förslag till hur systemet med bidrag till gymnasi- erna ska se ut. Det är därför lätt för oss att ställa oss bakom det förslaget. Det finns också en majoritet i utskottet för förslaget. Utöver dessa tekniska korrigeringar är det några punkter som jag skulle vilja ta upp och som Eva Jo- hansson har berört. Jag fick intrycket att det ställdes frågor till mig kring hur vi tänkte i fråga om dessa förändringar. Regeringen har alltså föreslagit att man skulle ändra i reglerna för beräkningsgrunden när man ska räkna ut bidraget till skolorna. Kommunen ska som det är nu ta hänsyn till elevens behov och skolans åtagande när man gör sin resursfördelningsmodell och delar ut pengarna lika till kommunala och fristå- ende skolor. Enligt detta nya förslag ska det vara ett tillägg så att man ska ta hänsyn till den kommunala skolpliktskostnaden, alltså den kostnad som kommu- nen har för att kunna verkställa uppdraget att se till att alla elever ska få en plats i skolan. Det är klart att det kostar. Det kan vara förändringar som man är skyldig att ta hänsyn till. Det kanske flyttar in nya grupper till kommunen som ska tas om hand osv. Den beredska- pen ska kommunen ha, och det kostar pengar. Det är alla också överens om. Men detta förslag har råkat bli olyckligt därför att man inte skiljer på kommunens ansvar och skolornas ansvar utan lägger fram ett förslag som innebär att de kommunala skolorna skulle få mer pengar än de fri- stående skolorna med hänsyn till kommunens ansvar för skolplikten. Såvitt jag kan se är det feltänkt. Det är naturligtvis så att de skolor som tar på sig ett upp- drag som har med skolplikten att göra - man låter t.ex. en lokal stå som man egentligen inte har an- vändning för därför att man vet att det kanske kom- mer en grupp elever på vårterminen som man ska ta in, eller också har man en viss överkapacitet på lärar- sidan eller något annat - ska ha ersättning för det enligt nu gällande regler som ett åtagande som skolan gör för att kommunen ska ha en buffert för att klara av skolpliktsansvaret. Denna skola kan naturligtvis också vara en fristående skola. Även en fristående skola kan ställa upp på dessa saker. Det är egentligen väldigt viktigt att man inte tar steget över och säger att det bara är kommunala skolor som ska kunna ta del i det kommunala arbetet. Man ska inte gräva di- ken mellan kommunala skolor och fristående skolor utan snarare försöka stödja just tanken att det ska vara lika betingelser för skolorna. Självklart ska de kom- munala och de fristående skolorna också i fortsätt- ningen ska ha samma ekonomiska villkor. De andra punkterna som finns gäller förslaget om en förändring av lagtexten som styr Skolverkets god- kännande av bidragsrätt. Det är en sådan punkt. Man föreslår en ändring i lagtexten, som nu är enkel, tyd- lig och generell, som innebär att det ska skrivas in exempel på vad Skolverket ska kunna ta hänsyn till. De exempel som man förslår är skolans storlek och läge. Detta är naturligtvis ingen stor fråga. Men jag tror att när man för in exempel i en lagtext försvagas den när det gäller andra faktorer som man vill åbero- pa. Kommer man till en domstol har den en benägen- het att lägga större vikt vid det som exemplifieras än det som inte finns angivet som exempel. Det innebär i praktiken att en kommun som åberopar andra faktorer än storlek och läge i sin konsekvensbeskrivning har mindre möjligheter att få gehör. Vi från Miljöpartiet har därför avstyrkt detta förslag. Förslaget om införande av en ny nämnd är det tredje förslaget som vi tycker är lite konstigt. Det skulle kunna innebära att vi får en politisering i en del av beslutsprocessen där vi egentligen vill ha garantier för att det är tjänstemän som tolkar lagar och regler på ett objektivt och neutralt sätt. Det ska vara en garanti för rättssäkerheten för de personer och skolor som lagarna och reglerna gäller för. Riksdagen bör alltså fatta besluten, regeringen verkställer, och sedan är det tjänstemännen i myndigheter som ser till att dessa lagar efterlevs och verkställer besluten. Att plocka in en nämnd där regeringen ska tillsätta leda- möterna är att öppna upp risken för en politisering. Eva Johansson sade att vi inte ska misstro dem som sitter där. Men det är ju just den frågan som inte ska behöva ställas. Det handlar inte om huruvida vi tror på dem eller inte. Vi ska över huvud taget inte göra en konstruktion där vi behöver pröva om vi misstror ledamöterna eller inte, utan det ska vara tjänsteman- nakaraktär på ledamöterna. Den fjärde punkten handlar om att regeringen fö- reslår en skyldighet för kommunerna att göra upp- följningar och utvärderingar av fristående skolors verksamhet. Där är man också inne på en försämring av nuvarande lagstiftning. Om man skulle införa det skulle man också få en oklarhet när det gäller kom- munens uppgifter och Skolverkets uppgifter. Skol- verket har tillsynsuppdraget. Det är den myndighet som har tillsynsansvaret. Skulle kommunen också glida in på detta tillsynsansvar och få en sådan skyl- dighet blir gränsen oklar. Risken att tillsynsverksam- heten blir sämre bedömer vi som så stor att vi också avstyrker detta förslag. Det innebär alltså att vi yrkar avslag på dessa fyra punkter, och jag tycker egentligen inte att detta är så stora frågor. Jag är lite förvånad över att förslagen kom. I själva verket är den vanligaste frågan som jag har fått när det gäller denna proposition är varför regeringen lägger fram denna proposition nu. Det är en bra fråga, eftersom vi har två kommittéer som håller på att arbeta med just dessa frågor, Skollags- kommittén och Gymnasiekommittén. De beräknas vara färdiga i slutet av året. Och det vore väl klokt att invänta deras synpunkter. Då tror jag att förslagen, inte minst på dessa fyra punkter, skulle ha varit lite bättre genomtänkta och kanske ha haft ett bättre un- derlag än det som finns nu. Hur som helst får vi anledning att återkomma till flera av dessa frågor som tas upp när utredningarna är färdiga. Jag fick en fråga från bl.a. Lennart Gustavsson. Han frågade vad jag tyckte om Livets Ord. Jag är inte säker på att jag förstod den frågan rätt. Skolverket har haft en tillsyn över Livets Ords skola som har lett till anmärkningar. Vi får väl glädjas över att Skolverket nu har fått fart på sin tillsyn och att den fungerar. Självfallet lägger jag mig inte i deras tillsynsarbete. Men det var kanske inte rätt svar på frågan.

Anf. 68 Eva Johansson (S)

Fru talman! Jag håller med Gunnar Goude om att grunden i dagens system är bra. Men det finns också brister, och det är därför som denna proposition lades fram i höstas. Dessa brister vill vi rätta till. I flera fall handlar det faktiskt om att förtydliga lagen så att den bättre kan förstås. Jag håller också med om att alla skolor ska vara fria skolor, men inte när det gäller målen. Däremot ska det naturligtvis, och så är det också, stå varje skola fritt att välja den pedagogiska linje eller andra arbetsmetoder som man vill för att nå dessa mål. Och självklart ska man också kunna välja att samverka med andra. Det är bara bra om man gör det. Däremot kan jag inte hålla med Gunnar Goude när han säger att det kan finnas andra än kommunerna som vi kan lägga plikten på att det alltid ska finnas en plats i skolan för varje barn eller ung människa vid varje tillfälle. Här tycker jag att det är lite oklart var Miljöpartiet står. Menar Miljöpartiet att det finns någon annan än kommunerna som staten skulle kunna vända sig till med detta uppdrag? Vem är det i så fall som staten skulle kunna ålägga att ha skolverksam- het? Det ska naturligtvis vara fritt för dem som vill, efter viss prövning, men inget åläggande. Kanske bygger miljöpartimotionen delvis på ett missförstånd. Man skriver att kommunernas beslut om hur man organiserar skolhälsovård, gratis bad och fri entré på museer och sådana saker skulle kunna påverka skolpliktskostnaden. Så är det självfallet inte. Det är gripet ur luften. Kanske skulle det bli bättre jordmån frampå höstkanten för att diskutera de här frågorna mer ingående. Jag hoppas att det blir så.

Anf. 69 Gunnar Goude (Mp)

Fru talman! Jag har också förstått att det på en del punkter handlar om att förtydliga lagen. Det finns också majoritet i utskottet för flera av de förslagen. Jag nämnde t.ex. inte kraven på behöriga lärare eller kraven på utbildade lärare som enligt förslaget är likställda för de fristående skolorna och de kommu- nala skolorna. Jag tycker ändå att det inte var så bråttom utan att man kunde ha inväntat de utredning- ar som arbetar. De kanske hade kommit med ännu bättre förtydliganden på de här punkterna. Risken är nu att de kommer fram till ett något annorlunda re- sultat på några av punkterna så att vi får ändra en gång till. Nåväl, huvudfrågan gällde om jag tyckte att det fanns någon annan än kommunen som staten skulle vända sig till när det gällde ansvaret för skolplikten. Det tycker jag absolut inte. Den ska naturligtvis ligga på kommunen. Men den ska inte vara riktad till en kommunal skola eller en fristående skola. Det vi vänder oss emot är att det här förslaget in- nebär att man schablonmässigt skulle ge större stöd, i förarbetena nämns 5 % eller 10 % mer pengar, till de kommunala skolorna än till de fristående. Det skulle bl.a. innebära att om man är en kommunal skola som inte alls har några åtaganden som har med skolplikten att göra skulle man ändå få 10 % mer än de fristående skolorna. Det kan vi inte se någon rim och reson i. Den nuvarande lagstiftningen är bättre. Där sägs att skolan ska få ersättning enligt de åtaganden som skolan gör. Har skolan åtaganden som har med skolplikten att göra, reserverar lokaler, håller viss överkapacitet när det gäller lärare eller får vidta åt- gärder av något annat slag, ska den ha ersättning enligt nuvarande lag. Det är helt klart. Varför kom- munala skolor som inte har detta åtagande ändå skulle få ett sådant här schablontillägg är för oss obegripligt. Dessutom är själva utpekandet av de fristående skolorna som sådana som inte skulle kunna delta i det här arbetet olyckligt eftersom det skiljer de här grup- perna av skolor åt. Vi vill att samtliga skolor ska kunna medverka i det kommunala skolväsendet till gagn för kommunens barn och elever.

Anf. 70 Eva Johansson (S)

Fru talman! Jag är inte säker på att jag är helt på det klara med hur Miljöpartiet tänker på den här punkten. Det är ju en självklarhet att inte staten riktar sitt uppdrag till de enskilda skolorna beroende på om de är kommunala eller fristående. Det är till kommu- nen som huvudman för skolväsendet inom sitt områ- de som uppdraget går. Det är hos kommunen som huvudman som vi menar att det uppstår en kostnad för detta uppdrag som ingen annan kan få. Det är den kostnaden som vi inte anser att de fristående skolorna med någon självklarhet ska kompenseras för eftersom de inte har den kostnaden. Behöriga lärare är en av de punkter i den här pro- positionen som inte bara innebär ett förtydligande utan som faktiskt innebär en reell förbättring. Det är en kvalitetshöjning i de fristående skolorna att de ska ha samma regler för behörighet när det gäller lärare som den kommunala skolan har haft under lång tid. På den punkten är det mer än ett förtydligande. Däremot menar jag att t.ex. punkten om förklaring av rätt till bidrag är ett förtydligande. Där tycker jag nog att staten har ett ansvar för att vara tydlig, därför att det här är ett bekymmer ute i många kommuner. Det är också ett bekymmer för en del fristående sko- lor. Kan vi hjälpa till med att vara tydliga på den punkten tror jag att många ganska svåra diskussioner skulle redas upp, och det skulle medverka till att det gick lite enklare att komma överens ute i kommuner- na mellan fristående skolor och kommuner.

Anf. 71 Gunnar Goude (Mp)

Fru talman! Jag tycker nog fortfarande att jag känner att det är någon slags svävande argumentation som Eva Johansson för. Jag kan inte riktigt förstå hur resonemanget går. Jag är fullt på det klara med att kommunen ska ha ansvaret för skolplikten och att det finns kostnader i samband med det. Jag är som gammal kommunalpo- litiker fullt medveten om att kommunen kan reservera medel för allt möjligt som man vill göra, varav en del har med skolan att göra. Det kan vara gemensamma åtaganden som kommunen vill göra. Det kan vara en gemensam hälsocentral som är tillgänglig för alla skolor. Det kan handla om vad man vill, ett bad eller något sådant. Men det kan också handla om reserve- rade pengar som man vill använda senare just för att man väntar in en grupp elever som man ännu inte vet hur stor den är. Det kan vara en invandrargrupp som kommer till kommunen t.ex. Då gör man så. Men man får akta sig för att tumma på principen att man ska ha en och samma resursfördelningsmo- dell till samtliga skolor. Tummar man på den princi- pen är man också inne och tummar på principen att varje elev ska ha samma stöd från samhället för sin skolgång, oavsett om man går i en fristående eller en kommunal skola. Eleverna ska alltså inte få olika villkor nu. Det skulle de få med det här förslaget. Jag börjar nästan tycka att det mest intressanta med den här punkten ligger på det psykologiska pla- net, hur det kommer sig att vi inte kan få tankarna att gå samman så att det här blir klart. Vi får väl hoppas att andra kan hjälpa oss att tolka det här så att det blir ordning på det. För mig är det obegripligt att man vill ge de kommunala skolorna över lag ett schablonmäs- sigt tillskott utan att man håller fast vid att alla skolor på något sätt också skulle ha de här kostnaderna och att man inte är beredd att involvera de fristående skolorna ens i möjligheterna att få delta i det arbetet.

Anf. 72 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Valfrihet och mångfald är väldigt viktiga delar av skolpolitiken. Därför är jag, regering- en och socialdemokratin i grunden positiva till fristå- ende skolor som komplement till våra kommunala skolor. De kan betyda väldigt mycket. I många fall har de infört impulser och arbetssätt som det finns skäl att lära sig av också i den kommunala skolan. Det är inte här som den viktiga ideologiska skiljelin- jen går. Fristående skolor är en viktig del av vår skol- familj. Men lika övertygad som jag är om att valfrihet och mångfald är viktiga, lika övertygad är jag om att det också måste vara rättvisa villkor. Alla barns lika rätt måste stå i centrum, inte bara några barns möjlig- heter. Det är just detta som är propositionens huvud- sakliga tema: mångfald, valfrihet och rättvisa villkor. Det som kan bekymra mig är att det växer fram en ny syn på skolan och på skolpolitiken i borgerlighe- ten, framför allt ledd av Moderaterna, men också Folkpartiet är kraftigt med och uppmuntrar detta. Det är en ny syn som går ut på att skolan ska ses mer som en ensak för föräldrar och de barn som man vill ha och som ska gå i skolan, inte som en gemensam sak. Det här blir allt tydligare i de förslag som läggs fram och allra tydligast i Moderaternas förslag om skol- peng för hela landet. Också Folkpartiet stöder detta. Det ska vara en skolpeng som riskerar att göra det omöjligt att ge alla barn likvärdiga villkor. Alla barn har inte samma behov av resurser. Detta driver också på utvecklingen av skolan, från att vara en gemensam idé, en gemensam sak, till att bli en privatsak. Föräld- rarna riskerar, efter att de har gjort sitt val och pengen inte räcker till, att stå där ensamma och att eleven inte får den hjälp och det stöd eleven behöver. Risken är att vi får ett system med friskolor och kommunala skolor där föräldrarna till slut står där med ett besked om att ta sin skolpeng och gå om skolpengen inte räcker till för eleven. Detta är en marknadssyn på skolan som jag inte delar. Den har väldigt lite att göra med grundidén, dvs. valfrihet, mångfald och likvärdiga villkor. Den här idén kommer igen när man lyssnar på de borger- liga partierna och deras syn på kommunen. Kommu- nen är i den här diskussionen inte det gemensamma grundlagsfästa demokratiska organet där vi tillsam- mans bestämmer om viktiga saker för vår gemen- samma välfärd. Kommunen reduceras till en konkur- rent, och den har som enda roll att konkurrera med fristående skolor. Det gemensamma demokratiska ansvaret riskerar att bli fattigt om den synen på skol- politiken växer fram. Svenska skolan ska vara en kunskapsskola. Det ska gälla fristående skolor och kommunala skolor. I alla våra skolor, i hela skolfamiljen, ska strävan mot att nå kunskapsmålen dominera. Det ska gälla i fristå- ende skolor såväl som i kommunala skolor. I alla våra skolor måste föräldrar och elever engagera sig i och ha god kännedom om de mål vi ska sträva efter att uppnå. Alla elever i fristående och kommunala skolor ska ha rätt att få en noggrann uppföljning av vad de kan och vilket stöd de kan behöva. Stödet måste sät- tas in tidigt så att alla elever får goda möjligheter att nå målen. Användningen av tester och prov ska vara likvär- dig i kommunala och fristående skolor. I centrum ska den enskilda eleven stå och rätten till kunskap. I både fristående och kommunala skolor är det en stark ge- mensam idé att engagera föräldrar och elever i att leda skolans arbete, att ta fram gemensamma normer, att arbeta demokratiskt och visa respekt för varandra. Kvalitetsarbetet i kommunala och fristående skolor är oerhört viktigt. Det gäller både det interna, för att själv bedöma vart man är på väg och vilka insatser som måste göras för att få bättre resultat, men också den externa utvärderingen från Skolverket och kom- munen. Fristående kommunala skolor finns tillsammans i ett gemensamt skolsystem. De har gemensamma grundläggande regler med gemensam finansiering. En gemensam värdegrund ger gemensamma kunskaps- mål. Det är också helt naturligt att arbeta mer gemen- samt mellan kommun och fristående skolor. Den diskussion som har förts under morgonen om synen på kommunen som en konkurrent är en omo- dern syn på skolpolitiken. Vi har fått fler fristående skolor. Självklart måste kommunen som demokratisk huvudman ha ansvaret för att alla barn får gå i en likvärdig skola och vara engagerad i hur det går för de fristående skolorna. Många friskolor har varit mycket bra för skolut- vecklingen i och med att de har fungerat som ban- brytare. Det är också viktigt med valfrihet. Den är ett viktigt välfärdsvärde. Valfrihet ger människor större möjlighet till inflytande över centrala välfärdsfrågor. Men den får inte rucka på principen om likvärdighet. Det är det som propositionen handlar om. Det är för elevernas skull som vi föreslår att alla fristående skolor också ska ha krav på behöriga lära- re. Det är för elevernas skull som vi föreslår att alla fristående skolor ska vara öppna för alla elever, oav- sett bakgrund, kultur eller övertygelse. Det är för elevernas skull som fristående skolor inte får ta ut avgifter från eleverna. Här svajar Moderaterna. Det är klart att det inte går riktigt ihop med den i grunden marknadsidé som Moderaterna har för skolan. Det är för elevernas skull som fristående särskolor ska ha bidrag enligt samma principer som kommunala särskolor. Det är för elevernas skull som vi ska ha samma idé och princip för fristående gymnasieskolor som för kommunala gymnasieskolor. Det ska inte vara som Folkpartiet vill som vill behålla en prislista där det kan bli olika villkor för elever i samma kom- mun. Det är inte rimligt. Det finns inget gehör för det bland människor. Det är dessutom viktigt att inse att när kommu- nerna har detta gemensamma ansvar som vi har gett dem i demokratiska former för alla våra barns rätt till en bra skolgång, innebär det också att kommunerna har kostnader som en fristående skola inte har. Det är tydligen svårt att komma fram till att det finns en skolpliktskostnad som innebär att fristående skolor i dag överkompenseras om kommunen inte får möjlig- het att ta hänsyn till denna kostnad. Kommunen har ansvaret för alla eleverna i kommunen och ska alltid vara beredd att ta emot och lösa ännu en elevs pro- blem. Det borde finnas en uppslutning kring detta i denna kammare. Vi kan inte ha ett system där fristå- ende skolor överkompenseras. Rättvisan ska vara grund. Det ska vara valfrihet, mångfald och rättvisa. Det är också för elevernas skull som jag skulle vilja se att fristående skolor ingår i kommunernas arbete med uppföljning och utvärdering. Det är kom- munernas ansvar. Kommunerna måste bli allt bättre på att arbeta med detta. Skolverket har sin viktiga roll gentemot fristående skolor och kommunala skolor. Men huvudansvaret för verksamheten ligger hos kommunerna. Här finns en önskan från fristående skolor att få samverka tätare med kommunerna. Här finns t.o.m. moderata kommuner som säger att de skulle kunna ställa upp på detta. Det är märkligt att man reducerar kommunens roll till att bli ett särintresse när kommunen är den som ansvarar för skolgången. Förtroendet för fristående skolor blir stärkt av att människor känner att det finns en kontinuerlig granskning och kvalitetsuppföljning. En viktig diskussion vi för i dag men som vi ock- så har framför oss är risken för att vi får en "marknadifiering" av skolan, att kommersiella intres- sen blir allt starkare inom skolvärlden. Det finns en risk att vi ser kedjor växa fram och etablera sig på börsen med stora vinstkrav som efterhand knuffar undan det som är så fint med fristående skolor, dvs. föräldrarnas engagemang, elevernas engagemang, en pedagogisk idé, en förnyelsetanke i botten som sam- lar människor till ett gemensamt arbete. Vi får en helt annan syn på skolan än den i dag. Jag vill inte se en sådan utveckling. Därför är det väldigt viktigt att vi ser över former- na för hur det ska vara möjligt att ta ut vinst från en fristående skola. Det är inte så att fristående skolor ska gå med underskott. De får gärna gå med över- skott. De ska naturligtvis planera för framtiden. Men drivkraften för skolutveckling får inte bli drivkraften efter vinst. Det som då blir möjligheten till vinst är när inte elevens och föräldrarnas valfrihet dominerar utan när skolan börjar välja bland eleverna. Det är där möjligheten finns till att föra vidare en vinst till aktie- ägarna. Alla ska ha rätt till lika utbildning. Mångfald och valfrihet är viktiga välfärdsvärden. Kommunen har ett brett ansvar, inte bara som skolhuvudman utan som den demokratiska organisation som ansvarar för att alla elever har en bra skolgång. Skolan är inte en privatsak utan en i grunden gemensam fråga. Det är det som genomsyrar denna proposition. Jag ser möj- ligheterna att efter valrörelsen fortsätta resonemanget både med friskolorna men också med fler partier i riksdagen, för att få en bred uppslutning kring rättvisa villkor mellan kommunala och fristående skolor.

Anf. 73 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Jag ska försöka fatta mig kort. Avslutningsvis berörde utbildningsministern de problem vi står inför i dag. Det här är ett förslag som har tagits fram av Vänsterpartiet och Socialdemokra- terna. Om det inte händer någonting anmärkningsvärt kommer många av förslagen att inte kunna genomfö- ras. Det är ett val i september. Om det valet ger Soci- aldemokraterna och Vänsterpartiet en majoritet i kammaren, är man i Socialdemokraterna då beredd att återkomma med de förslag som eventuellt inte går igenom i dag? Vänsterpartiet ser gärna att man åter- kommer i frågan.

Anf. 74 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Vi har visat väldigt tydligt vilka för- ändringar vi vill göra. Det är vår övertygelse att det är bra med fristående skolor, men det är också vår fasta övertygelse att villkoren måste vara rättvisa. Jag är alldeles övertygad om att de flesta människor tycker att det är en ganska rimlig grundhållning, och jag tror att vi får uppslutning kring den. Den här frågan kommer självklart att vara levande också i valrörel- sen. Sedan får vi se vad valresultatet blir. Jag ser gärna att vi samlar ännu bredare majorite- ter kring en sund och riktig syn på skolpolitiken. Men det får bli en fråga som vi får resonera om under valrörelsen och efter det att vi har ett valresultat i kammaren.

Anf. 75 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Jag vill anknyta till den situation vi har i kammaren. Under den här mandatperioden har skolpolitiken präglats av ganska många höger-väns- ter-frågor. Skolan har varit ett ideologiskt vägval. Vi har tillsammans med Miljöpartiet, som nu ty- värr inte är med, genomfört en mängd insatser på skolans område, alltifrån förstärkningar av förskolan och riktade resurser till skolan till en ny lärarutbild- ning. Allt detta har vi genomfört. Vi ska också komma ihåg att de flesta reformer har genomförts i strid med borgerligheten. Nu öppnar man för breda lösningar och säger att denna fråga får vi hantera tillsammans i ett brett perspektiv. Det vore därför intressant att veta vilka andra partier som är aktuella för utbildningsministern. Utbildningsminis- tern måste, utifrån dagens debatt, kunna göra någon tolkning. Är det Centern eller Folkpartiet, eller må- hända Kristdemokraterna eller Moderaterna, som är tänkbara samarbetspartner när skolan ska förändras i framtiden?

Anf. 76 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Det är naturligtvis en väldigt spän- nande fråga att spekulera kring. För mig och Social- demokraterna är det viktigt med rättvisa villkor. Vi kommer inte att kompromissa när det gäller synen på rättvisa villkor. Det innebär att vi måste ta bort den överkompensation som i vissa fall finns i dag när det t.ex. gäller friskolorna. Det innebär också att vi måste få en tydligare dialog, där kommunernas totala ansvar för att alla barn ska få en bra skolgång också finns med i beslutsgången om fristående skolor. Vi har i kammaren sett att ett moderat parti med Folkpartiet i sitt följe är berett att i skolfrågorna gå vidare mot höger. Det handlar om alltifrån sortering som idé i grundskolan, dvs. att den gemensamma idén om att barn ska få träffa varandra sopas undan, till skolpengssystem och alltfler marknadslösningar. Man ser på skolan på samma sätt som på McDonalds, stod det i Svenska Dagbladet för några veckor sedan. Jag tror inte att den klyftan, som har växt, kommer att kunna överbryggas under mycket lång tid. Jag tror inte heller att borgerliga väljare i mitten håller med om Folkpartiets skolpolitik. Låt oss därför se hur väljarna bedömer de olika borgerliga partierna. Även Miljöpartiet har möjligheter att senare åter- komma till ett resonemang.

Anf. 77 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! Skolministern talar sig varm för val- frihet, mångfald och rättvisa. Det är begrepp som tilltalar oss kristdemokrater. Men jag har lite svårt att få det hela att gå ihop. Jag vill därför fråga skolmi- nistern: På vilket sätt gynnas begreppen valfrihet, mångfald och rättvisa av att man tillskapar en ny nämnd eller en politisk överrock, som jag uttryckte det? På vilket sätt gynnar det valfriheten, mångfalden och rättvisan? Misstror skolministern Skolverkets tjänstemän, som i dag har hand om tillståndsgivning- en?

Anf. 78 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag är helt övertygad om att det be- hövs en förstärkning på Skolverket just i fråga om konsekvenserna för kommunens möjlighet att ge alla barn en bra skolgång. Det handlar inte om konkur- renten eller institutionen, utan just om kommunens möjlighet att ge alla barn en bra skolgång. Det måste göras en ännu mer djupgående bedömning av det, särskilt som vi har minskande ungdomskullar framför oss och det kan bli så att saker och ting ställs på sin spets. Kommunen kan få svårigheter att ge alla barn, och de som inte går i den friskola som ska bildas, en bra skolgång. Alla seriösa politiker vet att man måste göra en djup bedömning av det, och då behövs det också kunskaper från kommunens värld, från frisko- lornas värld och från statliga representanter, som kan föra den här dialogen. Jag är helt övertygad om att till den punkten kan vi också komma med friskolorna, att vi kan se att för deras goda framtids skull behövs också möjligheten till dialog. Jag tror då att den här nämnden är ett väldigt bra förslag. Där kan man samla representanter från friskolevärld, från kommuner och från stat för att just göra en bedömning av om kommunen kommer att få svårigheter att ge alla barn i kommunen en likvärdig och god utbildning. Det är för mig en väldigt väsent- lig frågeställning. Den är egentligen mer väsentlig än olika typer av specialregler. Det här är en väldigt djup ideologisk fråga: allas rätt till god utbildning.

Anf. 79 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! Skolministern säger att det här är en förstärkning av Skolverket. Men skulle inte den för- stärkningen ha kunnat genomföras på ett annat sätt än genom att man tar in politiker i besluten? Jag befarar att det med majoriteten under en viss mandatperiod blir en styrning åt vänster, och när majoriteten skiftar blir det en styrning åt höger. Skulle det inte ha varit mycket riktigare att i stället stärka Skolverket med oberoende tjänstemän? Man vill ge kommunerna rätt att bedriva till- synsverksamhet. Jag kommer från Norrbotten - Thomas Östros har också sina rötter där - och där har varenda friskola nekats tillstånd från kommunen. Vad kommer det här att innebära i framtiden i Norrbotten? Jo, om kommunerna är de som ska utvärdera frisko- lan kommer de att nedklassa friskolan och säga att den inte klarar kraven enligt deras bedömning. Då har Skolverket och den nya nämnden inget annat att göra än att dra in tillståndet. Jag ser en stor risk i det här.

Anf. 80 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag tror att Erling Wälivaara har missförstått idén bakom att fristående skolor också ska vara med i kommunens kvalitetsarbete. Det inne- bär inte att Skolverkets kvalitetskontroll och tillsyn ska bort - det är ju en central statlig myndighet för detta. Det finns en önskan hos många fristående skolor, men också en vilja hos många kommuner, att samar- beta bättre. Så är det också i kommuner där man inledningsvis kan ha varit motståndare till en friskola. Man har ju ansvaret för alla barns skolgång. Det är väldigt viktigt att man i kommunen har god känne- dom om också de friskolor som är fristående i kom- munen. Och man kan faktiskt befrukta varandra i ett sådant arbete. Men här finns den grundläggande sy- nen, och det är en väldig skillnad mellan kristdemo- kratin, som det verkar, och socialdemokratin hur man ser på kommunen. Ni kristdemokrater har reducerat kommunen till att vara en producent och ett särintresse, men ni ser inte kommunen som det demokratiska organ som har ansvar för att alla barn får en bra skolgång. Har man den utgångspunkten blir det naturligt med detta sam- arbete. Det har ändå varit roligt att se att en och annan borgerlig kommun har sagt ja till det här förslaget därför att de också ser det som naturligt. Jag menar att en bättre dialog kommunalt också är bra för de fristående skolorna. Men också utvärde- ringen av tillstånd att starta en friskola, att få en mer allsidig bedömning av möjligheten att ge en bra skola till alla barn, är en viktig del i att utveckla mångfal- den i skolan.

Anf. 81 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Jag förstår att skolministern vill göra upp med Vänstern här i kammaren. Lennart Gustavs- son har ju tydliggjort här att Vänstern är emot friskolor och att man helst vill bli av med dem. Han är t.o.m. emot rätten att välja kommunal skola. Det är klart att det inte är så roligt att resonera om det nu, även om skolministern har många kamrater i sitt eget parti som tycker så. Likväl tycker jag att vi borde kunna få ett tydligare besked om vad vi har att vänta om vi får en fortsatt socialdemokratisk regering efter valet. Vad är det då som återkommer, och på vilket sätt kommer man att skärpa reglerna visavi de fristå- ende skolorna? Jag nämnde i mitt inledningsanförande alla de skolor som drivs i bolagsform i dag. Det handlar om 433 skolor - jag har listan här. Uppenbarligen är det en nagel i ögat också på Thomas Östros. Jag skulle vilja veta vad beskedet är till de elever som går i de skolorna. Sedan blir man lite bekymrad över att skolminis- tern fullständigt blundar för det som är problemet när det gäller en likvärdig utbildning. Den likvärdiga utbildningen är grunden i den svenska skollagen. Vi är helt överens om det. De stora skillnaderna och problemen i dag finns ju i de kommunala skolorna. Det är otroligt stor skillnad på vad utbildningen får kosta i en skola i förhållande till en annan, hur verk- samheten bedrivs, hur kvaliteten ser ut osv. Här för- söker man påstå att friskolorna utgör ett problem i det sammanhanget. Så är det ju inte. Tvärtom skulle en vettig bidragsfördelning och en nationell skolpeng kunna ta bort en del av de orättvisor som finns och som försvårar inte minst för många kommunala sko- lor att ge alla barn en undervisning av hög kvalitet. Jag kommer inte ihåg de generella siffrorna här och nu, men vi vet att man i snitt får ungefär 508 kr till läroböcker i den vanliga grundskolan. Men vi har skolor där det inte finns mer än 175 kr i dag, och det är kommunerna som har ansvar för det. Kommunerna är ingen garant för detta, utan det krävs helt andra tag. Så försök inte blanda bort korten för att slippa disku- tera friskolepolitiken!

Anf. 82 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Det är häpnadsväckande om inte Be- atrice Ask själv känner en liten ilning i magen när det gäller den politik som ni skissar upp och vad den kan få för konsekvenser på lite längre sikt. Det handlar om skolpeng och vinstintresse i skolan. Vilket skol- system kommer att skapas? Vad blir det för möjlig- heter att bedriva en skola som ger alla lika möjlighe- ter? När det gäller skolpengssystemet undrar jag hur ni ska göra det möjligt för barnen att verkligen få resur- ser efter behov. I dag får de det i och med att skolan ansvarar för alla barnen, och de som behöver extra resurser måste få det. Men en förälder kan stå med sin skolpeng och veta att det är hans eller hennes summa och att den inte räcker till för de särskilda behov som hans eller hennes barn har. Vart vänder man sig då? Ska man vända sig till några andra föräldrar och be att få låna av deras skolpeng? Ska man vända sig till den superstatliga myndighet som har konstruerats, som har räknat ut denna skolpeng? Man tar bort idén om den gemensamma skolan, och det är väldigt farligt. Samtidigt introducerar man ett vinstintresse. Det sätt som finns att få vinst är att sortera bland eleverna. Hur ska man annars lyckas få vinst? Om man tillhör en börsnoterad koncern har man vinstkrav - annars faller börskursen. Så ska det fungera i en marknadsekonomi. Då blir den naturliga signalen nedåt till alla skolor: Se nu till att öka av- kastningen! Hur gör man det i en skola med skol- peng? Jo, man ser till att ta sig an de elever som kos- tar minst, så att man kan ta en del av överskottet. Det finns oroande tecken, t.ex. när Moderaterna nu driver skolutvecklingen i Stockholm tillsammans med Folkpartiet. En helt ny stadsdel byggs, Hammar- by sjöstad. Den är stor som en liten kommun i Sveri- ge med 10 000-15 000 invånare i framtiden. Man har politiskt bestämt att här icke ska finnas någon kom- munal skola eller någon kommunal förskola. Rätten att välja en kommunal skola ska redan från början politiskt uteslutas. Jag tycker att det visar väldigt tydligt vad ni vill i riket med skolpeng och vinstin- tresse och vad det innebär för allas lika möjligheter.

Anf. 83 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Nu börjar vi hamna på torgmötesnivå. Skolministern vet att det förslag till ett gemensamt finansierat skolväsende som Moderaterna har lagt fram i form av en nationell skolpeng också innebär att man ger särskilt stöd för elever som har sådana be- hov. Vinstintresse i skolvärlden är inte heller någon- ting som har dykt upp nu. Det finns skolor som drivs i företagsform. Men det som reglerar hela verksamheten är de regler som vi har lagt grunden till i form av prövning av Skol- verket och annat. Det är undervisningens kvalitet som står i centrum. En viktig princip som har funnits med under hela resans gång är att skolan ska vara öppen för alla. Annars får man inte ens starta. Det går inte att sortera bort elever. Jag vill påminna Thomas Östros om att jag som skolminister lade fram just det förslaget, därför att öppenheten och respekten gentemot alla dem som vill välja en fristående skola är grunden. Det är också därför som vi, till skillnad från skolministerns samar- betspartner i Vänsterpartiet, anser att rätten att välja också måste finnas i det kommunala skolväsendet. Man ska inte bli hänvisad till en skola som politiker eller byråkrater tycker är bra, utan man ska själv ha möjlighet att välja. Och alla, inte bara några, ska ha den chansen. Det är ju en knepighet, men skolministern talar om en negativ inställning till att driva skolor i före- tagsform. Det innebär dessvärre att vi har mer än 400 skolor som är hotade om Socialdemokraterna och Vänstern får bestämma. Det är viktigt att Socialde- mokraterna kan ge besked till de elever som det handlar om. Till sist vill jag bara säga att man kan se alla de här farorna, och Thomas Östros gör nu detta. Han målar upp alla avarter som kan tänkas växa fram därför att det finns en valmöjlighet och därför att man kan starta fristående skolor. Men vi kan titta på de utvärderingar som görs. Inflytandet är bättre och resultaten är fantastiska i de flesta friskolorna. De når på nästan alla punkter resultat som vi har anledning att se positivt på och inte kritisera. För oss Moderater är det innehållet, inte formen, som är det centrala. Jag tror att det vore bra om även Socialdemokraterna snart kunde komma fram till den insikten.

Anf. 84 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Det är naturligtvis en väldigt tydlig skillnad i ideologisk grundhållning när det gäller synen på vinstintresset som drivkraft i skolutveck- lingen. Jag tror inte att det är den positiva drivkraft som skolan behöver. Däremot är jag en varm vän av mångfald och valfrihet. Jag tycker att det är oerhört fint när föräldrar och elever tillsammans är engagerade och tillsammans med lärare aktiverar sig i en kommunal skola eller i en fristående skola. Det är mycket bra. Men ser inte Beatrice Ask att vi med hennes resonemang hamnar på det sluttande planet där man överlåter skolans drivkraft inte till det som vi nu talar om utan till en strävan efter vinst? Samtidigt är hon beredd att orga- nisera så att man redan genom skolpengssystemet gör det omöjligt att ge alla barn likvärdiga villkor. Dess- utom öppnar man för en kommersialisering av skolan. Det bekymrar mig. När vi nu tittar vidare på associationsformer är inte frågan om det ska vara bolag eller inte bolag viktig. Det kan man lösa på många olika sätt, och det ska bli spännande att se vad utredaren kommer fram till. Frågan är om vinstintresset ska vara den centrala drivkraften för skolutvecklingen. Jag tror att vi kan finna breda majoriteter i den här kammaren. Jag tror inte ett ögonblick att vi gör det hos högern men i många andra delar av denna kammare.

Anf. 85 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Thomas Östros sade i sitt anförande att Folkpartiet alltmer tycker att skolan ska vara en privatsak. Jag förstår inte hur Thomas Östros kan komma fram till det. Det är ett märkligt påstående med tanke på att de debatter som bl.a. utbildningsmi- nistern och jag har haft handlar om att Folkpartiet vill skärpa kraven på den nationella uppföljningen, skärpa kraven när det gäller hur skolan ska nå målen och skärpa uppföljningsinstrumenten genom nationella prov, betyg och stöd till elever som behöver det. Det handlar om krav på behöriga lärare osv. Det är alltså precis motsatsen. Skolan är inte en privatsak. Skolan är samhällets ansvar för att alla ska få jämlika liv- schanser. På tal om att skolan ska vara till för alla ska jag passa på att fråga utbildningsministern om en av många brister i den här propositionen. Det finns fort- farande ingen tydlig garanti för att elever med funk- tionshinder och elever med särskilt behov av stöd ska få de bidrag som de är berättigade till i den kommu- nala skolan om de väljer fristående skolor. Jag skulle vilja höra hur regeringen har tänkt. Varför är inte reglerna och lagarna lika för alla när det gäller just behov av stöd i de fristående skolorna?

Anf. 86 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! När det gäller den frågan menar jag att man ska arbeta med likvärdigheten som grund. Bland de kommunala skolor som finns får detta också hanteras lite grann utefter de möjligheter som finns. Hur ska vi se till att använda oss av de goda investe- ringar som har gjorts t.ex. för att hjälpa elever med olika typer av handikapp att få en bra skolgång? Det ska vara samma grundläggande idé där mellan de kommunala och de fristående skolorna, enligt min uppfattning. Jag menar att Folkpartiet tyvärr med ganska stora kliv gått till höger i skolpolitiken, samtidigt som man försöker försköna den verklighet man själv ansvarar för på olika håll i landet. Att t.ex. Stockholm har haft en starkt positiv utveckling av antalet friskolor skulle alltså bidra till att Stockholm nu går så bra, som man säger, i skolfrågorna. Tittar vi på andelen elever i fristående skolor ser vi att den visserligen har ökat från drygt 7 % till nästan 9 % mellan 1997 och 2000. Men andelen elever i grundskolan som inte har nått målen i ett eller flera ämnen har under samma period ökat från 16,7 % till 26,9 %. Någon självklar kopp- ling finns alltså inte. Jag menar att man måste ha rättvisa som grund om man vill driva mångfald och valfrihet. Det är socialdemokratins grundläggande ideologiska håll- ning. När nu Folkpartiet dessutom strävar efter att införa skolpengssystem på samma sätt som Beatrice Ask och Moderaterna och avvisar alla tankar på att minska vinstintresset som drivkraft i friskolorna stäl- ler ni er på precis samma sida och precis samma platt- form som högern. Jag är inte alls säker på att ens era egna väljare vill se en sådan utveckling.

Anf. 87 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! På tal om rättvisa sade utbildningsmi- nistern att det ska vara samma regler för stöd till funktionshindrade och andra med samma stödbehov. Men varför är det inte det då? I dag säger inte lagen och bestämmelserna att kommunerna är skyldiga att ge de ersättningar för t.ex. funktionshindrade elever som går i fristående skolor som man gör i de kommu- nala skolorna. Därför blir frågan: Tänker utbild- ningsministern komma tillbaka med sådana förslag? Det här är lite av samma diskussion som vi hade för 10-15 år sedan ute i kommunerna, då många såg jätteproblem med att handikappade skulle få välja vilken kommunal grundskola de ville. Det skulle bli för dyrt, och det skulle bli för besvärligt att anpassa. Så småningom har detta vuxit ut så att vi nu, så långt det över huvud taget är möjligt, låter dem göra det. Men fortfarande har vi de fristående skolorna, där regeringen inte vill låta gymnasieskolan sätta in de stödprogram som kommunala gymnasieskolor har och där rätten till stöd för funktionshindrade inte finns. Det tycker jag är beklagligt. Vad menar egentligen utbildningsministern med att samma regler ska gälla? De gör ju inte det i dag.

Anf. 88 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Det är riktigt som Ulf Nilsson säger: Valfriheten är grunden också här. Så långt det över huvud taget är möjligt, sade Ulf Nilsson, och det är ju den verklighet som fortfarande finns i många kom- muner. Detta gäller så långt det över huvud taget är möjligt. Ibland kan konsekvenserna vara sådana att man blir tvungen att säga: Nej, den här gången gick inte valfriheten först, utan vi var tvungna att säga att det är den här skolan som är bäst anpassad för den här elevens behov. Det är den beskrivning som Ulf Nils- son ger av dagens verklighet, och det är den jag me- nar ska gälla också i valet mellan kommunala och fristående skolor för elever med olika typer av handi- kapp. Elevens rätt ska stå i centrum, men ibland stäl- ler verkligheten sådana villkor att man måste formu- lera sig som Ulf Nilsson gör: så långt det över huvud taget är möjligt.

Anf. 89 Sofia Jonsson (C)

Fru talman! Det var mycket fint vi fick höra i ut- bildningsministerns anförande. Det var många fina ord och meningar. Han pratade bl.a. om likvärdiga och rättvisa villkor för alla elever - det håller jag med om; Det är oerhört viktigt. Han pratade också om att valfriheten och mångfalden är oerhört viktiga. Men är de viktiga för alla, tycker utbildningsmi- nistern, eller är de viktiga för de stora delarna? Ulf Nilsson var inne på rätten för ett barn med behov av särskilt stöd att kunna välja att gå i en friskola. Ska vi gå in och säga att rätten och de lika villkoren gäller de allra flesta eller bara några få, men ni här ute har inte den möjligheten? Är det rättvisa? Är det likvär- diga villkor för alla, utbildningsministern? Den andra delen jag vill fråga om gäller det indi- viduella programmet. Regeringen säger i sitt förslag att det inte finns möjlighet än och att vi ska invänta den gymnasieutredning som pågår just nu. Varför kan vi inte i denna viktiga fråga ge de elever som måste gå det individuella programmet för att sedan kunna gå vidare möjlighet att gå i en friskola? Regeringen har visat att man kan ta beslut om andra delar i dag trots att även de diskuteras i kommittéer och utredningar. Varför har man valt att rättvisa för just dessa elever inte ska finnas med i betänkandet?

Anf. 90 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! I den här propositionen likställer vi fristående grundsärskolor med kommunala särskolor. Också det är ett viktigt steg för att skapa likvärdiga villkor. Det är ett viktigt och bra steg som jag tror att vi är överens om i hela kammaren. Sedan måste vi alltid, framför allt i kommunerna, arbeta för att val- friheten också för den som har ett handikapp, ibland ett ganska svårt handikapp, ska bli en reell möjlighet, så att de investeringar som behövs finns där och de verktyg och den hjälp man behöver finns där. Det gör man i stor utsträckning i kommunerna. Men det är precis som Ulf Nilsson sade: Fullt ut har man inte nått dit. Min grundinställning är att det ska vara samma principiella hållning när det gäller fristående skolor. När det gäller det individuella programmet är det viktigt - och inte något slags utredningstaktiskt reso- nemang - att vi nu sitter i en gymnasiekommitté med alla partier representerade för att bygga framtidens gymnasieskola. Där ställs väldigt grundläggande frågor. Bl.a. ställs frågan om det individuella pro- grammet ska finnas kvar i framtiden eller om man måste finna andra lösningar. Medan detta arbete på- går - det ska bli klart under detta år - menar jag att det är klokt att invänta kommitténs beslut. Därefter kan man ta ställning till frågan om de fristående sko- lorna och den lösning som har kommit fram i utred- ningen. Något annat tycker jag inte är ett riktigt seri- öst sätt att arbeta på.

Anf. 91 Sofia Jonsson (C)

Fru talman! Det låter ju bra när utbildningsminis- tern pratar om lika villkor. Men jag tycker ändå att det blir en snedvridning i argumentationen. Det blir helt enkelt inte trovärdigt. Vi har ju möjlighet att säga: För att vi ska få de här lika villkoren för alla, oavsett om det är ett barn med behov av särskilt stöd eller ett annat barn, ska vi se över systemet. Vi ska se över riktlinjerna, och vi ska ge möjligheten att ge resurser till den skola som det här barnet väljer att gå i. Det är här jag funderar på hur skol- och utbild- ningsministern tänker. Är han beredd att gå vidare och se över de här sakerna? Vad gäller det individuella programmet vet vi att det finns i dag. Jag hoppas också att vi i framtiden inte ska behöva det individuella programmet, för då ska vi ha satsat så stort på grundskolan och sett till att alla elever får det stöd, den utbildning och de kunska- per som varje elev har rätt till. Men just i dag finns det individuella programmet, och det finns ingen möjlighet eller valfrihet för de eleverna att välja att gå på en friskola. Är det då inte rätt att så länge detta program finns, som i dag är Sveriges tredje största program, ge en möjlighet även för de eleverna att välja?

Anf. 92 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag tycker att min argumentation när det gäller gymnasieskolan och det individuella pro- grammet i grunden är stark. Vi ser ju över hela sys- temet. Sofia Jonsson vill nu ta ytterligare ett steg innan vi, om några månader, har bestämt oss i kom- mittén för hur det nya systemet ska se ut. Jag tycker inte att det är rimligt. Låt nu kommittén arbeta och komma fram till den långsiktiga syn vi har på gymna- sieskolan! Jag hoppas att det finns goda möjligheter att föra resonemang också med Centerpartiet i den frågan. Men innan vi ser resultatet av detta tycker jag inte att vi ska ta ytterligare ett steg i fråga om det individuella programmet, särskilt inte när det ifråga- sätts i kommittén. När det gäller synen på handikappade elevers möjligheter att välja tror jag att jag delar precis sam- ma grundsyn som Sofia Jonsson. Valfriheten ska gälla för alla. Sedan har vi en verklighet där kommu- nerna naturligtvis jobbar hårt för att det ska fungera men där det ibland kan stupa på att investeringen är gjord i en skola till stor kostnad och att man för stun- den inte kan bära ytterligare en investering utan stora konsekvenser för kommunens möjligheter i övrigt. Detta är en verklighet som centerpartistiska, moderata och socialdemokratiska kommunpolitiker lever med. I den meningen har vi inte nått ända fram, men jag tycker att grundprincipen ska vara lika möjligheter att välja.

Anf. 93 Gunnar Goude (Mp)

Fru talman! Då jag lyssnar på debatten och hör utbildningsministern tala om propositionen får jag en lite underlig känsla av att man hamnar snett. Vi har ju lagar och regelverk för de fristående skolorna som har stiftats relativt nyligen på förslag av den socialdemo- kratiska regeringen, och de har fungerat väl för de fristående skolorna. När den här typen av propositio- ner läggs fram får man väl lätt en bild av att läget på något sätt skulle vara dåligt. Vi har ett regelverk som uppfyller just det som Thomas Östros talar om. Mångfalden, rättvisan och valfriheten finns där, och det är också tänkt att detta regelverk ska fundera. Jag plockar upp några punkter som jag tycker är viktiga och vill förstärka. Det finns vissa brister i verkställigheten av lagar och regler, och i det sam- manhanget har naturligtvis Skolverket en nyckelroll. Jag tycker att det nu är bra att få höra att Skolverkets insatser måste stärkas. Det gäller naturligtvis beträf- fande både tillsynen och rådgivningen till kommu- nerna. Debatten har fått en lite ideologisk vinkling, som jag väl kan haka på. Vi i Miljöpartiet vill inte se marknadskrafterna som drivfjäder i utvecklingen av det svenska skolväsendet, men vi vill inte heller ha en alltför stark fokusering på kommunens makt. Jag blir lite orolig när jag hör Thomas Östros tala om å ena sidan kommunens värld och andra sidan friskolornas värld. Kanske var det inte tänkt så, men det sades faktiskt på det sättet, och då hajade jag till. Vi får väl försöka vänja oss vid tanken att de fristående skolor- na är en resurs för kommunen och att det kommer att bli en utveckling i rätt riktning när de accepteras som en del av kommunens skolväsende.

Anf. 94 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Det sista som Gunnar Goude sade var som hämtat ur propositionen. Vi skulle kanske ha behövt några veckor till av resonemang för att Gun- nar Goude riktigt skulle se att propositionen innehål- ler just denna enkla men ändå i dag lite avancerade tanke att kommunen faktiskt är det demokratiska organ som har det övergripande ansvaret. Det finns skolor med kommunal huvudman, och det finns fri- stående skolor, men använd aldrig begreppen särintresse eller konkurrens om vårt gemensamma demokratiska organ på lokal nivå! Har man den utgångspunkten faller det ut ganska naturligt att kommunen naturligtvis ska ha en roll när det gäller kvalitetsarbete och uppföljning beträffande alla skolor inom kommungränserna. Man har ett an- svar för alla elever i kommunen. Vi förnekar inte Skolverkets väldigt viktiga roll, men det är en demo- kratisk uppgift. En fristående skola har allt intresse i världen av att vara öppen för insyn och av att samverka med sin kommun. Detta gäller också för fristående skolors framtid. Diskussionen böljar fram och tillbaka. Vi ser ibland exempel på fristående skolor med riktigt dålig kvalitet, upprörda elever och besvikna föräldrar, och då riskerar vi att få en pendelsvängning åt det andra hållet. Det är därför som jag vill se en närmare rela- tion och en tydligare dialog, där kommunen inte som särintresse utan som ansvarig för all skolverksamhet, i alla fall för elevernas rätt till en likvärdig skola, står för en viktig del. Jag hoppas att Gunnar Goude skulle kunna ta till sig detta. Jag är vidare besviken på att Gunnar Goude inte delar regeringens bedömning att det ska vara valfrihet och mångfald men ingen överkompensation. Kommunens reella kostnader för det ansvar som den har måste också kunna synas i resursfördelningssys- temet.

Anf. 95 Gunnar Goude (Mp)

Fru talman! Det är väldigt svårt att diskutera den här propositionen, som egentligen skulle ha kommit efter det att utredningarna var klara. Diskussionen böljar, säger utbildningsministern och talar om insy- nen och öppenheten i skolan osv. Allt det här finns tydligt och klart inskrivet. Det är inget nytt - det ska bara effektueras. Friskolorna vill inget hellre än att få en bättre dialog med kommunerna. Dialogen är in- skriven i det nuvarande regelsystemet, och i den finns det inga brister. Kommunen har insyn. Friskolorna har skyldighet att ställa upp på utvärderingar, upp- följningar osv. Grundteserna om mångfald och rättvisa är också mycket väl representerade inte bara i propositionen utan också i det betänkande som vi nu förhoppnings- vis får en majoritet för. På den punkten har inget ändrats. Vi får tillfälle att återkomma till debatten, men jag tycker att betänkandet som det ser ut inne- håller ett bra ställningstagande vid en punkt i skolor- nas utveckling som snarast har en karaktär av icke- händelse. Det är fråga om en liten korrigering av teknikaliteter, medan vi ska återkomma till de andra frågorna senare. Däremot kan jag inte förstå hur rättvisekravet på något sätt skulle överensstämma med propositionens förslag att de kommunala skolorna skulle ha 10 % mer än de fristående oavsett åtagande. Nej, behåll det som vi har! Jag hoppas att vi vid omröstningarna kommer att få ett rättvist system, där skolorna får resurser i enlighet med sina åtaganden. Någon över- kompensation kan inte förekomma. Det skulle vara direkt lagstridigt eftersom man ska få resurser enligt resursdelningsmodellen och enligt de åtaganden som skolan har. Jag yrkar avslutningsvis bifall till reservation 4 under punkten 4, vilket jag glömde att göra i mitt anförande.

Anf. 96 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Det är nog alldeles uppenbart att det sedan valrörelsens dimmor har skingrats ska kunna gå att fortsätta att resonera om rättvisa villkor. Jag tror att Gunnar Goude har en stund kvar innan han till fullo har tagit till sig regeringens förslag på den här punkten. Jag tycker att det är fullt riktigt att det i resursför- delningssystemet måste tas hänsyn till att kommunen alltid måste ha en beredskap - den kan kommunen avsvära sig - att ta emot elever som behöver komma till skolan. Sådana behov inträffar inte så sällan. Den kapaciteten måste kommunen ha, och det kostar pengar. Detta måste kommunen få kompensera sig för. Vidare finns det absolut ett behov av en bättre di- alog och en bättre bedömning av konsekvenserna för kommunens möjligheter att ge alla barn i kommunen en bra skolgång. Det betyder att man när Skolverket gör sin bedömning behöver man en breddad och för- djupad kompetens i detta avseende. Det här kommer nog att visa sig vara ganska odramatiska frågor efter en valrörelse.

Anf. 97 Anders Sjölund (M)

Fru talman! Vi talar nu om fristående skolor, som har 56 000 elever i Sverige med en fördelning på 4 % av elevpopulationen på grundskolan och 5,6 % på gymnasiet. Jag noterar att utbildningsministern mest pratat om vinst och överkompensation. Han skäms uppenbarligen för propositionen och väljer därför också att lämna kammaren, vilket jag tycker är väl- digt tråkigt. Jag får möjligen visa förståelse för detta. Vi får se om Eva Johansson har förmåga att lämna några vettiga svar så småningom. Friskolorna har kommit för att stanna, sade den förra skolministern, och nu säger Thomas Östros att de är en viktig del av skolfamiljen. Det är bra, men vi är fortfarande bekymrade över det sällskap som Thomas Östros håller sig med, nämligen Vänsterpar- tiet. Vänsterpartiets inställning är ju känd, men jag tänker ändå ta några minuter i anspråk för att redovisa den en gång till. Det är intressant utifrån att vi har ett val i höst. Eva Johansson sade också att vi i höst förmodligen får en annan jordmån, vilket jag tolkar som att man ska se valresultatet an och sedan kan återkomma med lite tuffare skrivningar. Så lät det också på skolministern. Vänsterpartiet tycker att friskolor är en styggelse som absolut inte bör finnas. Om de eventuellt ska finnas ska de utgöra ett pedagogiskt tillskott, som det heter, till den kommunala skolan. Då blir det intres- sant. Vem är det som ska avgöra vad som är ett peda- gogiskt tillskott? Är det eleven, föräldrarna eller lä- rarna? Såvitt jag känner Vänsterpartiet är det väl kommunalrådet i kommunen som ska värdera det pedagogiska tillskottet. I Vänsterns motion säger man att närhetsprincipen ska gälla, dvs. man låser in barnen i en särskild geo- grafisk enhet. Där ska de vara. Något val finns inte att tillgå. Det gäller både den kommunala skolan och den fristående skolan. I en annan skrift från Vänsterpartiet kan man se att det inte duger som det är i dag. Skolorna måste bli mera klassmässigt blandade. Då ska man se till att upptagningsområdena förändras. Det går inte ihop för mig. Vad menar egentligen Lennart Gustavsson med det? Ska vi se fram emot att man tillämpar en gammal kommunistisk idé, bostadsanvisning? Man fördelar folk i Sveriges land, framför allt i storstäderna, efter inkomst, kön, klass osv. så att det blir en jämn sprid- ning över hela kommunen. Är det vad vi ska se fram emot? Hur tänker man sig det egentligen? Är det bussning, som vi har varit inne på? Jag kan inte förstå det på något annat sätt, om man nu ska mixa folk enligt Vänsterns sätt att se det. Vi tycker naturligtvis inte att det ska gå till så. Vi tror nämligen på eleverna. Vi tror också på föräldrar- nas möjlighet att värdera vad som är bra och inte bra. Jag skulle vilja få ett svar från Lennart Gustavs- son. Jag vill också få svar från Eva Johansson om hur hon ser på Vänsterns sätt att resonera. Det vore väl- digt intressant. Själva ser vi på friskolorna som ett självklart in- slag i det svenska utbildningsväsendet. Vi tar avstånd från den planpedagogiska modell som vi kan se att Vänsterpartiet står för. Jag hoppas att den breda an- slutning som skolministern vill ha också inkluderar oss som tror på eleverna. Jag ser fram emot en sådan diskussion. Vi tror också på de professionellas förmåga att avgöra vad som är pedagogik. De är bättre på det än kommunalråden. Utskottsmajoriteten avstyrker så här långt försla- gen om att kommunen ska få vetorätt vid etablering av nya friskolor. Det tycker vi är utmärkt, som har sagts här tidigare. Det är en självklarhet. Vad händer annars i kommuner med enbart socialdemokratiskt och vänsterpartistiskt styre? Erling Wälivaara berät- tade att sannolikt skulle ingen friskola över huvud taget kunna etablera sig uppe i Norrbotten, eftersom man skulle ställa sig avvisande till ansökningar. Ett sådant veto kan vi inte ha. Det måste vara Skolverket som gör en strikt bedömning av huruvida det finns pedagogiska förutsättningar för att bedriva undervis- ning. Vi tycker inte heller att det ska tas ut avgift från en friskola som söker besked från Skolverket om den kan få starta. Den myndighetskostnaden får tas av det allmänna. I er reservation står följande om den s.k. politiska nämnden, Eva Johansson: "Vi vill i sammanhanget erinra om att regeringen beslutar om organisationen av sina myndigheter." Då inställer sig frågan: Betyder det att regeringen ändå kan införa en politisk nämnd oavsett vad kammaren så småningom i eftermiddag beslutar? Jag vill ha besked i den frågan. Respekten för kammaren borde rimligen vara vägledande. Majoriteten säger också nej till undervisning på entreprenad med hänvisning till Skollagskommittén. Det är spännande. Redan i dag pågår sådan i full skala. I min egen hemkommun bedriver kommunen själv ett naturbruksgymnasium på entreprenad. Den fristående skolan i Vännäs har floristutbildning. Sko- lans kärnverksamhet i hantverksprogrammet bedrivs på den kommunala skolan. Det verkar gå bra. Det verkar som om utvecklingen har sprungit ifrån regeringen på den här punkten. Det vore bra om vi kunde bli överens om det. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga något om avgifter. Det har ju talats om avgifter. Skolministern, som nu har gått, pratade sig varm för att skolan ska vara avgiftsfri. Precis så är det! Låt oss slippa en debatt i tidningarna från Eva Johanssons kamrater ute i landet om att vi vill införa skolavgifter i vår skola. Så är det inte. Det vore bra om vi i valrörelsen kunde ägna oss åt sanningen och inte något som man hittar på. Här lägger man uttalanden i munnen på oss. Omröstningen i eftermiddag kl. 17 är viktig. Om utskottsmajoriteten får sin vilja igenom bromsar vi en försämring för friskolorna. Det är det allra viktigaste. Jag hoppas verkligen att friskolorna runtom i landet kan få arbetsro, för en gångs skull. Kan det vara för mycket begärt? Jag skulle vilja höra i vilken mån Eva Johansson håller med mig om att friskolorna borde få arbetsro. Kan vi också få ett besked om samarbetet med Vänstern? Det är viktigt inför valrörelsen.

Anf. 98 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Anders Sjölund tvingade mig nästan att ta replik. Jag var tveksam till det, men kammaren kanske kräver det. Jag har en inledande fråga med anledning av det Anders Sjölund säger. Jag skulle vilja be Anders Sjölund att kort resonera kring den. Jag sade i mitt anförande att idén om en sammanhållen och likvärdig skola för alla är grundbulten i svensk skolpolitik. Jag sade också att jag som vänsterpartist tycker att det är viktigt att barn och ungdomar med olika erfarenheter, kultur och social tillhörighet tillbringar tid tillsam- mans under skoltiden. Jag pratade om skolan som en mötesplats, inte som en marknadsplats. Jag skulle vilja be Anders Sjölund att kommentera det kort och tala om hur han ser på skolan som en mötesplats, där olika människor möts.

Anf. 99 Anders Sjölund (M)

Fru talman! Kan vi inte börja med att Lennart Gustavsson svarar på min fråga, eftersom jag ställde den först. Hur är det med blandningen? Jag håller med om att skolan kan vara en mötesplats för många. Det är bra för utvecklingen av skolan att man där kan möta äldre och unga av olika slag. Hur vill ni ha det egentligen rent praktiskt, Len- nart Gustavsson? Det står i er motion att närhetsprin- cipen ska gälla som nr 1. Om man har den utgångs- punkten betyder det att bostadsområdet med omgiv- ningar, med en given geografisk gräns, ska utgöra underlag. Om man ska få den mötesplats som Väns- tern förespråkar landar man på att man måste försöka justera den grupperingen på något sätt - via bussning eller bostadsanvisning, som i gammal kommunistisk anda. Man skickar runt folk. Är det på det sättet man ska göra? Svara på det först, Lennart Gustavsson.

Anf. 100 Lennart Gustavsson (V)

Fru talman! Vi berör här frågan om segregation. Anders Sjölund raljerar lätt över vårt hävdande av närhetsprincipen. Moderaterna föreslår i stället att man ska lösa problemet med segregationen genom valfrihet. Det ser vi verkningarna av här i Stockholm. Det är ytterst tveksamt. Vi vet alla hur bostadssegre- gationen ser ut. Vi möter kanske olika människor jag och Anders Sjölund, även om vi kommer från samma län. Jag möter framför allt, när vi talar om skolan, människor som vill ha en bra skola nära. Jag möter väldigt lite av paroller om att det viktigaste med skolan är valfrihe- ten. Krav på en bra skola som är väl fungerande och nära är vad jag möter. Det är rättmätiga krav, efter- som skolan inte fungerar på det sätt man vill. Jag vet inte om det var ett svar på frågan. Troligen är Anders Sjölund inte nöjd med svaret. Jag vill kommentera valfriheten. Någonstans i den moderata tankevärlden måste det finnas idéer om att människor gör valen utifrån vissa förutsättningar. Har alla i Moderaternas valfrihetsvärld lika möjligheter att göra medvetna val?

Anf. 101 Anders Sjölund (M)

Fru talman! Egentligen är det helt ointressant vad Lennart Gustavsson eller jag själv tycker i frågan. För mig är det viktigaste att möjligheterna står till buds för eleverna och föräldrarna att göra aktiva fria val. Det borde i ett modernt samhälle vara en självklarhet även för en vänsterpartist. Låt mig ta ett exempel från min egen hemkom- mun, Lennart Gustavsson. Som Lennart Gustavsson kanske känner till är jag delaktig i en friskola med 450 elever i min egen hemkommun. I den skolan kommer eleverna från varje bostadsområde. Vi har en överrepresentation av invandrarelever - det finns faktiskt sådana i Umeå - och en överrepresentation av elever som i sin tidigare skola hade problem. Eleverna kommer från alla delar av kommunen. De är naturligtvis inte dittvingade på något sätt. De har själva valt det därför att de var intresserade av den pedagogiska uppläggning som finns i skolan. Vad är det för konstigt med det? Det är väl alldeles utmärkt. I min skolvärld skulle jag gärna se att alla fria skolor, oavsett vem som är huvudman, på ett bra sätt redovi- sar vad de står för. De måste tala om vad de är bra på så att männi- skor kan bilda sig en uppfattning innan de går in i verksamheten. Det är kanske det viktigaste valet i livet människor gör, nämligen vilken skolan de vill gå i. Då är det alldeles självklart att människor måste kunna få veta vad de köper. Att bara slentrianmässigt gå till den närmaste skolan utan att ifrågasätta eller undra någonting tycker jag är ett mycket märkligt sätt att resonera på.

Anf. 102 Eva Johansson (S)

Fru talman! Inte heller jag hade tänkt att ta någon replik, men jag fick en uppmaning av Anders Sjölund att se till att inte några socialdemokratiska artikelför- fattare ute i landet i valrörelsen sprider uppfattningen att Moderaterna vill ha avgifter inom skolan. Jag ska gärna göra det. Men jag måste ändå reda ut vilket budskap som jag ska sprida till mina parti- vänner. I er motion skriver ni: Vi anser också att fristående gymnasieskolor som för den valda profilen behöver intäkter utöver vad ersättningen för kommu- nen ger ska kunna ta ut elevavgifter. Välj bara vilket av dessa båda budskap som jag ska sprida, Anders Sjölund, så ska jag vara ert lydiga redskap i den frågan. Kan jag dessutom sedan få ett löfte av Anders Sjölund att inte tillskriva Socialde- mokraterna uppfattningen att vi ska ha ett kommunalt veto när det gäller etablering av fristående skolor skulle det också vara bra. Den uppfattningen framför vi både i tal och skrift. Det borde inte behöva vara några missförstånd i den frågan.

Anf. 103 Anders Sjölund (M)

Fru talman! Vi står för uppfattningen att skolan i Sverige ska vara gemensamt finansierad av gemen- samma skattepengar. Där är vi helt överens. I dag är det så inte minst i den kommunala skolan att det är rätt stora utgifter som föräldrarna får. Vem har inte varit med och bakat en förfärlig massa bullar för en klassresa, sålt sockor eller någonting annat och för övrigt också bidragit med månadspeng till sin undervisning eller för extra åtgärder? Eleverna ska på skolresa, och sådana saker. Visst är det så. Det är vad vi talar om. Därför har vi också skrivit i vår motion att det finns anledning att titta även på den kommunala sko- lan vad avser extra utdebitering, som egentligen är en smygavgift i den kommunala skolan.

Anf. 104 Eva Johansson (S)

Fru talman! Jag har aldrig hört talas om någon gymnasieskola som har skolresor som sin valda pro- fil.