Fortsatt svenskt deltagande i den internationella Kosovostyrkan (Kfor) Betänkande 2011/12:UFöU3Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Fortsatt svenskt deltagande i den internationella Kosovostyrkan (Kfor)

Betänkande 2011/12:UFöU3

Var är betänkandet nu?

  1. 1, Förslag1 av 4, Förslag, genomförd
  2. 2, Beredning2 av 4, Beredning, genomförd
  3. 3, Debatt3 av 4, Debatt, genomförd
  4. 4, Beslut4 av 4, Beslut, genomförd

Betänkandet är färdigbehandlat

Under beredning
2011-11-24
Trycklov
2011-12-05
Debatt
2011-12-12
Avgörande
2011-12-14
Beslut fattades
2011-12-14

Hela betänkandet

Fortsatt svenskt deltagande i den internationella Kosovostyrkan (Kfor)(pdf, 52 KB)
Visa hela dokumentet för

Beslut i korthet

Fortsatt svenskt deltagande i internationella Kosovostyrkan (UFöU3 )

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om ett svenskt deltagande i den internationella Kosovostyrkan. Detta under förutsättning att FN:s säkerhetsråd fortsätter att stödja insatsen.

Sverige ställer en väpnad styrka om högst 70 personer till förfogande fram till och med den 1 april 2012 för Natos fredsfrämjande insats i Kosovo. Styrkan ska därefter successivt minska fram till utgången av 2013 då den avvecklas helt. Syftet med den internationella styrkan är enligt FN:s säkerhetsråd att upprätthålla en fredlig och säker miljö i Kosovo.
 

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela betänkandet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Förslaget avser 1 proposition och 1 motion.

Från regeringen

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Betänkandet kommer beredas 24 november 2011, justerades 1 december 2011 och fick trycklov 2 december 2011.Reservationer: 1

Alla beredningar i utskottet

2011-11-29

Fortsatt svenskt deltagande i internationella Kosovostyrkan (UFöU3 )

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om ett svenskt deltagande i den internationella Kosovostyrkan. Detta under förutsättning att FN:s säkerhetsråd fortsätter att stödja insatsen. Riksdagen debatterar frågan den 12 december och fattar beslut den 14 december.
 
Enligt förslaget ställer Sverige en väpnad styrka om högst 70 personer till förfogande fram till och med den 1 april 2012 för Natos fredsfrämjande insats i Kosovo. Styrkan ska därefter, enligt förslaget, successivt minska fram till utgången av 2013 då den avvecklas helt. Syftet med den internationella styrkan är enligt FN:s säkerhetsråd att upprätthålla en fredlig och säker miljö i Kosovo. 

Debatt, Genomförd

Information kommer.
Stillbild från Debatt om förslag 2011/12:UFöU3, Fortsatt svenskt deltagande i den internationella Kosovostyrkan (Kfor)

Debatt om förslag 2011/12:UFöU3

Webb-tv: Fortsatt svenskt deltagande i den internationella Kosovostyrkan (Kfor)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mikael Jansson (SD)
Anf. 34 Mikael Jansson (SD)
Herr talman! Jag yrkar inledningsvis bifall till reservationen. Demokrati är möjlig när medborgarna har en gemensam identitet och en självständig stat. Sverige är lyckligt unnat då vi under lång tid haft en gemensam identitet och samma nationsgränser. Vi har levt i fredstillstånd sedan 1814. Det är få länder förunnat. Det vanligaste är att olika folk har bott i ett och samma område över tid, men detta kommer i konflikt när områden åberopas av olika folk. Ett sådant område är Kosovo. Serberna flyttade in i Kosovo på 600-talet, och från 1100-talet var Serbien en stat med administrativt centrum i Kosovo. Serberna har räknat Kosovo som sitt moderområde. Successivt har serberna genom krig och invandring förlorat Kosovo. År 1998 bröt en väpnad konflikt ut i Kosovo mellan serbisk armé och albansk gerilla. År 1999 startade Nato ett bombkrig mot serbiska armén i Kosovo. De serbiska styrkorna flydde efter några månader Kosovo, varefter Nato förde in trupp. Den internationella styrkan Kfor har alltsedan dess säkrat freden. Kosovo förklarade sig självständigt år 2008, och Sverige har tillsammans med ett antal andra länder erkänt Kosovo som nation. Inom EU är det dock flera länder som inte erkänner Kosovo, däribland Spanien, Grekland, Rumänien och Slovakien. Under den tid som Kfor har verkat i Kosovo har de flesta serber och 90 000 romer fördrivits ur landet. Sammanlagt har ca 250 000 människor fördrivits ur Kosovo. Delar av den kosovoalbanska gerillan gick efter kriget direkt in i polisen. Risken är stor att det på det viset följde med kriminella element in i Kosovos poliskår. Utvecklingen, ekonomiskt och demokratiskt, i Kosovo har varit bristfällig trots bördig jord och stora mineraltillgångar. Det finns vittnesmål om Kforofficerare som ångrat sitt deltagande efter att de sett utvecklingen. De engagerade sig för de mänskliga rättigheternas skull men har upplevt en stor besvikelse efter kriget. Natos agerande vid Kosovokonflikten bör analyseras så att inte samma misstag görs om. Det är vår uppfattning i Sverigedemokraterna att Kosovos regering i dag skulle kunna ta över ansvaret för den stat man själv utropat som självständig. Det finns i dag inga yttre eller inre hot som inte Kosovos regering själv borde kunna hantera. Situationen i det nordligaste Kosovo, som är dominerat av serbiska bosättningar, är fortfarande instabil. Vid kosovoalbanskt våld mot den serbiska minoriteten i nordligaste Kosovo bör allt svenskt bistånd till Kosovo dras in. Det är Sverigedemokraternas uppfattning att det svenska engagemanget i polis-, tull och rättsinsatsmissionen, Eulex, är tillräckligt i nuvarande situation och att vårt deltagande i Kfor därför successivt kan dras ned. Herr talman! I vårt förslag till riksdagsbeslut säger vi att den svenska insatsen inom Kfor ska vara helt avvecklad vid utgången av 2012.
Urban Ahlin (S)
Anf. 35 Urban Ahlin (S)
Herr talman! Låt mig få inleda med att yrka bifall till det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets förslag till beslut om fortsatt svenskt deltagande i den internationella Kosovostyrkan Kfor. Den tidigare talaren berättade bakgrunden till att det finns en internationell insats i Kosovo. Man har de senaste åren sett att Kosovo mer och mer klarar att ta hand om säkerheten i sitt eget område. Därför beslöt man på ett Natomöte 2009 att successivt fasa ut insatsen. För Sveriges del har nedtrappningen skett under ett antal år. Nu återstår endast en liten del. Det är 70 soldater som bara kommer att ha beväpning för egen säkerhet. Egentligen kan man väl säga att propositionen kanske inte ens hade behövt gå genom Sveriges riksdag. Riksdagen fattar ju beslut om att sända väpnade soldater utomlands, och när det gäller vårt eget skydd, som det nu handlar om, är det inte helt uppenbart att det skulle behövas ett riksdagsbeslut. Jag tycker emellertid att det är bra att regeringen gått till Sveriges riksdag med detta just för att slå vakt om att det ska finnas ett riksdagsbeslut i grunden när vi sänder våra soldater utomlands. Det är bra att det dessutom finns en så pass bred enighet i Sveriges riksdag som nu finns beträffande detta. Framtiden för hela Balkan ligger naturligtvis i att länderna i fråga får möjlighet att bli medlemmar av Europeiska unionen. Tyvärr har vi sett en del bakslag på den fronten. De allra flesta partier i Sveriges riksdag står upp för att vi ska ha en öppen dörr så att Serbien, Kosovo och så vidare framöver ska kunna bli medlemmar av Europeiska unionen. Det är på det sättet man slutgiltigt skapar fred, säkerhet och stabilitet i området. Fram till dess kommer det nog att behövas stöd, antingen genom EU-insatsen Eulex, som stöder rättsstaten, eller något slags militärt stöd där Kosovo i slutändan kanske klarar av att själv ta ansvaret. Men till dess krävs det nog internationell närvaro. Det beslut vi ska fatta i dag går ut på att vi börjar med 70 soldater och minskar sedan antalet successivt, och i slutet av 2013 avslutas den svenska insatsen. Då avslutas också en 14-årig insats. Vi hade tidigare en debatt om ISAF, som hållit på i tio år. Kosovo är en betydligt mindre yta med betydligt färre invånare. Det har funnits mycket soldater i området. Efter tio år kan vi se att vi trots allt kommit en bra bit på väg. Alla problem är inte lösta. Säkerheten och stabiliteten finns inte till hundra procent. När vi avslutar insatsen har det gått 14 år. Det är därför inte underligt att det tagit lång tid också i Afghanistan.
Karin Enström (M)
Anf. 36 Karin Enström (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen. Utskottet förordar ett svenskt bidrag bestående av högst 70 personer fram till och med den 1 april 2012; antalet fasas därefter ut till absolut senast den 31 december 2013, allt under förutsättning att den relativt positiva utvecklingen i hela Kosovo består. Denna minskningstakt av insatsen gör det möjligt för Sverige att fortsatt upprätthålla huvuddelen av de uppgifter vi i dag har. Det gäller särskilt det regionala ramansvaret som vi har från de fem samverkans- och observationsteamen. Det allmänna säkerhetsläget har, som vi vet, förbättrats i Kosovo under det senaste årtiondet, men de kosovanska säkerhetsstyrkorna behöver fortsatt stöd för att upprätthålla sina egna strukturer. Det är därför den fortsatta internationella militära närvaron är nödvändig. Framöver står Kosovo inför stora utmaningar på det ekonomiska och det sociala området. Kombinationen av en mycket ung befolkning, med en genomsnittsålder på 25 år, en arbetslöshet på omkring 40 procent och en låg nivå på investeringar samt ett stort handelsunderskott leder till stora påfrestningar för det kosovanska samhället. Under sommaren och hösten har motsättningarna i norra Kosovo ökat. Det har att göra dels med en mångårig handelsdispyt mellan Serbien och Kosovo, dels med frågan om gränskontroller i de serbiskdominerade delarna av Kosovo och gränsen mot Serbien. Här måste regeringen i Pristina göra större ansträngningar för att vinna förtroendet hos befolkningen i norr. Det är en uppgift som inte kan lösas av den internationella närvaron, utan det ansvaret faller på regeringen i Pristina. Det har å andra sidan, herr talman, skett framsteg på den politiska nivån, i dialogen mellan Pristina och Belgrad, mellan Kosovo och Serbien; det kallas för dialogen mellan Pristina och Belgrad. Inom ramen för den dialogen, som leds av EU:s höga representant Catherine Ashton, har man nått överenskommelser om bland annat formerna för folkbokföring, fastighetsregister, ID-handlingar, examensbevis och tullstämplar. Det kanske framstår som väldigt tekniskt men är i grunden viktiga framsteg för att underlätta förutsättningarna för människor att kunna ha en bra tillvaro i båda länderna. EU:s största åtagande i Kosovo sker genom rättsstatsinsatsen Eulex. Man är djupt involverad i utvecklingen. Insatsen består av ungefär 2 700 medarbetare, varav ca 80 civila svenskar, och har välkomnats av både Serbien och Kosovo. Insatsen syftar till att stödja polis och rättsväsen samt tullverksamhet. I och med att EU genom Eulex tagit ett allt större ansvar har det skapats förutsättningar för Nato att gradvis reducera styrkenivån. Den allra största utmaningen för Kosovo är att landet just nu varken har ett stabilitets- och associeringsavtal eller ett officiellt medlemskapsperspektiv i EU. Som Urban Ahlin sade är det vad Kosovo behöver. Det känns bra att vi är många som är överens om det i denna kammare. Sverige bedriver ett utvecklingsarbete i Kosovo som syftar till att stödja Kosovos närmande till EU. Det arbetet fokuserar på miljö och klimat, utbildning samt demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter. Det är viktiga delar i arbetet med att förbereda Kosovo för ett EU-medlemskap den dag det finns politiska förutsättningar för ett sådant och landet svarar upp mot medlemskapskriterierna. Herr talman! Jag vill avslutningsvis understryka vikten av att alla svenska soldater som deltar i fredsfrämjande insatser - i detta fall handlar det om 70 personer, och de kommer att bli färre - alltid ska känna att de har ett starkt stöd från denna kammare. Det gäller oavsett var insatsen äger rum eller i vilket skede den genomförs. Alla insatser som görs för att stärka Sveriges bidrag till internationell fred och säkerhet förtjänar det erkännandet.
Peter Rådberg (MP)
Anf. 37 Peter Rådberg (MP)
Herr talman! Kosovos väg till ett självständigt land har kantats av tuffa förhandlingar och uppslitande tvister med grannländerna samt konflikter mellan olika landsdelar som försöker slita isär landet. Tyvärr fortgår dessa motsättningar än i dag. Kosovos parlament antog en självständighetsförklaring i februari 2008 och lovade att genomföra Martti Ahtisaaris förslag, som inte hade vunnit gehör i FN:s säkerhetsråd året innan. Tyvärr har motsättningarna under sommaren och hösten ökat i Kosovos norra delar. En flerårig handelstvist mellan Serbien och Kosovo och frågan om gränskontroll har lett till oroligheter och våldsamheter. Här har Kfor och EU:s rättsstatsinsats i Kosovo, Eulex, ett stort ansar för att upprätthålla ordning och säkerhet i området. Sverige är en del av den säkerheten, och tillsammans med andra länder gör vi där ett bra arbete. Sedan februari i år pågår en dialog mellan Serbien och Kosovo; den leds av EU:s höga representant Catherine Ashton. Kosovo har svårt att få EU-status eftersom inte alla EU-länder har erkänt landet. Kosovo har heller inget stabilitets- och associeringsavtal med EU, vilket de övriga länderna på Balkan har. Risken är att Kosovo halkar efter de andra länderna på Balkan och övriga EU-länder om det inte får ett brett erkännande av samtliga EU-länder. Sverige har sedan 1999 bedrivit utvecklingssamarbete i Kosovo, och den pågående samarbetsstrategin är inriktad på tre sektioner - miljö och klimat, utbildning samt demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter. I dagsläget deltar 30 länder i Kforstyrkan. Den totala styrkan i Kosovo uppgår till ungefär 5 500 personer. Det svenska militära bidraget består i dag av 70 personer och utgörs bland annat av samverkans- och observationsteam, militära rådgivare, stabsofficerare samt erforderliga stödresurser. Efter april 2012 minskas den svenska truppen med tio personer, och därefter avtar numerären successivt fram till utgången av 2013. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Allan Widman (FP)
Anf. 38 Allan Widman (FP)
Herr talman! Det har varit en lång debatt i dag om det internationella fredsfrämjande arbetet, och vi kan nog erkänna att viss skepsis uppstått i världen över huruvida det är möjligt att med bland annat militära resurser åstadkomma stabilitet och fred. Därför tycker jag att det är viktigt att peka på att insatsen i Kosovo, Kforinsatsen, rimligtvis ser ut att lyckas med det, i likhet med andra insatser på Balkan under 90- och 00-talet. Herr talman! När man läser den reservation som Sverigedemokraterna har inser man att det kanske inte är så stor saklig skillnad om det ska vara 70 eller 50 soldater i Kosovo nästa år. Enighet synes råda beträffande den utfasning som förestår. Det är ändå värt att notera att Sverigedemokraternas reservation till ungefär 80 procent handlar om den långa historiska konflikten mellan det kristna Europa å ena sidan och det osmanska riket å andra sidan. Jag vet inte om det är en tillfällighet eller om det finns en djupare tanke bakom. Jag konstaterar att både reservationen och det anförande som nyss hölls här av Sverigedemokraterna i stort sett utelämnar de missgrepp och onda avsikter som har funnits på den serbiska sidan genom åren. USA:s "bombkrig" mot serberna nämns men inte det förtryck under vilket kosovanerna levde under den jugoslaviska tiden och inte heller de planer på etnisk rensning som de flesta historiker menar ändå fanns när Nato ingrep. Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 39 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! När vi nu glädjande nog kan sätta punkt för en svensk fredsinsats ska jag ge en kort historisk exposé, lite i den anda som Allan Widman tog upp. Kosovo betyder ungefär Koltrastlandet och har liksom Afghanistan en lång bakgrund av krig och inbördeskrig, även i modern tid. Här har i ett millennium och mer pågått en dragkamp mellan folkslag och religioner, mellan kristna serber och muslimska afghaner. Under de senaste 100 åren har krig och inbördeskrig hårt drabbat det lilla landet med drygt 2 miljoner invånare, varav över 90 procent med albanska rötter. Efter första världskriget ingick Kosovo i det nybildade kungariket Jugoslavien, och efter andra världskrigets olika maktskiften och förödande strider blev Kosovo en autonom del av den socialistiska republiken Jugoslavien. När denna föll samman under fruktansvärda etniska strider under 1990-talet blev Kosovo en del av Serbien, förtrycket ökade och Nato ingrep för att stoppa övergrepp och fördrivningar. Därefter tog den internationella Kosovo Force, Kfor, på FN:s mandat över säkerhetsansvaret i Kosovo från 1999. Situationen är fortfarande spänd i framför allt norra delen där befolkningen har serbiska rötter, men utvecklingen i hela Kosovo har ändå successivt stabiliserats. Kosovo har utropat sin självständighet och FN har uppmanat till dialog mellan Kosovo och Serbien. Trots att mycket återstår att lösa har stora framsteg gjorts sedan 1990-talets kaos och strider i delar av Balkan och i Kosovo, och behovet av fredsinsatsen Kfor har successivt minskat. Sverige har sedan starten deltagit i Kfor, och svenska soldater har i mer än ett decennium gjort viktiga insatser för fred och säkerhet i regionen. En mycket bred riksdagsmajoritet står nu bakom dagens utskottsbetänkande, där Sveriges nuvarande styrka på 70 personer successivt minskar för att avvecklas senast i slutet av 2013. Centerpartiet hälsar självfallet detta med stor tillfredsställelse. Det är glädjande att säkerhetsläget i Kosovo har förbättrats, det är bra att Sverige i ordnade former kan avveckla sitt deltagande i Kfor och det är viktigt att EU fortsätter att stödja Kosovo på olika sätt, bland annat genom sitt stöd till en uppbyggnad av polis- och rättsväsen. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på den enda reservationen.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 40 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Det här betänkandet från det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet som behandlar det fortsatta svenska deltagandet i den internationella Kosovostyrkan har på ett relativt kortfattat sätt beskrivit den situation vi står inför i dag i Kosovo. Utskottets förslag är att vi ska vara kvar med högst 70 personer till den 1 april 2012, och därefter ska denna numerär successivt trappas ned. Kosovo har under det senaste dryga decenniet varit föremål för FN-närvaro för att säkerställa säkerheten efter de oroligheter och den konflikt som utbröt 1998. Beslut om att inrätta en internationell säkerhetsstyrka togs 1999. Sverige har alltså deltagit sedan starten. Vid flera tillfällen har riksdagen tagit beslut om förlängning av operationen. Vi har i dag en situation där det svenska bidraget består av 70 personer. Det är framför allt samverkan och observation, uppbyggnad av säkerhetsstrukturen och andra stödresurser som finns där. Situationen i Kosovo är relativt lugn och utvecklingen går än så länge åt rätt håll, även om det fortfarande kan vara oroligt i vissa delar av Kosovoområdet. Det innebär att det går att trappa ned styrkorna och överlåta mer åt kosovanerna själva att hantera säkerheten och uppbyggandet av andra funktioner som behövs för att etablera en rättsstat, vilket är syftet med detta. Vänsterpartiet lägger alltid stor vikt vid att det finns ett FN-uppdrag och ett FN-stöd för alla de operationer som vi ska delta i från Sveriges sida. Det räcker inte alltid för att uppfylla de kriterier vi ställer för ett svenskt deltagande, men när det gäller Kosovo finns inte den farhågan. Här finns det ett FN-stöd. Därför kan vi också ställa upp på ett fortsatt deltagande. Jag vill uttrycka min glädje över att utskottet i betänkandet lyfter fram vikten av att uppmärksamma FN:s resolutioner 1325 och 1820 som behandlar kvinnornas roll i krig och konflikter. Det borde man göra varje gång det handlar om konflikter. Det är ett område där jag tror att vi från svensk sida kan göra mycket mer. Resolution 1325 handlar om kvinnors roll i krig och konflikter, och 1820 handlar om sexuellt våld i väpnade konflikter. Båda de sakerna är viktiga att uppmärksamma vid konflikter. Vi kan från svensk sida göra mycket mer för att de här frågorna alltid ska vara en del i resonemanget om hur vi löser internationella konflikter. Det kan också påverka hur operationer genomförs. Mycket har sagts om historien och utvecklingen i Kosovo, och jag ska inte förlänga debatten. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.
Mikael Oscarsson (KD)
Anf. 41 Mikael Oscarsson (KD)
Herr talman! Jag vill rikta ett tack till de soldater som har varit på plats i Kosovo sedan vi senast här i kammaren debatterade beslutet om insatsen. Det var i november 2009. Det är den 20, 21, 22, 23 och 24 Kosovostyrkan; den senare är fortfarande på plats. Jag välkomnar det lite längre tidsspann som vi nu har för detta uppdrag, nämligen till slutet av 2013, som är den tid FN har satt för uppdraget. FN:s beslut om den internationella säkerhetsnärvaron i Kosovo sträcker sig tillbaka till 1999. Även denna insats var omfattande. Det är först under senare år som styrkan har reducerats avsevärt när skyttekompaniet kunde avvecklas. Sedan Kfordeltagandet senast debatterades här i riksdagen har situationen för Kosovo till viss del förändrats. Serbiens regering har anmält Kosovos självständighetsdeklaration till Internationella domstolen i Haag som olaglig. Beslutet från Internationella domstolen kom den 22 juli 2010 och var entydigt: Kosovos självständighetsdeklaration stämmer väl överens med internationell rätt. Serbiens regering sade då att man aldrig kommer att erkänna Kosovos självständighet, men väljer att bekämpa den med fredliga medel. Ett åttiotal länder har i dag erkänt Kosovo, däribland Sverige och 21 andra EU-länder. När den svenska insatsen inleddes var syftet med insatsen fred och säkerhet samt att garantera rörelsefrihet för alla medborgare oavsett etnisk tillhörighet. Sedan blev också uppgiften att stödja uppbyggnad av professionella, demokratiska och multietniska säkerhetsstrukturer viktiga. Den svenska kontingenten består 2011 av personal som tjänstgör vid samverkansenheter - Liason and Monitoring Team, LMT, samt vid dess regionala ledning. Den ena svenska LMT-styrkan har sitt ansvar över området i och runt Pristina, och den andra har ansvar för Gracanica kommun. Herr talman! Fortfarande finns det behov av att inom Kosovo finnas på plats genom FN-uppdraget. Med dessa ord yrkar jag bifall till propositionen och avslag på reservationen.
Clas-Göran Carlsson (S)
Anf. 42 Clas-Göran Carlsson (S)
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 3 och avslag på reservationen. Låt mig sedan fortsätta på den väg som Torbjörn Björlund nyss påbörjade. För alla oss som var närvarande när Margot Wallströms arbete i FN presenterades här i riksdagen för några veckor sedan är det oerhört glädjande med de tydliga skrivningar som finns både i regeringens proposition och i utskottets betänkande när det gäller FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och resolution 1820 om sexuellt våld i väpnade konflikter. Jag tror inte att någon av dem som då var närvarande kunde vara oberörd av de berättelser som vi fick ta del av i Marika Griehsels och Simon Stanfords film Wallströms resolution som visar krigets fasor och inte minst de fruktansvärda upplevelser som mängder av kvinnor världen över tvingas bära med sig resten av livet. Ingen kan heller tvivla på det engagemang som ÖB Sverker Göranson visade i det efterföljande samtalet om arbetet framåt för att förhindra att övergrepp av detta slag över huvud taget sker. Därför blir medskicket från mig i denna debatt till Försvarsmakten och till andra som deltar i våra internationella insatser några ord av Marika Griehsel: "Jag vill att filmen ska ge hopp till dem som ser den. Jag hoppas att man ska känna styrka. Och jag hoppas att många män ser filmen. Jag tycker att det är viktigt att man som man inte känner sig påhoppad när man ser den. Det viktiga är att man tar till sig frågan. Och så skulle jag vilja att de som ger sig ut i någon form av militärt eller fredsbevarande uppdrag eller som jobbar med flykting- och asylfrågor ser filmen. Att de får en bild av det trauma som väldigt många bär med sig som kommer från konfliktområden." Just dessa ord av en journalist som har mött verkligheten precis så rå som den i sina värsta stunder kan vara blir mina ord till Försvarsmakten och till de svenska män och kvinnor som vi skickar ut i internationella insatser, inte bara specifikt Kforinsatsen och den tidigare i dag debatterade ISAF-insatsen i Afghanistan utan i allt internationellt arbete som utförs på uppdrag från oss här i denna riksdag.

Beslut, Genomförd

Betänkandet beslutades i kammaren 14 december 2011.Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1.

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Fortsatt svenskt deltagande i den internationella Kosovostyrkan (Kfor)

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka till förfogande för deltagande i Natos fredsfrämjande insats i Kosovo (Kfor) bestående av högst 70 personer t.o.m. den 1 april 2012 och därefter i avtagande numerär fram till utgången av december 2013, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:33 och avslår motion 2011/12:U11.
    • Reservation 1 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1000012
    M103004
    MP22003
    FP19005
    C18005
    KD15004
    SD01900
    V18001
    -0001
    Totalt29519035
    Ledamöternas röster

Det här är ett utskottsbetänkande

Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.