Fortsatt giltighet av de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel

Anf. 37 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! I detta betänkande har vi sverigedemokrater reserverat oss till förmån för vår egen motion. Jag yrkar bifall till reservation 3. Vår motion handlar om hur överskottsinformation hanteras i dag. När åklagare ansöker om användning av hemliga tvångsmedel specificeras vilka eventuella brott som tvångsmedlet ska användas för. Under själva avlyssningen kan det sedan framkomma andra typer av brott som avlyssningen inte var avsedd för. Detta kallas överskottsinformation. Som systemet ser ut i dag skiljer det här sig åt beroende på vilket tvångsmedel som används. Enligt § 12 i lagen om hemlig rumsavlyssning får överskottsinformation endast användas för att utreda ett brott om brottet antas ha straffvärdet fängelse i minst fyra år eller om straffvärdet antas överstiga fyra år. Det innebär att information som framkommit vid hemlig rumsavlyssning, till exempel vid våldtäkt mot barn, människohandel eller rån, inte får användas för inledning av förundersökning eller vidare utredning av brott eftersom dessa brott inte uppfyller kriterierna i lagen. Gränsen för överskottsinformation skiljer sig som sagt beroende på använt tvångsmedel. Om man vid hemlig rumsavlyssning utreder ett brott för vilket åtgärden är befogad och det framkommer bevis för våldtäkt mot barn, människohandel eller rån får man alltså inte använda dessa bevis för lagföring. Det får man däremot om det är hemlig teleavlyssning som använts, för där är gränsen ett år i stället för fyra år för att man ska få använda informationen. Motiveringen är att hemlig rumsavlyssning är mer integritetskränkande än de andra tvångsmedlen. Jag menar att det inte är rimligt att brottsbekämpande myndigheter som redan fått del av bevismaterial om grov brottslighet är förbjudna att utreda de brott som bevisligen har skett. Flertalet åklagare vittnar om frustration då de redan tillhandahållit bindande bevis för fällande dom men enligt lagens mening är förbjudna att gå vidare med utredning. En situation skulle kunna uppkomma där man övervakar ett gäng organiserade brottslingar med rumsavlyssning. Under övervakningen framkommer inga bevis på det som rumsavlyssningen avsåg men väl bevis på andra brott. Dessa brottslingar kommer då undan eftersom åklagaren är förbjuden att gå vidare med ärendet. Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Kriminalvården motsätter sig denna reglering och menar att straffvärdet på brottet för att få tillåtelse att utreda behöver vara betydligt lägre. Nu verkar inte någon från vänstern vara kvar i kammaren. Men för att rätt ska vara rätt var det faktiskt den förra regeringen som motsatte sig den här regleringen. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen bestred detta argument från de olika remissinstanserna med att hemlig rumsavlyssning var ett ingrepp i gärningsmannens privatliv och kränkande av den personliga integriteten. Detta är återigen ett exempel på hur utgångspunkterna är gärningsmannens perspektiv och inte brottsoffrets. Föreställ er en situation där det våldtagna barnet, den som varit utsatt för människohandel eller rån meddelas: Det finns tillräckligt med bevis för fällande dom, men vi får tyvärr inte använda bevisen med hänsyn till gärningsmannens personliga integritet. Vilken sida ställer man sig då på och vad värnar man i första hand, brottsoffrets eller gärningsmannens integritet? Den förra socialdemokratiska regeringen motiverade alltså begränsningen med att det var ett ingrepp i gärningsmannens privatliv. Förutom att detta argument är ett icke-argument, som jag nyss påtalade, är det framför allt en tanke som dyker upp: Hur kan man vara ens i närheten av att argumentera för gärningsmannens integritet när brottet väl är belagt och erkännandet är inspelat mer eller mindre? Det är en sak att prata om integritet innan ett brott har uppdagats, men i detta fall handlar det om efter att ett brott har uppdagats, för det är överskottsinformation det handlar om. Det är information som redan har erhållits om ett brott som är belagt, och det kan finnas tillräckligt med bevis för fällande dom. Ändå pratade den förra regeringen om gärningsmannens integritet. Jag undrar: Vad händer med brottsoffret? Frågan är givetvis om nuvarande regering vågar göra en annan bedömning i den här frågan. Att döma av deras ställningstagande till denna reservation, där vi står som ensamma såvitt jag vet, ser det tyvärr inte ut så. Det är alltså fortfarande så att regeringen vill ha systemet där de som begår våldtäkt mot barn kommer undan om straffvärdet inte antas vara mer än fyra år. Åklagare har vittnat om att detta är ett problem. Hovrätter och Åklagarmyndigheten vill inte ha det så här. Ändå är det kvar sex år in med nuvarande regering. Nu vet jag att det föreligger en utredning som de kommer att hänvisa till och säga att vi ska invänta. Men då undrar jag: Om utredningen kommer fram till att man inte ska ändra reglerna för när överskottsinformation får användas, kommer allianspartierna att hålla med oss då och försöka förändra reglerna? Om så är fallet, varför inte gå med på vår reservation? Jag menar att nuvarande system är otillräckligt och följaktligen bör ändras. Reglerna för överskottsinformation vid hemlig rumsavlyssning bör bli desamma som vid hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning eller hemlig kameraövervakning, där det endast krävs att det föreskrivs fängelse i ett år eller mer för att överskottsinformation ska få användas. Med ett sådant system skulle man kunna komma åt de grova brott som i vissa fall kan bli fallet och som i vissa fall kan innebära att man inte utreder brotten. Jag menar att det är djupt omoraliskt att man inte använder det när man sitter på information som kan leda till fällande dom när det handlar om våldtäkt mot barn, människohandel och rån. Jag hoppas att också regeringen inser detta.

Anton Abele (M)

Anf. 38 Anton Abele (M)

Herr talman! Den 23 juni 2010 tillsatte regeringen en särskild utredare med uppdrag att utvärdera hur de tidsbegränsade lagarna som rör vissa tvångsmedel har tillämpats och samtidigt analysera om regleringen av hemliga tvångsmedel vid särskilt allvarlig eller samhällsfarlig brottslighet bör förändras. Syftet är just att ta ställning till lagarnas fortsatta giltighet samt till deras slutliga utformning. Ursprungligen skulle utredningen redovisas den 29 december 2011. Den 9 juni 2011 förlängdes dock tiden för uppdraget som i stället ska redovisas senast den 30 juni 2012. Skälet till den förlängda utredningstiden är att det rör sig om ett omfattande uppdrag med högt ställda krav på just kartläggning av lagarnas tillämpning och analys av bland annat behov, nytta och integritetsintrång. Herr talman! I korthet handlar den proposition som vi nu har på vårt bord om en mycket enkel förlängning av lagar som redan finns och används i dag. Eftersom man bedömt att utredningsarbetet inte kommer att kunna avslutas i tid och innan lagarnas giltighet löper ut är en förlängning av giltighetstiden fullt naturlig. Alternativet är ju ett slags vakuum där vi under en tid inte har något lagstöd för att kunna använda vissa av dessa hemliga tvångsmedel. Dessutom är det oerhört viktigt att ta fram ett gediget och genomarbetat underlag inför utformningen av den framtida regleringen av hemliga tvångsmedel. På det här området är det otroligt viktigt att lagstiftningen tar tid. I en följdmotion tycker däremot Miljöpartiet och Vänsterpartiet att vi ska göra tvärtom och avslå propositionen och därmed ta bort möjligheten att använda vissa hemliga tvångsmedel under en viss tid. Jag är väl medveten om Miljöpartiets ståndpunkt i den här frågan. Men att avstå förlängningen av dessa lagar är lite som att skicka signalen till dem som tvångsmedlen används mot i dag att nu är det fritt fram under en tid, oroa er inte! De skäl som anges för att vilja göra just det är att dagens lagar inte är tillräckligt baserade på rättssäkerhetsprinciperna proportionalitet, behov och bevis om effektivitet vid användning. Samtidigt är det just sådana frågor som utredningen ska besvara och ta ställning till för att därefter ta fram underlag till hur den framtida lagstiftningen på det här området bör se ut. Just därför tycker jag att det här förslaget är oerhört konstigt. Till skillnad från MP och V har Sverigedemokraterna skrivit en följdmotion med avsikten att öka möjligheterna och ge lagstöd för användning av överskottsinformation som samlas in under till exempel en hemlig rumsavlyssning. Det må vara en lockande tanke att kunna använda all information som samlas in under till exempel en buggning och därmed kunna fälla en person som begår ett brott med föreskrivet straffvärde på ett års fängelse eller högre. Samtidigt har vi i Sveriges riksdag enats om att fyra års straffvärde är ett rimligt mått för att få tillstånd att använda tvångsmedlet hemlig rumsavlyssning. Då är det rimligt att man inte bortser från det ursprungliga skälet och grunden till att man fått använda tvångsmedlet från början, nämligen en misstanke om ett brott som har ett straffvärde på minst fyra års fängelse. Det är lätt att öppna för att börja använda överskottsinformation i större utsträckning, men det är också lätt att det leder till ytterligare förändringar där resultatet till slut kan bli större och till slut också oförsvarbara inskränkningar av den personliga integriteten. Just det är för mig två grundpelare på det här området, proportionalitet och att man alltid värnar den enskildes rätt till personlig integritet. Herr talman! Det här handlar om en väldigt enkel och viktig förlängning av lagar som används redan i dag. För dem som i den här kammaren säger sig stå upp för rättssäkerhet och integritet är det enda rätta att bifalla propositionen och därmed göra det möjligt att rättssäkert och i lugn och ro ta fram ett gediget och genomarbetat förslag på hur den framtida lagstiftningen på det här området ska se ut.

Anf. 39 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Jag har en ganska kort och rak fråga. Anser Anton Abele att det är rimligt med nuvarande gång där åklagaren inte kan följa upp när någon har begått en våldtäkt mot ett barn, bedrivit människohandel eller begått ett rån och man har bevis för att så är fallet? Är det en rimlig hållning att ha i dagens Sverige? Tycker Anton Abele det?

Anton Abele (M)

Anf. 40 Anton Abele (M)

Herr talman! Jag tycker att det är en oerhört relevant fråga. Jag är också en människa. Jag förstår precis hur Kent Ekeroth tänker i den här motionen. Som jag sade är det en mycket lockande tanke att kunna använda all information, men jag tycker också att det måste bygga på proportionalitet. Jag tycker inte att det vore rimligt att man, om man fick reda på att Kent Ekeroth laddat ned en film, senare skulle kunna använda det och säga att han begått ett brott. Det är en otroligt lockande tanke. Inför den här debatten besökte jag polisen och talade med dem om vad de tycker om detta. De säger att de inte tror att det här skulle få så stor effekt. Det kan vara bra att ha en möjlighet att använda överskottsinformation i allt större utsträckning, men jag tycker att det är glasklart i det här fallet. Vi har enats om att fyra års straffvärde är ett rimligt mått på när man får använda det här tvångsmedlet. Då tycker jag att det också måste vara rimligt att göra den avvägningen att allt som handlar om över fyra års straffvärde kan vi använda, men jag tycker inte att det är okej att använda det som handlar om det som ligger under.

Anf. 41 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Det är ingen som har pratat om, inte än i alla fall, om att ändra gränsen för när hemlig rumsavlyssning får användas. Det är fortfarande fyra år. Det som diskuteras här är när överskottsinformationen får användas. Det innebär att integritetskränkningen när hemlig rumsavlyssning används kommer att bestå. Det sker bara när man misstänker brott som ger över fyra år. Överskottsinformationen är en helt annan fråga. Om jag tolkar dig rätt pratar du återigen om gärningsmannens integritet. Det är väl det enda argumentet över huvud taget för att man inte ska sänka gränsen för när överskottsinformation får användas. Då kan det återigen uppstå en situation där polisen har bevis för att någon till exempel har begått en våldtäkt mot ett barn. Det är bevisat, men det kanske är en sådan våldtäkt mot barn att åklagaren inte tror att straffvärdet kommer att hamna på fyra år. Det är inte så jättekonstigt med tanke på hur lågt domarna faller i det här landet. Det innebär att polisen har en våldtäkt mot ett barn. Det kanske är så att de inte hittar något när det gäller vad den här rumsavlyssningen var avsedd för, men de vet att den här personen har våldtagit ett barn. Nu står Anton Abele här och pratar om integritet för gärningsmannen när vi har bevis för, när vi vet, att denne har våldtagit ett barn. Han pratar om gärningsmannens integritet och vad det kan leda till i andra led. Det är helt orimligt. Flera tunga remissinstanser var emot detta. Svea hovrätt, Hovrätten i Västra Sverige, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Kriminalvården motsatte sig detta, och ändå pratar Anton Abele om gärningsmannens integritet. Det finns ingen rim och reson i detta över huvud taget. Har offrets integritet någonsin dykt upp i Anton Abeles värld? Det verkar inte så. Jag ser inget försvar för varför man inte ska sänka detta och använda den här överskottsinformationen för att kunna åtala för sådana grova brott.

Anton Abele (M)

Anf. 42 Anton Abele (M)

Herr talman! I min första replik sade jag att jag är en helt vanlig människa. Jag förstår precis vad du menar med detta, Kent Ekeroth. Samtidigt tycker jag, och jag repeterar det ytterligare en gång, att det måste finnas en proportionalitet när man använder detta. Varför sänker vi inte gränsen till böter i så fall? Då kan vi ta upp allting. Förstår du? Jag menar att vi måste dra gränsen någonstans, och jag tycker att den gräns vi har i dag är rimlig. Det är vi andra eniga om i Sveriges riksdag. Ni är de enda som inte är eniga om det.

Roger Haddad (FP)

Anf. 43 Roger Haddad (FP)

Herr talman! Bakgrunden till detta betänkande är att regeringen hemställer hos riksdagen om en förlängning av tre olika lagar i ytterligare ett år, fram till december 2013. Behovet motiveras med att det just nu sker en samlad översyn, som tidigare talare nämnde, av lagarnas effektivitet och med att man ska kunna göra ett mer definitivt ställningstagande avseende lagarnas behov i framtiden. Helt klart har dessa tre lagar - två som trädde i kraft 2008 och en tredje om vissa samhällsfarliga brott som trädde i kraft 2009 - i olika grad utgjort ett viktigt instrument. Riksdagen och regeringen har varit måna om att systematiskt följa upp regelverket dels via ett antal större utvärderingar, dels i form av att vi årligen begär in sammanställningar från Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen för att bedöma användningen av hemliga tvångsmedel i det brottsförebyggande arbetet. Med tanke på de integritetspåverkande inslagen i dessa lagar är det viktigt att vi hela tiden följer användningsgraden och studerar antalet fall och andelen ärenden där man faktiskt använder sig av hemliga tvångsmedel. Den första utvärderingen som kom redan 2009, ett år efter att lagen om rumsavlyssning tillkom, gav dock inte ett tillräckligt underlag för att man ska kunna dra några slutsatser. Nu har lagen verkat i fyra år, och det börjar utkristallisera sig hur lagen används och inom vilka områden myndigheterna haft nytta av tvångsmedlen. Herr talman! Om vi studerar den senaste rapporten från Åklagarmyndigheten kan vi notera att antalet beslut om att använda hemliga tvångsmedel har ökat. En viktig förklaring är användandet av fler telefonadresser och mobiltelefoner och att det också rör sig om ett stort antal misstänkta personer, och dagens regelverk kräver tillstånd för varje enskilt fall. Djupstuderar vi abonnemangssiffran kan vi snabbt upptäcka att lejonparten, 74 procent, utgörs av så kallade oregistrerade kontantkort. Hemliga tvångsmedel är instrument som ska hanteras med stor försiktighet, och därför är det viktigt med väl inbyggda kontroller. Det är grova brott som kan ge fängelsestraff i minst fyra år som är aktuella för den här typen av åtgärder. Tittar vi på brottskategorierna är det viktigt att vi fortsatt signalerar nolltolerans mot alla typer av narkotikabrott. Det är vanligast att använda hemlig teleavlyssning vid narkotikabrottsutredningar. Av 1 943 ärenden år 2010 tillämpades hemlig teleavlyssning i 76 procent av fallen. Jämför vi användningen av de andra två lagarna har användningen varit mer blygsam: drygt 50 ärenden. Det är i sig positivt att lagen inte används slentrianmässigt, utan att det ställs höga krav. Det ska vara helt klart att när man gör dessa intrång i den personliga integriteten ska det endast motiveras med att avlyssningen eller andra metoder är av synnerlig vikt för utredningen. Låt mig också påminna om att vi talar om mycket allvarliga brott. Det handlar om mord, människohandel, grov utpressning, narkotikabrott, spioneri och terroristbrott. Vi välkomnar från Folkpartiets sida regeringens samlade utvärdering som väntas komma till sommaren. Först därefter är det motiverat att helt fasa ut vissa delar eller permanenta vissa delar som vi bedömer har varit effektiva i det brottsförebyggande arbetet.

Anf. 44 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Jag kan ha viss förståelse för att man vill invänta utredningens slutsatser, men om det nu är så att man anser att den rådande situationen är fel vore det väl bra att göra ett tillkännagivande till regeringen - jag vet inte om Roger Haddad håller med mig - om att man vill ändra det här så att man kan implementera det i utredningen innan den är färdig den 30 juni i år och ha det som underlag? Det menar jag vore en ganska bra gång att ha, för redan innan utredningen är klar har man då tid att implementera det i sitt arbete. Därför tycker jag att argumentet för att invänta utredningen inte är helt nödvändigt. Jag skulle vilja ha svar på frågan jag ställde till Anton Abele av Roger Haddad också. Hur ser du på nuvarande system där någon som har begått en våldtäkt mot barn kan komma undan med det på grund av en lagparagraf som säger att man inte får utreda brottet? Är det enligt Roger Haddad moraliskt försvarbart att ha den gången i dag?

Roger Haddad (FP)

Anf. 45 Roger Haddad (FP)

Herr talman! Utredningen har fått förlängd utredningstid i ett halvår, och till sommaren väntar vi ett underlag. Det är första gången man gör en samlad utvärdering av samtliga tre lagar som vi har diskuterat. Den principiella frågan som Sverigedemokraterna är ute efter, nämligen att luckra upp och göra detta ännu mer tillgängligt, motsätter vi oss från Folkpartiets sida. Vi hade en tuff diskussion inför lagstiftningens tillkomst. Vi hade olika åsikter både i Alliansen och mellan Alliansen och oppositionen. Slutresultatet med Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, kontroller och de årliga rapporteringarna blev bra. Jag tycker att vi ska slå fast att det handlar om allvarliga grova brott, att det ska vara minst fyra års fängelsestraff och att man ska vara väldigt försiktig i avvägningen av om så kallade hemliga tvångsmedel får användas. Det utredningen ska komma fram till är var det är motiverat och var det inte lett till någonting, och i så fall ställa frågan varför vi då ska ha en sådan lagstiftning eftersom den är integritetskränkande. Då är det kanske bättre att helt ta bort den. I det andra fallet, om den används enbart av Säkerhetspolisen - i dag är lagstiftningen mer generell - kanske den enbart ska riktas till Säkerhetspolisens mandat. Men att generellt öppna även för det som Sverigedemokraterna är ute efter är vi emot i dag.

Anf. 46 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Kommer Roger Haddad att vara för att sänka gränsen för överskottsinformation till exempel till ett år om utredningen kommer fram till det? Kommer han att ändra åsikt beroende på vad utredningen visar? Det skulle vara väldigt intressant att veta. Nu tror jag inte att utredningen kommer att komma fram till det, så svaret på den frågan kanske jag aldrig får, men det skulle vara väldigt intressant att veta om Haddad då skulle stå här i talarstolen och förespråka den hållningen om utredningen kommer fram till det. Att vara försiktig med tvångsmedel är en sak. Gränsen för när hemlig rumsavlyssning får användas ändras som sagt inte, vilket innebär att det kommer att vara exakt samma begränsningar som i dag. De kommer att användas i samma utsträckning, eller åtminstone enligt samma regler. Själva integritetskränkningen sker ju när tvångsmedlet väl införs, oavsett om det är hemlig teleavlyssning eller om det är hemlig rumsavlyssning som tillämpas. De reglerna har ingen motionerat om att ändra i det här betänkandet. Vad vi har motionerat om är överskottsinformationen. Återigen, ibland har man redan information om ett brott, men du säger att det ska gälla allvarliga brott och att man måste vara försiktig. Jag tycker att våldtäkt mot barn är ett särskilt allvarligt brott. Även om straffvärdet kanske inte överstiger fyra år, säg att det hamnar på tre år, har förövaren fortfarande våldtagit ett barn. Ett rån som ger ett uppskattat straffvärde på tre till tre och ett halvt år är fortfarande ett rån. Det är väldigt allvarligt, liksom människohandel, som ofta utförs av den organiserade brottsligheten. Detta är väldigt allvarliga brott. Det är så allvarliga brott så att jag inte tycker att man kan bortförklara detta med integritetsargument. Har man bevisningen måste förövarna åka dit på det. Det borde vara den naturliga gången. Att bortförklara det med att det inte är tillräckligt hårt straff eller något annat tycker jag är väldigt märkligt.

Roger Haddad (FP)

Anf. 47 Roger Haddad (FP)

Herr talman! Det är väldigt enkelt för Sverigedemokraterna som har suttit i riksdagen i drygt ett år att föreslå en massa nya och utökade möjligheter. Men glöm inte bort historiken bakom den här lagstiftningen som har föregåtts av en 25-årig debatt i Sverige om vi över huvud taget ska ha hemliga tvångsmedel! Då måste man ändå respektera att vi har den här överenskommelsen. Vi har en bred politisk majoritet i Sveriges riksdag om var gränsen ska gå. Det är den här avvägningen vi har gjort. Det handlar om allvarliga, grova brott, och så finns det faktiskt undantag. Det stod inte i justitieutskottets betänkande, men om du läser andra utredningar ser du att det finns vissa undantag för terroristbrott, rikets säkerhet och så vidare där man kan använda sig av så kallad överskottsinformation. Vi får se vad utredningen kommer fram till, men vår principiella hållning i dag är att vi inte ska utöka det här slentrianmässigt. Det är viktigt att säga att hemliga tvångsmedel är en del i det brottsförebyggande arbetet. Vi har lagen om elektronisk kommunikation, och vi har andra insatser som alliansen och regeringen har fört fram till riksdagen för att inte minst komma åt barnpornografibrott. Det är viktigt att se helheten.

Anf. 48 Johan Linander (C)

Herr talman! Egentligen önskar vi att vi inte skulle behöva ha den här debatten i dag. Bakgrunden är att Justitiedepartementet i juni 2010 tillsatte en utredare som skulle utvärdera de här tre tidsbegränsade lagarna. Tanken var att den skulle vara klar vid det här laget, och då hade allting fungerat eftersom lagarna är tidsbegränsade till 2012 års utgång. Hade den varit klar skulle vi ha hunnit med den remissrunda, lagrådsremiss och riksdagsbehandling som vi måste göra. Men utredaren krävde förlängd utredningstid. Han hann inte, och han fick förlängd tid till den 30 juni i år. Åtminstone vi som sitter här i riksdagen vet hur lång tid det faktiskt tar och måste ta i lagstiftningsprocessen. En bred remissrunda ska ut till alla berörda myndigheter och organisationer, Lagrådet ska säga sitt, sedan kommer propositionen som vi ska behandla i utskottet hit till kammaren för att sedan debatteras, och därefter måste en viss tid passera innan lagen träder i kraft. Tyvärr kan vi redan nu konstatera att efter att utredaren kommit med sitt betänkande kommer vi inte att hinna behandla detta färdigt i riksdagen innan 2012 års utgång. Då slutar automatiskt de här tre lagarna att gälla, och då finns det två alternativ att välja på. Antingen väljer vi att förlänga dem, vilket är förslaget här i dag, eller så väljer vi att helt enkelt låta dem sluta fungera. Det sistnämnda förslaget som Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom - de är inte här i kammaren i dag vilket är mycket förvånande, och Socialdemokraterna är inte heller här - menar jag skulle vara ett nästan oseriöst sätt att behandla frågan. Det säger jag trots att Centerpartiet inte har varit odelat positivt till de här lagarna från början. Vi ser verkligen fram emot resultatet av den utredning som pågår. Det handlar om integritetskränkande lagar, och visar det sig att de inte är effektiva ska vi inte heller ha den typen av tvångsmedel i Sverige. Men innan vi kan fatta något sådant beslut måste utredningen bli klar. Vad skulle då hända om vi bara lät de här lagarna sluta att gälla? Det skulle framför allt beröra Säkerhetspolisen. Det skulle även beröra Rikskriminalpolisen och kanske Ekobrottsmyndigheten när det gäller hemlig rumsavlyssning, men de andra lagarna gäller ju Säkerhetspolisen. Det skulle i värsta fall kunna tvinga Säkerhetspolisen att avbryta pågående spaningsarbete vid årsskiftet för att sedan, ett par månader senare, när vi hunnit behandla utredningsbetänkandet kanske ge Säkerhetspolisen möjligheten tillbaka. De flesta förstår nog att man inte hantera svåra pågående utredningar på det sättet. Det skulle också kunna betyda att man vid grovt narkotikabrott, där spaning pågår med hemlig rumsavlyssning, vid årsskiftet fick avbryta det trots att det då bara är några månader kvar till att man kanske får tillbaka möjligheten att göra det. Då kan det mycket väl vara för sent för att få tillräckliga bevis för fällande dom mot dem som begått grova narkotikabrott. Det enda rimliga är att förlänga dessa tre lagar, och det gör vi med ett år, det vill säga till utgången av år 2013. När det gäller Sverigedemokraternas yrkande om överskottsinformation känner Kent Ekeroth till att just den frågan behandlas i den pågående utredningen. Vi menar att det är vettigt att avvakta utredningens resultat. Det är därför vi har utredningar, för att vi ska lyssna på vad de säger. Om vi först ska göra ett tillkännagivande till regeringen och säga att riksdagen tycker på ett visst sätt och utredningen sedan kommer fram till raka motsatsen blir frågan vad regeringen då ska göra. Ja, då är regeringen bunden av att lägga fram ett förslag trots att utredningen kommit med det motsatta förslaget. Det är alltså en helt bakvänd ordning som Sverigedemokraterna föreslår. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 49 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Jag noterar att Linander anser att om utredningen inte kommer fram till att de olika tvångsmedlen är effektiva ska vi inte ha dem. Det håller jag med om. Är de totalt ineffektiva finns det ingen anledning att ha dem, eller åtminstone måste man reformera lagen. Av en skrivelse som nyligen kommit framgår det att dessa tvångsmedel är ganska effektiva. Till exempel har man haft nytta av hemlig teleavlyssning i 71 procent av fallen under 2010 och av hemlig teleövervakning i 67 procent av fallen. Det har gått upp från 2009, vilket betyder att nyttan av de hemliga tvångsmedlen ökat från 2009 till 2010. Nyttan finns där alltså, och den är ganska stor i dag. Som Roger Haddad var inne på har användningen ökat just för att det har varit nyttigt. Nyttan finns således där. Vi är givetvis överens om att lagen ska förlängas. Det vi dock inte är överens om, som också framkommit av de andra alliansledamöternas anföranden, är när överskottsinformation ska användas. Det tycker jag fortfarande är anmärkningsvärt. Inte för att jag behöver ta upp den debatten igen, men jag tycker att det är anmärkningsvärt att åklagare inte har möjlighet att i vissa fall gå vidare med en undersökning, till exempel när det gäller våldtäkt mot barn eller rån. När jag nu har ordet vill jag passa på att fråga även Linander om han tycker att det är en rimlig hållning att man inte ska kunna gå vidare och undersöka eller åtala till exempel vid våldtäkt mot barn då vi fått den informationen från överskottsinformation och den enligt lag inte får användas. Våldtäkt mot barn och de andra brotten jag talat om är trots allt ganska allvarliga brott. Även om de kanske inte skulle passera just fyraårsgränsen i straffvärde anser jag att de är tillräckligt allvarliga för att det ska vara värt att kunna utreda dem vidare. Jag undrar hur Johan Linander ser på det.

Anf. 50 Johan Linander (C)

Herr talman! Nu blir jag alldeles förvånad. Uppenbarligen har Kent Ekeroth missuppfattat vad vi diskuterar. Han tar upp hemlig teleavlyssning och teleövervakning och hur effektiva de lagarna varit. Det handlar om helt andra lagar. Det är inte dem vi nu debatterar. De tre tidsbegränsade lagarna är hemlig rumsavlyssning, det vi kallar buggning, fortsatt giltighet av lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och fortsatt giltighet av lagen om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott. Det handlar inte om rättegångsbalkens regler om teleavlyssning och teleövervakning. De är inte tidsbegränsade. De finns och kommer att fortsätta att finnas. Det är alltså tre helt andra lagar, vilket kanske kan förklara lite av missförståndet. När det gäller överskottsinformation måste jag påpeka att åklagare visst kan gå vidare med en utredning. Om man får nya uppslag om en våldtäkt av barn, det exempel som Kent Ekeroth och andra tagit upp vid flera tillfällen, kan en utredning självfallet påbörjas eller fortsätta, men man kan inte använda överskottsinformationen i domstol. Det är den begränsning som kan göras. Det betyder dock inte att åklagaren, ifall man lyssnat på någonting och hört något, då skulle vara förhindrad att starta en förundersökning gällande just det brottet. Beträffande vilken ställning vi ska ta lyssnar vi, som jag sade i mitt anförande, på vad utredningen kommer fram till. Vi tillsätter utredningar just för att vi tycker att det är vettigt att föra fram den expertkunskap som en person som dyker djupt ned i dessa frågor kan komma med. Det är därför vi har utredningar. Jag kan ställa en motfråga till Kent Ekeroth. Om utredningen föreslår att vi inte ska ändra reglerna, kommer Sverigedemokraterna att lyssna på det?

Anf. 51 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Det kommer förstås att bli intressant att se vad utredningen kommer fram till. Vi ser mycket fram emot utredningen. Om utredningen kommer fram till att överskottsinformation ska behandlas på samma sätt som i dag, det vill säga att man inte kan åtala någon för exempelvis våldtäkt mot barn ifall den information som framkommit är överskottsinformation, då kommer jag med stor sannolikhet att fortfarande vilja ändra de lagarna. Jag tycker att det nu är en helt orimlig ordning, och jag är inte ensam om det. Anledningen till att vi väckt motionen och att jag reserverat mig för den beror på att vi fått den informationen från personer inom rättsväsendet. De har påtalat problematiken, och när vi tittat närmare på den har vi sett att remissinstanserna i propositionen från 2005/06 tyckte samma sak. De var emot regleringen, som den dåvarande socialdemokratiska regeringen införde. Med anledning av det känner vi oss ganska trygga i vårt ställningstagande att gränsen för när överskottsinformation får användas bör sänkas. Jag har oerhört svårt att se hur den pågående utredningen ska kunna ändra på min inställning i den här frågan. Om det blir en proposition utifrån utredningen och den inte innefattar en ändring av dessa lagar kommer jag säkerligen att åter motionera om att ändra lagen så att vi får en annan grundregel för när överskottsinformation får användas.

Anf. 52 Johan Linander (C)

Herr talman! Jag uppskattar Kent Ekeroths uppriktighet när han säger att även om utredningen kommer fram till att det inte är vettigt att göra någon ändring, att den gräns som finns är rimlig av integritetsskäl men också av effektivitetsskäl, kommer han att fortsätta att motionera om det. Jag tror faktiskt att utredningen kommer att komma fram till att det i verkligheten är ytterst få fall där man upptäcker mycket grova brott som man sedan inte kan gå vidare med. En sak som Kent Ekeroth inte lyckas svara på är var gränsen ska sättas. Den frågan förekom även i ett tidigare replikskifte. Man måste hitta någon gräns. Ska det vara ett år, två år eller som nu fyra år? Eller ska vi inte ha någon gräns alls? Det kan man också argumentera för. Om man i samband med tvångsmedel, såsom buggning, får veta att ett brott har begåtts, varför ska man då inte använda den informationen, oavsett om det gäller en psykiskt störd person eller snatteri? På något sätt kommer vi ändå fram till att vi ska ha mycket hårda regler för när tvångsmedel får användas, och gränsen på fyra års fängelse har vi satt upp just för att buggning är mycket integritetskränkande. Det handlar om att placera hemlig rumsavlyssning hemma hos någon eller på annat ställe där man kommunicerar på ett sätt som man tror är fritt fram, att ingen ska avlyssna vad man säger. Om man använt tvångsmedel och det kanske inte lett till någonting - det händer att man buggat någon och inte fått fram några som helst bevis - ska vi då säga att personen i fråga säkert gjort någonting, och så hittar vi något annat brott som kanske ger några månaders fängelse? Ska den informationen då användas? Någon gräns måste vi ha för hur vi ska ställa oss. Därför avvaktar vi tills utredningen är klar.

Otto von Arnold (KD)

Anf. 53 Otto von Arnold (KD)

Herr talman! Vi har i dag att ta ställning till förlängningen av de tidsbegränsade lagarna för hemliga tvångsmedel. Under de år jag var aktiv i justitieutskottet, ordinarie om jag säger så, var det en fråga som kom upp på tapeten vartenda år. Oppositionen var stark motståndare till den lagstiftningen, och vi kan genom oppositionens frånvaro se vad intresset för det är i dag. Det beklagar jag. Det kanske är oppositionens syn på det hela, att de egentligen tycker att detta är okej. Den här lagstiftningen är nödvändig. Vi lever inte i den bästa av världar, utan vi har en tuff brottslighet runt omkring oss som måste följas. Polisen behöver tyvärr använda sig av ett antal tvångsmedel, som måste vara balanserade när det gäller både effektiviteten och den personliga integriteten. De ska bygga på ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Det hade varit bra om regeringen hade varit klar med sin utredning, men vi förstår att detta är besvärlig materia. Det är nödvändigt att man går till botten med de här frågorna. Är man inte klar är man inte klar. Det är bättre att låta det ta sin tid, så att de frågeställningar som kommer upp blir ordentligt genomlysta. Vi har för att stärka den personliga integriteten lagt fram ett antal förslag. Bland annat ska Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden göra en uppföljning. Det är ett viktigt instrument att vi har någon som kontrollerar kontrollanten. Det är också viktigt att regeringens skrivelse nu verkligen kan läggas till handlingarna och att vi kan gå vidare och se fram emot en lagstiftning. Jag föreslår att vi lägger skrivelsen till handlingarna. I detta anförande instämde Caroline Szyber och Roland Utbult (båda KD).

Anf. 54 Mehmet Kaplan (MP)

Herr talman! En utvärdering av lagen om hemlig rumsavlyssning och lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott överlämnades till regeringen 2009. Det hörde vi flera av ledamöterna i utskottet anföra här tidigare. Med anledning av denna utvärdering förlängdes lagarnas giltighetstid till utgången av det här året. Det skäl som angavs för förlängningen var att underlaget för utvärderingen var alltför begränsat för att det skulle vara möjligt att dra några säkra slutsatser om huruvida dessa lagar hade fått avsedd effekt eller uppfyllt myndigheternas behov och att en fortsatt utvärdering därför var nödvändig. Även lagen om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott gavs då den trädde i kraft den 1 januari 2009 en begränsad giltighet till och med utgången av det här året. Som skäl för att tidsbegränsa denna lag - detta är viktigt - angav regeringen med anledning av synpunkter från Lagrådet att en samlad översyn av de regler om tvångsmedelsanvändning som nu finns spridda i olika lagar skulle ha ett stort värde. Här kommer Miljöpartiets stora invändning. Vi har två reservationer i betänkandet. Den ena handlar om att vi principiellt sett sedan tidigare är emot denna inskränkning i sättet att göra en lag; man hade inte en helhetssyn utan lappade och lagade. Vi var emot det under förra mandatperioden och är fortfarande emot det. Brott ska beivras, och metoder ska användas för att man ska kunna vara effektiv och proportionerlig när brott beivras. Men att lappa och laga får till stånd ett system som blir svåröverblickbart för gemene man. När synpunkterna från Lagrådet kom sade regeringen att man skulle kunna titta på den samlade översynen senare. Jag har gått tillbaka till debatter och tittat, och det fanns flera ledamöter i utskottet som då tyckte att man borde ha någon form av samlad översyn. I avvaktan på denna översyn ansågs det ändamålsenligt att tidsbegränsa de föreslagna lagarna. För oss i Miljöpartiet är den långsiktiga översynen oerhört viktig, men den tenderar hela tiden att skjutas upp, år efter år. Detta handlar vår reservation nr 2 om. Jag vill yrka bifall till den. För oss är det också oerhört viktigt att det vid införandet av dessa tre aktuella lagar har framkommit kritik, bland annat när det gäller behoven av lagstiftningen. Det har rått brist på åtgärder för att skydda den personliga integriteten hos dem som utsatts för tvångsmedel - inte hos brottslingarna, utan hos de människor som har kommit i kläm. Vi såg detta under föregående mandatperiod, då ett antal extremt långa häktningstider utifrån de lagar vi hade till handa då gjorde att de människor som blev utsatta för detta var i princip rättslösa. När det gäller regeringens nuvarande proposition innebär det att utredningen eventuellt kommer fram till något annat när de har fått detta förlängt, för det finns en stabil majoritet för det i riksdagen. Men för oss handlar det i grunden om att det är beklagligt för rättssäkerheten och demokratin i vårt land att inte samtliga lagar med integritetskränkande bäring har fått genomgå en helhetsmässig utvärdering i en statlig utredning.

Anf. 55 Johan Linander (C)

Herr talman! Den viktiga utredningen pågår, en utredning som Centerpartiet, Alliansen och Miljöpartiet tycker är bra och som ser över den här typen av tvångsmedelsanvändning och de lagar som finns, som ser om de har fungerat och är effektiva, behöver förändras på något sätt eller kanske inte ens ska finnas kvar. Så långt är vi överens. Utredningen skulle ha varit klar vid det gångna årsskiftet, men utredaren själv begärde längre utredningstid. Det är inte speciellt ovanligt att det händer, men i detta fall var det extra olyckligt eftersom det innebär att utredningen med efterföljande remissrunda, lagrådsremiss och riksdagsbehandling inte hinner bli klar innan de tre tidsbegränsade lagarna upphör vid årsskiftet 2012/13. När utredaren begärde detta hade regeringen två alternativ. Det ena var att säga: Nej, du ska lämna in utredningen vid den tid som det var sagt från början. Men då hade vi också fått en utredning där utredaren inte haft tid att göra ett ordentligt arbete, där han inte ansett att han hunnit gå till botten i de frågor han skulle utreda. Frågan är om Miljöpartiet tycker att det skulle vara ett bra alternativ att denna viktiga utredning inte hade fått utredas ordentligt till slut. Det andra alternativet var att ge utredaren ytterligare ett halvår, vilket han också fick. Det betyder i sin tur att vi behöver förlänga dessa lagar med ytterligare ett år. Det är olyckligt att det krävs, men min fråga till Miljöpartiet och Mehmet Kaplan är: Tycker ni verkligen att vi inte skulle ha gett den ytterligare utredningstiden till utredaren?

Anf. 56 Mehmet Kaplan (MP)

Herr talman! Jag tackar Johan Linander för frågan. Det handlar för oss om hur man ska vara konsekvent i lagstiftningsarbetet. Vi röstade som parti mot införandet av dessa lagar från början. Det skulle vara inkonsekvent att ändra sig bara för att utredningen är tillsatt eller blir förlängd. För oss handlar det i grunden om hela paletten av lagar, där "integritetsskydd" är själva portalparagrafen. Det handlar om hur vi ska se till att få brottslingar på fall och hur vi ska få ett rättssäkert samhälle. När de här lagarna kritiserades av tunga remissinstanser, bland annat Lagrådet, tyckte vi att regeringen borde ha lyssnat mer på det, och vi tycker fortfarande så. Vi blev glada över att det blev en tillfällig lag, för vi vet att det fanns krafter som ville få detta permanentat redan då. Men vi hoppas att det motstånd som fanns i kammaren mot att permanenta lagarna redan då gjorde intryck. Vårt ställningstagande är direkt kopplat till det tidigare ställningstagandet. Men för oss innebär det också en övergripande översyn. För mig är det viktigt att veta var Centerpartiet står i den frågan. Vi har en vice ordförande i justitieutskottet som är centerpartist. Det är ett parti som håller fanan högt när det gäller integritetsskydd och rättssäkerhet. När kommer vi därför att få se en översyn av alla de lagar som finns och som är en palett och ett lappverk som är ett hot mot rättssäkerheten?

Anf. 57 Johan Linander (C)

Herr talman! Det är just därför vi har tillsatt den här utredningen, för att se om de här tre tidsbegränsade lagarna har fungerat som det är tänkt. Det är möjligt att utredaren kommer fram till att de inte alls har varit effektiva och att de inte ens behövs. Då ska vi givetvis avskaffa dessa lagar. Men det kan också vara så att utredaren kommer fram till att hemlig rumsavlyssning verkligen är nödvändig för att bekämpa grov och organiserad brottslighet, inte minst grov narkotikabrottslighet, och att Säkerhetspolisen behöver de här speciella lagarna för att bekämpa terrorism. Om utredaren kommer fram till det, vill då Miljöpartiet fortfarande avskaffa lagarna? Det skulle vara intressant att höra. Från Centerpartiets sida lyssnar vi på vad utredningen kommer fram till. När vi nu är i den situation som vi är i - utredningen är förlängd, vi hinner inte klart under 2012 med en ny lagstiftning, och vi vill därför förlänga de här tidsbegränsade lagarna med ytterligare ett år - föreslår Miljöpartiet och Vänsterpartiet att de ska avskaffas. Det skulle i praktiken kunna innebära att pågående utredningar hos Säkerhetspolisen, eller kanske en utredning hos en polismyndighet som har en stor narkotikahärva på gång, vid årsskiftet skulle tvingas avbryta sin spaning för att ett par månader senare kanske få möjlighet att återuppta den. På det sättet kan man inte hantera den här typen av viktiga frågor. Det blir inte seriöst att hoppa från det ena till det andra. Även om Miljöpartiet inte tycker att de här lagarna var bra från början borde det vara logiskt till och med för Miljöpartiet att förlänga lagstiftningen i avvaktan på att utredningen ska bli klar.

Anf. 58 Mehmet Kaplan (MP)

Herr talman! Tack, Johan Linander! Den senaste större utvärderingen som har skett var SOU 2009:70. Den fokuserade enbart på frågan om buggning och preventiva tvångsmedel, inget annat lagförslag som berör rätten till privatliv och den personliga integriteten. Inte heller den pågående utredningen antar ett helhetsperspektiv. Det måste Johan Linander ändå medge. Utredningen tittar specifikt på en del av apparaturen när det gäller lagstiftning. Det behövs en oberoende utvärderingskommission för alla integritetskränkande lagar. Vi har upprepat det, och det är inte så ovanligt. Detta finns i många andra länder. Varför stoppar Centerpartiet detta? Varför är ni emot en övergripande kommission som tittar på alla integritetskränkande lagar? Vad är problemet? Om det är så att de är proportionella, effektiva och ändamålsenliga borde det inte vara något problem. Vi menar att det seriösa ligger i att försöka ta itu med lappverket. Det har lappats och lagats. Tidigare socialdemokratiska regeringar har haft problem med detta, och den nuvarande alliansregeringen har i två mandatperioder fortsatt att lappa och laga någonting som inte riktigt fungerar. Vi behöver en översyn över alla integritetskränkande lagar, men med detta sagt är det oerhört viktigt att se till att brott beivras och att det finns verktyg för polis och åklagare att kunna utreda de här allvarliga brotten. Det är en del av det uppdrag som justitieutskottet, de rättsvårdande myndigheterna och regeringen som är ansvarig har. Det har vi absolut ett stort stöd för, och det finns en bred enighet kring detta. Men när vi lappar och lagar blir det problem.

Otto von Arnold (KD)

Anf. 59 Otto von Arnold (KD)

Herr talman! Jag var nog lite snabb och drog förhastade slutsatser om Mehmet Kaplans frånvaro i kammaren. Det är kul att se att han är tillbaka. Mehmet Kaplan sade att brott ska beivras. Det tror jag att vi alla i justitieutskottet är överens om. Speciellt de här grova brotten måste vi kunna beivra på ett effektivt sätt. Därför har jag två frågor till Mehmet Kaplan. Om man tar bort de här lagarna, hur ska man då kunna beivra de grova brotten? Vad ser ni för alternativa metoder för att kunna upprätthålla en rättssäkerhet och beivra dessa brott?

Anf. 60 Mehmet Kaplan (MP)

Herr talman! Självklart är det viktigt att polisen har effektiva medel och verktyg för att hantera det som är deras uppdrag. Vi skulle absolut kunna få till stånd ett samhälle som kan lösa i princip alla brott som begås genom att ha kameror i varje hörn eller en snut i varje knut, som det stod på de valaffischer som ett av allianspartierna hade satt upp i en förort här i Stockholm i valrörelsen. Ett sådant samhälle tror jag dock inte att det finns ett stöd för hos den breda majoriteten i vårt land. Man har gjort undersökningar av hur människor anser att brott beivras, och de undersökningarna visar att domstolarna dömer ungefär i samma grad och hårdhet som den allmänna folkviljan. Detta känner naturligtvis ledamöterna i utskottet till. Jag menar att man blandar ihop korten när man frågar vad det är för verktyg man fråntar de brottsbekämpande myndigheterna. Vår kritik handlar inte om verktygen i sig, utan vår kritik handlar om paletten, alltså hur verkligheten i dag har blivit för de människor som utsätts för detta i onödan. Det handlar inte om brottslingarna, för där har vi sett att det har skett en ökning av effektiviteten. Jag kommer ihåg att när de här lagarna först infördes var det bara varannan gång som den här typen av insatser rönte någon form av framgång. I dag har vi bättre siffror. Men det är fortfarande ett lappverk, och det är det vi är emot.

Otto von Arnold (KD)

Anf. 61 Otto von Arnold (KD)

Herr talman! Om man tar bort lappverket, Mehmet Kaplan, innebär det då att ni skulle kunna se finessen med den här typen av tvångsmedel i en mer enhetlig lagstiftning? Det är en fråga. En annan fråga är att ni efterlyser någon form av kommission för att undersöka det här. Tittar vi lite grann runt om i Europa ser vi att det finns olika typer av säkerhets- och integritetsskyddsnämnder som har samma typ av uppgifter, så man kan säga att det finns lite grann av en europeisk acceptans för den typen. Vad menar Mehmet Kaplan skulle vara bättre med en kommission i stället för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden?