Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Författningsfrågor

Betänkande 2005/06:KU15

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
16 februari 2006

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Författningsfrågor(pdf, 230 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2005/06:15 Författningsfrågor

Beslut

Utredning om starkare skydd på jobbet för fritidspolitiker (KU15)

Behöver fritidspolitiker ett starkare skydd så att de inte får det sämre på jobbet på grund av sitt uppdrag? Riksdagen gav regeringen i uppdrag att utreda frågan. Det finns i dag inte några lagar som direkt säger att en politiskt förtroendevald är skyddad mot försämringar på arbetsplatsen på grund av uppdraget, till exempel hot om indragen tjänst. I arbetet med den snart 30 år gamla kommunallagen förutsatte man att den förtroendevaldes situation på arbetsplatsen inte skulle bli sämre på grund av uppdraget. Regeringen menade att situationen på arbetsplatsen skulle bestämmas genom avtal om det fanns behov av det.
Utskottets förslag till beslut
Delvis bifall till en motion om rätt att inneha förtroendeuppdrag. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 37

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2006-01-31
Justering: 2006-02-02
Trycklov: 2006-02-06
Trycklov till Gotab och webb: 2006-02-07
Reservationer: 14
Betänkande 2005/06:KU15

Alla beredningar i utskottet

2006-01-17, 2006-01-24, 2006-01-31

Utredning om starkare skydd på jobbet för fritidspolitiker (KU15)

Behöver fritidspolitiker ett starkare skydd så att de inte får det sämre på jobbet på grund av sitt uppdrag? Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda frågan. Det finns i dag inte några lagar som direkt säger att en politiskt förtroendevald är skyddad mot försämringar på arbetsplatsen på grund av uppdraget, till exempel hot om indragen tjänst. I arbetet med den snart 30 år gamla kommunallagen förutsatte man att den förtroendevaldes situation på arbetsplatsen inte skulle bli sämre på grund av uppdraget. Regeringen menade att situationen på arbetsplatsen skulle bestämmas genom avtal om det fanns behov av det.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2006-02-16
Stillbild från Debatt om förslag 2005/06:KU15, Författningsfrågor

Debatt om förslag 2005/06:KU15

Webb-tv: Författningsfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Nils Fredrik Aurelius (M)
Anf. 9 Nils Fredrik Aurelius (M)
Herr talman! Det är alltid intressant med författningsfrågor. Men just i dag känns den här debatten kanske något post festum för konstitutionsutskottets del, efter den långa förmiddagen med intressanta utfrågningar, ja, delvis intressanta utfrågningar vill jag korrigera mig till. Ett annat skäl som gör att just det här betänkandet om författningsfrågor inte har den allra högsta aktualiteten är att det är så många viktiga författningsfrågor som för närvarande är föremål för utredning, framför allt i Grundlagsutredningen förstås. Den har ju att titta närmare på sådana intressanta saker som eventuella förändringar av valsystemet, kanske formerna för regeringstillsättning, bättre lagprövning och annat. Hos Ansvarskommittén ligger också en del intressanta frågor, alltså frågor om regionala nivåer eller antal politiska nivåer i Sverige. Det är frågan om landstingens fortsatta existens och i så fall konstruktion med mera. Ett tredje skäl till att det kanske inte blir någon särskilt omfattande debatt i dag är att vi här tillämpar det förträffliga nya förfarandet med förenklad ordning. Det innebär att vi inte ännu en gång debatterar frågor som vi har debatterat tidigare under perioden; det må gälla bekännelsekrav på monarken i successionsordningen eller monarkin eller vad det nu kan vara som finns med under den förenklade ordningen. Herr talman! Det finns emellertid i detta betänkande en fråga som jag tycker är värd några ord till. Det är den som finns i reservation 3, Skydd för äganderätten. Äganderätten är naturligtvis en viktig rättslig basprincip - man kan också säga samhällelig organisationsprincip - för ett utvecklat samhälle, som till exempel Sverige. Det är inte utan skäl som äganderätten finns med i regeringsformens 2 kap. § 18, alltså i det kapitel som har rubriken Grundläggande fri- och rättigheter. Äganderätten är alltså en grundläggande fri- och rättighet. Det är det ena goda argumentet för äganderätten. Om någon skulle behöva ytterligare ett gott argument för äganderätten är det lätt att peka på den oerhörda nytta ett väl fungerande äganderättsinstitut har som utvecklingsfaktor. Osäkra äganderätter är i själva verket ett av de största hindren för utveckling på många håll i världen. Som jag antydde är inte äganderätten alldeles oskyddad i Sverige i dag, men det anses av många vara ett ganska svagt skydd som äganderätten har i grundlagen, alltså i 2 kap. 18 § regeringsformen. Det står visserligen där - inledningen är ganska bra - att varje medborgares egendom är tryggad. Det fortsätter med att man inte ska tvingas avstå den utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Det kan gälla markexpropriation och sådant. Det står i nästa stycke att man då ska få ersättning. Det slutar med - jag nämner det för fullständighetens skull - att allemansrätten har en speciell ställning och inte ska inskränkas genom denna paragraf. Vid en internationell jämförelse är det ju inte speciellt starkt som skydd för äganderätten. Det kan ingen säga. Även om man inte ska överbelasta den sittande Grundlagsutredningen med alltför många tilläggsdirektiv är det ett rimligt krav att frågan om ett starkare stöd för äganderätten i grundlagen tas upp för en tydligare formulering i regeringsformen. I modern tid är det inte bara hus, byggnader och mark som man tänker på när man talar om äganderätten. Immateriella värden och immateriella tillgångar är också något som man kan äga, avyttra och förvärva. Det är dåligt täckt i den nuvarande lagstiftningen. Det finns alltså goda skäl, herr talman, att bifalla reservation 3 som jag nu yrkar bifall till.
Inger Gustafsson (Fp)
Anf. 10 Inger Gustafsson (Fp)
Herr talman! Det känns tryggt att komma efter Nils Fredrik Aurelius, och jag vill direkt instämma i reservation 3 under punkt 4 om vikten av äganderätten. Det är också en liberal hjärtefråga. Vi tycker att det är viktigt att den utökas och att den blir tydlig så att vi verkligen känner ett skydd för vår egendom och mark. Även om samhällsutvecklingen förändras och vi vet lite om framtiden är det viktigt att vi stärker grundlagsskyddet och instämmer i denna reservation. Författningsändringar är ju en stor fråga i vårt land. Den har vi hållit på med länge och i omgångar. Det finns många motionsyrkanden som kanske avstyrks just nu, men där frågorna återvänder när Grundlagsutredningens arbete presenteras i slutet av 2008 och när Ansvarskommitténs arbete kanske presenteras i någon form om nästan exakt ett år. Det kan bli mycket spännande. Vi får se vad som händer. Det är viktigt att ha en levande debatt och diskussion om demokratin och dess spelregler. Det är viktigt att vi alla tillsammans arbetar så att vi upprätthåller respekten för politiskt arbete. Det finns ju varningssignaler i dag om att våra politiska partier tappar medlemmar. Förtroendet för oss minskar. I dag kom det signaler om att antalet vallokaler kanske minskar inför höstens val och att man då inte kommer att ha lika högt valdeltagande. Allt detta är varningsklockor som vi måste lyssna på. Vi måste tillsammans försöka stimulera det offentliga samtalet. Vi har traditionella möten. Vi har politiska debatter, som de här som väcker visst intresse. Vi har namninsamlingar och demonstrationer. Allt det behövs, men det behövs också förnyelse. Informationstekniken måste användas på fler sätt och på nya sätt som vi i dag kanske inte kan föreställa oss. Vi kanske bör ta in EU-frågorna i debatten. Helena Bargholtz lyfte fram det i en diskussion om författningsfrågor för något år sedan. Jag vill instämma i det. Jag vill också något uppehålla mig vid detta att vara förtroendevald. Det är ett förtroende som kräver att man också får förtroende. Därför tycker jag att det är en viktig markering som KU gör under rubriken Rätt att inneha förtroendeuppdrag, nämligen att utreda behovet av åtgärder för att förstärka skyddet mot försämringen av politiska förtroendevaldas situation på arbetsplatsen på grund av uppdraget. Den enskilde förtroendevalde måste kunna veta att ens situation på arbetet inte försämras genom att man har ett förtroendeuppdrag. Det är också viktigt att man känner respekt från sin arbetsgivare för att man har uppdraget och att man inte blir ifrågasatt. Det är en viktig markering som görs i betänkandet från utskottet. Jag vill instämma i det och samtidigt ansluta mig till reservation 3 under punkt 4.
Mats Einarsson (V)
Anf. 11 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag börjar med att peka på det som är punkt 2 i utskottets förslag till beslut. Det handlar om ett tillkännagivande till regeringen om behovet av att låta utreda åtgärder för att förstärka skyddet mot försämringar av politiskt förtroendevaldas situation på arbetsplatsen på grund av uppdraget. Det är ett enigt utskott som står bakom detta. Det tror jag är en mycket angelägen uppgift. Jag hoppas få se ett resultat av det inom kort. Jag vill också kort kommentera det som Nils Fredrik Aurelius tog upp om äganderätten. Entusiasmen från vänsterhåll för den typen av grundlagsregleringar har ju alltid varit begränsad. Skälet till det är, kort och koncentrerat uttryckt, att äganderätten, sådan vi här förstår den, är ett socialt och historiskt uttryck för avspegling av sociala maktförhållanden, klassförhållanden om man så vill. Ett starkt skydd för äganderätten kan därför bli ett skydd mot demokratiska beslut och reformer som syftar till att utjämna dessa maktförhållanden. Det är grunden för den bristande entusiasm som finns från Vänsterns sida när det gäller sådana saker. Det här är ett betänkande där man tar upp en del käpphästar i förenklad form. Det är sant att vi i betänkandet inte för någon utförligare diskussion kring till exempel frågan om monarkins avskaffande. Jag tänker dock föra den diskussionen här från talarstolen. Jag ska berätta en liten historia. Den är helt lögnaktig, vilket ni kommer att märka snart. Det var ett litet land som skulle skriva en ny, modern och demokratisk grundlag - en ny författning. Det gick bra. Man var klar med det allra mesta, och nu var man framme vid frågan: Hur utser vi talman? Ska vi låta riksdagsledamöterna välja? Nej, det är tråkigt. Kan vi låta regeringen utse talman? Nej, så kan man inte ha det i en demokrati. Ska vi låta folket välja? Nej, det är vanskligt, och man vet inte hur stort valdeltagandet skulle bli i ett sådant val. Jag vet, säger någon i den här grundlagskommittén, vi låter talmannens förstfödda son eller dotter ärva talmansposten. Ja, det är ett fräscht, modernt och demokratiskt förslag. Så det tar vi. Nu inser ni att detta är storljug. Men diskussionen fortsatte. Detta är lite knepigt. Vad gör vi då om talmansstolsarvingen går och blir anarkist, nudist eller något annat mindre representativt? Vi får skriva in något i grundlagen. Så här kanske: Talmannen skall vara av den rena socialdemokratiska läran sådan den i det socialdemokratiska arbetarepartiets program av 1889 uttryckt är. Den i talmansfamiljen som ej till samma lära bekänner sig vare från all successionsrätt utesluten. Strålande. Det skriver vi in. Men om talmansstolsarvingarna nu går och gifter sig med någon politiskt helt ointresserad människa, då blir ju talmansblodet uttunnat. Så det måste vi ha garantier mot. Då skriver vi in följande: Barn i talmanshuset må ej gifta sig med mindre än att regeringen på hemställan av talmannen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock hava han eller hon förverkat arvsrätten till talmansklubban och talmanslimousinen för sig, sina barn och efterkommande. Detta, ärade ledamöter och herr talman, är absurt, fånigt och fullständigt groteskt. Men det är så här vi har det när det gäller statschefen. Och, herr talman, så kan vi inte ha det. Man kan inte ha en ärftlig statschefspost i en modern demokrati. Detta är groteskt. Nu har vi tillfället att förändra detta på ett sansat, välövervägt och noga berett sätt genom att låta Grundlagsutredningen titta även på denna fråga, det vill säga att säga till regeringen att den måste stryka den paragraf i direktiven till Grundlagsutredningen som förbjuder denna utredning att ens fundera på detta med monarkin. Ett förutsättningslöst och intellektuellt hederligt resonemang kommer, påstår jag, bara att kunna leda till en slutsats, nämligen till monarkins avskaffande. Och jag skulle vilja att denna kammare redan i eftermiddag bifaller reservation 5 under punkt 6 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Nils Fredrik Aurelius (M)
Anf. 12 Nils Fredrik Aurelius (M)
Herr talman! Jag trodde att jag hade undanröjt risken för en ny fyratimmarsdebatt om monarkin. Men den kanske, för all del, inte behöver bli så lång. Låt mig först säga något om äganderätten. När Mats Einarsson säger att Vänstern har haft en bristande entusiasm för den privata äganderätten är det ett understatement av rang. Bakom detta döljer sig en mycket tragisk verklighet, där just frånvaron av fri- och rättigheter över huvud taget, inklusive enskild äganderätt, har varit en av de stora olyckorna på många håll i världen i vår tid och är än i dag en förklaring till att det på många håll fungerar så pass dåligt som det gör. Finns det inte en garanti för fri äganderätt är det också svårt att attrahera investeringar, tillväxt och annat. Visst, det har med klassförhållandena att göra, säger Mats Einarsson, som väl knappast tillhör de riktiga förnyarna inom den egna gruppen, förstår jag. Och det kan man ju säga. Men historien har visat hur det fungerar i samhällen utan enskild äganderätt. Och det fungerar inte bra. När det sedan gäller monarkin och annat skulle jag vilja säga ett par saker. Det slås faktiskt direkt fast i direktiven till den nu sittande Grundlagsutredningen att den inte ska diskutera monarkifrågan. Då känns det kanske lite överflödigt att, annat än som något slags symbolisk markering som Mats Einarsson gärna får hålla på med, kräva att man nu ska komma med ett tilläggsdirektiv. Ett tag var jag orolig för att Mats ansåg att vi redan i eftermiddag skulle avskaffa monarkin. Men det var tydligen inte riktigt avsikten. Och så revolutionärt går det kanske inte ens till hos Mats och i hans parti. För att vara lite mer seriös tycker jag när det gäller monarkin att man trots allt bör poängtera att detta är en institution som har starkt stöd i Sveriges riksdag och hos Sveriges befolkning och som har tjänat Sverige väl.
Mats Einarsson (V)
Anf. 13 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag ska börja med monarkin. Monarkin och statsskicket borde diskuteras mycket seriöst. Jag måste dock erkänna att det inte alltid är så lätt att diskutera en institution av denna typ, det vill säga monarkin. Därav mitt något raljanta inlägg. Men jag har hittills inte sett någon som har tillbakavisat eller kunnat jäva de argument som finns mot monarkin och för en fullt ut demokratisk författning. Det är möjligt att det är sant att det finns ett starkt stöd för monarkin i den här kammaren och i befolkningen. Men den intressanta frågan är naturligtvis: Finns det starka skäl för detta stöd, eller bör vi ägna någon tid och den eventuella retoriska begåvning vi har till att försöka argumentera för ett mer modernt statsskick? Ett beslut i kammaren innebär i praktiken inte ett omedelbart avskaffande av monarkin eftersom det inte föreligger något grundlagsförslag. Men det naturliga efter ett bifall till reservationen vore naturligtvis att regeringen förändrar direktiven till Grundlagsutredningen så att det blir möjligt att titta även på denna fråga. Jag ska sedan ta upp äganderätten. Jag tror att man ska vara lite noggrann här. Det handlar inte om äganderätten till våra personliga tillhörigheter. Det har aldrig varit fråga om det, utan det handlar om äganderätten till produktionsmedlen, om vi får använda sådana marxistiska uttryck. Och det är uppenbart på det sättet att försvaret av äganderätten historiskt sett har använts för att förhindra demokratisering och utjämning av maktförhållandena i samhället och därav också en skepsis inte bara från mitt parti utan från hela arbetarrörelsen mot den typen av långtgående grundlagsregleringar av äganderätten.
Nils Fredrik Aurelius (M)
Anf. 14 Nils Fredrik Aurelius (M)
Herr talman! Det var betryggande att höra att vi ska få behålla våra gångkläder och personliga tillhörigheter även i det egendomslösa samhället. Men helst ska väl alla ha samma kläder? Nå, skämt åsido: Det är just det här med privat äganderätt till produktionsmedel som är det fina i kråksången, Mats Einarsson. Det är i samhällen där detta har saknats som utvecklingen har varit fruktansvärd. Men en grundlagsfäst fungerande personlig äganderätt är däremot desto viktigare för utveckling och framsteg. Förutom att det är en fri- och rättighet som bör garanteras finns faktiskt, fast kanske inte tillräckligt tydligt, äganderätten i dag i vår grundlag, i 2 kap. regeringsformen. Beträffande monarkin bör man kanske föra in ett element till förutom det som jag tidigare har sagt, nämligen att när man diskuterar monarkin är det stor skillnad om man diskuterar ett system av vår typ i dag där kungen egentligen saknar politisk makt - han är visserligen ordförande i Utrikesnämnden men inte ledamot i densamma - och ett system där kungen har något slags politisk makt. Det bör man väga in i diskussionen. Men kungadömet, som det är utformat i Sverige och som det fungerar här nu, är alldeles utmärkt. När det gäller bekännelsekravet i successionsordningen och den utmärkta formuleringen från augsburgska mötet får man naturligtvis se det med ett visst sinne för historia. Personligen kan jag avslöja att jag alltid har haft en stor sympati för Wilhelm Mobergs Kristina i Utvandrarserien. Hon tyckte kanske inte om att utvandra. Men hon var mycket glad av två skäl för att hon var född i Sverige. Det första skälet var att det var det enda landet i hela världen där man talar ett fullt begripligt språk. Och det stämmer ju. Och det andra skälet var att det var det enda landet i hela världen där man har den helt korrekta religionen.
Mats Einarsson (V)
Anf. 15 Mats Einarsson (V)
Herr talman! De sista två argumenten är det svårt att säga någonting om, det är bara att böja sig. Det är klart att man kan föra en diskussion, det kan vi göra i något annat sammanhang, om det är möjligt och önskvärt med ett fullständigt upphävande av all privat äganderätt till produktionsmedlen. Jag har svårt att se en principiell invändning mot den, däremot i praktiska, historiska och sociala termer tror jag att det ligger ganska långt fram i historien, men det är inte det som den här diskussionen handlar om. Det handlar om ifall man i grundlagen ska skriva in sådana restriktioner att man försvårar eller till och med omöjliggör demokratiska reformer som faktiskt har till syfte att göra ett visst ingrepp i äganderätten, i syfte att utjämna och demokratisera samhället. Det är därför som man från högerhåll har velat ha den här förstärkningen av äganderätten. Det är av det skälet som vi har motsatt oss det. När det tyngsta argumentet för monarkin är att den fungerar eller, som någon uttryckte det i den här kammaren, att kungen ju inte gör någon större skada, tycker jag att argumentationen fortfarande är något svag och att de principiella argumenten för en republikansk författning är mycket starka.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 16 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Sverige byggs av oss som bor och verkar i landet. Det byggs underifrån, men vår offentliga struktur byggs från ovan, från riksdag, från regering och från myndigheter. I det här författningsbetänkandet för vi fram förslag om att nu ge den Grundlagsutredning som sitter ett öppet mandat att tänka nytt, att fånga en struktur och skapa en grund för människor att underifrån verkligen få bygga landet. Det handlar om makt och möjligheter, regionalt, lokalt men också på riksnivå och utanför, i vårt fall i EU. Det handlar om att ta vara på olikheter och mångfald, att ge utrymme för lokala och regionala lösningar som ger en god grund för tillväxt. Det här är en fråga som både jag och Centern anser borde få plats i Grundlagsutredningen. I reservation nr 1 under punkt 1 lyfter vi fram riktlinjer för ett federalt statsskick. Vi tycker att det finns skäl att nu göra upp med enhetsstaten och forma en annan struktur, bygga en flernivådemokrati som inte stannar vid landets gränser utan faktiskt tar fasta på att vi är medlem i EU. Vi vill se ett statsskick där befogenheter är delade mellan stat och region men också lokalt. Det som inte är tydligt utpekat ska med automatik tillfalla kommunerna. Vi säger vidare att man lokalt och regionalt bör ha författningsrätt inom de områden där man själv verkar. Det här skulle vara ett sätt att ge Sverige en ny grundlag anpassad för framtiden och inte för vår historia. Vi tycker då att både Ansvarskommittén och Grundlagsutredningen bör få mandat att fundera på detta. Sedan finns det en annan punkt i detta betänkande som jag vill beröra, och det handlar om skydd för äganderätten, som redan tidigare berörts. Vi ser att det måste stärkas. Vi har under den gångna mandatperioden kunnat se exempel på att grundlagen inte ger ett tillräckligt skydd för enskildas äganderätt och hur enkelt den kan sättas åt sidan när offentliga organ - riksdag, regering, myndigheter, kommuner - finner ett allmänt intresse att ingripa i äganderätten. Det är ett allmänt intresse som ganska enkelt kan definieras och som definieras av dem som gör ingreppet med full förfoganderätt över det. Vi ser också att när man gör den typen av ingrepp finns det inte heller en tydlig ersättningsnivå, en tydlighet för att ge människor som får sin äganderätt inskränkt en ersättning som är skälig utifrån ingreppet. Det här leder oss till slutsatsen att Grundlagsutredningen måste se över den del i kap. 2 som handlar om äganderätt. Den är för svagt omgärdad så som det ser ut i dag, och vi vill se en annan ordning i den delen. Detta, herr talman, är de två punkter som jag ville beröra och som jag kommer att stötta i den kommande omröstningen. Jag vill för enkelhetens och tidssparandets skull yrka bifall till bara reservation 1 under punkt 1. I övrigt står jag bakom betänkandet.
Mats Einarsson (V)
Anf. 17 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag fortsätter den diskussion som vi fört tidigare vid något tillfälle om Centerns federalism. Centern har beskrivits som ett parti på jakt efter en ideologi under en ganska lång tid. Ett tag var det decentralisering och decentralism som var de begrepp man använde. Numera verkar det vara federalism. Och det verkar handla om ungefär samma sak, men kanske inte riktigt ändå. Jag har fortfarande svårt att få grepp om vad Centern egentligen menar. Jag tillhör ett parti som ibland beskyllts för utopism. Jag undrar om inte Centern ligger närmare till den anklagelsen, eller så är det möjligen bara tankeoreda. Det grundläggande begreppet i den här diskussionen är suveräniteten, alltså den politiska enhet, demos , för att prata grekiska, där den slutliga politiska makten ligger. Såvitt jag begriper kan det bara finnas en sådan grundläggande enhet, demos . Därifrån kan sedan makt delegeras, såsom vi har gjort i det här landet, både uppåt till den europeiska unionen och nedåt till landsting och regioner, kommuner och andra enheter. Men det slutliga avgörandet ligger ändå kvar på det nationella planet och rent faktiskt när det gäller lagstiftningen i denna kammare. Det förefaller vara så att Centern på något sätt ska upplösa denna suveränitet, som är historiskt skapad, och dela ut suveräniteten styckevis till regioner, möjligtvis också kommuner, och kanske något ska vara kvar på nationell nivå. Men hur detta egentligen ska gå till rent praktiskt, och om det över huvud taget är teoretiskt tänkbart, menar jag fortfarande är en öppen fråga. Men Kerstin Lundgren kanske kan förklara saken.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 18 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Om Mats Einarsson ägnade sina studier åt annat än den kommunistiska delen av världen skulle Mats Einarsson snart upptäcka att det finns många federala stater som har klarat uppdraget. Till och med Indien, som vi besökte, har en federal struktur. Man kan göra det på väldigt många olika sätt. Det finns många exempel på hur man kan bygga och förändra. Belgien är ett av de senare exempel där man har förändrat sin ordning och byggt en ny struktur. Vi har från vår sida i den förenklande delen, herr talman, av det här betänkandet tagit med att vi önskar se ett demokratikonvent, ett grundlagskonvent, för att skapa formerna för en ny struktur vid sidan om Grundlagsutredningen. Om Mats Einarsson är intresserad kan han rösta ja till reservation 1 under punkt 1 i eftermiddag, så får vi möjligheter att tränga in i, diskutera och granska hur vi ska forma en federal struktur. Problemet med Mats Einarsson är att han inte vill se någonting annat än enhetsstaten. Det är enheten som är det centrala för Mats Einarsson, och han är väldigt stolt över just den delen i vår grundlag. Problemet är att det är en modell där det ser ut som att samhället byggs ovan, men det handlar ju om människor av kött och blod, om den lokala nivån. Det är där som verkligheten förändras, och det är där som Sverige byggs. Vi vill ha en ordning också för den offentliga delen som svarar mot detta. Det är vad vi skulle önska att Grundlagsutredningen och Ansvarskommittén fick jobba med, för då skulle vi kunna skapa en struktur som inte ser bakåt utan framåt.
Mats Einarsson (V)
Anf. 19 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Min intellektuella kapacitet är fortfarande alltför begränsad för att jag ska begripa det här resonemanget till fullo. Jag vill kanske också förbehålla mig rätten att själv avgöra vad jag är mest stolt över i grundlagen och vilka länder jag studerar. Centern skriver i sin reservation bland annat följande: Slutligen ska det finnas möjlighet för regioner och stat att genom ömsesidigt förpliktande avtal bestämma att staten ska ta över ansvaret för uppgifter som enligt grundlagen tillfaller regionerna. På den regionala nivån ska man alltså kunna sluta avtal som innebär att man ger uppgifter till staten, alltså till den överordnade nivån. Då har man naturligtvis byggt ett helt annat system. Då har man upphävt den nationella suveräniteten helt och hållet. Jag ifrågasätter om detta praktiskt låter sig göras. Det andra jag ifrågasätter är om det är lämpligt att göra det. Men en av mina poänger i det här sammanhanget är att Sverige historiskt sett har suveränitet på den nationella nivån, och den historien låter sig inte skrivas om. Att Indien och andra stater har en annan struktur, där den formella suveräniteten inte ligger på den federala nivån utan på delstatsnivå och där delstaterna åtminstone i formell mening har delegerat makten till den federala nivån, kommer som sagt ur historiska förhållanden och är inte något som man kan införa. Vi förlorade möjligheten till Centerns samhällsmodell någon gång på 1200-talet, skulle jag vilja påstå.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 20 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Där ser man vilken bild Mats Einarsson ägnar sig åt. Han tittar bakåt. Jag söker framåt och försöker hitta vägar att kunna förnya vårt statsskick för att kunna möta en ny värld, en global miljö, där vi är en aktiv partner, där vi fogar det lokala till det globala och där vi skapar strukturer som gör det möjligt för människor att känna att de har makt att förfoga över sina egna frågor. Problemet med Mats Einarsson är att han inte vill se att det finns en möjlighet att bygga på det sättet. Det är naturligtvis så att olika nivåer kan ha olika uppdrag, och de olika nivåerna måste naturligtvis utifrån sitt uppdrag också kunna komma överens med någon annan. Så gör vi ju i dag i ärlighetens namn, Mats Einarsson. I dag kan kommuner komma överens om att gå samman och skapa en ny struktur eller så kan de komma överens om att lägga över frågor till landsting. Varför skulle det vara omöjligt för regionerna att komma överens med staten? Vi kommer ju från Sveriges sida överens med EU om vad EU får göra, lämnar över uppdrag och skriver någon form av avtal. Varför skulle vi inte kunna jobba på det sättet även med vår svenska grundlag? Om man vill så kan man nog se, Mats Einarsson. Och jag är övertygad om att du har möjlighet att göra det, men viljan verkar saknas. Men röstar du rätt i eftermiddag kanske vi får möjligheter att fortsätta den analysen och den diskussionen.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 21 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Någon har glömt en mycket vacker penna i talarstolen. Det är inte det intressantaste som jag ska säga. Men det kanske ändå inte är så långt därifrån, och det är av en anledning: Det här betänkandet behandlar i huvudsak frågor som redan är behandlade. De är redan behandlade i utskottet, har redan fått sin kammardebatt, har redan diskuterats under den här mandatperioden och har därför hänförts till det som i det här betänkandet kallas för övriga motionsförslag behandlade i förenklad ordning. Detta gäller också den intressanta frågan om monarkin som Mats Einarsson bland annat uppehållit sig vid. De miljöpartistiska ståndpunkterna om monarkin har flera gånger tagits upp och diskuterats när KU har haft sina betänkanden om frågan. Denna gång är det tänkt att motionerna ska behandlas i förenklad ordning. Och även om jag har haft mina dubier om det sättet att hantera riksdagsmotioner, anpassar jag mig efter det och lyfter inte fram denna fråga vid detta tillfälle. Herr talman! Det finns dock några frågor i betänkandet som jag vill diskutera. Det är några frågor som kanske till viss del också är vid sidan om kammardebatten eftersom det just nu sitter två utredningar som till stor del berör författningsfrågor: Ansvarskommittén, som handlar om var makten ska fördelas inom Sverige, och Grundlagsutredningen, som handlar om hur våra grundlagar ska se ut. Men jag vill ändå orda något om detta. Först vill jag säga något om den fråga som finns under punkt 2 i betänkandet, rätten att inneha förtroendeuppdrag. Här kan jag bara konstatera det som jag förutsätter att en del av kammarkamraterna och utskottskamraterna har konstaterat före mig, att vi tillstyrker en av de inkomna motionerna och gör ett tillkännagivande av en motion med Helena Höij som första namn. Anledningen till att vi gör detta är att vi gemensamt har upptäckt, på initiativ av Kristdemokraterna, att det i dag är något oklart hur man reglerar rätten för människor att inneha ett politiskt förtroendeuppdrag. Det kan så klart skapa problem. Vi ser i dag att av dem som innehar förtroendeuppdrag är en mycket stor del personer som har ganska lätt att ta ledigt från sina arbeten för att arbeta politiskt. Man kanske jobbar inom den offentliga sektorn med en arbetsgivare som tillåter att man är borta någon dag i veckan för ett nämnduppdrag eller så. Man kanske har ett litet eget företag där man styr sin verksamhet själv. Men personer arbetandes inom större företag, personer som kanske inte alltid har den bästa kontakten med sin arbetsgivare, personer som driver rätt stora verksamheter själva, är egna småföretagare med flera anställda har svårare att engagera sig politiskt och därför i slutändan också att ha ett förtroendeuppdrag. Vi måste titta på hur vi kan göra det enkelt för människor så att de faktiskt har möjlighet att engagera sig politiskt och få förtroendeuppdrag. Det är en av bakgrunderna, vad jag förstår, till det motionsyrkande som vi här tillstyrker. Herr talman! En annan fråga som lyfts upp under punkt 3 i betänkandet handlar om avskaffandet av kravet på svenskt medborgarskap. I dag är det på en rad områden ett krav för att få en tjänst att man är svensk medborgare. Enligt min uppfattning är det av högsta vikt för delaktigheten och deltagandet i det svenska samhället att alla som bor här och alla som permanent har möjlighet att bo här faktiskt också får delta i samhällsutvecklingen. På sikt vill vi därför koppla medborgarskapet helt till folkbokföringen. Vi vill att alla människor som befinner sig här ska ha samma rättigheter, samma möjligheter och samma rätt att delta i demokratin. Ett steg dit är att avskaffa dessa krav på svenskt medborgarskap som i dag finns för olika befattningar. Detta lyfter vi fram i reservation 2, som jag härmed yrkar bifall till. Herr talman! Avslutningsvis: Rörande den diskussion som precis förevar om Centerns reservation nr 1 i betänkandet har jag, som jag tidigare upprepat, stor sympati för det resonemang som Kerstin Lundgren för. Bakom ordet federalism döljer sig uppenbarligen en vanlig grön decentralism, att makt ska vara på så låg nivå i samhället som möjligt, att de beslut som fattas ska fattas av dem som faktiskt berörs av besluten, att makt som i dag ligger på den nationella nivån ska decentraliseras ut till regionerna och ut till kommunerna och att besluten bör fattas där. Jag har stor sympati för det, och jag vet att våra representanter i de utredningar som jag inledningsvis nämnde kommer att föra en sådan linje och arbeta för att Sverige utvecklas på ett sådant sätt att vi får en decentralistisk samhällsstruktur. Jag väljer i dag att inte reservera mig och inte heller stödja Centerns reservation, men sympati för tankarna i den har jag även om jag inte benämner dem federalism, som för tankarna till ett visst styrelseskick.
Mats Einarsson (V)
Anf. 22 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag begärde replik bara för att förtydliga en sak. Gustav tog upp reservation nr 2 om avskaffande av krav på svenskt medborgarskap. Från Vänsterpartiets sida delar vi i allt väsentligt det som framförs i den reservationen. Dock har vi den här gången valt att inte reservera oss med hänvisning till den beredning som fortfarande pågår i Regeringskansliet. Vi brukar göra så att så länge vi har rimligt stort hopp om att en beredning faktiskt ska leda fram till ett bra resultat i form av ett förslag till riksdagen så avstår vi från att reservera oss. För tydlighetens skull vill jag dock säga att i sak är vi ense med Miljöpartiet i allt väsentligt på denna punkt.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 23 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Det är alltid positivt när någon är ense med en miljöpartist och med Miljöpartiets ståndpunkter, så jag har väl inte så mycket att erinra mer än det att den utredning som förevarit arbetet med att ta bort kravet på medborgarskap för vissa tjänster och vissa uppdrag, betänkandet från Kommittén om medborgarskapskrav, har en gång beretts i Regeringskansliet, och förslag har lagts fram. Därför hyser jag farhågor om att de övriga förslag som i det sammanhanget inte lades fram till riksdagen inte kommer att genomföras om inte riksdagen återigen påpekar att man inte vill ha dessa krav på medborgarskap. Jag kan möjligen lugnas senare av den socialdemokratiska ledamoten i debatten - man kan ju alltid hoppas - men jag tror att det vore positivt med ett tillkännagivande till regeringen där vi tydliggör att också de övriga förslagen som Kommittén om medborgarskapskrav lade fram ska genomföras, så att människor som bor i Sverige ska ha rätt att inneha också tillsättningar och uppdrag som i dag är förbehållna dem med svenskt medborgarskap.
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 24 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Inger Gustafsson välkommen i KU:s glada debattgäng här i kammaren. Det var första gången som Inger deltog, och det tycker jag var trevligt. Jag kan därefter genast något lugna Gustav Fridolin, hoppas jag, på punkten om kravet på avskaffande av krav på medborgarskap. Det är riktigt redovisat såsom Mats Einarsson och Gustav Fridolin anförde. För att förvissa mig om att frågan inte har lagts undan någonstans fick jag bekräftat vid kontakter som jag tog, att det stämmer, det som står i konstitutionsutskottets betänkande. Delar av utredningens förslag har ju riksdagen beslutat om redan, och de återstående delarna som vi har sett återkommer. Men det konstateras också att det finns grundlagsfrågor som bör beredas. Även om inte direktiven till Grundlagsutredningen innehåller ett direkt uppdrag att göra det så har det skett en överenskommelse med utredningen om att de frågorna kommer att hamna i Grundlagsutredningens beredning. Frågorna återkommer. Jag hoppas att Gustav Fridolin är lite lugnad på den punkten. Med det är också utskottets ställningstagande korrekt. Då var det sagt! Herr talman! När man kommer in så här på slutet är det ju mycket som redan är diskuterat och också redogjort för. Jag vill bara helt kort säga att när det gäller frågan om rätten att inneha förtroendeuppdrag så har ett enigt utskott ställt sig bakom det tillkännagivandet. Vi tror att det finns frågor omkring det som behöver tittas ytterligare på. Det är också en ganska komplex fråga som kanske innehåller någon grundlagsfråga, men även andra lagstiftningar kan vara berörda, och det skriver också utskottet i sitt betänkande. Regeringen får då i uppdrag att på lämpligt sätt utreda det. Det är alltså ett enigt utskott. Jag ska kommentera ytterligare några frågor. Centerpartiets reservation, som har rubriken "Federalt statsskick" och som Kerstin Lundgren så energiskt redogjorde för, innehåller ju ändå centerfrågor som vi känner igen år från år med lite olika tyngdpunkt. I den reservationen ryms väldigt kända centerkrav. Det handlar om kompetenskatalog kompletterad med nationell lagstiftning, regionernas traktaträtt och en rad sådana frågor. Utskottet säger att de här frågorna bereds i Ansvarsutredningen. Det här är diskussioner som ryms inom ramen för det vida och breda direktiv som utredningen har. Men det måste också sägas helt klart - det har sagts ifrån talarstolen från socialdemokratiska debattörer också - att vi inte har den hela och fulla klarheten alla gånger över vad Centerpartiet avser. Centerpartiet argumenterar också på så sätt i sin reservation att varken Ansvarskommittén eller Grundlagsutredningen enligt sina direktiv på allvar får "göra upp med enhetsstaten". Det där är ju en formulering som jag känner mig väldigt främmande för. Utredningarna bör enligt Centerpartiet få "tilläggsdirektiv som ger dem ett bredare mandat att stöpa om regeringsformen". Det är alltså formuleringar som vi för vår del över huvud taget inte kan ställa upp på. Vi ska inte upprepa förra årets författningsdebatt, då Göran Magnusson och Kerstin Lundgren hade en lång diskussion om enhetsstaten och den svenska författningen i det perspektivet. Vi ska inte upprepa det. Gustav Fridolin sade att han hade gjort en tolkning som sade att det här inte handlar om någonting annat än decentralisering. Ja, men handlar det om decentralisering blott och bart, så kalla det för det då, och tala om det, så kan vi kanske lättare gå in i en debatt i frågan. Men här ryms det förmodligen en del som vi inte helt och fullt har fått klarhet i. Så måste det ju vara när Centerpartiet inte ens av sina alliansbröder och -systrar får stöd för reservationen. Det måste väl i så fall vara det här kravet på att "stöpa om" grundlagen och statsskicket som gör att Centerpartiet skiljer sig från den övriga alliansen. För mig är det faktiskt svårt att än så länge se annat än att Centerpartiets federala statsskick med en uppgörelse med enhetsstaten en gång för alla skulle skapa ett - ja, ett författningspolitiskt kaos. Det har ju alltid ansetts - i den traditionen lever vi väl - att vi strävar efter största möjliga enighet mellan partierna när överenskommelser om författningsregler ska göras. Herr talman, om den inställningen fortfarande får råda så kan jag lugnt hoppas att Centerpartiets federalistiska statsskick inte lurar runt hörnet i en alltför nära framtid i varje fall. Med hänvisning till såväl Ansvarskommittén som Grundlagsutredningens arbete avslår vi en rad motionskrav. Det finns - det har vi hört - en samlad alliansreservation om stärkt grundlagsskydd för äganderätten. Jag tycker att det är bra om vi kan få en diskussion, en bred, principiell, kanske ideologisk, diskussion om äganderätten. Den kan också rymmas inom Grundlagsutredningens beredningsområde. Vi har också sagt att frågorna bereds där, om man så önskar. Men jag vill hävda att vi har ett starkt skydd i vår svenska grundlag för äganderätten. Den finns i 2 kap. 18 §. Där finns det klart uttryckt. Det handlar inte bara om det allmännas intressen, som Kerstin sade, utan det handlar om angelägna allmänna intressen. Det är kopplat till ersättningskrav som finns reglerade under många olika lagstiftningar. Jag har förstått när jag har läst igenom reservationerna och motionerna att det i väldigt stor utsträckning handlar om att man vill att ersättningskraven ska finnas tydligare markerade redan i grundlagen. Som det i dag är formulerat i grundlagen är det ett minimikrav när det gäller ersättningsreglerna. Sedan tillkommer det i de andra lagarna. Just nu sker en översyn av expropriationslagen - jag hörde från bostadsutskottet att man ska göra en översyn. Jag har till och med direktiven för den med mig. Vi ska alltså inte föregripa det arbete som pågår. Herr talman! Den förenklade ordningen, som är välkänd av kammaren, har utskottet begagnat sig av, och det innebär att många av ställningstagandena är redovisade tidigare. Jag ser att min talartid håller på att rinna ut. Jag hade gärna velat ha en liten vända om monarkin, och jag utgår nästan från att Mats Einarsson kommer att ta upp den frågan i en replik. Han brukar ju beklaga sig över att vi har för lite debatt kring den; han har till och med sagt att vi undviker frågan. Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 25 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men när jag nu blev så tydligt apostroferad är det naturligt att fråga Barbro Hietala Nordlund om Socialdemokraterna tycker att det vore intressant att få den fulla bilden av hur en federal struktur för Sverige skulle se ut. Varför inte ge mandat till Grundlagsutredningen och Ansvarskommittén att forma en sådan struktur som skulle innebära att vi hade möjligheter att föra den diskussionen under ordnade former? Socialdemokraterna och Barbro Hietala Nordlund säger att det ju är decentralisering. Problemet med decentralisering, herr talman, är att någon lämnar ifrån sig makt, men den som gjort det kan genast ta tillbaka den om man inte är riktigt nöjd. Vi har sett åtskilliga sådana exempel. Vi talar ofta om ifall Sverige i framtiden ska ha ett flernivåstyre, där man trots allt styr från ovan, eller ifall vi ska ha en verklig flernivådemokrati där makt och befogenheter följer varandra hand i hand och där människor har möjlighet att verkligen styra över det egna rummet. Vi förespråkar och vill utveckla den senare modellen. Låt mig kort säga något om äganderätten. Jag förstår att Socialdemokraterna tycker att den är tillräckligt skyddad, men vi ser att den angripits på ett ganska enkelt sätt där man inte behöver precisera vad de angelägna allmänna intressena är för något. Vi konstaterar att den utredning som skulle granska ersättningsanspråken, och som utlovades när riksdagen tidigare tog beslut om det, borde ha varit klar för ett år sedan eller till och med tidigare. Den har dock inte kommit. Intresset från regeringens sida för att göra något på det området tycker vi är alldeles för svagt. Därför vill vi se ett tydligt uppdrag om att stärka äganderätten i grundlagen.
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 26 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Jag erinrar mig förra årets debatt där Göran Magnusson efterlyste en beskrivning från Kerstin Lundgren av den federalism som Centerpartiet är förespråkare för. Den kom dock inte. Det enda som kommer är de vanliga flosklerna om nedifrån och upp och underifråndemokrati och så vidare. Dessa begrepp är väl kända för oss och finns i det demokratiska system som vi i dag lever i. Dessutom har Ansvarsutredningen ett direkt uppdrag att titta på nivåerna, uppgiftsfördelningen och ansvarsfrågorna. Det är alltså klarlagt, och det behövs inte ett tilläggsdirektiv därvidlag. Om Centern får stöd för sina tankar måste Grundlagsutredningen naturligtvis ta till sig diskussionen. Sedan finns det frågor som hopat sig och som vi faktiskt inte fått svar på. Kerstin kanske kan svara på dem. Hur står sig de nationella rättigheterna och de enskildas förhållande till regionerna och kommunerna i en federalistisk stat av centermodell, där regionerna ska ha traktatsrätt, träffa uppgörelser och skriva egna förordningar inom sina kompetensområden? När det gäller traktaträtten och de angränsande staterna skulle jag även vilja fråga: Om regionen och de angränsande staterna hamnar i konflikt - vem ska gå in och lösa den konflikten? Det finns alltså konkreta, praktiska frågor som vi funderat över och som aldrig fått svar från Centerpartiet. I stället får vi dessa utrop om nivåer. Kerstin Lundgren är skyldig oss ett svar innan vi kan föra den här diskussionen så mycket längre.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 27 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Ansvarskommittén har uppdraget att arbeta utifrån gällande grundlag och gällande struktur. Vi tycker att de bör få ett tydligt uppdrag att även jobba utifrån en annan modell. Vi vill inte låsa fast oss i dagens modell. Låt oss, herr talman, göra en federalistisk studieresa. Låt oss besöka en rad olika länder med federal struktur. Det finns inte bara en modell. Det finns många olika sätt att forma en federal struktur. Gemensamt för dem är att de har ett flernivåtänkande, en flernivådemokrati - inte ett flernivåstyre där någon från ovan rattar och skruvar i de olika nivåerna utifrån eget tyckande, utan där man så att säga har en uppdelning. Traktaträtt, herr talman, är det en så himla knepig historia? Låt oss tänka på Haparanda och Torneå, som alltmer växer samman och utvecklar en egen region uppe vid Nordkalotten. Visst vore det väl bra om de där uppe kunde hitta sätt att komma fram på och träffa överenskommelser mellan regionerna? Visst vore det väl bra om regioner som Malmö och Köpenhamn fick växa sig samman och vi inte låste fast oss eller lät hindra oss av att det nationella intresset ska gå före. Där kunde vi i stället ge makt och möjligheter inte över alla områden utan inom de tydligt fastlagda områden som vi kommit överens om är just den nivåns uppdrag att sköta. Vore det konstigt, herr talman? Jag tycker inte det. Låt oss pröva. Låt oss ta diskussionen. Socialdemokraterna har ju hittills velat stoppa den diskussionen när man lagt locket på i Grundlagsutredningen och sagt att den inte har det mandatet att jobba med. Det beklagar vi, men vi kan ändra på det i dag.
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 28 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Vi vill naturligtvis inte bidra till att enhetsstaten stöps om. För oss har enhetsstaten ett värde; den är grundläggande för vår demokrati. Vi utgår också från att landets invånare, oavsett var de bor, ska ha likvärdiga villkor, rättigheter och skyldigheter. Vårt statsskick hindrar ju inte att regioner samarbetar även över landgränserna. Det sker också. Jag förstår faktiskt inte vad Kerstin tror ska hända med en omstöpning av statsskickets grunder.
Mats Einarsson (V)
Anf. 29 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Man kan inte genast få igenom hela sitt partiprogram. Det vet jag. Oftast beror det på att det inte finns majoritet för de ståndpunkter man har eller så finns det inte pengar. Däremot hör det till ovanligheterna att man misslyckas för att man aktivt röstar emot sina egna förslag, vilket tyvärr Socialdemokraterna, de flesta av dem, gör när det gäller monarkin. Jag tror alltså att jag och Barbro egentligen är helt överens i den frågan. För visst är monarkin absurd, Barbro? Den är fånig, och den är ur principiell synpunkt demokratiskt oacceptabel. Visst är det väl så? Om Barbro mot förmodan svarar nej på den frågan skulle jag i så fall vilja veta vilket annat ämbete vi - åtminstone hypotetiskt - kunde tänka oss att ändra så att det blev ärftlig succession till det. Talmannen? Justitiekanslern? JO? Statsministern? Tänk den tanken! Gruppledaren i den socialdemokratiska riksdagsgruppen? Vilket ämbete skulle man åtminstone hypotetiskt kunna tänka sig att göra ärftligt i en demokrati? Inget av dessa? Men varför då? Jag tycker att Socialdemokraterna behöver komma ut ur den monarkistiska garderoben och säga som det är, att ni är republikaner och att ni gärna skulle vilja rösta på reservation 5 nu. Jag inser att ni inte kommer att göra det, men säg åtminstone att ni skulle vilja rösta på den reservationen!
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 30 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Min uppfattning, och den delar jag med många socialdemokrater, är att i en modern demokrati bör statschefen vara vald av folket. Men som Mats Einarsson väl känner till ansluter vi oss också till att det svenska statsskickets konstruktion är en konstitutionell monarki. Det är i sin tur resultatet av en politisk uppgörelse. Den uppgörelsen känner alla här i kammaren till. Vi upprepar det varje år, för varje år behandlar vi motioner som kräver att monarkin ska avskaffas. Lika säkert kommer Mats Einarsson och deltar i den debatten - han nämnde ju själv nyss att detta är en käpphäst för honom. Vi har många gånger redogjort för denna politiska kompromiss. Mats Einarsson har också redogjort för den, för han kan och känner den väl. 1974 års regeringsform förde med sig att man hade ingående överläggningar mellan partierna. Resultatet blev Torekovuppgörelsen. Den är 30 år gammal. I propositionen konstaterade statsrådet att kompromissens ståndpunkt hade vunnit mycket stark anslutning vid remissbehandlingen. Då menade statsrådet också att kungadömets bevarande var viktigt för att författningen skulle få stöd i riksdagen och i folkopinionen. Socialdemokraterna har i sitt partiprogram inskrivet att vi vill verka för att monarkins arvsprincip på sikt avskaffas och införa republik, där statschefen ska väljas direkt eller indirekt av folket. Det finns det ett kongressutlåtande om. Men i nuläget gör vi bedömningen att det breda folkliga politiska stöd som krävs för att förändra innebörden inte finns.
Mats Einarsson (V)
Anf. 31 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Apropå det sista som Barbro Hietala Nordlund sade: En av våra uppgifter som folkvalda och politiker är naturligtvis att försöka övertyga så många som möjligt om våra ståndpunkter. Även om jag noterar vad Barbro nu sade tror jag att socialdemokratin skulle kunna göra lite mer i republikfrågan. Torekovkompromissen finns där. Visst, men innebär den typen av politiska överenskommelser att varje form av konstitutionell utveckling måste upphöra på just det området? Överenskommelsen är nu över 30 år gammal. Tre av riksdagens partier var inte med om den. Mitt parti var inte med för att vi inte ville eller inte fick, och de två andra satt inte i riksdagen över huvud taget. Någon gång måste vi faktiskt komma till en punkt då vi kan diskutera om vi ska gå vidare och ta ett nytt steg. Detta är ju inte skrivet i sten för århundraden framåt. Vad kan vara ett bättre tillfälle att titta på detta än just Grundlagsutredningen, som ju har i uppdrag att göra en bred översyn av regeringsformen? Är det inte ändå lite konstigt att regeringen, tyvärr med stöd från de flesta andra partier, uttryckligen skriver in i direktiven att utredningen inte får titta på detta med statsskicket?
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 32 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Vi biträder inte uppfattningen att detta ska ingå i den översyn som nu görs av Grundlagsutredningen. Vi har kopplat diskussionen till det opinionsläge som råder för dagen. Vi bedriver opinionsbildning i många frågor. Många socialdemokrater gör det också i den här frågan. Det arbetet lär väl verka. Man kan inte påstå att det finns någon bred samhällsdebatt i den här frågan eller att det blåser någon stark opinionsvind. Det finns många frågor som är viktigare och angelägnare att ta itu med, som vi också driver. Några v-, mp-, s- och kanske fp-motioner per år i den här frågan hjälper till att hålla den vid liv här. Det finns naturligtvis utrymme för större debatter här och för all möjlig opinionsbildning. Men detta är vårt ställningstagande nu, och jag vet också att Mats respekterar det.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 33 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! "All offentlig makt i Sverige utgår från folket". Så står det i grundlagen. Trots detta är den som står högst i rangordningen inte folkvald och kan heller inte avsättas. Det hade inte stört mig så mycket om denna person enbart var kung, men nu är denna person också statschef och står över talmannen, statsministern och de folkvalda. Att det skulle vara kontroversiellt att ta upp denna fråga förvånar mig, för jag tycker ändå att det är grunden i demokratin att folket ska få tillsätta de offentliga uppdragen, och det är folket som ska få avsätta dem likaså. Alla demokratiska reformer och jämlikhetsreformer som har genomdrivits i Sverige har naturligtvis föregåtts av motstånd. Man har kämpat i motvind. Ofta har det börjat med att en minoritet driver frågorna. Det är inte annorlunda i frågan om kungahuset. Men det är inget skäl att kasta in handduken - vi har ju kommit så långt. Tänk vilken enorm kamp det var att få rösträtt här i landet och vilket pris kämparna som drev den frågan betalade! Det finns ingen anledning att stanna precis framför mållinjen. Nu har vi nått kanske 99 % demokrati och jämlikhet i Sverige. Varför ska vi då stanna inför den sista procenten - nämligen den symbol för det gamla odemokratiska överhetssamhället som kungen i sin roll som statschef faktiskt är? Det finns all anledning att gå vidare med den här frågan. Ibland säger vi att vi på något sätt värnar en gammal historisk tradition och något som vi ska vara stolta över. Sanningen är ju att en gång i tiden valde svenska folket sina kungar. Den princip vi i dag hyllar, alltså arvkungadömet, är en pervertering av den gamla principen. Jag kan känna att det tar emot att hålla denna pervertering av den ursprungliga principen för helig. Den grundlagsutredning som nu arbetar har fått ett brett mandat. Man får ta upp nästan allting för att förbättra demokratin; det är ju en demokratiutredning. Det handlar om att stärka och fördjupa folkstyret och öka medborgarnas förtroende. Att i det här läget utesluta just monarkifrågan tycker jag är märkligt. Man har sagt att man i princip inte får diskutera det faktum att Sverige är en monarki. Eftersom det är en demokratiutredning tycker jag att man åtminstone borde ha frihet att i utredningen lyfta fram denna fråga om man vill. Jag skulle önska att man kunde ta upp detta. Det har gjorts andra utredningar som har innehållit kontroversiella saker. Man har utrett föräldraförsäkringen och diskuterat att man ska gå in i föräldrarnas vardag och uppifrån dela upp hur mycket föräldrarna ska vara med sina barn. Vi har haft utredningar om huruvida homosexuella ska få adoptera barn och inseminera, och nu har vi en äktenskapsutredning om huruvida homosexuella ska få gifta sig. Jag tycker att det är mycket bra att man vågar väcka dessa viktiga jämlikhets- och demokratifrågor. Jag tycker därför att även monarkifrågan borde kunna få debatteras. Det är faktiskt 30 år sedan frågan senast var uppe i en utredning, och det har hänt mycket under dessa 30 år. Därför tycker jag att det är dags igen. Ett vanligt argument är att man inte följer demokratin i den här frågan på grund av det folkliga stödet för monarkin. Men ytterst kommer ju folket att avgöra den här frågan antingen genom ett val eller genom en folkomröstning, eller både-och. Man behöver alltså inte vara rädd för att köra över folkviljan. Däremot är det viktigt att man i en demokrati diskuterar stora och viktiga frågor och inte väjer för kontroversiella frågor. Därför kan jag känna att det är ytterligare ett skäl att väcka denna fråga och kanske få i gång en republikdebatt som lite grann saknas. Sedan är inte folkviljan huggen i sten. Folkviljan har förändrats väldigt mycket. Om man bara ser 30 år tillbaka ser man att det var helt andra attityder och värderingar i samhället. Och det har faktiskt gått framåt på många positiva områden. I en Sifoundersökning visade det sig att 53 % av de tillfrågade trodde att kungahuset skulle vara avskaffat inom 50 år. Det innebär alltså att det är lite hur man ställer frågan som avgör vad folk tycker. Och det finns en förändringspotential. Jag tror också att detta mycket väl kan bli en generationsfråga, att dagens ungdomar en gång i framtiden avgör den här frågan, så det finns ingen anledning att stoppa den här debatten. Givetvis kommer opinionen att förändras. Vi är alla med och förändrar opinionen. Jag tycker att det också är en politikers uppgift att inte bara följa folkopinionen utan fullt ut vara med i diskussionen och debatten och driva sin övertygelse. Det är det som också är att spela med öppna kort, så att folket får klart för sig vad politikerna vill. Sedan är man ofta rädd för det okända. Det är väldigt lätt att tänka: Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Vad är det som säger att ett framtida statsskick utan arvkungadömet på något sätt skulle vara sämre? Givetvis skulle vi kunna skapa en egen svensk modell som går i linje med vårt övriga folkstyre, som jag tror att svenska folket mycket väl skulle kunna ta till sitt hjärta. Vi har ju ett grannland, Finland, som har infört "presidentdöme", kan man kalla det. De har ju republik. Där finns det en enorm uppslutning kring det statsskicket, och det är ett stort deltagande i de här presidentvalen. Givetvis kommer vi kanske att skapa en helt annorlunda modell än Finland har, men den viktiga principen är att folket avgör och att den modell vi vill ha kommer att beslutas demokratiskt. Men nu: Låt oss inte släcka debatten, utan låt den komma upp! Det dröjer innan beslut ska fattas i denna fråga. Den här utredningen borde få friheten att ta upp det här.
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 30 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Min uppfattning, och den delar jag med många socialdemokrater, är att i en modern demokrati bör statschefen vara vald av folket. Men som Mats Einarsson väl känner till ansluter vi oss också till att det svenska statsskickets konstruktion är en konstitutionell monarki. Det är i sin tur resultatet av en politisk uppgörelse. Den uppgörelsen känner alla här i kammaren till. Vi upprepar det varje år, för varje år behandlar vi motioner som kräver att monarkin ska avskaffas. Lika säkert kommer Mats Einarsson och deltar i den debatten - han nämnde ju själv nyss att detta är en käpphäst för honom. Vi har många gånger redogjort för denna politiska kompromiss. Mats Einarsson har också redogjort för den, för han kan och känner den väl. 1974 års regeringsform förde med sig att man hade ingående överläggningar mellan partierna. Resultatet blev Torekovuppgörelsen. Den är 30 år gammal. I propositionen konstaterade statsrådet att kompromissens ståndpunkt hade vunnit mycket stark anslutning vid remissbehandlingen. Då menade statsrådet också att kungadömets bevarande var viktigt för att författningen skulle få stöd i riksdagen och i folkopinionen. Socialdemokraterna har i sitt partiprogram inskrivet att vi vill verka för att monarkins arvsprincip på sikt avskaffas och införa republik, där statschefen ska väljas direkt eller indirekt av folket. Det finns det ett kongressutlåtande om. Men i nuläget gör vi bedömningen att det breda folkliga politiska stöd som krävs för att förändra innebörden inte finns.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 34 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag har inga yrkanden. Många av frågorna ligger i Grundlagsutredningen. Därför blir det inte en så våldsamt häftig debatt. Får jag peka på att vi har ett par motionskrav som finns i reservationsväg, men vi kommer inte att yrka på dem. Det gäller grundlagsskyddet för den kommunala kompetensen. Subsidiaritetsprincipen har jag faktiskt motionerat om sedan 1992, och man kan säga att det politiska livet i Sverige hela tiden har ökat sin klarhet när det gäller den här frågan. Jag förmodar att det kommer att bli så fortsättningsvis också. Jag vill egentligen här utropa ett "hurra" just därför att utskottet nu bifaller, eller åtminstone delvis bifaller, en kristdemokratisk motion. För någon tid sedan var det en distriktsordförande som ringde mig och hade problem därför att en biskop hade uttalat sig i fråga om en diakon kunde ha politiska uppdrag eller inte. Jag ställde då en interpellation till en minister och fick ett ganska intetsägande svar. I det läget bestämde vi oss för att motionera i den här frågan, som gäller rätten att inneha ett politiskt förtroendeuppdrag. Det visade sig att det finns ett väldigt svagt lagstiftningsskydd på det här området. Men genom att utskottet nu delvis har bifallit detta kommer den här frågan att föras vidare.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2006-02-16
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 6, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Federalt statsskick

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:K445 yrkandena 4 och 6.
    • Reservation 1 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (c)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1150029
    m400015
    fp330015
    kd25008
    v20008
    c11605
    mp8009
    -1001
    Totalt24316090
    Ledamöternas röster
  2. Rätt att inneha förtroendeuppdrag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att låta utreda behovet av åtgärder för att förstärka skyddet mot försämringar av politiskt förtroendevaldas situation på arbetsplatsen på grund av uppdraget.
    Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2005/06:K455 yrkande 2.
  3. Avskaffande av krav på svenskt medborgarskap

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:A258 yrkande 17.
    • Reservation 2 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1150029
    m400015
    fp330015
    kd25008
    v20008
    c17005
    mp0809
    -0101
    Totalt2509090
    Ledamöternas röster
  4. Skydd för äganderätten

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ523 yrkande 1 och 2005/06:N480 yrkande 5.
    • Reservation 3 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1150029
    m040015
    fp033015
    kd02508
    v20008
    c01705
    mp8009
    -1001
    Totalt144115090
    Ledamöternas röster
  5. Övriga frågor inom ramen för Grundlagsutredningens eller Ansvarskommitténs uppdrag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K269 yrkandena 5-8, 2005/06:K319 yrkande 5, 2005/06:K390, 2005/06:K445 yrkande 3 och 2005/06:L375 yrkandena 6 och 7.
    • Reservation 4 (c, kd)
  6. Monarkins avskaffande

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K347, 2005/06:K352, 2005/06:K355, 2005/06:K375 och 2005/06:K418 yrkande 1.
    • Reservation 5 (v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1094229
    m400015
    fp291216
    kd23019
    v02008
    c17005
    mp0719
    -0101
    Totalt21833692
    Ledamöternas röster
  7. Bekännelsekravet i successionsordningen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:K379.
    • Reservation 6 (fp, v, mp)
  8. Statschefens uppgifter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:K418 yrkandena 2-5.
    • Reservation 7 (v, mp)
  9. Statschefens immunitet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:K255.
    • Reservation 8 (v, mp)
  10. Övriga motionsförslag behandlade i förenklad ordning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
    • Reservation 9 (m)
    • Reservation 10 (fp)
    • Reservation 11 (kd)
    • Reservation 12 (v)
    • Reservation 13 (c)
    • Reservation 14 (mp)