Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor

Betänkande 2024/25:AU9

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 14 maj 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF

Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor(pdf, 1 MB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:9 Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor

Beslut

Skrivelse med fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor har behandlats (AU9)

Riksdagen har behandlat regeringens skrivelse med en fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Skrivelsen är en del av regeringens åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Enligt åtgärdsprogrammet ska regeringen vartannat år lämna en skrivelse till riksdagen med en redovisning av arbetet med att nå det jämställdhetspolitiska delmålet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Den aktuella skrivelsen beskriver utvecklingen under perioden för den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor 2017–2026, med fokus på 2022–2023.

Riksdagen konstaterar bland annat att det pågår ett omfattande arbete för att motverka och stoppa mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, och sätter sin tillit till att regeringen fortsätter att föra en aktiv politik och mycket noga följer utvecklingen på området.

Riksdagen lade regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagen sa också nej till den följdmotion som väckts med anledning av skrivelsen och cirka 30 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2024, främst med hänvisning till att arbete redan pågår i de frågor som förslagen tar upp.

Förslagen handlar bland annat om arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck samt insatser när det gäller stöd och skydd till den som är utsatt för våld.

Utskottets förslag till beslut: Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 18
Skrivelser: 1

Från regeringen

Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnorSkrivelse 2024/25:69

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-05-06
Justering: 2025-05-08
Trycklov: 2025-05-08

Reservationer: 14
Betänkande 2024/25:AU9

Alla beredningar i utskottet

2025-04-01, 2025-05-06

Skrivelse med fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor har behandlats (AU9)

Arbetsmarknadsutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen med en fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Utskottet konstaterar bland annat att det pågår ett omfattande arbete för att motverka och stoppa mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, och sätter sin tillit till att regeringen fortsätter att föra en aktiv politik och mycket noga följer utvecklingen på området.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.

Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till den följdmotion som väckts med anledning av skrivelsen och cirka 30 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2024, främst med hänvisning till att arbete redan pågår i de frågor som förslagen tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-05-13
Debatt i kammaren: 2025-05-14

Debatt om förslag 2024/25:AU9

Webb-tv: Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor

Dokument från debatten

Onsdag den 14 maj 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:115
Protokoll 2024/25:115 Onsdagen den 14 majProtokoll 2024/25:115 Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor

Protokoll från debatten

Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 1 Merit Frost Lindberg (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Mäns våld mot kvinnor är inte bara ett akut samhällsproblem. Det är en kränkning av mänskliga rättigheter och ett hot mot vår demokrati. Den moderatledda regeringen har därför vidtagit kraftfulla åtgärder för att stärka jämställdheten, öka tryggheten och skapa verklig förändring.

Men även om vi ser en del positiva effekter, som att utsattheten för sexuellt våld bland kvinnor och flickor minskar och att fler deltar i återfallsförebyggande program, finns det långtifrån anledning att vara nöjd.

Vägen ut ur våld är i dag alldeles för svår. Därför arbetar regeringen med ett lämnaprogram som är en helhet. Det handlar om tryggt boende, ekonomiskt stöd, skydd samt psykologisk och juridisk hjälp.

I åtgärdsprogrammet fram till 2026 finns över 130 konkreta åtgärder. Utöver lämnaprogram prioriteras också fortsatt kraftsamling mot hedersrelaterat våld och förtryck, utökat stöd till barn och unga som är utsatta för våld samt fördjupad kunskap om de digitala dimensionerna av våld och förtryck, även med fokus på prostitution. Dessutom pågår flera initiativ för att stärka skyddet mot psykiskt och ekonomiskt våld, både genom utredning inför lagstiftningsarbete och genom granskning av befintliga åtgärder.

Men jämställdheten hotas inte bara av enskilda gärningsmän utan också av ideologier och politiska miljöer där kvinnors rättigheter relativiseras, där heder sätts framför frihet, där gruppen sätts framför individens självklara rätt att forma sitt eget liv och där män alltid sätts framför kvinnor.

Man skulle kunna tro att alla partier i riksdagen arbetade enhälligt för jämställdhet och allas lika värde. Men bakom retoriken finns i grunden stora ideologiska skillnader, inte minst i synen på vilka allianser man är beredd att ingå och vilka värderingar man är beredd att kompromissa med. Tyvärr har vi sett hur oppositionen gång på gång brister i sitt ansvar.

Vänsterpartiet samarbetar med grupper som försvarar hedersförtryck. Företrädare marscherar under Hamasflaggor och får dessutom stor uppbackning av sina partikollegor.

I Socialdemokraterna har vi sett företrädare delta i Hamasanknutna evenemang och bli försvarade av sin partiledare, samtidigt som man upprätthåller kontakter med muslimska organisationer som har en kvinnosyn från medeltiden.

Det är inte enskilda misstag jag talar om utan ett mönster – ett mönster där man blundar för hedersförtryck och samarbetar med krafter som motverkar kvinnors frihet och jämställdhet.

Det är inte bara illa att detta händer utan också att andra partier accepterar det.

Samtidigt som Centern vägrar samarbeta med SD med hänvisning till värdegrund väljer man att samarbeta med partier som ursäktar islamistiska krafter och motarbetar just jämställdheten. Vad säger det om Centerns prioriteringar?

Man kan inte tala om jämställdhet och samtidigt stötta partier som blundar för islamistiska ideologier. Det är inte en slump utan aktiva val att sätta politiska allianser framför kvinnors trygghet.

Oppositionens jämställdhetspolitik brister i trovärdighet. Man talar om jämställdhet men vägrar ta avstånd från organisationer som försvarar kvinnoförtryck och hedersvåld. Det är ett dubbelt budskap. Det är en farlig väg att gå. Det underminerar arbetet för kvinnors frihet.

Den moderatledda regeringen kompromissar inte om mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors frihet. Det är hög tid att oppositionspartierna står upp för detsamma.

(Applåder)

Sofia Amloh (S)

Anf. 2 Sofia Amloh (S)

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att den moderata ledamoten har ett otroligt högt tonläge i någonting som borde förena oss med tanke på de nationella mål vi tagit i den här kammaren. Det är faktiskt ganska anmärkningsvärt från Moderaterna.

Med tanke på detta att skylla ifrån sig och nästan prata mer om oppositionen än om sin egen politik vill jag komma in på det som polisen bara den senaste veckan har konstaterat. Mellan 2023 och 2024 blev 17 kvinnor mördade av en man i sin närhet. I tre av fallen hade polisen inte ens upprättat en anmälan om våld, trots kännedom om att våld hade begåtts. I ett par av fallen, konstaterar man, hade kvinnorna varit i livet om polisen inte hade brustit i sitt arbete.

Fru talman! Vi behöver göra allt som står i vår makt för att samhället inte ska svika dessa kvinnor. Vi kan inte lämna dem efter oss. Vi kan inte lämna dem kvar i våldet. Vi måste göra mycket mer. Vi måste alla kraftsamla för att ta detta ansvar och ge dem möjlighet att lämna våldet.

Vi socialdemokrater anser att det behövs en kriskommission och att detta är en kris. Varför anser inte Moderaterna att detta är en kris?

Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 3 Merit Frost Lindberg (M)

Fru talman! Jag konstaterar att Socialdemokraterna vill ha kriskommission på kriskommission. Om Socialdemokraterna under de åtta år man var i regering såg detta som en quickfix undrar jag varför en sådan inte redan finns på plats.

Moderaterna och den moderatledda regeringen har bit för bit förändrat lagstiftningen. Vi har ökat skyddet, och vi jobbar med förebyggande insatser.

Det jag lyfte här i dag är ett grundläggande demokratiskt problem som vi har både i samhället och i riksdagen. Jag tycker att det vore utmärkt om vi kunde enas för att med alla krafter motverka mäns våld mot kvinnor. Jag kan dock inte se detta som en seriös möjlighet så länge som både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, och Centern dessutom, understöder kontakter med organisationer som motarbetar detta och har en kvinnosyn, som jag sa, från medeltiden. Det rimmar illa, och det finns inte längre någon trovärdighet i detta. Man gömmer sig bakom andra partier, men man står inte upp för de värderingar som man faktiskt understöder.

Det skulle vara fantastiskt om Socialdemokraterna äntligen kunde stå upp för kvinnors rättigheter i alla delar, även i handling, i de samarbeten och kontakter man fortfarande har.

Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten. Med den information som under lång tid har framkommit om socialdemokratiska ledamöters och andra representanters kontakter med muslimska organisationer, till exempel Hamas som står för en kvinnosyn som är nedtryckande och våldsam och där kvinnor inte anses vara värda något alls; hur går det ihop med jämställdhetspolitiken?

(Applåder)

Sofia Amloh (S)

Anf. 4 Sofia Amloh (S)

Fru talman! Låt oss hålla oss till verklighetsbilden. Vi kan titta på antalet. Går det ens en vecka – nej, jag tror inte att det gör det – utan att vi ser rapporter om kvinnor som har blivit mördade av sina män, har blivit misshandlade eller lever under terrorliknande förhållanden 24:7? Kvinnor exploateras på en mängd sätt. Det här är samhällsproblem som spelas upp inför våra ögon varje dag.

Den moderata ledamoten slår sig för bröstet och talar om allt bra som Moderaterna gör och att det skulle göra så stor skillnad. Tyvärr är det inte verkligheten. Vi sträcker ut en hand.

För ett år sedan var det en vecka då tre kvinnor mördades. Innan vi gick in i en långledighet i form av påsken – vi vet att det är otroligt farligt för många kvinnor att vara hemma under en långledighet – tog vi socialdemokrater initiativ till en kriskommission och sa att vi måste sätta oss ned med alla aktörer som kan göra skillnad så att vi gör allt vi kan för dessa kvinnor och inte lämnar dem åt sitt öde.

Nu har det gått över ett år. Polisen rapporterar att man kunde ha räddat ännu fler liv om man inte hade brustit i sitt arbete. Om Moderaterna vill göra allt kan de säga ja till en kriskommission. Var så god! Vi står här med öppen famn, och vi vill sätta oss och göra det praktiska och faktiska arbete som förväntas av politiken. Vad är ledamotens svar? Ska vi göra allt vi kan eller inte?

(Applåder)

Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 5 Merit Frost Lindberg (M)

Fru talman! Jag konstaterade i mitt tal att det långtifrån finns anledning att vara nöjd. Vi ser den verklighet vi lever i när det gäller mäns våld mot kvinnor. Vi kämpar med alla medel för att motverka våldet.

Socialdemokraterna satt vid makten i åtta år, och det är den verkligheten vi har tagit över från er. Det är ju i och för sig positivt att ni har ett stort förtroende för Moderaternas förmåga att lösa allt på två år som ni inte lyckades lösa under er långa tid. Om ni tror att en kriskommission varit en snabb lösning borde den väl ha varit på plats. Vi ser inte en kriskommission som en lösning på alla problem gällande mäns våld mot kvinnor, men vi är mer än öppna för samarbete och samverkan och för att stå enade i detta arbete.

Vi jobbar steg för steg, det vill säga förändrar och stärker lagstiftningen i frågor om trygghet och skydd mot hedersvåld mot flickor, kvinnor och barn. Vi har jobbat med förebyggande åtgärder. Nu handlar det också om att jobba med ett lämnaprogram. Ni är mer än välkomna att delta i alla delar av arbetet. Det är just det jag efterfrågar från Socialdemokraterna. Men det krävs att vi utan undantag, utan grumliga aktörer vid vår sida, gemensamt står upp för flickors och kvinnors rättigheter. Jag ser inte det i dag, men det skulle vara mycket välkommet.

(Applåder)

Maj Karlsson (V)

Anf. 6 Maj Karlsson (V)

Fru talman! Jag kan inte tacka ledamoten, utan jag måste säga att jag är direkt illa berörd. Jag kommer från socialutskottet, och jag har suttit där i elva år. Jag har haft nära samarbete med moderater och andra högerpartier om de här så otroligt viktiga frågorna. Men jag har aldrig varit med om maken när du i fråga om en av de viktigaste frågorna i Sverige, om kvinnors och barns utsatthet, lägger majoriteten av ditt anförande på att angripa andra partiers förehavanden. Det är inte klokt. Jag är verkligen på riktigt illa berörd.

I dag fick vi höra på nyheterna att Bandidos äger vårdbolag i Sverige. Vi ser också att utvecklingen för kvinnojourerna är att det blir fler privata aktörer. Vi har också sett hur det har gått med HVB-hemmen, det vill säga att det är kriminella privata aktörer som tar hand om våra mest utsatta barn. Nu ser vi en utveckling med kriminella aktörer, kanske till och med Bandidos, som ska skydda kvinnor och barn.

Jag skulle vilja fråga ledamoten följande. Hur tänker ni agera för att garantera att våra mest utsatta kvinnor och barn inte hamnar i händerna på kriminella?

(Applåder)

Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 7 Merit Frost Lindberg (M)

Fru talman! Du säger att det inte är klokt att jag talar om grundläggande värderingar i riksdagen. Vet du, jag är faktiskt rädd. Den antisemitism och de kopplingar till oerhört obehagliga organisationer som riksdagens ledamöter har visat, och som har försvarats av en bred uppslutning i Vänsterpartiet, är skrämmande. Det är ett hot mot vår demokrati, och det kommer jag att fortsätta att tala om i riksdagen så länge hatet sprider sig. Vi kommer aldrig att komma till rätta med kvinnors lika värde och frihet så länge detta får försiggå i riksdagen.

Det är skrämmande hur en ledamot från Vänsterpartiet säger till mig att det jag lyfter upp är galet. Har ni ingen självkritik? Har ni ingen självkritik?

När det gäller frågan om skyddat boende genomför vi nu en reform som ska stärka skyddet för kvinnor och barn samt förbättra kvaliteten hos de aktörer som tillhandahåller verksamheterna. Det har inte fungerat på bästa sätt hittills, och vi har sett flera exempel på hur kriminella aktörer har drivit dessa hem. Det ska givetvis inte ske, och det är just därför de förändringar som vi har genomfört ska träda i kraft. Vi tillför också extra medel så att ideella aktörer kan höja kvaliteten i arbetet. Vidare finns det också flera uppdrag, inte minst till myndigheter, till exempel Statskontoret, som ska följa detta, utvärdera och säkra att kvaliteten höjs och att vi håller undan de oseriösa aktörer som i dag har fått verka på dessa områden.

Jag säger återigen att det råder en skrämmande situation i riksdagen i dag, och jag tror att vi kommer att vara tvungna att prata mer om detta framöver.

Julia Kronlid

Anf. 8 Andre vice talman Julia Kronlid

Jag vill bara påminna om att vi tilltalar varandra med respekt och därmed inte säger du till varandra. Vi tilltalar varandra med ledamoten eller namn.

Maj Karlsson (V)

Anf. 9 Maj Karlsson (V)

Fru talman! Jag tackar för att du lade lite av din tid till att svara på frågan.

Det blir följder av att det blir en omstrukturering av hela marknaden i fråga om kvinnors och barns säkerhet, nämligen att de ideella kvinnojourerna slås ut till förmån för privata aktörer. Det här är en följd av det lagförslag om tillståndsplikt som genomfördes i våras. Man ser väl inte helt korrelationen ska ärligt sägas, men det problematiska är att andelen kvinnor och barn som placeras sjunker kraftigt.

Socialstyrelsen lade nyligen fram en rapport som visar enorma skillnader i placeringar. Det är också en fråga om socialtjänstens arbete och fördelningen av resurser. Den här regeringen har gått hårt åt välfärden, och socialtjänsten har därför utmaningar i den frågan. Jag vet att frågan ska ses över, men jag undrar vad regeringen anser. Utreda i all ära, men vad gör regeringen här och nu för att säkra att dessa boenden inte ägs av kriminella aktörer? Vi vet att det har varit stora utmaningar, och Ivo har ett enormt uppdrag att hantera.

Vad gör regeringen för att säkra den synnerligen oroväckande utvecklingen där färre kvinnor och barn är placerade i dag än för ett år sedan?

(Applåder)

Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 10 Merit Frost Lindberg (M)

Fru talman! De här förändringarna görs som sagt just för att komma åt den fruktansvärda situation som vi har kunnat se exempel på, att kriminella aktörer har kunnat driva de här boendena. Vi har också sett flera andra behov av att höja kvaliteten.

Det är givetvis jätteviktigt att vi månar om de ideella krafter som finns och som i många fall gör ett jättefint och viktigt arbete för att skydda och stötta våldsutsatta kvinnor och barn. Det kommer vi att följa noga. Vi har som sagt gett flera myndigheter i uppdrag att titta på och följa utvecklingen utifrån de förändringar som har gjorts. Men förändringar behöver ändå göras. Vi har också tillsatt medel för att man ska kunna höja sin kvalitet utifrån att kravet höjs just för ideella aktörer, så att de i de fall det behöver kompletteras också ska kunna göra det.

Jag ser alltså kombinationen av alla seriösa aktörer som jobbar med detta. Det är viktigt att de finns kvar.

Vi följer såklart hur många som placeras. I dag är det färre aktörer och boenden, men det är samtidigt fler platser. Det finns ett stort behov av att fortsätta säkra tillgången.

Det finns också ett väldigt stort behov av att säkra stadigvarande boende; tanken är att det här ska vara en tillfällig lösning. Det är också något som vi har gett kommunerna i uppdrag att jobba aktivt med.

Det finns många delar i det här som vi kommer att fortsätta följa noga, och vi månar om alla olika delar. Men i dag fungerar det så att privata aktörer är en del av detta, och tillsynsansvaret är givetvis samma när det gäller dem.

Helena Vilhelmsson (C)

Anf. 11 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! Jag sällar mig till dem som tycker att det är lite beklagligt att regeringens företrädare efter drygt halva mandatperioden har ett sådant tonläge när det egentligen borde handla om att ge och ta och diskutera varandras förslag för att få bukt med ett av vår tids största problem.

Jag tänker ägna min talartid åt det kanske något kontroversiella att prata om regeringens politik, om Centerpartiets politik och om vad som har hänt under den här mandatperioden.

Vi upplever en backlash utan dess like när det gäller jämställdheten. 28 000 personer lever gömda eller med någon form av sekretessmarkering. Vi får inte bukt med mäns våld mot kvinnor. Polisen vittnar om ett misslyckande som leder till att mellan 15 och 20 kvinnor dör varje år. Och regeringen tar bort skrivningar i myndigheternas regleringsbrev om jämställdhetsintegrering.

Ledamoten säger att regeringen inte kompromissar om kvinnors hälsa, men samtidigt har man en myndighet, Skatteverket, som aktivt tar ut skatt på de pengar som utsatta kvinnor i prostitution får av sexköpare och sätter de utsatta i en än värre situation.

Ledamoten nämnde att utsattheten för sexuellt våld har minskat. Samtidigt rapporterar Brå att var fjärde ung tjej har utsatts för sexuellt våld. Hur går det ihop?

Jag vill ta upp två saker. Jag tyckte mig höra att ledamoten sa att Centerpartiet umgås med eller stöder organisationer med grumliga målsättningar. Förklara gärna vilka det är! Om det är så är det väldigt allvarligt, och då tar jag det med mig och vill åtgärda det.

Ledamoten nämnde också lämnaprogram. En mycket konkret fråga är: Exakt vad består regeringens lämnaprogram av? Jag har ställt den frågan till jämställdhetsministern tidigare men har inte fått ett svar som var tillfyllest. Jag ser fram emot att ledamoten kan ge mer information om vad regeringens lämnaprogram består av.

(Applåder)

Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 12 Merit Frost Lindberg (M)

Fru talman! När det gäller tonläget vet jag inte riktigt vad som krävs i den här kammaren eller i riksdagen över huvud taget för att få våra oppositionspartier att reflektera över och reagera på den situation vi befinner oss i. Jag är personligen chockad och skrämd av att se utvecklingen gällande både antisemitism och hur man stöttar organisationer med koppling till Hamas. Det finns ingenting i det som är förenligt med jämställdhet och människors lika värde.

Jag sa för övrigt inte att Centerpartiet hade kopplingar till de organisationerna, men jag sa att ni stöttar och samarbetar med partier som gång på gång har visat sig ha sådana kopplingar. En av mina följdfrågor till ledamoten blir: Ser du inga som helst problem med detta, Helena Vilhelmsson?

När det gäller Skatteverket och skatt på prostitution har vi haft frågan uppe tidigare. Jag har även då bekräftat att det är en oerhört beklaglig situation, som jag tror att alla tycker är absurd. Det har att göra med skatteregelverket, som fanns under både Socialdemokraternas tid och vår tid, och att Skatteverket har börjat agera i fråga om detta. Det är något som vi tittar på. Jag kan garantera att den moderatledda regeringen kommer att ändra på detta regelverk, om det går att göra utan att öppna upp för att kriminella aktörer utnyttjar det. Det är en fråga som jag gärna återkommer till.

När det gäller sexuell utsatthet ser vi ändå små tecken på förbättringar. Det är positivt. Men jag sa också att det inte finns någon anledning att känna sig nöjd. Den situation vi har i Sverige i dag gällande både mäns våld mot kvinnor och flickors utsatthet för sexuellt våld och så vidare är fullständigt oacceptabel.

Lämnaprogrammet är en helhet, och där tittar vi på boendet. Det är ett arbete som pågår. Jag återkommer gärna till det.

Helena Vilhelmsson (C)

Anf. 13 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! Centerpartiet tar naturligtvis avstånd från all form av antisemitism. Vi har inget formellt samarbete med något av de andra oppositionspartierna. I utskotten samarbetar vi ibland med regeringspartier, ibland med oppositionspartier – precis som vi alltid har gjort och precis som Moderaterna gjorde när de satt i opposition.

Jag ställde frågor och fick näppeligen svar. Men det ledamoten sa angående beskattning av prostitution är väldigt skrämmande. Man ändrar det om det går att göra utan att de utsatta kvinnorna lider ännu mer.

Då är min motfråga, som ledamoten gärna får svara på: Ska man lösa ett problem genom att inte lösa ett annat? Sedan när blev det de utsatta kvinnornas ansvar att medverka till att polisen ska sätta fast de kriminella gängen? Det är helt absurt. Lös problemet! Se till att de prostituerade inte behöver betala skatt på sina inkomster!

När det gäller lämnaprogrammet får ledamoten hemskt gärna återkomma till det i sitt sista inlägg. Jag vill fortfarande veta exakt vad det består av. När jag ställde frågan till jämställdhetsministern framkom det faktiskt att det nog inte är särskilt mycket extra uppgifter. Man lägger ihop redan befintliga åtgärder i ett paket och kallar det ett lämnaprogram.

Det jag kan se att regeringen har gjort och som borde ingå i ett lämnaprogram är att det ska bli enklare att få rätt till bostad och att man utreder om det ska gå att få en kontaktperson genom en hel process, från det att personen lämnar en förövare till att denne är dömd. Men sedan då – när det gäller ekonomiskt stöd, hjälp med nya abonnemang och hjälp att flytta? Vad händer i fråga om ekonomiskt stöd?

Regeringen har paketerat ihop redan befintliga verksamheter men har inte tillsatt några nya medel och kallar det ett lämnaprogram. Det är inte okej.

(Applåder)

Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 14 Merit Frost Lindberg (M)

Fru talman! I fråga om Skatteverket och skatt på prostitution sa jag inte att det är de prostituerades ansvar. Det är det givetvis inte.

Återigen: Det är inte ett nytt problem, utan det fanns även på Socialdemokraternas tid. Det hade alltså kunnat lösas även under deras ledning om det var en enkel sak att göra.

Vi tittar som sagt på detta. Det är absolut en situation som vi alla vill komma åt. Men att ändra ett regelverk och samtidigt öppna upp för att det ska utnyttjas än mer av kriminella aktörer är inte heller en lösning. Jag tycker att det är ganska onödigt att ställa de två mot varandra; det var nämligen inte det jag sa.

Vi kommer att återkomma i den frågan. Det är ett arbete som pågår och som jag absolut kan garantera att vi vill komma till rätta med.

Lämnaprogrammet är ett arbete som pågår. Flera myndigheter har fått i uppdrag att se över hur man kan förbättra alla de delar som vi i dag har. Man försöker paketera det som ett program just för att kunna titta på helheten. Vi har i dag väldigt många olika instanser som ska hjälpa kvinnor, och det finns risk för att saker faller mellan stolarna.

Det som ledamoten tar upp kan mycket väl vara saker som behöver komma till i det här programmet. Det är som sagt ett pågående arbete. Men att försöka skapa en helhet av det tror jag är ett ganska bra arbetssätt. Då är det också lättare att se vilka delar som fattas. Vi vet i dag att det är flera steg som behöver tas. Att kvinnor ska kunna lämna en relation är verkligen avgörande, tror jag, för att vi ska kunna förbättra deras trygghet, frihet och möjlighet att i slutändan leva ett tryggt och säkert liv.

Sofia Amloh (S)

Anf. 15 Sofia Amloh (S)

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse om arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Den bygger på Jämställdhetsmyndighetens utvärderande rapport Dags att prioritera det våldsförebyggande arbetet.

Mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle och är ett allvarligt samhällsproblem som innefattar alla former av våld. Varje år polisanmäls omkring 30 000 fall av misshandel mot kvinnor. I knappt hälften av dessa fall har offret och förövaren en nära relation till varandra. Mörkertalet är dock stort. Brottsförebyggande rådet uppskattar att omkring 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer aldrig polisanmäls. Varje år mördas omkring 17 kvinnor av en man som de har eller har haft en kärleksrelation med.

Parallellt ser vi dessutom en oroväckande trend i Sverige där antalet kvinnor som beviljas skyddat boende sjunker dramatiskt, liksom antalet dygn, samtidigt som fler söker hjälp och stöd. Polisanmälningarna om våld mot kvinnor ökar. Kvinnofridsbarometern, som undersöker kommunernas arbete, visar omfattande brister i stödet för våldsutsatta kvinnor och barn. Sju av tio kommuner uppger att de indragna statliga utvecklingsmedlen för arbete mot våld i nära relationer kommer att få en mycket eller ganska stor påverkan på arbetet. Kommuner och regioner larmar om besparingar som får direkta konsekvenser för arbetet med att säkra välfärden. En rapport från SKR visar att enbart var femte kvinna erbjuds skyddat boende av socialtjänsten.

Fru talman! Vi socialdemokrater kan tyvärr konstatera att regeringen inte har det fokus som denna viktiga fråga kräver. Det finns flera tydliga exempel på det. Ett av dem är frågan om kriminaliseringen av det psykiska våldet. Justitieminister Gunnar Strömmer gav redan våren 2023 ett löfte om att lägga fram ett förslag för riksdagen, men än i dag lyser det med sin frånvaro.

I sin uppföljning lyfter Jämställdhetsmyndigheten fram att polisen har haft ett starkt fokus på att bekämpa den organiserade brottsligheten. Det är viktigt även utifrån målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, då våld mot kvinnor, sexualbrott, prostitution och människohandel förekommer i dessa miljöer. Men fokuset på gängkriminalitet har påverkat arbetet mot mäns våld mot kvinnor direkt negativt, inte minst i polisens förebyggande arbete. Det har skett en försämring av arbetet med att få till en effektivare brottsbekämpning.

Polisen själv vittnar om att brott som begås mot kvinnor och barn har den lägsta statusen inom Polismyndigheten. Det kan vi aldrig acceptera. Regeringen har inrättat ett råd mot organiserad brottslighet men inte vidtagit liknande åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Polisens specialenheter blir färre. Exempelvis lade man ned den framgångsrika enheten Igor med hänvisning till att det här ska in i polisens linjeverksamhet, vilket väcker stark kritik från polisen själv.

Allt detta är tydliga signaler till rättsväsendet om prioriteringar – mäns våld mot kvinnor har inte samma prioritet som bland annat gängkriminalitet. Uppföljningen visar exempelvis att handläggningstiderna för att få beslut om kontaktförbud är längre än vad de varit förut. Det svarar inte regeringen på i den här skrivelsen. Dessutom tycks ny och förändrad lagstiftning gällande hedersrelaterade brott och människohandel ha fått ett mycket begränsat resultat. Sverige uppvisar också få eller inga fällande domar gällande människohandel för sexuella ändamål.

Vi anser att det absolut behövs straffskärpningar på området, men det är än viktigare att se till att dagens lagstiftning är tillämpbar. Det leder till fällande domar, vilket den uppföljning som vi debatterar i dag visar på. I sin skrivelse svarar inte regeringen på förslagen från Jämställdhetsmyndigheten. I de svar vi får hänvisas till pågående utredningar och till utredningar som redan är klara och lagda på hög.

Fru talman! Om det inte är uppenbart av det som redan framgått kan jag säga att regeringen inte borde låta så nöjd. Jag vill betona att vi socialdemokrater anser att regeringens arbete är långt ifrån tillräckligt. Det bör redovisas mer här i kammaren av vad regeringen vill göra. Det behövs åtgärder som i dag inte finns. Det behöver vidtas konkreta och omfattande åtgärder här och nu.

Vi nås av larm från socialtjänsten om att allt fler unga kvinnor säljer sex för att betala skulder, hyra, räkningar eller mat. Då står det inte rätt till. Vi nås av att thaimassagesalonger runt om i landet har omfattande bordellverksamhet där sexköpare kommer undan lagen. Hur kan det vara värdigt en rättsstat som Sverige? I sin årsredovisning för 2023 skriver polisen att man har misslyckats med sitt arbete mot mäns våld mot kvinnor. Då kan regeringen inte blunda eller titta åt ett annat håll. Man innehar regeringsmakten och är ytterst ansvarig.

Fru talman! För över ett år sedan krävde vi socialdemokrater att regeringen skulle tillsätta en kriskommission för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Vid tiden för den pressträff där vi framförde våra krav hade tre kvinnor mördats på mycket kort tid. Nu konstaterar polisen själv att fler kvinnors liv hade kunnat räddas om anmälningar om våld hade upprättats.

Mot bakgrund av den rapporteringen vill vi att justitieminister Gunnar Strömmer och jämställdhetsminister Nina Larsson kommer till respektive utskott för att redogöra för vad regeringen avser att göra för att bryta den här utvecklingen. Regeringen måste sluta ducka för sitt ansvar. Det är dags att man tar till sig det här och fattar beslut om att tillsätta en kriskommission. Det är helt nödvändigt, för annars kommer fler kvinnor att fara illa. Det sa vi då, och det kommer vi att fortsätta att säga.

Fru talman! Vi står bakom alla våra yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 12.

(Applåder)

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 16 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner som behandlas i betänkandet.

Arbetet med att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor får aldrig stanna av. Därför är den här fördjupade uppföljningen viktig.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för brist på jämställdhet. Det är helt oacceptabelt att kvinnor i världen ska behöva leva med risk för att utsättas för våld från en närstående eller för annan form av övergrepp och våld. I lagstiftningen måste markeras att våld mot kvinnor är ett allvarligt brott.

Det jag precis läste är från Kristdemokraternas principprogram. För Kristdemokraterna har det under lång tid varit en viktig fråga. Det blir därför en bekräftelse för oss att fler partier delar den uppfattningen och att den nuvarande regeringen tagit kvinnors utsatthet på allvar och nu vidtar flera åtgärder. Det är åtgärder för att jobba förebyggande men också för att ge hjälp och skydd till de kvinnor som blivit utsatta.

Fru talman! För att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel har regeringen beslutat om ett åtgärdsprogram som löper fram till 2026. Åtgärdsprogrammet heter Fri och trygg utan våld och förtryck och omfattar över 130 åtgärder.

Fru talman! Nu är våld mot kvinnor inget särintresse. Det påverkar så många på ett negativt sätt. Varje år mördas drygt 15 kvinnor av en man de har en relation med. Förra året var siffran 17 kvinnor.

Ofta är hotbilden känd sedan länge. Att nära anhöriga, särskilt barn och unga, drabbas hårt får inte glömmas bort. Det kan vara att de blivit ögonvittnen till misshandeln eller är en av dem som förlorat sin mamma eller en närstående.

I uppföljningen av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor kommer också insatser in som görs för barn och unga. I en våldsam relation och när någon utsätts för misshandel i någon form – fysisk, psykisk eller ekonomisk – drabbas även nära anhöriga.

Regeringen prioriterar därför insatser för barn och unga som upplever våld, inklusive våld i hederskontext. Åtgärderna inkluderar våldsförebyggande insatser i skolan och stärkta insatser för barn och unga i vård och omsorg.

Fru talman! Kristdemokratiska Kvinnoförbundet har under flera år fört fram att våld mot kvinnor måste få samma prioritet som gängkriminalitet. Jag vill därför instämma med mitt eget kvinnoförbund och säga att arbetet med exitprogrammet måste prioriteras högre.

Det pågår en utredning. Regeringen jobbar med att få programmet på plats. Men det behöver prioriteras, och det behöver innebära en snabb och enkel väg från en farlig situation där ett samtal ska räcka. Sedan bör ett helt paket med stödinsatser erbjudas för att fler kvinnor ska få hjälp i tid och inte utsättas för våld med dödlig utgång.

Fru talman! Allt arbete som nu görs är för att uppnå det sjätte delmålet, att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det är många avgörande beslut och lagändringar som steg för steg leder till att målet ska kunna uppnås.

Men i slutändan handlar det ändå om att du och jag som medmänniskor måste vara lyhörda, handlingsdugliga och modiga nog att hjälpa den kvinna som är utsatt. Vi får aldrig blunda eller ta oroväckande signaler lättvindigt.

Vi behöver ta bort skammen och det tabubelagda i att våga berätta och sänka tröskeln för att våga be om hjälp. Vi har ett ansvar att göra skillnad. Det har vi här i riksdagen politiskt men också alltid var vi än är som medmänniskor.

Tanken på att det skulle kunna ha varit min mamma, någon av mina systrar eller till och med min egen dotter som hamnat i fel mans grepp och blivit våldsutsatt får mig att aldrig sluta arbeta för att mäns våld mot kvinnor ska få ett slut.

(Applåder)

Sara Gille (SD)

Anf. 17 Sara Gille (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 7.

Mäns våld mot kvinnor är ett av de mest brutala uttrycken för otrygghet i vårt samhälle. Det är ett våld som sker i det som borde vara människans tryggaste plats, det egna hemmet.

Det är kvinnor som lever i ständig skräck bakom stängda dörrar. Det är barn som lär sig att vara tysta när pappa slår mamma. Det är liv som trasas sönder i det som borde vara trygghetens kärna.

Jag vet precis hur det känns att leva i det. Jag har själv levt i ett långt förhållande med en väldigt aggressiv man. Ingen märkte något, inte under alla de åren. Alla tyckte gott om honom. Han var charmig, han skötte sitt jobb, och han höll upp fasaden. Det är oftast så.

Men bakom det fanns ett helt annat ansikte. De som utövar våld kan vara otroligt manipulativa. De vet exakt hur de ska uppträda utåt. De är trevliga mot grannar, hjälpsamma på jobbet och artiga mot främlingar. Samtidigt är de hänsynslösa när ingen ser.

I början fick jag slag i ansiktet. Jag fick ett spräckt ögonbryn. Jag fick ett stort blåmärke över kinden. Jag minns att jag skyllde på att tandläkaren hade träffat någon nerv med bedövningen, så att ingen skulle förstå vad det egentligen var.

Men sedan började han undvika ansiktet. Han började i stället rikta in sig på kroppen. Vid ett tillfälle slog han mig med ett järnrör över låret så att jag fick ett blåmärke som höll i sig i flera veckor. Slagen började lite i taget, men de ökade mer och mer.

Jag isolerades också. Bortsett från då jag var i affären eller åkte till jobbet höll han mig undan från allt och alla. Så fort jag hade varit någonstans var jag tvungen att redogöra för vilka jag hade träffat, vilka jag hade pratat med och hur länge jag hade varit borta.

Jag förlorade tyvärr till och med kontakten med min mamma och min pappa, min familj, släkt och allihop på grund av honom. Han såg till att jag blev ensam, att jag blev helt beroende av honom. Det är så förövare skapar sig makt. De skalar av allt runt omkring tills du inte längre har någon annan än dem, sakta sakta.

Som kvinna tvivlar man. Man skäms, man anpassar sig och man försöker hålla ihop vardagen, för barnen och för att det ska se normalt ut. Det blir en del av livet.

Man lär sig att gå på tå, att känna av stämningen, att parera minspel och tonfall. Man tänker hela tiden några steg i förväg för att undvika nästa explosion.

Man tystnar, för man tror att det är ens eget fel. Man tror att det är man själv som är för känslig, för dramatisk och för dålig.

Jag vet hur det känns att sitta med en klump i magen varje gång som ytterdörren öppnas och hur det känns när man inte ens vågar ringa någon för att man vet att samtalet kan leda till misstänksamhet och till bestraffning.

Den dagen som jag lyckades bryta mig fri kändes det som att jag inte hade någon luft längre. Det var det som gjorde att jag tog steget. Jag hade tänkt lämna honom i flera år, men jag hade inte lyckats. Jag hade försökt, men det gick inte.

Den dagen jag äntligen tog steget kom det väldigt plötsligt. Jag sa bara: Nu är det slut. Jag hade precis innan det sms:at någon i byn som jag bodde i och frågat om det fanns en lägenhet ledig, och det fanns det. Jag skrev till honom: Jag tar den. Jag hade inte sett den, men jag tog den.

Sedan tog det två veckor innan jag vågade gå in i lägenheten, för att han cirkulerade runt den. Jag gömde mig hos en vän. Vid något tillfälle låg jag faktiskt på golvet när han gick och tittade in genom hennes fönster. Första tiden levde jag i rädsla.

Jag tittade hela tiden över axeln. Vid ett tillfälle gick jag ut med mina vänner, men jag kunde inte slappna av. Jag var hela tiden rädd att han skulle dyka upp, och jag bad mina kompisar att kolla om de vid något tillfälle såg hans bil någonstans. Den rädslan höll i sig i många, många år. Och jag är fortfarande absolut inte helt fri känslomässigt; det här kommer att hålla i sig i länge till.

Fru talman! Jag minns hur det kändes när det började släppa mer och mer. Jag minns när jag för första gången på flera år kunde gå och handla utan att behöva redogöra för det och förklara varför. Jag minns när jag till slut kunde sminka mig, för det fick jag inte tidigare. Jag minns när jag till slut kunde ha mitt hår som jag ville och bestämma över mina egna kläder. Han hade kontrollerat allt. Det här är små saker för andra. Men för mig var det frihet – en frihet som jag hade kämpat för länge.

Att prata om det här är något av det svåraste man kan göra. Det bryter mot allt man har lärt sig att dölja. Att söka hjälp är inte något man gör från en dag till en annan … och det är svårt för mig att prata om det här nu. Det kräver ett enormt mod. Det kräver ett sammanhang där man ser, lyssnar och förstår. Det kräver någon som ser igenom fasaden – någon som vågar fråga och som vågar lyssna utan att döma.

Därför måste samhällets stöd finnas där, inte bara med paragrafer utan med närvaro, med kompetens och med rätt tajmning. Regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna under det senaste året tagit fram ett av de mest ambitiösa åtgärdsprogrammen någonsin för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Syftet är att öka tryggheten i hemmet, i samhället och i rättssalen.

En av de viktigaste delarna i programmet är de reformer som stärker skyddet för den våldsutsatta. Tryggheten ska inte avgöras av vem som ropar högst. Det är den som slår som ska bort, helt enkelt. Kontaktförbuden har skärpts. Skyddade boenden har stärkts med tillståndsplikt och tydligare barnrättsperspektiv. Allt detta har Sverigedemokraterna stöttat och i flera fall varit initiativtagare till.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla nya riktlinjer för hur hedersproblematik ska upptäckas tidigare, inte minst i skolan och i socialtjänsten. I arbetet mot hedersbrott har straffen höjts. Man har avsatt 50 miljoner kronor per år under tre års tid utöver de drygt 350 miljoner kronor som redan permanent finns i arbetet. Och vi vet att det kommer mer.

Men vi i Sverigedemokraterna är inte helt nöjda. Vi vill se straff som faktiskt avskräcker, även för dem som utövar kontroll på distans eller i grupp. Vi vill att eftervåld, ekonomisk utpressning och psykiskt förtryck ska bemötas med samma allvar som det fysiska våldet.

Arbetet stärks även genom utökad operativ samverkan mellan polis, åklagare, kriminalvård, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Det är avgörande att dessa aktörer samverkar effektivt för att skydda de utsatta, lagföra förövare och förhindra upprepat våld.

Det är därför avgörande att dessa brott möts med rätt proportioner i straffskalorna. Den som misshandlar sin partner ska inte komma undan med samhällstjänst eller villkorlig dom. Den som begår sexualbrott ska sitta av sitt straff.

Vi har redan sett flera lagändringar under den här mandatperioden. Preskriptionstider för vissa sexualbrott har förlängts. Möjligheterna till straffskärpning har utökats. Utredningar pågår för att ytterligare stärka konsekvenserna för den som utövar våld mot en närstående.

Fru talman! Vi får inte glömma det våld som inte syns i blåmärken. Ekonomiskt våld är en ofta förbisedd men mycket allvarlig form av kontroll, där gärningspersonen begränsar kvinnans möjligheter att leva ett självständigt liv genom att neka henne tillgång till pengar, hindra henne från att arbeta eller ta lån i hennes namn.

Detta är ett våld som i många fall fortsätter även efter separationen, vilket jag också har varit med om. Det är det så kallade eftervåldet, där förövaren utnyttjar vårdnadsprocesser, ekonomisk påtryckning och hot om sociala konsekvenser för att behålla kontrollen.

Lika viktigt som rättssystemet är bemötandet. För vad händer när en kvinna äntligen vågar anmäla men möts av oförstående eller bristfällig kompetens från dem som ska hjälpa henne? Därför har regeringen under det senaste året avsatt medel till utbildningsinsatser inom både polis och socialtjänst. Syftet är att bygga upp kunskap inom polis och socialtjänst så att våldsutsatta kvinnor ska få rätt stöd redan från den första kontakten.

Under den tidigare regeringens styre översvämmades vi av värdegrundsdokument, men det saknades tillräckligt med grundläggande skydd för kvinnor i verkligheten. Man pratade om strukturer men ignorerade ropen på hjälp från kvinnojourer. Man kallade det jämställdhet men offrade tryggheten för att inte riskera kritik från identitetspolitiska grupper. Projektpengar rann ut i meningslösa utbildningar och byråkratiska nätverk. Det är inte bara misslyckat; det är ansvarslöst. Och det är just den sortens politik som svenska folket har tröttnat på.

Fru talman! Låt mig vara tydlig. Många av de reformer som nu genomförs hade aldrig blivit verklighet utan Sverigedemokraternas politiska tryck. Det är vi som har drivit på för att flytta fokus från symbolfrågor till skydd, från genusplaner till jourboenden och från värdeord till verklighet.

Fru talman! Som någon som själv har överlevt ett liv i våld vet jag hur avgörande det är med rätt politik. Jag är djupt tacksam över att vi äntligen har en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna inte bara lyssnar utan faktiskt gör verklig skillnad på riktigt.

(Applåder)

Camilla Mårtensen (L)

Anf. 18 Camilla Mårtensen (L)

Fru talman! Jag har nu haft förmånen att sitta i Sveriges högsta beslutande församling i drygt två och ett halvt år. Det finns få ämnen jag har debatterat under denna tid där vi är så överens som vi är om Jämställdhetsmyndighetens delmål 6 – Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Jag vill påstå att varenda riksdagsledamot i salen är lika dedikerad som jag och mitt parti när det gäller att detta måste få ett slut. I ett av världens mest jämställda länder är kvinnor och flickor fortfarande rädda.

Kvinnor är otrygga när de ska ta den där löpturen i oktober. Den ekonomiska oron drabbar främst kvinnor i bodelningsprocesser som drar ut på tiden. Kvinnor känner fruktan när de tvingas lämna sina barn på helgövernattning till sin forna förövare. Det handlar om osäkerheten man känner när man går från bussen med nyckelknippa i hand som en livlina om man blir attackerad. Och kanske det värsta av allt: Det finns en grupp kvinnor som är skräckslagna och fruktar för sina liv i sina egna hem.

Fru talman! Ditt hem är din borg, heter det. Låt det sjunka in! Den borgen kan bli ett fängelse där man hela tiden måste ha koll på sin fångvaktare för att skydda sig själv och sina barn. Varje litet felsteg eller egentligen steg – för det är fångvaktaren som har bestämt vad som är rätt eller fel – kan resultera i en nedlåtande kommentar, ett hot eller till och med ett slag.

Varje gång en kvinna misshandlas i sitt hem kränks inte bara hennes kropp utan också hennes frihet, hennes värdighet och hennes grundläggande rättigheter som människa.

Därför är det utmärkt att regeringen har beslutat om ett nytt stödsystem för den som vill lämna en våldsam relation. Skyddat boende räknas numera som en boendeinsats i socialtjänstlagen. Länsstyrelsen har i uppdrag att hjälpa kommuner med barnrättsperspektivet. Fastighetsägare ska kunna säga upp en hyresgäst som utövar våld mot närstående. Flera myndigheter har genom Jämställdhetsmyndigheten försorg fått utbildning kring ekonomiskt våld, och uppdrag har getts för att förbättra arbetet med skyddade personuppgifter.

Fokus har generellt flyttats från förövaren till brottsoffret, och som ett led i detta har vi en utredning om en lagstiftning som ska kunna ge kontakt- eller tillträdesförbud, om man så vill, till en hel kommun. Alla uppräknade åtgärder är ett axplock av förändringar, och alla är mycket välkomna.

Fru talman! För mig som liberal är individen, inte kollektivet eller familjen, samhällets minsta och viktigaste enhet. Därför går alltid individen före familjens önskan, släktens krav eller församlingens normer – alltid.

Kollektiv kontroll där familjens och släktens rättigheter ses som viktigare än individen är kännetecknande för hedersrelaterat våld och förtryck. I Sverige borde vi ha kommit längre än så. Som liberal kan jag aldrig acceptera familjens rätt över individen.

Regeringen och även en del av oppositionspartierna har nu landat i att vi ska ha ett sjunde delmål som adresserar hedersrelaterat våld och förtryck. Det är välkommet. Hedersrelaterat våld och förtryck är också ett resultat av ett patriarkalt förtryck, men uttrycket är något annat. När du utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck har du en hel familj mot dig. Ofta finns ingen släkting du kan ringa, ingen andlig ledare där du kan få stöd och heller ingen i ditt bostadsområde som du kan få hjälp av. Det är strukturer som går långt tillbaka i historien.

Hedersrelaterat våld och förtryck skapar så många offer – flickan som blir vaktad av sin bror, brodern som förväntas spionera på sin syster, släktingen som inte får älska vem den vill eller ens ta de mest självklara individuella besluten.

Lika viktigt som det är att förstärka arbetet mot mäns våld mot kvinnor är det att synliggöra det hedersrelaterade våldet med ett nytt sjunde delmål. Tack, Juno Blom, Nyamko Sabuni, Robert Hannah och många, många fler som har stått här i talarstolen och talat för de mest ofria i vårt samhälle. Då var Liberalerna i sin kamp för att synliggöra de hedersutsatta. Tålamod och sittfläsk är receptet för politisk framgång, och nu ger det resultat!

Det viktigaste för att nå våra jämställdhetspolitiska mål är ändå det förebyggande arbetet: slaget som aldrig delas ut, den psykiska terrorn som inte blir av eller förföljelsen som uteblir. Redan i förskolan måste vi vara uppmärksamma på könsstereotypa mönster. I skolan måste det finnas diskussioner kring machokultur och könsroller. Barns och ungdomars rättigheter måste belysas och informeras om. Därför är Skolverkets uppdrag viktigt där de nu har fått tydliga direktiv om att skolan inte bara ska uppmärksamma hedersrelaterat våld utan även ha ett systematiskt kvalitetsarbete kring detta redan i förskolan.

Lika viktig är den utredning som nu är tillsatt som ska belysa förskolans och skolans roll för att komma till rätta med förtrycket. Det handlar också om förändringar i migrationspolitiken med utbildning om svensk lag, bättre sfi, kommunala insatser och föräldrakurser.

Herr talman! När det första slaget är utdelat ska rättssystemet ta vid och ge hårda straff för förövaren. Jag är stolt över att Sverige har kommit så här långt i jämställdhetsarbetet. Det har varit en stenhård kamp som tidigare generationer av kvinnorättskämpar och feminister har drivit. I dag vilar ansvaret på oss. Fortfarande lever kvinnor och flickor med rädsla för våld i alla samhällsklasser, i alla etniska grupper och i alla åldrar.

Alla kvinnor ska få leva sitt bästa liv, och när vi inte längre behöver stå här i kammaren och återigen diskutera mäns våld mot kvinnor, oavsett uppväxtplats eller social struktur – först då kan vi tystna.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Sofia Amloh (S)

Anf. 19 Sofia Amloh (S)

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet, som jag uppskattade – vi skriver nog under på allt!

Jag vill särskilt lyfta upp det som ledamoten inledde sitt anförande med, nämligen att det finns en politisk enighet i de här frågorna och ett stort engagemang när det gäller mäns våld mot kvinnor. Särskilt uppskattar jag det utifrån hur debatten började – den var lite i gungning gällande om det faktiskt finns en politisk enighet bakom de jämställdhetspolitiska målen. Det är därför skönt att få höra ett regeringsparti deklarera att så är fallet.

Mot bakgrund av den skrivelse som vi debatterar här i dag utifrån den fördjupade uppföljning som Jämställdhetsmyndigheten har gjort vill jag återkomma lite mer till just de skyddade boendena. Jag redogjorde i mitt anförande för en problematisk utveckling som både Sveriges Kommuner och Regioner och flera kvinnojoursorganisationer, bland annat Unizon, höjer rösten och försöker påvisa, nämligen att boenden får läggas ned. Inte minst i Norrbottens län läggs det ned en massa boenden och verksamheter just nu.

Jag undrar vad regeringen vill göra åt det. Ligger det något på bordet för att stoppa den här negativa utvecklingen?

Camilla Mårtensen (L)

Anf. 20 Camilla Mårtensen (L)

Herr talman! Tack för frågan, Sofia Amloh, och tack också för berömmet!

Vi är ju eniga om målet. Ibland har vi lite olika syn på hur vi ska ta oss dit, men det här är en fråga som vi måste arbeta tillsammans med.

Jag tycker att det är alldeles rimligt med den tillsynsplikt regeringen har infört för att höja kvaliteten. Detta har lett till att det på vissa ställen fattas särskilda boenden, vilket är ett bekymmer. Vi har också sett att det är färre som blir placerade; det gäller både barn och kvinnor. Men om jag har rätt information finns det på totalen rätt antal platser. Det finns alltså obesatta platser, eller hur man ska uttrycka det.

Jag delar oron över att särskilda boenden inte finns i alla kommuner eller i närheten av alla kommuner. Det är också så att det är socialförvaltningarna som tar beslut om vem som ska tilldelas ett särskilt boende. Där gör man ibland ställningstaganden och fattar beslut som kanske inte rimmar med vad vi skulle önska här i kammaren. Man väljer andra typer av säkerhet för den här gruppen.

Jag kan svara Sofia Amloh att jag ser det som ett problem. Jag har också sett organisationernas rop kring detta. Jag vet också att regeringen tittar på det för att se hur man kan stödja så att vi får en bättre balans över hela landet när det gäller skyddade boenden.

Sofia Amloh (S)

Anf. 21 Sofia Amloh (S)

Herr talman! Det här är ett stort problem med tanke hur många kvinnojourer som nu faktiskt stryker med och försvinner, samtidigt som vi ser att kommunerna inte placerar kvinnor och barn som är i behov av det. Det här är en bokstavligen livsfarlig kombination.

Jag håller med om tillståndsplikten och att det är något som behöver göras, men man måste också tillföra pengar för att kvaliteten i verksamheterna ska kunna upprätthållas. Problemet är att det inte har gjorts. Kommunerna har väldigt stora kostnader för de här placeringarna, och detta hamnar i bedömningen av om någon ska placeras eller inte.

Det här vill jag lyfta fram, för det behöver tas i beaktande.

Regeringen har svarat att man vill titta på det här och att man kanske gör någonting åt det. Men man skjuter på det till 2026. Då tror jag att vi har låtit det gå alldeles för långt. Vi anser att man behöver göra saker tidigare – i alla fall titta på det här, utvärdera, inhämta kunskaper och se på utvecklingen för att kunna agera. Jag rekommenderar ledamoten att överväga att senare i eftermiddag rösta på vårt yrkande om uppföljning, så att en förändring kan komma till stånd tidigare.

(Applåder)

Camilla Mårtensen (L)

Anf. 22 Camilla Mårtensen (L)

Herr talman! Tack, ledamoten Amloh, för uppmaningen att rösta på oppositionens förslag! Men det är inte så det fungerar när man sitter i ett regeringsparti, utan vi jobbar internt med de här frågorna. Jag kan försäkra ledamoten om att både den före detta jämställdhetsministern och den nya jämställdhetsministern Nina Larsson har det här under lupp och tittar på hur vi kan arbeta vidare. Det stannar inte heller vid en jämställdhetsminister, utan det här är ett samarbete mellan kommuner och regioner. Det är strukturförändringar och attitydförändringar som krävs. Jag har fullt förtroende för att våra företrädare ser lika allvarligt på detta som oppositionen gör, och därför kommer jag att lägga min röst i dag på regeringens förslag.

Maj Karlsson (V)

Anf. 23 Maj Karlsson (V)

Herr talman! Jag var bara ett litet barn när jag möttes av mäns våld mot kvinnor så brutalt att minnet aldrig lämnar mig. En flerbarnsmamma i området där vi bodde blev ihjälhuggen av sin man. Jag kände inte familjen, men jag visste vilka de var, vilka barnen var. Det sades att det var ett av barnen som hade larmat polisen. Ett annat barn satt och baddade mammans kropp när polisen väl kom till platsen.

Den förtvivlan jag kände då lever kvar i mig än i dag. Hur kan något sådant ens få hända? Vem kan göra något så fruktansvärt? Inte visste jag då att våldet i alla dess former skulle följa med under hela min livstid. Det var till exempel blottaren som satt och väntade på vår väg till skolan nästan varje dag under flera veckors tid, kommentarer om våra kroppar under uppväxten och obehaget av läraren som gärna ville komma in i omklädningsrummet efter idrotten.

Jag visste inte då hur vi skulle utsättas på vår trevande väg ut i vuxenvärlden, vilka skyddsmekanismer vi skulle behöva utveckla och vilken skuld vi skulle behöva bära. Det gällde att inte gå genom den mörka parken, att inte ha den korta kjolen, att inte bli för full och att skylla sig själv. Inte visste jag då hur många gånger jag skulle höra om närståendes vidriga upplevelser med någon man som tagit sig friheter och gått för långt. Och lyckligtvis visste jag då ingenting om Mia. Hon, min vän, som blev mördad av en man hon haft en nära relation med. Hon, med en son, vars lilla kropp jag gick bakom på väg mot hennes sista vila.

Jag måste erkänna att jag faktiskt innerligt önskat att jag bara haft otur som fått min livsväg kantad av allt detta våld. Men det är tyvärr inte så. Mäns våld mot kvinnor pågår mitt ibland oss hela tiden. Vi kan titta på statistiken. 75 000 kvinnor utsätts för mäns våld årligen. Var tredje vecka dödas en kvinna av en man. År 2021 anmäldes 38 300 misshandelsbrott och 8 600 fall av våldtäkter mot kvinnor eller flickor. Det är mer än en våldtäkt i timmen, dygnet runt, året om. Var fjärde tjej i nian som har eller har haft en relation har blivit utsatt för våld av en kille.

Vi ska inte heller glömma att mörkertalet är omfattande. Brå uppskattar att omkring 80 procent av allt våld mot kvinnor och flickor aldrig polisanmäls.

Alla kvinnor och flickor påverkas av mäns och pojkars våld mot kvinnor och tjejer, antingen direkt eller indirekt. Det är just det faktum att våldet är strukturellt som gör att ingen riktigt agerar.

Herr talman! Kanske är den rapport som polisen publicerade för bara några dagar sedan något av det viktigaste som hänt för kvinnor på mycket länge. Polisens operation Beta har granskat 17 fall av kvinnomord som skedde 2023 och 2024 för att se om och i så fall hur polisen kan bli bättre på att förhindra att kvinnor dödas.

Polisens egen kritik är ingen vacker läsning. Flera av de kvinnor som blivit mördade hade kunnat vara vid liv i dag om de brister man identifierat inte hade funnits. Låt mig citera den nationella chefen för operation Beta, Jale Poljarevius: ”Under mina nu 36 år som polis har jag aldrig sett maken till hur kulturen påverkar en sakfråga som när det gäller mäns våld mot kvinnor.” Kulturen han hänvisar till är att kvinnor inte tas på allvar. Vi är intill döden osynliggjorda.

Helt ärligt är detta oförlåtligt och ett riktigt haveri. Men det har också gett oss något vi kanske aldrig fått förut. Vi har nu på det mest brutala sätt äntligen fått svart på vitt. Det är ett offentligt erkännande av att strukturer och kvinnors underordning genomsyrar vårt system och kostar liv, till och med från polisen.

Herr talman! Polisens vittnesmål sätter ljuset på det som vi menar är ett problem för samhället som helhet. Det framgår inte minst av den skrivelse som hanteras här i dag. I samtliga målsättningar som anges i uppföljningen kan vi se exakt samma mönster av exakt samma skäl. Mäns våld mot kvinnor och andra former av våld i nära relationer varken synliggörs eller motverkas i paritet med våldets inverkan på den som drabbas och samhället i stort.

Vi upptäcker inte våldet i tid. Vi har inte en tydlig plan för när våldet väl upptäckts. Brottsbekämpningen är, som vi vet, inte tillfredsställande. Kunskapsnivån måste höjas och samordningen utvecklas.

Vi ser stora brister i socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens kärnverksamhet. Det är enorma brister inom rättsväsendet. Inte ens de brister som redovisas i dödsfallsutredningarna får ordentligt gehör. Det låter nästan bisarrt, men tyvärr är det inte mindre sant.

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är strukturellt och genomsyrar hela vårt system. Därför tas inte våldet på det allvar som faktiskt krävs för att stoppa det.

Herr talman! För att förebygga och stoppa mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer krävs ett nytt synsätt och ett helhetsgrepp. Det krävs att kvinnors och tjejers lika rätt till frihet sätts högst upp på dagordningen och finansieras därefter. Det krävs att arbetet utgår från att förtrycket handlar om könsskillnader, och vi måste lyssna på expertisen. Men framför allt krävs handling.

Ett akut område som behöver att vi agerar här och nu är kvinnors och barns rätt till skydd. Socialstyrelsens senaste rapport visar mycket alarmerande siffror som tyder på att allt färre kvinnor och barn kommer till skyddat boende, och detta utan att det finns några tendenser till att våldet minskar. I värsta fall betyder det att flera kvinnors och barns liv svävar i verklig fara utan att de får skydd.

Kvinnojourerna har under 40 år samlat erfarenhet och kunskap just utifrån det fruktansvärda våld kvinnor och barn utsätts för och dess mekanismer. Deras verksamhet spelar en avgörande roll i samhället, inte bara för att de kan erbjuda akut skydd och tack vare deras långsiktiga arbete med våldsutsatta kvinnor, barn och tjejer utan också för att motverka våldet strukturellt. Allt detta hänger ihop. Vad de inte vet om hur kvinnors och barns liv kan räddas är nästan inte värt att veta.

Kvinnojourernas verksamhet bygger på kunskap, empati, låga trösklar och ett metodiskt arbete med att ge utsatta makten över sina egna kroppar och sina egna liv igen. De kan få vara på en trygg plats, börja andas och läka. Det får ta tid.

De ideella kvinnojourerna är en ovärderlig resurs för att skydda kvinnor och barn på riktigt. Problemet är att deras verksamhet nu är hotad.

Med den nya lagen från 2024 fanns en ambition att höja kvalitetskraven för skyddade boenden. Tyvärr har det gått lite fel. Förutom att det är dyrt, krångligt och byråkratiskt är det allvarligt att de krav som ställs för att få tillstånd inte går i takt med de våldsutsattas verkliga behov. För den som kanske inte riktigt vet är det lätt att tro att det yttre skyddet ska ge trygghet och att skalskyddet är centralt. Men det är oftast inte rätt väg att gå. Man missar det kvinnojourrörelsen vet, nämligen vad som krävs i form av tid och kraft för att kunna lämna, bli hel och bli fri. Det är det som krävs för att rädda liv.

Innan lagen kom varnade vi för det vi nu ser. Flera jourer över landet tvingas lägga ned, och helt andra börjar ta plats – sådana som vet hur de ska tjäna pengar på kvinnors utsatthet och göra vinst på kvinnors bekostnad. Vi har helt rått skapat en marknad av mäns våld mot kvinnor.

Från Vänsterpartiet sida ser vi att detta kan vara ett av de största bakslag som kan komma i försöken att rädda kvinnors liv och stoppa våldet. Därför måste regeringen agera. Vi är helt överens med den samlade oppositionen om att reformen för skyddade boenden måste följas upp, men vi väljer att lyfta fram vår gemensamma reservation med S och MP om driftsformen för skyddade boenden. Kvinnors och barns liv är ingen affärsverksamhet. Jag yrkar därför bifall till reservation 13.

(Applåder)

Helena Vilhelmsson (C)

Anf. 24 Helena Vilhelmsson (C)

Herr talman, åhörare och ledamöter! Vi upplever i dag en backlash för jämställdheten som vi inte har sett i modern tid. Vi får inte stopp på mäns våld mot kvinnor. Synen på jämställdhet hos unga förfärar. Löneskillnaderna består eller ökar.

Det är svårt att riktigt ta in vetskapen om Donald Trump och hans anhang, som i rasande fart nu gör allt för att eliminera kvinnors och minoriteters rättigheter. Det handlar om makthavare som sprider hat vid varje medietillfälle och rycker bort tryggheten för miljoner och åter miljoner människor.

Det här sprider sig. Vi i Sverige är inte fredade. Vi minns och förfäras av den sexism som i vintras uppdagades inom lokalpolitiken i Alingsås. Det här skedde till en början i det tysta men sedan även i det offentliga.

Varför börjar jag med sådana reflektioner? Jo, det här handlar om mekanismerna bakom mäns våld mot kvinnor. Skämten på skolgården, jargongen i omklädningsrummet och sexismen i chattarna förskjuter gränserna för vad som är accepterat. Det skapar en grogrund för det våld som drabbar tusentals kvinnor i Sverige varje år.

Jag tror tyvärr att vi behöver vara alarmistiska, men folk behöver också förstå varför vi är alarmistiska. Oavsett vilka lagar vi stiftar i denna församling spelar det ingen roll om inte människor förstår vilket problem vi vill åtgärda med lagen. Annars kommer folk inte att anmäla, och det kommer inte att få genomslag i domsluten, vilket leder till att vi inte kan se brottsoffer eller identifiera förövare.

Herr talman! Vilka är då förövarna? Jag brukar ställa följande fråga i olika sammanhang: Hand upp – hur många känner en sexualbrottsutsatt kvinna? Och: Hur många känner en sexualbrottsförövare? Antalet händer som räcks upp är olika vid de olika frågorna.

Såvida inte alla kvinnor ljuger måste vi lära oss att hitta och våga se vilka förövarna är. För det här krävs en perspektivförskjutning. Jag tänker lägga fokus för mitt anförande på att exemplifiera vad jag menar.

Regeringen pratar ofta om att lägga om politiken och lägga fokus på brottsoffret i stället för på förövaren. Det går ju så där med tanke på de resultat vi ser. Det här är svårare än så. Det sitter i väggarna och i ryggraden. Vi måste börja göra någonting åt detta och arbeta med mer än bara att skärpa straffsatserna. För ärligt talat når de en väldigt liten del av förövarna. Vi vet att 80 procent av förövarna går fria. Därför måste vi jobba med mer än skärpta straffsatser. Annars kommer den fördjupade uppföljning som vi diskuterar i dag att se likadan ut nästa gång frågan kommer till kammaren.

Herr talman! Jag har under nästan hela mitt liv verkat i traditionellt manliga miljöer – först inom skogsnäringen och sedan inom politiken. Det var nog egentligen inte förrän jag blev aktiv inom Centerkvinnorna som jag verkligen lärde mig se, och såg, glastaken.

En av mina första beslutspunkter i kommunstyrelsen handlade om bidrag till ett kvinnohus i en närliggande kommun. Beslutet blev nej, för ”vi hade ju ingen kvinna som bodde där just då”, vilket var ett anmärkningsvärt beslut och skäl i sig. Vad skulle hända om vi hade det veckan därpå?

Det som dock gnagde var att det ens var en punkt på dagordningen. Vi hade aldrig någon punkt som handlade om bidrag till placering på vårdhem för en person med missbruk eller beroende. Ett sådant beslut togs på delegationen, och det hela gick automatiskt.

Det finns några sägningar som är väldigt farliga. En är ”Inga riktiga män slår en kvinna”. Det är helt galet att säga så. Vilka är det som slår om det inte är riktiga män? Det är ju inte monster eller låtsasmän som slår, utan det är just män, riktiga män. Och vi måste sluta tjata om starka kvinnor. Om vi säger ”Det är bra – du måste vara stark. Du måste kliva fram” säger vi samtidigt att normen för en kvinna är att vara svag.

Ni minns väl metoo allihop? En del straighta killar sa: ”Det är så svårt att veta var gränsen går nu. Får man inte ens ge en kram?” Men det märkliga var att om samma straighta killar gick med till en gayklubb visste de precis var gränsen gick. Konstigt!

Vi lär tyvärr fortfarande ofta våra flickor att inte låta sig tryckas ned. Stå på dig, säger vi. Det vi borde göra är att lära våra pojkar att inte trycka ned. Det farligaste för en man är att umgås med en man. Det farligaste för en kvinna är att umgås med en man. Vilka är det som måste förändra sitt beteende?

Herr talman! När en kvinna fastnar i en våldsam relation ska det finnas ett lämnaprogram. För mig är ett sådant program ett sammanhållet program. När kvinnan väl har bestämt sig för att lämna sin partner, kanske för första, andra eller tionde gången, ska hon få den hjälp hon behöver: en särskild kontaktperson genom hela processen och kontakt med socialtjänsten och vården liksom hjälp med bostad, ny skola, flytt, fritidssysselsättning och jobb samt ekonomiskt stöd. Precis ett sådant program – ett exitprogram – finns för män som vill lämna kriminella miljöer.

Låt mig citera från en rapport från Jämställdhetsmyndigheten: ”En person som vill hoppa av det kriminella livet erbjuds ett 18 månader långt behandlingsprogram … på uppdrag och finansierat av socialtjänsten. Därefter följer två års eftervård och uppföljning, som är kostnadsfri för kommunen. Första året finns stöd dygnet runt och innefattar insatser avseende bostad, terapi, drogberoende, sysselsättning, skuldsanering och fritidssysselsättning. Därefter följer ett sex månader långt utslussningsprogram för att klienten ska bli mer självgående.”

Vad får en kvinna som lämnar en våldsam relation? Hon får nästan inget av det jag just läste upp. Det kan bli fråga om kontaktförbud och i värsta fall skyddad identitet. Hur kan det vara så här?

Centerpartiet har motionerat om ett lämnaprogram, inklusive en lämnapeng, i budgeten under flera års tid. Regeringen pratar som sagt om vissa insatser som redan görs och paketerar ihop det, men man har inte lagt till extra medel och framför allt inga medel direkt till den person som är utsatt.

Apropå skyddad identitet är det i dag 28 000 personer som lever med någon form av sekretessmarkering eller skyddad folkbokföring. Och apropå värderingsfrågor: Under pandemin beslutade vi här i kammaren om restriktioner. Man fick inte göra vad man ville när man ville det. Man fick inte gå på bio eller fotboll jämt. Aldrig har väl behovet av att gå just på bio och fotboll varit så stort som just då. Vilken kritik vi fick! Det diskuterades om det vi gjorde här var lagligt.

När restriktionerna väl släpptes sa alla: ”Åh, vad skönt! Nu kan vi leva ett fritt och frihetligt liv igen.” Men vi glömde bort att 28 000 personer aldrig får göra det. På något sätt accepterar vi det.

Skatteverket har genom åren fått i uppdrag att se till att de med skyddad identitet ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Ska man inte kunna leva ett normalt liv? Det är så uppdragen till myndigheterna borde lyda.

Så sent som i vintras uppdagades att myndigheter på ett näst intill strukturerat sätt avslöjade skyddade personers identitet genom att enskilda medborgare kunde ringa och be att få ut dokument. Dessa gavs ut utan problem, men hoppsan – där fanns en sekretessmarkering! På detta sätt avslöjades personers identitet.

Vad sa då myndighetscheferna, och vad sa justitieministern? Jo, man rår inte på den mänskliga faktorn, och målsättningen är förstås att så få som möjligt ska avslöjas. ”Så få som möjligt” – finns det ett antal? Hur många är okej? Det är väl ingen som ska avslöjas. Det är det som är målsättningen.

Det här synsättet sätter sig. Någonstans är det okej; man kan inte göra allt. I dag kan vi skicka folk till månen som sänder videor, men vi kan inte åstadkomma ett it-system eller säkra ett system med dubbla kontroller innan dokument skickas iväg. Hur kan det vara så?

Vi måste börja tidigt, herr talman. Jag är glad att Ungarelationer.se nu äntligen verkar få en stadig finansiering. Jag har pratat om Ungarelationer.se och dess finansiering här i kammaren under många år. Jag är inte trygg än, men jag hoppas att det löser sig. Ungarelationer.se är nästan den enda sajten, den enda organisationen, med, av och för ungdomar.

När jag fick reda på att den vanligaste frågan där löd ”måste man gå med på strypsex?” gjorde det faktiskt lite ont att detta tycks ha blivit en norm. För mig är det självklart: Den lättillgängliga, våldsamma pornografin leder till en helt förvrängd syn på sexualitet, samtycke och kroppsuppfattning. Det finns forskning om det. Är det något vi behöver göra är det att förhindra detta och att ha en mycket bra undervisning i skolan om sexualitet, samtycke och relationer.

Avslutningsvis: När det gäller den lättillgängliga pornografin är det inte som det var förr, att man tittade på pornografi på tv eller köpte en tidning, utan i dag använder man mobilen. Det finns siffror som visar att barn och unga under ett år använder mobilen i 2,2 månader. I dag är medelåldern för att få en smartphone nio år. Det borde inte ens kallas en telefon, för man gör allt annat än ringer med den. Ska man ha en telefon kan man köpa en telefon.

I dag säger vi fortfarande till våra barn att det är farligt att gå över Sergels torg mitt i natten – det får du inte göra. Men något som är betydligt farligare, vilket också polisen vittnar om, är mobilen. Där finns förövarna, och där hittar de sina brottsoffer. Men när det gäller mobilen lämnar vi barnen med allt ansvar. Varför får barn inte köpa Nocco samtidigt som de får en mobil med abonnemang och med två klick är tillgängliga för världens förövare? På cigaretter och rengöringsprodukter finns direktiv om hur de får användas, men när vi köper en mobil och startar ett abonnemang får vi inga som helst direktiv. Varför är det så?

Ett tips till regeringen: Jobba med detta! Operatörerna vill utveckla det här, och de har ett stort ansvar. Men vi, samhället och staten, har också ett ansvar att gå hand i hand med dem.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Janine Alm Ericson (MP)

Anf. 25 Janine Alm Ericson (MP)

Herr talman! Var tredje vecka mördas en kvinna av en man hon har eller har haft en relation med. Varje gång en kvinna dör är det en personlig tragedi – att det händer, men också tiden innan det hände. Vi har genom åren fått så många vittnesmål om kvinnor som farit illa i relationer, som omgivningen har sett men samhället har blundat för.

Men det handlar inte bara om personliga tragedier. Det är också ett strukturellt samhällsproblem. Ett samhälle där kvinnor inte kan röra sig fritt eller känna sig trygga i sina egna hem eller inte vågar lämna sin partner är ett samhälle där demokratin och rättssamhället haltar.

Miljöpartiet ser att mäns våld mot kvinnor är ett av Sveriges allvarligaste samhällsproblem, som självklart måste bekämpas – och det med all kraft. I den skrivelse som vi debatterar i dag redogör regeringen för det arbete som görs kopplat till mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är faktiskt tydligt att regeringen tar denna fråga på allvar.

I många delar har de tagit vidare det arbete som Miljöpartiet genom våra jämställdhetsministrar Åsa Lindhagen och Märta Stenevi påbörjade under vår tid i regering. Vi lanserade då ett 40-punktsprogram mot mäns våld mot kvinnor, med en lång rad insatser för att bekämpa våldet. Det handlade om förebyggande insatser, stöd och skydd för våldsutsatta, straffskärpningar och ökade satsningar på kompetens och forskning. Som ett resultat har det blivit lättare att utfärda kontaktförbud och utdöma fotboja. Straffet för grovt kvinnofridsbrott har skärpts, och det har gjorts satsningar på polisen och på fler särskilda utredare.

Men görs det tillräckligt? Nej, uppenbarligen inte eftersom kvinnor fortsätter att misshandlas svårt och mördas. Ännu ser vi inget slut på det. Förutom åtgärdsprogram behövs det en budget men också fler konkreta satsningar som gör skillnad i verkligheten.

En viktig del som vi också hör mycket om är att vi behöver utveckla nya arbetssätt för att komma åt våldet. Det behövs fler evidensbaserade metoder för att motverka mäns våld mot kvinnor. Men det är också angeläget att de metoder som finns och som man ser fungerar utvecklas och utvärderas.

Därför har vi i Miljöpartiet ett förslag om en samverkansorganisation som kan samla olika aktörer i arbetet med att utveckla verkningsfulla metoder och arbetssätt mot mäns våld mot kvinnor. Vi vill också att Jämställdhetsmyndigheten får i uppdrag att ta fram en organisation för att förbättra forskning och metoder för att motverka våld mot kvinnor.

Vi måste också växla upp arbetet med att stärka samtyckeskulturen. Det sexuella våldet finns i hela samhället, och det är tydligt att det normerande arbetet måste breddas. I dag är detta arbete mest inriktat mot barn och unga. Det behöver också stärkas, men vi behöver dessutom bredda det till fler vuxna. Vi vill att regeringen ska ge ett tydligt uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten att arbeta med att inkludera vuxna i förändringsarbetet för att skapa en samtyckeskultur i hela samhället.

Vi vill också se en nollvision. En nollvision för mäns våld mot kvinnor skulle utgöra en tydlig signal om att samhället behöver kraftsamla betydligt mer och vara ett viktigt styrmedel för det fortsatta arbetet. Nu vill utskottet ha en mer inkluderande formulering, men vi tror att sikten då skyms för det övergripande problemet. Vi vill i stället att det ska vara tydligare att nollvisionen ska gälla just mäns våld mot kvinnor.

Herr talman! Vi verkar alla här inne vara överens om att hela samhället måste kraftsamla mot hedersproblematiken. Men även där går arbetet alldeles för långsamt. Som det ser ut nu är kunskapen på området för låg. Stödet är inte tillräckligt strukturerat, och det som är beslutat implementeras inte. Camilla Mårtensen från Liberalerna talade tydligt om detta alldeles nyss – hur utsatt en människa i en hederskontext faktiskt är. Det är oacceptabelt. Jag är glad att vi alla är överens om detta.

Nu har regeringen beslutat att flytta Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck till Jämställdhetsmyndigheten. Vi är oroliga för att det kan ge konsekvenser. Det finns en stor risk för att arbetet försenas och att detta i förlängningen drabbar enskilda utsatta. Vi vill därför att regeringen ska följa denna utveckling väldigt noga. Omorganisationen får inte riskera verksamheten. Man måste säkra de resurser som krävs för att flytten inte ska gå ut över verksamheten. Vi måste göra mer för dem som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck, och det arbetet får absolut inte sakta av.

Skyddat boende har också genomgått en stor reform, och nu behövs en tydlig uppföljning. Vi kan konstatera att det saknas därför att det i dagsläget är oerhört svårt att få ut statistik om hur utfallet faktiskt har sett ut sedan lagen trädde i kraft. Vilka verksamheter har kunnat fortsätta, och vilka har fått stänga? Hur har det påverkat privatdrivna boenden respektive boenden som drivs i idéburen regi?

Vi vet att regeringen har lagt ett uppdrag till Statskontoret att följa upp och analysera effekterna av reformen, men slutredovisning ska ske först 2027. Det tycker vi är alldeles för sent. Regeringen måste prioritera upp arbetet och redovisa resultatet betydligt snabbare än så.

När det gäller skyddade boenden är det helt avgörande att vi får stopp på oseriösa aktörer. Det gäller både här och i resten av välfärden. Dessutom anser vi i Miljöpartiet att det är helt oacceptabelt att företag gör vinst på utsatta kvinnor. Därför tycker vi att privata aktörer inte ska få driva skyddade boenden, utan de boendena ska endast få drivas av kommuner och idéburna verksamheter.

Jag vill också säga något om Polismyndigheten. När vi skrev vår följdmotion kunde vi konstatera att det är tydligt att Polismyndigheten har tvingats prioritera ned mäns våld mot kvinnor, framför allt när det rör utsatthet för prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Polismyndigheten själv bedömde att detta berodde på en omfördelning av resurser och omstrukturering av verksamheten.

Mot bakgrund av den rapport vi fick från polisen i förra veckan ser vi att det är helt andra saker som behövs. Det vi fick höra – hur man nedprioriterar, hur man inte har tagit våld på allvar och hur man faktiskt kanske kunde ha förhindrat några kvinnors död – är någonting som jag hoppas att regeringen verkligen kommer att ta på allvar och följa upp. Detta är någonting som jag gärna hade sett att justitieministern var ute och rasade om. Det kanske kommer, för detta är ju ett helt oacceptabelt beteende av en polismyndighet. Det sa också polisen själv. Antagligen är det också olagligt. Så kan vi inte ha det.

Vi måste se till att Polismyndigheten i stället prioriterar mäns våld mot kvinnor på samma sätt som man prioriterar mäns våld mot män. Nu ser vi ännu tydligare – och vi hoppas att också regeringen gör det – att resurserna och framför allt tydligheten när det gäller polisen och polisens uppdrag måste förändras.

Hela det resultat vi ser på det här området visar att vi måste göra mer och inte mindre. Därför vill Miljöpartiet kraftigt stärka det förebyggande arbetet. Det räcker inte att agera när våldet redan har skett. Vi vill ha en obligatorisk utbildning om våld i nära relationer för all personal inom rättsväsendet, socialtjänsten och skolan. Det handlar om kunskap men också om attitydförändring.

Vi vill också att alla kommuner garanterar tillgång till kvinnojour och skyddat boende utan vinstintresse. Stödet till utsatta kvinnor får aldrig bli en marknad. Det är tvärtemot vad vi ser i dag. Larmen kommer om att kvinnor som behöver hjälp inte får det.

Vi vet också att många kvinnor inte lämnar en våldsam relation för att de helt enkelt inte har råd. Vi vill därför också se ekonomiskt stöd till våldsutsatta kvinnor, inklusive snabb tillgång till bostad. Ekonomisk självständighet är en förutsättning för frihet.

Vi behöver också tidiga insatser i skolor, i fritidsverksamhet och inom kulturen för att förändra destruktiva maskulinitetsnormer. Det handlar om att ge pojkar alternativ till våld och kontroll och att bygga en framtid där unga män formas till jämlika människor och inte till förövare. Men vi måste också satsa mer reda pengar på skolan, på socialtjänsten, till kvinnojourerna för stöd och skyddat boende och på polisen. De åtgärdslistor som vi ser här är bra och nödvändiga, men de måste också följas upp med resurser. Där har regeringen ett stort arbete kvar att göra.

Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag vill särskilt yrka bifall till reservation 6.

Laila Naraghi (S)

Anf. 26 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Tidigare var jag ledamot av konstitutionsutskottet, vars arbete till stor del kretsar kring Sveriges grundlagar och medborgerliga fri- och rättigheter. Efter sex år i KU, där jag under en period hade herr talmannen som utskottsordförande, placerades efter valet 2022 i civilutskottet för att bland annat arbeta vidare med vissa grundlagsnära frågor som barns och kvinnors rätt att inte utsättas för våld, något den civilrättsliga lagstiftningen generellt sett uppvisar omfattande brister kring. Det är också därför jag är här i dag och deltar i denna debatt om regeringens skrivelse Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Jag slår naturligtvis bakom Sofia Amlohs anförande och hennes yrkanden. Eftersom skrivelsen spänner över många områden, inklusive civilrättens, deltar jag också för vårt partis räkning just med utgångspunkt i den civilrättsliga lagstiftningens påverkan på det vi i dag behandlar, alltså arbetet för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Herr talman! Vi socialdemokrater arbetar systematiskt och metodiskt mot mäns våld mot kvinnor och barn inom alla relevanta politikområden, också civilrättens. Vi gjorde det i regeringsställning när vi tog initiativ till lagändringar, och vi har denna mandatperiod fortsatt detta arbete i riksdagen.

Vi uppskattar verkligen den samsyn som funnits i civilutskottet mellan riksdagens partier kring många av de här frågorna. Ett tydligt exempel är lagändringen vi gjorde förra året, Tryggare hem för barn. Vår regering startade arbetet, och denna regering avslutade det. Vi har också uppskattat den goda kontakten med justitieministern.

Ett annat exempel, herr talman, är vårt gemensamma tillkännagivande när det gäller tidsgräns vid bodelningar för att stoppa att dessa processer används som ekonomiskt våld. Vi socialdemokrater satte bollen i rullning i civilutskottet, och det landade i att vi alla partier stod bakom detta. Bland annat bifölls vårt socialdemokratiska yrkande, som handlade om just tidsgräns vid bodelningar.

I eftermiddag ska jag över till Justitiedepartementet igen för en annan fråga som vi har drivit på regeringen om, tillsammans med flera barn- och kvinnoorganisationer och också andra delar av oppositionen, nämligen att barn ska ha rätt till egna ombud i domstolsprocesser som handlar om dem.

Herr talman! Vi uppfattar alltså att det finns en väldigt stor samsyn kring de här frågorna, åtminstone i civilutskottet. Där arbetar vi tillsammans mot våldet. Det gör de civilrättsliga lagändringarna starkare och stabilare. Det är bra. Men det är också rätt tydligt att det krävs att vi från riksdagens sida – vi socialdemokrater tillsammans med andra delar av oppositionen – och från civilsamhällets sida driver på regeringen och Justitiedepartementet för att något ska hända i dessa frågor civilrättsligt.

Detta har också blivit tydligt när det handlar om våldsutsatta kvinnors möjlighet att behålla sin bostad. Detta, herr talman, är det konkreta exempel jag vill ta upp lite mer om här i dag, apropå vad som står i skrivelsen.

Den farligaste platsen för en kvinna i Sverige i dag är hemmet. Där plågas, våldtas och mördas kvinnor året om. När en kvinna lyckas separera från en våldsam man måste samhället finnas där, liksom lagen. Lagen måste vara på den våldsutsatta kvinnans sida – inte på förövarens och våldsutövarens.

En viktig pusselbit för att man ska kunna lämna en våldsam relation är att få till en ordnad bostadssituation, och det är ofta mycket svårt för en våldsutsatt kvinna. När vi socialdemokrater satt i regeringsställning tog vi därför tag i denna fråga tillsammans med en lång rad andra frågor som gäller mäns våld mot kvinnor. Just vad gäller bostadsfrågan startade vi, som ett första steg, med att ändra hyreslagen, så att våldsutsatta kvinnor ska kunna behålla hyreskontraktet och att förövaren måste flytta.

Vi tillsatte en utredning som tog fram ett konkret lagförslag. Vårt mål var tydligt: Det är självklart att det är kvinnan som ska kunna bo kvar i det gemensamma hemmet och förövaren som ska flytta. Det var den tidigare justitieministern, socialdemokraten Morgan Johansson, som gav rättschefen och sedermera chefsrådmannen Magnus Hermansson uppdraget att utreda ett stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor.

Detta uppdrag redovisades sedan till Gunnar Strömmer när han tillträtt som justitieminister. Vi socialdemokrater har här i riksdagen i både motioner och skriftliga frågor uppmärksammat regeringen på denna utredning och tryckt på för att den ska omsättas i lag.

Det är bra att så skedde förra året, när riksdagen fattade beslut om denna lagändring. Det är ett styrkebesked för Sverige och för vårt arbete mot mäns våld mot kvinnor att förberedda lagändringar kan genomföras även när det skett ett regeringsskifte. Detta var en seger för rättvisa och sunt förnuft – och mot våldet.

Men, herr talman, lagändringen gäller enbart kvinnor som bor i hyresrätt, då denna lagstiftning handlar om den hyresrättsliga regleringen. Detta var ett viktigt första steg. Det gick att få igenom det i riksdagen, och det är vi glada för.

Socialdemokrater och moderater har i och med denna lag åstadkommit en bred parlamentarisk samsyn om principen att den våldsutsatta kvinnan ska kunna bo kvar och att det är den våldsutövande mannen som ska flytta.

Nu när vi är överens måste nästa steg tas, herr talman. Denna princip ska givetvis gälla alla våldsutsatta kvinnor och alla våldsutövande män, oavsett boendeform.

Nästa steg är därför rimligtvis att regeringen tillsätter en utredning som ser över bostadsrättslagen och den reglering som gäller vräkning av bostadsrättsinnehavare. Också bostadsrättsinnehavare kan nämligen vräkas. En bostadsrätt kan förverkas i olika situationer, till exempel om man inte betalar sin avgift, om man stör sina grannar eller om man vanvårdar lägenheten.

Här finns inte ett likadant regelverk som för hyresrätter, men det finns ett motsvarande regelverk i fråga om när en bostadsrätt är förverkad. Givetvis borde det därför gå att göra motsvarande tillägg eller ändring i bostadsrättslagen som gjordes i den hyresrättsliga regleringen för att stärka våldsutsattas möjlighet att behålla bostaden.

Herr talman! Så har regeringen också uttryckt sig i ord: Våldsutsatta kvinnor ska ha möjlighet att behålla bostaden.

Herr talman! Det är inte rimligt att en kvinna som blir utsatt för våld av en partner ska riskera att tvingas bryta upp från sin invanda miljö och lämna sitt hem. Det är justitieminister Gunnar Strömmers egna ord. Det är bra ord, men de kan inte enbart gälla våldsutsatta kvinnor i hyresrätt.

Justitieministern har inte varit den enda i regeringen som har talat i allmänna ordalag om bostaden och hemmet och om den våldsutsatta kvinnans möjlighet att vara kvar där. Det har också jämställdhetsministern från Liberalerna gjort. Den dåvarande jämställdhetsministern sa förra året: Vi måste ha ett regelverk som dels gör det möjligt att stoppa att hemmet används som en brottsplats, dels stärker brottsutsattas möjlighet att få behålla bostaden för egen del.

Men, herr talman, det verkar tyvärr bara vara ord från justitieministerns, jämställdhetsministerns och regeringens sida. De har inte gjort något mer kring detta.

Att ha någonstans att ta vägen är ofta helt avgörande för att man ska kunna lämna en våldsam relation. Att kvinnan har ett eget hem där hon kan bo kvar är avgörande för att minska risken att hon tvingas tillbaka till den våldsamma mannen. Ändå nämns ordet bostad bara under en enda punkt i regeringens skrivelse, som vi behandlar här i dag. Men där står ändå orden, igen, från regeringen: ”Ingen ska behöva stanna kvar i en våldsam relation av rädsla för att t.ex. förlora sin bostad.”

Jag upprepar. Det står bostad, inte hyresrätt.

Frågan kvarstår: När ska regeringen ta nästa steg? Vi socialdemokrater tog första steget i regeringsställning. Nu är det dags för denna regering att ta nästa. När får vi se en utredning som ser över bostadsrättslagen och den reglering som gäller vräkning av bostadsrättsinnehavare – motsvarande förändringarna som gjorts i hyresregleringen civilrättsligt?

Om regeringen menar allvar med sina vackra ord om bostaden är det dags nu. Annars är det just bara ord, och i dem kan ingen våldsutsatt kvinna bo. Det behövs konkret handling.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-05-14

Förslagspunkter: 8, Acklamationer: 3, Voteringar: 5

Beslut 2024/25:AU9

Webb-tv: Beslut: Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor

Protokoll med beslut

Protokoll 2024/25:115 Onsdagen den 14 majProtokoll 2024/25:115 Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2024/25:193

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:898 av Magnus Manhammar (S),

2024/25:1389 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 28,

2024/25:1414 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkandena 1, 5, 6, 8, 9, 12 och 13,

2024/25:1574 av Åsa Karlsson och Björn Wiechel (båda S),

2024/25:1754 av Jan Riise m.fl. (MP) yrkande 14,

2024/25:1925 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 30,

2024/25:3073 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 18,

2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 79 och 88,

2024/25:3157 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkandena 4, 15 och 21 samt

2024/25:3307 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkandena 1 och 3.
Reservation 1 (S)
Reservation 2 (SD)
Reservation 3 (V)
Reservation 4 (C)
Reservation 5 (MP)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (C)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 0 0 93 13
SD 63 0 0 9
M 60 0 0 8
C 0 21 0 3
V 0 0 20 4
KD 16 0 0 3
MP 0 0 14 4
L 14 0 0 2
- 0 0 1 1
Totalt 153 21 128 47
Ledamöternas röster
Nollvision för mäns våld mot kvinnor
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 113,

2024/25:3069 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 16 och

2024/25:3072 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 2.
Reservation 6 (S, MP)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (S, MP)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 1 92 0 13
SD 63 0 0 9
M 60 0 0 8
C 21 0 0 3
V 21 0 0 3
KD 16 0 0 3
MP 0 15 0 3
L 14 0 0 2
- 0 1 0 1
Totalt 196 108 0 45
Ledamöternas röster
Hedersrelaterat våld och förtryck
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:421 av Markus Wiechel (SD) yrkandena 2 och 3,

2024/25:1412 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkande 3,

2024/25:1413 av Sara Gille m.fl. (SD) yrkandena 14 och 20-22,

2024/25:1972 av Fredrik Saweståhl (M),

2024/25:2091 av Noria Manouchi (M) yrkande 2,

2024/25:3157 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 32 och

2024/25:3307 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkande 6.
Reservation 7 (SD)
Reservation 8 (C)
Reservation 9 (MP)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (SD)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 93 0 0 13
SD 0 63 0 9
M 60 0 0 8
C 0 0 21 3
V 21 0 0 3
KD 16 0 0 3
MP 0 0 15 3
L 14 0 0 2
- 1 0 0 1
Totalt 205 63 36 45
Ledamöternas röster
Prostitution och människohandel
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3157 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkandena 25 och 29 samt

2024/25:3307 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkande 2.
Reservation 10 (C)
Reservation 11 (MP)
Uppföljning av reformen av skyddat boende
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:3307 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkande 4.
Reservation 12 (S, V, C, MP)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (S, V, C, MP)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 0 93 0 13
SD 63 0 0 9
M 60 0 0 8
C 0 21 0 3
V 0 21 0 3
KD 16 0 0 3
MP 0 15 0 3
L 14 0 0 2
- 0 1 0 1
Totalt 153 151 0 45
Ledamöternas röster
Drift av skyddade boenden
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:3307 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkande 5.
Reservation 13 (S, V, MP)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (S, V, MP)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 0 93 0 13
SD 63 0 0 9
M 60 0 0 8
C 21 0 0 3
V 0 21 0 3
KD 16 0 0 3
MP 0 15 0 3
L 14 0 0 2
- 0 1 0 1
Totalt 174 130 0 45
Ledamöternas röster
Hjälp att ordna stadigvarande boende
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:3069 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 18.
Reservation 14 (S)
Skrivelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2024/25:69 till handlingarna.

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (C)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	0	0	93	13
SD	63	0	0	9
M	60	0	0	8
C	0	21	0	3
V	0	0	20	4
KD	16	0	0	3
MP	0	0	14	4
L	14	0	0	2
-	0	0	1	1
Totalt	153	21	128	47

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (S, MP)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	1	92	13
SD	63	0	9
M	60	0	8
C	21	0	3
V	21	0	3
KD	16	0	3
MP	0	15	3
L	14	0	2
-	0	1	1
Totalt	196	108	45

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (SD)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	93	0	0	13
SD	0	63	0	9
M	60	0	0	8
C	0	0	21	3
V	21	0	0	3
KD	16	0	0	3
MP	0	0	15	3
L	14	0	0	2
-	1	0	0	1
Totalt	205	63	36	45

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (S, V, C, MP)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	0	93	13
SD	63	0	9
M	60	0	8
C	0	21	3
V	0	21	3
KD	16	0	3
MP	0	15	3
L	14	0	2
-	0	1	1
Totalt	153	151	45

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (S, V, MP)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	0	93	13
SD	63	0	9
M	60	0	8
C	21	0	3
V	0	21	3
KD	16	0	3
MP	0	15	3
L	14	0	2
-	0	1	1
Totalt	174	130	45

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Skrivelse med fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor har behandlats (AU9)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Skrivelse med fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor har behandlats (AU9)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 2 Sofia Amloh (S)

Anf. 3 Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 4 Sofia Amloh (S)

Anf. 5 Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 6 Maj Karlsson (V)

Anf. 7 Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 8 Andre vice talman Julia Kronlid

Anf. 9 Maj Karlsson (V)

Anf. 10 Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 11 Helena Vilhelmsson (C)

Anf. 12 Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 13 Helena Vilhelmsson (C)

Anf. 14 Merit Frost Lindberg (M)

Anf. 15 Sofia Amloh (S)

Anf. 16 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 17 Sara Gille (SD)

Anf. 18 Camilla Mårtensen (L)

Anf. 19 Sofia Amloh (S)

Anf. 20 Camilla Mårtensen (L)

Anf. 21 Sofia Amloh (S)

Anf. 22 Camilla Mårtensen (L)

Anf. 23 Maj Karlsson (V)

Anf. 24 Helena Vilhelmsson (C)

Anf. 25 Janine Alm Ericson (MP)

Anf. 26 Laila Naraghi (S)

Beslut, Genomförd

Webb-tv: Beslut: Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

Beslut:

Utskottets förslag:

Nollvision för mäns våld mot kvinnor

Beslut:

Utskottets förslag:

Hedersrelaterat våld och förtryck

Beslut:

Utskottets förslag:

Prostitution och människohandel

Beslut:

Utskottets förslag:

Uppföljning av reformen av skyddat boende

Beslut:

Utskottets förslag:

Drift av skyddade boenden

Beslut:

Utskottets förslag:

Hjälp att ordna stadigvarande boende

Beslut:

Utskottets förslag:

Skrivelsen

Beslut:

Utskottets förslag:

Utskottens betänkanden