Farligt gods

Betänkande 1993/94:FöU1

Försvarsutskottets betänkande 1993/94:FÖU01

Farligt gods

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1993/94
FöU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet vad regeringen -- efter
föredragning av försvarsministern, statsrådet Björck -- utan att
avge förslag har förelagt riksdagen i skrivelse 1992/93:258 om
farligt gods m.m. Betänkandet behandlar vidare två motioner som
avgivits med anledning av skrivelsen samt nio motioner som
väckts under den allmänna motionstiden 1993 och som hör till
ämnesområdet.

I regeringens skrivelse redogörs för läget när det gäller
områdena beredskap för kemikalieolyckor och transport av farligt
gods. Redogörelsen bygger bl.a. på underlag som på regeringens
uppdrag tagits fram av Statens räddningsverk. Redovisningen
sammanfattar pågående arbete samt anger större olösta frågor
och vilka förväntningar som finns på resultat. Frågan om
riskbedömningar blir belyst. Vidare behandlas Statens
räddningsverks samordnande roll i fråga om nationellt arbete med
befolkningsskydd och beredskap inom räddningstjänsten.

Till skrivelsen har regeringen fogat två bilagor. Den ena
behandlar framtida beredskap för kemikalieolyckor och
sammanfattar Statens räddningsverks förslag till långsiktigt
åtgärdsprogram, inkl. prioriteringar. Den andra bilagan utgörs
av sammanfattningen i Räddningsverkets lägesrapport med
åtgärdsprogram beträffande transport av farligt gods.

Utskottet godtar i huvudsak de angivna allmänna
förutsättningarna liksom av regeringen redovisad bedömning när
det gäller beredskap inför kemikalieolyckor. Ramen för det
fortsatta arbetet bör dock vidgas enligt utskottet, främst i
fråga om fortbildning och den kommunala räddningstjänstens
skyldigheter. Som följd härav föreslås bifall till två
motionsyrkanden.

Utskottet godtar också i stort vad regeringen redovisar om
transport av farligt gods. I sammanhanget poängterar utskottet
betydelsen av att förstärka och förtydliga Räddningsverkets
samordningsroll.

Bifall föreslås till ett motionsyrkande om att pröva
införandet av s.k. avsändaransvar vid transport av farligt gods.
Däremot bör två motionsyrkanden som rör utbildning och forskning
inte bifallas.

Med anledning av sju olika yrkanden om åtgärder för att
förbättra säkerheten vid sjötransporter av farligt gods föreslår
utskottet ett tillkännagivande med innebörd att regeringen i den
fortsatta beredningen uppmärksamt följer frågan och tar
erforderliga initiativ.

I tre motionsyrkanden förordas rörledningar för transport av
oljeprodukter i stället för tankbilar. Utskottet förutsätter att
erforderliga åtgärder vidtas utan något riksdagens initiativ.
Yrkandena bör därför inte bifallas. Utskottet anser inte heller
att riksdagen skall bifalla en motion om utveckling av
förpackningar m.m. för farligt gods.

Utskottet föreslår att de sammanfattande synpunkter
beträffande farligt gods som utskottet redovisar avslutningsvis
ges regeringen till känna.

Skrivelsen

I skrivelse 1992/93:258 bereder regeringen riksdagen tillfälle
att ta del av vad som anförts om framtida beredskap mot
kemikalieolyckor och transporter av farligt gods.

Motionerna

Avgivna med anledning av skrivelsen:

1993/94:Fö1 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortbildning och den kommunala
räddningstjänstens skyldigheter.

1993/93:Fö2 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning och forskning omkring
transporter av farligt gods,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att Hot- och riskutredningen får utreda hur
utbildningen av kunskap på området farligt gods skall kunna
hållas à jour,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om behovet av att ansvarsförhållandena
vid transport av farligt gods ses över,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vikten av en översyn av hur Räddningsverket och universiteten i
större utsträckning skall kunna utnyttjas som en resurs för att
bidra till säkrare transporter av farligt gods.

Motioner avgivna under allmänna motionstiden 1993:

1992/93:Fö707 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en aktionsplan för att
förebygga olje- och kemikaliekatastrofer i svenska farvatten och
i synnerhet i känsliga områden som skärgårdar och de stora
insjöarna,
2. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt låter utreda
överförande av en del av kemikalietransporterna till pipelines
och i första hand en pipeline för olja mellan Nynäshamn och
Stockholm.

1992/93:Fö708 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt
trafikledningssystem för övervakning av miljöfarliga
transporter till lands och till sjöss.

1992/93:Fö713 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om flygfotogentransporterna genom Storstockholm till Arlanda.

1992/93:Fö715 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att utveckla säkrare
transportsystem för transporter av farligt gods.

1992/93:T603 av Sven-Olof Petersson och Gunhild Bolander (c)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anmälningsplikt för fartyg som lämnar
Östersjöhamn eller seglar in i Östersjön.

1992/93:T613 av Kristina Svensson (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett system med anmälningsplikt för
fartyg som går in i Östersjön utreds.

1992/93:T634 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett anmälningssystem för fartyg på väg in
i Skagerrak och Kattegatt.

1992/93:T635 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att anmälningsplikt skall införas för
fartyg som trafikerar Kattegatt, Skagerrak och Östersjön.

1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av anmälningsplikt före infart i
Mälaren,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att miljöfarliga transporter genom
huvudstaden bör begränsas.

Utskottet

Inledning

Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat frågor med
anknytning till transport av farligt gods, senast i betänkandet
1992/93:FöU1 om vissa räddningstjänstfrågor. Utskottet framhöll
då i sin sammanfattning bl.a. vikten av att åstadkomma största
möjliga säkerhet när det gäller transport av farligt gods. På
denna punkt var utskottet helt överens med dem som motionerat i
ärendet. Samtidigt konstaterade utskottet att frågorna om
riskbedömning, val av säkraste transportsätt, information och
vägvalsstyrning m.m. ofta är komplicerade och att det finns
kunskapsluckor. Utskottet hade förståelse för att det kan ta
viss tid att få fram beslutsunderlag för olika slags åtgärder.
Utskottet sade sig under en följd av år ha behandlat motioner
som från olika utgångspunkter, och utan närmare inbördes
sammanhang, fört fram förslag för att förbättra säkerheten vid
detta slags transporter. Utskottet fann det därför angeläget med
en samlad redogörelse till riksdagen för läget inom det berörda
området. En sådan redovisning borde bl.a. innehålla en
sammanfattning av pågående arbete, en beskrivning av större
olösta frågor samt vilka förväntningar som finns på resultat.
Speciellt angeläget ansåg utskottet det vara att få frågan om
riskbedömning och val av säkraste transportsätt belyst. I
sammanhanget underströks Räddningsverkets samordnande roll i
fråga om transport av farligt gods. Utskottet såg helst att
denna roll stärktes. En redogörelse med nämnd inriktning ansågs
också vara i linje med en sådan fortlöpande
erfarenhetsredovisning som riksdagen tidigare har begärt
(1990/91:FöU1, rskr. 18).

Arbetsläge

Regeringen beskriver arbetsläget och anmäler att den i mars
1989 uppdrog åt Statens räddningsverk att redovisa förslag
till långsiktig inriktning av den verksamhet som rör farligt
gods. Bl.a. skulle Räddningsverket föreslå inriktning för
bekämpning av kemikalieutsläpp på land och till sjöss. Verket
redovisade detta uppdrag till regeringen i maj 1992.

Regeringen anmäler vidare att den i december 1992 bemyndigade
chefen för Försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté (Fö
1992:03) med uppdrag att utreda fredstida påfrestningar och
risker samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del (den
s.k. Hot- och riskutredningen). I direktiven (dir. 1993:4) till
kommittén framhålls bl.a. att den storskalighet som eftersträvas
i produktion och distribution ökar risken för att enstaka
olyckor, t.ex. vid tillverkning, lagring och transport av
farliga ämnen, kan få allvarliga konsekvenser för människor och
miljö. Kommittén bör därför analysera påfrestningar och risker i
det fredstida samhället samt överväga om åtgärderna är
tillräckliga. Eftersom någon systematisk tvärsektoriell analys
hittills inte gjorts bör kommittén därefter pröva om
beredskapsåtgärderna inom olika områden är tillräckligt
samordnade. Bland andra frågor som enligt kommittédirektiven bör
studeras är risker inom den kemiska industrin samt frågor om
samordning av förebyggande åtgärder från samhällets sida när det
gäller bl.a. fysisk planering och yttre miljö. I sammanhanget
bör en ökad och mera systematiserad användning av riskanalyser
övervägas. Häri bör, enligt direktiven, ingå transporter av
farligt gods, där bl.a. valet av transportslag och olika
transportvägar är en väsentlig fråga.

Regeringen redovisar att den i januari 1993 uppdrog åt
Sjöfartsverket att lämna en övergripande redovisning
av det sjösäkerhetsarbete som har utförts under de senaste åren
samt av pågående och planerat arbete. Verket skall redovisa
förutsättningar för och konsekvenserna av skärpta regler för att
ytterligare minska risken för fartygsolyckor. Verket skall
härvid ange om det föreligger behov av restriktioner för trafik
med enkelbottnade fartyg som transporterar olja och andra
skadliga ämnen i känsliga svenska vattenområden. Miljöriskerna
skall även bedömas vid en överflyttning av sjötransporter till
andra transportslag.

Regeringen anför vidare att Boverket och Statens
naturvårdsverk genomför en översyn av riktlinjer för
skyddsavstånd vid miljöstörande verksamhet. Översynen sker mot
bakgrund av vad som anförts i propositionen 1990/91:90 om en god
livsmiljö. Såväl verksamheters lokalisering som transport av
farligt gods behandlas i sammanhanget, liksom hur skyddsavstånd
skall tillämpas i dessa situationer. Inom Boverket pågår
dessutom ett arbete rörande hälsa och säkerhet i fysisk
planering.

Enligt regeringens uppfattning bör frågan om transporterna ses
som en del av det långsiktiga åtgärdsprogrammet rörande farligt
gods. Regeringen anser att den bedömning av läget som framgår av
den nu aktuella redogörelsen (skr. 1992/93:258) samt
Räddningsverkets förslag till långsiktigt åtgärdsprogram:
Framtidens beredskap för kemikalieolyckor resp. lägesrapport med
åtgärdsprogram: Transport av farligt gods bör beaktas i Hot- och
riskutredningens arbete. Vidare bör dessa handlingar utgöra
tilläggsanvisningar för Räddningsverkets och Kustbevakningens
programplanearbete. Regeringsbeslut har fattats med denna
innebörd. Regeringen anser därför att redogörelsen (1992/93:258)
inte erfordrar riksdagens godkännande.

Allmänna utgångspunkter

Enligt regeringens bedömning utgör det långsiktiga programmet
och lägesrapporten med åtgärdsprogram som Statens räddningsverk
presenterat en värdefull grund för Räddningsverkets och, i fråga
om beredskapen till sjöss, Kustbevakningens planering av de
frågor som rör befolkningsskyddet och räddningstjänsten. På
vissa områden, t.ex. frågan om vidgade möjligheter att meddela
föreskrifter, fordras dock enligt regeringen fortsatta
överväganden. Hot- och riskutredningen förutsätts komma att
granska behovet av sådana ändringar.

Regeringen anser att Statens räddningsverk bör utveckla och
stärka sin samordningsroll i det nationella arbetet med både
befolkningsskyddet och räddningstjänsten vad avser olyckor med
kemikalier och transporter av farligt gods.

Riskanalyser på olika nivåer bör enligt regeringen ligga till
grund för den kort- och långsiktiga inriktningen av åtgärderna.
Räddningsverket bör härvid utveckla metoder för sådana analyser
och riktlinjer för den praktiska tillämpningen av dem inom
befolkningsskyddet och räddningstjänsten.

Det grundläggande ansvaret för nödvändiga förebyggande
åtgärder i samband med farlig verksamhet bör, enligt regeringen,
ligga på den som bedriver verksamheten, dvs. i regel hos
industrin.

Beredskap mot kemikalieolyckor

Räddningsverkets förslag till långsiktigt program syftar till
att utgöra underlag för arbetet med olycksförebyggande och
skadebegränsande åtgärder inom kemikalieområdet under 5--10 år
framåt. Regeringen anser att de principer som utvecklas i
programförslaget bör ligga till grund för fortsatt planering.
Grunden för åtgärderna inom befolkningsskydd och
beredskapsuppbyggnad bör vara riskanalyser. Dessa frågor sägs
komma att behandlas inom ramen för Hot- och riskutredningens
uppdrag.

En grundberedskap för insats mot kemikalieolyckor bör enligt
regeringen finnas i alla kommuners räddningstjänst. Härutöver
bör, för kvalificerade insatser såväl på land som till sjöss,
förstärkningar kunna tillföras från vissa kommuner eller från
den kemikaliehanterande industrin. Dessa insatsstyrkor bör vara
speciellt utbildade och utrustade. Reglerna bör utformas så att
beredskapen och insatserna i högre grad än för närvarande
bekostas av den industriella verksamhet som orsakar riskerna.
Vidare bör enligt regeringen ökat intresse ägnas åt frågor som
rör sanering och återställande efter kemikalieolyckor. När det
gäller att förebygga olyckor bör nuvarande aktiva samverkan
mellan berörda myndigheter samt mellan dessa och industrin
utvecklas. Regeringen anser slutligen att det bör utarbetas
metoder för större riskhänsyn i den fysiska planeringen. Härvid
bör bl.a. behandlas frågan om lokaliseringen av
kemikalieanläggningar och vilka skyddsavstånd till närmaste
bebyggelse som skall anses nödvändiga.

I utskottsgruppsmotionen Fö1 (s) instämmer motionärerna i
stort med regeringens redogörelse över problemen och vilka
åtgärder som behövs när det gäller beredskapen mot
kemikalieolyckor. Härutöver anför motionärerna att det i det
fortsatta arbetet med denna beredskap är angeläget att även
lägga stor vikt vid den kommunala räddningstjänsten,
militärens roll i fredstid och behovet av fortbildning. Sålunda
bör t.ex. kunskaperna inom området stärkas i den kommunala
organisationen. Vidare anser motionärerna att reglerna för den
kommunala räddningstjänstens skyldigheter bör ses över så att en
dålig ekonomi inte hindrar angelägna åtgärder som exempelvis
fortbildning om kemikalier. Även Räddningsverket bör avdela
tillräckliga resurser för fortbildning.

Motionärerna instämmer med regeringen i uppfattningen att det
behövs ett omfattande samarbete mellan olika företag och
räddningstjänsten. Ansvarsfördelningen och kostnadsansvaret
mellan kommun och företag, i händelse av en eventuell olycka,
bör dock preciseras. Detsamma gäller vid transport av farligt
gods.

Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om fortbildning och om den
kommunala räddningstjänstens skyldigheter.

Även motion Fö2 (kds) tar upp frågan om att vidmakthålla och
utveckla kunskaperna inom området. Motionären noterar att i Hot-
och riskutredningens uppdrag ingår att studera valet mellan
olika transportslag och olika transportvägar i samband med
farliga transporter. Han anser det viktigt att nämnda utredning
utvidgar sina åtaganden till att också omfatta hur utbildning
och aktuell kunskap kring ämnet farligt gods skall kunna hållas
à jour och utvecklas. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regering till känna (yrkande 2).

Utskottet har ingen erinran mot att de principer för
beredskapen mot kemikalieolyckor som ingår i det långsiktiga
åtgärdsprogrammet -- och som återges i
regeringsskrivelsen -- läggs till grund för pågående utredningar
och planering. Utskottet anser samtidigt att den utvidgning och
precisering beträffande fortbildning och den kommunala
räddningstjänstens skyldigheter som föreslås i
utskottsgruppsmotionen Fö1 (s) bör prövas, lämpligen i Hot- och
riskutredningen. Utskottet föreslår därför bifall till motionen
och att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till
känna.

Motion Fö2 (kds) yrkande 2, som likaledes avser fortbildning
inom ämnet farligt gods, bör därmed även bifallas av riksdagen.

Transport av farligt gods

I sin redogörelse pekar regeringen inledningsvis på det
viktiga sambandet mellan räddningstjänstens förebyggande
beredskapsåtgärder och arbetet med säkerheten i samband med
transport av farligt gods. I allt högre grad sägs
säkerhetsarbetet rörande transport av farligt gods styras av
internationella regelsystem grundade på FN-rekommendationer.
Reglerna har trots detta, anmäler regeringen, kommit att förbli
olika för skilda transportslag och de hanteras ofta av olika
sektorsmyndigheter. Det finns även vissa skillnader mellan
inrikes regler och regler för internationella transporter.
Regeringen anser därför att det föreligger ett klart behov att
harmonisera reglerna, förenkla dem och göra dem mera
användarvänliga.

Regeringen understryker betydelsen av det internationella
samarbetet med modernisering av reglerna och EG:s framtida
betydelse på detta område, liksom i frågor om bl.a. tillsyn,
sanktioner och utbildning. Sverige bör vara aktivt i ett sådant
internationellt harmoniseringsarbete.

Regeringen anser vidare det önskvärt att sammanföra den
nationella informationen om reglerna för transport av farligt
gods i ett system. En lösning sägs därvid vara att utnyttja
Räddningsverkets informationsbank (RIB).

Regeringen återkommer till behovet att stärka Räddningsverkets
samordningsroll när det gäller transport av farligt gods.
Hithörande frågor har ett nära samband med befolkningsskyddet
och räddningstjänsten. Det finns också ett samband med
samhällsplaneringen, farlig industriell verksamhet m.m. I det
nationella arbetet bör, enligt regeringen, Räddningsverket
sålunda fortsätta sitt arbete med att samordna olika
transportslag med övriga insatser för befolkningsskydd och
räddningstjänst på kemikalieområdet. Utvecklingen av
samordningsrollen bör ske i samråd med andra myndigheter, bl.a.
i frågor om trafiksäkerhet och tillsyn. Regeringen hänvisar
också till Hot- och riskutredningens behandling av dessa frågor.

Behovet av riskanalyser betonas. Sådana bör läggas till grund
för regional och kommunal samhällsplanering. Metoder bör, enligt
regeringen, tas fram för principer att välja transportsätt.
Dessa metoder bör kunna läggas till grund för generella
föreskrifter och råd om att vissa transportslag, vägar,
sjöfartsleder m.m. skall undvikas vid transporter av farligt
gods. I sammanhanget framhåller regeringen länsstyrelsernas roll
i den praktiska utvecklingen och tillämpningen av
vägvalsstyrningen. På motsvarande sätt har Boverket viktiga
uppgifter när det gäller hänsynstagande till farliga transporter
i den fysiska planeringen.

Regeringen avslutar sin redogörelse med bedömningen att
Räddningsverkets lägesrapport med åtgärdsprogram utgör en
värdefull grund för myndigheternas fortsatta insatser och för
överväganden inom Hot- och riskutredningen. När det gäller
sjösäkerhetsarbetet anses den av Sjöfartsverket begärda
redovisningen kunna ge underlag för eventuella ytterligare
åtgärder. Räddningsverkets förslag om ett bemyndigande att få
utfärda föreskrifter till länsstyrelserna beträffande
vägvalsstyrning anser regeringen fordra fortsatta överväganden.
Sådana erfordras också när det gäller bemyndigande för
länsstyrelser att utge lokal föreskrift med stöd av förordningen
om transport av farligt gods.

I motion Fö2 (kds) framhålls att det är synnerligen angeläget
att arbetet fortskrider till förmån för säkrare transporter av
farligt gods. Motionären anser det därför vara nödvändigt med en
fortsatt förstärkning av såväl utbildning som samordning av
ansvaret för detta slags transporter. Han efterlyser konkreta
förslag om insatser för såväl utbildning som forskning kring
transporter av farligt gods, vilket riksdagen som sin mening
föreslås ge regeringen till känna (yrkande 1). Motionären pekar
vidare på universitetens kunskaper inom området och föreslår att
riksdagen ger regeringen till känna vikten av att se över hur
Räddningsverket och universiteten i större utsträckning skall
kunna utnyttjas som en resurs för att bidra till säkrare
transporter av farligt gods (yrkande 4).

I samma motion framhävs behovet av samordning av ansvaret för
dem som svarar för kontroller av farligt gods. Motionären
föreslår en översyn av lagstiftningen, bl.a. med innebörd att
pröva möjligheten att ålägga en avsändare ansvar för hela
transporten (yrkande 3).

Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i
fortsatt arbete för säkrare transporter av farligt gods.
Utskottet konstaterar samtidigt att frågan om högre utbildning
och forskning om sårbarhet och risker nyligen behandlats (bet.
1992/93:FöU13) och att utskottet vid detta tillfälle erfarit att
det inte inom det aktuella området sker samlade insatser.
Utskottet anförde att ett flertal frågor rörande forskning och
utbildning behöver övervägas och att detta lämpligen kan ske i
Hot- och riskutredningen. Utskottet utgår nu från att så sker
och att motionens syfte därmed kommer att bli tillgodosett.
Riksdagen bör därför inte bifalla motion Fö2 (kds) yrkandena 1
och 4.

Samme motionär föreslår en översyn av lagstiftningen rörande
kontrollen av farligt gods och att i sammanhanget prövas om
avsändare kan åläggas ansvar för hela transporten. Utskottet har
erfarit att en sådan princip tillämpas i Tyskland och att EG för
närvarande behandlar ett direktivförslag som bygger på de tyska
reglerna. Utskottet anser, liksom motionären, att ansvarsfrågan
bör granskas. Frågan är av sådan karaktär att den lämpligen bör
övervägas i Hot- och riskutredningen, vilket riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna. Motion Fö2 (kds) yrkande 3
bör således bifallas.

I flera av de under den allmänna motionstiden 1993 avgivna
motionerna hänvisas till senare års oljekatastrofer och
speciellt till den vid Shetlandsöarna i januari 1993.
Motionärerna anser att man här fått en allvarlig påminnelse om
de stora miljöhot som olje- och kemikalietransporter till sjöss
för med sig. Sverige med sin långa kust, sina unika och känsliga
skärgårdsområden och stora sjöar med sjöfart är i en särskilt
utsatt position. Till raffinaderiet i Brofjorden fraktas t.ex.
årligen hundratusentals ton oljeprodukter. Östersjön är på
motsvarande sätt transportled för stora mängder kemikalier, olja
och andra miljöfarliga varor. I Stockholms skärgård och på
Mälaren transporteras varje år över 200 000 ton kemikalier och 5
miljoner ton oljeprodukter. Om en olycka skulle inträffa blir
den ofta svår att bemästra och följderna svåröverskådliga.
Problem uppstår inte minst för miljön under oöverblickbar
framtid. Motionärerna anser detta vara oacceptabelt.

Som följd av nämnda miljöhot sägs i motion Fö707 (c) det nu
vara hög tid för regeringen att ta fram ett aktionsprogram för
att förebygga olje- och kemikaliekatastrofer i svenska vatten
och i synnerhet i särskilt känsliga områden som skärgårdar och
stora insjöar (yrkande 1).

Motionären i motion Fö708 (kds) anser å sin sida att riksdagen
hos regeringen skall begära förslag om ett speciellt
trafikledningssystem för övervakning av miljöfarliga transporter
till lands och till sjöss. Ett sådant system skulle ha liknande
befogenheter som flygets trafikledning, t.ex. kunna ge tillstånd
att påbörja en transport och att godkänna färdplaner.

En liknande bedömning om behovet av en trafikcentral som
håller rätt på fartygs last, destination och färdväg görs i
motion T603 (c). Enligt motionärerna bör Sverige i olika
internationella organ arbeta för att ett system med
anmälningsplikt för all trafik i Östersjön införs (yrkande 2).

Förslag om anmälningsplikt framförs även i fyra andra
motioner. I motion T613 (s) yrkas sålunda på en utredning av ett
system med anmälningsplikt för fartyg som går in i Östersjön
(yrkande 5). Enligt motion Jo676 (fp) (yrkande 8) bör
anmälningsplikten gälla före infart i Mälaren. Motsvarande krav
på anmälan för fartyg på väg in i Skagerrak och Kattegatt
förordas i motion T634 (kds) (yrkande 1). Motion T635 (v) anser
att anmälningsplikten skall införas för fartygstrafik på såväl
Kattegatt som Skagerrak och Östersjön (yrkande 3).

Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen
behandlat frågan om säkerheten till sjöss i samband med
transport av farligt gods. Senast skedde det i betänkandet
1992/93:FöU1 (s. 6). Med anledning av en motion -- 1991/92:Fö709
(s) -- uttalade utskottet att det inte delade Sjöfartsverkets
pessimistiska syn på ett rapporteringssystem. Motionen föreslog
att ansvariga i internationella fora skulle verka för att
överenskommelser träffas om plikt att anmäla transport av
farligt gods och om andra regler som främjar sjösäkerheten på
området. Utskottet utgick från att regeringen och ansvariga
myndigheter uppmärksamt följer frågan och tar erforderliga
initiativ. Vad som utskottet i denna fråga anfört gav riksdagen
som sin mening regeringen till känna.

Som framgått uppdrog regeringen i januari 1993 åt
Sjöfartsverket att lämna en övergripande redovisning av det
sjösäkerhetsarbete som har utförts under de senaste åren samt
det arbete som pågår och planeras. Regeringen anger i den nu
aktuella skrivelsen att Sjöfartsverkets redovisning kan ge
underlag för eventuella ytterligare åtgärder utöver dem som
framgår av Räddningsverkets lägesrapport med åtgärdsprogram.

Sjöfartsverket redovisade den 30 juni 1993 sitt uppdrag.
Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet.

Utskottet har tagit del av de avsnitt av Sjöfartsverkets
rapport som anknyter till beredningsområdet transport av farligt
gods. Utskottet kan konstatera att rapporten knappast för frågan
framåt när det gäller ökad säkerhet vid transporter av farligt
gods till sjöss. Rapporten beskriver t.ex. svårigheterna för att
uppnå nödvändiga internationella överenskommelser men antyder
inga lösningar. Utskottet finner inte detta tillfredsställande
och vidhåller sin i betänkandet 1992/93:FöU1 redovisade
uppfattning. Regeringen bör därför i den fortsatta beredningen
uppmärksamt följa frågan och ta erforderliga initiativ. Ett
sådant torde vara att ge Räddningsverkets samordningsroll sådant
innehåll att verket mera direkt än för närvarande kan påverka
förutsättningarna för transporter av farligt gods till sjöss.

Vad som utskottet här med anledning av motionerna Fö707 (c)
yrkande 1, Fö708 (kds), Jo676 (fp) yrkande 8, T603 (c) yrkande
2, T613 (s) yrkande 5, T634 (kds) yrkande 1 och T635 (v) yrkande
3 har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

I motion Fö713 (m) uppmärksammas den stora mängden flygfotogen
som transporteras från olika oljeterminaler i Storstockholm till
Arlanda med åtföljande risker för miljön. Dygnsbehovet sägs vara
ungefär 2000 m3, vilket motsvarar ca 50 tankbilar. En väg
att minska riskerna vore att bygga en rörledning för dessa
transporter och att därvid utnyttja befintlig avloppstunnel, den
s.k. Käppalatunneln, för rördragningen. Motionären hänvisar till
att regeringen i januari 1989 gett tillstånd till en
bränsleledning från Loudden i Stockholm till Arlanda och
samtidigt uttalat att den skall färdigställas före den 1 januari
1996. Motionären anser att regeringen bör engagera sig i frågan
så att rörledningsprojektet genomförs. Han förordar att staten
därvid ger någon form av kreditgaranti.

Motionärerna i motion Fö707 (c) hävdar å sin sida att en stor
del av de miljöfarliga transporterna skulle kunna avskaffas helt
om transporten av olja, och även andra kemikalier, fördes över
till rörledningar (pipelines). I första hand bör därvid frågan
om en ledning för olja mellan Nynäshamn och Stockholm skyndsamt
utredas (yrkande 2). Även motion Jo676 (fp) förordar en
rörledning mellan Stockholm och Nynäshamn och att oljehamnen
flyttas till Nynäshamn. Härigenom bör de miljöfarliga
transporterna genom huvudstaden kunna begränsas (yrkande 11).

Utskottet har även behandlat frågan om överföring av
oljetransporter till rörledningar flera gånger tidigare, t.ex. i
betänkandena 1990/91:FöU1, 1991/92:FöU1 och 1991/92:FöU3.

Utskottet inser att rörledningar för transport av
oljeprodukter allmänt sett har stora miljöfördelar. Byggandet
av mera omfattande sådana, som exempelvis mellan Nynäshamn och
Stockholm i enlighet med vad som förordas i motionerna Fö707 (c)
yrkande 2 och Jo676 (fp), är ett infrastrukturprojekt som skulle
få konsekvenser inom flera samhällssektorer. Det behöver utredas
och bedömas som varje annat infrastrukturprojekt av den
storleksordningen. Utskottet utgår från att regeringen tar
erforderliga initiativ i frågan om det finns bärkraft i det
föreslagna rörledningsprojektet och vid behov återkommer till
riksdagen med förslag. Något riksdagens uttalande synes inte
vara påkallat.

När det gäller den i motion Fö713 (m) förordade rörledningen
för flygbränsle är frågan en annan. Såvitt utskottet kan bedöma,
bl.a. efter en särskild genomgång i ärendet, föreligger här en
färdig lösning som påtagligt skulle förbättra säkerheten i
jämförelse med dagens tankbilstransporter. Den synes
realiserbar med små ingrepp och till hanterbara kostnader.
Utskottet anser att projektet har så stora fördelar att det bör
genomföras. Erforderliga beslut synes kunna fattas utan något
uttalande av riksdagen.

Vad som utskottet här har anfört om rörledningar för transport
av oljeprodukter innebär att riksdagen inte bör bifalla
motionerna Fö707 (c) yrkande 2, Jo676 (fp) yrkande 11 och Fö713
(m).

I motion Fö715 (kds) anser motionären att dagens sätt att
transportera, förpacka och förankra godset är ganska
ålderdomligt sett i ett framtidsperspektiv. Motionären förordar
därför en utveckling av säkrare transportsystem för transporter
av farligt gods (yrkande 1).

Utskottet har erfarit att Räddningsverket för diskussioner
med högskolor och andra organ om utvecklingsarbete av bl.a. det
slag som motionären förordar. Med hänsyn till det arbete som
pågår anser utskottet att riksdagen inte bör göra något
uttalande i frågan. Motion Fö715 (kds) yrkande 1 bör därför inte
bifallas.

Utskottets sammanfattande synpunkter

Utskottet vill åter igen betona den stora betydelsen av
fortsatt arbete för att förbättra beredskapen inför
kemikalieolyckor och för att höja säkerheten i samband med att
farligt gods transporteras.

Regeringen har i skrivelsen 1992/93:258 gett en överblick över
läge och förutsatt inriktning när det gäller beredskapen mot
kemikalieolyckor och transporter av farligt gods. Arbetet
har förts framåt sedan utskottet senast behandlade ämnesområdet.
Vissa frågor kvarstår dock olösta eller obearbetade. En av de
viktigare är att ge samordningsuppgiften för Statens
räddningsverk ett sådant innehåll att verket kan agera på
likartat sätt över samtliga myndighetsområden när det gäller
beredskapen mot kemikalieolyckor och vid transporter av farligt
gods. Denna uppgift bör regeringen ge hög prioritet.

Utskottet har ingen erinran mot den av regeringen redovisade
bedömningen av de allmänna utgångspunkter som bör gälla för att
höja säkerheten inför kemikalieolyckor och vid transporter av
farligt gods.

Utskottet instämmer även i den av regeringen redovisade
bedömningen vad avser beredskapen mot kemikalieolyckor, med de
tillägg som framgått i det föregående vid behandlingen av
motionerna Fö1 (s) och Fö2 (kds).

Utskottet bedömer att Räddningsverkets lägesrapport med
åtgärdsprogram kan utgöra grund för fortsatt arbete med att höja
säkerheten vid transporter av farligt gods. Utöver det nyss
påpekade behovet att förstärka och tydliggöra Räddningsverkets
samordningsroll anser utskottet att en förenkling och
harmonisering av reglerna, inte minst internationellt, har stor
betydelse. Sverige bör spela en aktiv roll i det internationella
regelarbetet.

Utskottet konstaterar avslutningsvis att regeringen gett en
samlad redovisning i linje med vad riksdagen tidigare har begärt
(1990/91:FöU1, rskr. 18 och 1992/93:FöU1, rskr. 12). Utskottet
förutsätter att regeringen tar initiativ till samlade
orienteringar till riksdagen av motsvarande slag med viss
regelbundenhet samt att regeringen därutöver, vid behov,
informerar riksdagen i mera avgränsade frågor inom ämnesområdet.

Vad utskottet här sammanfattningsvis har framfört föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fortbildning och den kommunala
räddningstjänstens skyldigheter
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö1 och
1993/94:Fö2 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört,

2. beträffande forskning och utbildning om farligt gods
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö2 yrkandena 1 och 4,

3. beträffande översyn av ansvarsförhållanden vid transport
av farligt gods
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö2 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

4. beträffande åtgärder för ökad säkerhet vid transport av
farligt gods till sjöss
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fö707
yrkande 1, 1992/93:Fö708, 1992/93:Jo676 yrkande 8, 1992/93:T603
yrkande 2, 1992/93:T613 yrkande 5, 1992/93:T634 yrkande 1 och
1992/93:T635 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört,

5. beträffande rörledningar för transport av oljeprodukter
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö707 yrkande 2,
1992/93:Fö713 och 1992/93:Jo676 yrkande 11,

6. beträffande utveckling av förpackningar m.m. för farligt
gods
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö715 yrkande 1,

7. beträffande sammanfattande synpunkter på farligt gods
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört.

Stockholm den 26 oktober 1993

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson
(s), Lars Ulander (s), Lars Sundin (fp), Iréne Vestlund (s),
Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer Skoog (s), Jan Erik
Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Henrik
Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Jan-Olof Franzén (m) och
Sven-Olof Petersson (c).