Ersättning till enskild

Betänkande 1991/92:JoU1

Jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JOU01

Ersättning till enskild

---

Innehåll

• Motionen
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
JoU1

Motionen

Yrkande

1990/91:Jo278 av Hans Nyhage m.fl. (m, fp, c, v, mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skälig ersättning till Lars Lorenius.

Motivering

Motionärerna tar upp ett fall som gäller tillämpningen av 1979
års jordförvärvslag med den priskontrollbestämmelse som infördes
med verkan fr.o.m. den 1 juli 1979. I motionen anförs bl.a. att
Lars Lorenius lidit allvarlig skada genom regeringens
tillämpning av nyssnämnda bestämmelse, som trädde i kraft först
efter det Lorenius förvärvat de i ärendet aktuella
jordbruksfastigheterna. Motionärerna framhåller att riksdagen
givetvis bör visa stark restriktivitet när det gäller uttalanden
om enskilda rättskipnings- eller förvaltningsärenden. Detta
snart tioåriga ärende är emellertid av sådan karaktär att det är
befogat att göra ett undantag från angivna principer. Motionen
utmynnar i ett yrkande att regeringen snarast förelägger
riksdagen ett förslag om skälig ersättning till Lars Lorenius.

Utskottet

Bakgrund

Som framgår av motionen har frågan om ersättning till Lars
Lorenius behandlats vid några tillfällen tidigare av riksdagen,
bl.a. i jordbruksutskottets betänkande 1988/89:JoU1 och i
konstitutionsutskottets betänkande 1989/90:KU30.
Jordbruksutskottet gör därför i detta sammanhang endast en
kortfattad beskrivning av ärendet och hänvisar i övrigt till
angivna betänkanden.

Lars Lorenius förvärvade Forsnäs 1:1 m.fl.
jordbruksfastigheter i Flens kommun med tillträde den 1 april
1979 för en köpeskilling av 4500000 kr. Den nya
jordförvärvslagen, som antogs av riksdagen under våren 1979 och
trädde i kraft den 1 juli 1979, innebar att förvärv av
jordbruksfastigheter skulle tillståndsprövas med avseende bl.a.
på köpeskillingens storlek i förhållande till egendomens värde
med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter.
Enligt en särskild undantagsbestämmelse kunde emellertid
förvärvstillstånd lämnas utan hinder av de i lagen angivna
grunderna för vägrat förvärvstillstånd om särskilda skäl
förelåg. I förarbetena påpekade lagrådet att det kunde leda till
oskäliga konsekvenser för den enskilde markägaren om han före
lagens ikraftträdande köpt en fastighet till marknadsmässigt
pris och en tillämpning av priskontrollregeln senare ledde till
att det pris som kunde godtas låg under inköpspriset. Lagrådet
avstod dock från att föreslå en särskild övergångsbestämmelse
för de angivna situationerna och förutsatte att de intressen som
här var i fråga kunde tillgodoses genom tillämpning av den
allmänna undantagsregeln för fall då särskilda skäl föreligger.
Föredragande departementschefen instämde i vad lagrådet anfört
(prop. 1978/79:85 s. 132 och 139).

Den 13 oktober 1981 sålde Lorenius fastigheterna till
förvaltningsaktiebolaget Diplo för 3200000 kr. jämte en
årlig livränta. Efter en omräkning av livräntan beräknades
köpeskillingen till 4150000 kr. Förvaltningsaktiebolagets
ansökan om förvärvstillstånd prövades enligt då gällande
jordförvärvsförordning (1979:230) av regeringen efter att
lantbruksnämnden och lantbruksstyrelsen avgett yttranden.
Lantbruksnämnden avstyrkte ansökningen med hänvisning till att
bolagets fastighet och förvärvsegendomen utgjorde var för sig
utvecklingsbara företag. Lantbruksstyrelsen däremot åberopade
endast priskontrollbestämmelsen och avstyrkte ansökningen på
denna grund.

Innan regeringen avgjorde ärendet anmälde bolaget att
köpeskillingen sänkts till 3700000 kr.

I beslut den 27 maj 1982 avslog regeringen ansökningen med
stöd av 4 § första stycket 1 och 4 jordförvärvslagen; dvs.
regeringen åberopade såväl priskontrollbestämmelsen som regeln
om sammanföring av var för sig utvecklingsbara jordbruksföretag.

Den 2 maj 1983 sålde Lorenius fastigheterna till en annan
köpare för 3300000 kr. Enligt uppgift hade kreditgivarna
blivit nödsakade att säga upp lånen på grund av regeringens
värdering av fastigheterna. Lorenius blev därför tvingad att
under konkurshot sälja fastigheterna till ett lågt pris. Den
person som erhöll förvärvstillstånd var bosatt i utlandet och
arrenderade ut marken som sidoarrende till en annan brukare.

Lorenius har begärt ersättning av regeringen för åsamkade
förluster med sammanlagt 2439000 kr. Regeringen har ej
funnit skäl att utge ersättning av statsmedel till Lorenius.

Lorenius har även väckt skadeståndstalan mot staten. Genom
beslut av högsta domstolen den 22 augusti 1986 har slutligen
avgjorts att käromålet skall avvisas på grund av 3 kap. 7 §
skadeståndslagen. Enligt denna paragraf får skadeståndstalan mot
det allmänna ej föras med anledning av beslut av riksdagen eller
regeringen eller av högsta domstolen, regeringsrätten eller
försäkringsöverdomstolen, om icke beslutet upphävts eller
ändrats. Att regeringen i fallet Lorenius var första och enda
prövningsinstans följer i sin tur av den då gällande
jordförvärvsförordningen, som tillhör regeringens
kompetensområde.

I konstitutionsutskottets betänkande 1989/90:KU30 granskas
regeringsbeslutet den 27 maj 1982 med avseende på tillämpningen
av priskontrollbestämmelsen mot bakgrund av de ovan refererade
uttalandena i förarbetena. Utskottet anför bl.a. följande.

Som framgår av redogörelsen i det föregående berördes i
förarbetena till lagen frågan om de negativa effekterna av
priskontrollregeln för fastighetsägare och kreditgivare. I
lagrådsremissen konstaterade departementschefen att ett
konsekvent fullföljande av kritiken mot priskontrollregeln
skulle leda till att man inte skulle bringa lagstiftningen i
överensstämmelse med den jordpolitiska målsättningen. Lagrådet
tog upp frågan ur en mer speciell aspekt. De effekter ett
införande av priskontrollregeln skulle få för vissa
övergångsfall fordrade enligt lagrådet en övergångsbestämmelse
av innebörd att ett pris som inte översteg inköpspriset skulle
godtas vid försäljning. Av lagtekniska skäl föreslog lagrådet
emellertid inte någon sådan särskild övergångsbestämmelse.
Lagrådet förutsatte dock att de intressen som det var fråga om
kunde tillgodoses genom tillämpning av en allmän undantagsregel
i lagförslaget. Regeringen instämde i lagrådets uttalanden och
vid ärendets behandling i riksdagen förekom inte några
erinringar häremot. Detta innebär att lagrådets uttalanden
skulle ligga till grund för tillämpningen av
priskontrollbestämmelsen i de med uttalandet avsedda
övergångsfallen.

Omständigheterna i det aktuella fallet överensstämmer väl med
den övergångsproblematik som berörs i lagrådsuttalandet.
Uttalandet har därför kunnat ha betydelse för frågan huruvida
förvärvstillstånd skulle vägras köparen med stöd av
priskontrollbestämmelsen. Av regeringsbeslutet och de handlingar
som hör till beslutet framgår emellertid att några överväganden
på grundval av lagrådets uttalande inte synes ha gjorts när
regeringen tillämpade priskontrollregeln. Granskningen av
regeringsbeslutet den 27 maj 1982 när det gäller tillämpningen
av priskontrollregeln ger utöver det anförda inte anledning till
något särskilt uttalande från utskottets sida.

Jordbruksutskottet vill vidare erinra om att
priskontrollbestämmelsen i jordförvärvslagen modifierades år
1987 och avskaffades helt genom riksdagsbeslut våren 1991 med
verkan fr.o.m. den 1 juli 1991 (1990/91:JoU26, SFS 1991:669 och
670). I detta sammanhang beslutades även om ändringar i
instansordningen i jordförvärvsärenden. Som framgår av
propositionen med förslag till ändringar i jordförvärvslagen
hade den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i ett
par avgöranden konstaterat att det förhållandet att det saknades
möjlighet att få förvärvsärenden prövade i domstol stred mot
Europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande
friheter (prop. 1990/91:155 s. 36). I konsekvens med detta har
riksdagen enligt regeringens förslag infört en ordning som
innebär att beslut i jordförvärvsärenden i fortsättningen
kan överklagas till förvaltningsdomstol och att regeringen ej
heller handlägger jordförvärvsärenden i första instans.
Närmare bestämmelser härom finns nu i 18 § jordförvärvslagen med
tillhörande övergångsbestämmelser samt i den nya
jordförvärvsförordningen (1991:736).

I sammanhanget bör också nämnas att riksdagen år 1988 antog en
lag om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut som bl.a.
gjorde det möjligt för en enskild part att under vissa villkor
få till stånd en prövning i regeringsrätten av ett
regeringsbeslut i ett förvaltningsärende. Lagen kan ej tillämpas
på beslut som meddelats före ikraftträdandet den 1 juni 1988.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka
principiella och praktiska skäl som talar mot att riksdagen tar
befattning med enskilda rättskipnings- och förvaltningsärenden
på det sätt som förutsätts i motionen. Utskottet noterar i detta
sammanhang att lagutskottet under våren 1991 behandlat en motion
om ersättning till bilhandlaren Halvar Alvgard och därvid gjort
vissa uttalanden om riksdagens funktioner i denna typ av ärenden
(1990/91:LU27). Som framgår av lagutskottets uttalanden kan
riksdagen inte, med för regeringen bindande verkan, uttala sig i
frågor om huruvida ersättning ex gratia skall utbetalas i
enskilda fall. Riksdagen är dock oförhindrad att -- på eget
initiativ eller efter framställning från regeringen -- anvisa
medel för utbetalning av ex gratia-ersättning.

De omständigheter som jordbruksutskottet redovisat i det
föregående leder utskottet till den uppfattningen att det i
Lorenius fall är motiverat att göra ett undantag från
principerna för riksdagens befattning med enskilda ärenden. Som
framgår av redovisningen utgör Lorenius förvärvsärende ett
belysande exempel på den övergångsproblematik som lagrådet
berörde i sina uttalanden om priskontrollbestämmelsen.
Konstitutionsutskottet har härvidlag framhållit att uttalandet
kunde ha haft betydelse för frågan om huruvida förvärvstillstånd
skulle vägras köparen med stöd av priskontrollbestämmelsen. Av
regeringsbeslutet och de handlingar som hör till beslutet
framgår emellertid att några överväganden på grundval av
lagrådets uttalande inte synes ha gjorts när regeringen
tillämpade priskontrollregeln. Vid en sådan skälighetsprövning
som motionärerna syftar till bör enligt jordbruksutskottets
mening även vägas in den omständigheten att Lorenius med de
rättsregler som gällde vid den aktuella tidpunkten, den 27 maj
1982, saknade möjlighet att få vare sig förvärvsärendet som
sådant eller frågan om skadestånd prövad i domstol. Vid en
samlad bedömning av omständigheterna i ärendet anser utskottet
det skäligt att Lorenius erhåller ekonomisk gottgörelse av
staten. Utskottet har inte underlag för att göra några
ytterligare uttalanden i ersättningsfrågan utan det måste
ankomma på regeringen att bedöma med vilket belopp ersättning
bör utges. Regeringen bör snarast ta upp frågan till prövning
och -- om så är erforderligt -- återkomma till riksdagen med
förslag till medelsanvisning.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion
Jo278 som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo278 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 24 oktober 1991

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin
(m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Bengt Rosén (fp),
Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg
(s), Mona Saint Cyr (m), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i
Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G
Nilsson (m) och Sinikka Bohlin (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.