Ersättning till enskild
Betänkande 1991/92:JoU1
Jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JOU01
Ersättning till enskild
Innehåll
1991/92 JoU1
Motionen
Yrkande
1990/91:Jo278 av Hans Nyhage m.fl. (m, fp, c, v, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skälig ersättning till Lars Lorenius.
Motivering
Motionärerna tar upp ett fall som gäller tillämpningen av 1979 års jordförvärvslag med den priskontrollbestämmelse som infördes med verkan fr.o.m. den 1 juli 1979. I motionen anförs bl.a. att Lars Lorenius lidit allvarlig skada genom regeringens tillämpning av nyssnämnda bestämmelse, som trädde i kraft först efter det Lorenius förvärvat de i ärendet aktuella jordbruksfastigheterna. Motionärerna framhåller att riksdagen givetvis bör visa stark restriktivitet när det gäller uttalanden om enskilda rättskipnings- eller förvaltningsärenden. Detta snart tioåriga ärende är emellertid av sådan karaktär att det är befogat att göra ett undantag från angivna principer. Motionen utmynnar i ett yrkande att regeringen snarast förelägger riksdagen ett förslag om skälig ersättning till Lars Lorenius.
Utskottet
Bakgrund
Som framgår av motionen har frågan om ersättning till Lars Lorenius behandlats vid några tillfällen tidigare av riksdagen, bl.a. i jordbruksutskottets betänkande 1988/89:JoU1 och i konstitutionsutskottets betänkande 1989/90:KU30. Jordbruksutskottet gör därför i detta sammanhang endast en kortfattad beskrivning av ärendet och hänvisar i övrigt till angivna betänkanden.
Lars Lorenius förvärvade Forsnäs 1:1 m.fl. jordbruksfastigheter i Flens kommun med tillträde den 1 april 1979 för en köpeskilling av 4500000 kr. Den nya jordförvärvslagen, som antogs av riksdagen under våren 1979 och trädde i kraft den 1 juli 1979, innebar att förvärv av jordbruksfastigheter skulle tillståndsprövas med avseende bl.a. på köpeskillingens storlek i förhållande till egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter. Enligt en särskild undantagsbestämmelse kunde emellertid förvärvstillstånd lämnas utan hinder av de i lagen angivna grunderna för vägrat förvärvstillstånd om särskilda skäl förelåg. I förarbetena påpekade lagrådet att det kunde leda till oskäliga konsekvenser för den enskilde markägaren om han före lagens ikraftträdande köpt en fastighet till marknadsmässigt pris och en tillämpning av priskontrollregeln senare ledde till att det pris som kunde godtas låg under inköpspriset. Lagrådet avstod dock från att föreslå en särskild övergångsbestämmelse för de angivna situationerna och förutsatte att de intressen som här var i fråga kunde tillgodoses genom tillämpning av den allmänna undantagsregeln för fall då särskilda skäl föreligger. Föredragande departementschefen instämde i vad lagrådet anfört (prop. 1978/79:85 s. 132 och 139).
Den 13 oktober 1981 sålde Lorenius fastigheterna till förvaltningsaktiebolaget Diplo för 3200000 kr. jämte en årlig livränta. Efter en omräkning av livräntan beräknades köpeskillingen till 4150000 kr. Förvaltningsaktiebolagets ansökan om förvärvstillstånd prövades enligt då gällande jordförvärvsförordning (1979:230) av regeringen efter att lantbruksnämnden och lantbruksstyrelsen avgett yttranden. Lantbruksnämnden avstyrkte ansökningen med hänvisning till att bolagets fastighet och förvärvsegendomen utgjorde var för sig utvecklingsbara företag. Lantbruksstyrelsen däremot åberopade endast priskontrollbestämmelsen och avstyrkte ansökningen på denna grund.
Innan regeringen avgjorde ärendet anmälde bolaget att köpeskillingen sänkts till 3700000 kr.
I beslut den 27 maj 1982 avslog regeringen ansökningen med stöd av 4 § första stycket 1 och 4 jordförvärvslagen; dvs. regeringen åberopade såväl priskontrollbestämmelsen som regeln om sammanföring av var för sig utvecklingsbara jordbruksföretag.
Den 2 maj 1983 sålde Lorenius fastigheterna till en annan köpare för 3300000 kr. Enligt uppgift hade kreditgivarna blivit nödsakade att säga upp lånen på grund av regeringens värdering av fastigheterna. Lorenius blev därför tvingad att under konkurshot sälja fastigheterna till ett lågt pris. Den person som erhöll förvärvstillstånd var bosatt i utlandet och arrenderade ut marken som sidoarrende till en annan brukare.
Lorenius har begärt ersättning av regeringen för åsamkade förluster med sammanlagt 2439000 kr. Regeringen har ej funnit skäl att utge ersättning av statsmedel till Lorenius.
Lorenius har även väckt skadeståndstalan mot staten. Genom beslut av högsta domstolen den 22 augusti 1986 har slutligen avgjorts att käromålet skall avvisas på grund av 3 kap. 7 § skadeståndslagen. Enligt denna paragraf får skadeståndstalan mot det allmänna ej föras med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen eller av högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsöverdomstolen, om icke beslutet upphävts eller ändrats. Att regeringen i fallet Lorenius var första och enda prövningsinstans följer i sin tur av den då gällande jordförvärvsförordningen, som tillhör regeringens kompetensområde.
I konstitutionsutskottets betänkande 1989/90:KU30 granskas regeringsbeslutet den 27 maj 1982 med avseende på tillämpningen av priskontrollbestämmelsen mot bakgrund av de ovan refererade uttalandena i förarbetena. Utskottet anför bl.a. följande.
Som framgår av redogörelsen i det föregående berördes i förarbetena till lagen frågan om de negativa effekterna av priskontrollregeln för fastighetsägare och kreditgivare. I lagrådsremissen konstaterade departementschefen att ett konsekvent fullföljande av kritiken mot priskontrollregeln skulle leda till att man inte skulle bringa lagstiftningen i överensstämmelse med den jordpolitiska målsättningen. Lagrådet tog upp frågan ur en mer speciell aspekt. De effekter ett införande av priskontrollregeln skulle få för vissa övergångsfall fordrade enligt lagrådet en övergångsbestämmelse av innebörd att ett pris som inte översteg inköpspriset skulle godtas vid försäljning. Av lagtekniska skäl föreslog lagrådet emellertid inte någon sådan särskild övergångsbestämmelse. Lagrådet förutsatte dock att de intressen som det var fråga om kunde tillgodoses genom tillämpning av en allmän undantagsregel i lagförslaget. Regeringen instämde i lagrådets uttalanden och vid ärendets behandling i riksdagen förekom inte några erinringar häremot. Detta innebär att lagrådets uttalanden skulle ligga till grund för tillämpningen av priskontrollbestämmelsen i de med uttalandet avsedda övergångsfallen.
Omständigheterna i det aktuella fallet överensstämmer väl med den övergångsproblematik som berörs i lagrådsuttalandet. Uttalandet har därför kunnat ha betydelse för frågan huruvida förvärvstillstånd skulle vägras köparen med stöd av priskontrollbestämmelsen. Av regeringsbeslutet och de handlingar som hör till beslutet framgår emellertid att några överväganden på grundval av lagrådets uttalande inte synes ha gjorts när regeringen tillämpade priskontrollregeln. Granskningen av regeringsbeslutet den 27 maj 1982 när det gäller tillämpningen av priskontrollregeln ger utöver det anförda inte anledning till något särskilt uttalande från utskottets sida.
Jordbruksutskottet vill vidare erinra om att priskontrollbestämmelsen i jordförvärvslagen modifierades år 1987 och avskaffades helt genom riksdagsbeslut våren 1991 med verkan fr.o.m. den 1 juli 1991 (1990/91:JoU26, SFS 1991:669 och 670). I detta sammanhang beslutades även om ändringar i instansordningen i jordförvärvsärenden. Som framgår av propositionen med förslag till ändringar i jordförvärvslagen hade den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i ett par avgöranden konstaterat att det förhållandet att det saknades möjlighet att få förvärvsärenden prövade i domstol stred mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter (prop. 1990/91:155 s. 36). I konsekvens med detta har riksdagen enligt regeringens förslag infört en ordning som innebär att beslut i jordförvärvsärenden i fortsättningen kan överklagas till förvaltningsdomstol och att regeringen ej heller handlägger jordförvärvsärenden i första instans. Närmare bestämmelser härom finns nu i 18 § jordförvärvslagen med tillhörande övergångsbestämmelser samt i den nya jordförvärvsförordningen (1991:736).
I sammanhanget bör också nämnas att riksdagen år 1988 antog en lag om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut som bl.a. gjorde det möjligt för en enskild part att under vissa villkor få till stånd en prövning i regeringsrätten av ett regeringsbeslut i ett förvaltningsärende. Lagen kan ej tillämpas på beslut som meddelats före ikraftträdandet den 1 juni 1988.
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka principiella och praktiska skäl som talar mot att riksdagen tar befattning med enskilda rättskipnings- och förvaltningsärenden på det sätt som förutsätts i motionen. Utskottet noterar i detta sammanhang att lagutskottet under våren 1991 behandlat en motion om ersättning till bilhandlaren Halvar Alvgard och därvid gjort vissa uttalanden om riksdagens funktioner i denna typ av ärenden (1990/91:LU27). Som framgår av lagutskottets uttalanden kan riksdagen inte, med för regeringen bindande verkan, uttala sig i frågor om huruvida ersättning ex gratia skall utbetalas i enskilda fall. Riksdagen är dock oförhindrad att -- på eget initiativ eller efter framställning från regeringen -- anvisa medel för utbetalning av ex gratia-ersättning.
De omständigheter som jordbruksutskottet redovisat i det föregående leder utskottet till den uppfattningen att det i Lorenius fall är motiverat att göra ett undantag från principerna för riksdagens befattning med enskilda ärenden. Som framgår av redovisningen utgör Lorenius förvärvsärende ett belysande exempel på den övergångsproblematik som lagrådet berörde i sina uttalanden om priskontrollbestämmelsen. Konstitutionsutskottet har härvidlag framhållit att uttalandet kunde ha haft betydelse för frågan om huruvida förvärvstillstånd skulle vägras köparen med stöd av priskontrollbestämmelsen. Av regeringsbeslutet och de handlingar som hör till beslutet framgår emellertid att några överväganden på grundval av lagrådets uttalande inte synes ha gjorts när regeringen tillämpade priskontrollregeln. Vid en sådan skälighetsprövning som motionärerna syftar till bör enligt jordbruksutskottets mening även vägas in den omständigheten att Lorenius med de rättsregler som gällde vid den aktuella tidpunkten, den 27 maj 1982, saknade möjlighet att få vare sig förvärvsärendet som sådant eller frågan om skadestånd prövad i domstol. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet anser utskottet det skäligt att Lorenius erhåller ekonomisk gottgörelse av staten. Utskottet har inte underlag för att göra några ytterligare uttalanden i ersättningsfrågan utan det måste ankomma på regeringen att bedöma med vilket belopp ersättning bör utges. Regeringen bör snarast ta upp frågan till prövning och -- om så är erforderligt -- återkomma till riksdagen med förslag till medelsanvisning.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Jo278 som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo278 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 24 oktober 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Bengt Rosén (fp), Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg (s), Mona Saint Cyr (m), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Sinikka Bohlin (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.