Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån m.m.

Betänkande 1994/95:BoU20

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BOU20

Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga

1994/95
BoU20

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Förslaget innebär
att merparten av de bostadslån som finansierats över
statsbudgeten kommer att omfattas av regler som medför att
räntesättningen marknadsanpassas. Vidare innebär förslaget att
samtliga statliga bostadslån överlåts till ett särskilt bolag
samt att Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB,
omstruktureras.

Den med anledning av propositionen väckta m-motionen om
uppskov med riksdagsbeslutet och remissbehandling av
regeringsförslaget avstyrks liksom en under allmänna
motionstiden väckt motion (m) om bemyndigande för regeringen att
sälja SBAB.

Reservationer (m) har avgivits till förmån för motionerna.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1994/95:219 föreslagit riksdagen
att

1. anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga
bostadslån m.m.,

2. anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:336) om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,
SBAB, att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade
lån för bostadsändamål, m.m.,

3. anta regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100),

4. bemyndiga regeringen att utifrån angivna riktlinjer
överlåta samtliga statligt finansierade bostadslån till ett
särskilt statligt ägt bolag,

5. bemyndiga regeringen att besluta om lån och statlig garanti
till det särskilda bolaget för att garantera finansiering och
kapitalbas (avsnitt 7.3),

6. godkänna riktlinjerna för en omstrukturering av Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, (avsnitt 7.3),

7. medge att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Åtgärder för
att stärka det finansiella systemet belastas med dels eventuella
infrianden av det utställda garantiåtagandet för det särskilda
kreditmarknadsbolaget, dels de statliga utgifter som är
hänförliga till rekonstruktionen av SBAB m.m. (avsnitt 7.3).

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels den under allmänna motionstiden 1995 väckta motionen
1994/95:N298 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att sälja SBAB,

dels den med anledning av propositionen väckta motionen
1994/95:Bo10 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett reviderat förslag i vilket
beaktas vad i motionen anförts om åtskillnad mellan SBAB och det
i propositionen föreslagna bolaget samt garanti för att inga
låntagare negativt drabbas av de av regeringen föreslagna
principerna för räntesättning av statliga bostadslån m.m.

Skrivelser m.m.

Svenska Bankföreningen och Sveriges Fastighetsägareförbund har
i skilda skrivelser lämnat synpunkter på förslagen i
propositionen.

Företrädare för SBAB har inför utskottet muntligen lämnat
synpunkter i ärendet.

Räntesättning och finansiering av statliga bostadslån --
gällande ordning, tidigare riksdagsbehandling samt
sammanfattning av förslag i proposition 1994/95:219

Räntebestämning för statligt beslutade bostadslån m.m.

Gällande ordning m.m.

Under tiden fram till halvårsskiftet 1985 finansierades lån
till bostäder genom anslag över statsbudgeten. Lånen beviljades
av länsbostadsnämnderna medan Bostadsstyrelsen skötte
utbetalning och avisering. Efter halvårsskiftet 1985 finansieras
i huvudsak all statlig räntebärande långivning utanför
statsbudgeten. Ansvaret för finansieringen av sådana lån kom då
att tilldelas Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB.
Förvaltningsansvaret ålåg emellertid fortfarande dåvarande
bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

År 1988 uppdrogs åt SBAB att svara för förvaltningen av sådana
lån för bostadsändamål som finansierats över statsbudgeten.
Bolaget skulle självt handha utbetalning och avisering av de lån
som det ålåg bolaget att finansiera. Länsbostadsnämnderna skötte
t.o.m. år 1992 den regionala låneförvaltningen på uppdrag av
SBAB.

Det finns alltså olika typer av lån dels sådana som
finansierats genom anslag på stadsbudgeten s.k. A-lån, dels
sådana lån som finansieras av SBAB och beslutats av
bostadslånemyndigheterna, s.k. M-lån. För A-lånen och M-lånen
gäller skilda regler bl.a. för räntebestämning.

Räntan för A-lånen, bostadslåneräntan, bestäms för ett år i
sänder med utgångspunkt i statens upplåningskostnad under
föregående år. Regeringen fastställer denna ränta. För år 1995
har den fastställts till 9 % inklusive 0,25 procentenheter för
att täcka statens administrativa kostnader för utlåningen. Den
lånestock för vilken räntan bestäms så som nu beskrivits uppgår
till ca 38 miljarder kronor. De olika lånetyperna för vilka
bostadslåneränta tillämpas finns angivna i propositionen till
vilken hänvisas (s. 15--16). Principerna för räntesättningen
ändrades senast år 1988. Räntebestämningen sker i dag i huvudsak
med den femåriga statliga obligationsräntan som bas.
Ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen betalas inte för
dessa lån.

För de statliga bostadslån där räntenivån inte regleras via
bostadslåneräntan, gäller i regel en fast räntesats i enlighet
med den förordning som lånet beviljats med stöd av. Dessa lån
omfattar ett sammanlagt belopp om ca 2 miljarder kronor.
Därutöver finns bostadslån med s.k. fördjupad del. För dessa
lånedelar gäller marknadsmässiga villkor i fråga om ränta och
amortering. Den fördjupade delen ersätter bottenlån på den
allmänna lånemarknaden.

I samband med övergången till att finansiera statliga
bostadslån via SBAB ändrades ordningen för bestämningen av
räntan. Räntesättningen knöts till villkoren för upplåningen
genom bostadsobligationer i stället för som tidigare till
villkoren för statlig upplåning.

De lån som SBAB har betalat ut före den 1 juli 1988 omfattades
av en bestämmelse i förordningen (1986:694) om handläggning och
förvaltning av bostadslån och räntebidrag enligt vilken
låntagaren när som helst fick säga upp hela lånet till omedelbar
betalning eller göra inbetalning utöver föreskriven amortering.
Låntagaren var inte skyldig att erlägga
ränteskillnadsersättning. Bestämmelsen ändrades 1988 så att det
för lån som har betalats ut efter den 30 juni 1988 krävdes att
låntagaren betalade ränteskillnadsersättning om den ränta som
hade fastställts för lånet översteg upplåningsräntan för SBAB
(30 §).

Genom en ändring 1991 (SFS 1991:1037) i lagen (1989:567) om
ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.
fick SBAB rätt att ta ut ränteskillnadsersättning även för de
lån som SBAB hade betalat ut före den 1 juli 1988. Sådana lån
hade låntagaren tidigare, som framgått ovan, haft rätt att lösa
avgiftsfritt.

Ränteskillnadsersättning beräknas enligt Boverkets
föreskrifter -- beträffande redan utbetalda lån -- med
subventionsräntan som jämförelseränta. Subventionsräntan, som
omprövas veckovis är den genomsnittliga räntan på femåriga
bostadsobligationer under närmast föregående vecka. Nuvarande
räntenivåer på kapitalmarknaden för lån med olika långa
bindningstider är sådana att lån med lång bindningstid har högre
ränta än lån med kortare bindningstid. Vid tillämpning av
Boverkets föreskrifter kan SBAB, i nuvarande situation, inte
täcka sina kostnader vid förtida inlösen av lån.

Förslag i proposition 1994/95:219

Förslaget i propositionen innebär att lagen om ändrade
betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.
kompletteras så att statliga lån vars räntesättning i dag är
kopplad till statens bostadslåneränta (A-lånen) ges villkor som
är jämförbara med de bostadslån som är finansierade av SBAB
(M-lånen). Samtidigt införs enhetliga regler för ersättning till
långivaren vid förtida inlösen av statligt beslutade bostadslån.

Regeringens bedömning är att det numera saknas både
bostadspolitiska och verksamhetsmässiga motiv för att bibehålla
dessa två olika principer för i grunden helt likartade statliga
lån; lån som i många fall beviljats inom ramen för samma
regelverk. Möjlighet bör enligt propositionen öppnas att på
kapitalmarknaden finansiera statliga lån, vars räntenivå i dag
bestäms via statens bostadslåneränta. Därmed anges att både
administrativa och finansiella fördelar skulle kunna uppnås.

För att kunna finansiera A-lånen på kapitalmarknaden krävs
enligt propositionen att de nuvarande principerna och villkoren
för räntesättning, räntebindningstid och erläggande av
ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen av lån ändras.
Lånevillkoren innehåller i dag ingen rätt för fordringsägaren
att erhålla ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen av
lånet. Räntan och räntebindningstid är, som framgått ovan,
reglerade på så sätt att regeringen fastställer räntan på lånet
för ett år i sänder.

Regeringen föreslår att lånevillkoren ändras vad gäller
principerna för räntesättning och rätten till ersättning vid
förtida inlösen av A-lån. Räntesättningen föreslås ändras så att
räntan bestäms i avtal mellan låntagaren och långivaren utifrån
långivarens upplåningskostnad, dvs. i princip kostnaden för
upplåning på bostadsobligationsmarknaden, i stället för att
bestämmas årligen av regeringen på grundval av statens
upplåningskostnader.

Eftersom de nuvarande låneförbindelserna är civilrättsligt
bindande har det ansetts nödvändigt i lag att ge föreskrifter
som ersätter de nuvarande villkoren. Föreskrifterna föreslås tas
in i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa
statliga bostadslån m.m.

Efter att i propositionen ha övervägt olika för- och nackdelar
med att övergå från räntebestämning i enlighet med principerna
för den statliga bostadslåneräntan till en räntesättning i
princip byggd på långivarens upplåningskostnad anförs i
propositionen (s. 23) föjande.

Principerna för hur den statliga bostadslåneräntan beräknas
innebär att den lägre räntenivå som i dag gäller för en kort
bindningstid inte tar sig uttryck i en lägre ränta utan att
låntagaren betalar kostnaden för en lång bindningstid trots den
enbart ettåriga bindningstiden. Under senare tid har skillnaden
i upplåningskostnad mellan en ettårig bindningstid och en
femårig varit drygt 1 procentenhet. Samtidigt innebär kopplingen
av räntan på lånen till bostadsobligationsräntan i stället för
till statens upplåningskostnad samt att en skälig ersättning för
risk m.m. bör utgå till fordringsägaren med all sannolikhet en
ökad kostnad. Sammantaget bedöms dock dessa ökade kostnader i
dagsläget inte överstiga den vinst som låntagaren kan erhålla
genom att fritt välja räntebindningstid och därtill kopplad
upplåningskostnad. Den långsiktiga utvecklingen av förhållandena
på kapitalmarknaden är dock omöjlig att bedöma. Det kan därför
inte uteslutas att den föreslagna förändringen kan innebära en
nackdel för låntagaren.

I propositionen görs dock bedömningen att de föreslagna
lagändringarna sammantaget innebär sådana fördelar för det
allmänna och för låntagarna att de bör genomföras.

Ett genomförande av regeringens förslag innebär således att
föreskrifter i lag i viss utsträckning ersätter civilrättsliga
avtalsbestämmelser. Tillåtligheten av en sådan lagstiftning när
det gäller området för statliga bostadslån har tidigare
diskuterats av Lagrådet vid två tillfällen, 1989 och 1991 (jfr
prop. 1989/90:89 s. 20 f., bet. 1988/89:BoU10 och prop.
1990/91:193 s. 9 och 10, bet. 1990/91:BoU21). Vid det
förstnämnda tillfället anförde Lagrådet att restriktivitet borde
iakttas när avsteg från den nu nämnda huvudprincipen övervägdes.
Lagrådet, som fann sig kunna godta att ett sådant avsteg gjordes
i det granskade ärendet, anförde därvid att, förutom den nämnda
marginella innebörden av ingreppet i det civilrättsliga läget,
beaktansvärda offenligrättsliga skäl talade för den
rationalisering av låneverksamheten som lagförslaget väntades
leda till.

Även det ärende, som var aktuellt 1991, var enligt Lagrådet av
den karaktären att det av regeringen förordade avsteget från
huvudregeln borde godtas. Om förslaget inte genomfördes skulle
situationen innebära en finansiell risk för SBAB och för
bostadsfinansieringssystemet.

Lagrådet har i sitt yttrande i det nu aktuella ärendet
behandlat retroaktivitetsaspekten både beträffande
räntesättningen och beträffande rätten för långivaren att ta ut
ränteskillnadsersättning vid förtida lösen av lånet.

Lagrådet konstaterar inledningsvis att bestämmelser i
civilrättsliga avtal mellan långivare och låntagare avses
ersättas med de villkor i lag som förslaget innehåller. I sitt
yttrande erinrar Lagrådet om att avsteg från principen att ny
lagstiftning inte får ersätta redan uppkomna avtalsförhållanden
gjorts tidigare (se ovan angående förslag i prop. 1988/89:89 och
1990/91:193). Lagrådet konstaterar vidare att enligt flera
författningar som nämns i den förslagna 1 b § saknas föreskrift
om att låntagaren är berättigad att lösa lånet i förtid. Detta
torde enligt Lagrådet innebära att han över huvud taget inte har
någon sådan rätt. I detta lagrum tas upp de författningar som
föreslås omfattas av de ändrade principerna för räntesättningen
m.m. Lagrådet anför vidare (prop. 1994/95:219 s. 42).

I övriga författningar som anges i 1 b § finns däremot
föreskrift om att låntagaren har rätt att lösa lånet i förtid.
Därvid sägs det inte något om att låntagaren skall betala
ränteskillnadsersättning, vilket måste anses innebära att
skyldighet inte föreligger att erlägga sådan ersättning. I dessa
fall kan den föreslagna ändringen av 3 § sägas innebära en
försämring för låntagaren. Genom en övergångsbestämmelse ges
emellertid låntagaren möjlighet att, om så önskas, lösa hela
eller del av det statligt finansierade lånet före den 1 januari
1996 utan att erlägga ränteskillnadsersättning. Vidare bör
beaktas att remissförslaget endast omfattar det fallet att
låntagaren begär förtidsinlösen. Om långivaren säger upp lånet i
förtid t.ex. vid byte av ägare till fastigheten eller till följd
av utebliven amortering eller räntebetalning, föreligger inte
någon rätt att kräva låntagaren på ränteskillnadsersättning. Den
föreslagna ändringen av 3 § innebär således inte att låntagaren
drabbas av någon ekonomisk börda utan enbart att han förlorar
den förmån som en rätt till framtida, kostnadsfri förtidsinlösen
kan innebära. I vilken utsträckning en sådan kostnadsfri inlösen
i verkligheten skulle ha kunnat bli aktuell för den enskilde
låntagaren är för övrigt beroende på ett flertal nu svårbedömda
faktorer såsom ränteutvecklingen, möjligheten att erhålla nya
lån m.m.

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av det
samhälleliga intresset av enhetliga regler för de statliga
bostadslånen anser Lagrådet att hinder inte bör möta att i detta
fall göra avsteg från principen att ny lagstiftning inte får
rubba innehållet i redan uppkomna avtalsförhållanden.

Enligt regeringens uppfattning finns det också i det nu
aktuella ärendet starka organisatoriska och finansiella skäl som
talar för att den statliga bostadsfinansieringen läggs om på det
föreslagna sättet. Liksom i de två tidigare ärendena kan risken
inte uteslutas att enskilda låntagare får en något försämrad
situation. Sammantaget kan regleringen, enligt propositionen,
emellertid inte anses som en försämring av låntagarnas
rättsläge.

Lagen föreslås ändras också när det gäller hur
jämförelseräntan skall beräknas. Principerna för beräkningen av
ersättningens storlek i fråga om konsumentkrediter bör anges
tydligare så att låntagaren ges ett regelverk som är jämförbart
med vad som gäller för övriga bostadslån på marknaden till
konsumenter. I 24 § konsumentkreditlagen (1992:830) finns
detaljerade föreskrifter om hur ersättning skall erläggas vid
förtida inlösen av lån. En hänvisning till dessa villkor bör
enligt propositionen därför göras i den nu föreslagna lagen.
Enligt konsumentkreditlagen får ränteskillnadsersättningen i
princip högst motsvara skillnaden mellan den kredit som
kredittagaren förtidsbetalar och räntan på statsobligationer
ökad med 1 procentenhet.

När det gäller företagskrediter finns det enligt propositionen
inte behov av samma skydd för låntagaren. Jämförelseräntan bör i
dessa fall inte definieras exakt. Den ränteskillnadsersättning
som låntagaren måste betala om han löser lånet i förtid bör
beräknas med utgångspunkt i skillnaden mellan räntan på lånet
och den ränta som långivaren kan erhålla vid återplacering av
medlen.

Regeringen föreslår att riksdagen antar de ändringar i lagen
(1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga
bostadslån m.m. som är erforderliga för att den ovannämnda
omstruktureringen av den statliga bostadslånestocken skall bli
möjlig.

Förslag i proposition 1994/95:219 om enhetlig finansiering av
statliga bostadslån m.m.

De statliga bostadslån m.m. som är finansierade över
statsbudgeten och administreras av SBAB uppgår i dag till ca 40
miljarder kronor. De statligt beslutade bostadslån som
finansieras av SBAB uppgår till ca 80 miljarder kronor. Samtliga
lån förvaltas av SBAB. Ett genomförande av förslaget i
propositionen beträffande enhetlig räntesättning m.m. innebär
att förutsättningar skapas för en finansiering utanför
statsbudgeten av samtliga statligt beslutade bostadslån. När
finansieringen även av dessa lån sker på kapitalmarknaden ges
samtliga statligt beslutade bostadslån en enhetlig finansiering.
Det finns enligt propositionen både statsfinansiella och andra
fördelar med att göra denna överföring.

De utestående lånen finansieras via statsskulden och belastar
därigenom statsbudgeten via statsskuldsräntorna. Räntor och
amorteringar bokförs som inkomster på statsbudgeten. En
överföring av finansieringen från staten till kapitalmarknaden
medför att statens upplåningsbehov minskar i takt med att
finansiering sker på marknaden. Genomförs överföringen under en
period på t.ex. tre år uppstår en positiv effekt med över 10
miljarder kronor per år. På motsvarande sätt minskas ökningen av
statsskulden under samma period.

Omläggningen av finansieringen av de anslagsfinansierade
bostadslånen föreslås genomföras genom att lånen överlåts till
ett särskilt statligt ägt bolag och finansieras på
kapitalmarknaden. Förvärvet anges böra ske genom en kvittning av
lån mot aktier i bolaget samt att bolaget övergångsvis
finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Bolaget bör finansiera
sin verksamhet på kapitalmarknaden så snart som det är möjligt
att göra detta på goda villkor.

Kreditrisken i de äldre bostadslån som finansierats över
statsbudgeten, de s.k. A-lånen, bedöms i regel som låg
huvudsakligen till följd av att marknadsvärdet på de med dessa
lån finansierade fastigheterna vanligtvis överstiger den
historiska produktionskostnaden. Den omvända situationen gäller
inte sällan för de statliga bostadslån som är finansierade av
SBAB under perioden 1985--1991. Lånens genomgående karaktär av
topplån och den schablonmässiga metoden för kreditprövning
innebär att SBAB har en nivå på kreditrisken i dessa lån som
enligt propositionen inte kan jämföras med situationen för
konkurrerande institut. Nästan samtliga kreditförluster som kan
förväntas i SBAB är hänförliga till dessa lån. Totalt uppgår
kreditförlusterna hittills för dessa lån till närmare 4
miljarder kronor. Kreditförlusterna riskerar enligt
propositionen att vara betydande även framgent. Hanteringen av
dessa förluster är en belastning både finansiellt och
administrativt för SBAB. Finansiellt klarar SBAB
kreditförlusterna genom att staten ställt ut en garanti som
innebär att det dotterbolag som ansvarar för dessa lån alltid
har en kapitalbas som överstiger den lagstadgade nivån på 8 %.
Garantiåtagandet har hittills belastat statsbudgeten med ca 1
miljard kronor under budgetåret 1994/95. Fortsatt stora
belastningar är enligt regeringen att vänta.

Den nuvarande situationen innebär att staten kontinuerligt
måste tillföra SBAB medel. En omstrukturering av bolaget bör
enligt regeringen därför genomföras så att bolaget erhåller en
stabil bas för sin fortsatta verksamhet i konkurrens med övriga
aktörer på bostadskreditmarknaden.

Omstruktureringen föreslås genomföras i två steg. I ett första
steg övertar det särskilda bolaget bostadslån från staten.
Därefter byter detta bolag de lån som bedöms ha en låg risknivå
vad gäller kreditförluster mot de lån som bedöms ha en hög risk
för kreditförluster som SBAB i dag finansierar och som är
beviljade inom ramen för det statliga regelsystemet.

Omfattningen av den beskrivna transaktionen bedöms i dagsläget
svår att avgöra. Urvalet av vilka lån som skall ingå i
transaktionen måste enligt propositionen göras med stor omsorg
och utifrån så objektiva kriterier som möjligt. Målsättningen
anges vara att ge SBAB en mer normal riskprofil på sin
låneportfölj så att bolaget har en situation jämförbar med
konkurrenternas. Detta anges innebära att den statliga garanti
som är utställd till SBAB:s dotterbolag med ansvaret för de
statligt beslutade lånen inte kommer att behöva belastas och
därmed bör den på sikt kunna omprövas. Garantin anses böra
kvarstå till dess att SBAB kan visa upp en sådan bestående
stabilitet i verksamheten att upplåningskostnaden inte nämnvärt
påverkas negativt av att garantin avvecklas. Även SBAB:s kredit
i Riksgäldskontoret bör avvecklas. Däremot bör den
grundfondsförbindelse som staten ställt ut ligga kvar för att
säkerställa bolagets kortsiktiga betalningsförmåga. SBAB bör
därmed till följd av de föreslagna åtgärderna kunna kvarstå som
en stark aktör på marknaden samtidigt som omstruktureringen
genomförs och situationen stabiliseras.
Det särskilda bolagets huvuduppgift blir att på ett
ansvarsfullt sätt hantera de obeståndssituationer och eventuella
kreditförluster som uppstår i lånestocken. Inriktningen på
verksamheten skall enligt propositionen vara att på ett för
staten som helhet förmånligt sätt sköta den fortsatta
förvaltningen av dessa, av staten beslutade, bostadslån under
resterande avtalstid.

Sammantaget bör enligt propositionen de ovan beskrivna
åtgärderna genomföras på ett sådant sätt att det bolag som skall
ansvara för de statliga bostadslånen med hög risknivå erhåller
en kapitalbas som innebär att bolaget kan täcka förväntade
förluster i lånestocken. Bolaget bör dock med tanke på
svårigheterna att i förväg bedöma nivån på kreditförlusterna
erhålla en statlig garanti som motsvarar den som SBAB i dag har
för att garantera kapitalbasen, dvs. för att uppnå den
lagstadgade kapitaltäckningsnivån på kapitalbasen om minst 8 %.
För SBAB:s del bör åtgärderna innebära att bolaget ges en
kapitalbas och risksituation som är jämförbar med
konkurrenternas.

Det bör enligt propositionen vara regeringens ansvar att,
utifrån de presenterade riktlinjerna och föreslagna
bemyndigandena, genomföra transaktionerna på ett sådant sätt att
de ovan beskrivna målsättningarna uppnås.

De insatser som föreslås av regeringen för de statliga
bostadslånen och SBAB syftar bl.a. till att förstärka SBAB.
Regeringen föreslår att belastningar på den statliga garanti som
föreslagits i det föregående får belasta anslaget Åtgärder för
att stärka det finansiella systement liksom kostnaderna för de
konsultinsatser som använts för att ta fram underlaget för de
föreslagna åtgärderna.

Bestämmelser om ikraftträdande m.m.

Lagen om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,
SBAB, att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade
lån för bostadsändamål m.m. föreslås kompletteras så att även
det statligt ägda bolag som övertar de statligt finansierade
bostadslånen m.m. ges rätt att besluta i frågor som innebär
myndighetsutövning rörande de statligt reglerade bostadslånen.
Vidare föreslås att sekretesslagen kompletteras så att principen
om rätt att ta del av handlingar hos myndighet tillämpas även
för detta statligt ägda bolag.

Beträffande ikraftträdandet föreslås att de nya reglerna
träder i kraft den 1 juli 1995. Intill dess avtal har träffats
mellan låntagare och långivare gäller dock under andra halvåret
1995 äldre regler. Under detta halvår 1995 avses låntagare och
långivare träffa avtal om ränta och räntebindningstid. Om avtal
inte träffas under denna tid, föreslås långivaren ensidigt få
fastställa villkoren. Under samma tid har låntagaren rätt att
lösa lånet utan att utge ersättning enligt de nya bestämmelserna
om ränteskillnadsersättning.

De föreslagna ikraftträdandebestämmelserna innebär att ändrade
regler för ränteskillnadsersättning på M-lånen införs den 1 juli
1995 och för A-lånen ett halvt år senare samt att
marknadsanpassad räntesättning för A-lånen då införs.

De av regeringen föreslagna åtgärderna har, enligt
propositionen, stora statsfinansiella effekter. Åtgärderna anses
böra genomföras så att statsbudgeteffekten blir så liten som
möjligt. Den försäljningsintäkt som uppstår hos staten när de
statligt finansierade lånen överlåts till det nya bolaget
föreslås inte redovisas över statsbudgeten utan föras direkt mot
statsskulden.

Den huvudsakliga statsfinansiella effekt som uppnås till följd
av de föreslagna åtgärderna är enligt propositionen att statens
upplåningsbehov beräknas minska med ca 20 miljarder kronor under
de närmaste åren. Det bolag som staten överför lånen till antas
successivt kunna finansiera sig på kapitalmarknaden och därmed
återbetala de resurser som staten i dag finansierar via
statsskulden.

Utskottet

Enhetliga regler för räntesättning och förtida återbetalning
av statliga bostadslån m.m.

Ovan har redovisats de regler för räntesättning som gäller för
de statliga bostadslån som finansierats över statsbudgeten
(A-lånen) och för de lån som finansierats via Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, (M-lånen). I propositionen
föreslås riksdagen anta ett förslag till lag om ändring i lagen
(1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga
bostadslån m.m. Lagändringen syftar till att för A-lånen, för
vilka räntesättningen i dag är kopplad till statens
bostadslåneränta, införa villkor i fråga om ränta och
bindningstid som är jämförbara med villkoren för bostadslån som
är finansierade av SBAB. Annorlunda uttryckt innebär förslaget
att A-lånen skall omfattas av de principer för räntesättning
m.m. som i dag gäller för M-lånen.

I propositionen föreslås också att den s.k. jämförelseräntan
vid förtida inlösen beträffande lån för i huvudsak enskilt bruk
beräknas med utgångspunkt i 24 § konsumentkreditlagen. För
övriga lån föreslås utgångspunkten för jämförelseräntan vara
långivarens återplaceringsränta.

I mycket stark sammanfattning innebär regeringens förslag om
räntesättning och ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen
av lån att räntan för A-lånen skall bestämmas i avtal mellan
låntagaren och långivaren utifrån långivarens upplåningskostnad
samt att det skall bli möjligt att ta ut
ränteskillnadsersättning där sådana möjligheter saknas i dag,
dvs. för A-lånen.

Som framgått ovan innebär ett antagande av den ovannämnda
lagändringen att föreskrifter i lag ersätter civilrättslig
avtalsbestämmelse. Som Lagrådet anför i sitt yttrande den 11
april 1995 över den lagrådsremiss som ingått i
förberedelsearbetet med den nu aktuella propositionen är
förhållandet mellan långivare och låntagare i vad avser
fastställande av ränta och ränteskillnadsersättning del av ett
civilrättsligt avtal dem emellan. Därmed berör ärendet sådana
lagbestämmelser som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen. Som
Lagrådet vidare anför gäller som princip att ny lagstiftning
inte får rubba redan uppkomna avtalsförhållanden. Lagrådet
erinrar om att avsteg från denna princip i vissa fall ansetts
kunna ske och hänvisar till de yttranden som Lagrådet avgivit
med anledning av propositionerna 1988/89:89 och 1990/91:193.

Dessa yttranden har sammanfattningsvis redovisats ovan. I nu
förevarande ärende konstaterar Lagrådet att det enligt flertalet
av de bostadslåneförfattningar som nu är aktuella saknas
föreskrift om att låntagaren är berättigad att lösa lånet i
förtid. Lagrådet konstaterar också att regeringsförslaget
innebär att låntagaren -- om han så önskar -- genom en
övergångsbestämmelse ges möjlighet att lösa det statliga lånet
före den 1 januari 1996 utan att erlägga
ränteskillnadsersättning.

Med hänsyn bl.a. till vad nu redovisats och med beaktande av
det samhälleliga intresset av enhetliga regler för de statliga
bostadslånen anser Lagrådet att hinder inte bör möta att göra
avsteg från principen att ny lagstiftning inte får rubba
innehållet i redan uppkomna avtalsförhållanden.

I motion Bo10 (m) i motsvarande del föreslås riksdagen hos
regeringen begära ett reviderat förslag i vilket beaktas vad i
motionen anförts om en garanti för att inga låntagare negativt
drabbas av de i propositionen föreslagna principerna för
ränteersättning av statliga bostadslån m.m. Motionärerna ställer
sig inte avvisande till förslaget som sådant men anser sig inte
kunna tillstyrka ett lagförslag som innebär upphävande av
civilrättsligt bindande avtal om inte förslaget sänds ut på
remiss så att en djupare konsekvensanalys kan göras. Ett nytt
förslag bör alltså innehålla regler som garanterar varje
låntagare skydd mot de negativa konsekvenser som kan uppstå.

Utskottet kan i och för sig dela motionärernas uppfattning att
det skulle ha varit av värde om propositionen byggt på ett
förslag som hade remissbehandlats. Vid bedömning av det lämpliga
i att tillmötesgå en sådan propå måste ställning bl.a. tas --
förutom till de berörda låntagarna -- också till det
samhälleliga intresset av att en omläggning av den statliga
bostadsfinansieringen kan ske utan alltför lång tidsutdräkt. Det
låter sig -- i det enskilda fallet -- svårligen bedömas om ett
senare ikraftträdande skulle vara till fördel för låntagaren. En
uppfattning därvidlag måste bygga på antaganden bl.a. om den
framtida utveckling av kostnaderna för statens och
bostadsinstitutens upplåning. Hur dessa utvecklas i ett längre
perspektiv torde inte kunna avgöras med sådan grad av säkerhet
att ett dröjsmål med ett beslut i frågan ovillkorligen skulle
vara till fördel för låntagarna. Utskottet delar emellertid vad
i propositionen (s. 23) anförts om att det inte kan uteslutas
att de av regeringen föreslagna förändringarna i fråga om
principer för räntesättning m.m. kan innebära en nackdel för
låntagaren. Detta förhållande måste alltså vägas mot det nu
redovisade om att även ett dröjsmål med beslut i frågan kan
innebära nackdel för honom. Till denna omständighet bör läggas
att starka organisatoriska och finansiella skäl talar för en
omläggning av den statliga bostadsfinansieringen. Även för SBAB
är det av stor vikt med ett snabbt beslut i ärendet. Som framgår
av propositionen (s. 24) uppskattar SBAB sina hittillsvarande
förluster på grund av de nuvarande reglerna om
ränteskillnadsersättning till drygt 200 miljoner kronor.

Vid en vägning mellan behovet av ytterligare beredning av
ärendet och av ett riksdagsbeslut våren 1995 har utskottet
kommit till uppfattningen att ett uppskov med beslutet -- på de
grunder som redovisats ovan -- skulle innebära sådana nackdelar
att utskottet inte vill förorda detta alternativ.

Utskottet vill emellertid tillägga följande. Som framgått ovan
är avsikten att låntagaren fram till den 1 januari 1996 skall ha
möjlighet att för de nuvarande A-lånen bestämma bindningstid
m.m. med långivaren. Önskar låntagaren lösa in det statligt
finansierade lånet före den 1 januari 1996 bör detta enligt
propositionen ske utan att ränteskillnadsersättning behöver
erläggas. Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad i
propositionen (s. 32) anförs i specialmotiveringen till 4 § till
lagförslaget om ändring i lagen (1989:567) om ändrade
betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m. Där anförs
bl.a. att för det fall långivaren av någon anledning inte når
låntagaren för att bestämma räntebindningstid m.m. har
långivaren rätt att ensidigt fastställa avtalsvillkoren.
Utskottet har erfarit att SBAB därvid avser tillämpa ett
flexibelt förfarande bl.a. för att i rimlig grad så långt
möjligt undvika sådana för låntagaren negativa konsekvenser som
motionärerna befarar. Utskottet har för övrigt inte skäl att
anta annat än att SBAB och övriga långivare -- utifrån ett
kreditpolitiskt synsätt -- i samband med övergången till den nya
ordningen agerar så att de negativa konsekvenserna för
låntagarna i möjligaste mån kan minimeras.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i
propositionen om enhetlig räntesättning av statliga
bostadslån m.m. och avstyrker motion Bo10 (m) i motsvarande del
i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet nu
anfört. Vad nu förordats innebär att utskottet föreslår
riksdagen att anta regeringens förslag till ändring i lagen
(1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga
bostadslån m.m. Lagförslaget har som bilaga fogats till detta
betänkande.

Enhetlig finansiering av statliga bostadslån m.m.

Regeringens förslag om den enhetliga finansieringen av
statliga bostadslån m.m. redovisas i propositionen (s. 26--28)
samt ovan i detta betänkande (s. 7--9). Utskottet hänvisar till
vad där redovisats. Regeringsförslaget innebär
sammanfattningsvis följande.

Omläggningen av finansieringen av A-lånen föreslås genomföras
genom att lånen förvärvas av ett särskilt statligt ägt bolag och
finansieras på kapitalmarknaden. Förvärvet föreslås ske genom en
kvittning av lån mot aktier i bolaget samt att bolaget
övergångsvis finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Bolaget
bör enligt propositionen finansiera sin verksamhet på
kapitalmarknaden så snart det är möjligt att göra detta på goda
villkor.

Omstruktureringen föreslås genomföras i två steg. I ett första
steg övertar det särskilda bolaget bostadslån från staten.
Därefter byter detta bolag de lån som bedöms ha en låg risknivå
vad gäller kreditförluster mot de lån som bedöms ha en hög risk
för kreditförluster som SBAB i dag finansierar och som är
beviljade inom ramen för det statliga regelsystemet.

Omfattningen av den beskrivna transaktionen är enligt
propositionen i dagsläget svår att avgöra. Målsättningen bör
vara att ge SBAB en mer normal riskprofil på sin låneportfölj så
att bolaget ges en situation jämförbar med konkurrenternas.

Det särskilda bolagets huvuduppgift anges bli att på ett
ansvarsfullt sätt hantera de obeståndssituationer och eventuella
kreditförluster som uppstår i lånestocken. Inriktningen på
verksamheten skall vara att på ett för staten som helhet
förmånligt sätt sköta den fortsatta förvaltningen av statligt
beslutade bostadslån under resterande avtalstid.

De ovan beskrivna åtgärderna föreslås genomföras så att det
bolag som skall ansvara för de statliga bostadslånen med hög
risknivå erhåller en kapitalbas som innebär att bolaget kan
täcka förväntade förluster i lånestocken. Bolaget föreslås
erhålla en statlig garanti som motsvarar den som SBAB i dag har
för att garantera kapitalbasen. För SBAB:s del innebär
åtgärderna att bolaget ges en kapitalbas och risksituation som
är jämförbar med konkurrenternas.

Riksdagen föreslås

bemyndiga regeringen att utifrån i propositionen angivna
riktlinjer överlåta A-lånen till det särskilda bolaget,
bemyndiga regeringen att besluta om lån och statlig garanti
till bolaget för att garantera finansiering och kapitalbas,
godkänna riktlinjerna för omstruktureringen av SBAB,
medge att det under sjunde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget Åtgärder för att stärka det finansiella
systemet får belastas med dels eventuella infrianden av det
utställda garantiåtagandet för det särskilda bolaget, dels de
statliga utgifter som är hänförliga till rekonstruktionen av
SBAB m.m.

Vad nu redovisats har inte mött invändningar i motioner på
annat sätt än att regeringsförslaget även i denna del får anses
omfattas av förslaget i motion Bo10 (m) i motsvarande del om
ytterligare beredning. Motionärerna tar även upp frågan om
förhållandet mellan det särskilda bolaget och SBAB. De
understryker att det särskilda bolaget skall vara helt
fristående från SBAB.

Vad beträffar den senare frågan anförs i propositionen (s. 21)
att SBAB även fortsättningsvis bör hantera administrationen av
samtliga lån, detta för att behålla en hög kostnadseffektivitet
i hanteringen.

Enligt vad utskottet erfarit kommer det särskilda bolaget att
initialt köpa vissa tjänster av SBAB, t.ex. lånereskontra, valv
o.d. SBAB har förklarat sig på längre sikt inte ha något
intresse av att sälja sådana tjänster. Utskottet utgår från att
den av motionärerna önskvärda åtskillnaden mellan det särskilda
bolaget och SBAB kommer att förverkligas efter en övergångstid.

Med det anförda tillstyrker utskottet även vad i propositionen
föreslagits om enhetlig finansiering av statliga bostadslån
m.m. Motion Bo10 (m) avstyrks i motsvarande del.

Rätt att fatta beslut i vissa lånefrågor

Lagen om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,
SBAB, att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade
lån för bostadsändamål m.m. föreslås i propositionen
kompletteras så att även det statligt ägda bolag som övertar de
statligt finansierade bostadslånen m.m. ges rätt att besluta i
frågor som innebär myndighetsutövning rörande de statligt
reglerade bostadslånen. Vidare föreslås att sekretesslagen
kompletteras så att principen om rätt att ta del av handlingar
hos myndighet tillämpas även för detta statligt ägda bolag.

Med hänvisning till utskottets ställningstagande ovan föreslår
utskottet att riksdagen antar även dessa förslag. De har som
bilaga fogats till betänkandet. Motion Bo10 (m) avstyrks i vad
den inte behandlats ovan.

Ägarförhållandena i SBAB

I den under allmänna motionstiden väckta partimotionen N298
(m) yrkande 5 föreslås riksdagen besluta bemyndiga regeringen
att sälja SBAB:s konkurrensutsatta verksamhet. Tidpunkten måste
enligt motionärerna bero på marknadsutvecklingen.

Utskottet behandlade år 1994 i betänkande 1993/94:BoU20 en
proposition om ombildning av SBAB. I s-reservationen till
betänkandet behandlades frågan om de framtida ägarförhållandena
avseende K-SBAB. Reservanterna anförde att någon förändring av
ägarförhållandena i SBAB inte var aktuell. Vänsterpartiets
företrädare i utskottet anslöt sig till reservationen.

Utskottet delar uppfattningen i s-reservationen. Redan på
denna grund avstyrker utskottet partimotion N298 (m) yrkande 5.
Dessutom vill utskottet erinra om sitt enhälliga
ställningstagande nyligen i yttrande 1994/95:BoU2y. Där anförde
utskottet att om regeringen övervägde en förändring av
ägarförhållandena i SBAB får den återkomma till riksdagen i
ärendet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande enhetlig räntesättning och finansiering av
statliga bostadslån m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:219 och med
avslag på motion 1994/95:Bo10

a) antar de i propositionen intagna och som bilaga till detta
betänkande fogade förslagen till

I. lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade
betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.,

II. lag om ändring i lagen (1993:336) om rätt för Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, att besluta i frågor om
förvaltning av statligt reglerade lån för bostadsändamål, m.m.,

III. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

b) bemyndigar regeringen att utifrån angivna riktlinjer
överlåta samtliga statligt finansierade bostadslån till ett
särskilt statligt ägt bolag,

c) bemyndigar regeringen att besluta om lån och statlig
garanti till det särskilda bolaget för att garantera
finansiering och kapitalbas,

d) godkänner riktlinjerna för en omstrukturering av Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB,

e) medger att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Åtgärder för
att stärka det finansiella systemet belastas med dels eventuella
infrianden av det utställda garantiåtagandet för det särskilda
kreditmarknadsbolaget, dels de statliga utgifter som är
hänförliga till rekonstruktionen av SBAB m.m.,
res. 1 (m)

2. beträffande ägarförhållandena i SBAB
att riksdagen avslår motion 1994/95:N298 yrkande 5.
res. 2 (m)

tockholm den 18 maj 1995

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson
(s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström
(s), Sten Andersson (m), Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt
(c), Lena Larsson (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp),
Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Inga Berggren (m), Anders
Ygeman (s), Ulla-Britt Hagström (kds) och Bodil Francke Ohlsson
(mp).

Reservationer

Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren
(alla m) har avgivit följande reservationer.

1. Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga
bostadslån m.m. (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet kan" och på s. 12 slutar med "detta
betänkande" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Bo10 (m) är förslaget i propositionen en
bekräftelse på de problem som uppstått när staten genom
politiska åtgärder, subventioner och regleringar ingriper i
ekonomins funktionssätt. Att problemen när det gäller den
statliga bostadslångivningen blivit i det närmaste akuta beror
inte minst på de bostadslån som beslutats under perioden
1985--1991. Att det är långivningen från dessa år som gör det
nödvändigt att rekonstruera SBAB och skapa enhetliga regler för
räntesättning och finansiering av de statliga bostadslånen
framgår klart av propositionen (s. 26--27). Där anges att lån
beviljade under denna period i huvudsak är topplån beviljade
inom ramen för en kreditprövning som utgick ifrån en förväntad
framtida värdeökning på den belånade fastigheten. Den förra
regeringen vidtog flera åtgärder i avsikt att komma till rätta
med problemen, den viktigaste är naturligtvis att avskaffa den
statliga bostadslångivningen och att skapa ett garantisystem för
vissa delar av kreditgivningen för bostäder.

Här skall inte ytterligare utvecklas det nödvändiga i att
omstrukturera de statliga bostadslånen. Som anförs i motion Bo10
(m) får denna åtgärd anses nödvändig. Bl.a. innebär ett
genomförande av förslaget att det blir möjligt att privatisera
SBAB. Utskottet återkommer nedan till denna fråga.

Anledningen till att förslaget i propositionen likväl nu måste
avvisas är den bristfälliga och undermåliga beredningen av
förslaget i regeringens kansli.

Som framgår av propositionen och ovan i betänkandet innebär
regeringsförslaget bl.a. att civilrättsliga avtal avser ersättas
med bestämmelser i lag. Detta måste bedömas vara ett
utomordentligt ingrepp. Som anförs i Lagrådets yttrande berör
bestämmelserna 8 kap. 2 § regeringsformen. På detta område
gäller som princip att ny lagstiftning inte får rubba uppkomna
avtalsförhållanden. Avsteg från denna princip har dock gjorts
tidigare. Lagrådet hänvisar bl.a. till prop. 1988/89:90 och
erinrar om att detta regeringsförslag avsåg ändringar av samma
slag som det nu förevarande.

Lagrådet anför vidare att den nu aktuella lagrådsremissen är
utformad så att det inte är möjligt för en läsare att skaffa sig
en säker uppfattning om i vilken utsträckning och på vilket sätt
förslaget innebär en ändring av vad som nu gäller. Lagrådet
anser att detta har samband med att förslaget inte föregåtts av
någon remissbehandling.

Utskottet vill erinra om följande faktiska förhållanden med
anledning av Lagrådets hänvisning till prop. 1988/89:90. Detta
förslag avsåg en ändring av betalningsvillkoren för vissa
bostadslån. Ändringen innebär att lånen skulle återbetalas efter
en fast amorteringsplan.

Förslaget behandlades i utskottets betänkande 1988/89:BoU10.
Då liksom i nu förevarande ärende kritiserade Lagrådet bristen
på remissbehandling. Utskottet beslöt emellertid att skicka ut
förslaget på remiss. Efter att ha övervägt förslaget i
propositionen och vad som framkommit i remissomgången anförde
utskottet följande:

Mot bakgrund av den restriktivitet som enligt utskottets
mening bör iakttas när ändringar, på det nu förordade sättet,
vidtas i ett rådande avtalsförhållande bör dock ett skydd
införas för den enskilde låntagaren mot försämringar av
avtalsvillkoren. Enligt utskottets mening bör sålunda de
låntagare som berörs av de förändrade amorteringsvillkoren ges
en möjlighet att få de aktuella lånen ersatta med lån med
amorteringsvillkor som i princip inte är sämre än dem som med
nuvarande förutsättningar gäller för dessa lån. I likhet med vad
som föreslås gälla vid inlösen av anslagsfinansierade lån vid
fastighetsöverlåtelser m.m. bör därför i den nu beskrivna
situationen ersättningslån med sådana amorteringsvillkor
erbjudas av länsbostadsnämnden. Även dessa lån bör SBAB ha
skyldighet att finansiera.

Vad utskottet anfört om skyldighet för SBAB att ansvara för
att ersättningslån i den nu beskrivna situationen beviljades gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Enligt utskottets uppfattning bör även det nu aktuella
förslaget remissbehandlas. Regeringen bör ges ansvaret att
ombesörja att så sker. Därefter bör riksdagen senare i år
föreläggas ett nytt förslag i frågan som utgår från vad i motion
Bo10 (m) anförts om att om avsteg skall övervägas beträffande
civilrättsligt gällande avtal -- sådana överväganden skall göras
på grundval av ett väl genomarbetat beslutsunderlag. I princip
bör varje låntagare ges ett skydd mot de försämringar för honom
som kan bli följden av en ändrad ordning för bestämning av
ränta, räntebindning och ränteersättning. Även överväganden om
enhetlig finansiering av de statliga bostadslånen bör behandlas
i det nya förslaget. Också i denna del bör utgångspunkten vara
vad i motionen förordats.

Vad nu anförts om nytt förslag och om innebörden av det bör
riksdagen med anledning av motionen som sin mening ge regeringen
till känna. Propositionen bör alltså avslås av riksdagen. Vad nu
föreslagits motsvaras i propositionen av hemställan under
momenten 1 och 4--7.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Vad beträffar" och slutar med "motsvarande del" bort
ha följande lydelse:

Utskottet har ovan anslutit sig till vad i motion Bo10 (m)
förordats om ett nytt förslag om enhetlig finansiering av
statliga bostadslån. Som anförs i motionen bör ett eventuellt
nytt statligt bolag för obeståndshanteringen ges en från SBAB
helt fristående ställning.

dels att den del av utskottet yttrande som på s. 13 börjar
med "Med hänvisning" och slutar med "behandlats ovan" bort ha
följande lydelse:

Med hänvisning till utskottets ställningstagande ovan finns
inte skäl för riksdagen att nu anta regeringens förslag om lag
om ändring i lagen om rätt för SBAB att besluta i vissa
lånefrågor. Inte heller bör ändringsförslaget avseende
sekretesslagen antas. Vad nu förordats omfattar hemställan under
momenten 2 och 3 i propositionen.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande enhetlig räntesättning och finansiering av
statliga bostadslån m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo10

a) avslår proposition 1994/95:219,
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om nytt förslag om enhetlig räntesättning och
finansiering av statliga bostadslån m.m.,

2. Ägarförhållandena i SBAB (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "i ärendet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet har ovan uttalat sig för att ett nytt och mera
genomarbetat förslag bör utarbetas om enhetlig räntesättning och
finansiering av statliga bostadslån. Ett genomförande av ett
sådant förslag innebär att det blir möjligt att marknadsanpassa
SBAB. Det får anses både naturligt och i hög grad motiverat att
staten fullt ut avvecklar sitt ägande i företaget. Riksdagen bör
genom ett tillkännagivande till regeringen ge uttryck för sin
uppfattning om att SBAB bör privatiseras när den ovan i detta
betänkande förordade omstruktureringen genomförts. Vad nu
anförts om ägarförhållandena i SBAB är en anslutning till
Moderata samlingspartiets partimotion N298 yrkande 5.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

2. beträffande ägarförhållandena i SBAB
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N298 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Regeringens av utskottet tillstyrkta

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade
betalningsvillkor för statliga bostadslån m.m.

Bilaga

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:336) om rätt för
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB att besluta i
frågor om förvaltning av statligt reglerade lån för
bostadsändamål, m.m.

3 Förslag till ändring i sekretesslagen (1980:100)